Det här är som alltid otrevlig läsning, som känns lite i hjärtat. Speciellt då det rör min gamla arbetsplats (men inte min avdelning). Jag vet väl, till viss del via ryktesvägen, vad det handlar om och tänker inte orda så mycket om det.
Men jag vill ändå säga att är det något jag tagit med mig från mina år inom äldreomsorgen, och demensvården specifikt, så är det att det behövs en rejäl statushöjning av yrket. Kvalitet sitter inte alltid bara i pengar faktiskt, utan även i annat. Och i just det där yrkesområdet handlar det, skulle jag vilja påstå, till största del om personlig lämplighet, något som inte värdesätts alls så mycket som det borde. Det är dels en lönefråga förstås, och där kommer pengarna in, att visa via lön att man tillerkänner goda medarbetare att de gör ett gott jobb, samt att ge möjligheterna att kunna göra ett gott jobb, genom resurser, men även genom kompetensutveckling.
Men det handlar också om att ställa krav redan från början vid anställningar, att inte låta omsorgen bli en 'slasktratt' där alla kan få jobb, oavsett personlig lämplighet. För det är inte att sätta värde på vården, eller på de anställda. Och idag är det lite så det ser ut. Alla kan få jobb och det ska till mycket för att en person som visar sig inte vara lämplig ska plockas bort. Det är i vart fall min erfarenhet.
Och det handlar inte om att man nödvändigtvis är en dålig människa bara för att man inte platsar i vårdyrket, det vill jag hävda med bestämdhet. Speciellt inte när det kommer till någon form av specialomsorg, som jag vill mena att både demens- och komplikationsvård, där jag själv senast kommer ifrån, är. Alla platsar bara inte. Liksom alla inte platsar som lärare, brandmän eller vad du vill.
När man konkurrensutsatte äldreomsorgen så kan man tycka att en av effekterna borde ha blivit just krav på ökad kvalitet, men jag kan inte påstå att jag sett att det blivit så mycket så, snarare har bara livremmen dragits åt. Inom personlig assistans har jag däremot sett just den effekten. För är inte brukaren nöjd har hen alla möjligheter att säga upp sitt avtal och välja en annan utförare. Därför måste man som arbetsgivare se till att rätt person är på rätt plats. Och så borde det även se ut inom äldreomsorgen.
Så, en löneöversyn, högre krav (via provanställningar tex) vid anställningar, möjligheter till ständig kompetensutveckling och till viss del större rotation av personal (en viss mån av arbetsplatsbyte med jämna mellanrum är inte alls en dålig sak) tror jag är några av nyckelorden för att öka kvaliteten och statusen på omsorgsarbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar