"Let the president lead the way"

Jag skiter i att diska. Drar på mig myskläder, öppnar chipspåsen Anna lämnade i onsdags och slänger i Eddie Izzards "Glorious" i dvd-spelaren istället. Struntar i kyld bubbelflaska och dricker päroncider (eller "pärondryck", som det står) istället. Ah..nu känns det lite bättre.

Tonight I'm gonna party like it's 1999?

Ännu en sk högtid. Jag måste erkänna att det idag känns lite eländigt att vara ensam igen. Jag tycker inte det måste blivit så egentligen, men nu är det som det är. Viss besvikelse får jag nog ändå erkänna, men då är jag samtidigt ganska trött och sliten efter ett par stökiga nätter på jobbet och därmed lite mer känslig kanske. Jaja, fuck it.

Steg upp redan vid 14-tiden idag för att hinna få hjälp av Mattias med en jobbansökan som skumt nog skulle vara inne idag. Jag skulle gjort den tidigare, men det kom en jul m.m emellan så det blev inte så. Jag såg dessutom annonsen precis före jul på intranätet, så det har inte varit så mycket tid. Kom på natten till igår att ansökan skulle in idag så det blev lite bråttom. Har skrivit på den de få lediga stunder som varit i helgen. Nu hann jag ändå inte få så mycket hjälp innan Mattias for iväg till sina kompisar och nyårsfirande, men lite åsikter hann jag snappa upp som kändes viktiga. Nu är den iaf ivägskickad och jag hoppas som vanligt att det ska leda till något. Vi får se.

Jag har varit iväg och handlat lite bröd och pastasås som jag ska festa på, men måste röja lite i diskhögen först, tror jag. Ska ge kissarna tonfisk också. Sen gömmer jag mig nog i min WoW-värld en stund och inväntar det nya året.

Infertilitet och den egna viljan

Konstaterade nyligen lite halvt på allvar iaf, att bilden jag hade för kanske 5-10 år sedan att det var självklart att jag skulle vara förälder före 30 är en bild som jag nu kan skrota för gott, med 8 månader kvar till 30-årsdagen. Oviktigt kanske, men samtidigt inte. Det är fan svårt att få ihop sina egna förväntningar med andras, sitt eget liv och sin egen vilja med andras liv och vilja, tanken/önskan om ett stabilt småbarnshem med det överhängande hotet om den ökande infertiliteten hos kvinnor som "väljer" att vänta med barn. Osv. Jag försöker ignorera pressen, och funderingarna, men ibland finns de där ändå.
Läste Linna Johanssons krönika i ämnet på Expressen idag och hon har många poänger. Som så ofta.

Dan före dan före smällaredan

Vaken. Borde kanske inte vara det riktigt än, men vaknade vid 14 av att mobilen ringde och har inte kunnat somna om sen. Ska ändå till tvättstugan nu vid 15-tiden så jag kan liks vara vaken en stund till. Får försöka sova någon timme till senare kanske.
En ganska lugn första natt efter julen, skönt. Inte så många dispyter eller annat. Lite lagomt halvspring. Ingen lapp i facket om lön och det gick inte att komma in på lönesystemet eftersom det tycks göras underhåll nu i helgen. Så om jag fick en bra löneförhöjning eller inte låter väl vänta på sig tills på måndag. Om nu chefen jobbar då. Inte så troligt kanske? Onsdag då. Jaja, pengarna kommer ju oavsett och jag kan inte direkt påverka det nu iaf. Jag hoppas bara att min lön kan lyftas upp en bit så jag slipper känna mig som den sämst betalade i huset.

Nyårsafton på måndag. Inga planer än så länge. Vet inte vad jag känner för heller. Inte nåt jättegalej direkt. Antagligen blir det en repris på julafton, att jag sitter här hemma själv, men det är nog ok. Var förbi systemet igår så jag har två småflaskor av mitt favvo-bubbel i kylen (de stora flaskorna var såklart slut) om lusten faller på. Vi får se.

Vardag

Vardag mitt i helgen plötsligt. Dags att jobba igen. I år låg min långledighet (schemalagd för nattpersonal var tredje vecka, i mitt fall var sjätte) mitt för julen vilket var ganska skönt. Men nu är det dags igen och jag börjar som vanligt med helg. Jag hoppas det blir en hyfsad helg, att all hysteri kring julen har lagt sig. Man märker direkt när julgrejerna kommer fram på avdelningen att det blir lite mer oroligt bland de som bor där. Det sitter väl i.
Som alltid när jag inte jobbat på en vecka så känner jag småpanik över att jag kanske inte ska komma ihåg vad jag ska göra. Det brukar också lika vanemässigt försvinna samma sekund jag kommer in ombytt på avdelningen. Trots det, samma lilla orosmoln innan.

Snart nytt år. Jag vet ännu inte min nya lön, och det ryktas ju att de ska ha höjts ordentligt. Vi får väl se. Jag är inte med i kommunal så jag är lite försiktig i mina gissningar. Jag vet dessutom inte heller om min tjänstgöringsgrad är neddragen nu som chefen förvarnade om lite innan, vi får väl se. Jag måste fylla ut den med något i så fall. Jag hade också en förhoppning om en förändring, men vi får väl se. Jag skulle verkligen behöva lite nya uppgifter, nya rutiner och ny fart.

Telefonen jag köpte kan vara både ledsen och trasig, jag får inte koll på den alls, trots att jag följt användarmanualen till pricka. Jag gav upp för en stund sedan när den mest ville pipa. Kanske Mattias kan titta på den eller så får jag lämna igen den imorgon. Och ja, nu har jag köpt trälim (som var dyrare än jag kunnat gissa).

Nu mat!

Trälim for God sake!

Fick ett spel och for till stan för att byta Mattias skjorta (som nu fanns i rätt storlek) samt gå på Clas Ohlsson och köpa trälim så att mitt vardagsrumsbord kan sluta gunga. Provade med mina nya verktyg igår, men se det blev inte bättre.
Väl på CO blev det dyrare än väntat. Jag köpte cd-hållare till pärm så att jag kan organisera mina brända skivor, impulsköpte en stjärna till julgranstoppen (ska man ha har jag hört) och gjorde slag i saken (säger man så?) och köpte den svarta fina, trådlösa telefonen jag tittat på så länge, med telefonsvarare. Det fick bli en julklapp till mig själv. Även om kontot tyckte sådär om det så tycker jag nog att jag gjort mig förtjänt av det. Den var inte så jättedyr ändå, runt 400:-. Har precis kopplat in den och dessvärre så låter den konstigt när den laddar. Får se om den är kaputt eller bara lite ledsen. Snart ska iaf även de som inte ringer mig via Gizmo kunna nå mig på en hemtelefon!

Väl uppackad hemma så inser jag att jag däremot inte köpte något trälim

Catching up christmas time

Ja så var kanske julen över då. Bloggandet har varit lite lågfrekvent ett tag.
Julafton blev helt okej trots att jag var själv större delen. Mattias och hans systerdotter Veronica (Vera) kom vid 20-tiden och så såg vi film. Cube, en paranoia-film som var helt ok. Inte så läskig, men rätt intressant.

Juldagen blev lugn, inget särskilt hände väl. Jag fick julklapp av Mattias; en verktygssats i 69 delar. Mycket väl användbart såklart. Han fick sin finskjorta (ruggigt dyr, men ruggigt snygg) jag köpt men dessvärre var den för liten så vi får väl fara och byta. Inte så mycket julklappar för min del i år alltså (även om jag har varit ganska snäll, tror jag), och så kanske det borde vara egentligen rakt över. Inte behöva köpa så väldigt många heller, vore kanske skönt.

Igår hade jag lite minibjudning här för första gången. Anna, Ulrika och Mattias var här och åt ost, kex, pepparkakor m.m och drack gott vin som Ulrika hade med sig. Det var väldigt trevligt. Och så fick jag vuxenchoklad av Anna i inflyttningspresent. Gott. Det är trevligt med besök, jag får försöka hitta på anledningar som kan locka hit dem fler gånger...

Idag har vi varit på återbesök med katten Rizla (Fannys katt) hos veterinären i Vännäs. En mycket piggare kisse var det, som också hade bättre blodvärden och såg mycket friskare ut. Verkar lovande, och det känns väldigt skönt.
Här hemma har vi just haft kattkalas eftersom Mina-kissen fyller 6 år idag. En blandning av alaska pollock och räkor har resulterat i tre jäsande kissar på varsin sovplats i lägenheten. Det lär nog bli lugnt här resten av dagen.

Ja det var väl lite catching up. Återkommer!

Julgran!

Granen är klädd! Inte riktigt likadan gran som jag är uppväxt med, men vadå? Vi hade alltid en överfull gran, i stort sett öste vi ur lådor med grejer som säkert till stor del var trasiga sedan länge. Det blev ganska mycket saker, med sex barn som var och en hade årliga julpyssel i skolan.
En grej jag kom på nu när jag skulle börja med ljusen var att det kändes väldigt fel att jag skulle sätta dit ljusen. I min familj höll vi inte särskilt strikt på många saker, men julgranen togs in kvällen före julafton och det hela började med att pappa utan störande moment skulle placera ut ljusen och glittret. Ingen annan skulle göra det, det var pappas uppgift. Så vi fick sitta bredvid och vänta spänt på att ljusen skulle testas, ev bytas ut, och sättas dit, sen skulle glittret dit. Det nya glittret alltså. Det gamla fanns i lådorna tillsammans med allt det andra som var child-proof att sätta dit.
Men, insåg jag nu, trots att det var pappas uppgift så minns jag precis hur man ska göra, för det sa han varje gång. Ljusen ska alltid dit först. Börja i toppen, men den mittersta lampan och jobba dig nedåt. Sen kommer glittret. Så det har jag gjort. Exakt så. Kanske pappa skulle varit nöjd?

Nöjda eller inte, kissarna verkar lite förbryllade. De har redan tuggat på glittret och slagits lite med kulorna längst ner. Får se hur länge den håller.

God Jul!

God Jul, mina vänner! Julafton. Träffade Tor igår kväll och jag kan tänka mig att den förväntan som satt i hans ben då fortfarande finns kvar. Spännande med jul när man är liten kanske.
Nu ska allt julklappsletande vara klart, matlagande ska ta vid och innan kvällen kommit ska alla vara trötta och smågnälliga. Alt ska halva familjen vara i fejd och ingen vill diska och barnen fick inte det de egentligen önskade sig. Eller så myser alla nöjt framför en bra film i soffan med tonvis av julgodis efter en massa god julmat. Ja, inte vet jag vad det är för jul som väntar er. Jag hoppas att det blir en positiv dag förstås.

Jag ska fira jul här hemma med min kissefamilj. Jag ska göra bara den mat jag själv gillar, när jag känner för att laga mat. Jag ska bjuda kissarna på ett eget julbord med räkor, fyrkantig kokt fisk, tonfisk och konserverad svamp (Smillas favorit). Sen lär nog de sova resten av dygnet skulle jag tro.
Alla julgranar var såklart slutsålda igår så det blev inget sånt pysslande igår kväll som jag hade tänkt, men Mattias svåger ringde tidigare imorse och sa att han ordnat en gran som jag skulle få nu före lunch. Så då får vi väl ägna en stund åt att klä den också. Även om jag misstänker att några kommer lägga mer energi på att klä av den... Vi får väl se.
Sen..ja, ska väl se Kalle kanske och ev nån film som ger lite mysstämning. Kanske Love actually, som känns lite lagom julig.

Antagligen kommer Mattias tillbaka från sina föräldrar till kvällen. Det lät som att fler ur hans systers familj ville komma hit så snart de ledsnat på familjefirande, så vi får väl se. Känns iaf bra att jag bestämde mig för att vara hemma. Vill inte orsaka mer strul än det ändå lär bli. Man kan tycka att om vi som är inblandade i dessa "nya ordningar", dvs Mattias och jag, kan ta det hela bra borde andra det också, men jaja. Jag har det bra här.

Nej, jag tänker mer på de som inte har en så bra jul. Alla barn i familjer med alkoholproblem eller annat. Alla de som inte har någon alls att fira med, ens om de ville. De har min tanke idag.

Nu är granen här!

Julhandel, godis och ekorrönskningar

Dan före dan före dan, eller hur det nu är. Idag har jag varit med och handlat julklappar till Mattias familj. Vi gör så i år också. Det känns bra. Konstigt nog inte alls lika tryckande mycket folk idag som igår på stan. Både trafiken antalet folk var mindre. Ganska skönt, även om det tidvis var långa köer. Konstigt nog var det mest kö på apoteket. Var tvungen att gå dit eftersom ingen optiker hade öppet på eftermiddagen och jag hade exakt noll droppar linsvätska. Men det löste sig alltså.
Träffade Anna en stund också och fikade på Waynes. Det var trevligt. Känns som länge sedan jag umgicks så med någon här. Har mest varit annat hela tiden. Förhoppningsvis kan vi få till något i mellandagarna, fika eller whatever. Hoppas jag.

Ikväll har jag städat, halvvägs iaf, fått undan några lådor (många garderobgömmor här...) och gjort lite julgodis. Som nåt "ta-allt-du-gillar-och-blanda-ihop"-godis. Smält choklad och en massa saker i. Gott.

Imorgon ska vi fara till Sikeå, besöka Mattias syster och hennes familj en stund eftersom jag inte ska med på julafton. Ska förbi en kompis till Bea också och lämna hennes julklappar och födelsedagspresenter eftersom hon ska ner till Bea i mellandagarna. Jag hoppas att jag får träffa Bea innan hennes jullov är över iaf. Och att hon blir glad för den fina presenten jag och bröderna gått ihop och köpt.
Morgondagens mission är också att ordna julgran till mig och kissarna. Smilla vill ha en med ekorrar i, eller åtminstone nån fågel, men jag tror att det blir svårt. Jo, de saknar nog uteäventyret lite, men det går över förväntan. Sommaren blir nog tuffare.

Nej, nu ska jag WoW:a en stund och försöka släppa allt som jag egentligen har att göra och rensa huvudet lite i min jakt på epic mount. =)

Vagn som vagn..

Körde Mattias till jobbet vid 8 i morse och tänkte att det nog kunde vara smart att fara till obs och handla samtidigt, för att missa allt folk och vara typ ensam allena i affären. Eh...så tänkte resten av Umeå också, tror jag. Tio minuter efter de öppnat var halva parkeringen full, när jag kom ut strax före tio (jo, det tog mer än 1,5 timme att handla idag) fanns det nog knappt några parkeringar kvar. Men jag tror ändå att köerna inte hunnit bli så långa som de lär vara resten av dagen nu. Usch och fy för att stå i kassan idag.
Lite komiskt rörigt också. Jag brukar ställa ifrån mig vagnen (de få gånger jag handlar med sån) och liksom gå runt och plocka ihop mina saker i famnen. Vet inte, jag är inte bekväm med en klumpig vagn. Hursomhelst när jag kom från veg-disken med famnen full av sojakorv och annat så hittar jag plötsligt inte vagnen och börjar leta. Säkert flera minuter passerade innan jag ser en förvirrad lite dam springa runt med den. Humor. Jag frågade henne om det inte kanske var min vagn varpå hon släppte den och sa "Jo, men jag vet inte var min är". Hihi, nej då kan man ju ta en annan. Ja, det var fan inte lätt att hålla koll idag, det får medges.

Nu ska jag ta bussen ner på stan och armbåga mig runt i affärerna på jakt efter julklappar. Det här är inte riktigt klokt va? Har en känsla av det... Tur att jag bestämt mig för ett miniantal julklappar i år.

Det blir aldrig som man tänkt sig

Det blev lite andra planer idag trots allt. Jag skulle ju städa men så blev det inte. Istället satt jag igen hos veterinären med Fanny och hennes finkisse Rizla. Tyvärr verkar det vara en följetong, hennes sjukdom. Den här gången fick de lov att behålla henne, och jag hoppas verkligen att Fanny ringer imorgon och säger att vi ska fara och hämta en frisk kisse.
Det är verkligen skräcken att kissarna ska bli sjuka. De är ju min familj. Smilla och jag har bott ihop i mer än 7 år. Rosa Luxemburg i 6 år och Mina nästan lika länge. Jag tror att Fanny och Rizla har varit kompanjoner i 11 år så jag förstår om hon känner lite panik just nu. Så det är bara för kissen att bli bra.

Så, jag slapp städa iaf. Det får bli i helgen. No panic. Imorgon ska jag försöka jaga julklappar på stan samt handla mat inför helgen (som tycks vara fram till torsdag) och ordna med julgran. Fast just det kanske kan vänta till helgen. Men jag måste handla ny fot och fina kulor. Och glitter och ljus. Och säkert tänker alla andra miljarder människor samma sak eftersom de som jag får lön imorgon...

Och idag fyller lillasyster 15 år. Herregud, värsta flamsiga tonåringen, kan jag meddela. =) Allt från msn-namn till mobilsvar kännetecknas av det. Och typ imorgon är hon väl vuxen. Jag saknar henne grymt mycket. Grattis finaste!

Inget är heligt

Ikväll på kanal 5 kl 21 visas en del av Magnus Betnérs senaste show. Är den hälften så kul som det var att se han live tidigare i år så är det inte missa som gäller.

Försova sig

Det är rätt bra gjort att försova sig till ett möte som börjar 17... Men det gjorde jag idag. Lite stökig sömn idag helt enkelt. Mycket i huvudet och en del yttre störningar. Blev tex "lite sur" när min chef ringde kl 9 i morse, ca 45 minuter efter att jag faktiskt hade somnat. Svårt att kolla schemat kanske...att jag dessutom la en lapp i hennes fack imorse skulle man kunna ta som en hint att jag jobbat också. Men, ja det kanske är mycket nu.
Fick iaf svårt att somna om och sen har det varit andra grejer också. Vaknade 15 men tänkte att jag bara skulle sova en liten stund till. Som alltså blev lite för lång. Shit happens.

Ikväll ska jag nog bara göra inget. Och sen ta städdag imorgon och handla julklappar och mat på fredag. Sounds like a plan. Ser verkligen fram emot att slåss med alla andra som får lön på fredag. It's gonna be great!

Something old, something new...

Hörde kort på radion hem från jobbet imorse en intervju med några gamla idol-killar (?) som ansåg sig vara så snygga att de var tvugna (typ så lät det) att starta ett pojkband nu. Deras första singel är "All for one", ni vet den gamla musketörlåten. På frågan om vilka tankar som låg bakom projektet svarar de "Det känns nytt och fräscht". Eh? Pojkband är väl en företeelse med minst 20 på nacken (om man bortser från Beatles, då är det ännu äldre) och låten de startar med är väl iaf nästan lika gammal? Vad exakt i det är "nytt och fräscht"?

Är det så att om man är tillräckligt ung så kan man ta gamla halvdassiga saker och göra dem nya och fräscha, så länge man själv bara inte kommer ihåg dem? Då kanske inte andra heller minns...eller nåt. Ja, iofs kommer säkert deras blivande fans finnas i den åldersgruppen som inte vet att "All for one" inte är en ny och fräsch låt. Så...

Kom hem och julen stod för dörren?

Hemma igen. Här är det snö och minusgrader, ganska skönt på ett sätt. Känns som vinter. Flygresan igår gick väldigt bra, kanske bäst hittills. Allt gick så lugnt på nåt vis, inte särskilt hoppigt, lugn start och landning, bara bra helt enkelt. Mycket barn på flyget igår, och jag menar fixar de det så ska väl inte jag vara sämre?
Har nog inte på riktigt tänkt att det är julafton om en vecka förrän jag kom hem igår. Min lägenhet är verkligen inte julig, snarare stökig och ouppackad. Jag har inte handlat några julklappar och vet inte heller riktigt vilka som förväntar sig några av mig. Börjar så smått känna att mina planer för jul kanske är lite sådär, men samtidigt vill jag nog inte ha det på ett annat sätt i år. Det får bli så. Mest av allt önskar jag nog att det inte vore jul bara. Och sen kommer en icke-planerad nyårsafton också. Första gången jag är helt jobbfri både jul och nyår på tio år...and it sucks. Planera för sånt är trist.

Men, jag möttes i vart fall av tre kissar igår eftermiddag som verkade väldigt glada över att se mig. Det är familj det! Världens bästa!
Ska greja med lite bilder från min minisemester och lägga upp så snart jag ids.

Stockholmsdag nr5/6

Igår mingelfest i Solna och sen lång WoW-kväll/-natt med Gusten och Joakim. Inte fel alls, även om vi inte kom i säng förrän vid fem i morse. Men det var det värt. Idag är det hemresa som gäller. Lite dubbelt känns det. Det är alltid skönt att komma hem, men samtidigt är det trevligt att vara här, jag har inte hunnit med allt jag ville göra, ligger efter med ev julshopping och så känns det lite trist när jag tänker på julen faktiskt. Men men, så är det.
Fullt upp betyder också att flygångesten inte riktigt har hunnit komma på besök än, men det ger sig säkert till känna snart. Ändå ganska skönt att resvägen hem bara blir en timme, plus lite transporttid till Arlanda då.
Får rapportera mer senare.

Stockholmsdag nr4

Oj, man är lite seg idag känner jag. Snart slut på min lilla "semester" eller vad det nu är jag har. Känns inte som att jag hunnit det jag tänkt, och har lite press i hjärnan över vissa saker jag inte fått till riktigt. Men det löser sig kanske. Jag ska ju vara här ett dygn till. Idag blir det kort shopping (min shopping tycks mest bestå i att titta i affärer och kanske ännu mer på folk...) och sen ska jag villa bort mig i Solna till ett värdshus där Gudrun Schyman och hennes Jaques har glögg-grejs i eftermiddag. Ska bli trevligt, men jag vet inte alls vad jag ska förvänta mig, känner jag. Lite scary, men det blir nog bra. Efter det ska jag förhoppningsvis jaga fram en Gusten och umgås på nåt trevligt vis med under kvällen. Bra dag, helt enkelt.

Stockholmsdag nr3

Igår var jag och Joakim på Naturhistoriska museet en sväng. Vi tog bara utställningarna, inget Cosmonova, det får sparas till en annan gång. Men det var rätt trivsamt. Lite väl många döda och uppstoppade, alt i formalinburkar nedtryckta djur överallt, men det var ok. Vi gick dit för klimatutställningen där Joakim fastnade framför en apparat som gjorde en tornado (kanske en decimeter bred sådan), men jag tror att jag i alla fall uppskattade utställningen "Den sinnrika människan" mest. Ett sånt där ställe där man får testa en massa saker, det var lite kul. Jo, lite barn är jag nog. Men, efter det vet jag nu att jag har lite lågt blodtryck fortfarande (109/71), hyfsad puls (64) hör bra (mellan 100-16000Mhz), har taskig handledsstyrka (till mitt försvar var handtaget alldeles utnött så man bara gled!), ser bra (med linser) och ett snyggt (?) ekg. Typ så. Joakim verkade också hyfsat levande. När jag väl kom över skräcken över att tre miljarder barn och deras dödsbakteriebelagda händer hade varit överallt så var det ganska kul.

Före museet var vi också en sväng och småshoppade i Gamla stan. Väldigt mysigt och trivsamt. Där skulle man bo! Mysiga små affärer (flera med eko-inriktning), ekologiska och veganska bagerier och caféer, mysig julmarknad koola små gränder osv. Jättetrevligt! Vi tog oss även tillbaka dit framåt kvällen sen och åt middag på en indisk restaurang som var helt ok. Inte Ume-Gandhi-läge, men helt ok. Sen blev det ett par öl på en smal engelsk pub en bit bort där personalen verkade vara engelsktalande allihop. Väldigt mysigt med reservation för viss gubbragg-varning.

Får lägga upp lite bilder senare.

Stockholmsdag nr 2

Idag ska jag så snart jag fått fart åka in till stan igen. Titta i affärer, söka present igen, och kanske besöka något museum. För fler har jag uppenbarligen inte råd med nu när de kostar pengar att besöka igen. Det blir lätt några hundra snabbt när varje kostar ca 60-80:-. Men något får det bli i vart fall. Vi får se vilket. Och kanske en fotoutställning på kulturhuset.
Vi får väl se. Det finns ju en rad julmarknader här också. Vi var inne kort i en igår i Kungsträdgården, men hur många minuter med Carola klarar man egentligen?

Existens

Känner mig fortfarande lite nedstämd av det som skett på min gamla skola, det som nu är ett mord. Så fruktansvärt för de närstående, hur gör man? Av nån anledning har jag tänkt en del på sånt den sista tiden, kanske blir det så vid förändringar i ens liv. Som om något skulle hända en själv eller någon nära, vet de vad de betyder för mig då? Jag tänker så lite nu och då och hoppas att jag lever efter det, att de faktiskt vet det. För livet är jävligt nyckfullt. Ibland vill inte dödsångest-Sara tänka på det, men det kommer oundvikligen över mig ibland. Ofta känns det som att man/jag slösar bort dyrbar tid med ingenting, på petitesser istället för att köra på och inte vänta så mycket på de goda lägena. Men men...

Överfallet igen

Det känns verkligen ledsamt att läsa att det inte gått så bra för lärarens som blev nedstucken i Örebro. Trodde inte att det fortfarande var livshotande idag, men tydligen var det så. Verkligen tragiskt. Jag hade honom i en kurs, och han inspirerade mig verkligen. En av de bästa jag hade där, en otroligt karismatisk och kompetent person, med en lika karismatisk och kompetent fru. Det känns verkligen jättetråkigt, overkligt. Meningslöst, jag vet inte hur många sådana där överfall som ska komma innan man gör något drastiskt. Och ja, nu utgår jag helt utan att ha på fötterna egentligen, att det var ett dåd utfört av en psykiskt instabil person. Tillvägagångssättet tyder på det helt klart.
Ja, jag vet inte vad jag ska säga..känns bara overkligt och meningslöst.

Semester?

Idag känns det iaf lite semster. Efter en hel del ångest bestämde jag mig för att lyda och inte ställa nån klocka på alarm för idag. Och så vaknade jag typ halv ett...efter 12 timmars sömn. Utvilad som få, kan jag säga, men med lite ångest över att halva dagen faktiskt gått. Har dock brutit förbudet jag fick mot att läsa mejl och greja med såna saker. Det har jag gjort lite ändå. Ska försöka skriva rent protokollet från igår också och göra förslag på styrelserapport så att det blir gjort.

Tänkte orka ta mig ut och in till stan för att kolla efter 2-årspresent till lillebrors dotter som fyller på söndag. Vad man ger en 2-åring har jag dock ingen koll på, så jag måste nog ringa och få råd.Tyvärr träffar jag henne för sällan för att kunna påstå att jag känner henne så väl, det är lite trist men sant. Men present måste hon ha oavsett.
Och snart fyller minstingen i familjen 15, helt otroligt. Moppe-tjej har det blivit. Som varje gång jag pratat med henne ska söka en annan inriktning till gymnasiet. Jag avundas henne verkligen inte, det finns hur mycket som helst att välja på. Hon verkar vilja ha något praktiskt, så det har växlat mellan djurskötare, snickare, konst/estetisk, frisör och en massa annat. Ska bli spännande att se vad det blir till sist. Svårt att bestämma vad man vill göra med sin framtid när man är 15 och inget annat känns särskilt beständigt. Jag minns faktiskt själv hur det var, och hur fel det blev för min del.. Jag tror det går bättre för Bea.

Risker med öppna universitet?

Usch, läste igår när jag kom hem att en lärare på sam på Örebro universitet blivit knivskuren i nacken och att det hela var väldigt kritiskt. Mycket läskigt!
Idag står det på flera ställen att det kan vara resultatet av den öppna miljö som är och ska vara på universiteteten, men jag är inte så säker på att det tvunget måste vara någon utifrån. Det första jag tänkte på var snarare om de väldigt obalanserade psykiskt sjuka personerna som fanns där som inskrivna studenter när jag var där, finns kvar. Det troliga är dessutom att det finns nya, fler. Jag hade att göra med i vart fall två, vilket till sist gjorde att vi faktiskt stängde till kårens kontor lite mer, och hade en del säkerhetsrutiner, som att inte sitta ensam på kvällarna och jobba, på grund av den ibland hotfulla stämning som kunde uppkomma.
Det var naturligtvis inga onda människor, det vill jag inte säga. Utan personer som kanske skulle ha behövt en annan form av stöd från samhället än att vara på universiteten. Människor som levde med en annan verklighetsbild än många andra.

Därmed inte sagt att jag tror att det måste vara en psykiskt sjuk person som gjort detta. Även om jag någonstans nog tycker att man bör vara det om man gör en sådan sak. Men, det finns en massa skumma människor som kan tänkas ha alla möjliga motiv för en sådan sak. Det finns andra orsaker som snurrar i mitt huvud, men jag hoppas bara att allt ska gå bra till slut, oavsett motiv och gärningsman.

Sara goes blogging on tåg.

Jag kom iväg. Jag är inte sjuk, känner mig fortfarande inte sjuk och efter lite rådgivning från olika håll är det nog konstaterat att det är en magkatarr som blivit lite hysterisk. Det är säkert menat som en hint, men det får vänta. =)
Sitter på tåget och bloggar, that's a first. Snabbt tåg men lååångsamt internet. Och dyrt som attan. Mer än 1kr/min måste jag betala. Crazy. Men vad gör man inte för att hinna hålla sig á jour med sent inkomna handlingar, kolla mejl och göra annat jag inte hann i morse. Somnade inte förrän efter halv fyra inatt så jag fick lov att hålla mig i sängen till strax efter 8 iaf. Och sen hade jag ju inte direkt packat.

Första sträckan till Sundsvall var buss. Skön buss med gott om utrymme, bilbälte (bra för hysterikor) och filmvisning. Först såg jag nån komedi, Blades of glory, lite som en Ben Stiller-film ungefär, med Will Farrell. Mycket I have a penis-skämt, med en skopa homofobi och roliga miner. Men ja, som ni förstår var den inte det roligaste jag sett, men ok att vila ögonen på. När inte mobilen ringde då.
Efter den blev det bättre film, men tyvärr väntade de en halvtimme innan den gick på så de hann inte visa slutet innan bussen var framme vis slutstation. Trist. Och dåligt tänkt kanske.
Jag har tänkt se Marie Antoinette med Kirsten Dunst ett tag, men det har inte blivit av, så nu får jag se till att se slutet. Den var ganska intressant, lite kul att man blandat in "modern" musik som typ "Fools in love" i en film som utspelar sig på...eh..för länge sedan. En del långa segment utan dialog, men sådär lagom långa, inte plågsamt långa som de gärna blir i kostymdramer. Kirsten är en cutiepie, men hennes rollfigur är det lite synd om. Ja, ska inte säga för mycket. Men se den. Den var bra så långt jag såg iaf.

Trevlig resa såhär långt.

To be or not to be

Har surfat lite nyheter en stund. Folk har "gått ur tiden" (konstigt utryck, är det inte?), folk tycks mördas mer än någonsin, det är nobelfester och annat.

Personligen fastnade jag för en positiv nyhet, Kenneth Branagh, min Shakespeare-guru, gör en ny film baserad på en bok av den gamla romatikern. Och den ska tydligen spelas in i Sverige. Jag har ännu inte sett Trollflöjten (inte Shakespeare, men väl Branagh) än, jag måste verkligen få tid att göra det. Hade helst velat se den på bio, men filmerna tycks ju gå så kort tid nu, iaf i Umeå. Och så vill jag se om Hamlet igen, som verkligen är en av de bästa filmer jag sett. Nu, sådär 7 år senare, har den kommit ut på dvd. Tror båda filmerna får hamna på min 101 things to do-list som snart är klar.

Sliten eller kräksjuk?

Åh, vilken dag det blev... Kom hem strax före åtta efter jobbhelgen som gud glömde (eller vad sägs om att bli nypt, vriden i armarna, få en macka upptryckt i ansiktet, tvingas lägga oroliga direkt på en madrass på golvet i korridoren för att ha koll, söka boenden som låst in sig på en grannes toalett etc etc). Somnade inte på en gång, det liksom susade i huvudet. Vaknade vid elva och kände mig konstig. Satte mig upp och fick sen tokspringa och kräkas. Mysigt. Som tur var (för mig, inte för han) var Mattias här, han satt och jobbade i vardagsrummet, så han fick en stund senare liksom fiska upp en svettig, gråtande Sara från badrumsgolvet som mest ville dö.
Jag var helt övertygad om att jag fått den berömda kräksjukan först, men det kändes inte riktigt så ändå. Och några timmar senare nu så är jag nästan säker på att det inte är så. Jag känner mig inte alls sjuk. Magen morrar lite, men i övrigt är jag ok. Bara jävligt sliten, tror jag. Det har varit lite mycket jobb, mycket oro, mycket Fi-stress ett tag nu och det i kombination med en kosthållning som vem som helst skulle få skörbjugg av så kanske det med facit i hand blev lite mycket.

Jag önskar verkligen att styrelsemötet i Sthlm inte var imorgon, så att jag hann landa och känna efter ordentligt. Men jag har min icke ombokningsbara biljett till tåget imorgon förmiddag och jag utgår i nuläget från att jag far. Jag kan inte med att missa mötet om jag bara är sliten, och jag hade sett fram emot ett par semesterdagar i storstaden. Men vi får se. Om jag känner mig sjuk får jag bli hemma såklart. Råd någon?

Love actually

Jag är egentligen inget fan av Hugh Grant. Eller jag brukar tro det, men egentligen finns det nog fler filmer med denna one-faced-skådis som jag gillar av någon konstig anledning. Men, ikväll, as we speak, visas Love actually på tv. Jag önskar jag kunde se den igen, för det är faktiskt en feel good-film och kanske den enda med lite jultema som jag faktiskt står ut med. Emma Thompson är superb ungefär som vanligt. Naturligtvis är slutet ganska sliskigt, som det brukar i Grant-filmer, men man kan blunda eller bara låta sig sköljas med lite.

Så har ni inte sett den, se den. Nu ska jag ut på mitt sjätte nattpass den här veckan. Låt oss hoppas att sista helgnatten inte blir lite rörig som de första två varit.

3 i topp irriterande tv-reklamer just nu

Jag har ju på något sätt blivit mer av en tv-tittare, eller ja den står som ofta på i bakgrunden igen. Jag ser egentligen hemskt lite tv. Vi hade ju ingen digitalmottagare i huset och jag kan egentligen inte påstå att jag saknade tv:n särskilt ofta. Men här, när jag sitter själv är det ganska skönt med ljudet av den. (fast jag har ingen riktig tv, jag har en dataskärm och en tv-mottagare...)

Iaf så har jag de sista dagarna identifierat några reklamfilmer som jag tror att jag kommer bli tokig på snart. Allvarligt. Allra värst är nog den där MQ-reklamen som är före och efter den andra reklamen, plus i själva reklamen på kanal 5. Ni vet den med några idol-människor som ser kära ut och sjunger "All I want for christmas...". Jag hatar den! Allvarligt, lägg ner att visa den precis hela tiden.
På andra plats kommer den senaste i raden av telia-reklamer. Den där de åker i bilen och så "gulligt" börjar sjunga på nån låt tillsammans. Det är inte det att själva reklamen är dålig, men låten fastnar i min hjärna i timmar varje gång jag sett/hört den. Skapar kaos i huvudet, lovar. Speciellt eftersom jag bara kan den slingan, och till en början inte ens hörde vad de sjöng. Min första lite skumma tolkning var "Feel like a man, feeeeel like a man", made no sense. Ska nog inte skriva vad jag nu tror att de sjunger, för det är säkert fel det med. Jag är expert på att vara sugig i engelska...
På tredje plats kommer en reklam som jag bara blir illa till mods av. Sådär skäms för någon annan, får ont i hjärtat av att någon gör bort sig. Ni vet, svamp i underlivet-reklamen med tjejen som dansar med mp3 i öronen och kliar sig in front of två "snygga" killar. Pinsamt! Jag mår dåligt av den, allvarligt.

Råttatouille - en biodejt

Trots att jag är på jobbet måste jag mellan larmen berätta om min spännande bio-dejt jag hade tidigare ikväll. Den var väldigt trevlig! I bilen på väg till bion fick jag tex veta att det inte alls är fyra nyanser av brunt som är det rätta (enligt Killing-gänget då), utan att det finns fem. Vanlig brun, chokladbrun, ljusbrun, bajsbrun och lösbajsbrun! Fast sen ändrade han sig igen när han kom på att det nog finns husbrun, skyltbrun och några andra bruna till. Helt klart fler än fyra i alla fall.

Det var som ni förstår en kul kväll. Filmen var nog inte riktigt så bra som jag hade förväntat mig (man ska aldrig se filmer man har höga förväntningar på), men väl sevärd. Söt råtta, kul historia och tom lite feministiska inslag (som nog vacklade till här och var, men iaf). Helt ok. och jag tror att Tor var väldigt nöjd. Jag hoppas det i vart fall.

På vägen in i salongen gick vi förbi en hel hög med planscher med kommande filmer som han också vill se, så hoppet finns att det kan bli fler lyckade biodejter för mig i vinter och vår. Med kanske världens koolaste 6-åring. Det ni!

Biodejt!

Jag ska på date! Värsta bio-dejten minsann! Facebook finally pays off!
Anna, som inte hade lust att följa med sonen Tor på Råttaouille (på svenska) såg att den var listad som "want to see" hos mig på facebook. Och så var dejten fixad! Ska bli jättekul. Inte perfekta dagen kanske, mellan två arbetspass och lite halvskral kassa, men jag har möte måndag och far till Stockholm tisdag, så det kändes som att idag fick det bli om det skulle bli av.

Bio! Kul!

To do: Schyffert show

Åh, jag vill gå och se Schyfferts show. Men jag har fått för mig att han bara finns runt i södra Sverige... Får väl lägga det på min 101 things to do in 1001 days-list som jag blivit smittad av Ulrika att påbörja. Har filat på den lite på jobbet, och de första 50-60 sakerna var easy peasy, men sen blev det klurigare. Frågor som "kommer jag verkligen göra det här?" och "vill jag göra det här eller önskar jag bara att jag ville?" osv rullade runt en stund, varpå en del strykningar kom till. Nu är jag väl uppe kring nr 90 trots allt, så håll ut. Nån gång kommer jag troligen att publicera åtminstone större delen av den färdiga listan.

Anna, kom igen nu, sen är det din tur...

Edit: OMG! Schyffert kommer faktiskt till Umeå den 26 mars!

Strömlöst kaos

Jag har ganska precis kommit hem från sjukhuset, från tandläkarhögskolan. Nu läser jag att både sjukhuset och universitetet är utan ström och ingen reservgenerator har gått igång. Jag får då aldrig vara med när det händer spännande saker...
Nej men allvarligt, hur går det med respiratorer och annat? Sådär kul att stå på operation och så blir allt svart... Hur är det möjligt att ingen reserv går igång?

Ska kvinnojourerna även vara domare?

Hela historien med de gömda barnen i Tranås är ett tufft område att diskutera på flera sätt. Fel har begåtts, självklart och säkert finns mycket till historien som vi inte vet. Men samtidigt tycker jag att domen idag kraftigt försvårar arbetet som kvinnojourerna (= frivilliga krafter som tar på sig mycket av det ansvar som kommunerna egentligen skulle ta) gör för utsatta kvinnor och barn.
Ska kvinnojourerna börja värdera, utreda och bedöma de uppgifter som kvinnor uppger när de kommer, då tror jag vi är lite farligt ute. Då står valet plötsligt mellan att skicka en kvinna och hennes barn på porten om man misstänker att allt hon säger inte stämmer och därmed kanske riskera deras säkerhet, alternativt vara beredd att stå inför samma åtal som de som idag dömdes. Inte lätt, skulle jag vilja säga.

Free laundry day!

Åh, ledig dag! Min enda riktigt lediga dag den här veckan. Sex nätters jobb, jag kommer vara rätt död måndag morgon när det är över. Då blir det fi-möte hemma hos mig på eftermiddagen, och sen är det dags att packa för ett nytt besök i Stockholm. Styrelsemöte på tisdag igen. Ska passa på och stanna några dagar, få lite mer fi-grejer gjort samt försöka hinna turista lite mellan varven. Och gå på glöggfest som Gudrun bjudit in till.

Så den lediga dagen firas i tvättstugan och ska sedan fortsätta med en tur med dammsugaren, gissar jag. Måste snart komma i ordning här också med alla grejer. Ställa upp böcker osv. Fast jag är en bokhylla kort, det är lite synd. Gillar mina böcker, de är som en av få grejer som känns riktigt som mina. Men det löser sig senare.

Det lönar sig att rymma?

Tänk om vintern hade fått vara kvar här? Nu har det blivit nåt slags söderväder med variation mellan plus- och minusgrader med kul halka som resultat. Trist. Snön är ju inte direkt borta, men det känns inte som samma sak.

En natt till sen ledig till fredag. Känner mig som vanligt lite mör, även om den här natten gick ganska smärtfritt. Har sovit som en tok idag med bara få störningar. Skönt.
Vi pratade en hel del om frisläppandet av Juha inatt. Min arbetskamrat kommer från Åmsele och har klara minnesbilder av allt som var då för nästan 20 år sedan. Hon berättade att det som verkar kännas jobbigast för människor nu är att mediapådraget gör sig påmint. Det har varit nästan lika hektiskt, lika pådrivande och påträngande de här dagarna som det var då. Hon får verkligen något sorgligt i blicken när hon talar om det, och det har kommit på tal förut.
Jag minns det hela ganska tydligt också, trots att jag var tio år då det hände. Redan då var jag en ivrig nyhetsläsare, och jag minns bevakningen av deras flykt i Sverige. Jag minns att jag kände med pojken som blev enda överlevande i familjen i Åmsele, och det glädjer mig att höra av mina rbetskamrat att han har haft det bra sen.

Vad jag inte förstår är hur man kan bevilja någon som skött sig så dåligt under fängelsetiden, nåd? Visst har han suttit länge, och jag tror egentligen inte på så långa straff som möjligt. Jag vill tro på rehabilitering, att det är det som fängelserna ska syssla med, (vilket de inte gör idag, bör tilläggas). Men känns det som att någon som försökte rymma bara för något år sedan är rehabiliterad? Lite konstigt, får jag säga. Vi får väl se hur prövotiden går.

Jaja, sidospår. Nu ska jag försöka äta något och glo på något på datorn en stund, tror jag.

Duck and cover

Jo, jag borde fortfarande sova, speciellt eftersom jag somnade sent imorse, men jag vaknade med ett ryck av gaslarmet (eller vad det heter) för några minuter sedan. Tog en stund innan jag insåg att det var övning första måndagen i månaden, kl 15. Jag har bott på landet för länge. Där dör vi, lyckligt ovetande om att det är gasutsläppet som tar oss... =)

Min måndag startar söndag kväll

Hm, snart dags att fara till jobbet igen då. Hade planerat att städa lägenheten och kanske få lite ordning på alla lådor som är överallt, men av någon anledning blev det inte så. Mattias har varit här i helgen, vi har mest suttit framför varsin dator eller sett på tv. Socialt va? Fast jag tror att vi båda behövde det. Lite glo-tid. Och sova-länge-tid. Okej, jag har gjort en del Fi-arbete också men inte överdrivet mycket.

Hade också planerat att göra knäck i helgen, men det blev som inte det heller. Men det finns tid. Sen nån gång. Det är få saker med julpaniken som jag gillar, men julmust, nötter och knäck kan jag i stort sett leva på fram till mitten av januari, tror jag. Och skumtomtar. Julmust är verkligen den stora lasten. Farligt.

Har bekantat mig lite med kvinnan ovanpå, jag tror hon bor ensam med ett par barn. Hon hade låst sig ute inatt och knackade på mitt fönster när hon såg att det fortfarande lyste. Klockan var väl två och vi satt här och spelade WoW. Hon verkar sådär lagom virrig som...jag ungefär. Hon poängterade att hon faktiskt hade lagt ut en nyckel utanför dörren. Men utanför sin dörr. Så hur hon hade tänkt ta sig in genom den låsta, icke kodförsedda porten vet jag inte. Humor.

Ok, I admit I got goosebumps (my sense of romance isn't totally gone)