Status quo

Hetsen kring svininfluensan fortsätter i samma takt som förut, trots att de flesta man pratar med verkar vara överens om att just hetsen verkar något motsatt; man blir less helt enkelt. Men skrämselpropagandan funkar väl på tillräckligt många för att det ska vara värt att fortsätta. Oetiskt, skulle jag vilja säga.

På jobbet läste jag att 47 procent av socialtjänstens personal utnyttjat möjligheten att boka tid för vaccination när datumet för att göra det gick ut. Och trots att vi uppmuntras att vaccinera oss för att minska sjukfrånvaron är problemet på mitt jobb just nu ironiskt nog att vi har sjukfrånvaro till följd av just vaccineringar. Förhoppningsvis är de lindriga och går över snabbt.

Jag läste också i lokaltidningen igår att man nu bestämt sig för att inte erbjuda föräldrarutbildning till förstagångsföräldrar pga resursbrist då resurserna istället måste läggas på massvaccineringen. Jag trodde nog att regeringen inte bara skulle betala för vaccinet (vilket man var ålagd att göra efter ett avtal) utan även se till att betala för själva utförandet i landstingen. Men inte. Jag hoppas att det visar sig vara värt det.

Och personligen är jag såklart inte alltid helt lugn, även om det kanske låter så ibland. Klart att jag med påverkas av hetsen och ibland tänker att mitt beslut kan resultera i en dödssiffra efter allt det här. Men istället hoppas jag på att få en lindrig variant så att jag utvecklar egna antikroppar och slipper springa och vaccinera mig varje år. Den som lever får se, helt enkelt.