Och klockan är halv tio på kvällen och Sara är så trött att hon inte bara talar om sig själv i tredje person utan även skulle kunna somna stående nästan. Okej, idag har det varit lite speciella omständigheter, men senast kl 22 har jag börjat känna mig redo för sängen sedan en vecka tillbaka. Vad hände egentligen med den ständiga nattsudderskan? Vart blev hon av?
Lika lat som jag kände mig då jag steg upp till lunch lediga dagar (och ännu senare på jobbdagar), lika torrtråkig känner jag mig nu som är trött tidigare än mina fd brukare nästan...
Men godnatt då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar