Jag har faktiskt stängt öronen ganska hårt vad gäller allt det här med Wanja Lundby-Wedin, Mona Sahlin och AMF-grejerna, men lite sipprar ju in oavsett. Och ja, jag instämmer nog i de röster som uttrycker uppgivenhet över alla dessa skandaler, samtidigt som jag håller med de som tycker att kraven på avsättning är lite hårda. Och jag ogillar att man målat ut "bråket" mellan Mona Sahlin och Wanja Lundby-Wedin som nån slags catfight i syfte att underkänna Sahlin som partiledare för LO:s gamla kompis. (Jag håller i det mest väsentliga med VK:s lördagsledare i ämnet i övrigt.)
Idag läser jag att Wanja är ute på torgen igen (bl.a mitt eget tydligen) och på något vis kan jag inte låta bli att beundra det lite. Det krävs tåga att ställa sig på ett torg efter allt som varit, alla burop som hörts och alla krav på avgång som (precis som brukligt när det hänt något, speciellt om man är kvinna, se tex kvinnoutrensningen när den nuvarande regeringen var nytillträdd) utropats. Det finns få kvinnor och män som hade gjort det efter allt som varit.
Idag läser jag att Wanja är ute på torgen igen (bl.a mitt eget tydligen) och på något vis kan jag inte låta bli att beundra det lite. Det krävs tåga att ställa sig på ett torg efter allt som varit, alla burop som hörts och alla krav på avgång som (precis som brukligt när det hänt något, speciellt om man är kvinna, se tex kvinnoutrensningen när den nuvarande regeringen var nytillträdd) utropats. Det finns få kvinnor och män som hade gjort det efter allt som varit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar