Lite lyckogrus?

Jo, måste ju berätta om en av alla halvmärkliga människor jag träffade igår. När jag kom till första busshållsplatsen stod där redan en kvinna som höll på att plocka upp gruset från den snöiga gångvägen. Hon stoppade det omsorgsfullt ner i en liten apotekspåse. När hon såg mig slutade hon, log och sa "Lyckogrus!". Jag log tillbaka och sa "ok, sure sure" eller nåt men tänkte såklart nåt annat. Men jag undrade länge vad det egentligen var som var grejen...

Att tyda Stockholms lokaltrafik

Idag slipper jag i vart fall det yra trafikbytandet jag sysselsatte mig med på väg till mötet igår. Enligt SL:s reseplanerare på nätet gick inte Saltsjöbanan utan jag hänvisades till ett par bussar ner till t-banan på Slussen. Miss J lyckades igår ta reda på att tåget visst gick som det skulle och att det var hemsidan som fått spel. Grejt.

Men då lärde jag mig något nytt igår. Som att försöka byta buss när det inte är alldeles klart vilken man ska välja. Eller att "ej i trafik" såklart betyder "Nacka Strand" på Stockholmska (eller möjligen på krumelurspråket, det var inte riktigt klart). I övrigt måste jag nog erkänna att jag är något av en turistande hejare på Stockholms lokaltrafik. Tänk om vi hade nåt mostsvarande norrut.

Halvtid med valberedningen

Stockholm har fått för sig att gå mot vår. Eller iaf hade den det igår vilket resulterade i att man skulle ha behövt knähöga gummistövlar för att ta sig runt torrskodd. Mys.

I övrigt har jag som vanligt det bara bra när jag är här. Första mötesdagen med valberedningen är avklarad och just nu försöker jag plåga i mig frukost för att orka med den andra. Det jag kan säga om själva mötet är att det banne mig inte är lätt att rangordna kandidater till en riksdagslista där det finns så många man skulle vilja placera på valbar plats. Mycket svårt! Man ska ta hänsyn till så många olika saker, få en blandad lista utifrån så många olika kriterier osv. Inte alls lätt. Men vi har nästan bestämt oss för de första 16 platserna, nu återstår resten. Och det är dagens uppgift. Bland annat.

Generation klickerbarn?

I Filter läste jag lite på samma tema (eller ja, barn iaf) om en ny diskussion kring behavioristisk inlärning. Tydligen finns det en trend inom hunduppfostran som kallas klickerträning som går ut på att man använder en klickmojäng som positiv förstärkning för snabbt gensvar på önskat beteende. Jag har inte hunnit igenom hela artikeln men på nåt sätt går diskussionen ut på att överföra denna tydligen väldigt framgångsrika inlärningsmetod på barn.

Det låter ju onekligen intressant men blotta tanken får mig att se Kapten von Trapp med sin visselpipa framför mig. Eller vad sägs om ett kaos av föräldrar på Maxi en fredagseftermiddag med sina klickers i högsta hugg?

Men vem vet, kanske blir klickern nästa generations svar på guldstjärnorna som hägrade bland mina lågstadielärare.

Förälder mot sin vilja

På bussen läste jag förresten bland annat en artikel om en man som blev pappa mot sin vilja som 27-åring. Jag tror att det stått om honom i nån kvällstidning också i och med att hans bok om händelsen släpptes. Men jag måste säga att efter den intervjun så var jag mer benägen att hålla med hans omgivning som enligt honom själv tyckte att han mest var oansvarig och egoistisk än att som önskat (kanske?) tycka synd om honom. Vi gör alla val i livet och ibland blir det sämre resultat än önskat och visst har man rätt att sörja, deppa, vara arg eller vad som över det. Men det finns gränser och det finns definitivt tillfällen då man måste köpa läget och ta ansvar.

Därmed inte sagt att kvinnan i fråga verkar vara av den trevligaste typen man kan stöta på, men nog händer det att kvinnor utnyttjar läget då man som man inte ser till att göra ansvaret till bådas. Jag har sett det själv och det är inte snyggt alls.

Räls is the shit!

Jaha då var hon på resande fot igen. Trevligt såhär långt. Lite trångt och överdrivet varmt på bussen men det gick bra. Det är stunder som då som jag önskar att jag hade en lite netbook och inte en stor baluns till laptop att släpa på. Jag hann iaf igenom hela Amelia och en del av Filter innan jag ledsnade och stängde ögonen en kort stund.

Nu sitter jag på ett isigt X2000 med gott om benutrymme och trivs. Längtar tills dess att man kan åka såhär bekvämt hela vägen. Jag gillar inte att flyga och jag är definitivt inget fan av bil och buss men på tåg kan jag slappna av och bara vara. Ska man klaga på något skulle det väl vara att det är svårt att vara vegetarian på SJ. Jag brukar se till att ha med mig något men just den här gången blev det inte tid.

Att tänka utanför ramarna

Det är bara att hålla med. Hur viktigt kan det vara att man under sin tjocktröja dessa riktigt kalla dagar har en slips? Ibland undrar man lite hur arbetsgivare som redan befinner sig i någon form av konflikt eller förtroendekris jämtemot sina arbetstagare tänker. För det är väl ganska känt att det varit en del mer eller mindre offentliga diskussioner kring lokaltrafikens arbetsvillkor och annat.

Samma osmidighet visade kommunen prov på för ett par år sedan när man i kristider prioriterade bort julklappar såväl som julmat till personalen inom socialtjänsten. Oerhört feltänkt. I kristider när det enda personalen hör är budgetpiskan smällande bakom ryggen är det kanske viktigare än någonsin att visa uppskattning. Förra året hade julklappen kommit tillbaka men julbordet fanns det inte ekonomi till. Jag hoppas att man tänker om inför kommande jul. Eller varför inte satsa motsvarande pengar på något annat som personalen själv önskar? Att få lov att göra något kul tillsammans kanske? Också det oerhört viktigt när det är tungrott på jobbet och samtalsämnena går i svart nästan hela tiden.

Jo, jag har ju span på en trevlig night elf...

Jo, men så är det naturligtvis. Killar/män spelar spel MMORPG som WoW för våldet och kvinnor spelar för att hitta en partner. Nej, jag vet att det inte står så, men det är lite så det ser ut när man skriver om dataspelande. Killar riskerar att bli verklighetsfrånvända, misshandlande bastarder men när man skriver om kvinnor så finns det alltid ett "högre mål" med deras spelande. Inte bara för att det är kul eller långt från verkligheten.

I väntans tider (nejdå, inte så)

Sitter och väntar på att det ska bli färdigbyggt i köket. Egentligen hade jag planerat att vara nere på stan nu, men det tycks dra ut på tiden och han som bygger har ingen nyckel. Så jag får snällt vänta och hoppas att banken har öppet längre än till 15 idag.

Under tiden försöker jag påbörja packandet inför resan imorgon. Jag åker till Stockholm imorgon förmiddag för ett helgmöte med valberedningen. Det ska bli roligt att se ansikten jag saknat. Dessutom har vi en ganska kul uppgift framför oss; vi ska göra ett förslag på riksdagslista för Fi. Inte alldeles enkelt såklart. Med oss har vi ett stort antal intervjuer, referenser och annat och det är verkligen ett brett utbud av personligheter, kompetens och erfarenheter vi har att välja bland. Svårt såklart, men roligt.

Det ska bli kul att återse Stockholm igen också. Det känns som att det var länge sedan sist nu. Och än så länge finns inte mitt tåg från Sundsvall med på listan över inställda tåg så jag hoppas att resan inte blir alltför lång. Bäst att ladda med mat och läsbara saker för säkerhet skull.

En krympande to do-lista är en bra lista

Stressen fortsätter men jag börjar nu känna att jag så sakteliga tar kontroll över läget. Idag har jag förvisso en massa saker som måste göras och jag har ett inte alldeles skönt tryck över bröstet igen, men jag försöker tänka att allt löser sig. Jag tvättar as we speak samtidigt som jag skriver utskick och svarar på mejl. När tvätten är klar ska jag fara ner på stan en sväng, besöka banken, hämta biljetter, köpa en barbie och kanske (om det finns tid) hitta ett par nya jeans. Mina enda hela har även de börjat gå sönder så det är inte en minut för tidigt.

Dessutom ska de komma i eftermiddag och bygga igen hålet de gjort i köket och hämta igen byggfläkten. Jag tyckte att jag kunde känna lite av lukten igår kväll, men vad jag förstår ska de vara klara nu. Så låt oss hoppas att jobbet är gjort ordentligt.

Barbie-hunt coming up!

Idag har jag den äran att gratulera min systerdotter Erica som fyller 12 år. Stort grattis! Tänk att majoriteten av mina syskonbarn (sju till antalet so far) snart är tonåringar.

Erica berättade iaf i telefon nyss att hon önskar sig en barbie. Lite oklart vilken men jag gissar att jag får ge mig ut och sondera barbie-marknaden när lönen trillar in i veckan. Det var ett tag sen sit, undrar om de fortfarande ser ut som tidigare? Har det kommit några feminist-barbies än mån tro?

Innan godnatt

En natt av två avklarade. Ganska mycket spring och stök, som sig bör numera. Jag hann knappt vara ledsen över att jag missade typ allt intressant på OS igår kväll.

Är fortfarande bosatt ute på landsbygden för att få sova och slippa alla renoveringsljuden hemma. Jag var lite orolig för att köra hem de där milen då jag varit vaken i ett drygt dygn, men jag var så uppe i varv att det var då alls ingen fara. Och ute på landsvägen den sista biten ut mot havet var det så vackert att jag blev alldeles salig. Biltermometern visade 32 minusgrader, himlen är alldeles isblå och solen skiner som om den aldrig gjort något annat (!). Jag såg springande rådjur och två obrydda älgar bredvid vägen. Jag ska inte gå så långt som att säga att jag kände lycka, men något slags lugn kom iaf över mig. Det är verkligen oerhört vackert på den västerbottniska landsbygden. Min vill-bo-på-landet-igen-längtan kom över mig med full kraft.

Och nej, jag är inte helt mätt på vintern än. Inte när den är såhär. Inte riktigt än.

Grattis bloggen!

Bloggen fortsätter att vara det projekt jag hållt fast i längst någonsin. Idag är det fyra (4) år sedan jag startade den och jag är lika förvånad varje dag jag skriver vidare. För att inte tala om förvåningen inför att det finns någon återkommande läser allt blaj.

Men hurra för att tänka högt!

Snälla jag själv, jag har ju varit så duktig?

Döless på alla måsten har jag idag försökt införa ett litet mindgame, min egen inbygda förälder, om man så vill. Jag försöker muta mig själv;

"om jag gör hälften av det här nu så får jag lov att göra något 'roligt', tex se nattens avsnitt av Desperate Housewives efteråt".

Det funkar ganska bra, tills dess att jag börjar köpslå med mig själv;

"men en tredjedel är ju också bra, eller kanske tjugo minuter till oavsett hur långt jag kommit?".

Är det det som kallas dålig självdiciplin?

Söndagsstressen kom på besök

Min hysteriska trötthet veckan som var kostar på. Jag gjorde en lista över vad som behöver vara klart innan jag far till Stockholm på fredag morgon och insåg snabbt att det är alldeles för mycket saker på den listan. Nu beror det inte bara på att jag segat/varit sjuk utan även på omständigheter utanför min påverkan, men det kanske är en klen tröst trots allt.

Snöstorm

Igår var en underbar dag även om det var kallt som tok. Idag har vi dock börjat se den omtalade snöstormen. Jag sitter i Ratan och tittar ut och kan konstatera att jag inte ser vare sig hamnen eller Rataskär härifrån, trots att de båda egentligen ligger alldeles nära. Mysigt är det, iaf så länge jag inte behöver bege mig ut nånstans.

Trevande debut

Sent omsider kom han hem. Det blev lite halvfabrikat-middag idag men det var nog vad vi mäktade med. Gott blev det trots allt och sen har vi hängt en stund i soffan framför backhoppning och lite Let's Dance.

Let's Dance är ju trots sin dans så oerhört stelt. Själva dansen är kul men mellansnacket och inslagen är det stor skämskudde-varning på. Jeez. Och M spinner vidare på de dåliga skämten för att plåga mig ännu mer... Nu har han dock gett upp och rymt till sin datorhörna i källaren. Får väl se om vi ids somna framför en film eller nåt sen.

En och en halv timmes fredagsmys...vet inte om det blir fullt godkänt?

Fredagsmys-oskulder

Skickade just ett sms till M och bad han handla "så att vi kanske kan prova ha sånt där fredagsmys som alla har". Fick tillbaka "vad behöver man då?". Ja, vad behöver man? Min gissning var iaf god mat, vin, godis och typ tråk-tv eller nån film. Ingen dator eller WoW.

Känns som att vi verkligen är ute på oprövad mark idag...

Friday tidyday?

Det ställdes in en gigantisk byggfläkt i mitt kök som dundrade på så pass att det faktiskt var lite störande att tom sitta i vardagsrummet. Så jag flydde stan och for ut till kattfamiljen och M på landet istället. Och där är jag nu. Fortfarande förkyld (helt otroligt) men med lite bättre ork igen.

Det har jag firat med att städa M:s kök som en galning och sen fara runt med dammsugaren till svetten lackade. Det är inte färdigstädat men mer än såhär orkar jag inte idag. Nu är det iaf lite finare än tidigare och så känns det bra att ha fått nåt synligt gjort. Även om det inte var hos mig.

Kanske är det just det som är den gyllene grejen med särboskap? Att man kan utnyttja den där sidan som säger att det är roligare att städa hos någon annan än sig själv.

Det här Mac-folket är lite speciella

Den här äppelkakan (i dubbel betydelse) fick M som tack för hjälpen för att han löst ett klurigt Mac-problem åt en arbetskamrat. Både fyndigt och gott, enligt rapporten.

Dagens överraskning

Reklamen för Libero gav mig avancerade tårar i ögonen. Good times.

En tät näsa är ganska handy ibland ändå

Trots att det fortfarande tycks råda lite förvirring över vad som eg orsakar stanken i huset (det tycks finns fler mindre läckor, men än har inga vattensamlingar hittats) så har de idag varit här och börjat riva ur i mitt kök. Under diskbänken ska de ner, det ska bytas rör och ev torkas ur i några dagar och sen göras nåt med väteperoxid. Man tror att det läcker längre bort i huset, men att det lutar ner hit och att det är därför som lukten varit som starkast hos oss. Men de ska även gå igenom luftstammar eftersom det luktar mer från ventilationen än avloppen.

Några dagar (veckor?) av byggelände alltså. Inte alldeles perfekt för en nattarbetare. I eftermiddag ska här bilas i köket så just nu är jag nästan glad att jag fortfarande är halvdålig och därmed inte har jobbat inatt. Jag har även bestämt mig för att vara hemma nästa natt med bakgrund i hur det kändes den nästan sömnlösa natten som var med tät näsa och svullen hals. Förhoppningsvis ska helgen medföra nya krafter så att jag kan komma igen på jobbet pigg som en rackare måndag kväll.

Fusk och propaganda okej för lärare?

Fusket i all ära, men det jag reagerade mest på i den här artikeln var att det tycks vara helt okej för en lärare att aktivt försöka värva sina elever och dess föräldrar till ett visst parti. Är det verkligen så? Nog för att man förstått under sina egna skolår att vissa lärare varit politiskt färgade till viss del, men får man verkligen lov att aktivt propagera på det här viset? Skolan ska väl ändå vara en partipolitiskt obunden plats?

Svar till: förvirrad

Film 9/10: Tre i korthet

Eloise (Jennifer Aniston) äger en blombutik och levererar blommor till hotellet där bästsäljande författaren Burke (Aaron Eckhart) håller i en kurs i sorgehantering. Han skrev bästsäljaren efter att hans fru omkommit i en olycka och är nu en populär föreläsare. Eloise är till en början ointresserad men går ändå med på att träffa Burke. Men ju mer hon närmar sig honom desto mer verkar det dock som att han kanske inte lever som han lär.

Love Happens är på många sätt ett vanligt romantiskt drama. Men jag dras alltid till filmer med Jennifer Aniston, det får jag erkänna. Och kanske är jag benägen att gilla dem delvis för att hon är med. Men det här är ett helt okej drama, som även om det innehåller en del av de klassiska klyschorna ändå ibland touchar lite känsla av realism. Både Aniston och Eckhart gör ett bra jobb och det finns en del trevliga biroller i bakgrunden. Ingen film man minns för evigt, men klart godkänt. Betyget blir en svag 3/5.

Don Johnston (Bill Murray), den tillbakadragna it-miljonären och ständiga ungkarlen, dumpas av sin unga flickvän som inte tycker att han verkar villig att gå vidare med deras förhållande. Ungefär samtidigt dimper det ner ett rosa brev som berättar att Don har en 19-årig son som ev söker efter sin far. Brevet saknar avsändare och Don övertalas av sin ivriga och deckarälskande granne Winston (Jeffrey Wright) att ge sig ut på en roadtrip till möjliga flammor 20 år tillbaka i tiden för att själv söka reda på sin son. Broken Flowers är en jakt på en historia såväl som en framtid.

Filmen har ett bra upplägg. Dons gamla flammor har alla valt olika livstilar sedan de sist sågs och det finns både komik och djup i deras historier. Kvinnorna spelas av intressanta skådespelerskor som bl.a Sharon Stone, Jessica Lange och Tilda Swinton. Men nånstans har regissören Jim Jarmusch dragit på stora nödbromsen och historien kring Don blir långsam och utdragen. Därtill känns det som att Bill Murray på många sätt återupplever tidigare roller, tex från Lost in Translation. Det känns som att jag sett Murray sitta i en soffa och stirra rakt ut i en tyst, långdragen scen tidigare. Guldkornen är som sagt de gamla flammorna, men även de olika miljöerna som Don hamnar i under sin resa är spännande och roligt gjorda. Betyg: 3/5.

My Life in Ruins har fått den svenska titeln "Min stora feta grekiska semester", men det är inte fråga om en uppföljare till den hyfsat lyckade Mitt stora feta grekiska bröllop utan antagligen mest ett sätt att locka tittare till en ganska usel film vars enda dragplåster är Nia Vardalos, som skrev och spelade huvudrollen i bröllopsfilmen.
I den här filmen spelar Vardalos Georgia, som trots sin fina amerikanska examen i antikens Grekland inte lyckas få det akademiska jobb hon hoppats på sedan hon kom hem till Aten. Istället jobbar hon som turistguide och försöker lägga över sitt intresse och kunskaper i antiken på ointresserade turister som hellre vill se stränder och köpa billiga souvenirer. Dessutom dras hon med en tystlåten, skäggig chaufför vid namn Poupi som naturligtvis inte är den han verkar.

Sliskigare historia än denna får man leta efter. Stereotyperna är så övertydliga att man kräks lite. Det känns som en dålig film från 80-talet. Det enda trivsamma med filmen är när man får se lite av det till synes väldigt vackra Aten, vilket ger mig lite lust att fara dit och turista. På egen hand. Bottennapp: 1/5.

Morgonaction

Väcktes nästan prick klockan åtta av att swosh-killarna ringde på och förvarnade om att de skulle spola och filma mitt köksavlopp. Jag drog på mig lite kläder och diskade undan det som stod men i övrigt tittade jag bara över min igendammade och ostädade lägenhet och konstaterade att jag varken hade ork eller tid att göra något åt det. Sen har jag haft två till tre män i horisontalläge i köket krälande i en dryg timma.

Jag har inte upplevt lukt från avloppet utan snarare från ventilationen och det tycks som att det finns sprickor och annat mellan de olika systemen i huset. Bl.a tycks det uppstått glipor när mitt badrum renoverades innan jag flyttade in. Det kan ha gottat runt rätt länge alltså. Men än tycks inte mysteriet vara helt löst och nu är de vidare och krälar på någon av mina grannars köksgolv.

Luktsåpan

Det lät en massa utanför min dörr tidigare idag och plötsligt ringde en man på dörren som förklarade att de nu höll på att söka reda på källan till den stank "som du kanske känt av". No kidding, sa jag men tackade för att något äntligen hände. En stund senare ringde vaktmästaren på och förklarade att de hittat just var lukten kommer fram men inte riktigt varifrån eller varför. Så det kan komma att bli en lång följetong, de ska först gå ner i avloppen med kamera samt upp på taken och kolla nåt med avrinningsgrejs för att se om de kan hitta källan. Men inte idag.

Jag hade uppskattat ett "vi beklagar att du fått stå ut så länge" men är ändå tacksam för att de äntligen vaknat och verkar ta tag i det. Nackdelen är att när de nu varit och rört runt i grejerna så luktar det nästan mer än någonsin. Mumma.

Inte ropa hej

För att minska på den redan stora stressen på M tänkte jag utnyttja mina nyvunna krafter och ta bilen och fara och handla alldeles själv. Jag kanske skulle insett redan när jag blev andfådd efter att ha tagit på mig alla kläder att det inte var så enkelt, men är man envis så. Nu är jag helt slut efter en snabb visit på Ica och börjar fundera över vad för slags tapirinfluensa (eller kanske snarare sengångarinfluensa) som gripit an min stackars kropp. Jag hade hopp om jobb imorgon, nu tvekar jag igen.

Nu blir det åter soffläge tills jag orkar ta tag i själva matlagandet.

På bättringsvägen

Dagens friskhetstecken I: jag insåg plötsligt att jag luktade så illa att jag inte ville vara i samma rum som mig själv. Great.

Dagens friskhetstecken II: Jag hade ork nog att göra något åt det.

Kungahushärvan i Europa

Det här att försöka reda ut släktskap och tronföljd i de europeiska kungahusen är inte alldeles enkelt. Nu är jag förvisso sjuk och slötänkt men ibland kändes det som att jag slog knut på mig själv när jag försökte reda ut förhållandena. Det är mycket giftermål mellan kusiner, en hel del "oäkta barn" som inte ofta finns namngivna och därtill en del hertigar och annat som plötsligt kan göra anspråk på tronen om det saknas barn till regenter (vilket inte heller tycks ha varit så ovanligt). Jag kan inte låta bli att undra om de nuvarande kungahusen består av "rätt" personer med "rätt blod" och släktskap. Dessutom verkar de alla vara läskigt mycket släkt med varandra.

Det kanske inte är modern politik som ligger bakom att det plötsligt kommer in gyminstruktörer från Ockelbo i vårt kungahus utan ren genetisk överlevnadsinstinkt...

Men åter vill jag lyfta wikipedia som en guldgruva man kan spendera mycket grävande framför. Och thank god för flikar i firefox!

Film 8/10: The Young Victoria

I skolan var historia inte ett favoritämne alls. Speciellt inte alla kungar och drottningar som levde och dog och gifte sig med varandras kusiner över hela Europa. Men, i vuxen ålder har mitt intresse förändrats, både vad gäller historia i allmänhet och de gamla kungahusen (men då spec deras politiska roll). Som tur är finns det snabba sätt att få en överblick. Film. Självklart får man vara på sin vakt över vad som är manusanpassat och vad som är historia, men film i kombination med ett par timmar framför wikipedia är inte så tokigt.

Målet för min senaste studie är drottning Victoria (England 1819-1901) vars ungdoms- och tidiga regentår skildras i den Oscarnominerade filmen The Young Victoria.
Det råder barnlöshet bland tronarvingarna i det brittiska kungahuset och näst på tur står den ännu omyndiga Victoria, som vaktas nog av sin mor Hertiginnan och hennes rådgivare vars syften och maktlystnad långt ifrån alltid är till Victorias fördel. Victoria är i sin tur en ung kvinna med stark vilja som har ett intresse för politik och då framför allt vad gäller rättvisa för de utsatta i samhället. Hon träffar tidigt två unga män som inte bara förblir hennes nära vänner utan även kommer att ha stor betydelse för hennes kommande regenttid; den tyska prins Albert och politikern (Whigs premiärminister) Lord Melbourne.
Strax efter hennes 18-årsdag avlider kungen (hennes farbror William, mycket bra spelad av Jim Broadbent) och Victoria tar över tronen ensam. Många försöker påverka den oerfarna drottningen och det visar sig kanske svårare än hon tror att hitta rätt personer att lita på och samtidigt hålla sig väl med politiker och Englands folk.

The Young Victoria är kanske inte lika utpräglat vacker och stillsam som The Duchess var men den har helt klart sin egen skönhet. Emily Blunt som spelar Victoria är inte lika slående "fotovacker" som Kiera Knightley utan har snarare ett lite hårt och trotsigt utseende, vilket passar in i karaktären väldigt bra. Precis som The Duchess verkar själva historien vara ganska korrekt beskriven i filmen och man får en inblick i flera av de rykten som omgärdas Drottning Victoria.
Lord Melbourne spelas väldigt bra av Paul Bettany och Rupert Friend gör en trovärdig Prins Albert. Över lag känns det som en väldigt välspelad, snygg film och jag får definitivt mersmak.

Kritik har framförts att filmen är för kort och har ett icke existerande slut. Jag vet inte om jag helt håller med, även om jag såklart också gärna hade sett att den varit något längre. Men ibland är inte längden allt. Däremot hade jag gärna sett en liknande filmatisering i miniserieformat så att man hade fått följa Victoria en längre tid. Men då hade det inte riktigt varit "Young Victoria" som skildrats... Betyget blir en klar 4/5.

Jobbar på flåset

Gick för att ordna något att äta och lät sen som en nyligen hjärtopererad 60-plussare. Flämtade som en tok. Vet inte vad jag har fått i systemet, men det tar uppenbarligen slut på alla krafter jag har. Och idag var det två viktiga jobbmöten inplanerade. Bara att glömma. Nu satsar jag på att vara up and about lagom till onsdag kväll då det vankas jobb igen.

Te- och juice-dieten är över

En räddande omsorgsängel i form av M kom just hit med en välfylld Ica-kasse och klara matlagningsplaner. Inte nog med det; denna inte alls så kommersiella man hade slagit på stort och räckte över en röd, hjärtformad ask Anthon Berg-choklad till den rödnästa, bleka och oborstade skuggan som barrikaderat sig i soffan i obligatoriska myskläder. Inte ett öga torrt. Idag är det förvisso grymt lätt att imponera på mig men det här slog i taket.

Nu sitter jag här och mumsar choklad och lyssnar på hur han försöker diska sig fram till min köksbänk.

Film 7/10: 3 i korthet

Film fixar feberhjärnan fortfarande att hantera hyfsat. Här är tre filmer jag sett för ett tag sedan:

Easy Virtue (Små Skandaler) är en ganska snygg romantisk komedi som utspelar sig på den engelska landsbygden på 1920-talet. John (Ben Barnes) kommer till familjehemmet som en gift man. Med sig har han sin nyblivna hustru Larita (Jessica Biel), en amerikansk kvinna vars uppenbarelse slår ner i familjen som en bomb. Hon är frispråkig amerikanska som på intet sätt smälter in i familjen och som framför allt inte tas emot med öppna armar av makens mor (Kristin Scott Thomas). Till en början gör Larita ingen större ansträngning för att anpassa sig men inser successivt att moderns inflytande över sonen inte är något hon borde förringa.

Jag var till en början ganska skeptisk till Jessica Biel i en sådan här roll, men jag får säga att hon gör den ganska bra. Hennes rollfigur Larita är både frispråkig och ganska rolig och krocken med den brittiska familjen och traditionerna är säkerligen ganska stereotypa men ändå ganska humoristiska. Colin Firth som fadern som gett upp sedan hans deltagande i första världskriget är också riktigt bra. Betyget blir 3/5.

Michael Cera tycks ha fastnat lite i sina val av roller och gör åter en lite stammande halvtöntig men hjärtlig tonårskille i Nick and Norah's Infinte Playlist där han spelar Nick, som just blivit dumpad av sin ytliga flickvän Tris. Nick har svårt att släppa Tris och fortsätter att spela in blandskivor till henne, vilka hon i sin tur bara kastar. Norah (Kat Dennings), en betydligt gråare tjej, får tag i en av skivorna och känner att hon hittat en musikalisk själsfrände. Hon vet dock inte vem han är men när de båda träffas en utekväll när hon i sin iver att fejka en pojkvän kysser Nick blir det början till en kväll i musikens tecken. Tillsammans söker de efter en hemlig spelning, samtidigt som de korsar väg med Tris, Norah's tokberusade vän och Nick's bandkompisar (från bandet The Jerk-Offs...).

Med tanke på att det är en high school-film så var jag inte alldeles säker på att det här skulle vara en film för mig. Men som vanligt är jag svag för filmmusik som överensstämmer med den jag själv fastnade i under de sena tonåren. Cera är också, trots sin återkommande roll, ganska söt och jag gillar verkligen Norah. En ganska söt och lite kul tonårsfilm som även passar för lättcharmade, åldersnojiga 30-åringar. Betyget blir en svag, svag 4/5.

Vi hoppar tillbaka något i tiden igen och hamnar i en "post-college-film" som utspelar sig 1987. Adventureland är namnet på den lite sunkiga nöjespark som många ungdomar mer eller mindre halvhjärtat får sommarjobb på när alla andra arbeten är upptagna. James (Jesse Eisenberg) hade planerat en resa till Europa med sin kompis men tvingas till nöjesparken då hans föräldrar plötsligt inte längre kan stötta James reseplaner ekonomiskt. På nöjesparken träffar han och blir förälskad i den lite egensinniga tjejen Em (Kristen Stewart) som jobbar på parken för att komma undan sin far och framför allt hans nya fru. På parken dyker även den halvkända musikern Mike (Ryan Reynolds) upp och det är han som James anförtror sina kärleksbekymmer till. Vad han inte vet är att Em är Mikes älskarinna.

Jag är uppenbart lite svag för romantiska ungdomsfilmer, och även den här faller mig i smaken. Jag känner många gånger igen mig i det sena 80-tal som filmen gestaltar och huvudrollerna görs på ett riktigt bra sätt. Jesse Eisenbergs rollfigur James känns ganska mycket som en Micheal Cera-roll, men Eisenberg gör den något mindre tafatt med en större skopa realism. Filmen är lite som en mindre komisk och något senare variant av tv-serien That 70's Show och jag charmas såklart fullt ut. Betyget blir 4/5.

Man är liten i världen

Mitt gnälliga jag får perspektiv när jag läser senaste inlägget hos Annas Anatomi. Sorgligt och obeskrivligt läge. Alla tankar till familjen och vännerna!

Riktigt blä-läge

Sicket segt elände. Sitter ihopkrupen i soffan, väl påpälsad men fryser och andas tungt som en jagvetintevad. Jag trodde jag höll på att bli bättre men när jag vaknade igår eftermiddag var jag inget pigg alls. Men det kändes sent att sjukanmäla sig och jag tänkte att det nog skulle ge med sig.

Och det gick skapligt, så länge jag kunde hålla igång och inte känna efter. Men huvudet var inte alls med och det kändes som att jag fick tänka allt jag skulle göra två gånger. Och när det väl blev läge att sitta en stund kändes det som att kroppen höll på att gå sönder. Jag fick jätteont i bröstkorgen, huvudet dunkade och hjärtat slog som en galning. Så när jag tänkte att de mest stressiga situationerna passerats så lämnade jag helt enkelt min extrahjälp som jag haft de här nätterna (pga det stökiga läget på min avd just nu) ensam och for hem strax före fyra inatt. Jätteirriterad. Både för att jag alls for till jobbet men även för att jag gav upp.

Nu har jag sovit lite, men är alltså fortfarande sjuk. Känner mig febrig, emlig och självömkande och vill helst bara att nån ska ta hand om mig lite. Nåt jobb blir det inte inatt iaf. De får klara sig utan mig.

Big Love II

Jag har spenderat lite för mycket tid av min senaste snörveltid till att se ifatt Big Love. Även om serien fått mig att fundera över alternativa sätt att leva i (kärleks-?) förhållanden och gett mig intressanta perspektiv på saker så hindrar den religiösa aspekten (även om den är väldigt balanserad och långt ifrån okritisk) och det ojämställda maktförhållandet mig från att ställa mig på serie-familjens sida helt och fullt. Även en snäll och trevlig patriark är en patriark.

Men den är intressant och ganska beroendeframkallande, så se den!

To work or not to work

Jag vet att jag skrivit det förut, men min absurda beslutsångest blossar verkligen upp till max när det gäller att avgöra huruvida jag är frisk nog för jobb eller inte. Jag är rätt okej den här förmiddagen. Nyser, hostar lite och har ont i halsen, men känner mig inte så värst febrig. Igår kväll kändes det däremot som att hjärnan kokade och jag hängde inte med alls.

Det är väl ett känt faktum att man oftast mår sämre på kvällen/natten och kruxet är att det är just då jag måste vara på topp. Ska jag sjukanmäla mig eller inte? Det måste ske ganska snart för att undvika sura miner. Just nu lutar det åt att jobba (karensdag en fredag natt är ett tungt argument...), så låt oss hoppas att jag är med i matchen när klockan närmar sig 21 ikväll.

Biljetter till årets filmhöjdpunkt?

Åh, yeay! Jag har nu biljetter till premiärvisningen den 3 mars av Alice in Wonderland!!! Jag ser fram emot det nästan osunt mycket. Det köps biljetter as we speak så skynda att köpa dina med om du ska få plats på premiären!

(Gå hit för att se den i större format.)

Jag som trodde det var gravida som fick gröt i huvudet?

Drog mig upp ur min kokong i soffan för att göra te i köket och började fundera: "Tänk om någon skulle kunna komma på något så att jag kan koka och hålla en massa te varmt länge och slippa springa fram och tillbaka när orken tryter..... Oooh, wait." Och sen plockade jag fram termosen ur skåpet.

Jag är inte i mitt smartaste idag.

Behöver jag Buzz?

När jag loggade in på google igår studsade en inbjudan till deras variant av sociala medier upp, Google Buzz. Jag har inte testat än och jag vet inte om jag egentligen är så sugen heller. Jag är nog ganska mättad med twitter, fb och bloggen. Men testa får man väl göra trots allt. Kanske.

Har lite svårt för att google antar att alla man mejlar är "vänner" som automatiskt ska komma upp på chattlistan och nu, vad jag förstår, även på Buzz. Riktigt så ser det kanske inte ut, om det nu inte är så att man enbart använder sin epost till att kontakta vänner med. Jag använder den bredare än så och har kanske inte riktigt lust att alla som någonsin mejlat med mig ska kunna se när jag är online. Nu går det ju att blocka och plocka bort, men det känns som att det borde vara omvänd ordning. Men så kan jag ju ha missat något. Får väl kolla med mina google-slavar till vänner.

Can someone sing Soft Kitty? #tbbt

Innan jag slöt ögonen igår kväll hade halsen svullnat till ganska ordentligt och kroppen kändes tyngre än på länge. Idag har jag ont i kroppen, lungorna känns jobbiga och ömma och jag är allt annat än pigg. M körde hem mig och det kändes jobbigt att bara sitta i bilen.

Jag hade gärna stannat hos kattfamiljen men det behövdes handlas och det var mer än jag orkade ta på mig så jag fick skjuts till stan och så handlade M åt mig på vägen. Får se om jag orkar med att åka tillbaka ut ikväll. Jag saknar dem verkligen hela tiden och det var inte kul att fara ifrån dem. Jag är verkligen crazy catlady personifierad.

Jag vet tre som gärna skulle flytta till varmare breddgrader...

Försökte få med mig katterna ut idag, men lyckades bara få med en ut i några få minuter (hon gick runt en kort sväng där det var skottat, nosade och hade minst en tass lyft hela tiden) samt halvvägs med en (hon satt i dörren och tittade ut). Den tredje sprang åt motsatt håll så snart jag öppnade dörren och kallade på dem. Snofskatter från Närke.

Världens finaste.

Lugna onsdag

Längtan efter kattfamiljen och lite lugn och ro drog mig ut till landet igår kväll. Och här har jag varit idag och bara tagit det lugnt. Jag har visserligen tvättat en massa, diskat och varit ute och skottat snö, men det har känts lite som semester eftersom jag faktiskt inte riktigt är hemma. Det har varit väldigt skönt.

Under dagen har dock en känning i halsen blommat ut till en riktigt öm hals och en snörvlig näsa. Just typiskt. Jag var ju sjuk alldeles just? Och till helgen väntar tre nätters arbete. Måste försöka se till att det ger sig iväg innan dess.

Syskonkurs i matlagning!

Idag ska lillasyster fara hem igen. Hon hade studiedag i skolan idag så hon kunde stanna en dag till. Nu har ju jag jobbat och kanske inte varit så social (men jag drog mig upp 2 timmar tidigare än vanligt idag för att vara lite skojigare, gissa om jag kommer straffas för det inatt?), men jag tror hon är ganska nöjd. Hon är ju inte direkt barn längre och behöver inte underhållas hela tiden.

Både igår och idag har vi haft lite matlagningskurs här hemma. När jag växte upp var vi ett kompani av barn och eftersom mamma dubbelarbetade kvällar en lång period under uppväxten så var det jag (som blev äldst hemma redan som 11-åring) som lagade mat till de tre yngre (plus ev kompisar på besök, hos oss fanns det nästan alltid någon extra). Inte alltid superkul då förståss men jag har helt klart vunnit på det i längden. Bea är ensambarn hemma och har inte riktigt behövt intressera sig så mycket för matlagning.

Enter: pedagogiska storasyster! Hon verkar tycka att det är ganska kul så nu har vi smidit preliminära planer på att hon ska stanna efter skolan lite då och då och planera och laga mat med mig. Jag tycker såklart att det ska bli hur kul som helst!

Nattjobb och träningsångest

Inatt har jag tagit på mig en extranatt på jobbet. Av rent ekonomiska skäl, kanske ska sägas (utan att skämmas, fast kanske inte helt ändå...). Men det känns hyfsat ok eftersom jag jobbade igår natt. Nu hoppas jag bara att vissa saker skjutits på så att det blir en lugn natt.

Sen är jag ledig till fredag kväll och under den tiden måste saker hinnas ifatt. Tänkte se om jag vågar kasta mig in på nån gruppträning också och utnyttja mitt träningskort för första gången det här året (!). Fegar jag får det väl bli simning istället, men det vore skönt att komma över den där scary-tröskeln. Hur farligt kan det vara? Varför får jag för mig att alla är träningsproffs och modellsnygga utom jag? Det är ju inte direkt ett sådant ställe...

Söndagsläsningen

Och dagens söndagsläsning bjuder DN och Gudrun Schyman på. Och jag fick lite Stockholmslängtan och styrelse-saknad.

Jag är gammal, därför bloggar jag

De äldre tar över bloggosfären var rubriken och jag var tvungen att se om jag 1) blivit omodern i och med att jag bloggar eller 2) plötsligt hamnat i gruppen "äldre". Lite tvetydigt, men det tycks som att 30 och uppåt räknas som "äldre". Alltså kan jag med gott samvete fortsätta blogga och "stay hip"... Det här med "äldre" får jag väl ignorera för övrigt kanske.

Mel 2010 - kvällens sömnpiller

Men jeez. När inledningsnumret och pausmusiken är roligare och bättre än själva tävlingsbidragen, då är det illa. Vad har hänt med vårt lilla land när det kommer till våra galor och festivaler?

Roligast under hela programmet var när man såg Umeås Sverker Olofsson i publiken, oväntat road av Dolphans iskrossande. Som ett barn på julafton.

Myskväll!

Yeay! Min allra finaste lillasyster är på besök! Vi, tillsammans med M, har just bakat en enorm plåt med gigantisk pizza som står i ugnen och ska nu hänga i den "nya" soffan (som blev ganska bra i vardagsrummet, mycket mer plats att sitta på framför allt!) framför melodifestivalen. Iaf så länge vi orkar med det, har vi sagt. Ingen av oss är nåt stort fan, men som happening kanske det kan funka. Har sett lite på inledningen och även om skämten hittills är något högre än på Gulbaggen så är det inte astronomiska höjder... Men vi får väl se.

Ikväll är det myset som är det viktigaste. Är så glad över att få pyssla om min hårdrockssyster!

Ovanligt bra bioutbud

Har det någonsin funnits så många intressanta filmer på bio som just nu? Helgens recensioner tycks lägga till ytterligare en intressant, An Education. Samtidigt visar det sig att filmen med den roliga titeln och den intressanta skådislistan, The Men Who Stare at Goats kanske inte är värd ett biobesök trots allt.

Men likväl har jag inte fått tid och möjlighet att gå och se Sherlock Holmes, Dr Parnassus (kanske passar på dvd mest iofs), A Serious Man (mest för att jag har svårt att vänta), Till Vildingarnas Land eller Precious. När fanns det senast så många, troligtvis, sevärda filmer på bio samtidigt? Och var är jag då? Mitt i en stress-period där bio inte är prio ett på to-do-listan! Morr.

Edit: Dr Parnassus har slutat gå i Umeå, men fyra intressanta filmer samtidigt är trots allt ett ev rekord.

After work

Igår kväll blev det after work med Anna. Skönt att få komma iväg lite otvunget och ha en trevlig kväll utanför alla måsten. Först åt vi lite på V&R, tillsammans med Annas son Tor (hans första after work/school?), inte den mest superba maten kanske, men det funkade. Bordet bredvid klagade tydligen ganska genomgående på sin mat och jag såg att paret på andra sidan skickade tillbaka sin mat, så kanske jag ändå drog vinstlotten som tog det vegetariska icke-alternativet (det fanns inte med på menyn) istället för den sega biffen som annars bjöds.

Sen blev det under kvällen några få öl och en drink på Harrys, innan ett band gick på och spelade så att det inte riktigt längre gick att samtala i någon mån alls. Vi gick vidare men lockades inte riktigt av något av de till synes ganska välfylda pubarna i stan, så vi gjorde en favorit i repris och satte oss och fikade på Wayne's istället och gjorde sen en tidig kväll. Inte alls fel.

En riktig promenad-junkie

Lördag plötsligt, det gick fort! Men jag är ledig från jobbet, vilket känns skönt. Imorgon är det dags för allvaret igen.

Det har väl inte hänt så mycket spännande egentligen. Jag hade en riktig promenaddag igår. Jag tog bussen åt Haga-hållet och gick sedan till simhallen för att hämta ut träningskortet och boka in en gyminstruktionstid (läskigt, men nödvändigt) och sen promenerade jag via stan hem igen. Det tog en stund, men det var skönt väder och huvudet och benen behövde helt klart promenaden. Lite sämre gick det dock på väg hem från stan några timmar senare. Jag hade mina stövlar och dess klack bestämde sig för att göra isliknande snöhögar under sig så det blev en ganska obekväm och vinglig promenad hem.

Idag har jag lite annat att göra så det blir kanske ingen promenad, men väl lite kroppsarbete i form av soff-bärande tror jag.

Det här med stresshantering...

Utanför jobbet känner jag också en evig stress som börjar ta sig lite olika uttryck. Inte ens normalt sett roliga saker känns otvunget eller trivsamt längre. Inte ens det som skulle kunna sorteras in under "nöje" alltså. Märklig situation som jag inte riktigt känner igen, jag brukar kunna ta stress helt ok. Listan på saker som jag förväntas göra och som jag borde göra blir bara längre och varje gång jag tänker på det stiger paniken. Jag har idag försökt pricka av några saker, men det är som att det inte märks. Jag borde definitivt försöka bli av med en del som ingår i den ideella biten, men samtidigt vet jag att det inte direkt finns nån annan som snabbt kan hoppa in och ta över heller. Bara att bita ihop alltså. Eller? Vad gör man?

Jag skulle behöva en lång fika- eller öl-kväll med en god vän, typ Anna eller Miss J (om han nu inte bodde 70 mil bort) men risken är ganska stor att den Sara som erbjuds mest är en panikslagen gnällsak som inte är så värst rolig att umgås med.

Och nu gnäller jag här också. Så det slutar jag med omedelbums och gör nåt vettigt istället. Äta middag kanske vore en idé...

Det rör lite på sig

Utbildning på jobbet idag igen. En lite förvirrad sådan men jag tror att jag greppade huvuddelen i vart fall. Själva jobbplatsen i sig är ganska förvirrad just nu. På måndag byter ungefär hälften av arbetstagarna arbetsplats (dvs avdelning i huset), vissa frivilligt, andra mer eller mindre påtvingat, några blir övertaliga tror jag och alla får nya arbetsgrupper att hitta hem i. På natten blir vi som sagt snart en färre per arbetspass, tre tjänster försvinner totalt och hur det ska täckas upp av oss andra är fortfarande lite oklart. Därtill har vi det snurrigt i själva arbetet på min avdelning och det är lite upprört och oroligt här och var för tillfället. Jag hoppas att det mesta ska lösa sig och att det ska kunna återgå till att bli en arbetsplats att trivas på snart igen.

Postkodmarodörerna

Åh och oj vad jag håller med! Om jag lovar postkodmiljonären att jag aldrig aldrig någonsin ever och aldrig kommer vilja köpa deras lott, slipper jag alla fejktidningar, kuvert med en halv skog i och annat skit som kommer genom mitt trasiga brevinkast? Donera pengarna för mina utskick till era välgörande ändamål istället. Pretty please.

Allt på en dag

Nyss hemkommen från jobbet sitter jag och försöker övertala mig själv att stoppa i mig lite frukost före sänggåendet. Jag har en märkligt planerad dag framför mig. Jag har just jobbat drygt tio timmar, måste försöka sova lite innan jag förväntas vara tillbaka på jobbet klockan ett idag för utbildning på nya larmsystemet. Känns sådär troligt just nu. Tre-fyra timmars sömn är bara för lite. Sen ska jag fara hem för att några få timmar senare fara tillbaka ytterligare en gång till jobbet för arbetsplatsmöte med nattgruppen klockan sju ikväll.

Som sagt, märkligt planerad dag. Men inatt har jag varit duktig och lärt upp Simon som ska jobba hos oss ett tag. Jag tror att det gick bra och att han fick med sig det mesta som han behöver veta. Han är ju inte ny i huset direkt, bara på just mina 12 skyddslingar. Men det kommer gå galant.

Nu ska jag däcka i sängen och sova några få timmar.

Nomineringarna till Oscar 2010

Årets nomineringar till Oscargalan har släppts och jag har ännu inte hunnit dyka ner i dem på djupet. Men en snabb titt på de största kategorierna säger mig att jag hittills endast sett tre nominerade filmer, tror jag. Framför allt då för att de övriga inte kommit till Sverige än. Men jag får väl försöka råda bot på det. Vissa är på g och andra har just haft premiär, så jag har då chansen än. Spännande, något jag ser fram emot!

Edit: Här är hela listan över nomineringarna.

Snö i största lass

Tydligen har vi mest snö i Sverige här i Västerbotten. No kidding. Nu gäller det förvisso inlandet främst men det var verkligen länge sedan jag var med om så mycket snö som dessutom legat kvar hela tiden.

Fast än har jag inte riktigt anslutit till gnällkören över snön. Jag gillar ju vintern och snön och föredrar att det är -10 än bara ett par minusgrader. Det blir mindre halt och det är definitivt inte värre än att man kan klä sig varmt. Och jag tycker nog, trots alla gnällinsändare, att snöröjningen skötts ganska väl. Både i stan och på landet. Ibland känns det som att man kräver lite för mycket.

Men än har jag inte utnyttjat vintern så alldeles mycket. Inget pulkaåkande och ingen slalom. Framför allt det sistnämnda har jag varit lite sugen på ett tag, men det har inte blivit av. Måste få någon med mig framför allt. Men kul är det! En månad till ungefär, sen gissar jag att mysighetsfaktorn har sjunkit en bit. Men just nu är det kul att bo i länet med mest snö.

Heja tankens kraft

Nu vaknas jobb och jag har spenderat sista timmen med att fundera över om jag också känner mig skum i magen eller inte. Jag brukar aldrig bli magsjuk, jag fick förvisso vinterkräksjukan när den gick på jobbet för 3 år sedan, men det är enda gången jag kan minnas att jag varit dålig. Och det jag känner just nu är nog mer baserat på den lite för sambal oelek:iga grönsakssoppa jag gjorde och åt på fastande mage för ett par timmar sedan (jag och kosthållning...). Så jag tar det lugnt och utgår från att det går bra den här gången också.

Mera stress åt folket

Stressig och skum dag. M vaknade magsjuk och har varit en liten blöt fläck, stackaren, hela dagen. Kylskåpet och skafferiet gapade tomma och jag behövde ta mig till stan för att kunna jobba. Men bilen vill fortfarande inte, trots laddat batteri. När det är mer än 20 minusgrader är det svårt att få en dieselbil med på noterna när motorvärmaren gått sönder. Och först på torsdag ser det ut som att den kan bli fixad på verkstaden. Vi fick skjuts till stan av M:s pappa som var på rysligt dåligt humör (sånt stressar mig ännu mer) och får nu lista ut ett sätt att ta oss tillbaka till katterna imorgon. Men allt löser sig säkert.