Det går utför för Salander

Första filmen var kanske ingen toppfilm men klart godkänd. Andra filmen något sämre men fortfarande okej. Recensionerna för den tredje och sista filmen, som har premiär ikväll, tycks vittna om en ännu lite svagare filmprestation, vilket är väldigt synd.

Någonstans får det mig att tänka att man kanske aldrig skulle gjort film av Millenniumtriologin? Alt låtit Niels Arden Oplev göra alla tre. Även om jag älskade böckerna så hade jag en föraning om att det inte skulle bli så lätt att göra trovärdiga filmer av dem. Jag tror helt enkelt att kravet på realism är större när det kommer till de rörliga bilderna. Dessutom är Sveriges skådespelarfack uppenbarligen alldeles nedlusat med folk som inte kan leverera repliker utan att låta som om de läste högt ur en bokrecension i ett klassrum på en mellanstadieskola. Något jag retade mig på en hel del när jag såg film nummer två.

Trots det hörde jag på radion igår att fler än 11 miljoner människor sett de två första filmerna på bio, världen över. Av dem var drygt 2 miljoner svenska besökare. Och visst kommer jag att gå och se film nummer tre på bio. För sakens skull. Men ska jag rekommendera någon det ena eller det andra så tycker jag definitivt att man ska satsa på att läsa böckerna istället.