23 dagar kvar till semester

En jobbnatt till innan jag åter har lite ledigt. Ska bli skönt, säger ryggen. Inatt ska jag dessutom inskola (eller återinskola, kanske) Johan som är tillbaka (nu på fast tjänst dessutom) efter sin föräldraledighet. Ska bli trevligt. Lite synd bara att han ska jobba på samma avdelning som jag eftersom det innebär att vi aldrig kommer att jobba tillsammans. Men till hösten väntar vissa förändringar i upplägget av våra nattscheman så då finns chansen där trots allt.

20 år av Twin Peaks-ångest

Twin Peaks måste ha gjort ett väldigt starkt intryck på mig. Jag får rysningar och andningsuppehåll av att höra reklam för reprisen av serien (kanal 5, tror jag) och samma sak gäller om musiken dyker upp på radio. Brrr. Läskigt.

Jag har dock nästan börjat acceptera att Agent Cooper (Kyle MacLachlan) numera är mer känd som misslyckad äkta man i SATC (som Charlottes impotenta make Trey) och dito i Desperate Housewives (som weirdo-kleptoman och sedermera självmordsbenägen rullstolbunden men nu riktigt vettig make till Bree).

Aja baja, Martin Stenmark!

I bilen på väg till jobbet igår upptäckte jag något hemskt. Martin Stenmark har gjort en cover på Keane's "Everybody's Changing"!! Nej, nej, nej, Martin Stenmark, så får man inte göra!

Nån vis människa sa nån gång att man bara får lov att göra en cover om man kan göra den bättre än orginalet, och det är väldigt sant. Ett alternativ är också om man lyckas ge låten nytt liv genom ett helt nytt angreppssätt (som Anna Ternheims underbara BD-cover). Men man får faktiskt inte lov att göra en om en underbar låt till en simpel svensktoppsdänga som gör hål i hjärtat på Keane-älskande lyssnare.

För att glömma den hemska upplevelsen i bilen har jag istället hittat en söt Keane-cover med Lily Allen (och Keane). Inte riktigt på Ternheim-nivå, men ändå:

Film 19/10: 2x romantik

På Irland (liksom i Sverige, tror jag?) finns en tradition att kvinnor "får lov" (hm) att fria till sin respektive på skottdagen. Anna (Amy Adams) lär sig detta just som hennes pojkvän, den framstående kardiologen Jeremy (Adam Scott) rest till Irland med jobbet. Kvällen innan hade Anna förväntat sig ett frieri av Jeremy men när det nu uteblev bestämmer hos sig för att själv ta sig till Dublin och fria på skottdagen som infaller några dagar senare. Dessvärre hamnar planet i oväder och tvingas landa i förtid och istället för att invänta bättre väder ger hon sig ut för att ta sig till Dublin på egen hand men strandas istället i den lilla byn Dingle. I Dingle tas hon emot av den ironiska befolkningen, mest bestående av de lokala pubbesökarna samt av pubägaren Declan (Matthew Goode), en ung man som inte direkt imponeras av den amerikanska överklassflickan. Declan erbjuder sig, mot betalning, att köra Anna till Dublin, en resa som såklart kantas av problem och kulturkrockar.

Leap Year är en ganska klassisk romkom där enkelhetens pojke möte flicka från ytligheten och där motsättningar ska bli charm och så småningom romantik. Jag gillar både Adams och Goode, men det är synd att de inte väljer bättre filmer än såhär. De gör vad de kan av sina roller som är präglade av kulturella fördomar (vilken kvinna skulle bestiga ett halvt berg iklädd stilettklackar?), men så värst spännande eller omvälvande blir det aldrig. En kort stund öppnas något då Declans romantiska förflutna blottas, men tyvärr stänger man den dörren för snabbt och hans egen historia försvinner i Annas strävan efter att bli läkarhustru (till en man som såklart inte är lika charmig i slutet som i början och vars "sanna jag" hon naturligtvis missat under hela deras förhållande). Den håller som underhållning, mest tack vare skådespelarnas charm och det irländska landskapet som får mig att längta ut på äventyr. Betyg 2/5.

Jag läste en intressant recension av She's Out of My League som påstod att den skulle vara något utöver de traditionella romantiska komedier som annars dominerar genren. Snygg kvinna möter osnygg töntkille och tycke uppstår utan att den osnygga töntkillen behöver förändra sig och bli en vacker fjäril.
Den vackra kvinnan är Molly (Alice Eve), en partyplanner som av en slump (såklart) träffar på den osnygga töntkillen Kirk (Jay Baruchel) när hon glömmer sin iPhone i säkerhetsgenomgången på flyplatsen där Kirk arbetar som vakt. Hon är bränd av tidigare förhållanden och han försöker inte ens imponera eftersom hon är "out of his league", något som uppenbarligen fungerar. Det tar ett tag innan Kirk inser att han dejtar Molly och det är väl också då som problemen startar. Pressen blir hög och dessutom dyker bådas respektive ex upp i historien.
Jag gillar helt klart idén att låta den inre skönheten få utrymme utan att för den delen snygga till det yttre. Vi har sett filmerna med töntkillarna resp -tjejerna som med lite enkelt fix blir snygga hunkar/bombnedslag när deras inre skönhet kommer fram (...) så kanske är det nu dags att slopa den obligatoriska makeover-delen? Bra så långt, men dessvärre drabbas filmen av alla de andra vanliga romkom-fällorna. Det blir för storslaget, fånigt och bitvis väldigt överspelat och krocken som trots allt inträffar är tråkigt stereotyp. Även om jag stundvis ser charmen i filmen uteblir skratten från min sida. Personligen tycker jag Molly är en väldigt tråkig karaktär som inte riktigt fastnar, men det finns lite guldstoft i bakgrunden i form av några biroller.På rätt väg, men inte ända fram; en stark 2/5 får det bli.

Film 18/10: brittisk resp amerikansk spänning

Först ut Harry Brown, en brittisk, samhällskritisk thriller av debutanten Daniel Barber. Michael Caine spelar Harry Brown, en åldrad man som bor i de sämre kvarteren av staden där "det unga buset" och narkotikaproblemen allt mer tagit överhanden. Där människor som han själv går omvägar för att slippa gångtunnlar och risken att bli offer för det meningslösa våldet. Hans hustru bor på ett vårdhem och minns honom inte längre och den enda han har kvar är vännen Leonard (David Bradley). Tillsammans spelar de schack på den lokala sunkpuben om kvällarna och samtalar om det förändrade samhällsklimatet.

Leonard berättar en kväll att han sedan ett tag blivit terroriserad av ett gäng ungdomar som vandaliserar hans dörr och stör honom om nätterna. Då polisen inget gör har han beväpnat sig med en gigantisk kniv. Samma kväll hittas Leonard mördad i en gångtunnel.

Polisen tycks handlingsförlamad och händelsen blir droppen för Harry Brown som bestämmer sig för att själv ta reda på vad som egentligen hände med hans gamla vän.

Harry Brown är en väldigt mörk men äkta film som liksom kryper inpå mig på det där sättet som nästan bara brittisk socialrealistisk film kan. Jag känner mig själv lite otrygg där i min soffa och sorgsen över att filmen faktiskt gestaltar en verklighet i många länder och städer. Sorgen och maktlösheten i filmen är inte bara Harry Browns utan hela samhällets.

Michael Caine är fortfarande en oerhört skicklig skådespelare och jag tycker att han gör Harry Brown väldigt äkta. Jag gillar den fattiga dialogen som låter filmens bildutryck få tala och gestalandet av de nerdrogade ungdomarna i knarkarkvarten är otäckt påträngande. Det enda negativa med filmen är möjligen att den stundvis segar till lite och att delar av polisväsendet känns lite klyschigt. Ingen glad film, men väl värd en svag 4/5.

Som en kontrast till det brittiska, outtalade och samhällsrealistiska såg jag sen Lakeview Terrace, en amerikansk thriller. Här landar vi i de finare kvarteren av LA i USA där ett nygift par, Lisa (Kerry Washington) och Chris (Patrick Wilson) flyttar in på väg att uppfylla "den amerikanska drömmen". Redan första morgonen märker de av att de flyttat in bredvid en nitisk polis, änklingen Abel (Samuel L Jackson) som försöker styra bostadsområdet med sina egna regler. Han har koll på sina grannar, vilka som besöker området och han patrullerar själv kvällstid och har rigorösa säkerhetssystem på sitt eget hus. Inte bara för inkräktare, visar det sig, utan även för att hålla stenkoll på sina barn, som drabbas hårt av faderns regelsystem.

När så Abels regler och säkerhetssystem drabbar det nyinflyttade paret är konflikten ett faktum. Till stor del kretsar filmen kring rasfrågan och framför allt den, i filmens värld, ganska ovanliga företeelsen med sk "blandäktenskap". Både Chris och Lisa får spydiga kommentarer för att de äktat utanför "den egna gruppen" och det är tydligt något som Abel inte heller ser positivt på. De rasisiska kommentarerna haglar filmen igenom och försöken att så splint mellan de äkta parterna börjar så smått att ge resultat. Ganska snart utbrister fullt krig över tomtgränsen där Chris och Lisa inte heller står enade på sin sida av staketet.

Det här är en ganska klassisk amerikansk film där Samuel L Jackson spelar en typisk hårdkokt polis med eget rättssystem. Han gör det såklart bra inom de ramar som brukar gälla för en roll som denna även om Abels mer psykopatiska drag kommer fram med en nästan märklig fart i filmen. Över lag är rollprestationerna inga höjdare (Patrick Wilson ser som alltid nästan ointresserad ut konstant filmen igenom) men de gör det de ska, så att säga. Historien i sig är inte heller så väldigt intressant, bakgrunden till Abels konfliktskapande känns, när det uppdagas, lite ogenomarbetat och märkligt, delvis för att det slarvas bort lite i det som man gärna vill kalla "omvänd rasism". Logiken faller stundvis och det blir lite rörigt när man i bakgrunden som kontrast till rasfrågan vill visa på ett mer "reellt hot" i form av en hastigt växande skogsbrand just utanför bostadsområdet. Allt som allt så faller historien lite platt och upplösningen blir ingen stor överraskning. Betyg 2/5.

The revival of the movies

Helgen har till viss del inneburit en återgång till filmtittandet nu när det börjar sina i tv-seriehögen. Rätt skönt att se film med, men lite knepigt just nu att hitta något som jag är sugen på. Det blev iaf ömsom spänning och ömsom fånig romantik, som jag dessutom tänkte passa på att dela med mig av. Det var ju ett tag sen det var filmsnack på riktigt i den här schizofrena bloggen. So, ready?

Prins Danlel av Svelge?

Jag hade kanske mer förväntat mig ett byte av efternamn än av förnamn, men vad vet man nu när tom gymkillar med gubblook ska prinstilltalas?

Rygguppdatering

Ryggen är inte direkt bättre. Snarare har det den sista dryga veckan varit snäppet sämre. Det gör ont nästan hela tiden och den senaste veckan har det börjat påverka hela mig. Jag är konstant trött, sover dåligt, är lättirriterad, väldigt lättstött (bl.a helt övertygad om att ingen tycker om mig längre) och vill helst av allt bara gömma mig bakom en sten. Stundvis vänder det till ilska och jag skulle lätt kunna avreagera mig fysiskt på något levande såväl som nåt dött ting alt börja storlipa i ren ilska.

Jag försöker dock att inte visa utåt så mycket hur det känns, jag vill inte gnälla eller vara besvärlig (jag har dock bestämt att bloggen får vara ett undantag), istället så biter jag ihop ännu hårdare och försöker se ut som vanligt, något som antagligen bara ökar på spänningen. Men vad kan jag annars göra?

Igår var faktiskt en hyfsad dag ryggmässigt, men idag känns det sådär att jag skulle vilja puckla på någon av frustration. Det gör skitont, helt enkelt.

Midsommar i bilder

M:s pappa "morfar Rolle" med yngsta barnbarnet Jonatan (som tillsammans med storasyster Tove är på besök från Linköping utan föräldrarna hos sin mormor och morfar) utanför Tullgården.

Större delen av sällskapet dåsande i gräset utanför Tullgården efter en mastodontlunch. Det är M:s föräldrar, ena storasyster med särbo och vuxna barn, samt respektive och kompisar till barnen. Fullt gäng, alltså.

M:s systerdotter Tove fick en fin blomsterkrans av sin moster Angelica efter lunchen.

Bild från kvällspromenaden. Ett stilla hav med buffliga moln och skönsjungande (?) gästseglare i bakgrunden.

M vid en av de privata båtbryggorna rakt nedanför huset.

Gästhamnen i Ratan var helt fullbelagd med segelbåtar från Tyskland, Finland och Sverige. I bakgrunden syns Rataskär som ligger som en vindbarriär mellan Ratans hamn och det öppna havet.

Katten Rosa och fårskallarna

Katten Rosa hade sitt alldeles egna äventyr igår kväll. När M och jag skulle promenera iväg följde såklart hon och Smilla efter. De är väl medvetna om att de inte får lov att gå ut på vägen och när personalen själv gör det då posten ska hämtas står det alltid någon vid tomtgränsen och mjauar uppfodrande. Igår gick så M och jag rakt över vägen för att ta oss ner till havet och efter oss fick vi alltså två äventyrslystna damer i sina bästa år. Alldeles spända av förväntan över att vara på "olovlig mark" tassade de efter oss med tveksamma svansar i vädret.

Bredvid stigen vi gick på finns en fårhage, omgärdade av ett elnätstängsel med kanske en kvadratdecimeter stora maskor. Plötsligt fick Rosa hybris och tog sats och hoppade igenom en sån där maska, in till fåren. Hon såg lite halvförvånad ut, om det var själva äventyret eller elen hon antagligen kände av är lite oklart. Men hon såg rätt nöjd ut över sitt tilltag.

Tills fåren insåg att de fått en ny kompis. Plötsligt började sådär 8-9 svarta får komma i en ökande fart mot henne, nyfikna på sin nya vän. Rosa stirrade på fåren, på oss och på elstängslet halvt i panik varpå M försökte komma till undsättning och lyfta över henne. Men det blev totalpanik istället. Precis innan fåren var framme hos henne tog hon fart och sprang genom stängslet och sen fortsatte hon hemåt i raketfart, tätt följd av Smilla som nog sprang i ren skräcksympati. När vi sen kom tillbaka satt de på rätt sida av vägen på tomten tillsammans med grannkatten Viggo (som säkert fått ta del av historien) och förmanade oss att hålla oss hemma.

Så förhoppningsvis har regeln om att inte gå ut på vägen nu fått en reell innebörd som inte glöms bort i första taget...

Midsommar för sömndepriverade

Midsommarafton har kommit och gått och jag ägnade en stor del av dygnet till att försöka sova ikapp efter en vecka av 4-5 timmars sömn per dygn. Inte så mycket party för den här pinglan, alltså.

Jag landade i Ratan efter jobbet först kring halv nio på morgonen och fick då hjälpa M att klippa sig. Sen drygt 2,5 timmars sömn innan det var dags att stiga upp igen, mör i kroppen som en tok. På med lite kläder och smink i ett försök att se representabel ut (lyckades sådär, glömde alla hårprodukter i stan så jag såg lite ut som att jag just stigit upp ur sängen, vilket iofs alltså var sant...). Sen var det middag på Tullgården i Ratan tillsammans med M:s släkt. En midsommarbuffé som var otroligt god. De hade verkligen lyckats med det vegetariska och jag åt tills jag nästan behövde transportrullstol för att ta mig ut igen.

Sen blev det lite häng på Tullgårdens gräsmatta innan gänget skingrades nästan sist av alla gäster. M och jag gick tillbaka till huset och sov i tre timmar, hur skönt som helst men kanske inte så "midsomrigt". Sen tog vi en kvällspromenad ner till havet och besökte gästhamnen där halvfulla finnar och tyskar av ljuden att döma hade en väldigt trevlig midsommarkväll. Det sjöngs "Drunken sailor" och en massa annat känt och okänt långt in på senkvällen. Ganska mysigt som bakgrundsbrus ändå när vi sen satt i trädgården och sippade mousserande och åt lyxpraliner jag köpt med mig från stan.

Trots att det totala alkoholintag under hela dagen för undertecknad blev ett halvt glas mousserande somnade jag gott i soffan igen strax före ett, blev väckt halv tre och fortsatte att sova till halv åtta imorse. Kanske att jag är ifatt nu?

Smärta - it's good for you

Idag när jag låg på britsen i det svala, mörka rummet med de irriterande/rogivande havsljuden på cd-spelaren på Face och fick mina ögonbryn plockade kom jag på att jag kanske nästa gång jag "gör något för mig själv" skulle satsa på något som inte gör ont?

Akupunkturen jag fått - inte smärtfritt. Akupunktur plus elström - skönt men inte smärtfritt. Massagen jag fick igår - definitivt inte smärtfri eftersom ryggen var "som en bräda". Plocka ögonbrynen - stundvis tortyr med havsbrisljud.

Gemensamt för allt ovanstående är förstås att det inte bara är smärta inblandat utan även är ganska skönt. Och dessutom ganska bra för mig. Men det vore rätt så tjusigt att göra något som bara känns bra, avslappnande och ja, smärtfritt. Koma, kanske?

Sammanfattning

Okej, lite jobbig Sara-vecka, men snart vänder det, inte sant?

Statusuppdatering

Låg fart, är väl sammanfattningen för tillfället. Eller det kanske inte alls är så. Nånting är lågt iallafall.

Anyway. Idag har jag besökt gymmet igen för första gången sedan ryggen la ner. Lite mot rekommendationerna men jag fick ett akut behov av endorfiner. Körde 35 minuter cardioprogram på crosstrainern och det gick rätt bra. Smärtade lite i ländryggen men inte mer än att det kändes ok. Det är svårt att veta hur mycket smärta man törs tolerera bara. Själva gymmet med alla maskiner drog i mig efteråt men jag stod emot och lät det räcka så. Skönt att få bli lite trött och svettig en stund ändå.

Ska försöka lägga mig tidigt ikväll. Ligger efter med sömnen ganska ordentligt och imorgon har jag lovat köra M från verkstan till jobbet när han lämnat in bilen kl 7.15 (!).

Suits the musical!

Som sagt så börjar jag så smått närma mig slutet av säsong 5 av HIMYM. Och plötsligt dök det upp ett musikalnummer:

And of course I love it! Tolv avsnitt kvar innan jag är i fas med det nuvarande säsongsuppehållet. Jag vill inte att det ska ta slut, vad ska jag se sen?

Vardagslycka

Jag insåg inatt när jag kollade den kommande lönen att den sitter på kontot redan den 24:e och inte den 28:e som jag hade räknat med. Lycka!

32 dagar kvar till semester

Det har varit en seg och lite tung helg på jobbet hittills, trots att det inte är övermäktigt stökigt. Bitvis har det tom varit ganska lugnt. Men ryggen smärtar och idag känns det nästan sådär så att jag borde vara hemma ikväll. Men jag ids inte, jag känner att jag behöver köra på så gott det går. En natt kvar sen två lediga att vila på.

Jag skulle så gärna vilja bli av med känslan av att jag är en sliten, oformlig, 300-årig kliché, då hade det nog gått lättare.

Hamlets sista dag

Idag visas Hamlet för sista dagen på Stockholms stadsteater och jag sörjer lite att jag inte fick möjlighet att se den. Jag vet inte varför men just den lockade mycket. Jag har velat se en bra och stor uppsättning av just Hamlet väldigt länge och här kom och gick min chans. Men, kanske blir det fler framöver.

Bästa sms:et inatt

...kom från lillasyster kl 0.13 och löd: "JAG HAR SETT FUCKING RAMMSTEIN!!!" Jag gissar att hon var nöjd med gårdagen?

Mitt åldernojosande svar? "Haha, det gjorde jag för 13 år sedan" (oh, wait?). Jo, jag såg dem på Hultsfred när sångaren Lindemann tände eld på sig själv och halva Pampasscenen (vill jag minnas att det var). Då blev det rubriker, nu tycks deras eldshow (som förstärkts med en "spermakanon"?) inte riktigt chocka längre. Men showa tycks de kunna, gubbsen.

Hoppas dag två av Metaltown blir lika caps lock, lillasyster!

Bara det bästa...

Den här galna mannen fyller 33 år idag. Kan du förstå? Antagligen inte han heller... Stort grattis bästaste Miss J-vännen! Och ja, nationella insatsstyrkan, kortegen, de kungliga gästerna och allt det där andra som sker hos dig i Stockholm idag är bara för dig. Som sig bör.

I en annan del av landet finns det sömnlösa folket

Jag vet inte vad det var, kanske sjöng kyrkklockorna i Tokholm så högt att de väckte mig. Osannolikt, men nånting väckte mig redan före tolv idag. Jag brukar kunna somna om med mina vanliga trick men inget har fungerat. Istället har jag nu legat kvar i sängen i över fyra timmar och sett på allehanda skräp på nätet och en rad avsnitt av HIMYM (redan på säsong 5, det går alldeles för fort!!).

Nu passar det sig att bli trött. Samtidigt som magen börjar kurra. Så frågan är om jag ska kliva upp, laga mat och sen sova med lite extra paltkomaskjuts eller om jag ska försöka ge mig hän åt gäspningarna och somna hungrig.

Livets frågor.

"A small step for..."

Jag som aldrig slår av mobilen annat än på flyget och bion har haft den avslagen ända sedan igår kväll. Nu slog jag just igång den och se, världen hade inte lyckats gå under!

Den egentliga anledningen till att den varit av är att batteriet nästan var dött igår kväll så jag slog av den för att spara på den. Och sen lät jag den vara idag. Rätt skönt faktiskt, så snart jag bara lyckades skopa undan känslan av att "något kan ju hända medan den är av och då är jag inte tillgänglig!". Jag lyckades ganska bra iaf, inte helt kanske.

En klar vinst för kontrollfreakstämjaren i mig!

Återhämtning

Jag for som sagt ut till landet och kissefamiljen (och M förstås) igår kväll för att andas lite friskluft. Och där är jag fortfarande. Mestadels agerar jag portvakt åt de tre damerna som inte riktigt vill bestämma sig för om de ska vara ute bland alla äventyr eller inne hos deltidspersonalen som man kanske saknat lite. Dessutom kommer det små regnskurar då och då och det går ju inte an att bli blöt.

Men jag är nöjd. Har landat lite efter en jobbig gårdag. Lyckades tajma min egen slöhet med damernas lunchdåsande så vi tantlurade alla tre i sängen i nästan tre timmar. Lite längre än vad som var tänkt för min del så nu har jag lite huvudvärk, men samtidigt passar det bra då jag kliver på för jobbhelg ikväll.

Jag älskar min Desire men...

Jag har kommit på tre saker som är klara minus vad gäller min nya älskade mobil:

1. Hörlurarna som följde med är så dåliga att de inte ens förtjänar att kallas hörlurar. Det är sämre ljud i dem än i en gammal kassettbandspelare. Dessutom så stora att man måste vara Dumbo för att de inte ska skava och sen trilla ut.

2. Eftersom man måste ladda den senaste generationens mobiler (aka smartphones) väldigt ofta räcker det knappt till att bara ha en laddsladd att tillgå. Man kan då tycka att det borde vara samma typ av laddsladd till den tidigare HTC-varianten Hero så att man kunde knipa någon annans sladd när det krisar. Men se de är inte alls likadana.

3. Mobilen har en riktigt hygglig kamera (för att sitta på en mobil) men det är väldigt synd att man inte la till ett linsskydd. Jag är oerhört rädd att den ska repas i allmänhet men en repa på kameran vore väldigt illa. Jag måste nog undersöka möjligheten att sätta dit nån plastfilm eller så. Nån som vet om det funkar?

Motivationen som försvann

Eller ja, den fanns där så länge jag höll mig på benen och ifrån det djupare grubblandet. Sen störtdök allt bara.

Men, jag har haft lunchdejt med Anna på stan, fått blöta ner M:s skjorta en sväng och har just kommit in från en barfotapromenad på gräsmattan med mitt kära katt-entourage. Inte skräp alls. Om man bortser från de triljoner mygg, som bestämde sig för att attackera när kvällsbrisen försvann, till synes helt ovetande om vilken djurvän de faktiskt gav sig på. Bah.

Let Me In i höst!

Och på tal om film så kan man idag hitta lite nyheter om den kommande remaken av Låt den rätte komma in (Let Me In). Bland annat att vi inte tycks kunna vänta oss se den gå upp på bio här. Bra eller dåligt? Beror såklart på filmen, men jag lutar åt det sistnämnda.

En ny utmaning?

Brittiska Empire listar i sitt senaste nummer (som jag inte har fått tag på än) de 100 bästa icke engelskspråkiga filmerna någonsin. SvD hade en notis om de 10 översta, varav en var den svenska klassikern Det Sjunde Inseglet. Här har ni hela listan. Det kanske vore en lista att sikta på att beta av? Personligen har jag knappt sett någon av topp tio faktiskt. Antagligen för att de är flesta har några år på nacken, annars ser jag faktiskt en hel del oengelsk film.

Själv har jag för snart ganska länge sen fått en uppmaning att lista mina fem bästa filmer, men har inte riktigt presterat det än. Jag tror egentligen att listan är klar, det kluriga är att ett par filmer på listan är filmer jag såg för väldigt länge sen. Det är alltid svårt att säga om man skulle gilla dem lika mycket idag. Jag ska försöka se om nån av dem och se vad jag tycker. Sen, kommer listan.

Kvällens tv-tips

Om du inte sett den förut är det nästan tvång på att se den ikväll; Office Space kl 21 på tv6. Och har du sett den vill du antagligen se den igen. Riktigt bra!

Vältajmat

Titta vad fin tuggummiburk M gav mig på lunchen!

Published with Blogger-droid v1.3.4

Att träna eller inte träna

Jag sitter och väger mellan att ta en långpromenad i det fina vädret eller att ta tjuren vid hornen och åka till gymmet och göra mig svettig på ett icke-rygg-belastande sätt (lite oklart hur bara). Det första är såklart trevligt, men jag har lite för lite musik i nya mobilen för att det ska räcka till nån längre stund, och promenader gör jag ju hela tiden. Det börjar bli tråkigt.

Jag saknar gymmet och jag saknar det ännu mer varje gång jag ser träningskortet i plånboken som påminner om att jag betalar för det varje månad utan att utnyttja det längre. What a waste, liksom. Jag vill träna, jag vill komma tillbaka till den där nyttiga, braiga känslan igen.

Igår insåg jag för första gången att jag höll på med något som i det närmaste kan kallas för tröstätande. Det började nog så smått redan under helgen med en märkligt ökad aptit och igår kväll blev det bara galet. Normalt sett är jag ingen tröstätande person, men just nu känns det lite svårt att blicka framåt, tror jag. Känner mig instängd och frustrerad och tydligen passar det då bra att straffa mig själv lite extra så att jag verkligen kan hitta den där ogilla-mig-själv-känslan ordentligt.

Well well. Det finns de som har det värre. Imorgon väntar ett lite läskigt möte som skulle kunna bli vägledande för hur saker utvecklar sig framöver. Förhoppningar och fasa på en och samma gång.

Som ett sista nödmeddelande?

Och jo, jag kände allt jordskalvet. Först reagerade jag inte så mycket. Jag satt och spelade instans i WoW när det började brumma högt ungefär som det brukar när planen kommer in för landning (de landar inte så långt härifrån så det är många lågflygningar här över). Men så slutade det inte låta utan blev bara starkare och så skakade huset en aning. Då började jag fundera över om min återkommande tanke på ett kraschlandande plan i huset kanske ändå höll på att bli verklighet.

Lite småläskigt förstås. Men fascinerande att det första många gör när världen skakar är att uppdatera facebook och twitter... Och fascinerande att kvällspressen omedelbart jagar smått överdrivna "skrämda ögonvittnen berättar"-historier.

Skådisens råd; läs boken istället?

Hm, sågar inte Robert Pattinson sin egen film här? Samtidigt lägger han ytterligare en pinne på plussidan för att övertyga mig om att jag bör läsa Twilight-böckerna ändå. Film nummer två var ju så väldigt dålig, kanske var boken inte i samma dimension?

Det är alltid svårt med böcker som blivit filmatiserade innan jag hunnit läsa dem. Jag borde antagligen även läst både Da Vinci-koden och Harry Potter-böckerna, men jag har inte riktigt lyckats hitta motivationen. Trots att jag inte heller sett filmerna (eller jo, var jag inte och såg en Harry Potter-film på bio för evigheter sen?).

Jag vet, jag är lite kinkig. Jag blir snabbt avtänd om böcker får för mycket hyllningsstatus för fort utan att jag hinner på tåget hyfsat tidigt. Jag tappar som lusten. Chansen att bli överraskad är liksom förbrukad.

Designfunderingar pågår

Jag är inte helt nöjd med min nya design på bloggen. Den känns inte helt jag. Lite för mesig och osnygg (eftersom jag är så tuff och snygg ;). Måste fundera vidare och använda mer av lillasysters åsikter nu när hon åter är på besök hos mig.

Plötsligt händer det...

Och vem träffade jag på väg ut från avgångshallen om inte Ulrika? Vi som bor så nära varann ses alltid på de märkligaste platserna. Hon satt utanför i bil, väntandes sambon vars plan från Stockholm var försenat så jag hoppade in och hade lite bilmys med henne istället... Mycket trevligt. Ser fram emot att hon går på semester snart så kanske vi hinner ha lite café- och/eller pubhäng också.

Det var en gång ett finbesök...

Jag fick ett dygn med bästaste vännen Miss J innan han lämnade Sveriges framsida för det tråkiga Stockholm där kollektivtrafiken går i ett (vem vill ha det så, liksom?). Tyvärr var vädret inte det roligaste så mina idéer på aktiviteter, som alla krävde regnuppehåll och gärna sol, gick i stöpet.

(Han hade roligare än vad det ser ut, men man måste ju vara kool på bild när man har en televerket-tröja ;)

När det var lite uppehåll passade vi trots allt på att fara till Smultronstället, en handelsträdgård tillika café nån mil utanför Umeå. Jag har länge velat fara dit efter alla rekommendationer från blandat folk men det har aldrig blivit av.

Det fanns absolut en mysighetsfaktor, men det var lite myggigt och så fick jag te med gamla gästers fikabröd i... Vi kom fram till att 1. folk har väldigt blandad smak vad gäller saker man är beredd att placera i trädgården 2. det är nog på skumma trädgårdssaker man ska satsa om man vill tjäna pengar...

(Han fuskade inte ens med åldern trots att han själv fick stå för dekorationerna, det måste vara vuxenpoäng bara det?)

Vi hade velat grilla på Bölesholmarna under eftermiddagen men regnet ville annat så det blev en liten biltur/sightseeing, middag hemma och sen tårtbak istället. Den ser lite puckelpist ut, men jag är novis vad gäller marsipantårta, som var det födelsedagsbarnet ville ha.

Sen for Miss J upp i de regntunga molnen och försvann nästan lika fort som han kom hit. Men det finns planer på ett semesterhäng senare i sommar och då hoppas jag att det blir lite längre. Ser fram emot det! Tack för besöket!

Stadsvandra

Ända sedan jag flyttade hit har jag iofs tänkt att gå de guidade stadsvandringarna som erbjuds gratis i två olika delar av stan. Jag har varit rätt duktig på att göra sånt i andra städer jag bott i och man lär sig faktiskt som oftast en väldig massa intressanta saker om sin egen hemstad.

Men den som är idag är lite för sent på dagen för att det inte ska kännas stressigt inför flyget. Så jag får helt enkelt försöka få med mig någon annan i sommar som vill lära sig mer om Umeå...(hint hint).

Turista hemma

Jag träffade två trött men nöjda vandrare igår eftermiddag. De tycks ha haft en bra vandring längs med isälvsleden med bara lite solbränna, några blåsor och en triljon myggbett som "skvanker" efteråt. Lät rätt trevligt.

Idag har jag den äran att få valla runt Miss J till den tidiga kvällen då flyget går tillbaka till huvudstaden. Tyvärr visar Umeå sig från den sämre sidan med regn och gråtunga moln vilket kapar av listan med möjliga aktiviteter ganska rejält. Jag vet helt enkelt inte riktigt vad vi ska göra.

Nu har vi haft långfrukost och även om det ser ut att ljusna så lär det väl inte bli så mycket utomhusläge oavsett. Vi funderar dock över ett grottbesök alt att åka ut till Smultronstället (mest för att jag velat göra det länge men aldrig fått fart riktigt). Annars får det väl bli en soft dag med lite promenad när vädret tillåter och en trevlig långlunch någonstans.

Och nån möbel blev det inte heller

Vi tog en runda till ett par second hand-ställen i stan idag, i jakt på nån schysst möbel att ha växter på ute på balkongen. Och man kan säga att jag hade lite oflyt på den trippen. Först provsatte jag en charmig soffa som visade sig vara rätt nersutten vilket innebar att jag inte kom upp igen av egen maskin eftersom ryggen sa "njet" och totalvägrade. Kände mig som 300 år ungefär.

En stund senare sa M bakom min rygg "titta, en ormbur" varpå hysteriska fobi-Sara ryckte till så att hon skrämde alla runtomkring och blev själv så rädd att tårarna rann innan M lite skamsen kom till undsättning och sa att det inte alls var någon orm i närheten. Hur logiskt det nu skulle vara med 1. en orm i bur 2. på en second hand-butik. Men logik finns liksom inte med i begreppet fobi.

Väl inne på nästa ställe insåg jag plötsligt att de 275:- som jag tidigare stoppat i fickan plötsligt bara uppgick till 5:-. Sedlarna var puts väck. Vi letade en stund och åkte även tillbaka till stället innan, men det var såklart lönlöst. Antagligen föll de ur när jag tog ur bilnyckeln ur samma ficka (stupid me) eller så trillade de ur inne på butiken. Oavsett så var de borta och jag kunde bara hoppas att de hittats av någon som behövde dem (typ jag). Irriterande, ledsamt och korkat.

Well well. Vi for därefter ner på stan, M köpte en plånbok till mig och konfiskerade korthållaren så att jag inte behöver göra om just den grejen snart igen.

Biokväll

Vi var förresten på bio igår kväll och såg Youth in Revolt. Helt okej. Jag är allra mest glad över att Michael Cera inte bara spelade sin vanliga meskille (allvarligt, vad har han för agenter eg?) utan även fick möjlighet att visa att han kan göra något lite annorlundare då hans rollfigur Nick också hade ett betydligt tuffare alter ego; Francois.

Jag ska se om jag kan knåpa ihop något mer omfattande om filmen senare.

Jag hade annars gärna också sett Greenberg eller A-Team, men den förstnämnda går fortfarande inte i Umeå (nej, jag kommer aldrig sluta tjata om det dåliga utbudet) och den senare kände inte lillasyster till. Men vi var alla helt nöjda med Youth in Revolt.

Syskonkärlek

Jag har haft en systeröverdos i ett par dagar nu, därav min bloggtystnad. Det har verkligen varit roligt, både jag och M har varit så sociala att jag tror att syrran pustar ut nu hemma i sitt rum, utmattad av de jobbiga typerna hon hängt med.

Men, vi har lärt oss att man hänger/äter på Subway numera (riktigt gott), att man piercar sig hos nån som "heter" Offer (...), att det finns utrymme för en ny (namnlös?) stil som varken är goth eller emo och en massa annat användbart. Tillbaka har M pratat bilkörning, webb-grejs samt lärt henne en massa dumheter (säkerligen) och jag hur man planterar om växter. Hm. I'm all about the fun.

Nej, men jag tror hon haft trevligt. Tillräckligt för att åter lyfta frågan om att flytta in hos mig, så då kan det ju inte ha varit helt hemskt.

Dagens pyssel

Omplantering, delning, målning och så tog sig köket plötsligt. Trots den vedervärdiga tapeten bakom.. Sen ska hyllan eg ut på balkongen och förgylla miljön där men det var så trist väder att det får vänta.

Published with Blogger-droid

Ny layout

Lillasyster har hjälpt mig välja och justera till en ny layout till bloggen. Ganska somrig, nästan lite mp-känsla och kanske en aning för gullig för att jag ska vara fullt övertygad. Men vi kör så en stund och ser hur det känns. Vad tycker du?

Solkinder

Idag har jag vallat runt Miss J i Umeå i ett par timmar. Först köpte vi proviant till vandringen han ska ut på, sen blev det fika på Sjöbris och en promenad längs med älven och runt Väst på Stan*. Solen har gassat hela dagen och nu när jag är hemma i min svala lägenhet hettar det lite i ansiktet. Dags att köpa hem solskyddskräm kanske?

Det ryktas att det ska bli sämre väder resten av helgen, men jag hoppas att det inte stämmer. Sara vill ha soool!

*Det är lite skumma namn på bostadsområdena i Umeå

Vissa traditionerär till för att brytas

Jag trodde lillasyster skulle vara ute och stuffa halva natten tillsammans med alla andra nyligt sommarlovliga ungdomar men vid 23-tiden kom ett sms om att hon var på väg hem till mig redan. Tydligen var det "lite kallt och för mycket fylla". Måste säga att jag är mer än nöjd med hennes självvalda nykterhet. Sådär att jag känner att jag kan känna att det nästan skaver lite när jag själv går ut.

Men som bra är har uppenbarligen alla pappas barn blivit ganska försiktiga med alkoholen. Vi har ofta varit "de tråkiga" alt chaufförerna. Själv har jag alltid övervakat småsyskonen som en hök. Vi har haft alkoholproblem i generationer i vår familj och jag tror att vi alla är fast bestämda att det räcker bra så.

Sveriges bästa socialtjänst?

Ikväll var det också möte för nattarbetare på särskilda boenden i västra området inom socialtjänsten. Lite dålig uppslutning men faktiskt ett hyfsat intressant möte. Det handlade den nya visionen att skapa Sveriges bästa socialtjänst 2015. Jag kan förstå (och delar till viss del) att många är skeptiska och tycker sig ha hört de gyllena drömmarna förut, men mötet präglades ändå av en del goda idéer och lite hoppfullhet. Delvis handlar det om att försöka se vad medarbetarna på olika nivåer gör och om det kanske går att ändra om lite. Jag håller nog med om att det ibland är lite märklig uppdelning. Varför ska tex en undersköterska lägga arbetstid på att rensa ett igenproppat avlopp när vi har fastighetsskötare? Och all tid som läggs till beställning av mat, blöjor, städmaterial och allt möjligt annat. Men så är det till ganska stor del idag. Vi ska göra allt. Inte alltid alldeles brukarvänligt.

Jag släpade med mig Simon dit så vi for och åt glass efteråt. Kanske kan tycka att kommunen kunde haft råd att bjuda oss på fika men egenköpt glass funkade rätt bra det också.

Finbesök i stan

Det har varit en skön dag idag, vädermässigt. Jag var smart, lämnade bilen hemma och tog en promenad ner till stan och mitt besök hos sjukgymnasten. Det var nämligen proppat med folk precis överallt, trafiken var hysterisk. Annars brukar jag ta bilen eftersom jag blir rätt mör av behandlingen, men idag blev det istället en skön promenad och det gick bara bra.

Ikväll har jag plockat upp en vilsen Stockholmare, Miss J, på flygplatsen och kört honom till vännen R. De ska ut och vandra nån led inåt landet, hade de tänkt. Imorgon får jag dock disponera J alldeles själv en stund och antagligen lite på måndag också. Det ska bli väldigt trevligt. Det var roligt att se honom. Helst vill man ju ha alla sina goda vänner i närområdet, men man kan väl inte få allt här i livet?

Spännande efterrätt?

M:s efterrätt var nog den som det skrattades mest åt ikväll. Den såg onekligen skum ut men var enligt uppgift god om än något lite för söt.

Published with Blogger-droid

En indisk middag senare

Indisk paltkoma! M och jag passade på att bjuda (eller om det kanske var M som bjöd) lillasyster och pojkvännen Kenny på middag timmarna just innan Kenny skulle fara med nattåget tillbaka hem till Småland. Så M, jag och de två glada ungdomarna ovan gjorde ett uppskattat besök på restaurang Gandhi där vi åt mat och efterätt tills vi typ rullade ut. Väldigt trevligt!

Och pojkvännen gjorde ett med beröm godkänt första intryck också (det måste ju vara storasysters uppgift att kolla?)!

Published with Blogger-droid

Vad försöker ni säga?

Nackdelen med att jag börjat använda Chrome igen måste ju vara att jag inte slipper reklamen som i Firefox.

Facebook utvalda reklam alternerar mellan nåt medel mot torra ögon, bröstcancerförsäkring, prenumeration på Damernas värld samt en kurs i sorgehantering. På något vis känner jag mig plötsligt lite döende.

Det självklara sommarkännetecknet!

Idag har listan på årets sommarpratare släppts. Och även om det tycks som att media gör en jättegrej av att Annika Östberg är en av dem tycker jag listan är rätt så befriad från större överraskningar. Jag kommer antagligen lyssna på en hel del ändå. Det är ju, om inte annat, oftast rätt trivsamt soundtrack till en långpromenad.

Som sig bör måste jag med skriva ner de jag främst ser fram emot:

Eva Dahlgren
Ulf Malmros
Nicklas Lundblad
Andres Lokko
Pija Lundenbaum
Johanna Koljonen
Vanna Rosenberg

Sen är det som sagt fler jag gärna lyssnar till, men de ovan är nog de som känns allra mest spännande. Jag funderade över Anna Odell och Eva Gabrielsson, men ska de prata om det som de är mest uppmärksammade för känns det lite uttjatat på nåt vis. Över lag spelar det stor roll vad alla väljer att prata om för att fånga min uppmärksamhet. Ju mer "off-topic" desto bättre oftast. Men vi får se.

En kul grej som dras för långt?

Huruvida Tom Cruice är galen eller ej får jag väl låta vara osagt men klart är att han lyckades komma in från kylan ganska ordentligt med sin karaktär Les Grossman i Tropic Thunder (den avslutande dansen är faktiskt nästan obetalbart rolig). Det tog en bra stund innan jag ens var med på att det var han. Och sen dess har det talats hit och dit om en "Les Grossman-film". Nu kom det upp igen efter Grossman/Cruise medverkan i helgens MTV Awards (den här grejen med Robert Pattinson är faktiskt rätt kul om man känner till Pattinsons hår-historia). Men skulle det hålla för en hel film? Eller försöker man göra lite för mycket av en grej som var roligast som det var? Mmm, I don't know.

Min nya drog

Som pausunderhållning har jag numera helt fastnat i den underbara världen av How I Met Your Mother. Jag har tidigare sett ganska många avsnitt i blandad ordning då de gått på tv, men nu har jag börjat se serien från början till slut istället. Och den blev så mycket roligare, på nåt sätt. Och precis som när det var Friends som gällde så är det svårt att inte längta efter att leva det fiktiva storstadslivet med världens bästa vänner ständigt omkring sig.

Jag gillar att det är en ganska snäll serie, att killarna resp tjejerna inte är så traditionellt grabbiga/tjejiga, utan att det för den sakens skull känns konstruerat och politiskt tillrättalagt (eller nåt). Och Neil Patrick Harris. Brilljant man.

Balkongpimpning & finbesök

Jag skulle väl ha städat lite idag men jag skjuter upp det (för ovanlighetens skull?), tror jag. Ska försöka varva ner lite istället innan jag ska ut och jobba två nätter med start ikväll. Vädret startade lite tveksamt men nu är det sol på balkongen så jag kanske idkar lite häng där en stund. Jag borde kanske pyssla lite med mina växter där ute. Jag ligger efter lite i balkongpimpandet i år. Skulle vilja köpa nån gammal sliten men fin bokhylla att ha där ute och fylla med mina örtodlingar. Får se om ekonomin tillåter ett loppisbesök mot slutet av veckan.

Det är väl annars en anledning att städa lägenheten lite; så att man kan bjuda hit nån för lite mer socialt balkonghäng fina dagar. Miss J kommer ju dessutom till stan till helgen och jag tror att jag skulle få låna honom en stund på fredag och måndag så då kan det ju bli balkonghäng om inte annat. Borde kanske hitta på nåt spännande att sysselsätta oss med, men jag vet inte vad det skulle vara än. Hm...

Elektro-Sara

Ny vecka, nya tag. Jobbmässigt en väldigt lugn vecka. Känns bra. Ryggen behöver vila. Jag är less på att ha ont och att inte kunna röra mig som jag vill, och framför allt att jag inte kan träna. Det gör mig hängig och ökar känslan av meningslöshet, vilket antagligen ökar spänningarna. "Du har hamnat i ett ordentligt moment 22", som sjukgymnasten sa för en stund sedan.

För där har jag varit idag. Jag fick akupunktur igen men eftersom det inte gav så mycket sist kopplade hon på ström på nålarna på ländryggen för att fördjupa effekten. Och det kändes märkligt skönt. Jag fick kontrollen och uppmanades att skruva upp strömmen så mycket jag stod ut med, och sen öka eftersom. Jag tog det som en utmaning, kan jag lova. För första gången kändes det som att något kom i närheten av att toucha smärtan som uppenbarligen sitter ganska djupt. Det gör förvisso fortfarande lite ont, men det känns samtidigt skönt. Jag hoppas att det på sikt ska ge lite smärtlindring.

I en annan del av landet igår...

Skulle jag ha velat vara någon annanstans igår än bland de goda vännerna skulle det ha varit på den idag hyllade Green Day-konserten på Ullevi. Jag insåg redan när den började annonseras att jag nog inte skulle ha vare sig pengar eller sällskap att fara på den så jag la ner det och försökte ignorera att den existerade. Nånstans hoppades jag nog också att den skulle varit dålig, men det är klart att den inte var det.

Green Day är ett hål i min lista över sedda favoritband live. De är såklart inte ensamma om att saknas på den listan, men till skillnad från tex Stone Roses, Manic Street Preachers och James så är de fortfarande möjliga att se live. Lite småskandal att jag lyssnat på dem sedan tidigt 90-tal men ändå aldrig lyckats komma iväg på en livekonsert. Till mitt försvar får jag väl säga att det inte funnits sådär väldigt många chanser heller, men ja.

Det går fler tåg, inte sant?

Post utgång

Utekvällen blev skapligt lyckad. Vi höll kanske inte ut så länge, men det var grymt varmt och syrefattigt att sitta längst inne på Lottas. Men trevligt och roligt hade vi allt. Det blev inte bara de kära brudarna utan även ett par kära grabbs; Samuel och Mattias blev med. Kul kul! Vi var, så när som på sjuklingen Anna (och ett par till som inte längre är här), plötsligt återsamlade allihop som en gång utgjorde Fi Umeå. Speciellt kul förstås att Emma och Samuel lyckades vara i stan just när vi var på gång ut.

Jag var verkligen jättetrött när vi bestämde oss för att ge upp kring halv ett, vilket kändes lite amatörmässigt. Men väl hemma i sängen kunde jag ändå inte somna. Låg och vred mig ända till halv fem imorse innan jag lyckades slumra till. Jag skyller på den klibbiga värmen i sovrummet i brist på annat.

Just nu sitter jag på min alldeles lagomt sköna balkong i skuggan och väntar på att frukostbrödet ska vara klart i ugnen. Önskar att jag hade nån form av protective bubble så att jag slapp akompanjeras av de sjustämmiga, vilda skriken och det taktfasta gnissel som den gigantiska studsmattan på gården bidrar med.

Upgrade, check!

Ok, irl-gearen är något modifierad. Det blev inte jättesnyggt och jag tror att jag lyckades bli av med lite durability, men jag får väl hålla mig längst bak i raiden på puben ikväll eller gemma upp mig lite. Inte lätt att vara clothare, man blir så sårbar... Och det ser ut som att jag får dras med min fusk-läderhandväska som enda weapon, men jag tror att det kommer att räcka till. Det är ju inte 25-manna, trots allt. Förhoppningsvis blir det en billig repair imorgon.

Ok, ja det kan vara så att jag inte haft tid att spela WoW på hela veckan och kanske har lite abstinens...

Att modifiera sin irl-gear

Jag tror att jag nu får tvingas erkänna att jag är förkyld igen. Snörvlar som en tok och nyser som detsamma. Så väldigt farligt är det dock inte så jag har inga planer på att ställa in kvällens utgång med brudarna.

Hade tänkt att försöka modifiera en tunika jag köpte för nåt år sen men som jag aldrig använt egentligen just för att den behöver grejas om. Men sånt blir ju aldrig av. Delvis för att jag inte är så bra på det. Man kanske skulle gått en kurs i sömnad så att jag kan sy mina egna kläder (Lena Ph-varning)? Inga fler tårar i provhytterna på stan, hur bra vore inte det? Men jag är inte alldeles övertygad om att jag besitter talangen.

Ännu bättre vore det förstås att ha en egen sömmerska i sin närhet. Man kanske skulle skicka Anna eller nån på sykurs istället? Hm...

Bond och Blomkvist; same same?

Det fortsätter att komma obekräftat (?) skvaller om den amerikanska Millennium-filmen. Jag har tidigare skrivit om Carey Mulligan-ryktena, nu senast sägs det alltså att Daniel Craig är påtänkt som Mikael Blomqvist. Tja, vad ska man säga om det? Bättre val än Brad Pitt (som det ryktats om tidigare) för just den här filmen, men det känns fortfarande som att man siktar mer på eftertraktade, stora skådisar än på någon som känns som Blomqvist.

Jag tror att filmen skulle må bättre av lite smalare skådisar, för att undvika att den blir så "Hollywoodsk". Först då tror jag man kan fånga den riktiga Stig Larsson-känslan från böckerna. Men jag tror man tänker rätt när man blickar mot brittiska skådisar. Fortsättning följer.

Jag & min Desire

Jag börjar så smått greppa min nya leksak men tills vidare är det här min värsta mardröm. Inte för att jag brukar sysselsätta mig med att ta nude pictures av mig själv (eller skulle drömma om att skicka dem till nån...), men man vet ju aldrig...

Men ju mer jag lär mig och ju mer jag upptäcker desto mer förälskad blir jag i min Desire. Den är verkligen allt jag hoppades på. Jag hade en del strul med kontakterna och hur jag skulle lyckas integrera telefonboken med facebook- och mejlkontakter från gmail, men det visade sig att jag missat att lyfta över telefonboken från simkortet och när det var gjort gick allt bara av sig självt.

Jag la dock ner ett par timmars arbete till att byta namn på en massa kontakter. Många har hängt med sedan min första mobil då en kontakt inte kunde ha fler nummer och därför tvingades benämnas "Sara jobb", "Sara hem" osv. Men när det blev klart blev det väldigt snyggt.

Birthdayshirt!

Jag lyckades ta en bild på delar av födelsedagsmannen i sin nya skjorta. Jag tror att den gick hem.

Published with Blogger-droid

Helgplaner

Nu är jag ledig för helgen. Känns riktigt bra. Det blåser ganska bra ute och vädret känns lite ostadigt men jag hoppas att det skärper till sig tills imorgon då utgång med tjejerna är planerad. Oavsett vädret kommer det garanterat bli en trevlig kväll, men att kunna sitta ute en stund hade varit ett plus. Nu hoppas vi bara att Anna-panna jagar influensan på flykt så att hon kan bli med ut.

Själv är jag också lite snörvlig och konstig. Det kommer och går och jag vet ärligt inte om det är nån efterhängsen förkylning som försöker vinna ett krig mot immunförsvaret eller om jag känner av pollen. Men sen jag klev upp för en dryg timma sen har jag nyst säkert 374 gånger och snörvlar som om det gällde livet. Bara att ignorera och köra på.

You can't argue with tradition!

Jag tycker att det är märkligt att så många människor som uppenbarligen inte bryr sig ett spån om kyrkan de resterande 364 dagarna om året engagerar sig så hårt när det kommer till skolavslutningar i kyrkan. Varför är det så viktigt? Jag kan visst förstå att man tycker att det är en trevlig tradition och allt det, men är den känslan verkligen viktigare än baksidan?

Det börjar så smått arta sig runt om i landet, skolor vänder sig bort från kyrkotraditionen och hittar andra lösningar, som alla kan känna sig bekväma med. Men fortfarande tycks tolkningen av vad som är "religiösa inslag" vara lite spännande. Tydligen är ett par psalmer (om de är "traditionella"), en kyrkosal och en präst inte religiöst. Prästen själv såg det till och med som lite för lite religiöst då inte Gud himself fick vara med på ett hörn.

Sen har vi då SD, det ultrareligiösa (?) partiet där alla går i kyrkan på söndagar och är goda kristna, som vill ålägga skolan att arrangera kyrkliga skolavslutningar om 10 procent av föräldrarna så önskar. Varför inte också införa morgonpsalmen som var en trevlig tradition för inte så väldigt länge sedan?

När ska religionsfriheten i det här landet också innebära rätten till frihet från religion?

Tårta för två?

Nu är den klar! Blev en ganska klassisk jordgubbstårta med fyllningar i form av vaniljkräm på ett lager och kesella/jordgubbsmarmelad på det andra. Inte så tokigt väl?

Published with Blogger-droid

Fler födelsedagsbarn

Måste också passa på att gratulera lillebrors sambo Elin som fyller 27 år idag, stort grattis! Med tanke på hennes enorma tårtbakartalang gissar jag att de smaskar på en några snäpp finare tårta än den jag sladdat ihop. Men tårta är alltid tårta!

Födelsedag lite

Jag lyckades inte hitta nån som ville byta till sig min natt så det blir ett snabbt firande av det motvilliga födelsedagsbarnet idag. Som tur var regnade det så hans potatislandsplaner blev inställda. Vi har nu istället ätit hämtpizza (lyxigt så det förslår) och jäser i varsin ände av soffan i väntan på ork att färdigställa och smaka av tårtan jag nästan gjort klar.

Han har iaf födelsedagsskjortan han fick på sig så jag tror att den gick hem. Ska se om jag kan ta ett smygfoto sen kanske...

Testing the new stuff

Man måste ju göra allt från mobilen när man besitter en smartphone, har jag hört?

Published with Blogger-droid

Jobbmöte och smet!

Hektisk dag det blev. Jag höll nästan på att glömma att jag hade ett jobbmöte inplanerat, men jag kom på det i god tid som tur var. Så det blev ett par timmar där. Sen ner på stan i jakt på födelsedagspresent till M som fyller år imorgon. Han är lite motvillig firare (hans plan var att gräva potatisland med sina föräldrar...), men jag tycker definitivt att man ska firas lite även som vuxen. Personligen gillar jag att bli firad, även om jag vet att man ska säga att man inte behöver, eller inte vill.

Jag hittade iaf en present som jag hoppas blir bra och nu förbereder jag tårtan. Tårtbotten står redan i ugnen eftersom jag ska jobba inatt och behöver sova halva dagen imorgon. Men jag tror att det kan bli bra. Jag önskar att jag vore ledig imorgon så att vi kunde gått ut och ätit eller nåt, men det kommer jag nog inte kunna vara. Men tårtfirande måste man ju ha iaf.

Säkert! släpper skiva!

Det kan vara dagens roligaste nyhet; Annika Norlin och Säkert! släpper nytt album i september! Lite synd att det inte hinner komma tidigare, Säkert! är ju lite sommarmusik för min del. Men riktigt roligt. Hade varit kul att se Annika Norlin i något av sina band live i sommar. Låt oss hoppas lite på det kanske?

Needles & pins

Ett annat äventyr idag var besöket hos sjukgymnasten. Hon ville prova akupunktur och just nu är jag villig att testa vad som i stort sett så jag la mig på britsen och blev en levande nåldyna. Det gjorde lite ont faktiskt, mest när hon skulle skruva på nålarna i början och i halvtid. I övrigt kände jag möjligen lite värme men inte så mycket annat. När hon sa att jag skulle ligga sådär i 40 minuter fick jag dock lite halvpanik. Ligga still utan att göra något alls i 40 minuter kändes lite panikartat. Jag är inte alls bra på det.

Men det gick över förväntan, jag fick lyssna på radio och blev rätt dåsig efter en stund. Jag lyckades ganska bra med att tänka på nåt annat än att jag låg halvnaken på en brits med nålar på rygg, käke och huvud och typ bara väntade på att det skulle vara klart.

Så mycket effekt har jag dock inte känt av. Jag var trött ett tag och är ganska trött fortfarande, men i övrigt märker jag inte av något särskilt. Jag har ont ungefär som vanligt. Hon misstänkte nog att det skulle vara så, att jag är lite svårpåverkad. Men än ger jag inte upp, jag har två tillfällen inbokade redan nästa vecka och hon verkar ha tyngre artilleri att ta till om det skulle behövas. Bra så.

Det känns som julafton!

Jag hade ju nästan gett upp hoppet om en ny mobil, men så idag efter lite förvirring så kunde jag hämta ut den på Cyberphoto i stan. Stor glädje! Äntligen något skojigt!

Den är väldigt fin och oerhört snabb, men jag får väl erkänna att jag inte riktigt förstår allt än. Speciellt har jag lite kink med kontakterna som dels följt med från ett antal mobiler (av olika märken, vilket försvårar det hela) bakåt i tiden och så var telefonen dessutom snäll och importerade alla jag någonsin skickat mejl till via gmail... Kanske inte riktigt så att jag vill ha dem i min mobil. Så hur jag kommer runt det där och får en snyggare och smidigare sortering av kontakterna får bli en nöt att knäcka.

Jag har inte heller sonderat terrängen med alla appar och widgets man kan ha, men mottar med glädje förslag på bra-att-ha-saker!

Anna kommenterade i förra inlägget att jag "är värd den" men själv känner jag mig både oerhört bortskämd och lite småbrydd över att behöva vara Telias uppbundna bitch i 24 månader framöver. Och jag kan inte skaka av mig den där läskiga/skojiga känslan av att ha köpt något väldigt dyrt och lite småonödigt, bara till mig själv sådär. Får man verkligen göra så?

Dagens i-landslycka!

Titta vad jag har! Äntligen!! Som jag längtat. Hoppas jag inte blir besviken nu. Yeay!