Placebo eller inte, nåt funkade!

Att dricka redbull kl 5 på morgonen var kanske en dålig idé, då jag fortfarande är übervaken trots att jag borde ha somnat för ett tag sedan. Men jag blev lite nervös av vetskapen att jag skulle köra de 5 milen ut till landet efter nattpasset och tog därför med mig den redbull jag köpte till Oscarsnatten som jag aldrig drack. Jag brukar inte dricka sånt, mest för att jag inte riktigt tror på det (och sällan behöver det, tror att rutinen gör mina jobbnätter hyfsat smärtfria att ta sig igenom), men nu börjar jag faktiskt undra om det inte är något med dem ändå. Klockan fem var jag nämligen ganska mör i huvudet, en timme senare var det som att passet just börjat. Faktiskt. Kanske placeboeffekt, vad vet jag.

Nu skulle jag dock behöva ett besök av herr Blund så att jag får en lika pigg och alert natt på jobbet som den som just var.

Och jo, det var inga problem att köra hem. Det var ljust, solsken, blött på vägbanan och som alltid ganska lite trafik ut från stan (ännu en fördel med nattjobb) och jag var väl underhållen av radion så det gick snabbt och smärtfritt. Synd egentligen att sova bort en så fin dag.

Äventyr

Det var nog fyra eller kanske fem år sedan sist, men idag lyckades jag hamna i diket med bilen. Inte sådär jättemycket i diket men tillräckligt för att behöva draghjälp upp igen. Jag hade just lämnat av M hos sina föräldrar ute i skärgården och skulle in till stan för att träffa Anna när jag mötte en bil där det inte går att mötas på den smala grusvägen. Så jag backade mot ett bredare parti av vägen. Snöyran gjorde sikten lite kass och vis av förra dikeskörningen så sitter kantpinnarna inte i vägkanten utan i diket, varför jag försökte att inte köra riktigt så långt åt sidan. Men tydligen tillräckligt för att fastna med högersidans däck i diket.

Den mötande bilen stannade men sa sig inte kunna dra upp mig så jag ringde efter M och hans pappa. Lätt hänt men jag kände mig ändå lite irriterad när jag stod där med bogserlinan i handen när de kom to the rescue. Och så blev jag sen in till Anna-mötet dessutom.

Det är ett himla snöyrväder här så egentligen skulle man hållt sig hemma, men jag var lite sällskapssjuk och ville passa på när Anna hade tid och när M ändå skulle fara. Nu gick det ju bara bra, lite vardagsäventyr sådär. Lite värre såg det ut för bilen som hamnat för långt ut i kanten på E4:an när vi for hem ikväll och som satt i den dikeskanten (en annan bil hade stannat). Det är inte kul att dra loss en bil i mörkret på E4:an där sikten är dålig av snörök.

Fartsyndare i ur och skur

Läste att flest fartsyndare tas alldeles i närheten här. Inte förvånande. Kameran sitter ett par hundra meter innan jag svänger av E4:an. Ett par hundra meter före kameran ändras hastigheten från 110 till 90 eftersom vägräcket slutar och den breda vägen blir vanlig smal (och olycksdrabbad) mötesväg. Jag tror att det är många som kört bakom mig som surat över att jag bromsat in men sen tacksamt insett att de hade åkt på böter annars. Fler än en gång har jag blivit omkörd för att sen se den blixtra till. Så inte så förvånande nej.

Det som dock förvånar är att de enligt artikeln verkar kolla även vid regn. Jag trodde att man inte fick lov att använda laser osv vid regn eftersom det kan innebära felmätningar. Men fartkamerorna kanske är mer korrekta?

Ett par extraljus senare

Hemma. Allt är som det var när jag for. Typ nästan exakt. Har hunnit packa upp, gosa stirriga katter och laga mat. Och vad mer? Hm, jo, krocka bilen. Fast det var ju inte jag den här gången. Någon var lite stressad och sen när han hämtade mig och det var ganska mycket trafik ute. När vi skulle svänga av för att åka och handla hade vi lite för hög fart, varpå jag insåg ett par sekunder innan det faktiskt hände, att vi skulle fara in i bilen framför som just fick bromsa för ytterligare en bil framför den. Och det gjorde vi. Inte så fort visserligen men tillräckligt. Det var ganska halt. Det gick bra med bilen framför och de som var i medan min bil inte längre har några extraljus. Det som är kvar av dem sitter fasttryckt i kofångaren, eller nåt.

Aldrig har jag väl fått anstränga mig så hårt för att kväva ett "I told you so". För sanningen är att han gärna kör lite hetsigt och gör snabba inbromsningar, speciellt i stadstrafik. Men varje gång jag sagt nåt om det tidigare har jag halvironiskt fått tillbaka frågan "Vem av oss har krockat egentligen?" (fyi: jag, men jag var inte vållande). Nu kan han inte säga det längre.

Men alla mår bra, något sårad stolthet kanske, men i övrigt inget skadat som inte går att ersätta. Och det är ju huvudsaken.

Ömsom gott, ömsom dåligt

Som så många andra bloggar jag följt genom åren verkar den här snart övergå till att bli ett dåligt samvete. Fast inte helt, egentligen kanske. Jag vill blogga, tänker fortfarande i bloggar (ja det är sant..), men hittar inte den sista orken eller tiden till det. Jag har ju mest varit på flykt den sista månaden. Räknade ut häromdagen att när jag kom tillbaka till Umeå i torsdags kväll hade jag kört ca 650 mil bil på en månad. Eller ja, allt har jag inte kört helt själv, men den absoluta merparten. Sista vändan var jag nere själv, men då gjorde jag två lyckade mellanlandningar i Fiskis hos Joakim för att minska sträckorna lite. 115 mil till lillebror är lite mer än vad jag orkar i ett svep.

Nu är jag tillfälligt tillbaka i det vanliga igen. Med jobb och annat. Men med hallen fylld av lådor med papper, minnen, diabilder/foton och annat från pappas lägenhet som jag måste gå igenom. Boklådorna står fortfarande kvar i min bil (har inte orkar bära ner dem i förrådet) så den luktar gott av inpyrd rök nu... Måste komma på ett sätt att minska det där. Jag vill inte slänga merparten av böckerna, men kan ju inte fylla lägenheten med den där stanken.

Ja, det har varit snabba vändningar ett tag nu. Förra helgen var det IKEA-besök, Gudruns icke-bröllopsfest, begravningsplanering och lägenhetstömning om vartannat. Mycket snabba kast. Rätt tungt, men de roliga sakerna gjorde ändå det tunga lite lättare.

Gudruns fest var såklart otrolig! Med undantag för de obligatoriska långmalande talarna som iaf jag hade kunnat vara utan så var det en riktigt häftig kväll. Jag har en massa bilder, så förhoppningsvis kommer det lite såna snart. Så länge får ni hålla till godo med Anna-Karins väldigt fina bilder från samma fest

Ska inte lova att jag återkommer snart, men nån gång blir det i vart fall... =)

Make a u-turn, now! Quickly, you fool!

Nu har det varit tyst från Sara länge nog kanske. Mycket har hänt. Eller ja, det förväntade har hänt. Min pappa somnade för gott i lördags kväll. Nästan genast hopade sig alla saker man måste ordna med när sådant händer, saker som har hänt. Eller ja, det förväntade har hänt. Min pappa somnade för gott i lördags kväll. Nästan genast hopade sig alla saker man måste ordna med när sådant händer, saker som jag har exakt noll koll på. Jag är väldigt tacksam för att min faster finns och hjälper till just nu. jag har exakt noll koll på. Jag är väldigt tacksam för att min faster finns och hjälper till just nu.

För tillfället befinner jag mig utanför Stockholm, i Fisksätra hos Joakim. Kom hit igår eftermiddag efter första delen i min egna lilla roadtrip. Körde alltså bil ner själv igår. Det gick bara bra förutom att det var tokvarmt och AC:n i bilen inte funkar. Det gick över förväntan att köra i Stockholm, trots viss rusning. Ut ur Sthlm verkade det vara värre. Jag stod i stort sett stilla genom Solna, men i övrigt gick det bra och jag hittade och allt.
Hade en hel del oro för det innan jag for så söta Mattias for iväg och köpte en gps helt enkelt, så att jag skulle känna mig lugnare. Otroligt bra. Dessutom köpte han till så att det är Eddie Izzard som säger åt mig hur jag ska köra. Och kör jag annorlunda (som när jag stannade vid en mack eller fick köra en omväg eftersom E4:an var avstängd vid Gävle) så blir han sur and call me names.. =)

Men mer om det senare kanske. Nu ska jag iväg och hjälpa Joakim handla och forsla hem saker från IKEA och sen måste jag vidare ner till lillebror i Ljungby innan kvällen blir för sen. Imorgon är det partaj i Skåne och söndag planering och möte med präst i kyrkan.

Back to life

Hemma igen. Det känns både skönt och lite jobbigt. Men kanske mest skönt just nu, måste jag erkänna. Jag fick en positiv stund med pappa precis innan vi for, det hjälpte en del. Vi körde vid åttatiden igår kväll från Linköping och kom fram vid fem imorse. Ganska trötta. Vi hade lite flyt på resan; Essingeleden skulle stängas av för trafik kl 22 och jag gasade mig igenom den vid 21.50. Jag vet inte om jag hittat genom Sthlm annars. Sen lyckades vi komma fram till Max i Sundsvall fem i två, och hann precis beställa mat innan de stängde köket. Så lite flyt har vi haft. Och ganska bra väder med undantag för en hel del dimma då Mattias körde mellan Gävle och Sundsvall.

Hemma möttes vi av tre katter som nog trodde vi övergivit dem. De (Smilla) hade varit snälla och tagit hand om posten; det vill säga kissat på den. Men det kanske jag får ha, jag glömde ju faktiskt se till att de hade sällskap, eller snarare att sällskapet tog sig in, när vi var borta (även om vaktmästaren sett till dem). Annars tycks de ha klarat sig bra. På morgonen har de varit lite gosiga så jag har i sängen haft en kisse vid/på armen, en uppepå mig och en vid fötterna. Trapped, helt enkelt. Mys.

102 mejl mötte mig när jag öppnade mejlprogrammet nu så jag får väl ta tag i de som jag inte svarat på via webmejlen redan. Skönt att ha lite att göra faktiskt. Sen ska jag packa upp och ta det lite lugnt resten av dagen. Kanske ta en promenad eller nåt.

Ändrade planer

Söndag igen, och idag har vårsolen förbytts mot ett grått täcke över Ratan, där jag är sedan igår eftermiddag. Igår var det fint väder och jag var ute en del. Jag har återupptäckt igen att jag faktiskt kan gilla att köra bil riktigt mycket, när förutsättningarna är bra. Fint väder, bar asfalt, klar sikt, ingen halka och minskad risk för förstenade renar på vägen gör att man kan njuta lite mer. I min fina röda bil. Ja, den kanske inte är så makabert fin egentligen, men för mig är den det finaste. Och lite av en ekonomisk försäkring när det inte längre håller.

Ja, igår blev inte som jag hade tänkt, men en okej lördag ändå. Jag hade faktiskt hoppats på en lördagskväll på krogen, med kanske lite mat och åtminstone en kall öl. Men det var skralt med följeslagare och den som det sen var bestämt med var hyfsat bakis hela dagen igår så lusten fanns inte riktigt där. Och ska jag vara ärlig så var jag rätt trött själv också. Hade haft en ganska sömnlös natt till lördag där jag vridigt och vänt på mig värre än på riktigt länge med alla möjliga tankar och farhågor i huvudet. Så det kanske var lika bra. For iaf ner på systemet och inhandlade en flaska vin som jag sen drack ett glas ur under kvällen igår efter att jag kommit hit till Ratan. Sen har jag sovit som en tok. Lite mer än tio timmar, helt otroligt, men väldigt väldigt skönt. Nu kan jag vara på g igen.

"What ever makes her happy, on a saturday night"

Lördag kväll. Egentligen skulle jag haft fiorna här i eftermiddags, men det blev uppskjutet. Lite trist, men så hann jag städa lite i lugn och ro. Har fortfarande inte packat upp riktigt, har inget på väggarna och köket och sovrummet saknar gardiner. Men ja, det hinns väl med bara lusten kommer.

Idag har jag varit med Mattias i Ratan fram och tillbaka. Det snöar ganska mycket men är inte så kallt så det var full slask på vägen. Lite småläskigt att köra. Döda renar längs vägen också. Så trist att de alltid ska vara vid vägen. Man tycker ju att norrland är fullt av tomma vidder, men ändå är de ständigt på vägen. Och eftersom folk inte har vett att stänga grindarna i viltstaketen så hamnar de på vägen och förstår inte alls att flytta sig. Det är lite konstigt med renar, de tycks inte alls vara rädda för bilar. Inte som andra vilda djur. Undrar om det är aveln som gör det. Inte undra på att Mattias fick lära sig att "knuffa lite på dem" när han gick körskola i Jokkmok... Något han dock inte praktiserar.

Nähä, ikväll ska jag leka med Joakim. We have a playdate on the internet. Det lät väl sådär...? Hihi, nä det ska bli kul. Spela lite spel och snacka dumheter. Skönt, precis vad jag behöver.

Måndag hela veckan?

Jag vet att det varit mycket "trött" i mina tags sista tiden, men så trött som jag var sista natten på jobbet har jag faktiskt aldrig varit. Jag hade stora bekymmer att hålla ögonen öppna. Gjorde allt möjligt konstigt för att försöka hålla igång.
När klockan äntligen blev 7.05 trodde jag att jag bara skulle behöva köra till universitetet, eftersom Mattias varit där och jobbat under natten och skulle hämtas. Jag tänkte nog att han skulle få köra hem. När jag väl köat mig igenom stan för att komma dit fick jag veta att han inte kunde åka med hem utan var tvungen att fortsätta jobba! Först blev jag grinig för att han inte ringt och sagt det tidigare så jag sluppit resan genom stan, men efter en stund rann det av och jag kände mig lite dum som surade på nån som ju var tvungen att jobba så mycket. Han fick dock lov att underhålla mig bitvis i telefonen så att jag skulle hålla fokus under vägen hem. Det hällregnade och var inte alls kul. Eftersom jag kom så sent ut på E4:an så hamnade jag såklart mitt i rusningen nummer två.

Sen hem och sov med tre lager kläder och duntäcke (det var iskallt i huset) i några timmar. Klev upp, fick ett efterlängtat samtal från lillebror på väg till Verona, gick ut och plockade av släpet från bilen och körde till stan. Hann till stället där vi handlar pellets typ 2 minuter innan de stängde och sen skynda till universitetet där vi hade Fi-möte. Lite seg, kan erkännas.

Tror att Mattias (som då hade jobbat i 24 timmar..., attans honom om han inte skriver övertid) och jag var hemma vid halv nio, låg i sängen med te och mackor kvart i nio och somnade före halv tio. Helt slut. Tror att fler än jag hade saknat hans närvaro hemma. Istället för att vilja gå ut, vilket brukar vara det vanliga vid niotiden på kvällarna, satt tre spinnande kissar vid hans sida sekunden efter att han lagt sig under täcket. Goskissar.

Test: Robert-tekniken

Oj vad trött jag var imorse. Jag kom aldrig till ro igår eftermiddag, tankarna snurrade kring allt från fi-forum till jobb, disk som inte blivit diskad etc etc. Så när jag skulle fara hem imorse hade jag varit vaken ett dygn och var lite mör. Det var i och för sig en hyfsat lugn natt, med lite stök på morgonen, men man blir ändå trött.
I normala fall brukar jag tillbringa mina tre kvart i bilen med att sjunga högt till skvalmusiken på nån kommersiell kanal; det funkar för att hålla mig vaken. Det gick inte idag eftersom jag hade en sovande, onykter/bakis Mattias i bilen som jag fått hämta upp hos en kompis på Tomtebo i Umeå efter jobbet. Så ångorna låg täta i bilen på vägen hem.

Redan i Sävar kände jag hur jag blev allt tröttare och jag var precis på väg att stanna för lite luft då jag kom på Robert-tekniken. Joakims vän Robert hade ett tips för trötta bilförare när vi träffades för några veckor sedan som gick ut på att man skulle "mini-chocka" kroppen stegvis genom att först ta av sig ena skon när man körde. Detta tips kom till mig imorse som en liten uppenbarelse. Och jag tror att det fungerade. Ganska bra iaf. Åtminstone så hände det lite som gjorde att hjärnan fick arbeta lite. Och så kändes det ju rätt weirdo. Jag höll också på att sätta fast skon jag tagit av mig under bromspedalen, vilket kanske inte är så bra. Men det gick bra och hem kom vi, och jag behövde inte ta mig till steg två; ta av andra skon, eller steg tre; ta av en strumpa (hur gör man det när man kör?).

En dag av bilfärder

Fi möte i Umeå. Första på länge. Var väldigt trevligt. Som lite halvt inofficiellt möte där en del brådskande saker skulle diskuteras och en massa socialt snack tas igen.

Har mest suttit i bilen idag, känns det som. Ett oplanerat möte för Mattias del rörde till det logistiska för oss som vi hade löst på ett så smidigt sätt. Nu blev det tvärtom istället. Men har varit i Robertsfors och lunchat med besökande lillasyster, vilket var väldigt kul. Känns som en klyscha men jag tror hon tokväxer på flera plan just nu. Hon känns som märkbart äldre mellan veckorna vi ses. Ganska spännande. Hon börjar nian på måndag. Känns som en evighet sedan jag började nian. Huga.

Hämtade Mattias från jobbet på universitetet i eftermiddags också och noterade en stor fördel att ändå ha de arbetstider som jag har. Det är i stort sett kö att komma ut ur stan vid tiden då andra slutar jobbet, dvs vid 16-17. Ganska trångt in också, och nästan lönlöst att göra vänstersvängar eller liknande. Vilket leder till att folk chansar och man får vara väldigt observant för att inte köra in i någon eller få någon i nacken om man måste bromsa. Umeå och Västerbotten skulle verkligen behöva en utbyggd kollektivtrafik så att man kan komma hem på andra sätt än med bilen. Det går väl skapligt i stan, men ska du utanför är det kört att få det att passa nästan.

På vägen hem från stan ikväll fick bilradion nån knäpp. Jag har en "fjärrkontroll", vilket innebär en liten ratt och ett par knappar som sitter bredvid vindrutetorkarspaken vid ratten för att man ska slippa tappa fokus, vilket är väldigt bra. Men ikväll fick jag kika några extra gånger när den tycktes hoppa mellan icke-förinställda kanaler. Hur skumt är det att få in Radio Väst, Radio Sörmland och Radio Gävle på en väg i norrländska östkusten? Körde kanske in i en tillfällig twilightzone.

Hörde intressanta program tidigare idag som jag borde blogga om, men det får bli imorgon kanske.