Som kontrast mot födelsedagsfirandet var gårdagen en riktig tristessdag. Jag brukar ju gilla sånt, men jag kanske har fått för mycket smak av det goda andra livet, det sociala. Det fanns inget på tv, mobilen var tyst, få bloggar uppdaterades och jag hade inte ens något att städa. Ja, disken då, men det var inte så mycket som det såg ut. Kunde kanske ringt nån vän och snackat bort tid, men den jag tänkte på gissade jag var upptagen så jag lät bli. Tog en promenad i det förvånansvärt varma/kvava Umeå, lagade middag och såg på lite film, men var ändå uttråkad.
Jag upptäckte efter mörkrets intåg (det blir ju faktiskt nästan mörkt om nätterna nu) att det var rätt trivsamt att sitta på balkongen. Andas frisk, ljummen kvällsluft och njuta av den så sällsamma tystnaden som infinner sig där när flygplanen slutat komma in för landning, alla grannar slutat hojta till varann från balkongerna, barnen fått lov att överge studsmattan och alla antagligen ligger och sover inför sina tidiga måndagsmornar. Det var riktigt mysigt att sitta där i skenet av fönsterlampan. Nu sitter jag aldrig still särskilt länge, men för en stund var det nästan meditationslikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar