Det blev tristess igen igår kväll så M föreslog lite spontant en tur till biografen. Det var som väntat inte mycket att välja på så vi slog till med Ridley Scotts Robin Hood med Russel Crowe och Cate Blanchett i huvudrollerna. Jag tänker nog inte försöka mig på att recensera filmen, mest för att genren faktiskt inte riktigt är min.
Filmen utspelar sig i vart fall tidigare än samtliga andra Robin Hood-filmer jag sett, före det att Robin Longstride blev "Hood" och laglös. Bara det är ett fräscht tilltag av Mr Scott. Det som gjorde störst intryck på mig annars var att det för en gång skull inte var ett mähä till Marion som gestaltades utan snarare en kvinna som ingen man satte sig på, vilket känns mer rimligt i en tid där staten förvisso kuvade kvinnan men där hon ändå var den som fick saker att gå framåt. Inte ens när hon närapå strök med kom det något pipande rop på hjälp (vilket naturligtvis inte måste vara en bra sak, men ni fattar), även om hon sen ändå (trist nog) fick lite hjälp på traven.
Och skådespelarinsatserna var det heller inget fel på. Både Blanchett och Crowe är gedigna skådespelare som gör sitt, därtill fanns Max von Sydow med på ett hörn och gjorde en klart godkänd insats som Marions svärfar.
Kort och gott var det den kanske bästa (och gissningsvis mest historiskt korrekta) Robin Hood-skildring jag sett. Ska jag säga något negativt så är det väl det här med hjältehistorier; att de lyckas vara precis överallt hela tiden, både på kullen och vid stranden samtidigt. Men annars, klart sevärd historia; 3/5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar