Katten Smilla är less. Och jag förstår henne. Hon vill ut, tror jag, eller åtminstone ha lite äventyr. Garderoberna är tråkiga nu, att sitta i vädringsluckan eller i öppningen till balkongen (för det är ff blött där ute så dit kan man ju inte gå med fintassarna) ger inte längre så mycket. Så hon tråkmjauar lite och ser förväntansfullt på mig. Hon tycker att mina tankeplaner på en ev Sthlms-flytt är helt bisarra, och antagligen har hon rätt. En liten stuga strax utanför stan vore såklart det perfekta för oss alla fyra, men vad vet en katt om arbetsmarknadspolitik?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar