Jag körde M till jobbet imorse eftersom han ska iväg på en tvådagars kick-off med jobbet. "Vet du var du ska nu då?", undrade kontrollfreaket med lätt ökad hjärtrytm bredvid honom i bilen. "Nja, alltså vi ska flyga till Stockholm iaf, sen åker vi väl nån annanstans efter det. Uppsala, eller nåt. Det spelar ju som ingen roll."
Jag vet ju att han har rätt, det spelar egentligen ingen roll. Han vet att han ska iväg med jobbet, han vet att han har boende i singelrum nånstans och allt betalt fram till fredag kväll ("det brukar iaf vara så"). Han har med sig sin minimala packning bestående av en laptop med tillbehör, lite underkläder, två skjortor (han ville eg bara ha med en), en deo och en tandborste. That's it.
Och hela morgonen har jag försökt tänka att det vore skönt att vara likadan. Att inte ha med sig en "utifall-att"-packning för alla (o)möjliga scenarier, att inte i förväg ha kollat upp allt som finns att kolla om stället man ska till, att inte noja över flygresor eller annat. Men kontrollpanelen i mig tar överhand och får nästan (men faktiskt bara nästan, jag kanske har vant mig?) kernel panic å hans vägnar för att han har så lite koll.
Men sicken tur att vi är olika!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar