"Vi överlevde svininfluensan" står det med krigsfeta bokstäver på en kvällstidningsnätupplaga idag och jag konstaterar att sansen fortfarande är långt borta. Det låter mer som om det vore ebola som dragit över Sverige och bara några få överlevande finns kvar att intervjua. Jag trodde (något naivt) att det möjligen skulle bli lite lugnare när preliminär statistik kom från Norge, men det verkar inte som det.
Ca 800.000 drabbade, hävdar man, och 16 avlidna. You do the math (0,002%, och då samlat riskgrupp/inte riskgrupp). Alltså betydligt lägre än de 0,2% som man först hävdade. Men det är klart, om varje dödsfall blir en rubrik, en personbild och en kollektiv sorg då blir risken så mycket påtagligare och ångesten ökar.
Samtidigt hamnar nyheterna om ett riktigt hot mot hälsan, de resistenta bakteriernas allt snabbare framfart, som en mininyhet i media. Det om något är skrämmande. Med flera dödsfall i Sverige i år (3 spädbarn tex). Istället för att lyfta den frågan höjs röster om att vi som flera andra länder borde sälja Tamiflu etc receptfritt på apoteket.
Och nej, jag tycker inte att det är fel att vaccinera sig om man anser sig behöva det, självklart ska man göra det. Det jag ställer mig frågande till är den hysteri som spelar på vår kanske vanligaste folkåkomma; dödsångesten, när faran i själva verket inte alls är så överhängande. Tydligast blev det på vårdcentralen när jag såg en (enligt henne själv) fullt frisk kvinna gå upp i limningen av oro när hon fick veta att vaccinet var slut och inte skulle finnas inne igen förrän om tre dagar. Är det värt den ångesten?
Ca 800.000 drabbade, hävdar man, och 16 avlidna. You do the math (0,002%, och då samlat riskgrupp/inte riskgrupp). Alltså betydligt lägre än de 0,2% som man först hävdade. Men det är klart, om varje dödsfall blir en rubrik, en personbild och en kollektiv sorg då blir risken så mycket påtagligare och ångesten ökar.
Samtidigt hamnar nyheterna om ett riktigt hot mot hälsan, de resistenta bakteriernas allt snabbare framfart, som en mininyhet i media. Det om något är skrämmande. Med flera dödsfall i Sverige i år (3 spädbarn tex). Istället för att lyfta den frågan höjs röster om att vi som flera andra länder borde sälja Tamiflu etc receptfritt på apoteket.
Och nej, jag tycker inte att det är fel att vaccinera sig om man anser sig behöva det, självklart ska man göra det. Det jag ställer mig frågande till är den hysteri som spelar på vår kanske vanligaste folkåkomma; dödsångesten, när faran i själva verket inte alls är så överhängande. Tydligast blev det på vårdcentralen när jag såg en (enligt henne själv) fullt frisk kvinna gå upp i limningen av oro när hon fick veta att vaccinet var slut och inte skulle finnas inne igen förrän om tre dagar. Är det värt den ångesten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar