Smärta - it's good for you

Idag när jag låg på britsen i det svala, mörka rummet med de irriterande/rogivande havsljuden på cd-spelaren på Face och fick mina ögonbryn plockade kom jag på att jag kanske nästa gång jag "gör något för mig själv" skulle satsa på något som inte gör ont?

Akupunkturen jag fått - inte smärtfritt. Akupunktur plus elström - skönt men inte smärtfritt. Massagen jag fick igår - definitivt inte smärtfri eftersom ryggen var "som en bräda". Plocka ögonbrynen - stundvis tortyr med havsbrisljud.

Gemensamt för allt ovanstående är förstås att det inte bara är smärta inblandat utan även är ganska skönt. Och dessutom ganska bra för mig. Men det vore rätt så tjusigt att göra något som bara känns bra, avslappnande och ja, smärtfritt. Koma, kanske?

Knä-uppdatering

Jag har ju vilat mitt knä i en vecka nu från simningen men märkligt nog gör det nästan ondare nu än då. Men det kommer och går, känns nästan mest när jag sitter. Så fort jag ska korsa knäna, dvs lägga andra benet över just det knäet, då hugger det till. Har fortfarande ingen aning om vad det är eller vad jag borde göra men ont gör det. Jag som hade tänkt hugga tag i simningen igen nu. Saknar det faktiskt. Har fortfarande motionsångest och känner att de snabba promenaderna inte riktigt räcker till. Nu var det dessutom ett par dagar sedan jag hann med en sådan så det får bli extra långa turer under helgen.

Ajaj, knäet!

Jag har gjort illa mitt knä på nåt vis. Igår när jag simmade brände det plötsligt till, från nånstans vid fotleden och upp mot sidan av knäet. Det hände redan efter typ 8 längder eller nåt. Jag stannade till men kände sen inget mer. Men så fortsatte det att komma såna där konstiga ilningar, eller vad jag ska säga, och de blev värre och värre. Men bara just när jag gjorde en viss rörelse med benet. Det har säkert att göra med att jag inte riktigt simmar "som man ska" med det benet; det lever liksom ett eget liv med en egen teori om vad ett simtag är. Det har alltid varit så och det har alltid varit problemfritt, om än något fult.

Envis som jag är fortsatte jag trots att det gjorde ont. Försökte att inte simma så mycket med just det benet, men det funkar ju inte så. Målet var 50 längder men vid 42 gjorde det så ont att jag inte stod ut, så jag la ner det. Sen kändes ingenting. Idag på morgonen kände jag plötsligt att det gjorde ont på sidan av knäet igen, och det tycks öka. Har ingen aning om varför eg.

Spikmatta före medicin

Det tycks ju nu plötsligt blivit ett väldigt tjafsande om den där spikmattans vara eller icke vara (som nu dessutom verkar vara årets variant av marknadsståndens fejk-Crocs. Själv har jag ju testat den ett ganska stort antal gånger nu och kan konstatera att det på mig fungerar både avslappnande och smärtstillande (det andra mycket pga det förstnämnda) utan att jag för den delen fått några gigantiska uppenbarelser.

Visst, man ska ju akta sig för att säga att den "botar" saker, och vara ärlig med dess funktion (vilket jag nog tycker man varit där jag läst?). Men samtidigt känns det som att man går hårdare åt marknadsföringen och spridandet av spikmattan än tex reklam för smärtstillande mediciner.

Jag retar mig varje gång det är reklam för smärtstillande tabletter och/eller gel som ska ge rörelsefunktioner tillbaka (ni vet kvinnan på akvariet som inte kan lyfta sitt barn och mannen som jobbar med nåt som blir så superrörliga av Voltaren...). Istället för att pumpa kroppen full med läkemedel måste det ju ändå vara bra att utnyttja kroppens egen smärtstillande funktion? Allra bäst är det såklart att utröna vad som orsakar smärtan från början och bota det om möjligt, men det tycks i ärlighetens namn vare sig läkemedelsbolagen eller mattförsäljarna ha som råd.

Det ljusnar

Idag är det betydligt bättre. Jag kan ha kläder utan att vilja avlida och kan börja vrida mig skapligt utan att det kommer tårar. Bra så.

Gnällofant

En ynklig dag i mitt liv. Jag har typ gråtit av smärta och frustration, suttit i telefonkö till sjukvårdsrådgivningen (efter tvång från M), handlat hydrocortison efter rådet jag fick och sen äntligen kunnat vila lite. Det var skönt vill jag lova. Mindre skönt att vakna ett par timmar senare och inse att smärtan var tillbaka och att jag inte kan smörja mer med cortisonet förrän ikväll.

Just nu är jag mest rädd för att blåsorna (som har ökat) ska spricka och att det ska leda till mer elände. Jag kan knappt ha något på mig eftersom allt skaver, inte ligga på sidan eftersom huden då trycks ihop och jag är less på att få böl-anfall som en 3-åring. Har halvsuttit i sängen och sett film med datorn på en bricka i knäet.

Eländig Sara! Jag lovar och svär att aldrig mer vara i närheten av vatten och sol samtidigt! Jag lovar att alltid bada i max spf! Jag har lärt min läxa, kan det vara över nu då?

Plötsligt känns det klassiska modet med rosa parasoll och gigantiska hattar som en bra idé

Det närmaste en avklädd bild av mig ni någonsin kommer :)

Åh, ajajajajbuff vad ont det gör! Jag gick och la mig med inställningen att "imorgon är det mycket bättre" men vaknar med i stort sett samma smärta och obehag som jag till sist lyckades somna med.

Det blev konstigt värre under kvällen igår. Jag kylde och smörjde men inte blev det bättre. Plötsligt blev en del av området alldeles knottrigt och M kunde när han blivit hämtad inatt, konstatera att det där uppstått ett gäng med små små blåsor.

Ajsomfan!

Häxan gnälltant

Är man dum får man lida, som miss J brukar säga. Men det här är min blogg, jag får gnälla. Saken är den att nu är benen helt okej men bröstkorgen/halsen är hysteriskt öm. Jag hade tårar i ögonen när jag körde hem från M:s föräldrars stuga nyss för att det gjorde så jäkla ont att ha på säkerhetsbältet. Törs man lägga is på halsen verkligen?

Den årliga solsvedan

Dessvärre har jag lyckats bränna mig som satan. trots att jag lånade solskyddsfaktor (då jag glömde min på köksbordet hemma) av Fanny är jag alldeles tokröd och öm lite här och var. Mest på smalbenen där jag missade att smörja in mig innan vi satt på berget i solen och tittade ut över utsikten med uppkavlade jeans. Inte smart. Igår kväll fick jag lägga ispåsar på benen och ta en värktablett för att få ner den värsta smärtan så att jag skulle kunna sova. Idag är det lite bättre iaf. Har idag smörjt som en galning med Aloe Vera-gel som lindrar.

Även u-ringningen och ansiktet är illrött. Och ena örat. Jättesnyggt. Ser ut som en idiot.

Sara testar Shakti

Oj, det var en weird upplevelse! Försökte lägga mig på spikmattan (el Shakti som det heter) en stund. Läste på internet att man skulle ligga mjukt (och inte på golvet som jag trodde) och att det skulle göra ont en kort stund först. Jag provade att lägga min nakna rygg på mattan och aj som f-n vad ont det gjorde!

Tyvärr så ont att jag faktiskt inte stod ut att vänta på att det skulle bli bättre. Det liksom brände som eld. Så jag tog en t-shirt på och skillnaden blev lite för stor egentligen. Efter en stund lyfte jag upp tröjan halvvägs och led genom smärtan. Två minuter senare sov jag djupt. Hur skumt som helst. Jag kan inte säga att det slutade göra ont egentligen, men det blev bättre. Det känns fortfarande (jag vaknade efter en halvtimme) där ryggen var bar nu när jag just stigit upp. Det känns liksom varmt. Jag önskar jag legat med hela ryggen bar. Nästa gång, kanske.

Världens sämsta inspiratör

Lite brist på inspiration och ork får erkännas. Inte ens nyheterna går jag igång på idag. Lillasyster har önskat filmkväll med smoothies och några hyllmeter chips och jag är helt med på den båten, även om jag egentligen känner att jag borde aktivera oss mera. Hon ser lite uttråkad ut stackarn där hon sitter vid sin dator och spelar spel. Eller ja, hon överlever nog. Imorgon, hoppas vi att det bli mer fart på den här tanten.

Ska jag vara riktigt ärlig (och plötsligt privat) har jag menskramper från helvetet och det tar musten ur allt just nu. Och höll mig vaken inatt. Det är såna stunder man vill söva katterna och skapa ett levande bälte av dem att ha kring midjan. Men det kan man ju inte. Vanlig värmekudde får duga, även om den svalnar på ett sätt som en varm, gosig katt inte gör...