Inga ursäkter...

Och på tal om Manchester-popen; jag hade ju lovat mig själv att om Stone Roses någonsin skulle samla ihop sig och komma till Sverige för en spelning igen så skulle jag vara där. Och så läste jag får nångra veckor sen recensionen av deras spelning på Hultsfred i juni!! Hur kunde jag missa det?

Eighties!

Inte så mycket filmkväll ikväll. Men soffhäng blev det. M satt och grejade med nåt nätverkstjafs medan jag halvlåg och gosade katt allt medan vi såg på ett par avsnitt av Eighties via SVTPlay. Kan rekommenderas till alla som, precis som jag, har en ständigt pågående kärleksrelation till just 80-talsmusik. Och då främst det elektroniska eller det där riktigt fånigt pop-glada (pudelrocken var inte riktigt min tekopp). 

Önskade lite för en stund att jag varit tonåring där i början av 80-talet och vuxit upp i Manchester eller i nån annan stad där 'allt hände'. Inte för att jag tror att det var enkelt eller fullt så romantiskt som det kanske målas upp idag, men att ha fått göra en liten tidsresa bara en stund hade varit häftigt.

Det hårfagra 80-talet

Själv hade jag min Manchester-era i början av 90-talet istället. Men det var fortfarande samma band, till stor del i vart fall. Joy Division, New Order, Stone Roses, James osv. Och de finns fortfarande på mina spellistor. Jag blir aldrig less.

Så bädda ner dig i lite nostalgi och kika in på SVTPlay!

Anger Management

Har just sett de två första avsnitten av Charlie Sheens nya tv-serie; Anger Management (2012). Och nja, det var ingen höjdare. Inget särskilt alls som stack ut och Sheen verkar mer säga sina repliker än leverera dem. Och han ser lite för 'gammal & snäll' ut för att riktigt vara trovärdig i en roll som en semi-badboy. Eller kanske för lite självsäker, jag vet inte, något är det.

Trailern nedan var roligare än serien såhär långt. Tveksamt om det blir fler avsnitt för min del.

Sötungen

Hade det sötaste sms:et på mobilen imorse, skickat vid 3-tiden inatt av lil'sis som hade nån filmkväll (?) i lägenheten igår:

"Det blev en lyckad kväll, ingenting är trasigt, godnatt!"

Semesterdag no 5

Regnig lördag. Skönt på ett sätt då måstena (alt möjligheterna, beroende på hur man väljer att se det) blir lite färre. Trist då vi egentligen verkligen hade behövt ta oss an örtlandet idag, den delen av trädgården har nämligen hittills blivit nästan helt försakad. Men det kommer väl fler soliga dagar, och just nu behöver både gräsmattan och odlingarna vatten.

Så vad tar vi oss an idag då? När vi vaknade först vid 8-tiden pratade M om att fara till stan och titta på en ny säng så att min rygg blir lite gladare. Jag skulle också behöva hitta ett par nya sneakers (for real!) och det vore trevligt att strosa runt lite och försöka hålla efter resterna av lönen (vem gillar inte en utmaning?). En dagbok vore inte heller tråkigt, alt så bor vi ner oss i soffan hemma och ser film efter film.

Nu har M somnat om igen och jag har inte riktigt hjärta att väcka honom än, så vi får väl se hur sent vi blir redo här till att börja med. Det känns nästan som att regnet förde med sig det där semesterlugnet som jag hittills saknat. Kan det rent av vara så? Sweet!

Kvällens tv-tips!

Om man som jag är trött och oengagerad samt lite svag för Paul Bettany (eller Kristen Dunst), då är kvällens tv-tips Wimbledon (2004) som visas på SVT1 kl 22.30 ikväll:

Är du däremot på humör för en riktigt bra och rolig Sci-Fi (alt är svag för Nathan Fillion eller kanske Summer Glau) kan jag varmt rekommendera Serenity (2005), kultfilmen som följde upp den alldeles för tidigt nedlagda kultserien Firefly (2002) av Joss Whedon. Ja då är det TV6 du istället ska rikta in dig på, kl 23 visas den där:

Plötsligt Spidey-begär

Och varför har ingen sagt att Denis Leary är med i den kommande The Amazing Spider-Man (2012)??? Såg honom flimra förbi i en trailer på bion igår och nu måste jag ju se den!

Ärligt talat så har mitt intresse annars varit ganska svalt inför den här remaken. Trailern jag såg först kändes nästan bild-i-bild likadan som den förra, Spider-Man (2002) med Tobey Mcguire i rollen som Spidey istället för som nu Andrew Garfield. Och ska man se en film vars hela story man redan har sett så måste den ju ha något extra speciellt. Men så har jag läst återkommande kommentarer på bl.a twitter från journalister som var på pressvisningen och imponerades. Så då vaknade intresset lite.

Plus nu det här med Leary då. Och Emma Stone. Och Rhys Ifans som The Lizard. Så nu måste jag alltså se den. Any takers?

Rec: Snow White and the Huntsman (2012)

Betyg: 3,5/5

Prinsessan Snövit (Kristen Stewart) hålls i hemlighet fången av sin styvmor, Drottning Ravenna (Charlize Theron) i ett torn i det stora slottet. I kungariket har allt blivit mörkt och kargt sedan Ravenna tog makten genom att döda Snövits far strax efter att hon äktat honom. Folket, som tror att prinsessan är död, ser inget hopp utan försöker istället hålla sig undan Drottningen och hennes otäcka riddare.

Drottningen själv är besatt av sin egen skönhet, en skönhet hon försäkrats genom en magisk trollformel som barn. En skönhet som bara kan hotas av 'den utvalda'. Den utvalda är nu snart uppvuxen varpå Drottningens skönhet blir allt mer skör och hon börjar hotas av ålderdom. Just som hon fått veta att det är Snövit som är 'den utvalda' lyckas Snövit rymma ut i Mörka Skogen. Drottningen anlitar den bittra och försupna Jägaren (Chris Hemsworth) att hitta och föra tillbaka Snövit till henne.

Kristen Stewart fick faktiskt nytta av sina Twilight-poser

Regidebuterade Rupert Sanders Snow White and the Huntsman (2012) tycks möta väldigt delade åsikter. Personligen var jag den enda i mitt sällskap om fem personer som verkade nöjd efter biobesöket. Kritiken som framfördes hade jag inget att säga emot egentligen; det finns en hel del knepigheter med själva sagoversionen (brukar inte älvor vara väldigt medvetna om vilka som beträder deras land, tex?), vissa delar kändes lite som dötid, skådespeleriet skulle bitvis behövt bättre regi etc. Men jag gick ändå ut ur salongen och kände mig underhållen av en snygg sagoberättelse nästan helt fri från det vanliga såsandet som brukar vara obligatoriskt när det kommer till just sagor. Istället fick jag se en film om två starka kvinnor i en annars mansdominerad värld där enbart män besitter styrka och förmåga och där kvinnors skönhet anses vara deras enda tillgång, så länge den varar. Ursprunget i Drottningens ondhet fick en förklaring som gjorde henne mer mångsidig och djup än jag tidigare sett/läst och Snövit behövde egentligen aldrig räddas av nån prins på det klassiska offer-sättet. Och bäst av allt var kanske frånvaron av klegg i slutet !

Vilsen Chris Hemsworth och låtsasdvärgarna

När det kommer till skådespeleriet så var det som sagt lite svajigt på sina håll. Jägaren såg mer än en gång lite omotiverat vilsen ut, Stewart har absolut gjort bättre rollprestationer och överspelet hos Theron var ibland nästan olidligt, i mitt tycke. Gissningsvis är det regin det brister i, en mer erfaren regissör hade kanske kunnat locka fram bättre resultat. Och storyn hade alltså både sina brister och riktiga vinster. 

Utseendemässigt var det dock inte så mycket som svajade. Det är absolut en snygg film med snygga effekter och vackra såväl som otäcka miljöer. Kostymen var påtagligt välgjord och koreografiskt har jag inget att invända. Symboliken, tex den oljeindränkta fågeln, var det heller inget fel på (men det var många fåglar i filmen).

Hade jag bara gått på min upplevelse och känsla av filmen hade den fått en fyra, men när allt vägs in blir det svårare. Jag får ta till halva betyg för att visa att jag faktiskt gillade den så betyget blir 3,5/5.

Recensioner: DN (3/5), Onyanserat (1/5) Exp (3/5), SvD (4/6).

Bullfest och ryggkramp*

Bullbaket som jag inte orkade med igår blev av idag. Det tog lite mer tid än jag tänkt men var faktiskt också roligare än tänkt. Och resultatet blev bra, verkade uppskattat av de som hittills smakat. Jag gjorde mandelbullar idag och har planerat för att göra vanliga kanelbullar nån dag snart. Lika bra att fylla upp frysarna när jag liks är på gång. 

Bullfrossa

Annars har jag faktiskt känt av ryggen en hel del idag. Det var ju ett tag sedan sist annars. Säkert för att jag gjort mycket med armarna, typ kavlat bulldeg och slitit upp ogräs i trädstamsstorlek, det brukar den inte gilla utan brukar svara med kramp mellan skulderbladen då. Oerhört oskönt. Delvis kanske det också beror på sängen, det tycks vara nåt slags magiskt förhållande som min rygg och sängen på landet har. Sover jag 5-6 timmar så funkar det ganska bra, men mer än så och jag vaknar i kramp och 'tandagnissel'.

*Edit: Låter lite som en titel på en Stefan & Krister-buskis, inte sant? Huga...

Att höja statusen på omsorgsarbete

Det här är som alltid otrevlig läsning, som känns lite i hjärtat. Speciellt då det rör min gamla arbetsplats (men inte min avdelning). Jag vet väl, till viss del via ryktesvägen, vad det handlar om och tänker inte orda så mycket om det. 

Men jag vill ändå säga att är det något jag tagit med mig från mina år inom äldreomsorgen, och demensvården specifikt, så är det att det behövs en rejäl statushöjning av yrket. Kvalitet sitter inte alltid bara i pengar faktiskt, utan även i annat. Och i just det där yrkesområdet handlar det, skulle jag vilja påstå, till största del om personlig lämplighet, något som inte värdesätts alls så mycket som det borde. Det är dels en lönefråga förstås, och där kommer pengarna in, att visa via lön att man tillerkänner goda medarbetare att de gör ett gott jobb, samt att ge möjligheterna att kunna göra ett gott jobb, genom resurser, men även genom kompetensutveckling.

Men det handlar också om att ställa krav redan från början vid anställningar, att inte låta omsorgen bli en 'slasktratt' där alla kan få jobb, oavsett personlig lämplighet. För det är inte att sätta värde på vården, eller på de anställda. Och idag är det lite så det ser ut. Alla kan få jobb och det ska till mycket för att en person som visar sig inte vara lämplig ska plockas bort. Det är i vart fall min erfarenhet.

Och det handlar inte om att man nödvändigtvis är en dålig människa bara för att man inte platsar i vårdyrket, det vill jag hävda med bestämdhet. Speciellt inte när det kommer till någon form av specialomsorg, som jag vill mena att både demens- och komplikationsvård, där jag själv senast kommer ifrån, är. Alla platsar bara inte. Liksom alla inte platsar som lärare, brandmän eller vad du vill.

När man konkurrensutsatte äldreomsorgen så kan man tycka att en av effekterna borde ha blivit just krav på ökad kvalitet, men jag kan inte påstå att jag sett att det blivit så mycket så, snarare har bara livremmen dragits åt. Inom personlig assistans har jag däremot sett just den effekten. För är inte brukaren nöjd har hen alla möjligheter att säga upp sitt avtal och välja en annan utförare. Därför måste man som arbetsgivare se till att rätt person är på rätt plats. Och så borde det även se ut inom äldreomsorgen.

Så, en löneöversyn, högre krav (via provanställningar tex) vid anställningar, möjligheter till ständig kompetensutveckling och till viss del större rotation av personal (en viss mån av arbetsplatsbyte med jämna mellanrum är inte alls en dålig sak) tror jag är några av nyckelorden för att öka kvaliteten och statusen på omsorgsarbete.

Rec: The Muppets (2011)

Betyg: 3/5

Jag minns The Muppet Show (1976) som en trivsam, ibland lite sorglig tv-serie som vi hade inspelad på VHS-kassetter när jag var liten. Jag älskade musiken och den varma framtoningen. Därför var jag lite orolig över vad Disney nu skulle gjort med karaktärerna och showen, när jag satte mig framför The Muppets (2011), 30 år efter att den ursprungliga tv-serien lades ner.

Gary (Jason Segel) och Mary (Amy Adams) ska fira sin tioårsdag med en resa till L.A. Men när de bestämmer sig för att ta med Garys lillebror, tillika mupp (och muppfantast), Walter (Peter Linz) blir resan inte riktigt den romantiska getaway som de först tänkt. De hamnar istället mitt i en situation där de bara har några dagar på sig att samla ihop ensamblen från The Muppet Show och sätta upp en ny föreställning i syfte att tjäna ihop tio miljoner dollar, för att inte deras gamla studio ska rivas och ersättas med oljeborrtorn. Till sin hjälp får de Kermit The Frog (Steve Whitmire) som följer med på en resa för att hitta och övertyga sina gamla vänner att de fortfarande har något att ge, trots att de i stort sett är bortglömda.

Jag trodde att jag skulle ha svårare för de nya rösterna än vad jag faktiskt hade; jag tänkte faktiskt knappt på det. Och storyn som skrivits av bl.a. just Jason Segel, var en värdig mupparna-historia med värme och märklig humor, även om jag gärna hade sett mer av det sistnämnda. Musiken, som till stor del skrivits av ena halvan av Flight of the Concordes, Bret McKenzie, får också godkänt. Men jag hade önskat att de valt att återanvända fler av de gamla låtarna som åtminstone jag förknippar med serien. Det hade varit en trivsam gest mot oss 70- och 80-talister som säkert bänkat sig framför filmen i hopp om en liten nostalgitripp.

Det är en charmig film och mupparna själva gör ypperliga insatser (!). Jag hade önskat att man inte försökt trycka in sådär väldigt många kända människoansikten då det lite tog fokus från både mupparna och de huvudsakliga mänskliga rollerna. Jag tror att det bidrog till att filmen blev lite platt mot slutet och inte riktigt så medryckande som jag hoppats på. Den är, i mitt tycke, som roligast under tiden de far runt och samlar ihop gänget. Därför blir det inte mer än ett medelbetyg. Jag hade velat bli lite mer underhållen, helt enkelt. Betyg: 3/5.

Recensioner: DN, Exp, SvD, Ony.

Semesterdag 2

Som önskat kom det en massa regn igår. Det började ganska sent på eftermiddagen och höll sedan i hela natten. Jag vaknade ett par gånger inatt av att regnet piskade hårt på rutan. Sen strax före klockan åtta, då klockan skulle ringa, letade sig några solstrålar in genom gardinerna och väckte mig. Men även om det inte regnar idag så är det blött ute, för blött för att det ska vara trevligt med trädgårdsarbete. Och för att ligga på filt i solen (som dessutom gömmer sig bakom molnen). Så det är inomhusaktivitet som väntar för mig idag.

Frågan är bara vad. Jag har förvisso en hel hög med tv-serier som jag borde se/se ikapp, och kanske ännu fler filmer. Men jag vet inte om jag har ro nog att sitta helt stilla idag. Eventuellt blir det brödbak och/eller bullbak istället. Jag ska bara ta mig för att ta bilen till Ica och handla. Så ja, seg men rastlös. Omöjlig kombination.

Dexter, säsong 6

(Liten spoiler-alert! Har du inte, och tänker att du ska se säsong 6 av Dexter får du läsa vidare på egen risk!)

Så, då har vi ÄNTLIGEN lyckats maratontitta igenom senaste säsongen av Dexter (2006). En mer ojämn säsong än vad jag upplevt med serien tidigare. De första fem avsnitten var snudd på tråkiga men så kom det ett par avsnitt (6 & 7, vill jag minnas) där saker plötsligt kastades om en del och Dexter (Michael C. Hall) själv började visa helt nya drag. Jag var dock inte säker på om jag gillade vändningen, men den där riktigt osympatiska och aggressiva Dexter tonades åter ner en bit i de följande avsnitten. Kvar blev en lagom men ganska farlig utveckling av vår 'goda' seriemördare.

Upplösningen då? Tja, själva mördaren/mördarna var egentligen inte vare sig udda (för att vara med i Dexter) eller så övertygande som karaktärer (eller motiv) egentligen, så den delen av storyn hamnade lite i skymundan av övriga karaktärer. Debras (Jennifer Carpenter) våndor och psykologsessioner var betydligt mer intressant än Quinns (Desmond Harrington) långsamma förfall men jag vet inte om jag riktigt gillade hennes 'upptäckt' mot slutet (än mer bisarr blir den om man tar in Carpenter och Halls tidigare äktenskap in i bilden). LaGuertas (Lauren Veléz) ständiga involvering var lika irriterande som bra och den luriga bifiguren, praktikanten Louis (Josh Cooke), byggde smygande upp en egen story som jag gissar att vi får se mer av nästa säsong. 

Colin Hanks

Nämnas bör förstås också årets special guest star, Colin Hanks, som spelade Travis Marshall, den förledde unge mannen som överlistade Dexter mer än tidigare mördare gjort. Det är andra gången som jag ser Tom Hanks Jr i något (Lucky (2011) såg jag för ett tag sedan) och även om han inte slår John Lithgows insats som galen mördare i säsong 4, så gillade jag honom. Han har förmågan att se både menlös och galen ut på en och samma gång.

Då har jag/vi nu en väntan ända till den 30 september innan det blir fler Dexter-avsnitt. Även om slutscenen var ganska väntad (men var det i linje med tidigare Dexter att vara så oförsiktig?) var det en riktigt bra cliffhanger inför säsong 7. Så bra att jag tom drömde om den inatt.

En regnig kväll så...

Dexter S06E08-12, finally har vi tid samtidigt! Så schhh en stund, så återkommer jag sen....

Semesterdag no 1

I nästan två timmar höll jag mig på filten i förmiddags. Det var soligt (jag fick 'tillverka skugga' för Rosa Katt som ville vara med men som inte fixade värmen), übervarmt och jag drack iste, läste halvdålig 'tjejtidning' och lyssnade på reklamradio.

Sen gick det inte längre. Jag försökte faktiskt komma på nåt kul att göra med lil'sis, men när jag väl tonårsmorsat upp henne från sängen var hon seg och flydde snart in till datorn igen. Så då blev det rabatterna. Den längs med väggen fick lite kärlek. Eller ganska mycket. Jag rensade ogräs, flyttade blommor, kapade av några som blivit väl sturska och kastade tom bort ett par som jag inte gillar. Och det tog sin tid. Ungefär hela P1 Sommar med Anja Pärson, som jag lyssnade på under tiden. Men snyggt blev det faktiskt. Nu ser det lite ordningsamt ut igen.

Jag hann också påbörja rabarberlandets omsorg men det kryllade av myror som fick för sig att börja krylla på mig så bara en fjärdedel blev klart innan jag gav upp. Svidande myror i bh:n är ingen picknick, I promise... Och ungefär samtidigt började ryggen gnälla mer hörbart, så jag får lämna det där åt M när han kommer hem.

Nu har jag duschat av mig all jord och allt ogräs som fastnat i håret och tänker att jag borde hitta det där semesterlugnet igen. Oklart hur bara. Önskar att jag tagit med mig Lehane-böckerna ut hit men jag tror att jag fått med mig det förra men hittills olästa numret av Empire, så det får väl bli lite filmförkovrande då.

Trist rivningstrend i Umeå

Läser att ytterligare ett gammalt trähus i Umeå har rivits, den här gången utan lov. Det tycks ha blivit en trend bland fastighetsägare i centrala Umeå att medvetet låta gamla trähus förfalla för att sedan på något sätt se till att de rivs och ge dem tillgång till oerhört dyrbar mark. Det de ev riskerar att få böta är en spottstyver av vad marken är värd i den här märkligt dyra staden. Det finns fler väldigt vackra hus som härör från ett äldre Umeå som just nu bara står och förfaller. Och tidigare finns exempel som Rosa Villan som eftersattes så pass att enbart rivning återstod som alternativ.

Skamligt, tycker jag. Och oerhört slött av kommunen att inte hålla koll och utnyttja sina möjligheter att kräva att underhåll sker. Tvångsförvalta hus vars ägare beter sig på det här viset. Men det känns snarare som att fokus är att förnya, bygga stort, flådigt och dyrt. Inte att se vikten av den blandade stadsmiljön där både gammalt och nytt skulle kunna samsas riktigt fint, om man bara ville.

Kan man tvångsflytta syskon till Norrland?

Lillebror har köpt hus väldigt långt härifrån. Men han bloggar om det så jag förlåter honom att han inte plötsligt fick för sig att bosätta sig i norra Sverige. Nu kan jag ha lite koll iallafall.

Och frisyren är intakt också

Håller med min namne; roas också av att se att framgången kanske inte var helt oväntad när det kommer till den här mannen.

Tv-tips i efterhand

Vi såg just "Hans Roslings statistik" på SVT2, ett BBC-program som bara råkade börja just som vi satte oss och slog på tv:n. En riktig lyckträff, visade det sig. Oerhört underhållande och intressant program! Det kan väl inte bli annat med Hans Rosling, i och för sig.

Hittar tyvärr inte programmet på SVTPlay, men det går i repris imorgon och i övermorgon. Ett absolut tips. Jag kan även tipsa om hans TED talk som ni hittar här.

Hejdå kontoret!

Så, helgtjänstgöringen är förbi, det har varit en väldigt stillsam telefonlinje och jag hann få klart lite grejer som jag hoppades slippa ha hängande kvar före semestern. Nu är skrivbordet avstädat och jag har lämnat en lapp med en lägesrapport till min vikarie. Det till och med kändes lite som semester när jag släckte lyset och låste igen efter mig. Sen att jag ska tillbaka dit redan på torsdag en kort sväng är en annan sak...

Bortsett tisdag väntar nu fyra veckor ledighet, det ska faktiskt bli lite skönt nu efter de hektiska inkörsveckorna. Men lika roligt kommer det att bli att börja om igen efter semestern. En riktigt trivsam känsla kan jag lova!

Mitt skrivbord före städningen

Midsommar

Midsommarafton blev solig och fin, vilket märktes på den mängd människor som kom till vår lilla by för att fira. Hamnen var fullbelagd med båtar och det stod parkerade bilar genom halva byn. Väldigt trevligt! Tror säkert att ryktet om den goda maten på Tullgården stod för en del av folkmängden.

Och maten utmärkte sig som vanligt med att vara magnifik! Vi åt fram till koma, ungefär. Måste nog dra med mig mina vänner dit på en av deras helgbufféer, tror jag. 

Sen hade vi några moln över glädjen och trivseln som jag inte vill skriva så mycket om. Men saker kan hända även under storhelger. Hälsan styr man inte över, även om det är lätt att glömma att ta hand om sig själv ibland. Det var ungefär just det jag sa när M klämde min hand hårt på väg in till stan i hast för att vänta på besked i akutens väntrum. M är dålig på att ta hand om sig och jag är bra på att oroa mig. Jag tycker att jag haft min del av sjukdomshistorier i släkt och familj för resten av min livstid nu. Och skulle det hända honom något vet jag inte vad jag skulle göra. För stunden verkar det dock bättre och lovande för vår 'någon' och vi hoppas på fler goda nyheter under dagen.

Ta hand om er och trevlig fortsättning på Midsommarhelgen!

Snart semester!

Hade faktiskt separationsångest på riktigt idag när jag skulle bege mig hem från jobbet. Satt kvar i tre kvart efter att jag stämplat ut, fikade med kollegorna och dröjde mig kvar på kontoret. Nu har jag telefontiden i helgen och ska dessutom in på utbildning på tisdag, men halva kontoret gick på semester idag så jag tog ut min stundande semester lite i förväg. Och jag vill inte riktigt gå på semester.

M skrattade åt mig och skakade på huvudet när vi sågs för en egen AW på stan i eftermiddags. Knasigt förstås, men en inte alldeles oangenäm känsla ändå. Jag trivs verkligen på jobbet!

Imorgon är jag dock ledig, vi ska som vanligt fira midsommar med M:s familj här i byn. Vi åkte ju hit och firade även åren innan vi köpte huset. Det är så mysigt på midsommar här, stora delar av byn engagerar sig och har aktiviteter vid Tullgården. Och vi brukar boka bord och äta där; kvinnorna som numera arrenderar restaurangen lagar gudomligt god mat, värt varje krona! Så det lär absolut bli trevligt. Bara solen vill vara med oss så blir det topp!

Inte bara jobb

Men jag, jag gör annat än att jobba också. Som att äta glass på rådhustorget med lil'sis i solskenet häromdagen. Mysigt värre, och ett extra plus att deras mjukglass är laktosfri. 

Foto'sis

Snygg'sis

Och ja, M anslöt också efter en stund, men han vill inte
fastna på bild så det här är allt ni får se av honom.

Jobbfokus

Lite smått kaotisk dag på jobbet idag. M var lite seg i starten idag så vi hade inte riktigt marginalerna på vår sida med alla miljarders vägarbeten i stan så jag kom inrusande på kontoret kl 7.03 som först. Sex missade samtal. På tre minuter. Hyfsat imponerande. Som tur var visade det sig vara två ganska ivriga personer som ringt, så det var inte så farligt. Men sen fortsatte telefonen att gå varm i stort sett ända fram till lunch. Och däremellan satt jag och ringde ut. Så förmiddagsfikat tog jag vid datorn.

Men jag gillar när det går undan och händer lite. Det blir lite spännande då och det är kul när situationer som en stund ser omöjliga ut, löser sig. 

Och det känns fortfarande som att det var ett så rätt beslut att byta jobb. Jag har sagt det förut, jag vet, men jag är så väldigt glad över att det blev av och att det blev så rätt. Jag trivs så bra, jobbar med trevliga, lite knasiga människor som tycks uppskatta mig också (även om jag fortfarande har stunder då jag känner mig som en alien) och jag gillar mina uppgifter. Jag skulle snarare vilja göra mer och fler saker och förhoppningsvis kan jag få upp till heltid i höst när organisationen ska göras om lite, som det ser ut. Ser fram emot det!

På bättringsvägen

M var med halta katten hos veterinären idag. Vi blev lite bekymrade över läget så det kändes rätt. Det var dock ingen större fara med henne, men hon fick tassen ompysslad, lite antiinflammatoriskt, direktiv om att hålla sig inne ett par dagar och så en tratt att ha på huvudet för att inte greja med såret. De två senare sakerna har vi dock inte uppfyllt. Hon går ändå inte så långt nu när det gör ont, hon sitter mest på trappan. Och Smilla är en katt man inte direkt tvingar till något. Därmed faller även tratt-grejen. Gissa om vi skulle bli straffade om vi drev på med det. Nej vi avvaktar och ser om det blir bättre, om inte så får vi väl köra mer strikt, men annars låter vi det vara, tror jag.

Smilla igår i det vackra norrlandsljuset, med onda
tassen lite diskret lyft i en snygg pose vid brunnen i trädgården

Redan ikväll verkar hon bättre och stödjer på tassen en hel del. Nu fick hon förvisso lite smärtstillande men jag tror att det är lite bättre faktiskt.

Enligt M var hon väldigt snäll och medgörlig hos veterinären. Hon lät henne både hålla och raka tassen utan problem. Och hon fick tvätta såret och greja med henne. Kloka Smilla. Tur att hon gillar äventyr.

Trotsåldern 2.0

Alltså tröttheten ikväll! Somnade i soffan för en stund sedan, framför en film (som jag förvisso redan sett). Like a tant! Det känns att jag har tidig vecka den här veckan, alltså att jag börjar sju. Jag kommer mig oftast inte i säng tidigare än annars, så det blir inte så mycket sömn. Jag har helt enkelt inte riktigt kommit till freds med tanken att lägga mig vid 22-23-tiden. För trött är jag, jag bara vill inte lägga mig.

Inte nu heller.

Grinolle

Magen fortsätter att göra ont, dumt nog. När vi träffades för lunch idag var M inne på att det var nån form av akut blindtarmsinflammation eller nåt och var nästan beredd att köra iväg mig nånstans. Själv tror jag mer att det är ett resultat av några ganska omtumlande, händelserika veckor med allt vad omställning heter. Alla rutiner är i stort sett omkastade, eller rättare sagt; jag har plötsligt rutiner för sånt som mat och sömn. Jag har lärt mig en massa nytt, varit orolig över att inte vara kapabel att lära mig allt det nya, varit orolig över att inte passa in osv. Och så har det blivit ovanligt mycket luncher och middagar ute. Sammantaget känns det inte så väldigt långt borta att magen ledsnat lite och nu grinar så snart jag äter något, alt inte har ätit på ett tag. Några dygn med omeprazol kanske gör susen.

Sötaste emliga

Hon kan inte stödja på tassen men ville
ändå ut och lukta på de nytillkomna plantorna vid trappen

Kvällens tv-tips

Såg att TV6 visar Office Space (1999) kl 22 ikväll och måste såklart tipsa om den utifall ni inte sett den tidigare. En riktig klassiker, perfekt för en söndag kväll.

Semester?

Att vara illamående hela dagen var ju inte riktigt det jag planerat. Det är dock bättre än igår kväll så jag är allt mer övertygad om att jag åt nåt funky igår. Men det har omkullkastat alla planer idag. How fun. Och det dumma regnet har hjälpt till att göra detsamma. Jag som skulle umgås, fika och hinna få gjort saker i trädgården. Inget blev gjort.

Nåja, en vecka kvar till semestern så då hinns väl det också. Nu börjar vi dessutom (för vad, femte gången?) åter planera en ikea-resa*, som jag hoppas blir av (den här gången) första veckan på semestern. Ska se om vi kan göra den lite extra skojig med något mer än bara ikea på schemat. Vore trevligt att göra något mer än renovera huset (hur bra det än är att vi nu får gemensam tid till det) och jobba i trädgården på semestern. Någon natt hemifrån kan vi väl få till? Vi får väl se.

Men det känns lite märkligt att gå på semester nu när jag just kommit igång på nya jobbet och då jag trivs så bra. Lite udda motvilligt, med andra ord. En helt okej känsla, kan jag meddela!

*Förklaring till alla i södra Sverige; närmaste ikea ligger i Sundsvall, ca 25 mil bort

Mullermage

Det blev som väntat en ganska lugn kväll för undertecknad. Bortsett från att jag började må dåligt kring midnatt. Eller egentligen började det kanske tidigare, jag hade magknip redan en stund efter att vi lämnat restaurangen igår eftermiddag och det höll lite i sig. Hade tänkt äta jordgubbar och annat gott i min ensamhet under kvällen när både syrran och M get sig iväg, men det lockade inte alls. Sen efter att jag slumrat på soffan en stund under senkvällen vaknade jag och mådde tokilla. Det bubblade och levde om i magen resten av natten. Omysigt värre. Och lite oklart vad det var, jag kände mig inte alls sjuk egentligen.

Det blev en sen kväll iallafall. Jag hämtade upp M först efter halv tre och sen for vi ut på landet till våra konvalescenta svansdamer. Den ena har dock återhämtat sig och verkar som vanligt igen, men den äldsta, Smilla, stödjer fortfarande inte på ena framtassen och ligger mest och vilar. Hon ser så ynklig ut när hon sitter upp med tassen lyft mot bröstet. Min lilla skräpfia. Jag tror och hoppas att det går över snart.

Lördag kväll

Solen på landet blev regn i stan. Jag hoppas dock att regnet kommer till landet också, det skulle behövas lite regn på växtligheten nu.

Vi åt middag på uteservering tidigare ikväll, lite för att fira lil'sis nya jobb, men också för att det var helg och trevligt. Det blev dock lite kyligt mot slutet så vi hoppade över efterrätten och gick till Costas och drack kaffe istället. Eller ja, mitt kaffe bestod kanske mest av glass och nougatsås (det enda sättet jag gillar kaffe på), men ändå.

The Ex 

Nu är lil'sis på nån grej med kompisar och jag har skjutsat M till en födelsedagsfest. Själv är jag ganska trött och tänker att en kväll i soffan med nån lättsam film och lite jordgubbar blir bra. Vet inte om jag ids se något nytt eller om jag helt enkelt kommer hänga framför The Ex (2006) med Zach Braff och Jason Bateman som TV4 visar om en stund. Ingen jättebra film, men kanske lagomt lättsamt ikväll. Låter kanske trist, men jag är faktiskt fullt nöjd.

Morgonstund

De nya vanorna känns fortfarande bra. Även om det kändes lite tantvarning att däcka i sängen redan halv tolv en fredagskväll, plus att jag slumrade lite i soffan till början av filmen* vi såg. Vaknade och klev upp klockan åtta idag (jag menar en lördag!?!), och kunde greja på i trädgården i nästan tre timmar innan resten av familjen behagade stiga upp (efter lite hjälp av sällskapssjuk undertecknad). Innan dess hann jag även med att äta frukost på den soliga trappen, prata med förbipasserande grannar, läsa nyheter på mobilen osv. Sjukt skön lördag!

Får väl tantlura lite efter lunch så att jag inte somnar sådär präktigt tidigt ikväll också. Jag menar, nån måtta får det ju vara.

*SVT visade Changeling (2008) igår kväll, f.ö ytterligare en bra film från regi-Clintan.

Catfight igen

Idag är det lite sjukstuga här. Inkräktarkatten tycktes vänta på tjejerna imorse så strax efter att jag låst upp kattluckan blev det liv på gården igen. Den gav sig på minstingen den här gången och så snart de två äldre hörde det kom de till försvar, medan Mina själv sprang in och gömde sig. Rosas ena baktass är lite sårig och tycks ha svullnat lite för nu haltar hon på den. Och så droppade det lite blod från hennes ena öra, men det var nog bara en ytlig reva för det gav med sig fort. Äldsta damen, Smilla, kom inte hem förrän en timme efter fighten, vilket gjorde mig lite orolig. Hon har ett till synes hyfsat djupt sår på ena tassen och ligger just nu i sängen och återhämtar sig. Båda har dock ett ganska nöjt uttryck i sina ansikten så jag tror inte det är någon fara. Men orolig blir jag ju. Tur de har bra läkkött.

Men det tycks alltså som att inkräktarkatten aldrig kommer ge med sig.  Tråkigt värre.

Mer deckarfilm av Lehane!

Läser att ytterligare ett verk av Dennis Lehane, den här gången en novell, ska filmatiseras. Låter lovande; Shutter Island (Patient 67), Mystic River (Rött Regn) och Gone Baby Gone har alla blivit riktigt bra filmer.

Jag började läsa Lehanes deckarserie om detektiverna Patrick Kenzie och Angela Gennaro förra sommaren, men kom av mig i bok tre, av någon anledning. Jag är ju lite så, periodare när det kommer till läsning, för det var absolut bra deckare. Jag kanske skulle försöka återuppta Lehane-läsningen den här sommaren, det känns lite lockande faktiskt.

Affleck/Monaghan som Kenzie/Gennaro

Jag hade också gärna sett fler filmatiseringar av just deckarserien, helst med Casey Affleck och Michelle Monaghan i huvudrollerna som Kenzie/Gennaro precis som i Gone Baby Gone (2007), även om jag tvivlar starkt på att det kommer hända.

Det går bra nu!

Efter en lång dag på jobbet känns både huvudet såväl som ögonlocken tunga. Att vädret känns tungt hjälper inte direkt till. Imorgon är det dags att vara först på jobbet igen, dvs toktidigt, och den här gången blir jag alltså alldeles själv inne på serviceenheten. Hoppas det inte blir kluriga uppgifter som kommer upp under telefontiden. Men jag ska förhoppningsvis fixa det mesta. Det känns kul och spännande i vart fall.

På tal om jobb så var ju lil'sis och skrev in sig på arbetsförmedlingen igår, och i idag fick hon veta att hon fått jobb från och med juli. Inte via AF då, utan av egen maskin, ett jobb hon sökte redan i maj. Även om hon haft sitt helgjobb hittills så känns det här som det första 'riktiga' jobbet och både jag och M är såklart oändligt stolta. Vi får försöka komma på nåt trevligt sätt att fira lite i helgen!

Toktidigt passar bättre än tidigt?

En märklig sak med min nya dygnsrytm är att jag nu, efter att ha börjat klockan åtta ett par dagar istället för sju (jag kommer fortsätta alternera) fått för mig att jag har lättare för att stiga upp den tidigare tiden. Jag mår av någon anledning lite sämre om jag kliver upp halv sju istället för halv sex. Lite galet, men det kanske helt enkelt är en bättre tid enligt nån sömncykel eller nåt (tror man på sånt?).

Dags för lite extra skarpt läge

Jag börjar så smått bli lite varm i kläderna på jobbet. Jag tror faktiskt att det går ganska bra, även om jag inte kan 'allt' än. Det finns så mycket undantag för allt, men efter ett tag lär väl de sitta också. Imorgon går första lönekörningen för månaden och jag tror (och hoppas innerligt) att siffrorna på 'mina arbetsgrupper' stämmer som de ska. Lite läskigt att ha sån påverkan på människors lön, även om inget är oåterkalleligt. Som tur är. Misstag gör nog alla, men jag hoppas ju hålla det på ett minimum. 

På fredag är min assistentkollega ledig varpå jag för första gången sitter själv inne på serviceenheten. Det känns lite läskigt, men ska väl gå bra hoppas jag. Jag har ju korridoren full med trevliga kollegor som säkert kan hjälpa till om det skulle uppstå nåt besvärligt läge. Låt oss hoppas att det blir lite lagom utmanande bara...

En gång Bella, alltid Bella?

Än har jag inte sett Snow White and the Huntsman (2012), men nästan varje krönikor eller recensioner jag läst har på ett eller annat sätt kommenterat att Kristen Stewart, som spelar Snow White, inte är en trolig skönhetskonkurrent till Charlize Theron. Det kanske är sant, på ett sätt, men jag har ett par invändningar. För det första tycker jag nog att en sådan kommentar vittnar om en, i mitt tycke, något för snäv definition av vad skönhet är. Handlar verkligen Snövit-sagan bara om yttre skönhet? För det andra så handlar det väl om en framtida konkurrent, dvs att Snövit har potential att växa upp och kunna konkurrera ut Drottningen/Ravenna, i någon form av skönhetskategori?

Och om man valt annorlunda, vem skulle man valt? Vilken ung kvinna kan egentligen mäta sig (om vi nu snackar yttre skönhet) med en kvinna med sådan pondus och självsäkerhet som Charlize Theron?

Sen tycker jag nog i allmänhet att det trashsnackas lite för mycket om Stewart med hänvisning till hennes roll som Bella i Twilight (2008). Är det någon från Twilight-filmerna som gjort ett intryck på mig så är det just Stewart. Både i filmer hon gjort före och efter. Bella är, enligt mig, ganska tråkigt skriven när det kommer till filmmanuset (i boken är hon annorlunda, inte nödvändigtvis mer sympatisk, men mer livfull) och ger inte direkt möjligheter att visa upp något större skådespeleri. Ta istället och se t.ex The Cake Eaters (2007), Welcome to the Rileys (2010) eller The Runaways (2010) som exempel på filmer där jag tycker Stewart är riktigt bra. Huruvida hon gör Snow White rättvisa eller ej, vet jag alltså inte än. Men förhoppningsvis får jag tid att se filmen snart.

I en perfekt tillvaro behövde jag bara 3-4 timmar sömn...

Och klockan är halv tio på kvällen och Sara är så trött att hon inte bara talar om sig själv i tredje person utan även skulle kunna somna stående nästan. Okej, idag har det varit lite speciella omständigheter, men senast kl 22 har jag börjat känna mig redo för sängen sedan en vecka tillbaka. Vad hände egentligen med den ständiga nattsudderskan? Vart blev hon av?

Lika lat som jag kände mig då jag steg upp till lunch lediga dagar (och ännu senare på jobbdagar), lika torrtråkig känner jag mig nu som är trött tidigare än mina fd brukare nästan...

Men godnatt då!

Och solen sken på studenterna!

Trött som en rackare är jag efter en ganska hektisk och bitvis lite känslomässig (hej tant Sara) dag då lil'sis tog studenten. Men bra blev det, tror och hoppas jag. Fin var hon, glad var hon och nöjda verkade både hon och övriga middags- och tårtgästerna när de for hem. Och hon var om möjligt ännu tröttare än jag och hann till och med ta sig en powernap under tiden som övriga smälte maten i väntan på tårtan.

Dagens enda, men ack så väldigt irriterande, misstag stod dock undertecknad för. Jag skulle ta med Beas kamera och fotografera under dagen. Hon ställde in den och sa till och med till att jag behövde passa iso-inställningarna under dagen. Men se det glömde jag och tänkte i min numera lite ovana fotohjärna att göra varpå vi nu på kvällen såg att i stort sett samtliga foton från dagen är så pass överexponerade att de faktiskt inte går att använda till något. Så himla himla trist! Och jag förstår inte varför jag av alla människor inte tog en kik på bilderna under nån av alla väntetider som uppstod på skolgården? Dumt dumt, men oåterkalleligt. Jag grämer mig dock över att ha sabbat hennes studentbilder.

En av få hyfsade bilder som jag
som tur var tog med mobilen

Jag är i vart fall väldigt stolt över min student, även om det inte alltid gått enkelt och tjatfritt så tycker jag hon har gjort ett bra jobb över lag. Imorgon väntar ett nytt liv, där ett besök på arbetsförmedlingen står som första punkt på to-do-listan. Men redan dagen efter har hon en intervju/test för ett jobb (och hon har redan ett helgjobb) så låt oss hoppas att tiden som inskriven på AF blir kort.

Grattis igen, finaste Bea! <3

Memory Lane

Den här 4-åriga sötfian är nu nästan 20 år och tar studenten imorgon. Jag kan inte riktigt låta bli att bli lite sentimental när jag tänker på det. Min lilla fisunge är stor. Vuxen rent av. 

Jag var fjorton när jag blev stolt stor'sis till henne, sladdisen, yngst av sex syskon och som visade sig vara världens kanske nöjdaste unge. Jag minns knappt att jag nånsin hörde henne gråta eller skrika. Hon var oftast nöjd med att titta på eller bara hänga med, nästan oavsett vad som hände. Hon skrattade jämt! Sen blev hon den här spralliga tjejen (som ibland, när hon blev blyg och försiktig gärna stod bakom stor'sis och höll ett ordentligt tag i min tröja) som fick nästan vad hon ville av sina äldre syskon. Sen kom en tonårstid med blandade hårfärger och där nånstans flyttade hon inte bara in under sommaren och loven som tidigare, utan helt och hållet hos mig. Till min stora glädje förstås. Inget kunde känts vettigare.

Och imorgon tar hon studenten! Älskade ungen!

Busy bee

Jag skulle förstås tagit bilder, men ni får istället ta mitt ord på det; M och jag har varit riktigt duktiga i trädgården i helgen. Idag känns det i muskler jag inte visste jag hade. And I like it. 

Det enda trista med trädgårdarbete är att det ofta håller sig fint i två dagar (eller mindre). Sen rinse and repeat.

Men därav min bloggtystnad alltså. Bland annat. Återkommer med mer helgrapport senare kanske. Nu har jag en studentfest att planera!

Kvällens tv-tips!

Ikväll får ni inte missa Eternal Sunshine of the Spotless Mind (2004), en av mina absoluta filmfavoriter.  Med Jim Carrey och Kate Winslet i huvudrollerna. TV11 visar den kl 22 ikväll. Verkligen inte missa!

Djur i bur

Och på tal om djur så blir jag smått bestört av att se att det även i år turnerar djurcirkusar i det här landet. Flera länder har redan förbjudit fenomenet (vad jag vet; Bolivia, Storbritannien, Grekland och Colombias huvudstad Bogota), men här tycks det få fortsätta.

Än i år har jag i vart fall tack och lov inte behövt läsa om de 'fejkrymningar' som varit vanliga tidigare år. Där djuren 'plötsligt rymde' lite lämpligt ett par dagar innan cirkusens första föreställningsdag. Ett fenomen som sen återkom i ett antal andra städer och som lokalpressen i samtliga städer glatt hakade på och skrev om. Mycket smart (och gratis) marknadsföring men frågan är hur säkert det var för djuren.

Nej, djur bör inte transporteras mer än nödvändigt och de bör inte användas i underhållssyfte på det viset. Det min högst personliga men bestämda åsikt. Jag är långt mycket mer imponerad av mänskliga cirkusartister som pressar sina egna gränser än de som lyckas få elefanter att stå på ett ben.

Slutet gott

I en dryg vecka följde jag via facebook min fd arbetskamrats förtvivlade sökande efter sin katt och igår fick det så sin märkliga men till sist väldigt lyckliga upplösning. Och kissen Fi blev nationell kändis på köpet. Läs och gläds!

Veckomänniskor

M: Så, när har du semester nu då, så jag kan söka samma?

Jag: Vecka 26 till och med 29.

M: När är det?

J: Jamen, inte vet jag!

Och så har jag insett att jag måste bli en 'sån där' som har koll på vilken vecka vi befinner oss i för att hänga med på jobbet. Så himla märkligt sätt att leva på, enligt mig. Det är vecka x dit och vecka y dit och jag fattar aldrig ens i vilken månad diskussionen handlar om*. Ge mig ett datum, liksom!!

Men okej då, det är väl bäst att foga sig. Även om jag vill fortsätta hävda att det är märkligt att cirkulera kring veckonummer. Trodde bara det var lärare som gjorde sånt...

*Google calendar har inte ens stöd för veckonummer, vad jag vet

Kollektivavtal låter väl spännande! (eller är det bara jag?)

Tredje och sista utbildningsdagen för det nya jobbet är avklarad. Idag har jag ägnat en heldag åt att lära mig 'allt' om kollektivavtalet och lagstiftningen som styr Umeå kommun som arbetsgivare. Lite förvånad blev jag dock över hur mycket jag redan kunde om övertid, ersättningar osv. Men det är ju lite jag att se till att ha koll på vad som gäller så det kanske inte är så märkligt att jag hade en del kunskap redan. Tror i allmänhet att det kan vara bra att ha det, speciellt om man är deltidsanställd. Men jag fick lära mig en massa nytt kring sjukledighet, föräldraledighet, tjänstledighet osv. Mycket intressant faktiskt.

Och imorgon är väl officiellt sista dagen jag fortfarande skolar in mig på jobbet. Egentligen har jag ju redan börjat jobba hyfsat självständigt den här veckan och jag kommer säkerligen behöva lite stöd (och tusen svar på tusen frågor) även nästa vecka, men på sikt hoppas jag frågorna blir allt färre. Målet är att känna mig skapligt varm i kläderna innan jag går på semester så att jag fixar att vara den enda ordinarie på plats på serviceenheten när jag kommer tillbaka igen sen.

Filmsommaren har börjat!

Vi såg förresten Dark Shadows (2012) på bio igår. Jag vet faktiskt om jag var så imponerad. Jag hade kanske inte väntat mig att det skulle vara en av de bästa Burton-produktionerna, men kanske en något högre nivå än vad jag upplevde ändå. Den var absolut inte dålig, men inte så väldigt bra heller. Kan inte riktigt sätta fingret på vad som var fel, men den kändes lite otajmad, inte så smart och faktiskt inte heller lika snygg eller effektfull som den kunde ha varit. Trailern är typ roligare än filmen (och innehåller nästan alla nyckelscener, så ska du se den, undvik trailern):

Ja, tål att tänkas på. Ska försöka skriva om både den och Prometheus (2012) till helgen. Det fortsätter ju komma ruggigt intressanta filmer på löpande band nu. Till helgen har t.ex. Snow White and the Huntsman (2012) premiär. Ska definitivt försöka se den på bio.

Tvåfartsdagen

Idag har jag haft två lägen, verkar det som; tokfart eller noll fart. Jag började med att sova i nästan tio timmar i sträck. Antar att det var behövligt. Skönt var det i vart fall. Sen fortsatte slöförmiddagen med en tur till Ica i byn en mil bort. 

Under eftermiddagen fick vi så plötsligt fart. Rabatter rensades, gräset klipptes och odlingslådorna fick sig lite ny jord. Jag iddes inte så frön idag, det får bli till helgen. Det känns sent, men å andra sidan har det inte varit så varmt här vid havet än. Grannarna tycks vara nästan lika sena som vi.

Sen blev det stopp igen. Vi har just ätit middag och jag är öm i händerna och gäspig. Skulle tro att vi snart landar i soffan eller sängen framför en film eller några Dexter-avsnitt.

Lemon tree!

Igår var jag ute med gamla nattgänget och åt middag på Lottas. Väldigt trevligt! Jag saknar dem redan och önskar faktiskt lite att de kunde ha följt med mig till nya jobbet. Men det är ju inte riktigt så det funkar. Mina nya kollegor är som sagt väldigt trevliga och jag tror att jag kommer passa in bra när jag väl kommer in i allt, så jag får väl försöka hålla kvar i de gamla på fritiden istället. Men en bra kväll, som sagt. Och se vilket tjusigt citronträd jag fick med mig hem! Med tre fina frukter på och allt!

Trädet kom jag ihåg att fotografera (eller så gjorde jag det när jag ville blogga om det) men kollegorna förblev helt ofotograferade igår. Det var en riktig miss det. Ytterligare en anledning till att ses igen alltså...

Snart är stödhjulen borta!

Tidigt som rackar'n är det men ändå har jag varit uppe en bra stund. Det känns som att allt jag gör låter mycket mer när det är såhär tidigt. Lever omgivningen om så pass på andra tider eller är jag bara väldigt medveten om att folk borde sova omkring mig?

Iallafall. Igår fick jag ju plötsligt lite oväntad fart på jobbet. Jag skolas egentligen in även denna vecka, men det är för tillfället en hel del saker att göra så jag började ta tag lite där jag visste att jag kunde. Plötsligt, utan att jag riktigt vet hur det gick till, tog jag emot ärenden på telefon, administrerade anställningar, timtid och dubbelkollade scheman mot stämplingar som på löpande band. Det bara gick av farten, plötsligt satt jag där med sjuttioelva verksamhetsprogram uppe och gjorde saker. Visst frågade jag min kollega ungefär fjorton gånger i minuten (inte riktigt), men jag gjorde det. Och jag tror att det gick bra. Så jag känner mig lite stärkt inför dagen. Hoppas att det fortsätter lika bra. 

Och hoppas att den nya datorn som kom just som jag gick för dagen igår fungerar lite bättre än den gamla. Vore topp att ha en dator som inte levde sitt eget liv och stängde av sig en gång per kvart bara för att den kan.

Vissa har slutat räkna

M har firat födelsedag idag (lite motvilligt, som vanligt), jag tror och hoppas att han är nöjd med sin dag nu när den börjar gå till slut. Vi firade som sagt lite redan natten som var och sen fortsatte det med frukost på sängen och paketutdelning under förmiddagen. Lil'sis hade paket som tillmötesgick det inre barnet i honom (vilket blev en klar succé) medan mitt paket mer var för den stilige man som fortfarande får mig att tindra med ögonen (också succé, tror jag).

Bästa blandningen?

Efter det en tur på stan för att få armbandet på klockan han fick av mig rätt inställt och så att födelsedagsbarnet kunde köpa sig själv en cirkelsåg i present. Sen tillbaka hem för ännu mer fika och paket med Simon.

Dagen har avslutades med bio; Prometheus (2012) blev det. Inte togmagiskt bra film, men absolut inte dålig heller. Var däremellan den hamnar måste jag fundera på, vi har diskuterat en massa klurigheter i bilen på vägen hem efteråt. Handlingen var lite svajjig ibland, tyckte i vart fall jag. Det fanns stunder då jag nästan kände mig manad att himla med ögonen, men också stunder som var väldigt intensiva och spännande. Så, ja, det kommer något mer färdigtänkt senare kanske. Att vi valde att se den utan 3D är däremot inget vi ångrar, det kändes inte som en film som tvunget skulle ha vunnit på det alls. 

Visst låter det som en okej födelsedag? Imorgon är det back to business igen och upp med den allra morgonpiggaste tuppen för dagjobb (har inte riktigt greppat det än btw, det är som lite science fiction det med).

Spelkväll!

Spelkväll igår, som väntat väldigt trevligt. Bezzerwizzer och Rappakalja blev kvällens spel. Vi hann även med lite tårta och en sång för födelsedagsbarnet efter midnatt. Och lite gott vin förstås. Jag måste se till att det blir många spelkvällar i sommar.  

Fantasin var det då inget fel på

Lördag!

Piggare idag, trots att regnet öst ner i stort sett hela dagen. På nåt vis känns det skönt med regn, kravlöst. Och så blir det förhoppningsvis lättare för pollenallergikerna. Det har varit en tung pollenvecka. Stackars M som har astmaproblematik även annars har inte haft det så lätt, främst om nätterna har det varit besvärligt. Men nu kanske det blir bättre.

Har hittills spenderat dagen med lil'sis. Vi har varit runt i lite butiker i ett av ytterområdena, handlat lite smågrejer, födelsedagspresent till M samt stuff till den tårta som står i ugnen as we speak. På vägen hem unnade vi oss lite takeout från Gandhi, så vi befinner oss fortfarande i lite palak paneer-koma båda två. 

Ikväll kommer det goda vänner på besök för en trevlig spelkväll! Det ska bli väldigt kul. Snacksskålarna är fyllda och vi har en massa vin kvar från förra helgens firande.

Just nu i min tv-tablå:

The Fast and the Furious (2006), Eight Legged Freaks (2002), Let's Dance, Law and Order (nån av de trettioelva varianterna), Sons of Guns, Big Brother samt sista timmen av både Luftslottet som sprängdes (2009) respektive Morden i Midsomer (1997). Om det sistnämnda börjat nu hade det varit en vinnare.

Men. Jag går och lägger mig. Imorgon är en ny dag. (Väl?)

Jag menar, det står en nästan helt orörd godisskål på bordet, så NÅT måste det ju vara?

Jag vet inte om det är bakgrunden till mitt föregående inlägg som spökar eller kanske den eviga tröttheten som jagat mig den här veckan. Det kan också vara "första veckan på det nya spännande jobbet", eller rent av nåt helt annat, men helt i stabil form är jag inte ikväll. Jag är trött, känner mig überkänslig och har bråkat på min kära M så att vi ändrade planer och nu befinner oss några mil ifrån varandra. Jag som faktiskt inte brukar bråkas. Jag är skitdålig på det, blir alldeles orolig och nojjig efteråt. Att bråka är på tok för mycket deja vu och laddat för att jag ska fixa det på ett sunt sätt.

Alltså ingen fara och allt är lugnt och så, men jag känner nån slags frustration som bara bubblar i min märkligt trötta kropp ikväll. Vet inte om jag vill gå och lägga mig, gå ut och promenera av mig, sätta mig i ett hörn och hulkgråta helt utan anledning eller bara slänga mig i soffan och dötitta på tv en stund. Lite blandade givar sådär...

Jag är antagligen rätt trött va?

Fyra år går fort

Och jo, igår var det fyra år sen pappa fick somna in, bara 57 år gammal. Jag hade inte glömt det, snarare var det tvärtom ganska svårt att inte tänka på det, men jag fick som inte till orden. Saknar honom fortfarande även om jag kanske inte tänker på honom precis varje dag som under de första två åren. Men han finns i dofter från barndomen, musik på radion, filmer på tv:n, platser människor nämner och i en rad massa andra företeelser som får mig att tänka på honom. Han blir aldrig glömd.

<3 The redhead och hennes raggarpappa. Gissningsvis 1979