Det är något med filmer gjorda för tv som är charmigt. Det kan vara att den låga budgeten ofta skiner igenom i den icke-glamorösa, matta bilden eller de okryddade dialogerna. Ofta hittar jag små pärlor bland de här tv-filmerna, som inte sällan visas på nätterna, undangömda i tv-tablåerna.
Nu har jag just sett den brittiska tv-filmen The Bad Mother's Handbook (2007), baserad på en roman av Kate Long. Karen (Catherine Tate) är frånskild och bor med sin tonårsdotter Charlie (Holly Grainger) och sin mamma Nancy (Anne Reid) som har alzheimers. Karen är frustrerad över sin mammas förvirring, ältar sitt liv och återkommer hela tiden till att hon blev mamma alldeles för ung. Hon planerar att fly hela situationen och ta en semesterresa till Paris men när hon ska ansöka om pass uppdagas det att hon är adopterad. Samtidigt avslutar dottern Charlie ett dåligt förhållande med en kille från skolan varpå hon kort därefter inser att hon antagligen är gravid. Killen vill inte höra talas om graviditeten så hon lämnas åt sitt öde och inser att hon snart måste prata med sin självupptagna mamma om läget. Till sin hjälp får hon oväntat den nyinflyttade doktorssonen* som obedd ställer upp och ger goda råd och finns vid hennes sida.Det här som sagt en oglamorös film som många gånger känns lite som ett avsnitt ur en serie i stil med Emmerdale (Hem till gården). Karaktärerna är ganska charmiga och även när de är rätt osympatiska så tycker jag om dem. Den brittiska humorn omfamnar hela filmen på ett trivsamt sätt. Överraskningarna är ganska få och sensmoralen uppenbar redan tidigt så nån höjdarfilm är det såklart inte. Den här filmen lever helt på den brittiska charmen. Betyget blir (kanske något snällt) 3/5.
*Åh, just det. Den geekiga, långhåriga och överintelligenta doktorssonen Daniel spelas visst av en viss Robert Pattinson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar