måndag, november 30, 2009

På åskådarplats i kommunpolitiken

Hemma efter en halvdag på stan och åhörarbänken på Umeås kommunfullmäktige. Anna och jag var där mest för att lyssna på debatten och beslutet av jämställdhetsplanen för 09-11, men det hela förflöt lite långsammare än väntat/önskat så vi gav just upp. Jag behöver varva ner och vila inför jobbet också så det får bli att lyssna på fortsättningen på radion.

Det är ganska kul och intressant att besöka fullmäktige. Vi har gjort det tidigare ett par gånger då det varit jämställdhetsfrågor uppe. Man får en annan bild av kommunens styre. Inte bara som de framstår i media. Det finns ju vissa bitar man hade kunnat vara utan, som gnabbet mellan vissa ledmöter som ibland känns på gränsen till småaktigt. Interpellationerna och vissa debatter är också onödigt långrandiga. Samma argument upprepas för i stort sett döva öron, känns det som, då bilden man får är att de flesta redan vet vad de ska rösta i frågorna innan mötet startat. Visst är debatten viktig ändå, inte minst för utomstående, men när man begär replik eller åter går upp och med samma argument, då känns det onödigt och bidrar snarare till att man tröttnar. Eller som när en ledamot begärde replik och sa "Håller med!", det känns inte så tidseffektivt. Ibland svänger det också lite mot det interna, men det var ganska lite av det idag.

Vi lyssnade bl.a på debatten om huruvida man ska tillsätta utredning (dessa utredningar) om det finns behov av och vilka förutsättningar som finns för att öka användandet av husdjur inom omsorgen. Det var också en intressant interpellation med anledning av den sexistiska blogg som det stått om i media i veckan som var.

Det är helt klart ett lyft att man kan följa sammanträdet både via radio och direktsänd webb-tv, men jag vill ändå rekommendera alla att göra ett besök, om så bara för en stund, för att se det hela "live" någon gång. Det är intressant, oavsett om man anser sig vara politiskt intresserad eller inte, och man får en känsla av att klyftan mellan medborgare och beslutsfattare minskar något.

Manipulera rapande får?

Hörde förresten på radionyheterna i bilen imorse att man i Australien nu börjat jobba med att hitta genen hos får som gör att de rapar. Detta i syfte att minska rapandet för att på så vis minska miljöförstörande utsläpp. Det känns som att det är en ganska felaktig väg att gå, gör det inte? Det finns ju enklare sätt. Hur lång tid ska det ta innan världen inser att köttkonsumtionen faktiskt måste minska om vi menar allvar med vårt miljöengagemang?

More Glee

Jag såg några fler avsnitt av Glee igår kväll. Osäkerheten i vad jag tycker har nog försvunnit och jag slog fast att det nog är en ganska halvsugig serie trots allt. Det känns som att författarna inte riktigt kan bestämma sig för hur storyn ska gå, det är helt enkelt alldeles för mycket svängar fram och tillbaka. Jag tappar intresset av storyn och personligheterna. Visst finns det kvar en viss charm och helt borta är väl inte intresset men som det ser ut nu kommer det inte bli nån favoritserie.

Glee bygger nästan helt på musiknumren, för let's face it; musik är ett enkelt sätt att få med publiken, ett lätt sätt att höja humöret och charmen. Utan musiken vore serien absolut ingenting.

En on/off-knapp vore topp

Åh, min sömn liknar fortfarande ingenting. Somnade vid ett inatt bara för att slå upp ögonen igen kvart över fyra. Sen sov jag halvdåligt mellan fem och sju. Funderade en stund på att lägga mig nu när jag kom till stan, men då missar jag min date med Anna kl 10.

Jag lovade i ett svagt ögonblick att följa med och lyssna på kommunfullmäktige. Jämställdhetsplanen för 2009-2011 ska tas idag och så var vi väl lite nyfikna på hur en ev debatt om "tobaksfri kommun" skulle utvecklas efter vändningarna i media den sista tiden. Det kan bli en intressant dag alltså. Så jag försöker hålla mig vaken.

söndag, november 29, 2009

Övre åldersgräns på Glee?

Idag har dessutom sett de första avsnitten av Glee. Och jag kan inte bestämma mig för om jag gillade det eller inte. På ett sätt kände jag mig som pinsamma pappan i Modern Family som memorerat dansstegen från High School Musical (dvs som att jag är lite för gammal för att gilla det), å andra sidan var det lite halvkul ibland. Kanske hade jag önskat färre klyschor. Eller måste alla serier av det här slaget innehålla snygga cheerleaders, töntar, den obligatoriska "krymplingen" och den tråkiga tönttjejen som man ser har potential att bli skolans homecoming queen innan serien avslutats? Kanske... Den naiva Timberlake-lookalike-läraren tilltalade mig lite iaf. Det är nåt med dansande killar.


Den luktar illa men börjar få mysfaktor!

Och från och med idag har jag nu äntligen gardiner i alla fönster! Med tanke på att jag bott i lägenheten i drygt 2 år nu så var det kanske på tiden. I min iver att leta ev lukthärdar (vilka fö har eskalerat under helgen) för ett par veckor sedan hittade jag en Indiska-kasse med gardiner i som jag köpte i våras någon gång för ett presentkort jag fått av M:s syster A. De var lite för långa så gissningsvis är det i väntan på möjlighet att lägga upp dem som de blivit undanstuvade.

Nu vet jag inte om jag kan säga att jag lagt upp dem. När jag gjorde min egen syfria lösning tänkte jag för mig själv vad mormor hade sagt om hon sett mig. Hon hade antagligen skrattat, kallat mig för toka på sin breda skånska och sett till att det blivit ordentligt gjort. Inför mig själv försökte jag försvara mig med att jag på det här viset kan återanvända gardinerna även om jag flyttar till en lägenhet med högt i tak...

Men lite mer ombonat blev det! Det går framåt med lägenheten även om den i grunden är sliten, plastig och inte så kul (vilket nog är en av orsakerna till att det dröjt så länge). Man brukar väl säga att en gris med läppstift fortfarande är en gris, men just den här grisen blir faktiskt lite charmigare med makeup.

Julstök lite

Skyltsöndag idag. Jag var lite kluven en stund om huruvida jag ville gå ner på stan eller inte. Å ena sidan kunde det vara lite mysigt och dessutom fungera som en vettig söndagsaktivitet. Å andra sidan är jag inte alls förtjust i trängsel, hysteriskt julsjungande överallt och den överdrivna konsumtion som liksom hör till.

Istället försökte jag få till min komprimiss av julstök hemma. Även där delas jag mellan att jag ju faktiskt inte alls tillhör den troende skalan och att jag faktiskt tycker det är lite mysigt med ljusen. Men man måste väl inte tro, intalar jag mig, utan snarare se det som en vintertradition att plcoka fram lite extra belysning osv när det är kallt och mörkt.

I år dissar jag ljusstakarna helt. Mest för att de drar så oerhört mycket el och det känns vare sig bra för plånboken eller miljön. Elräkningen förra året blev kraftigt höjd av lite elljusstakar så de får gå bort i år om jag inte hittar diodlampor att sätta i dem. Dessutom har jag skaffat mig vanliga fönsterlampor både i vardagsrummet och köket så det fick bli en vit julstjärna i sovrummet och så ska jag sätta upp låtsasgran-girlangen med ljus på balkongen imorgon. Julstök lite, alltså.

They're out to get me!

Anna-Karin fortsätter att försöka övertyga mig om katternas killer-potential. Via fb skickade hon mig den här skrämmande övertygande bilden. Och jag som så sent som inatt låg omgärdad av tre svansdjur... Hädanefter blir det med ett öga öppet!

lördag, november 28, 2009

Läsvärt efterspel

Som vanligt i bakvattnet av någon rubrikskapande undersökning som påvisat hur djur far illa för att människor vill äta billigt kött kommer det en rad andra debattartiklar och resonemang kring djurrätt. Vilket är bra såklart. Det tråkiga är att så snart stormen bedarrat så handlar människor ändå precis som de gjorde tidigare, debattörerna är tysta och bilderna på de lidande djuren har bytts ut mot Icas eller Willys glättiga reklam för billigt kött.

Just idag vill jag iaf trycka för två artiklar i ämnet som jag funnit läsvärda. Den ena är en ledarkrönika En köttätares bekännelse av Johannes Forssberg på aftonbladet som trycker lite på just det jag nyss nämnde; hur lätt det är att lägga hela skulden på några få bönder och hur svårt det tycks vara att som konsument se sin egen roll i djurindustrin.

Den andra artikeln berör inte lantdjur alls utan det svårdebatterade ämnet Jakt. Personligen tycker jag som debattörerna att det är svårt att förstå hur man kan se jakt som ett fritidsintresse (med svepskälet "viltvård") där själva "intresset" tycks gå helt före djurens väl. Läsvärt, helt klart. Personligen är jag beredd att gå ytterligare ett steg och hävda att det enda rätta vore en starkare statlig inblandning där det enda syftet med jakten borde vara just det debattörerna benämner "faunavård". Man borde tex inte ha rätt att döda rovdjur för att det ska finnas tillräckligt många rådjur (tex) för jägarna att skjuta när det blir jakttider. Hela den tanken är galen och rimmar illa med det man vill kalla "viltvård".

Lite läsvärda tips alltså såhär på lördagskvällen.

Kalas-lördag

Jag stod just och diskade i en utstyrsel bestående av kort svart kjol, svarta strumpbyxor, vit indiska-blus och blå diskhandskar. Jag vet inte hur ni ser ut när ni diskar men det där är inte min normala utstyrsel. Men jag kom hem och det första jag såg var diskberget och jag kunde helt enkelt inte annat än att dyka ner i det på en gång.

Resten av dagen har bestått i en seg morgon, en ultrasnabb runda på stan där det fanns fyra uppgifter som skulle lösas på max en kvart, samt en snabb färd ut till skärgården där det varit lite kalas (därav klädseln) för M:s numera 71-åriga pappa och hans 47-åriga (vill jag minnas?) storasyster. Trevligt och lättsamt.

fredag, november 27, 2009

Fler som torkar ut?

Läser att FAISSSU tycks ha samma problem som jag, nämligen läskigt torr hud. Mitt ansikte håller nästan på att falla sönder stundvis. Jag är alltså inte bara "naturligt likblek" utan ansiktet pryds även av torra fläckar samt osnygga blämmor. Både torrboll och tonåring i samma ansikte. Och jag har provat en del. Men det är inte så lätt. Jag är lite lätt allergisk, inte mot parfym nödvändigtvis men mot nåt annat som tycks finnas i en del produkter (konserveringsmedel?), tom vissa i ACO-serien. Oliva-serien innehåller hajfensolja vilket känns ruggigt onödigt så den går också bort. Dessutom gillar jag inte när det blir för kladdigt. Kräsen, alltså.

Nu senast provade jag en variant från apoteket, minns inte vad den heter och den finns inte inom räckhåll, men den håller min hud hyfsat i endast ett par timmar. Och jag har inte direkt nån lust att springa runt och smörja ansiktet hela tiden. Den funkar heller inte tillräckligt bra för att lägga make på för genast ser huden krackelerad ut. Märkligt och ett oehört tråkigt bekymmer för någon som inte gillar att lägga timtal framför spegeln.

Jag tänkte dock dyka ner i några av de svar hon fått, även om de tycks blandade och vissa redan är provade. Kort sagt; tips från andra ordentliga torrbollar mottages varmt.

Jag önskar mig en långsam helg

Apropå film och bio så hade jag faktiskt möjlighet att komma iväg på ett besök ikväll. En vän jag inte sett på länge frågade efter sällskap men jag var otrevlig nog att tacka nej. Inte för att jag inte ville utan för att jag är i det närmaste död. Drygt 50 timmar nattarbete de senaste sju dygnen och i stort sett samtliga jobbnätter har varit tunga och stressiga.

Inatt kände jag på allvar en stund att jag ville sätta mig i ett hörn och bara grina. Det är sjukt tungt att känna sig otillräcklig och ständigt ha en oro för vad som händer när man inte kan klona sig och ha koll på flera håll samtidigt. När jag utöver det upptäckte ett mer eller mindre akut sjukdomsläge på efternatten, ja då var det där lip-hörnet smått lockande. Men det var bara att köra på. Jag var arg imorse när jag gick hem över den bristande uppbackningen som varit trots att den tilltagande oron inte direkt kommit som ett brev på posten.

Jag hoppas verkligen att det blir lugnare inom kort. Och jag lovar att jag aldrig mer ska klaga på långsamma händelsefattiga nätter.

Det går utför för Salander

Första filmen var kanske ingen toppfilm men klart godkänd. Andra filmen något sämre men fortfarande okej. Recensionerna för den tredje och sista filmen, som har premiär ikväll, tycks vittna om en ännu lite svagare filmprestation, vilket är väldigt synd.

Någonstans får det mig att tänka att man kanske aldrig skulle gjort film av Millenniumtriologin? Alt låtit Niels Arden Oplev göra alla tre. Även om jag älskade böckerna så hade jag en föraning om att det inte skulle bli så lätt att göra trovärdiga filmer av dem. Jag tror helt enkelt att kravet på realism är större när det kommer till de rörliga bilderna. Dessutom är Sveriges skådespelarfack uppenbarligen alldeles nedlusat med folk som inte kan leverera repliker utan att låta som om de läste högt ur en bokrecension i ett klassrum på en mellanstadieskola. Något jag retade mig på en hel del när jag såg film nummer två.

Trots det hörde jag på radion igår att fler än 11 miljoner människor sett de två första filmerna på bio, världen över. Av dem var drygt 2 miljoner svenska besökare. Och visst kommer jag att gå och se film nummer tre på bio. För sakens skull. Men ska jag rekommendera någon det ena eller det andra så tycker jag definitivt att man ska satsa på att läsa böckerna istället.

onsdag, november 25, 2009

Hemma är där svansarna är

Nu har jag dock flytt min luktande lägenhet. Jag körde M till jobbet och sen lastade jag in tvätt i bilen, köpte en burk tonfisk och for norrut i den enormt täta dimman "hem" till huset och kissefamiljen. Jag tänkte passa på att tvätta lite eftersom jag inte bokat nån tid hemma och står helt utan arbetskläder ikväll annars när jag ska till jobbet. Och så får jag gosa saknad katt och förhoppningsvis sova några timmar med en eller ett par kissetassar i handen. Det är lyx det!

Just nu sitter jag i köket i den tysta byn och tittar ut över havet och tänker att det nog är första gången på kanske en dryg vecka som jag ser dagsljuset på riktigt. Om man nu kan kalla det här grådiset för dagsljus. Men dimman har lättat iaf.

Fix-morgon

Jag har haft en märklig natt/morgon idag. Lyckades faktiskt somna strax före två inatt, bara för att vakna kvart i fem då M studsade upp ur sängen alldeles för tidigt. Han läste nyheter från webben för mig innan jag dåsade till igen efter sex.

Klockan sju ringde vaktmästaren. Jag gjorde en ny felanmälan igår kväll eftersom inget hänt med den förra. Det visade sig att de inte fått den förra, men nu var han snabbt på plats och ville kolla det där med lukten och en del andra smågrejer som jag anmält. Han tyckte sig känna lukt av fukt i elskåpet som är alldeles bredvid min ytterdörr i trapphuset men som flera andra tyckte han inte att den var så påtaglig. Vi försökte förklara att det skiftar men att man definitivt känner obehag av den efter att ha varit i lägenheten ett tag. Han lovade iaf att rapportera det vidare och att ha lite koll framöver. Jag får väl vara nöjd med det så länge.

Han skruvade dessutom fast mitt antika och trasiga brevinkast som gjort att det i stort sett varit ett öppet hål från trapphuset och in i hallen. Kanske det också kan stoppa lite av lukten, om det nu håller. Det tycks vara ett brevinkast som gjort sitt. Höll det inte skulle han hitta en annan lösning. Även ett par dörrhantag som saknade skruv blev fixade samt ett par lösa plankor på balkongen och så for han iväg och köpte en ny blandare till duschen (yeay!). Kändes nästan som jackpot när han gick. Förutom lukten då, men det kanske ger sig.

Så lite sömn men mycket fixat, även om jag mest satt och åt frukost och tittade på när det fixades...

tisdag, november 24, 2009

Mer Modern Family

Apropå Modern Family jag just tipsade om skriver aftonbladet idag om Shelley Long, mest känd från "Cheers" som gästspelade i ett av de senaste avsnitten av just Modern Family. Och hon kan fortfarande helt klart.

I samma artikel avslöjas dessutom att Modern Family är på väg att visas i Tv4. Bra satsning att se fram emot!

Modern Family

Inatt när jag låg vaken spenderade jag en del tid mellan sömnförsöken till att se om avsnitten av Modern Family. De är verkligen underbart roliga. Och pinsamma. Men de är för bra för att undvika. Min favorit är helt klart Mitchell (Jesse Tyler Ferguson), kanske för att vi har vissa gemensamma drag (skrämmande nog). Men alla är bra. Pappan Phil (Ty Burrell) som vill vara kool är kanske det pinsammaste jag sett på evigheter. Inte missa!


Ju mer jag försöker...

Igår bestämde jag mig för att det inte är hela världen om jag inte lyckas vända på dygnet varje gång jag blir ledig ett par nätter. Jag sa till mig själv att inte gå runt och känna mig lat om jag somnar vid tre och sover en bit in på förmiddagen. Nånstans tänkte jag att "min nya inställning" skulle ta udden av ångesten jag känner så snart jag ska lägga mig på kvällarna.

Igår kväll la jag mig vid ett-tiden och när klockan slog sju imorse var jag fortfarande vaken. Irriterad och trött och sur på mig själv för att jag skulle behöva sova bort inte bara en bit av förmiddagen utan hela. Klockan ett klev jag upp idag och nu sitter jag här, halvdåsig och superlat.

Ikväll/inatt får det bli som det vill, jag ska ändå ut och jobba igen imorgon. Ska vi slå vad om jag att jag somnar före ett bara för det?

måndag, november 23, 2009

Dags att vakna, Kung Bore!

Stod i köket och drog blicken över fönstren på andra sidan gården. I fler än hälften av fönstren hänger julstjärnor eller adventsljustakar. Väl tidigt, om ni frågar mig. Jag undrar om det kan vara det ovanligt envisa mörkret i år som spökar och som ger upphov till ett ökat sug efter det elektriska ljuset.

Jag tog just en kvällspromenad i sagda mörker. Det var som att gå i en ljummen ångbastu. Det är inte särskilt kallt ute men så fuktigt att man nästan kan ana vattendropparna om man tittar noga. Och fukten tränger in genom kläderna så att man blir frusen på ett obehagligt sätt. Jag tror sällan att jag längtat så mycket efter den vita, ljusa snön.

Snödans, anyone?

Kommer jag se det? Absolut!

Om en dryg vecka, den 1 december, visas första avsnittet av den nya säsongen av Scrubs i USA. Jag ser fram emot det med lite dubbla känslor faktiskt. Jag gillar Scrubs. Fortfarande. Och jag ser faktiskt fortfarande gärna om avsnitten utan att toktröttna. Till och med det som skulle vara sista säsongen, säsong 9 som bitvis kändes lite lamt och krystat, växte när jag såg om det alldeles nyligen. Men, på nåt vis hade jag ställt in på mig på att det var slut så, att serien slutade om inte på topp så iaf medan den fortfarande var bra och hyfsat okrystad.

Ni minns väl hur sista avsnittet slutade? Vad är det här annat än ett riktigt avslut? Nästan i stil med slutet av Six Feet Under. Det ger iaf mig fortfarande ståpäls...


söndag, november 22, 2009

Still alive

Jag lever fortfarande men som vanligt under jobbhelgerna tenderar jag att gå in i nån slags dvala med enbart jobb, sömn och lite mat då och då. Mycket mer än så blir det inte. Jag kan inte ens säga om solen faktiskt har varit framme som utlovat i helgen. Det har varit gryning när jag farit hem (vackra och stillsamma sådana dock) och nästan mörkt när jag klivit upp igen kring fyrasnåret. Så hur solens strålar känns minns jag knappt längre.

Jag hoppas att det blir lite sol när jag är ledig två dagar nu i veckan så att jag får chans att ta igen lite efter den här dunkla perioden av mörker, regn och plusgrader.

fredag, november 20, 2009

Kvällens tv-tips

Jag har sett ett par intressanta filmer jag tänkte blogga om när tid finns, men tills vidare kan jag tipsa om tre bra filmer på tv ikväll. Alla går ungefär samtidigt så det blir till att välja. För egen del kommer jag inte kunna se någon då jag bestämt mig för att jag är frisk och därför far på jobbet vid den tiden.

För den som gillar verklighetsbaserat drama: På Tv8 visas Walk the Line (som jag fortfarande inte lyckats se!) kl 20. Med Joaquin Phoenix och Reese Witherspoon.

Kanske ett vackert samhällskritiskt actiondrama: Tv6 visar V for Vendetta kl 21. Med Nathalie Portman, Stephen Fry m.fl.

Eller varför inte lite spännande/roligt gentlemmannatjyvande: Välj Ocean's Eleven på Kanal 5 kl 21.30.

Ett helt okänt kort: En mand kommer hjem på Svt1 kl 22. Men danskarna brukar kunna göra intressanta drama/komedier så varför inte?

Ingen sans i sikte

"Vi överlevde svininfluensan" står det med krigsfeta bokstäver på en kvällstidningsnätupplaga idag och jag konstaterar att sansen fortfarande är långt borta. Det låter mer som om det vore ebola som dragit över Sverige och bara några få överlevande finns kvar att intervjua. Jag trodde (något naivt) att det möjligen skulle bli lite lugnare när preliminär statistik kom från Norge, men det verkar inte som det.

Ca 800.000 drabbade, hävdar man, och 16 avlidna. You do the math (0,002%, och då samlat riskgrupp/inte riskgrupp). Alltså betydligt lägre än de 0,2% som man först hävdade. Men det är klart, om varje dödsfall blir en rubrik, en personbild och en kollektiv sorg då blir risken så mycket påtagligare och ångesten ökar.

Samtidigt hamnar nyheterna om ett riktigt hot mot hälsan, de resistenta bakteriernas allt snabbare framfart, som en mininyhet i media. Det om något är skrämmande. Med flera dödsfall i Sverige i år (3 spädbarn tex). Istället för att lyfta den frågan höjs röster om att vi som flera andra länder borde sälja Tamiflu etc receptfritt på apoteket.

Och nej, jag tycker inte att det är fel att vaccinera sig om man anser sig behöva det, självklart ska man göra det. Det jag ställer mig frågande till är den hysteri som spelar på vår kanske vanligaste folkåkomma; dödsångesten, när faran i själva verket inte alls är så överhängande. Tydligast blev det på vårdcentralen när jag såg en (enligt henne själv) fullt frisk kvinna gå upp i limningen av oro när hon fick veta att vaccinet var slut och inte skulle finnas inne igen förrän om tre dagar. Är det värt den ångesten?

Beslutsångest

Idag mår jag bra. Eller gör jag det? Typ så har tankarna rullat runt sen jag öppnade ögonen för ett par timmar sen. Problemet är att jag måste bestämma mig för hur det kommer att kännas fram mot kvällen (!) ganska snart om jag ska ge den som måste ringa vikarie för mig en ärlig chans att hitta någon. Men jag vet ju inte riktigt.

I onsdags mådde jag illa. Igår hade jag ont i kroppen och kände mig febrig. Idag snörvlar och nyser jag en del, men mår i övrigt rätt hyfsat. Det hela känns märkligt. Men jag kanske borde fara på jobbet, det känns ju som att det funkar just nu iaf?

Jag slits mellan att inte vilja fara OM jag nu skulle bära på nåt skräp, alt känna mig som skräp vid 22-tiden ikväll, och att det kostar mig nästan en tusenlapp av jullönen att vara hemma en natt "för säkerhets skull". Hur vet man råd?

torsdag, november 19, 2009

Weird sjuka

Jag vet allvarligt inte vad det är som kommit in i min kropp; magsjuka en weird variant av svininfluensan eller kanske en ny djurartssjuka. Men jag känner mig totalt slagen, kroppen ömmar i perioder, jag är yr med jämna mellanrum (så pass att jag flera gånger fått sätta mig på golvet för att inte svimma), känner mig väldigt febrig (iaf stundvis, äger ingen termometer) och tänker väldigt långsamt. Illamåendet från igår har iaf gått över men nåt vidare hungrig har jag inte direkt varit. Åt lite grönsakssoppa från igår och varma scones bara.

Jag har mest sovit, sett film, somnat till film, sett mer film, blivit småkär i Mr Spock den yngre, sovit...

Magsjuka, bara sådär?

Här sitter jag på halvsena timmen som vanligt och känner mig pigg (som i otrött) som en toklärka. Jag har dessutom i x antal timmar funderat över om det kan vara så att jag drababts av magsjuka, helt otippat. Det var ju svininfluensan som skulle ta mig...

Jag har känt mig frusen och konstig ett par dagar men tänkt att det berott på annat. Men idag efter att jag ätit lunch kom ett distinkt illamående som sitter i än. Och det var nog inte lunchen för M åt exakt samma och mår bra (eller ja, nu säger han att han mår illa men det kan vara "psykosocialt" som han sa i sin trötthet :). Magen bubblar runt likt en akvariepump och jag fryser som en galning.

Till saken hör att värre än såhär blir jag aldrig när jag får magsjuka, om jag alls får det. Det är tydligen inte en sjukdom som fastnar på mig. Det var bara snäppet värre när jag fick vinterkräksjukan den där underbara nästan-jul-veckan i december -06 (var det väl?) från jobbets kräkiga patienter. Fast då mådde jag inte illa lika ihållande som jag gjort nu. Crap.

Ja, bäst att hålla sig från folk ett par dygn då och sen hoppas på att allt är frid och fröjd när jag ska ut och jobba i helgen. Kräksjuka är inte direkt det man tar med till fikat just på mitt jobb.

onsdag, november 18, 2009

Är banken lite före sin tid?

Med risk för att låta som en bakåtsträvande tråkfia; men är det inte åtminstone lite konstigt att man inte längre kan använda kontanter på banken? Jag hade kontanter som behövde komma in på kontot men se min bank hanterar inte kontanter längre. Hm. Jag köper att bussen inte gör det och jag skulle köpa att affärerna inte längre gjorde det heller, men båda dessa steg borde kanske vara uppfyllda innan banken kastar in handuken?

To be fair, jag blev hänvisad till ett annat ställe med mina kontanter men det hjälpte inte riktigt just då.

Uppepå det här har jag sedan igår en mobil tom på pengar. Pengar som jag måste överföra från internetbanken som i sin tur varit tomt sedan jag lånade ut de sista till M som betalade tillbaka i kontanter idag. Smidigt.

Sara tänker pastaalternativ

Inte för att jag tänker göra om bloggen till en matlagningsdito, men jag hittade även en till sida med lite intressanta och hyfsat enkla recept för oss som ledsnat på den ständiga pasta-kosten. Jag får erkänna att jag var lite skeptisk innan, men nu är jag helt frälst på bulgur, quinoa och ett betydligt bredare spektra av olika bönor än vad jag hade på min repetoar tidigare.

Och vad gäller quinoa så kan jag tipsa om tricolor-varianten då den blandningen ger den bästa smaken. Den svarta är annars godast, men nästan lite väl smakrik för att ha enbart.

Kostråd för nattarbetare

Det är inte så ofta man hittar matnyttiga tips på kost och kosthållning för oss som arbetar natt, men så hittade jag en länk på SvD till en liten artikelserie med båda allmänna tips såväl som recept. Så naturligtvis måste jag tipsa vidare!

Det mesta är som vanligt från en köttätares perspektiv, men en någorlunda van vegetarian kan nog hitta sätt att byta ut köttet mot annat protein.

tisdag, november 17, 2009

Märklig matematik

I min ganska halvlåga period har det inte blivit så mycket av den tidigare ordningen på rutinmässiga mål med frukost som viktig ingrediens. Jag har inte heller besökt simhallen på en dryg vecka. Och poff så försvann 2,5 kg (vilket innebär -0,5kg från starten). Det här med kost, motion och vikt blir jag då inte riktigt klok på. När jag missköter mig går jag ner och tvärtom. I don't get it.

Vinterns flytande guld

Julmust-junkie som jag är så var mitt enda önskemål vid handlingen ikväll just julmust. Inte topp såhär mitt i veckan kanske, men det är lite svårt att motstå. På Ica fanns inte den jag brukar köpa utan bara Icas egna (handlar sällan "egna produkter", för framtidens mångfalds skull) och en från Wasabryggeriet. Köpte alltså den senare och den var...inte jättebra. Till en början kändes den mest som antabus mot Julmust, men jag får väl erkänna att den växte lite lite med tiden.

Julmust-junkie it is.

måndag, november 16, 2009

Att bryta mot blogglagen

Det är sällan jag bryter de oskrivna blogglagarna och raderar ett inlägg, men alldeles nyss gjorde jag faktiskt det. Det handlade om våld på jobbet och hade en koppling till den här artikeln. Jag kan inte säga fullt ut varför jag fegade men delvis berodde det nog på att jag sedan läste kommentarerna under artikeln.

Oavsett är det ett intressant område och mina huvudsakliga poänger var dels att man inte ska underskatta de "kulturer" som uppstår på arbetsplatser där man arbetar med komplicerade saker; det är lätt att det blir något av ett martyrläge där man bara ska stå ut för att andra gör det (alt att man känner att rapportering eller tillbudsrapporter bara är tidskrävande och ändå inte leder till något synbart).

Min andra poäng var också att man borde göra en översyn inom socialtjänsten lönemässigt för att anpassa lönenivåerna utefter det arbete men gör och vilka risker och påfrestningar det faktiskt innebär. Det är lite märkligt i mina ögon att jag som arbetar med våld och hot som vardag på jobbet tjänar lika mycket (eller tom mindre) som de som nästan aldrig stöter på något liknande eller där det tom inofficiellt är okej att man sover på sitt nattarbetspass. Det är trots allt samma arbetsbeskrivning och samma arbetsgivare.

Jag sitter upp, alltså är jag vaken?

Försöker låtsas att jag är vaken och gör mitt bästa för att inte lägga mig i soffan och bara toksomna, men jag vill verkligen vända dygnet de här kommande fyra lediga nätterna jag har. Men jag är väldigt trött. Jag jobbade bara en natt men är så glad för att det bara var det. Det var ett himla spring och idel dåliga humör hela natten. Först vid fyratiden började det lugna ner sig och då hade jag all tvätt kvar och ett kök att städa. Idag har jag två armar med ett flertal tydliga röda rivmärken på. Sweet.

Ikväll väntar skype-möte med valberedningen och sen har jag i ett svagt ögonblick lovat bort mig som healer i en för mig/guildet ny raid. Spännande, men samtidigt önskar jag att jag vore mer alert i huvudet.

lördag, november 14, 2009

Dexter håller spänningen kvar

Delar av helgen har ägnats åt att se ikapp den pågående säsongen av Dexter. Jag var lite skeptisk innan säsongen började, inte minst för den förändring det innebar att Dexter gifte sig och plötsligt blev trebarnsförälder i lyxig förort. Till en början var jag dessutom lite skeptisk till John Lithgow ("3rd Rock From the Sun") i rollen som The Trinity-killer Arthur Mitchell, men faktum är att han gör en ganska obehaglig gestaltning och det är inte utan visst nervpirr som jag ser fram emot att se hur Dexter's förhållande till Mitchell kommer att utvecklas. Aldrig trodde jag väl att en så begränsad storyline trots allt skulle lyckas fylla ut en fjärde säsong, men istället fortsätter den att vara en av mina absoluta favorit-serier. Fortfarande stort tips, alltså.

Film 42/09: Flickan som lekte med elden

Ett utlåtande om Flickan som lekte med elden då kanske? Som jag skrev igår så tycker jag nog att den förra var bättre, men det betyder inte att det är en dålig film. Men visst känns det att det från början var tänkt som en tv-serie. Trots det tycker jag att Alfredsson gjort ett bra jobb med att få ihop den till en biofilm.

Nackdelarna med filmen är helt klart att många av birollerna görs av inte så skickliga skådespelare. Fler än en gång kröp jag långt ner i stolen i nån slags kollektiv skam över att höra en dialog som kändes mer som högläsning ur manus än något annat. Engagemanget i rollerna saknas också på sina håll. Historien som känns så engagerande i bokformat blir dessutom något platt på film. Kanske för att hela trafficking-grejen kommer så i skymundan för andra saker. Det blir mer av personlig vendetta än att sätta åt unkna torskar. I boken balanserades det mycket bättre, som jag minns det.

På plussidan finns såklart Naomi Rapaces insats som Salander. Hon är om möjligt ännu vassare än i första filmen, och Salanders äventyr blir här mer fartfyllt med alla förklädnader och gömslen undan rättsväsendet. Jag kände mig också mer accepterande av Nyqvists Blomkvist, även om jag fortfarande tycker att man gjort honom alltför tafatt och ur form på film.
Överraskande nog tycker jag dessutom att Paolo Roberto gjorde en ganska hyfsad insats, visserligen som sig själv, men ändå. Men mest berörd blev jag kanske av Per Oscarssons gestaltning av Palmgren, som kändes äkta.

Så totalbetyget blir något lägre än för förra; 6/10. Det är helt klart en sevärd film även om det inte känns som att man sett något unikt när man lämnar biosalongen.

fredag, november 13, 2009

Fredag

Har haft en lite halvhängig fredag. Sovit dåligt (lyckas inte riktigt vända fortfarande) och varit ganska trött. Min dator gick sönder en stund, men när hjälpen kom låtsades den som att det regnade. Skumt. M kom hit efter lunch, vi lagade mat och la oss i soffan och såg på några av alla de nya Dexter-avsnitt vi inte hunnit med. Det håller fortfarande stilen, jag blir även den här säsongen nervös av att se det.

Sen föreslogs det bio, så vi for ner på stan och såg "Flickan som lekte med elden". Ids inte skriva så mycket om den ikväll, men den var helt okej även om jag nog gillade den första mer. Salander/Rapace rockar, iaf. Om nu någon tvivlade.

Är det förresten nån mer än jag som tycker att det går få filmer på vår "enda" biograf i Umeå? Saknar åtminstone ett par, tre stycken intressanta som antingen aldrig kommit alt slutat gå alldeles för tidigt.

torsdag, november 12, 2009

En omöjlig uppgift?

Dagens läkartips: "Sara du måste verkligen hitta och koncentrera dig på sånt som ger dig mer energi än vad det kostar". Hm, okej. Det känns ungefär lika hopplöst som om jag vore huvudpersonen i "2012" och hade till uppgift att rädda världen från att gå under. Hur gör man sånt, ni som kan? Hur lyckas man med det i saker man gör och tar på sig, i sitt vårdyrke och i sina relationer till andra människor? För det är nog sant; orken börjar så smått ta slut.

Killer animal

Apropå katter så tycks Anna-Karin ha kommit dem på spåren. De orsakar bränder och mördar. Hon tycks ha missat att de även laddar ner barnpornografi. Hujeda mig sicka djur.

Men det oerhört tragiska fallet med det kvävda barnet i Sundsvall fick mig faktiskt att tänka tillbaka på en skröna som jag hörde redan som barn; att katter kan bli avundsjuka på spädbarn och kväva dem på just det viset. Sen har jag förstått att det åtminstone hittills faktiskt varit just en skröna. Det hände aldrig, även om vissa blev så rädda för det att de gjorde sig av med sin katt. Personligen har jag väldigt svårt att se att de skulle göra så. Och alla medier är inte lika säkra på dödsorsaken som expressen, men oavsett om det är sant eller inte så får vi väl gissa att den gamla skrönan fått ny fart?

Catfight

Precis som i helgen har jag misslyckats totalt med att ställa om dygnet. Oerhört frustrerande. Jag var dyngtrött mellan 20-21 igår men tänkte att det kanske var väl tidigt att lägga sig. Men så pang var jag lika pigg som om jag varit på jobbet och lyckades efter mycket möda somna först när klockan slagit fyra. Det hade väl inte varit någon katastrof om jag inte skulle kliva upp kl sju...

Jaja, annars har väl inte mycket hänt. Jag var på besök på landet igår kväll och gosade katt. Smilla katt envisades med att vara ute länge och plötsligt hörde jag henne tokskrika utanför huset. Hon hade hamnat i bråk med byns outsider (en fd vildkatt som flera i byn matat sedan ett par år tillbaka och som märkligt nog klarar sig bra). Våra katter är ju inte ute så mycket längre så hon/han trodde säkert att det var fritt fram nu. En lindrigt skadad tass blev väl enda resultatet och sen hade jag kattkollektivet i sängen där jag satt resten av kvällen. Lyx.

onsdag, november 11, 2009

Att släppa jobbet efter nattens slut

Ikväll är jag något så fantastiskt trött. Hela kroppen protesterar och då halvligger jag ändå i sängen med datorn i knäet. Jag kan ju bara inte låta ögonlocken slå igen redan.

Det blev en halvtuff natt med ambulanstillkallning. Igen. Den andra på mina pass på en vecka. Det säger ganska mycket om hur läget är på avdelningen just nu. Om vi då bara kunde få det nya larmsystemet som var utlovat till början av september så kanske det kunde bli lite mindre av sånt här. Men det är mycket som segar just nu.

Åter igen så stod jag i dörren med ett litet jack i hjärtat över att behöva skicka iväg en av de boende i ambulans. Ensam dessutom, eftersom jag inte kan lämna avdelningen för att följa med som stöd. Vet inte varför det alltid känns så, men även om jag vet att jag inte kunde förhindra något känns det så personligt när det sker då jag har ansvaret för avdelningen. Men, han blev väl omhändertagen av sjukvårdarna.

Kunde inte heller låta bli att intresserat titta på när de grejade på. Det verkar ganska spännande att jobba på ambulansen. De har väskor som innehåller ett mindre sjukhus i material och mediciner, bara en sån sak. Ja, jag hoppas iaf att allt gick bra och att det inte var så illa som befarat. Jag tror att jag måste ringa jobbet för att kolla faktiskt. Jag har lite svårt att bara släppa det ända till söndag då jag jobbar härnäst.

De bästa av nyheter

Ett MMS med en alldeles nykläckt liten bebis fanns i mobilen när jag vaknade till vid lunch idag. Hur fin som helst såklart. Och jag är glad att allt verkar ha gått bra. Som vanligt tåras jag lite av såna här guldnyheter, det tycks vara ett konstant tillstånd numera. Men ett stort grattis till Arvid hans nya lilla familj!

måndag, november 09, 2009

Slajma bort smuts?

Ibland drabbas även jag av habegär efter konstiga saker. Idag följde jag med M en snabb sväng på Clas Ohlsson och kunde bara inte låta bli att köpa med mig en sån här* sak hem. Jag har hittills bara testat den på min inte så smutsiga mobil men ska absolut testa den på datorn så snart jag stängt av den. Kanske är det den där märkliga barnglädjen över klibbiga slajmsaker som sitter kvar. Fast barndomens slajm luktade inte handsprit...

* På CO kostade den dock bara 49:-, jag hade aldrig betalat mer för den.

Kanten är nära nu..

Allvarligt, den här ****:ans lukten/stanken som är i min lägenhet alt i trapphuset. Det finns en överhängande risk att den kommer att bli det som får mig att gå över på den galna sidan.

Den är ständig, men tycks öka och minska i styrka då och då. I helgen var M här ganska mycket och han blev efter ett tag alldeles frustrerad och envisades med att öppna både vädringsluckor, balkongdörren och ha igång fläkten, i nåt desperat försök att vädra ut. Till mitt och min frusna kropps förtret. Sen gick han från att tidigare ha sagt sig vara säker på att det inte kommer från lägenheten till att bli typ säker (eh..) på att det kom från mitt kök. Men alla skåp har öppnats, torkats och inget spår av något har hittats. Bara att han säger att det kommer härifrån puttar mig närmare stupet då jag bara inte vill att det ska vara mitt fel.

Imorse när jag kom hit blev jag lika tvärsäker på att det är starkast i trapphuset. Inne i min lägenhet luktar det mest doftljus. Men nu, efter att ha suttit i köket ett tag känner jag också stanken som en vass påminnelse i min näsa och galenskaperna återkommer. Om vi inte idag får svar på felanmälan som gjorde i förra veckan måste jag hitta nån att ringa. Alt ta hit en demonutdrivare.

En dag senare

Igår var det Fars Dag, denna kommersiella påminnelse på bra, dåliga, frånvarande, avlidna etc fäder som vi ska handla saker till. Jag är någonstans (såklart) motståndare till sådant, men samtidigt känns det som en vettig dag om man bara slipper den värsta kommersen kring det. Själv har jag fått ett litet sting av sorg i hjärtat varje dag de sista veckorna då reklam av alla de slag har dimpt ner i min inbox med förslag på saker att handla till just min enastående far. När han levde var det en påminnelse om vår nästan icke-existerande sårade relation. Nu när han inte längre finns blir det en sorg över hans sista tid i livet och över allt det vi inte hade tillsammans. Bara för lite reklam.

Egentligen hade jag med tänkt skriva något igår och det är nog t.om på tiden att jag skannar in något av de få foton som jag tagit hand om, men kanske är det fortfarande så mycket av ett öppet sår att jag bara inte kunde förmå mig riktigt. Faktum är att det var först för några veckor sedan som jag för första gången insåg att det hade gått någon dag sedan jag tänkte på honom sist. Och det var ett konstaterande av både sorg och lättnad samtidigt.

Men min rss-feed svämmar över av hyllningar, saknader och funderingar av pappor av alla de slag. Väldigt fint.

söndag, november 08, 2009

Kisse-love

Jag har flytt min kos ut på landet igen. Jag kunde inte motstå erbjudandet att följa med ut och spendera kvällen med mina favoritsvansar. Med undantag för ett par blixtvisiter har jag inte varit hos dem på över en vecka. Saknaden när jag är i stan är total. Huruvida de saknar mig eller inte låter jag vara osagt, men jag tycker mig se tecken på att de nog iaf märkt att jag varit borta. Platsen där jag brukar sitta i soffan och spela var alldeles pälsig och så även alla kläder som jag lämnat efter mig på stolar osv. Päls päls päls. Och tänk hur lätt det är att ha överseende när man inte sett dem på några dagar. Då känns pälsbeklädda kläder bara som hemma.

Sen att de spinner konstant kanske är ett tecken på viss personalsaknad också?

Trevligt resultat av kvällen

Jag hade i övrigt en väldigt trevlig kväll igår. Anna och jag häckade bra länge här hemma hos mig först (tänk vad mycket trevligare min lägenhet blir när det är besökare i den?) innan vi tog oss ner på stan och hittade ett ledigt bord på Lottas. Ulrika förärade oss sin närvaro lite senare och det hela blev kort sagt en ganska lyckad kväll. Nästan så stillsam alkoholmässigt sätt att tom nykterhetsrörelsen hade tyckt vi var tråkiga (ok, kanske inte riktigt), men billigt och väldigt trevligt.

Trots att vi alltid har trevligt och trots att vi varje gång säger att vi måste göra om det snart så dröjer det ändå så ofattbart länge innan vi lyckas hitta en ledig tid för oss alla. Varför är det alltid så?

Note to self:

Framöver är svaret på frågan "Men varför ska du inte vaccinera dig!?" alltid: "Mitt beslut, jag vill inte gå in på det" för att undvika tråkiga lägen helt enkelt.

När planeras allt det här vara över egentligen? Får vi någonsin gå tillbaka till våra vanliga svininfluensafria liv igen eller ska det vara såhär framöver nu? Kvasi-pestens tid forever? Jag är less.

lördag, november 07, 2009

Hur många Barcelona-resor går det på en Stockholmsresa?

Apropå min dröm om att resa; jag har nu bokat våra tågbiljetter till Sthlm för Eddie Izzard den 19 december. Sedan tidigare är det tänkt att vi skulle göra en hel helg av det och att vi inte skulle åka bil utan bara ha lite semester. När det väl är bokat och jag tittar på priset för resan tänker jag att för samma peng hade vi nog kunnat komma oss en bit utomlands. Nästan 3500 spänn för M och mig, tur och retur till Sthlm i december! Sen tillkommer boende.

Det dyra var nattåget ner. Jag skulle kanske ha dissat det och bokat flyg ner dagen efter istället, men jag missade helt enkelt att kolla det. Sist jag kollade skiljde det sig inte så mycket mellan tåg och flyg, men jag ser nu att jag kunde fått ner det ett par hundralappar iaf. Jaja, gjort är gjort, som M sa. Nu är det bara att betala SJ och se glad ut.

Och glädjas åt resan och uppträdandet såklart!

Mat-och-sov-klockan lever sitt eget liv

Klockan är halv två och jag är hyfsat nyuppstigen om jag ska vara ärlig. Men så lyckades jag inte riktigt somna på hyfsad tid inatt heller. Egentligen var jag trött nog för att sova redan vid 22-tiden igår men det kändes trist så jag höll mig uppe och sen blev det som att kroppen gick in i nattskift-läge igen. Så omkring fyra imorse kopplade väl min hjärnverksamhet ner till sovnivå.

Ev ska jag ut med kvinnsen ikväll så då kanske det kan vara lika bra att ha en halvrubbad dygnsrytm. Sen är det nästan läge för jobb igen så jag tror att kampen mot kroppsklockan kanske får läggas ner den här gången. Nu ringer dock mat-och-sov-klockan, för mat den här gången.

fredag, november 06, 2009

What's up with "fredagsmys"?

Jag har en tid nu konfundersamt åskådat den mediala explosionen av något så ovanligt som en ohäcklad Svensson-företeelse kallad "fredagsmys". Och tydligen existerar det inte bara i reklamen för chips och annat ätbart utan ideligen i tweets, bloggar såväl som i muntliga deklareranden om helgplaner. Inte minst tycks det vara en veckobaserad tradition bland småbarnsfamiljer.

Jag ventilerade min förvåning över detta "nya" fenomen till min vän J som dock snabbt sa att det inte alls är en ny företeelse utan även var en tradition i hans barndom. En stunds filosoferande senare kom vi fram till att det nog på den tiden var fråga om en medelklassföreteelse. Och jag kunde nog dra mig till minnes att många av mina kompisar var "tvugna" att spendera fredagskvällarna med sina familjer i något som nog var det här "fredagsmys". Enligt J är vanliga ingredienser lättlagad festmat typ tacos, godis och umgänge i soffan framför tv:n eller liknande samt att åtminstone en förälder somnar i soffan/fåtöljen innan kvällen är slut, ev med någon grad av promillehalt i blodet men kanske framför allt av trötthet efter en 7-16-vecka.

I min barndom var det dock helt fritt från fredagsmys (som så många andra "vanliga" familjeföreteelser) och kanske är det därför som jag känner mig som ett storögt barn som kikar in i alla dessa offentliga fredagsmys-planer som deklareras åt höger och vänster. Jag har nog inte riktigt förstått grejen, men känner mig ändå dragen till det och undrar om jag själv någon gång kommer att planera fredagsmys inför omvärlden. Vilka är kriterierna?

Drömmar vid badrumsspegeln

Hyfsat nyvaken och sådär stel i kroppen och zombie-hövdad som man är efter några jobbnätter. Det ska bli oerhört skönt att vara ledig i helgen och jag ska göra mitt bästa för att göra så lite seriösa saker som möjligt. Lite mejlsvarande och jobb med registret blir det förståss i vanlig ordning, men jag ska försöka att hålla det till minsta behövliga nivå.

Egentligen, slog det mig när jag nyss stirrade på min bleka, blemmiga tandborstande spegelbild i badrummet, skulle jag behöva en riktig semester. Inte bara ledigt utan lov och möjlighet att fara iväg någonstans på riktigt. Jag har ju faktiskt aldrig riktigt gjort det. Aldrig varit utanför Nordens gränser ens egentligen. Nu är jag 31, det borde väl ändå vara på tiden? En vecka utomlands, i nån spännande europeisk stad med intressant kultur, med ett trevligt sällskap som jag bara kan slappna av tillsammans med. Det vore topp. Men dessvärre en alldeles orimlig dröm.

torsdag, november 05, 2009

Med helgen i sikte

En ordentligt stökig natt senare och kroppen är mör som jag vet inte vad. Jag hade knappt ens tid att fika inatt och gick på galen överfart när dagpersonalen äntligen kom imorse. Jag får alltid lite oro i hjärtat när jag tvingas skicka in någon av de mina till sjukhuset på natten, men just den här gången tror jag det gick bra. Vi får se ikväll.

Ikväll har vi möte med nattgruppen före jobbet vilket innebär att jag har tolv timmars pass istället för de vanliga drygt tio. Känns segt, men jag hoppas att det blir lugnare än natten som var. Och sen har jag ju en helt ledig helg att se fram emot som tycks kunna innehålla båda biobesök med M och öl/mat på stan med damerna. Det känns som en god medicin att se fram emot just nu.

onsdag, november 04, 2009

I den andra delen av skalan...

Alla är ju inte lika sucky som undertecknad. Fick just ett väldigt roligt besked att bästa miss J fått ett nytt jobb. Stort grattis Joakim! Modebloggstekniker var kanske inte det jag gissat först på, men okejrå. Kan bli hur spännande som helst!

Rabarberkompetens på CV:t lär inte göra nån skillnad

Mina ev läsare tycks inte vara så "chatty" alt saknar samtliga gröna fingrar. Iaf så bestämde jag mig för att lösningen på rabarber-problemet fick bli att helt enkelt klä in den gigantiska krukan i en svart sopsäck och låta den bo på balkongen resten av vintern. Om krukan går sönder så är det väl så, men det borde den inte göra om det inte kommer in nån fukt, tänker jag. Bara rabarbern överlever nu så är jag nöjd.

I övrigt anstränger jag mig hårt för att inte skriva ett deprimerande inlägg om hur värdelös jag tycks vara på arbetsmarknaden. Säkert 90 procent av alla arbetsgivare jag sökt jobb hos i år har struntat i att skicka nej-tack-brev i någon form, men efter att nu ha fått ett par på en vecka känner jag att det kanske är lika bra när de inte gör det. Självförtroendet är i botten för tillfället och jag ser just nu bara dåliga alternativ. Skräp. I need some serious cheering up.

Spa-behandling för datorn!

Igår uppgraderade jag min Linux-dist till nya Ubuntu 9.10. Det, tillsammans med en uppgradering av Firefox (som sista tiden känts slöare än någonsin?) var som en riktig vitaminkur för min dator. Den blev faktiskt rackarns mycket snabbare. Tom epostprogrammet Evolution som har segat värre än något fick lite fart under huven.

Firefox har iofs en bit kvar vad gäller hastighet men som sagt var det en förbättring. Jag använder Linux variant av Googles Chrome; "Chromium" allt mer. Den är blixtsnabb och lätt och med nästan dagliga uppgraderingar blir den allt bättre på områden där den fortfarande har lite kvar att ge; som flash tex. Men det är nog bara en tidsfråga innan jag blir Chromium-användare fullt ut.

Dessutom har jag nu Ubuntu One, som jag visserligen inte provat, men som låter lovande. Ett bankfack för data på nätet där jag har möjlighet att spara 2Gb gratis. Perfekt att lägga backup på. Vill man ha mer utrymme än så får man betala en summa, men 2Gb kan räcka ganska långt om man vill.

Min dator har nu fått den makeover och spa-behandling som jag kanske skulle behövt personligen... Men jag unnar den det.

Fler träiga filmnyheter

Vem vet, det kanske blir tokbra, men nånstans tar jag emot nyheten om en ny Scream-triologi ungefär som nyheten om en Göta Kanal 3. Visst, den första triologin var en succe men det var ett tag sen och att göra en "tio år efter"-historia med liknande utklädda mördare känns oerhört torrt. Som jag skrivit tidigare; det märks att det är lågkonjuktur även i Hollywood. Remakes och uppföljare tycks vara spartidens melodi.

Lite träigt beslut från Oscars?

Visst är de väl hyfsade komiker, både Alec Baldwin (har det visat sig) och Steve Martin, men nyheten att dessa herrar ska leda Oscargalan i början av nästa år känns...lite träigt. Varför denna kavalkad av gubbar jämt? Hollywood sitter ju faktiskt på ett helt gäng roliga både äldre och yngre kvinnor som mycket väl skulle leda galan själva alt ingå i en duo med någon av ovanstående. Jag hyllade Hugh Jackmans insats som värd förra året och hade hoppats på att man skulle fortsätta i sång- och dans-spåret på det klockrent komiska sätt som Jackman stod för. Det här känns lite som ett steg tillbaka.

tisdag, november 03, 2009

Efterlysning 2

Ämnet skiftar fritt här idag. Nu till interaktiv plantskola!

Nej, men jag söker efter lite råd hur jag ska göra med den rabarber som jag lyckosamt odlade på balkongen i en stor keramikkruka nu i somras. Vad händer med den nu? I brist på råd har jag plockat in den eftersom jag varit rädd att krukan annars skulle frysa sönder under de kalla nätterna. Jag vill ju att den ska övervintra och åter få bo på balkongen nästa sommar, men hur lyckas jag med det? Skulle den må bra av att bo i förrådet i källaren där det inte blir frysgrader men heller inte är särskilt varmt? Eller fixar den en vinter på min skapligt vindskyddade balkong om jag klär in den i nåt?

Finns det någon smart växtodlare bland mina kända och/eller anonyma läsare tro?

Man är sig själv närmast, vissa mer än andra

Åh, ett blogginlägg som säger precis det jag tänkte igår efter att ha läst Calle Schulmans krönika. Hur mycket sympati hade någon av Schulmanbröderna för vare sig missfall eller småbarn och dess föräldrar för två år sedan? Det är som att genom ett skyltfönster åskåda några eftersläntrare som äntligen växer upp, och jag är glad att jag tittar in i det där skyltfönstret så sällan som jag gör. Allt annat måste vara frustrerande. Undrar när de kommer att inse att livsavgörande saker faktiskt inträffar i andra människors liv före dess att det sker i någon av Schulman-klanens? Det där med medkänsla utan att själv måst ha upplevt detsamma är tydligen ett svårt fenomen som jag dessvärre tycker mig se allt mer sällan.

Efterlysning

Och till nåt helt annat; var är vintern? Ska det inte vara snö såhär dags? Jag älskar hösten, men nu börjar det kännas som att den med går lite på övertid. Det är trots allt november och jag har fortfarande inte sett nån fallande snö. Jag som fick för mig att jag bodde hyfsat långt norr ut...

Status quo

Hetsen kring svininfluensan fortsätter i samma takt som förut, trots att de flesta man pratar med verkar vara överens om att just hetsen verkar något motsatt; man blir less helt enkelt. Men skrämselpropagandan funkar väl på tillräckligt många för att det ska vara värt att fortsätta. Oetiskt, skulle jag vilja säga.

På jobbet läste jag att 47 procent av socialtjänstens personal utnyttjat möjligheten att boka tid för vaccination när datumet för att göra det gick ut. Och trots att vi uppmuntras att vaccinera oss för att minska sjukfrånvaron är problemet på mitt jobb just nu ironiskt nog att vi har sjukfrånvaro till följd av just vaccineringar. Förhoppningsvis är de lindriga och går över snabbt.

Jag läste också i lokaltidningen igår att man nu bestämt sig för att inte erbjuda föräldrarutbildning till förstagångsföräldrar pga resursbrist då resurserna istället måste läggas på massvaccineringen. Jag trodde nog att regeringen inte bara skulle betala för vaccinet (vilket man var ålagd att göra efter ett avtal) utan även se till att betala för själva utförandet i landstingen. Men inte. Jag hoppas att det visar sig vara värt det.

Och personligen är jag såklart inte alltid helt lugn, även om det kanske låter så ibland. Klart att jag med påverkas av hetsen och ibland tänker att mitt beslut kan resultera i en dödssiffra efter allt det här. Men istället hoppas jag på att få en lindrig variant så att jag utvecklar egna antikroppar och slipper springa och vaccinera mig varje år. Den som lever får se, helt enkelt.

måndag, november 02, 2009

Luktjakten fortsätter!

Och för er som orkar bry i er i min lukt-följetong kan jag meddela att jag tyckte att lukten dämpats under helgen. Men även om den hade det har den nu kommit tillbaka med full styrka. Vaknade vid två-tiden och möttes direkt av doften av död orangutang, eller vad det nu är. Snart blir det kanske till att ringa vaktmästaren så får han ta över min obsession?

Regnfilosofi

Imorse när jag promenerade från stadshuset, över den gamla träbron och hem till min lägenhet med utsikt över gamla Scan småregnade det. Och av någon anledning tyckte jag att det var både skönt och uppfriskande att promenera genom det plusgradiga Umeå med min ullhuva uppfälld. Kanske för att jag varit instängd i ett ventilationsfritt betonghus med ingredienser som inte alltid är så välluktande, i drygt tio timmar. Det första andetaget på trappen efter en jobbnatt är alltid så befriande. Och när jag klev av den trånga bussen vid stadshuset kom den känslan i repris.

Nu var jag just ute med soporna och plötsligt kändes inte duggregnet alls lika befriande längre. Mest påträngade och trist. Så olika det kan vara.

söndag, november 01, 2009

Den tråkiga följetongen tycks bli allt längre

Och nej, ComHem fortsätter att visa sig på den tråkiga sidan. Ikväll har det legat nere "under åtgärd" mellan 16-19. Och nu går det svajjigt värre. Yeay.

Tv-tips!

Två snabba tv-tips då innan jag försvinner till jobbet. Dessvärre går de samtidigt (och på en tid som jag missar), så det blir för den som har möjlighet att välja efter humör helt enkelt.

Tv3 visar Knocked Up! (På smällen) med Seth Rogan och Katherine Heigl. Komedi som faktiskt stundvis är ganska kul. Inte nyskapande på nåt vis, men helt okej som söndagsfilm.

Samtidigt (kl 21) visar Tv4 The Devil Wears Prada (Djävulen bär Prada) med Meryl Streep och Anne Hathaway i huvudrollerna. Också en helt okej film, inte minst för de två nämnda mycket duktiga skådespelerskorna. Bättre film än jag förväntade mig, vill jag minnas.

Två hyfsat bra dramakomedier att välja på alltså. Den ena kanske något mer flamsig än den andra, men båda duger mer än väl för söndagsslapp i soffan.

Svengelsk Wallander

Trött idag. Bara en natt kvar på helgen nu och det ska bli skönt att vara ledig två sen. Inatt var det visserligen ovanligt lugnt på jobbet, men jag är ändå trött i kroppen och har en antydning till huvudvärk.

Det lugna natten gav mig möjlighet att se reprisen av den brittiska Wallander-filmen (alt del 3 i miniserien brittiska Wallander?) One Step Behind. Jag har ju sedan tidigare ett väldigt gott öga till Kenneth Branagh från alla Shakespeare-filmatiseringar han står bakom, och jag gillade honom helt klart i rollen som Kurt Wallander också.

Jag får erkänna att jag hade lite svårt för att inte bli distraherad av den "svengelska" varianten; svenska ica-kassar, svenska affischer, ambulanser och svenskaskrivna lappar överallt i en brittisk deckare, men samtidigt gjordes det ganska snyggt och med glimten i ögat, så jag får nog säga att det funkade.

Så, för en som över lag är ganska övermätt på allt vad svensk kriminalfilm heter så var jag ganska fastnaglad och gillade det jag såg. Ska det till ett betyg blir det nog 7/10. Ska försöka se de två tidigare delarna ocksp när tillfälle ges.