Nu är det snart dags!

Ny omgång feber med frossa, fortfarande halsen from hell. Men snart är det nytt år ändå, sägs det. Här planeras soppa om en stund (sjukmat men i fancy skålar) och det ryktas även att M kommer att bjuda på sin specialité; västerbottenspesto till varmt vitlöksbröd. Det är vår nyårssupé och jag tror att vi båda är ganska nöjda ändå.

Katterna har inhalerat varsin skål nykokt sejfilé så de lär dåsa sig igenom tolvslaget. Nöjda de också.

Det var väl det! Nytt år, det känns lite för snart och lite märkligt faktiskt. Jag har inte hunnit summera det gamla än. Ska försöka få ihop min årliga nyårslista så småningom. Hoppas ni alla har det festish och trevligt! Vi ses på det nya året!

Jag hostar in det nya året

Back in the real world har jag fortfarande grymt ont i halsen. När jag hostar är det lite som att jag med vill döda någon om det gjorde att jag slapp hosta bara en enda gång till. Imorse var det som värst, då kändes halsen som ett öppet sår ungefär. Hur länge ska det här hålla på?

M verkar inte ha blivit sjuk, än i vart fall. Men det känns trist att hålla han hemma från nyårsfirande för att jag inte kan komma så långt från sängen. Jag har sagt att han får fara och göra något, men han vill stanna och jag är i ärlighetens namn ganska tacksam för det. Men det känns tråkigt att våra, inte så storslagna men ändå, planer för kvällen gick om intet.

Men vi har bubbel att skåla i och nyåret kan ju nästan bara bli bättre efter en sån start, inte sant?

"Som förälder är det smart att inte döda människor hela tiden"

Dels har jag inte hunnit och dels så är det en av de tv-serier som vi försöker se tillsammans, M och jag, så de sista tre avsnitten av den senaste säsongen av Dexter är fortfarande osedda. Vilket har varit jobbigt, både för att det är så rysligt spännande hela tiden (vad ska det bli av Lumen-grejen?) och dels för att det just efter säsongsavslutningen skrevs ett antal olika krönikor om det samma, som jag aktivt höll mig ifrån men som jag hoppas går att hitta igen sen.

I SvD på nätet hittade jag idag en intervju med huvudrollsinnehavararen, Michael C. Hall, som verkar vara en lite småcharmig typ. Intervjun är kanske för kort för att egentligen hinna säga så mycket, men några intressanta saker tas upp. Som hans syn på sin tidigare, också den väldigt välspelade, karaktär från Six Feet Under, David Fisher kontra Dexter Morgan. Eller hans kommentar att "Dexter är inte den mest pålitliga av berättare." Mhm...

Insomnia

Dumhosta!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Jag accepterar det nästan (eller kanske inte riktigt)

Jag hade en halvpigg stund mitt på dagen idag och lyckades faktiskt få ner nästan (if you stretch it) två sidor text i uppsatsdokumentet. Frågan är hur kvalitén är. När jag jobbade med det tyckte jag mig nämligen komma på ett större problem, nåt som inte riktigt hänger helt ihop. Men när jag skulle dra det för M så blev det nog konstigt för han upplevde snarare tvärtom; att det hängde ihop. Och nu minns jag inte längre vad det var. Så jag vet inte.

Och kort efter det så bölade jag en stund över att det nog inte blir klart i tid. Jag kommer inte hinna, det är bara så. Det är nog för mycket kvar att skriva, ändra och klura över. Men det känns på något vis nästan skönt att jag kan se det som en acceptabel (nåja) möjlighet, det släppte en hel del press efter det. Blir det så kan det bli trista konsekvenser för vårterminen, men det får väl vara så då. Jag tänker i vart fall inte släppa den här uppsatsen utan den ska bli färdig, ju snarare desto bättre. Och förhoppningsvis är vi fler som inte hinner i tid så att det kanske möjligen eventuellt kan bli ett tidigt uppsamlingsheat så jag inte behöver vänta ända till sommaren innan jag får examineras.

Ommobilisering

Dagens ansträngning är gjord. Jag följde med M ut på landet för att slippa vara ensam och för att få välbehövlig kisseboost. Så nu halvligger jag i sängen där med tre pälsar omkring mig. De verkar nöjda men tittar lite strängt på mig efter varje hostattack. Komma här och leva om, liksom.

Hosta är nämligen det nya nu. Det gör megaont i halsen och så har jag fått sån där rivig hosta som gör att man in i det längsta anstränger sig för att inte hosta. Jag har i samband med det utvecklat nån slags tillfällig tourettes; jag svär lite väsande för mig själv efter varje hostning.

Dessutom: M har börjat drömma mardrömmar och känner sig "lite varm och konstig". Hm...

"Can we go camping?"

En stor eloge till snällaste M också som varit här i snart ett dygn och passat upp på varje vink. Han får mig att skratta även när jag känner mig som eländigast. Det är mycket värt just nu. Speciellt när han gör det med sin 'Hans-Erik-röst' (han fick såklart 'Ingen bor i skogen'-DVD:n av mig i julklapp).

Nåt annat som fick mig att skratta igår var Barney Stinson (Neil Patrick Harris). Jag såg om senaste säsongen och skrattade gott (igen) åt scenen där hans bror träffar sin pappa för första gången varpå Barney blir lite...törstig på uppmärksamhet:

Bättre fast sämre

Kanske något piggare idag. Inga frossbrytningar inatt även om jag fortfarande känner mig väldigt febrig. Däremot fortsätter jag att drömma horribla mardrömmar. Förstår inte varför. Fast imorse vaknade jag i en märklig mardröm som innehöll en blandning av katter med inslagna huvuden och att någon friade till mig. Fast jag tror att det sista var en bra grej. Jag har nog aldrig tänkt att det står på min mardrömslista i vart fall. Men en märklig blandning.

Halsen känns dock tjockare och ondare idag så jag börjar snart räkna med att nyårsafton blir en sängliggande show för min del. Känns trist, även om jag inte är nån glamourfestare på nyår vanligtvis. Jag skulle inte heller tro att det blir till att jobba på lördag (bye bye storhelgs-ob) och i en annan dröm nojade jag över att inte bli trodd som sjuk eftersom jag tidigare sökt ledigt (fast inte just den natten).

Känns som att hjärnan går på högvarv men med hög andel packet loss (för att vara lite data-fyndig, eller nåt).

Gnäll-Sara

Nu blev det visst en massa "Sara Gnäller Högt" istället. Sorry about that. Det går över.

Det kallas uppsatsångest?

Idag drömmer jag mest om uppsatsen när jag sover. Jag har såklart jätteågren över att jag inte kan sitta och skriva som det var tänkt. Nu har jag inte gjort något på den på drygt ett dygn och det känns som att den därmed är körd. Jag orkar helt enkelt inte skriva på den nu. Jag sitter uppe (dvs halvsitter i sängen) i kanske en kvart i stöten och sen sover jag igen. Så har det varit hela dagen. Jag orkar inte läsa, orkar inte ens se på film (!). Jag fryser, svettas och sover mest. Händerna domnar och hela kroppen gör ont. Så nej, inte så mycket uppsatsarbete blir gjort.

Drömde just att jag råkat skriva min uppsats om "Den blomstertid nu kommer" istället men att ingen riktigt vågade säga något på seminariet eftersom de trodde jag blivit galen. M säger att jag ska släppa uppsatsen för nu och ta det som det kommer, men jag kan inte. Fast vad kan jag göra åt det? Blir den inte klar i tid så blir den inte. Jag vet inte vad som händer då, men jag kan ju inte göra så mycket åt det heller. Crap.

Det kallas influensa?

Dra i alla drakar vad dålig jag blev igår kväll! Huga. Natten som var var den värsta jag varit med om på rätt många år, tror jag. Pratade med M under kvällen som erbjöd sig komma in men jag tyckte han skulle hålla sig borta för att slippa bli smittad. Det var dumt tänkt.

Jag har ingen febertermometer men jag hade garanterat hög feber. Låg under duntäcket med ylleunderstället och raggsockarna på och frös så jag skakade. Jag funderade ett tag på att hämta mössa också, men så snart jag rörde mig gjorde det ont i hela kroppen och jag ville inte lämna täcket. Fick stundvis gigantisk dödsångest uppepå det. Drömde sen hemska mardrömmar (ett plan krashade utanför mitt fönster, tex) och yrade nog på en del. Vaknade och gick upp till fönstret, höll mig i fönsterkarmen och vinklade persiennerna så att jag kunde se om M var där utanför. Eh...helt virrigt. Och sådär var det, hela natten. Vid femtiden sms:ade jag M att han gärna fick komma förbi ändå vilket snällmannen sen gjorde på förmiddagen. Så himla skönt att inte vara ensam när jag mår såhär galet dåligt, jag typ bölade när han kom. Så himla eländig.

Perfekt!

Jag tror att jag faktiskt är sjuk ändå. Jag hoppades att det bara skulle vara nattjobb-zombieläget som återkommit men jag är nog sjuk dessutom. Jag skulle ju spendera den här dagen till uppsatsen men läser jag så somnar jag och sitter jag vid datorn så kommer jag på mig själv med att stirra planlöst på skärmen utan att minnas vad jag höll på med. Jag inte alls med i matchen. Fryser som en galning. Och halsen gör så ont att jag drar mig för att dricka te t.om.

Försöker sitta uppe i nån slags "då sitter jag iaf uppe"-logik, men det gör ju ingen nytta alls. Då kan jag lika gärna däcka i sängen och påskynda (?) tillfrisknandet istället.

Imorgon vaknar jag upp med hela uppsatsen slutformulerad i huvudet, deal?

Inte just nu, tack

Betydligt mindre kul är att jag vaknade upp ett par timmar före alarmet av att halsen var igensvullen och gjorde ont. Mys. Nu när jag varit vaken ett par timmar och hinkat i mig te med honung så känns det något bättre men det gör fortfarande ont när jag sväljer och jag fryser sådär febervarslande. Låt oss hoppas att jag inte blir sjuk nu.

Post jobbnatt

Lugn första natt? Pfft, jag borde veta bättre än att förvänta mig sånt. Nu var det inte nån slags panik heller, men det var rätt mycket att göra hela natten. Jag fick i säng den sista personen vid halv sju på morgonen, så det var en lång natt med lirkanden, fikadelning, tålamodsprövningar och allt annat som en natt på jobbet kan innebära. Men jag hörde att det gick magsjuka på en av de andra avdelningarna och i jämförelse med det är jag ändå nöjd.

I övrigt kändes det lite som att tiden stått stilla sen jag gick på tjänstledighet. Inte några större förändringar i vart fall. Men jag tror att ledigheten ändå gjort mig gott; jag kände mig betydligt lättare när jag gick in i huset igår kväll än vad jag gjorde i höstas. Mer motiverad. Det var en trevlig förändring.

God mat, choklad, ost, knäck, choklad, godis, ost, choklad...

Den första långpromenaden sen före julhelgen är avklarad och huga så skönt det var att komma ut och röra på sig efter allt mumsande. Jag tänker hålla mig så långt ifrån vågen som möjligt några veckor. Vad är vitsen med att äta gott om man ska ha ångest över det sen, liksom?

Jag ska se om jag hinner besöka gymmet nån gång till innan mitt träningskort går ut. Jag skulle väl ha ansökt om nytt för nästa år men eftersom jag inte varit på jobbet sen i september och inte heller säkert vet hur det blir till våren vad gäller sysselsättning så har det inte blivit så. Men jag gillar att träna så nån form av sådant måste till.

Nu blir det dusch och sen lite mat och slapp före jobbet!

Back to work

Åh, en hyfsat produktiv dag! Jag har förvisso sovit ett par timmar mitt på dagen, men det är för att jag ska orka vara produktiv inatt på jobbet. Det känns ganska läskigt att jag ska dit ikväll, om jag ska vara ärlig. Jag har ingen aning om vad som hänt sedan september (oktober?) då jag var där sist. Jag ska inte heller jobba på min hemavdelning, men det känns å andra sidan som en bra sak såhär i starten eftersom det tenderar att vara betydligt stökigare där. Så förhoppningsvis får jag en lugn första natt. Som inte följs upp förrän till helgen då jag jobbar en natt igen. Lugn återgång, alltså.

Och så har jag lyckats få bort mina besvärliga nätter som jag blev nekad tjänstledighet för! En snäll arbetskamrat förbarmade sig över mig! Så om det nu bara blir godkänt så kan jag vara hemma de sista dygnen och ha ångest över en ofärdig uppsats! Hur skönt låter inte det?

Kvällens tv-tips!

Jag hoppas ni inte missade Ron Howards A Beautiful Mind (2001) som Tv4+ visade i eftermiddags. Jag skulle egentligen ha grejat med uppsatsmetod den stunden men blev sittande med boken i knäet (jag pluggade dock duktigt i varje reklampaus). Det var länge sen jag såg den sist, men den håller helt klart måttet fortfarande. Och är tydligen mer tårframkallande nu än innan. Eller så är det åldern på tittaren, who knows?

Ikväll är mitt säkraste tv-tips Sofia Coppolas Marie Antoinette (2006), som Svt2 visar kl 22.15. Inte hennes bästa film, men klart bra och sevärd. Om jag anser mig ha varit duktig nog idag ska jag kanske passa på att se om den jag med. Vi får se...

Alla på plats

Hon kom då fram, lillasyster. Hon anlände till Sthlm 50 minuter sent, men hade ändå en stund kvar tills tåget till Alvesta skulle avgå. Väl på det avgick det sen ändå inte förrän 25 minuter efter utsatt tid, men det gick och det kom fram. Gott så. Överlag en smidigare resa än man kunde ha befarat.

När hon sen ska hem hit igen i januari lär det väl inte vara samma kaos, eller?

Det började dåligt med tågresandet

Okej, jag hade fel. När vi kom till Umeå Ö visade det sig att tåget var inställt och skulle ersättas med buss. När så bussen kom sa chauffören att han bara skulle köra dem till Ö-vik eller möjligen Mellansel. "Vad händer med dem sen då?" undrade jag. Det visste han inte men han "ville hem igen". Eh..okej. Några som skulle till Arlanda tog de ganska tveksamma beskeden som ett dåligt tecken och klev inte på utan skulle söka sig annan lösning istället. Kändes klokt. Lillasyster ville dock åka så hon klev på, med viss bekymmersmin.

På hemsidan står det att nattåget inte passerar Umeå och Ö-vik, men när jag ringde informationen så trodde han att de skulle få byta till tåg i redan Ö-vik. Det lät ju säkerställande.

Jag kan faktiskt köpa (i viss mån) att väder och annat ställer till det. Det jag har svårare att acceptera är bristen på giltig information. Nån måste väl veta planerna för resenärerna?

Mission: impossible?

Möjligheten att slutföra uppsatsen i tid har dock grusats något. Jag fick min ansökan om tjänstledighet nu i början av januari avslagen vilket bl.a innebär att jag måste jobba de två sista nätterna före deadline på uppsatsen. Det känns inte alls bra. Jag har försökt få till schemabyte med någon arbetskamrat men hittills har jag kammat noll. Dessutom är chefen på semester fram tills dess så det finns ingen öppning att det ska dyka upp någon vikarie den vägen heller. Real bummer.

Men det är väl bara att bita i det sura äpplet och försöka bäst det går. Jag vet faktiskt inte exakt vad som händer om uppsatsen kommer in försent, och jag vill egentligen inte ta reda på det eftersom jag försöker att inte se det som ett alternativ. Den ska in i tid, helt enkelt.

Att vara överlevnadsutrustad är ett av biljettkraven på svenska tåg, har jag hört

Jag har gjort ett lass mackor som förhoppningsvis inte kommer att bli sura eller trista alltför fort, hon har en termos med te, varma kläder, pengar, film, laddare till allt och dessutom ett gäng juklappar till ett par av syskonen och syskonbarnen söderöver. Jag tror att lillasyster är redo att bege sig på ett tågäventyr mot Småland nu. Om knappt två timmar går tåget och jag hoppas att det inte kommer att vara en alltför kaotisk resa.

Vägen ner till Stockholm tycks förhållandevis problemfri, den största risken för strul uppkommer troligen när hon kommer dit och ska byta till tåget till Alvesta. Men jag tror hon är utrustad för att överleva det mesta. Hon brukar då reda sig, det är mest jag som är hönssyster (?) och som tycker att det är lite trist att hon far iväg.

Å andra sidan får jag möjlighet att gömma mig ensam i lägenheten och ta mig an det till synes omöjliga kallat "c-uppsats".

Kolla vad jag gjort!

Fast det ser nästan ok ut på just den sidan. Den andra är inte fotobar... Men jag saknar hennes längre hår och känner mig ansvarig. Attans.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Silvertejp?

Har just, högst motvilligt, klippt av lillasyster håret. Hon ser t e r r i b l e ut! Riktigt illa är det. Jag har alldeles ont i magen medan hon, som till skillnad från mig är helt osentimentalt inställd till sitt hår, skrattar så att hon gråter. Jag är snarare nära att gråta av andra anledningar. Varför lät jag mig övertalas till det där?

Jag har en nyvunnen respekt för frisörer.

Julafton var här

Julafton är snart över. Jag chillar med lillasyster och M i ett av våra hem. Vi har ätit en andra gång, tryckt i oss choklad trots att vi egentligen redan var mätta och så har vi sett charmiga Shaun of the Dead. Nu sitter vi faktiskt med varsin dator, visar lite blandade klipp för varandra och grejar lite med julklappar.

M och jag var hos hans föräldrar från 11-tiden idag. Vi åt jullunch, tittade på rådjuren som utfodras en bit från deras hus vid havet (de är så otroligt vackra), spelade frågespel och umgicks lite i allmänhet. Lugnt, stillsamt och bara bra. Sen hämtade vi upp Bea och nu sitter vi alltså här.

Jag är hemskt nöjd med mina julklappar och tror att samtliga som öppnats som varit från mig/oss har varit uppskattade. M:s föräldrar blev väldigt glada för sitt presentkort på biljettcentrum (en idé jag plockade fram ur rockärmen i elfte timmen när M:s ursprungliga idé gått om intet) och syrran tycks nöjd över sina nya gaming-/musik-headset. Även katterna är nöjda efter att ha stoppat i sig räkor tills det nästan kom genom öronen på dem.

En bra jul, helt enkelt. Jag hoppas att ni också haft det!

Sånt vill vi inte ha i jul!

Man blir onekligen lite orolig när grannen till bostad nr 2 (landet) ringer och säger att brandlarmet tjuter för högan sky. Nu var det ingen fara, antagligen bara ett dåligt batteri. Men lite läskigt en stund innan man får grepp om läget.

Lägger in veg-"sill"

Och undrar varför ekologisk aubergine inte är sådär nästan svart som vanlig?

Published with Blogger-droid v1.6.5

Kung Bore tar i ordentligt

Isoleringen behövs vill jag lova. När vi for hem med bilen visade termometern 33 minusgrader ute. Det är kallt på riktigt det. Det var rent plågsamt att gå över torgen i stan när vinden bet tag i kinderna och man knappt vågade andas pga risken för att luftvägarna skulle frysa till is.

Nu har vi härdats för i år, norrlandvintern! Var nu snäll och lägg dig på vänliga tio minusgrader ett tag så vi kan andas som folk.

Inga julklappsköp efter november nästa år, ok?

Att handla på maxi idag gick, mot förmodan, väldigt smidigt. Vi anade oråd när parkeringen vittnade om att vi definitivt inte var ensamma om att behöva handla, men inne i butiken gick det som en dans. När vi stod i kassan sa M "Det gick för enkelt, vi måste ha missat nåt väsentligt?" och jag dubbelkollade inköpslistan. Det enda negativa var att det gick åt mycket pengar, men det gör ju gärna det när det ska handlas för ett tag och då det även ingick både kattmat och -sand på listan.

Värre var det i stan. Vi delade oss så Bea och jag gick själva och M för sig så att vi kunde köpa klappar åt varandra. M brukar kirra det på en kvart, men i år var det ombytta roller. Jag hade mitt klart på tio minuter men han hördes inte av förrän kanske 90-120 minuter senare. Märkligt brott i vanemönstret. Under tiden fixade Bea och jag ett par av de andra som var kvar, samt handlade lite extra stoppning mot kylan i form av sockar, strumpbyxor och en ny mössa. Nu väl hemma sover både M och Bea medan jag försöker få koll på vad som ska vart och när. Kontrollfreaket vilar aldrig.

Sista, plågsamma (?) rycket

Dags att ge sig ut i ruschen då. Eller det var väl det för en timme sen egentligen, men mitt hushålls invånare är lite trötta och svårstartade idag. Själv tvingade jag mig upp efter alldeles för få, och ganska oroliga, timmars sömn. Vad gör man inte för den naiva tron på att det kommer att vara lugnare före lunch?

Först ut är Maxi för helgens matinköp. Jag har försökt konstruera en lista lång nog för att undvika fler besök fram till nästa vecka. Vi får väl se hur det går. Sen har jag kvar M:s julklapp, vi ska även gemensamt hitta på något åt lillasyster och så hoppas jag att M själv har en klar plan över klappar till hans föräldrar och storasysterns familj. Jag har klarat av min tjocka släkt, I'm out of ideas.

Fairytale of New York

Ikväll har vi haft julgodisstök här i lägenheten. Två favoriter blev det; rocky road och gammal hederlig knäck. Vi körde det enkelt och småskaligt i år, vi är ju inte så många som ska proppa i oss det faktiskt. Julgodis är en av de mest trevliga sakerna med jul, får denna annars lite tveksamt inställda personen erkänna.

Jag introducerade även lillasyster till min favvojulsång sedan evigheter tillbaka; Fairytale of New York med The Pogues och Kirsty McColl. Sådär lagomt halveländig, vilket för min del känns mycket mer jul än Christer Sjögren eller sånger om heliga nätter. (Finns det för övrigt något mer deprimerande än alla heliga sånger om död och elände när man julhandlar i butikerna?)

Trafikrage igen

Och ju närmare jul vi kommer desto mer desperation känns i trafiken. Vi var i ett av ytterområdena idag och handlade de sista julklapparna (nästan) och stod sedan i kö för att köra ut från området till den större vägen. När jag stod längst fram var det uppenbarligen en man i BMW (...) som trodde att jag stod där för att det var kul och medvetet struntade i att köra ut när det var fritt (i själva verket var det en evig ström med bilar från stormarknaden intill, omöjligt att komma ut) som plötsligt fick för sig att köra om kön och mig, vilket jag inte såg (man tror ju inte att bilar kommer bakom på höger sida när man ska köra ut till höger) förrän jag började köra ut och nästan fick in den galna mannen i sidan. Som tur var hann M se det och hojtade till, nån centimeter från krock.

Jag har sällan varit så nära att på allvar kliva ur bilen för att gorma på någon. Vad är det med folk? Vi kommer alla hem nån gång, vi kan väl undvika att göra det i gipsad form?

Lite verklighet, mitt i all julrusch

Vaknade upp (för sent idag med) till nyheten att en av (s)-politikerna i stan, tillika ordförande i det kommunala bostadsbolaget har knivhuggits utanför sitt hem i stadsdelen bredvid just denna morgon. Många spekulerar, om än ganska tyst (vilket är bra), om orsaken till dådet, men oavsett vilket det visar sig vara är det otäckt. Jag hoppas Ume-polisen löser det hela ganska snart och att Bernt Andersson tillfrisknar.

Att dansa fuldans gör hela grejen

Lillasyster kör på med dansandeet till Kinect i vardagsrummet och för att inte go nuts totalt på det eviga "five, six, seven, eight!" som hörs går jag in och fuldansar framför henne lite då och då för att bråka lite systerligt.

På temat: man måste inte alltid 'agera efter sin ålder'.

(Och ja, nånstans hoppas jag nästan att Microsoft sitter och tittar på. Nåt kul måste ju de också ha? Det är ju snart jul och allt. Google, och snart staten, läser ju min mejl och nån annan lyssnar säkert av min telefon, så varför inte?)

Goda vänner är lyx

Och när vi ledsnat på butikerna blev vi hembjudna till S på middag, vilket även kändes lyxigt. God mat, gott sällskap och vi slapp plötsligt att handla och greja i köket själva. Istället har vi ägnat resterande del av kvällen åt julklappsinslagning och julkortskrivande (ja, jag vet jag är sen). Sen har lillasyster testat det nya Kinect-dansspelet medan jag legat i soffan och skrattat mig blå. Typ.

Imorgon får det bli lite snabb inhandel av de sista klapparna och sen uppsatsjobbande som fått stå tillbaka idag. Kanske att det blir tid för julgodisgrejande också mot kvällen, vi får väl se. Först måste jag se till att komma i säng i ogalen tid så att jag hinner få ut något av förmiddagen imorgon.

Julhandel kan ju faktiskt vara roligt också

Idag har jag annars fått lite nödvändigt ont gjort, dvs jag har inhandlat julklappar till syskon och syskonbarn. Jag är faktiskt nästintill färdig med alla inköp, sen väntar bara den fruktade mathandlingen som antagligen inte kommer att kunna bli till förrän löningsdag, tillsammans med resten av Umeås befolkning gissningsvis. Huga.

Lillasyster var med och handlade och vi hade väldigt kul. Det är som lyx att ha henne boende hos mig. Ser inte fram emot att hon ska fara söderut till pojkvännen direkt efter jul och sen ända fram tills skolan börjar igen. Det kommer att bli tomt.

Den duktiga dygnsrytmen har tagit jullov

Jag skulle ju ha vänt på dygnet igår, men riktigt så blev det inte. Jag var på g till sängen kring midnatt men när lillasyster frågade om vi inte kunde sitta uppe och dricka te och se film så var det svårt att säga nej. Vem kan inte sympatisera med känslan att vilja hålla kvar i sin 18-årsdag bara lite till? Och det var väldigt mysigt. Men jag var grymt trött när klockan ringde optimistiskt imorse så jag somnade om och morgonen blev inte riktigt så tidig som önskat.

Nån blev med Kinect

Snart är den hostande 18-åringens födelsedag över och jag tror och hoppas att hon är ganska nöjd med den. Hon kom hit i eftermiddags, önskade hämtpizza och fick sen öppna presenten. M & jag hade beställt hem en Kinect till hennes Xbox, något jag visste att hon väldigt gärna ville ha men som hon nog aldrig trodde att hon skulle få. Inte alldeles billigt men jag fick tre andra syskon att lägga lite plus att jag själv fick lov att öppna den stora plånboken (som jag eg inte har, men det var det värt). Känns jättekul att kunna ge henne något hon så gärna vill ha!

Sen har hon spelat Kinect tills hon blev trött (jag testade lite med, det var hemskt kul men rätt jobbigt), ätit tårta och spelat lite till. Det kräver dock ganska stort utrymme så jag har för närvarande inget bord längre i vardagsrummet. Lite knöligt att flytta varje gång, men det får väl gå.

Kinect för den som inte vet (eller: nu blir det reklam):

Sen kanske det inte är riktigt lika enkelt, eller smidigt, att få till rörelserna som på videon, men det funkar förvånansvärt bra.

Vi kan aldrig bygga bort idioter i trafiken

Det skedde ett antal serieolyckor på E4:an norr om Umeå idag, men tack och lov verkar ingen ha blivit allvarligare skadad. Det måste ha skett bara nån timme efter att vi for till stan. Som jag skrev igår så är det otäckt att bli stående just på E4:an där det går ganska fort och där sikten varit ganska kass den sista tiden. Snörök är definitivt värre än något annat.

Jag fick fara till Sävar och hämta ut ett paket just om jag läste om det där så vägen var ganska trafiktom när jag for. Jag körde ut på E4:an strax efter en körskolebil och höll ett bra avstånd, dels pga väglag och rök men även för att jag inte direkt räknade med att det satt en van förare bakom den ratten. Det är förvisso 110-väg men 80-90 km/h kändes mer lämpligt.
Bakom mig kom snart en volvo (som alltid?) ifatt och la sig så nära att jag såg rakt in i bilen genom backspegeln. Galet bara det. När det blev tvåfiligt slängde han sig ut i omkörningsfilen som inte såg ut att ha plogats på hela dagen och drog om. Över min bil kom en våg av snö och modd och jag hade på allvar ingen aning om huruvida jag fortfarande befann mig på vägen eller ej. Hade han fått sladd framför mig när han körde in hade jag aldrig sett det. Jag släppte försiktigt gasen och hoppades att jag styrde hyfsat rakt och bredvid mig satt M och svor nåt om idioter och evolution.

Utan att sia i anledningen bakom dagens olycka; är det konstigt att det händer olyckor? Det går aldrig att bygga bort idioter bakom ratten annat än att göra fordonen förarlösa.

Lillskräpet har blivit myndig!

Nu är jag i vart fall tillbaka till stan. Jag har grävt fram bilen på parkeringen och borde snart ta tag i att stöka iordning lite här. Lillasyster kommer också hem idag, hon har varit hemma hos mamma i helgen och firat sin födelsedag. Hon fyller nämligen 18 år idag. 18 år! Fatta det! Min pyttesyster, vår lilla sladdis är typ stor. Lite vuxen, rent av.

Bea, inte så vuxen, i pappas keps, vilket var en favorit ett tag.

Och jag måste göra det här till ett "jag minns när"-inlägg, för det känns verkligen som igår som hon kom till världen med akutsnitt den där natten då den då 14-åriga storasystern inte alls kunde sova. Och lika nyss som hon kom hem från BB på julafton, alldeles tyst och förnöjd och omedveten om allt runtomkring. Det var en stressig jul, jag gjorde mitt första kompletta julbord, stod för allt julstöket, råkade nästan avslöja för minsta lillbrorsan att tomten inte finns (katastrofen avvärjdes dock) och kunde inte längta mer efter nysyrran som skulle komma hem och ville därför att allt skulle vara perfekt. Och det blev en jul jag gärna minns.

Min fina, allvarliga lilla trasselsudd, 4 år gammal.

Undertecknad tar studenten med lilltjejen som kanske största påhejare.

En 7-åring som just klippt sig som Robyn som var idolen just då.

Och sen har hon varit en perfekt lillsyrra i 18 år. Och lite av min egen kvasiunge ibland. Eller ganska mycket.

Grattis finaste lillsyrra!

Saker jag missat (?)

• Musikhjälpen på tv & radio (?). Jag har förstått, främst via twitter, att det varit något speciellt, men jag har inte haft tid och möjlighet att se och höra själv. Inte ens när självaste Glesbygd'n var med såg jag det.
• Filmen Tron: Legacy. Jag vet faktiskt knappt vad det är, trots att den varit på omslaget på åtminstone en filmtidning i min ägo. Jag vet att det är en uppföljare på nån slags kultig sci-fi (Tron) från -82, och har dessutom förstått att soundtracket till den nya ska vara något speciellt.
• Julstök. Jag vet att det är jul alldeles jättesnart och jag har ju beställt åtminstone några julklappar, men i övrigt känns det som att det är något som bara händer medan jag har huvudet någon annanstans. Och den korta stunden jag var på stan igår fick jag ingen julstämning what so ever. Visst blir det jul i år igen?
• Alla tv-snackisar som det där med Plura, Tomas DiLeva (som kom in från kylan rekordsnabbt?) och Lillbabs eller det med bortskämda, halvvuxna kids som alla facebookade om en massa alldeles nyligen.
  
• Tv-serien Våra vänners liv om manlig vänskap (?) som tydligen debatterats ur manrollsperspektiv (tyvärr hittar jag inte längre Maria Svelands ursprungsartikel), och som antingen är väldigt bra och nyskapande eller hopplöst tråkigt och inte så modernt som det vill tro.

Vad har jag mer missat? Nånting av vikt?

Äventyr

Det var nog fyra eller kanske fem år sedan sist, men idag lyckades jag hamna i diket med bilen. Inte sådär jättemycket i diket men tillräckligt för att behöva draghjälp upp igen. Jag hade just lämnat av M hos sina föräldrar ute i skärgården och skulle in till stan för att träffa Anna när jag mötte en bil där det inte går att mötas på den smala grusvägen. Så jag backade mot ett bredare parti av vägen. Snöyran gjorde sikten lite kass och vis av förra dikeskörningen så sitter kantpinnarna inte i vägkanten utan i diket, varför jag försökte att inte köra riktigt så långt åt sidan. Men tydligen tillräckligt för att fastna med högersidans däck i diket.

Den mötande bilen stannade men sa sig inte kunna dra upp mig så jag ringde efter M och hans pappa. Lätt hänt men jag kände mig ändå lite irriterad när jag stod där med bogserlinan i handen när de kom to the rescue. Och så blev jag sen in till Anna-mötet dessutom.

Det är ett himla snöyrväder här så egentligen skulle man hållt sig hemma, men jag var lite sällskapssjuk och ville passa på när Anna hade tid och när M ändå skulle fara. Nu gick det ju bara bra, lite vardagsäventyr sådär. Lite värre såg det ut för bilen som hamnat för långt ut i kanten på E4:an när vi for hem ikväll och som satt i den dikeskanten (en annan bil hade stannat). Det är inte kul att dra loss en bil i mörkret på E4:an där sikten är dålig av snörök.

Film 42/10: Buried

Nu var det ett tag sedan jag såg thrillern Buried på bio, men det är inte svårt att gå tillbaka till upplevelsen av den. Buried är en film som helst ska upplevas just i stort format, därmed inte sagt att bio måste vara den ultimata platsen att uppleva den på.

Paul Conroy (Ryan Reynolds) vaknar upp i ett instängt mörker. Han inser ganska snart att han ligger nedgrävd i en trälåda av kisttyp en bit ner i marken. På sig har han sin mobiltelefon med svagt batteri och en tändare och han hittar sedermera även nån halvkass ficklampa i lådan. Conroy befinner sig i Irak där han tagit en tjänst som lastbilschaufför åt amerikanska staten. Det sista han minns är hur lastbilskonvojen han var en del av blev överfallen. Ett samtal på mobilen förklarar att han tagits till fånga av några kriminella irakier som ställer ett skyhögt krav på lösensumma för Conroy. Hans uppgift blir nu att få någon att dels ta fallet på allvar, dels att hitta honom samt att hålla sig lugn i sin trånga kista där mobilbatteriet inte är det enda som håller på att ta slut.

Buried är en lite unik film då hela filmen utspelar sig just i den trånga kistan med enbart Ryan Reynolds som skådespelare i bild där vi får följa kidnappade Conroys tid i kistan från dess att han vaknar till slutet (jag tänker inte avslöja just det såklart) utan klipp och, till synes, enbart med det tillgängliga ljus som Conroy har (den första minuten är filmen helt svart t.ex). I övrigt består rollistan av röster till de som han pratar med på telefonen. Innan jag såg filmen trodde jag att kistan bara skulle vara en del av filmen, för hur skulle någon kunna hålla en film levande och intressant i en så begränsad form? Men det visade sig alltså att kistan var allt och att den spanska regissören Rodrigo Cortés faktiskt lyckades med konststycket att hålla mig alert under 90 minuter. Med ett litet undantag då han i ett, vad jag misstänker, mer konstnärligt försök till perspektivskildring gjorde några skumma in- och ut-zoomningar i tysthet som liksom puttade mig ut från filmens grepp för en stund.

Den utlovade klaustrofobiska känslan kanske inte infann sig hos mig till fullo mer än bitvis, men det är jag samtidigt lite tacksam för. Ryan Reynolds gör en, i vanlig ordning, makalös insats och Cortés film är klart lyckad och intressant. Den ger dessutom en tankeställare som följer med ut från biosalongen. Den räcker kanske ändå inte hela vägen fram till briljans men det räcker gott till en 4/5 i betyg.

Jag hittade en charmig intervju med Reynolds här (gick inte att bädda in) och ni ser trailern nedan:

Statusuppdatering

Just idag försöker jag känna mig lite duktig eftersom jag spenderat majoriteten av tiden sedan jag vaknade (av drömd uppsatsångest) tills för kanske en halvtimme sedan åt uppsatsarbete. Jag har lyckats göra en första analys av SOU:n som ingår i mitt material och känner plötsligt att jag nästan är en bit på väg. Jag har även lyckats få lite skrivet i själva uppsatsen samt uppdaterat dispositionen något. Fortfarande är jag långt ifrån det läge då jag vandrar in till veckans planerade handledning och känner mig stolt och i fas, men det känns i vart fall bättre än igår.

Olustiga trender

Annars tycks ju årets trend i Hollywood vara skilsmässa där Ryan Reynolds och Scarlett Johansson står för den senaste. Har det inte varit ovanligt många såna rapporter i år? Fast bättre det än 'för tidig död', som kändes lite som den förra trenden. Vid Oscargalans återkommande programpunkt då årets avlidna filmpersonligheter hyllas kommer förhoppningsvis medelåldern på de hyllade vara hög.

Stor humorman ur tiden

Några filmer jag sett otaliga gånger sedan barnsben och som jag älskar och uppskattar lika mycket fortfarande är The Pink Panther-filmerna med underbara Peter Sellers i huvudrollen som den ständigt missuppfattade Inspector Clouseau. Det är verkligen humor när den är som enklast men bäst. Jag har därför ihärdigt hållt mig ifrån att se de nyproducerade Pink Panther-filmerna med Steve Martin i huvudrollen.

Igår läste jag att Blake Edwards, mannen som skrev, producerade och regisserade flertalet av nämnda Sellers-filmer, avlidit 88 år gammal. Ytterligare en filmpersonlighet av stor betydelse som gått ur tiden i år alltså. Edwards är inte bara känd för Panther-filmerna utan stod även bakom klassiker som The Party (1968) (också en återkommande film i mitt hem som barn men som jag inte sett om i vuxen ålder) samt Breakfast at Tiffany's (1961), som jag måste erkänna att jag aldrig sett.

Tack för humorn, Mr Edwards!

Klassiskt ur The Party:

Jag har inte tid, jag är i Azeroth

Jag ligger efter med mitt filmrecenserande på bloggen, men jag vet inte om de är saknade? Oavsett vilket så ska jag försöka lägga lite tid på det idag. Jag har en trött dag idag, vilket kanske eventuellt skulle kunna bero på att jag satt uppe och spelade WoW med M och S till halv fem imorse.

Till mitt försvar; expansionen är oväntat kul just nu. De två första nyområdena jag var på var lite i linje med det som varit tidigare, men med en tydligare och roligare berättad historia. Men sen jag kom till Uldum har spelandet varit en enda stor fröjd (med undantag för lite tröttsamt gankande ena kvällen) och jag har typ för första gången även suttit i min ensamhet och skrattat åt historien och uppdragen medan jag utfört dem. Speciellt kul har "Harrison Jones"-questerna (av Harrison Ford/Indiana Jones) varit. Jag har svingat i lianer, varit del i misslyckade men storslagna äventyr som kommenterats med ett "ops", tämjt kameler osv. Skitkul!

Jag gillar verkligen när Blizzards spelutvecklare plockar fram sin humoristiska sida i spelet. Det har funnit mycket sånt tidigare också, då ofta halvdolda skojigheter (som de tre bankirerna i huvudstaden som hette Olivia, Newton och John, eller "Haris Pilton" som sålde en hiskeligt dyr diamantväska på ett inn). Igår fick jag som start på ytterligare ett nytt område även hjälpa en 'Jack Bauden' som sa sig ha den längsta dagen någonsin... I wonder who that could be? Det ryktas dessutom att det finns en solglasögonbeprydd 'Lt Horatio Laine' i gamla området Westfall.

Så det är kul, Blizzards lite järva tag att genom en arg drake (Deathwing) förstöra mycket av den ursprungliga världen som vi sprang omkring i från början men som vi sen hade glömt lite i och med de nya expansionerna och världarna, har nog visat sig lyckat. Möjligen har de gjort det lite för lätt, men det tycks som att de ändrar lite på det nu i nya patchar. Annars har greppet varit smart, jag och många med mig är nog sugna på att starta en ny karaktär för att från början gå igenom de nygamla områdena. Det är kanske så man håller 12 miljoner spelare fortsatt nöjda och sysselsatta efter 5-6 år av spelande?

Visst låter det spännande, alla icke-wow-nerdar?

Å andra sidan...

...har jag faktiskt köpt julklappar åt fyra och en halv personer idag utan att ens lämna hemmet. Det måste ju räknas som något?

Okej, fem och en halv. Jag kan ha köpt en julklapp åt mig själv också.

Det kan bara bli bättre?

Exakt noll träningspass har det blivit den här veckan hittills och idag har mitt totala "mat"-intag bestått av 2 saffransbullar. Jag har dessutom skrivit exakt noll sidor uppsats*.

*Men till mitt försvar har jag kommit en bit med annat än just skrivandet, fått tag i material, läst på om bakgrundsinfo osv.

Lunchgäster med goda mål

Jag hade lunchgäst hemma idag. Det är då inte ofta, men rackarns vad trevligt det kan vara! S bjöd mig och M på lunch för ett par veckor sedan och nu tyckte jag att det var dags att återgälda. (Det kan till viss del också ha berott på att jag inte kände mig rik nog att äta lunch på stan.) I sista stund blev dock M tvungen att hoppa lunchen och bli kvar på jobbet så det blev jag, S och lillsyrran som slörpade i oss grön ärtsoppa och nybakat (men inte hemmabakat) bröd. Med nöjdhet, tror jag.

Jag fick även den äran att kasta S:s halvfulla cigarettpaket i sopen när han kom. Han kom direkt från en hälsokontroll och det första han gjorde när han satte sig i köket var att räcka mig paketet och så sa han att "nu får det vara slut på det där med cigaretter". Så vansinnigt bra, tyckte jag och tryckte ner det ordentligt i äckelsoporna ifall han skulle hinna ångra sig. Men det gjorde han inte och låt oss hoppas att det håller sig så.

Välkommen Sixten!

Fick just mms med en bild på en så när som på ett par timmar nykläckt liten Sixten som finaste Mia-vännen fått. Han iddes visst inte vänta till januari utan blev decemberkille istället. Glad och rörd är jag över nyheten, stort grattis hela familjen!

Kyla

Det är rätt kallt här uppe nu. 25 minusgrader visade termometern mitt på dagen idag. Nästan samma sak igår, tror jag. Men det blir så vackert när träden blir sådär frostigt vita och luften känns lite vass. Jag gillar det. Antagligen bor jag i rätt ända av landet ändå.

Humor om allvar

Jag har väntat på att någon skulle göra en offentlig jämförelse mellan bombdådet i Stockholm och filmen Four Lions. Jag gjorde själv den kopplingen direkt när jag läste om dådet, vilket gav filmen ett ännu mer bitterljuvt skimmer i efterhand. Jag såg den för några veckor sedan och även om den kanske inte var det roligaste (ibland är det svårt att skratta åt människor som spränger sig själva 'vid fel tillfälle') eller mest välgjorda film jag sett, så var den ändå något befriande och jag kan definitivt rekommendera den. Ömsom är den hysteriskt kul, ömsom fastnar skrattet alltså lite, men jag tror att det är bra att skämta om allt. Humor är befriande, även när det är mörkt.

Vilket skrämmer mest?

Jag skrev ett inlägg igår med anledning av bombandet i Stockholm som jag sen struntade i att publicera. Jag vet inte riktigt varför, men jag ledsnade och ville inte. Samtidigt känns det som en sak att kommentera. Jag har dock redan tröttnat på den stundtals (och lite beroende på tidningskvalitet) osmakliga journalistik som uppenbarat sig i kölvattnet av händelsen. Som alla krigsrubriker, bilder på den bombade kroppen, expertkommentarer om vad mannen gjorde för fel (så de inte upprepas, eller vad?) och kommentarer som drar på lite för högt varv. Vad skrämmer om inte sådant?

Klart att det är ett hot mot samhället när sådant här händer. Men det var den så kallade lasermannen i Malmö också, men då krävdes det inga kommentarer från regeringshåll. För på många sätt är de fallen lika ändå; ensamma galna män som tar sig rättigheter de inte har. De må ha olika argument, men målen tycks vara de samma; att skrämma människor som de inte anser lever där eller som de borde.

Klart att det är tragiskt och otäckt men mest räds jag vad som kan komma efter det här. Att redan destruktiva rörelser ska få vatten på sin kvarn, att vi ska börja gå mot samma håll som USA med sin Patriot Act och instifta lagar som inskränker medborgarnas fri- och rättigheter mer än de ensamma galna männen någonsin skulle lyckas med annars. Det är otäckt på riktigt.

Till alla Star Wars-tjejer

Det har twittrats, facebookats och skrivits om det ett tag nu så det är väl dags att den här 'Star Wars-tjejen' också sprider historien vidare, inte sant?

Kan man vara bad guy och hjälte samtidigt?

Läser morgonens nyheter och kommer som typ alla mornar den sista tiden in på artiklar och bloggar med Assange-kopplingar. Jag är lite less på den där historien nu och det är ganska sällan man stöter på sansade artiklar eller blogginlägg. Just idag snubblade jag dock över det här som var ganska bra.

Jag har också fått frågan vad jag anser och istället för ett långt inlägg som inte tillför något är det här i korthet mina åsikter:

• Det tycks fortfarande som att människor måste ha allt svart eller vitt; man kan inte både göra goda (enl vissa iaf) saker för världen och samtidigt vara omoralisk/ett svin/whatever privat. Det funkar även åt andra hållet; någon som varit ett svin på ett håll kan inte samtidigt vara en snäll förälder/trevlig granne/bra på sitt jobb osv. Har vi ff så dålig insikt om mänskligheten?
• Det är märkligt att Assanges utseende kommer in så ofta i debatten. Vi lär oss långsamt, som det verkar.
• Jag hoppas att det svenska rättssystemet även i samtliga andra misstänkta våldtäktsfall sätter in lika mycket krut på att få in en misstänkt till förhör.
• Jag tror att många inte ens orkar försöka förstå vad Wikileaks avslöjar mer än att det gör regeringar lite här och var arga. När det kommer till våldtäktsmisstankar där enbart två personer i världen vet sanningen är dock åsikterna och 'kunnandet' stort.
  
• Jag delar åsikten att om vi haft en granskande mediamakt på riktigt (i Sverige tycks den delen tex utgöras av Mr Josefssons tv-program, hur granskande det nu är egentligen) så hade vi inte behövt Wikileaks från början.

Så, that's that.

Resten av Sverige...

... tycks, av döma av min twitter-och facebook-feed, ha suttit bänkade antingen framför idolfinalen (alt delfinal?) eller nobelmiddagen. En ovanligt likformig kväll vad gäller sociala medier iaf.

Guilty pleasure exposure

Fredag kväll. Planen var hemlagad pizza och film med lillasyster & M. Pizzan gick alla tiders och det blev som vanligt lite för gott för ens eget bästa. Sen film då. Jag fick komma med förslag och la fram några filmer. I högen hade jag smygit ner en sann 'guilty pleasure' från samlingen; Love Actually (2003) som kanske är en av få saker som gör mig riktigt brahumörig när det vankas jul. Jag ser den åtminstone en gång per år. En lite slibbig romantisk komedi med alldeles för överväldigande overkliga happy-scener, men det spelar ingen roll. Jag älskar den.

Otippat nog blev lillasyster sugen på att se den och M sa sig inte ha en åsikt. (Men när det började bli väl pinsamt steg han upp ur soffan för att 'göra något' och återfanns vid en koll 10 minuter senare vid datorn. No surprice there.) Nu till det sura; filmen slutade fungera efter nästan en timme. Den är alldeles nyinköpt men inget kvitto finns kvar så jag får väl finna mig i att mitt fynd är ett trasigt, osebart sådant. Sorg!

Återupplivad speldator

Men min speldator är i vart fall tillfälligt lagad. Det var ett överhettningsproblem, trots att den är alldeles nydammsugad och rengjord. Nu står den på en extra fläktplatta för lite mer kylningseffekt och det funkar bra.

Men sanningen är nog den att datorn inte riktigt längre håller måttet med tanke på den nya grafiknivån i World of Warcraft (som är typ det enda jag spelar fn). Nu har jag ställt ner grafiken till en ganska trist nivå, men huvudsaken att det funkar. På sikt får det bli en annan lösning.

Men till helgen, då ni!

Av den tidiga och nyttiga lunchen blev det en sen varm macka och te. Av den planerade hemmakvällen blev det bortakväll. Av det planerade uppsatsarbetandet blev det ytterst lite och istället mer bilkörning, handling och matning av rådjur. Av träningen blev det just ingenting (eller jo, jag har träningskläderna på på den övre delen av kroppen...).

Ser jag ett mönster här?

Dagens i-landsproblem

Tänkte unna mig några timmar av Cataclysm men så mitt i en instans så gick gammdatorn tillika speldatorn sönder. Mycket frustrerande och ledsamt. Samtidigt så visar det att min instinkt om att den höll på att gå sönder (varför jag nu har en ny) var korrekt så ingen data finns på den som inte finns någon annanstans. Förutom spelet då, men det går att ta igen. Det är inte heller så att hårddisken kraschat (än) men delar som usb:n har lagt av vilket tyder på ett sjunkande skepp.

Just nu ligger den och kallnar, kanske är det ändå bara ett överhettningsproblem. Jag hoppas fortfarande på det bästa. Vore bra om jag åtminstone kunde fortsätta spela på den, Macbooken är lite liten för det.

Retro-serie

Och på tal om Ryan Reynolds så har jag snart tagit mig igenom alla fyra existerande säsongerna av Two Guys and a Girl and a Pizza Place som jag plötsligt fick för mig att återuppväcka. Jag såg den när den gick på tv i slutet av 90-talet och jag måste säga att den faktiskt fortfarande håller riktigt bra över lag. Och man ser redan då att Mr Reynolds skulle bli nåt stort. Synd att han inte gör lika mycket komedi längre, men det är nog smart att hålla sig till en blandning. Senast jag såg honom var i Buried (som jag nog glömt att recensera?) och jag ser, trots vissa farhågor, fram emot den kommande Green Lantern.

Jag mindes förresten inte att min favvo-kapten (Cpt Hammer/Cpt Reynolds) Nathan Fillion var med i seriens sista säsonger. Han ser för övrigt precis likadan ut idag, tio år senare. Inte åldrats något. Jag kanske skulle ta mig an hans nyaste serie Castle någon dag. Den verkar ju få stanna ett tag.

Minns ni Two Guys..? Inte? Här är ena säsongens intro:

Vad jag missar!

Jag brukar ju sällan eller aldrig se på tv 'det traditionella sättet' men på gymmet hänger det alltså tre apparater framför konditionsmaskinerna som är svåra att inte fastna lite i, trots att jag har musik i öronen.

Idag for det förbi en Hugo Boss-reklam med en ruskigt snygg Ryan Reynolds i och plötsligt börjar jag förstå vad jag missar. För det är väl sånt ni tittar på, gissar jag?

Tänk om Dexter tolkade alla julsånger...

Här är ett kul klipp från Late Night with Jimmy Fallon med Michael C. Hall aka Dexter. Improviserat som jag förstår det, och riktigt kul. Klicka på länken:

Michael C. Hall Christmas Song (12/7/10)

Ett klassiskt 'min dag-blogginlägg'

Virrig dag idag. Sov först en hel evighet (jag låg lite efter) och vaknade helt segstartad. Åt frukost, såg på HIMYM och deras "Mermaid theory" (skojigt såklart) och packade sen träningsväskan och gjorde bort en timme på konditionsmaskinerna. Välgörande men sen var jag lite stappelbent.

När jag klev ur duschen ringde en übertrött M och frågade om jag vill skjutsa hem honom. Han skulle ju ha semester den här veckan, men som vanligt har det blivit lite si och så med det. Igår kväll fick han fara till jobbet och installera nåt program och blev där tills midnatt. Idag var ett möte han var tvungen att vara med på och det ser inte bättre ut än att han måste in imorgon och antagligen på fredag natt också. Bra semester. Tur att vi aldrig far någonstans på ledigheterna.

Iaf så fick jag lov att byta ut min planerade hemmakväll mot en packad väska och först fara ut till M:s föräldrar och mata rådjuren eftersom föräldrarna är bortresta och sen hem till M & kissarna och laga middag. M somnade sen i soffan och jag 'skulle bara' se de sista två avsnitten av The Walking Dead men somnade jag med och vaknade inte när mobilens alarm gick igång nere i jackfickan. Jag missade därmed kvällens skypemöte med valberedningen. Den enda hållpunkt jag inte skulle rucka på. Men en perfekt avslutning på en virrig och inte-enligt-planerna-dag som denna. Suck.

I mitt huvud

Helt fel låt att ha i huvudet när man ska fara och träna, men oj så bra den är fortfarande, alltid och hela tiden!

Andras framgångar

Linna Johansson säger det jag tänkte säga med anledning av bl.a det här. Så då behöver jag ju bara länka och säga att jag instämmer. Sluta gnäll över soon-to-be-ex-hustruns framgångar och fokusera på din egen.*

*Med viss reservation för att det är media som 'lägger orden i munnen' på honom, men då har de gjort det några gånger nu, tror jag.

Skärpning!

Huvudvärk igår, huvudvärk idag. Börjar ana att det är den negligerade och aktivt förträngda uppsatsen som spökar. Eller brist på uppsats, kanske jag ska säga. För det går skrämmande dåligt. Måste verkligen bli bättre på diciplin och få något gjort. Såhär kan det ju inte fortsätta. Angst!

3, 2, 1, Cataclysm; serverkrasch!

Som man kunde ana så gick det inte så bra det här med lanserande av den nya expansionen. Redan kring elva la WoW Europes hemsida ner pga överbelastning när folk försökte köpa digital downloads (gissningsvis). En minut efter midnatt när Cataclysm skulle gått på live gick, vad jag förstår, samtliga europeiska servrar ner och ingen tycks komma in igen. Har suttit en stund och följt den gigantiska twitterströmmen kring #cataclysm. Rätt många tar det med ro och humor, men en del nerdrage var väl oundviklig.

Blizzard erbjöd digital download för att man skulle slippa köa och kunna logga på direkt vid midnatt, en tjänst som i snitt kostade något mer än att köpa spelet i butik. Frågan är vad det brutna löftet är värt? Det finns säkert en snygg klausul i villkoren som svär dem fria, men det vore kanske schysst om DD:arna kunde få något plåster på såren för kraschen. Just nu ser det i vart fall mörkt ut för cataclysm-spel inatt.

Gissar att det sitter lite Blizzard-folk med svettiga pannor as we speak?

Traditionella spel-tanten gillar spelkartonger

Och jag skippar nerdköandet i år med. Sist skulle jag men då släpptes spelet en natt när jag jobbade så M fick köa i snöblåsten för oss båda. Den här gången har Blizzard lanserat en nedladdningsvariant, dvs man köper expansionen på nätet och får den nedladdad på datorn. Sen är den klar att köra när klockan slår 00.01. Istället för att köa i timmar före midnatt, åka hem och installera skivorna och sen spela.

Lite trist att inte ha spelboxen, men jag kanske får köpa den vid något rea-tillfälle sen bara för att. Lite traditionell är jag nog allt.

I väntan på Cataclysm

Det är mycket WoW nu igen. Eller ja, för min del är det fortfarande på en hyfsat sparsam nivå, men inatt satt jag, M och Simon i mitt kök med våra datorer och nerdade fram till efter klockan fyra inatt. Så jag är lite sliten. Ovan nattsuddare, helt enkelt. Och inatt släpps expansionen till nämnda spel. Klockan 00.01.

Lösning? Jag har just tantlurat för att orka med.

Tredje gången gillt funkar inte

Vi har ju haft en del tv-omstyrning mellan hushållen en tid. Nu har jag för första gången på evigheter en tv i hemmet på riktigt, men se då funkar det inte. Fjärrkontrollen till M:s gamla tjock-tv fungerar nämligen bara halvvägs. Och just pilknapparna som behövs för att ställa in kanalerna är paj. Så idag har jag varit i tre omgångar till tre olika varuhus och köpt tre olika sk "universal remote" av tre olika märken varav exakt noll har fungerat. Koden för just det här tv-märket som följt med instruktionerna till fjärrkontrollerna har såklart inte funkat. Och de manuella inställningarna har varit nästintill vansinniga.

Den första skulle man trycka upp till 3000 ggr på en knapp för att gå igenom samtliga möjliga koder och den tredje skulle man hålla in on-knappen på tills sökningen var klar "det kan ta upp till 15 minuter". Eh, ja! Ont i tummen, var ordet. Och en något sur Sara. Så nu har jag gett upp och hoppas att jag möter tre trevliga butiksbiträden imorgon som kan erbjuda mig pengar tillbaka.

Tack för igår!

Det var som väntat en väldigt trevlig kväll igår. Vi saknade Anna (och Fanny förstås, som vi så sällan ser numera), men jag tror att alla som var här hade trevligt. Vi behöver dock skaffa fler spel. Ulrika och jag bestämde att vi inför nästa spelkväll (som antagligen lär dröja till januari) ska besöka den där spelbutiken på Mariehem igen. Man kunde tex låna hem spel och testa, vilket låter som en ypperlig idé. Det är rätt många olika viljor, nämligen.

Fast om vi skulle bli alla någon gång (inklusive de som uttryck önskan om att vara med men som inte varit det hittills) så kanske vi ändå måste dela upp oss i två spelgäng. Det kan ju bli spännande det med. Vi var nästan många igår, i vart fall för de spel vi har här.

Men trevligt som sagt, bitvis galet konstiga diskussioner (lillasyster såg ytterst tveksam ut ibland) och en massa gott i magen blev det. Inget nyttigt heller förstås. Det är glömt idag.

Kvällens tv-tips

Och för er som inte ska ha spelkväll och inte har annat uppbokat ikväll kan jag rekommendera Match Point (2005) på SVT2 kl 21 ikväll. Precis som i onsdags är det en av Woody Allens senare filmer och också en av de som tillhör mina favoriter (även fast även denna innehåller Scarlet Johansson). Kanske tom bättre än den jag rekommenderade sist. Spännande film med bra skådespel.

Myslördag!

Lite sent kommer vinterhögtiden även till min lägenhet. Lillasyster har haft pojkvännen på besök så de har disponerat lägenheten i stort sett själva de senaste tre veckorna, men nu har han farit hem och allt återgått till det "normala". Idag har hon och jag varit och handlat på Jysk och Rusta och äntligen börjar det bli lite ordning på hennes del av lägenheten. Lite förvaringslådor och en ljusslinga gjorde grejen.

Nu har vi storstädning (samt ett minimum av juldekorationer) och snart ska vi sätta bulldeg. M har just anlänt och vi har det riktigt trivsamt. Till kvällen blir det spelkväll med Ulrika, Simon och Ume-besökande Emma. Ska bli toktrevligt! Vi har bullat upp med pepparkakor, ost, glögg och julmust. Och skumtomtar såklart.

Hoppas ni har en lika trivsam lördag som jag har!

En bonuskatt kanske?

Läser att Djurskyddet i Umeå har överfullt av hemlösa katter och behöver fodervärdar/akuthem, inte minst under helgerna som kommer. Funderar för sjuttiotredje gången om jag ändå inte ska upplåta mitt hem en tid åt någon fyrfota spinnare. Jag har ju en kattlös lägenhet och här är ju alltid någon hemma i stort sett.

Klart att jag sett fördelarna med ett djurfritt hem såsom brist på kattpäls, kunna ha blommor och lampor i fönstren och känslan av att inte vara så bunden (även om jag är bunden till de tre svansarna på landet förstås). Men fördelarna med att ha katt är ändå triljoner gånger fler. Måste kolla med lillasyster vad hon säger. Ett litet tag kanske vi kan ställa upp ändå. Kan jag medverka till att någon slipper frysa ihjäl så är det klart bonus.

Persbrandt i The Hobbit

Nu är ju inget bekräftat än vad jag förstår, men det finns alltså åtminstone ett rykte som säger att Mikael Persbrandt är klar för Jacksons The Hobbit: Part 1 som efter mycket stök och bök snart ska börja spelas in. Mmm, jag vet inte jag. Är det ingen mer än jag som får oroande Tre Solar-vibbar av den nyheten?

Tre Solar, Sveriges mest bespottade film?

Nytt Filmkrönikan 2011?

Är det förresten inte lite märkligt att vi inte har något renodlat filmkritiskt program i svensk tv? Det har väl inte funnits något sådant sedan Filmkrönikan la ner för vad som känns som evigheter sedan? Men jag minns att kritiken mot den sista varianten av Filmkrönikan var stor så det kanske inte är någon som törs ge sig på det.

På Sveriges Radio P1 finns det dock ett, Kino, som jag liksom snubblat in på några gånger i bilen den sista tiden och jag får säga att av det lilla jag hört så är det helt klart värt att lyssna på.

And the Oscar kommenteras av...

Som jag skrev häromdagen är det nu klart vilka som ska leda Oscargalan i februari och nu annonseras det här hemma i Sverige att det blir Fredrik & Filip som kommenterar galan i kanal 5. Jag vet inte vad jag tycker om det. De gjorde ju ett rätt bra jobb med sin valvaka vid det amerikanska valet, men i övrigt är jag faktiskt inte så särdeles överförtjust i dem. Jag tycker att deras produktioner har varit minst sagt svajjiga. Men man vet ju aldrig.

Tydligen sänder även kanal 9 galan så kanske de satsar på det mer traditionellt filmkritiska kortet typ Hans Wiklund (har väl varit ett par år i rad vill jag minnas). Det finns ju andra intressanta också som Andrea Reuter, Emma Gray Munthe, Orvar Säfström osv som skulle vara kunnigt folk att leja.

Så lägligt...

Åt just lunch med lillasyster & M varpå den senare berättade med en klurigt leende att rektorn/chefen påtalat att M har för många semesterdagar och att de måste tas ut inom kort. Så nu har han semester hela nästa vecka.

Hm.. Vad händer mer nästa vecka? Mhm....så lägligt.*

*World of Warcrafts tredje expansion, Cataclysm släpps natten till onsdag.

Förhandsvisning av Svinalängorna

Hemma från filmen och jag har ont i hela kroppen. Jag spände mig under hela tiden och biostolen har aldrig känts så obekväm som ikväll. En riktigt bra film, bra angreppsätt och tolkning av boken. Sett ur ett perspektiv som i vart fall gav mig en känsla av hopp ibland. Andra tyckte inte det, hörde jag efteråt. Vissa tyckte att den var för svart. De missade ljuset. Eller så skapade jag det själv.

Redan en kort bit in i filmen insåg jag att min självanalys igår saknade en stor pusselbit; den här filmen. Att läsa boken var jobbigt och plågsamt och jag ville inte alls tycka om den. Att se filmen var nästan plågsammare, utan nödutgångar. Och jag tror att jag intensivt inte tänkt på boken sen jag fick biljetten i min hand. Men jag måste se den.

Boken och filmen är en berättelse om mångas liv. Ingens liv exakt, men många bitar ur många liv. Vissa bättre bitar, andra sämre. Allas berättelse har olika mörker och ljus. Det känns klyschigt att säga att det är en viktig film, men jag tycker det lite. Se den när den kommer ut på bio den 10 december.

Trailer:

Kvällens tv-tips

Och ni andra ska inte vara ledsna. SVT1 visar Vicky Cristina Barcelona ikväll kl 21.30. Det är en riktigt bra film som jag tycker ni ska se om ni inte gjort det. Även om ni har en inbyggd skepsis mot Woody Allen (han spelar dock inte själv i den här). Jag gillade den mycket trots min oförklarliga aversion mot Scarlett Johansson. Så se den!

Bio ikväll

Ikväll blir det så förhandsvisning av Svinalängorna på bio med Anna. Ser fram emot det mycket! Jag har medvetet hållt mig från att läsa så mycket om filmen och det var nog tillräckligt länge sen jag läste boken för att ha allt för specifika och stora förväntningar. Jag tror dock att jag läst att filmen är mer av en tillbakablick av den numera vuxna karaktären Leena. Lite spännande att se Pernilla August regidebut också. Hur som helst hoppas jag att det blir trevligt.

Ingen rysskyla här inte

Idag när twitter, facebook, radion osv svämmar över med klagomål på den stränga kylan är det sköna 4-5 minusgrader här. Det känns bakvänt på nåt sätt, men jag klagar inte. 5-10 minusgrader är perfekt, inte alls sådär kallt att man tror att ansiktet ska trilla av.

Jag hade tänkt passa på att ta en långpromenad men ändrade mig och for till gymmet istället. Med tanke på förkylningen, som nu börjar ge med sig ganska bra, kändes det som ett bättre val. Jag tog det lite lugnt och kände mig faktiskt inte av förkylningen när jag stod där på konditionsmaskinen. Det var mest bara skönt att rensa huvudet lite och drypa i svett med Prodigy, Muse och blandat skräptechno från 90-talet i lurarna. Det sätter fart även på den här sega kroppen. Gott så.

Titta framåt, inte bakåt

Satt just och spanade igenom en del av mina foton. Syftet var mest att studera iPhoto som det heter på Mac, men istället fastnade jag i bilderna. Lite märkligt att skrolla sig genom sina senaste 6-7 år sådär. Det finns mycket blandning. Många olika Saror, inte minst. Det kanske är så man upptäcker var och hur man trivs?

Begravningsbilderna skrollade jag mig förbi som hastigast och stannade istället vid bildalbum som Annas och min semestertripp (2009?), blandade Stockholmsbesök, Gudruns icke-bröllop, M & jag på 'riktiga' bröllop, bilder på det nyköpta huset osv. Och så bilder på familjen, den blodsbundna. Glada Sara-bilder med syskonbarn av olika storlekar i famnen, bilder på syskonen med tillhörande galna minnen, bildbevis över en lillasyster som gått från en nervös blond lucia-unge till en nästan vuxen, svartklädd tjej med kedjor och tre olika färger på håret. Och jag tror att min familjesaknad från helgen inte riktigt har gett med sig. Säkert en avspegling av många saker samtidigt; reell saknad av syskon jag ser för sällan, en oundvikligt ankommande familjepräglad högtid, ett nyligt, inte jättebra skaffa-barn-samtal med en vän samt allmän livsförvirring.

Jag antar att det går över om jag bara försöker att begrava mig i uppsatsarbetet istället, inte sant? Och så borde jag planera in en besöksresa söderut tidigt i vår.

Dansa fastän

Dagens energikick står Säkert! för:

Ser ni vilken vacker stad som Annika Norlin och bandet dansar sig igenom? Mhm...

And the Oscar leds av...

Och så har det tydligen officiellt bekräftats att det blir Anne Hathaway och James Franco som tillsammans leder Oscar-galan i februari. Ett lite oväntat val, får jag säga. Det brukar ju vara idel välrenommerade komiker och även om Hathaway har visat sig vara rätt vass i intervjuer så är hon väl inte direkt känd som komiker, inte Franco heller. Men jag tokgillar verkligen båda och ser fram emot vad de kan göra av värdskapet.

Hathaway har ju sångkapacitet (vilket visades just på Oscargalan då hon var med i öppningsnumret tillsammans med Hugh Jackman när han var värd för galan 2009), kanske får vi se prov på det igen?

Två stjärnor färre i Hollywood

Imorse hann jag läsa att Leslie Nielsen gått bort vid 84 års ålder. Han var väl mest känd som "rolig farbror" i Nakna Pistolen-filmerna men han har definitivt gjort väldigt mycket mer. Bl.a en del mer okända sci-fi-filmer för evigheter sedan. Kanske inte superbra (eller politiskt korrekta) men lite kultigt på nåt vis. Jag får erkänna att jag sett ganska lite av det, men jag ska försöka vidga kunskaperna så snart jag kan. Här är iaf en trailer till lite skojiga Forbidden Planet (1956):



Även Irvin Kerschner gick bort i dagarna, vid 87 års ålder. Han är väl mest känd som regissör till Star Wars: The Empire Strikes Back (1980) och Bond-filmen Never Say Never Again (1083).

WoW-rekryterarna...

Dagen har annars till största del spenderats med Simon. Han bjöd först mig och M på hemlagad lunch och sen åkte han och jag runt till lite butiker i jakt på battlechesten till WoW som han lurats till att börja spela. Eller lurats...han har varit lite motstridig förut men har sedan ett tag visat ett visst intresse och nu meddelade han att han ville testa i vart fall.

Sen blev det lite strul med datorn så M fick hjälpa till med lite felsökning (ett trasigt minne) innan det funkade som det skulle. Så det blev pizza till middag och en sen dag innan vi kom hem. Nu ligger jag i sängen och tinar upp kroppen med lite varm glögg.

Burr!

Fasen vad kallt det är. Ikväll när vi for hemåt visade termometern på 21 minusgrader. Och det känns faktiskt. Jag måste verkligen ta tag i att byta blixtlås på min vinterjacka så att jag slipper bli så kall i min, förvisso vindtäta men inte så varma, höstjacka. M:s supersnälla syster har lovat hjälpa mig att sy i en ny bara jag sprättar bort den gamla och köper en, så det måste jag genast ta tag i.

Fel väglag att ha bråttom på

Läser lite nyheter från dagen och inser att det mest består av rapporteringar om olyckor som följd av den bitvis ganska intensiva snörök som vi upplevt när vi varit ute på vägarna de sista dagarna. Många olyckor skulle säkerligen kunna undvikas om folk bara hade lite vett att hålla avstånd, anpassa hastigheten och inte göra galna saker i strävan att komma om trafik som följer de första två punkterna. Snörök är lurigt men kan man sin sak så ska det egentligen inte alls vara något problem. Blir snöröken framför plötsligt tätare så är man med säkerhet i närheten av en framförfarande bil och bör öka avståndet igen. Och aldrig köra fortare än man kan stanna om det plötsligt dyker upp ett hinder. Men så tycks inte alla funka.

M och jag diskuterade det här i bilen idag. Jag upplever att det oftare är finare, nyare bilar som prompt ska om och gör galna omkörningar vid sånt här väglag och hade en teori om att såna bilar kanske inger en falsk trygghet om att man är förskonad från faror. M trodde mer att persontypen som har såna bilar oftare tenderar att köra obetänksamt. Jag vet inte vem som har rätt, men oavsett så håller jag fast vid att det bästa vore om det inte var människor bakom ratten alls.

Lördagsmys

Händelserik dag blev det av min lugna förmiddag. Perfekt det. Först en tur in till stan för besök hos Simon som behövde lite datahjälp. Det tog (som vanligt) lite mer tid än planerat men det var trevligt. Sen en snabb tur till en butik för att köpa present till M:s pappa som fyller 72 år imorgon. Vi var ditbjudna ikväll och har just kommit hem från en väldigt trevlig middag. Presenten var också väldigt uppskattad så det var lyckat.

Nu har jag krupit upp i soffan med en stort glas rom & cola, några ädelostbeklädda pepparkakor och en gosig Smilla-katt vid min sida. M sitter vid sin speldator och spelar WoW med katten Rosa på sin sedvanliga plats (en dedikerad egen stol alldeles bredvid husse ska det vara). Lördagsmys av lugnare karaktär alltså.

Och plötsligt var den där, den sentimentala lördagsförmiddagen

Jag har börjat få en förkärlek för lördagsmornar. Det är nåt särskilt trivsamt med dem. Jag vet egentligen inte riktigt vad.

Just den här lördagsmorgonen vaknade jag halv nio med ont i halsen och seg kropp. Lämnade sängvärmen, hämtade te och skumtomtar (förbjudet, men hallå, det är lördag?) och kröp upp mellan två sovande kattdamer i soffan. Fram med stickning och senaste avsnittet av Cougar Town (som jag gnällt mycket på men som helt klart tar sig så sakteliga). Och sen det bästa, mest efterlängtade till sist; veckans Parenthood. How I love it.

Det ger mig en stor familjekänslados per vecka och jag suger åt mig varenda sekund. The Braverman's är min surrogatfamilj tre kvart i veckan. Det får mig att längta efter min familj, en familj och att tänka att den numera nästan utrotade företeelsen att familjer växer upp och lever vidare alldeles nära varandra med ett kvarvarande föräldrahem som hjärta och samlingsplats inte alls behövde vara en så dålig idé egentligen. Inte guld och gröna skogar heller såklart (och i vissa fall säkerligen rent destruktivt), men visst finns det något gyllene i tanken trots allt? En nästan villkorslös gemenskap som jag saknar ibland. Eller är det kanske bara jag som luras in i tv-serievärldens fiktiva bomullsmys? Kanske så.

Kändisspotting istället för bokläsning

Tillbaka på skolan igen. Skapligt pigg efter en bra nattsömn. Återstår att se hur jag känner mig i eftermiddag och ikväll. Halsen känns mer obra idag dock.

Har just intagit fikets godaste macka (chevré och valnötter på mörkt fruktbröd) som sen frukost och borde väl återgå till böckerna igen. Men istället sitter jag och funderar på om det är Bo Strömstedt som sitter vid bordet mittemot. Det ser då ut som det, fast vad skulle han göra här? Han ser dessutom nästan lite för ung ut. Nästa fråga som dyker upp är om jag inte egentligen borde vara för ung för att veta vem det är?

Nu är det slut för idag

En heldag på universitetet idag. Med visst resultat. Det känns i vart fall lite bättre nu när jag fått med mig mer informativ litteratur att begrava mig i. Imorgon ska jag försöka få en dryg halvdag med näsan i böckerna på universitetet igen.

Om jag är pigg nog, vill säga. Kom hem lite sent idag eftersom M:s mamma behövde hämtas vid flyget som dessutom var nästan en timme sent. När vi väl kom hem drog jag bara av mig det yttre lagret av kläder och kröp ner under täcket. Och där ligger jag nu, med en kopp varm glögg som M just kom förbi med. Alldeles sådär märkligt matt och trött igen, med tungt huvud. Ska samla kraft för att stiga upp och borsta tänder och annat, men sen lär det inte dröja länge förrän de här korpgluggarna slår igen. Känns som att nånting äter upp all energi jag har. Märkligt.

Death by books

Har just kommit upp från universitetsbibliotekets källarmagasin med famnen full av fynd. Magasinet har motordrivna hyllor som man flyttar med en knapptryckning. Tänkte en stund på skräckfilmscenariot att klämmas ihjäl mellan två hyllor av magasinerade böcker i en källare innan jag såg att de var utrustade med en golvsensor och nödstopp. Stor besvikelse.

Påverkbar soffhängare

Låg i soffan och stirrglodde på tv (utan stickning eller något för händerna; jag är inte helt med i matchen) och hamnade framför nåt konstigt matlagningsprogram med en allergiframkallande fånig speakerröst. I vilket fall, det jag skulle säga var att jag blev väldigt sugen på att göra vegetarisk palt. Helgnöje kanske?

Sen såg jag lite på Uppdrag Granskning och blev mer sugen på Falling Down-aktiviteter.

Sick day

Känner mig frusen och hängig idag. Började känna mig skum redan igår kväll. Huvudet känns tungt och jag är lite konstigt trött. Vet inte vad det är, känns som det varit såhär i några omgångar nu utan att det riktigt blivit något av det.

Hade tänkt vara duktig och ha en heldag på universitetet idag men motivationen och den fysiska orken var totalt bristande. Så jag stannar i soffan idag. Ska försöka få läst lite i en bok om lobbying i vart fall så att jag får lite mer grepp om hur mycket av det som behöver ingå i min uppsats.

Luciavaka för vuxna nerdar?

Apropå film så kanske det hade varit koolt att gå på SF:s Lucia Movie Night i år. Tre hemliga förhandsvisningar av kommande filmer, lättare mat och dryck för 230:-. Beroende på vilka filmer det är så skulle det kanske kunna vara kul? De filmer som har premiär strax efter lucia är bl.a Tron Legacy, Easy A, Megamind, Get Low, Narnia osv. Dessvärre har även Änglagård 3 premiär i krokarna och det vore ju ett riktigt bottennapp. Annars tror jag att det mesta är sevärt.

Nerdalert!

Idag kasserade jag för första gången in lite på att jag sett film nog för att få guldmedlemskap på SF. Jag köade en stund i den snöiga snålblåsten tillsammans med andra filmnerdar (really) och fick med mig ett par gratisbiljetter till förhandsvisningen av Svinalängorna.

Först i kön för min extrabiljett står förstås Anna som var den som fick mig att läsa boken och gå på författarmötet med Susanna Alakoski när hon var i Umeå. Så vad säger du, Anna? Orkar du med en sen onsdagskväll nästa vecka?

Den självklara lösningen

Jag ringde M och bad att få låna en adapter och kopplade in lilla sötdatorn i min stoora skärm på skrivbordet och vips var problemet med sysselsättning under visuell underhållning löst. I vart fall när jag spenderar kvällarna hemma.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Andra rastlösa uttryck

När vi ändå är igång och bekänner galenskaper:

1. Jag kan inte bada badkar utan att ha en bok/tidning, pratradio eller någon ditkommenderad person som för ett samtal med mig samtidigt. Vad är poängen med att bara ligga där? Ångest!
2. Jag lyssnar bara på ljudbok (eller pratradio) om jag har en sträcka att promenera (typ till stan) alt städning att utföra. Att bara sitta rakt uppochner och lyssna är craziness.
3. Jag har blivit expert på att mäta och minnas hur lång tid vissa bilsträckor tar så att jag kan minimera ev väntetid när jag väl kommer fram.
4. Att lyssna på reklam i radio är som att vänta på nästa låt varför jag har programmerat alla 'bra' kanaler som finns och växlar mellan dem som en tok när jag åker bil om det inte finns intressant pratradio på P1. Som backup finns också alltid en skiva med musik i spelaren utifall att det blir reklam överallt samtidigt. Att åka ensam i en tyst bil vore som att vänta på att komma fram; omöjligt.
5. Min smartphone är som gudasänd med alla dess funktioner att fördriva tiden med när jag tvingas vänta på universitetet.
6. Att på deltid dela liv med en man som är grym tidsoptimist är en daglig prövning (som jag gör mitt bästa för att utföra i tysthet).

Så, the madness is out of the box!

Botemedel sökes

Jag må vara slö och segstartad ibland men besitter samtidigt den omaka egenskapen 'rastlös till förbannelse', när det så vill. Det tar sig lite olika uttryck. T.ex så klarar jag inte av att vänta. Att vänta på bussen är som tortyr. På mornarna efter jobbet kom jag nästan aldrig ut ur omklädningsrummet i perfekt tid utan hade 10-20 minuters väntande på bussen framför mig. Så jag promenerade så långt jag vågade längs med bussturen tills dess att bussen och jag var vid samma hållplats samtidigt. Och ja, vi missade varann nån gång varpå jag fick gå hela vägen; surt men klart värt det. Jag hatar att vänta.

Med den nya, vackra, men lite mindre datorn har min rastlöshet på nytt fått sig en prövning. Det är nämligen så att jag inte heller klarar att se film eller tv-serier på datorn (eller tv:n) utan att samtidigt göra något annat. Händerna får spel då. Förut hade jag så pass stor skärm att jag kunde dela den mellan rörlig bild och internetspel av hjärndöd variant, typ yatzy. Men nu går inte det längre på ett tillfredsställande sätt. Istället har jag tagit upp en sysselsättning jag inte haft på åratal; strykning. Efter att ha varit några dagar hos M på landet har han därför i stort sett ingen ostruken rentvätt längre. Så vad ska jag nu hitta på till kvällens underhållning?

Det får bli ett besök på garnbutiken i eftermiddag helt enkelt.

Ständigt i mina lurar just nu

Energikick av bästa sort. Gick tyvärr inte att bädda in men klart värt ett klick.

"This isn't an aeroplane, it's a cinema"

Via Facebook dök den här bilden upp:

(Klicka här för större.) Från eminenta Kermode & Mayo, såklart. Jag funderar allvarligt på att kopiera upp den och dela ut den före nästa biobesök. Jag har nog aldrig stött på någon som stickat under en film, men jag tror ändå att jag skulle byta ut det mot vilken mobilflippande besökare som helst. "Light pollution", som de kallar det ovan, is a bitch.

Film 41/10: Fanboys

Det är 1998 och ex-nerden Eric (Sam Huntington) har en lovande, om än ganska tråkig, karriär i sin pappas nationella bilföretag. Han har gjort det man förväntas göra efter skoltiden; vuxit upp och skaffat sig ett jobb. När han så åter träffar sina fd vänner som hävdar sin rätt att fortsätta leva och vara som under skoltiden är krocken ett faktum. Kompisarna är lite bittra och svikna över Erics bortavaro och även om Eric verkar ha saknat sina forna kamrater tycks han inte sugen att ta ett steg tillbaka i tiden.

Men så får han veta att en av killarna, Linus (Chris Marquette) är döende. Han har några få månader kvar att leva, några för få för att hinna uppleva premiären av den första av de tre nyare Star Wars-filmerna. Gänget har därför en plan; de ska åka tvärs över landet i sin Star Wars-ifierade van, bryta sig in hos regissören George Lucas "Skywalker Ranch" och stjäla den färdigklippta versionen av filmen. Eric bestämmer sig för att hänga på för att uppfylla Linus sista önskan. På sin väg möter de såklart en del hinder, såsom ett gäng "Trekkies" som såklart måste utmanas.

Jag tror att man behöver ha en viss förkärlek för antingen Star Wars och/eller nerderi av något slag för att kunna uppskatta en så förhållandevis simpel film som Fanboys. Filmen håller nämligen generellt sett ingen högre nivå, men jag har svårt att inte tycka att den är ganska kul. Kul för att jag vet att de här exemplaren av människor finns, i någon tappning, och kul för att den lyckas hålla den enkla ambitionen tydlig och levande filmen igenom. Den försöker helt enkelt inte vara något mer än vad den är.
Karaktärerna är över lag (med lite vilja iaf) rätt kul, med ett undantag. Till en början tyckte jag att det var rätt trist att den enda (numera obligatoriska) tjejen i gänget, Zoe (Kristen Bell) blev någon form av måttstock för vad som anses normalt. De andra mättes mot henne, även Eric, vilket gjorde karaktären icke trovärdig såväl som trist. När så hennes karaktär blir släpper hämningarna blir det (och hon) betydligt bättre.
Kul är också flera av birollerna (Seth Rogan spelar tre), inte minst de Star Wars/Star Trek-relaterade som Carrie Fisher (aka Princess Leia), Billy Dee Williams (aka Lando) och William Shatner (aka Capt Kirk), varav den senare såklart spelar en anti-George-Lucas-variant av sig själv.
Inga överraskningar, inget filmiskt underverk men skön underhållning en söndagskväll. Betyg 3/5.