Och när jag först vaknade gjorde jag det ur en riktig ångestdröm. Jag drömde att jag var tillbaka på jobbet och plötsligt var urusel på att utföra det. Jag tappade all kontroll, alla gick bananas och typ alla mina arbetskamrater stod bredvid och tittade på mig med bekymrade, irriterade ögon. Och jag försökte förklara att jag "gör så gott jag kan, men det är för mycket!", men ingen tycktes förstå mina ursäkter.
Det tycktes inte hjälpa att jag igår insåg att jag faktiskt har kvar en semestervecka mer än vad jag tänkt den senaste tiden. Mina jobbspöken är redan tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar