Film 19/10: 2x romantik

På Irland (liksom i Sverige, tror jag?) finns en tradition att kvinnor "får lov" (hm) att fria till sin respektive på skottdagen. Anna (Amy Adams) lär sig detta just som hennes pojkvän, den framstående kardiologen Jeremy (Adam Scott) rest till Irland med jobbet. Kvällen innan hade Anna förväntat sig ett frieri av Jeremy men när det nu uteblev bestämmer hos sig för att själv ta sig till Dublin och fria på skottdagen som infaller några dagar senare. Dessvärre hamnar planet i oväder och tvingas landa i förtid och istället för att invänta bättre väder ger hon sig ut för att ta sig till Dublin på egen hand men strandas istället i den lilla byn Dingle. I Dingle tas hon emot av den ironiska befolkningen, mest bestående av de lokala pubbesökarna samt av pubägaren Declan (Matthew Goode), en ung man som inte direkt imponeras av den amerikanska överklassflickan. Declan erbjuder sig, mot betalning, att köra Anna till Dublin, en resa som såklart kantas av problem och kulturkrockar.

Leap Year är en ganska klassisk romkom där enkelhetens pojke möte flicka från ytligheten och där motsättningar ska bli charm och så småningom romantik. Jag gillar både Adams och Goode, men det är synd att de inte väljer bättre filmer än såhär. De gör vad de kan av sina roller som är präglade av kulturella fördomar (vilken kvinna skulle bestiga ett halvt berg iklädd stilettklackar?), men så värst spännande eller omvälvande blir det aldrig. En kort stund öppnas något då Declans romantiska förflutna blottas, men tyvärr stänger man den dörren för snabbt och hans egen historia försvinner i Annas strävan efter att bli läkarhustru (till en man som såklart inte är lika charmig i slutet som i början och vars "sanna jag" hon naturligtvis missat under hela deras förhållande). Den håller som underhållning, mest tack vare skådespelarnas charm och det irländska landskapet som får mig att längta ut på äventyr. Betyg 2/5.

Jag läste en intressant recension av She's Out of My League som påstod att den skulle vara något utöver de traditionella romantiska komedier som annars dominerar genren. Snygg kvinna möter osnygg töntkille och tycke uppstår utan att den osnygga töntkillen behöver förändra sig och bli en vacker fjäril.
Den vackra kvinnan är Molly (Alice Eve), en partyplanner som av en slump (såklart) träffar på den osnygga töntkillen Kirk (Jay Baruchel) när hon glömmer sin iPhone i säkerhetsgenomgången på flyplatsen där Kirk arbetar som vakt. Hon är bränd av tidigare förhållanden och han försöker inte ens imponera eftersom hon är "out of his league", något som uppenbarligen fungerar. Det tar ett tag innan Kirk inser att han dejtar Molly och det är väl också då som problemen startar. Pressen blir hög och dessutom dyker bådas respektive ex upp i historien.
Jag gillar helt klart idén att låta den inre skönheten få utrymme utan att för den delen snygga till det yttre. Vi har sett filmerna med töntkillarna resp -tjejerna som med lite enkelt fix blir snygga hunkar/bombnedslag när deras inre skönhet kommer fram (...) så kanske är det nu dags att slopa den obligatoriska makeover-delen? Bra så långt, men dessvärre drabbas filmen av alla de andra vanliga romkom-fällorna. Det blir för storslaget, fånigt och bitvis väldigt överspelat och krocken som trots allt inträffar är tråkigt stereotyp. Även om jag stundvis ser charmen i filmen uteblir skratten från min sida. Personligen tycker jag Molly är en väldigt tråkig karaktär som inte riktigt fastnar, men det finns lite guldstoft i bakgrunden i form av några biroller.På rätt väg, men inte ända fram; en stark 2/5 får det bli.