Som pausunderhållning har jag numera helt fastnat i den underbara världen av How I Met Your Mother. Jag har tidigare sett ganska många avsnitt i blandad ordning då de gått på tv, men nu har jag börjat se serien från början till slut istället. Och den blev så mycket roligare, på nåt sätt. Och precis som när det var Friends som gällde så är det svårt att inte längta efter att leva det fiktiva storstadslivet med världens bästa vänner ständigt omkring sig.
Jag gillar att det är en ganska snäll serie, att killarna resp tjejerna inte är så traditionellt grabbiga/tjejiga, utan att det för den sakens skull känns konstruerat och politiskt tillrättalagt (eller nåt). Och Neil Patrick Harris. Brilljant man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar