Idag har jag ägnat en stund åt att läsa lite av den ström av artiklar som kommit de sista dygnen efter att det blev känt att Annika Östberg Deasy överlämnats till den svenska kriminalvården.
Till att börja med är det intressant att kolla hur olika hennes historia om barndom, mammans roll, knivmordet (som skedde flera år innan de två morden som hon nu suttit dömd för), morden etc, skildras på olika ställen. På vissa platser skildras hon rent av som ett viljelöst offer där inga av de beslut hon tog (vare sig vad gäller knark eller brottsliga handlingar) verkar ha varit hennes egna. På andra ställen skrivs det mer som att hon visst visste vad hon gjorde, att hon varit "hjärnan bakom brotten", att hon är ett "white trash" som får uppmärksamhet pga svenska feminister (!). Intressant, faktiskt. Jag gissar att sanningen ligger någonstans däremellan. Som tips kan jag rekommendera er att dels läsa svenska wiki resp Annikas stödhemsida och jämföra på vilket sätt hennes liv skildras.
Jag har också läst en del blogginlägg idag och även där skiljer det sig. Mest spännande är kanske åsikterna om att "hade det varit en man hade det varit tyst". Jag vill minnas att det gjordes en massa insatser (med skattemedel), där tex Leif Silbersky var inblandad, när Calle Jonsson var anklagad för att ha knivskurit en man då han var på semester i Grekland. Som ett exempel.
Mina egna åsikter då? Ja, jag tror inte heller att Annika var en helt oskyldig fågel (och det tror jag inte heller att hon själv hävdar), jag tycker inte att hennes mamma står utan ansvar för vad som hände med hennes dotter samtidigt som jag delvis kan acceptera att Annika ser sig delvis som ett offer för knark och dåliga umgängen. Jag kan ibland också fundera över det självklara i att hon ska till Sverige; ett land hon inte varit i sedan barnsben. Men, hon är svensk medborgare och vi kan inte acceptera a- resp b-lag i "hur svensk man är" när det kommer till att hjälpa svenska medborgare. Utöver det ger jag inte det amerikanska rättsväsendet mycket förtroende när det kommer till deras lösningar för att undvika rättegång tex. Och visst finns det ändå en gräns för hur länge vi kan och bör låsa in människor för dåliga handlingar de begår? Frågan om rehabilitering kontra straff är verkligen ett diskussionsämne här.
Nej, kort så instämmer jag nog mest i de stämmor som hälsar henne välkommen till svensk mark och som menar att hon straffats nog och förtjänar en chans till en liv i frihet. Vi talar om omständigheter 20-30 år tillbaka i tiden, saker och relationer förändras, tack och lov. De sura rösterna som gnäller över skattemedel och eget ansvar känns mest just gnälliga då de förs fram utan saklig argumentation mer än att man får "skylla sig själv".
Till att börja med är det intressant att kolla hur olika hennes historia om barndom, mammans roll, knivmordet (som skedde flera år innan de två morden som hon nu suttit dömd för), morden etc, skildras på olika ställen. På vissa platser skildras hon rent av som ett viljelöst offer där inga av de beslut hon tog (vare sig vad gäller knark eller brottsliga handlingar) verkar ha varit hennes egna. På andra ställen skrivs det mer som att hon visst visste vad hon gjorde, att hon varit "hjärnan bakom brotten", att hon är ett "white trash" som får uppmärksamhet pga svenska feminister (!). Intressant, faktiskt. Jag gissar att sanningen ligger någonstans däremellan. Som tips kan jag rekommendera er att dels läsa svenska wiki resp Annikas stödhemsida och jämföra på vilket sätt hennes liv skildras.
Jag har också läst en del blogginlägg idag och även där skiljer det sig. Mest spännande är kanske åsikterna om att "hade det varit en man hade det varit tyst". Jag vill minnas att det gjordes en massa insatser (med skattemedel), där tex Leif Silbersky var inblandad, när Calle Jonsson var anklagad för att ha knivskurit en man då han var på semester i Grekland. Som ett exempel.
Mina egna åsikter då? Ja, jag tror inte heller att Annika var en helt oskyldig fågel (och det tror jag inte heller att hon själv hävdar), jag tycker inte att hennes mamma står utan ansvar för vad som hände med hennes dotter samtidigt som jag delvis kan acceptera att Annika ser sig delvis som ett offer för knark och dåliga umgängen. Jag kan ibland också fundera över det självklara i att hon ska till Sverige; ett land hon inte varit i sedan barnsben. Men, hon är svensk medborgare och vi kan inte acceptera a- resp b-lag i "hur svensk man är" när det kommer till att hjälpa svenska medborgare. Utöver det ger jag inte det amerikanska rättsväsendet mycket förtroende när det kommer till deras lösningar för att undvika rättegång tex. Och visst finns det ändå en gräns för hur länge vi kan och bör låsa in människor för dåliga handlingar de begår? Frågan om rehabilitering kontra straff är verkligen ett diskussionsämne här.
Nej, kort så instämmer jag nog mest i de stämmor som hälsar henne välkommen till svensk mark och som menar att hon straffats nog och förtjänar en chans till en liv i frihet. Vi talar om omständigheter 20-30 år tillbaka i tiden, saker och relationer förändras, tack och lov. De sura rösterna som gnäller över skattemedel och eget ansvar känns mest just gnälliga då de förs fram utan saklig argumentation mer än att man får "skylla sig själv".
9 kommentarer:
Du tänkte rätt, men endå fel.
Anledningen till varför man gör henne till en ängel är för att hon är en kvinna.
I vårat samhälle kan helt enkelt inte en kvinna vara en förövare. Man försöker alltid ursäkta hennes beteende. Detta är fakta, ta och kolla på några rättsfall och jämför. Kvinnors brott ursäktas och de får lägre straff.
Här gör du ditt fel, du jämför detta med Calle. Detta är två helt skillda fall, de har inga likheter.
Ta och jämför med malexandermördarna istället. Tre personer som alla dömdes för polismord, trots att bara en av dem avlossade skotten.
Vart är sympatin för dem?
Ha gärna i åtanke att hon var 6 år när hon flyttade till USA, och 13 när hon rymde hemifrån och började knarka osv.
Sverige kan knappast kallas hennes hem.
Ja, om min liknelse mellan Calle och Annika är fel, så är också din liknelse mellan Malexandermorden och Annika det. Olikheterna är lika stora, skulle jag vilja säga.
Jag anser inte att det har något att göra med att hon är kvinna. I så fall hade väl rösterna höjts betydligt mer för kvinnan som satt i Bankok (diplomatdotter dessutom). Var var artiklarna och dokumentärfilmarna då? Jag tycker inte att man över lag förnekar eller förringar hennes brott i media. Och, viktigast av allt, inte någonstans i mitt inlägg visar jag någon som helst sympati för hennes brott. Men det finns en gräns för hur länge människor bör straffas. Så också för de som utförde Malexandermorden.
Sen anser jag inte att vare sig du eller jag kan döma vem som är "svensk" eller inte. Hon är svensk medborgare. Punkt.
Och hur är de olika?
Råd - polismord - flykt.
Same shit.
Det har allt med könet att göra.
Det är bara att inse fakta.
Annikas liv är för alltid förknippat med tre mördade människor och deras familjer.
Jag ger inte mycket förtroende åt det svenska rättssystemet för att upprätta offren och stödja deras anhöriga.
Var är medlidandet för dem?
De nämns inte ens i media!
Polismannen Richard J Helbush skulle hjälpa till vid en punktering när han distraherades av Annika Deasy och sköts i ryggen av Cox enligt överenskommelse om att aldrig bli fast.
Richard Helbush var 34 år och hade två döttrar, Dana 10 år och Tara 14 år.
Genom att anonymisera offren och beskriva morden som en tragisk händelse (som liksom mer bara hände genom olyckliga omständigheter än att två gärningsmän gjorde ett antal val) så avlastas gärningsmännen från skuld och därmed från ansvar.
1. När jag gjorde min jämförelse var det inte en jämförelse mellan brott utan i syfte att påvisa att även svenska män blir hjälpta av svenska skattepengar när de hamnat i trubbel med rättvisan utomlands.
2. Jag vill fortsätta hävda att oavsett vad man hjälpt med i fallet Annika så handlar det inte om att visa sympatier för hennes brott. Att döda en polis är lika illa oavsett om du är kvinna eller man. Skulle du vilja hävda att media visat sympatier med den tyska kvinnan som mördade två barn, och i så fall för att hon är kvinna? Tror inte det. Snarare är hon väl hemskare, just för att hon är kvinna.
Jonny S:
Naturligtvis har du rätt i mycket av det du skriver. Mina sympatier hamnar självklart också hos de drabbade familjerna. Men samtidigt finns det en gräns för hur länge människor bör straffas, anser jag. Annika har väl nu, efter såhär många år utan rapporterade problem under fängelsetiden, kanske sonat sitt brott? Glömma, det hoppas och tror jag vare sig hon eller de anhöriga till offren gör.
Jag anser dock inte att Sverige ställer sig på någons sida när de tar hem henne. Om något tror jag att frisläppandet görs för att USA själva inte vill göra det av politiska skäl, men nu börjar få problem med kostnaderna att låsa in människor i evigheters evighet. Därmed blev detta en "diplomatisk" lösning som Sverige köpte. Politik, snarare än sympatier.
Till Someone: kvinnors brott ursäktas inte och får inte lägre straff - snarare tvärtom...
Att Annika Östberg och alla andra svenskar som sitter fängslade utomlands blir överförda till svenska fängelser handlar om avtal länderna mellan. Sverige överlämnar utländska fångar till deras hemländer i lika stor grad.
Det är nog ytterst få som har sympati för hennes brott - det är TIDEN hon varit fängslad i USA alla reagerar och protesterar mot... Och vem har gjort henne till en ängel? Varför ska vi sympatisera med Malexandermördarna? Eller tyskan som dömts för morden i Arboga.... Sveriges domstolar dömde de tre Malexandermördarna till livstids fängelse - det fick Schürrer också. Att Sverige inte
överlämnat henne till Tyskland beror på att Tyskland inte kunnat garantera eller godkänt Sveriges villkor för överföring.
Anonym: Så du går alltså emot vad som är statistiskt klarlagt? Har du några bevis som visar på att kvinnor och män döms till samma straff och att kvinnors straff inte ursäktas? För det vore något nytt.
Annika har mördat 3 personer, inklusive 1 polis. Men i sverige behandlas hon som en hjälte. Klart bevis på att hon behandlas annorlunda än en man.
Det finns många fall där kvinnor utmålas som offer , och alla kvinnor är inte snälla bara för att de är kvinnor, Det finns många exempel på kvinnor som begått fruktansvärda brott , tycker inte att Annika har nått att bidra med till samhället då hon är över 60 år, hon har skrivit ytterligare en bok pm att gå vidare i livet, och jag tycker inte att den boken är nått vidare påminner om hennes egen biografi, om fängelselivet etc.. Hon kommer inte fram till något nytt utan det verkar bara som hon vill tjäna pengar
Skicka en kommentar