Film 2/09

Okej, jag drar igenom de sista sex filmerna jag sett också!

Först en komedi som jag trots allt trodde skulle vara lite bättre än den var. Jag pratar om Get Smart med Steve Carell och Anne Hathaway; två skådisar som jag normalt sett tycker gör bra filmer. De spelar två hemliga spionagenter som förs samman på ett mycket viktigt uppdrag. Maxwell Smart (Carell) har precis befodrats från att ha varit deras kanske bästa tekniker till en inte så smidig Agent 86, medan Agent 99 (Hathaway) är en väletablerad agent som kanske inte är så glad för sin rookie-partner.
Filmen börjar helt okej. Det känns stundvis lite som att man gränsar till att lägga filmen på en Leslie Nielsen-nivå, men humorn är tack och lov lite mer "mogen" än så; inte riktigt allt går ut på sexuella anspeglingar. Men Nielsen-trillandet finns där, trots allt. Det är dock inte det som tar ner filmen. Det är själva storyn. Den håller inte riktigt uppe intresset hela vägen. Kärlekshistorien mellan agenterna känns lika uppenbar som läskigt faderlig och storyn i sig känns inte särskilt spännande. Betyg 4/10

Nästa film tänker jag mest bara nämna i förbifarten. Den gick på tv när jag jobbade natt sist, en lugn natt då en bra film hade suttit fint. Istället visades The Hot Chick med Rob Schneider (och Adam Sandler som vanligt i en liten roll). Totalt värdelös humor som jag aldrig begripit mig på. Samtliga Schneider-filmer är likadana. Samma låga, grymt sexistiska, tråkiga humor rakt igenom. Inte ens lite underhållande. Den såg vi inte färdigt. 1/10

Samma natt visades Revenge från 1990 på tv för kanske tredje gången de sista två månaderna. Den här gången såg jag det mesta av den och den var väl sådär. Kevin Costner spelar en ex-soldat som blir förälskad och inleder ett förhållande med sin gode väns (Anthony Quinn) hustru (Madeleine Stowe). Vännen upptäcker det såklart, dödar nästan Cochran (Costner) och skickar sin hustru till blandade horhus på försäljning som hämnd. Filmen går i stort ut på att Cochran försöker hitta sin käresta och det blir såklart både våldsamt och tragiskt på vägen. Lite för tråksentimentalt och "hjälteaktigt" för min smak. 4/10

Igår hamnade jag också framför tv:n av en slump och bytte lagom över då Envy började. Idel kända komiker som Ben Stiller, Jack Black och Amy Poehler men också med Rachel Weiz i en av huvudrollerna. Nick (Black) får en idé att skapa en spray som gör att hundbajs försvinner och vill utveckla och ta patent på idén tillsammans med sin vän Tim (Stiller). Tim tycker att det är en idiotisk idé och lägger inte till de 2000 dollar som krävs. Något han sen får ångra när Nicks "Wapoorize" blir en miljardsuccé. Nick och hans fru (Poehler) bygger en kopia av Vita Huset mittemot för att slippa flytta ifrån sina goda vänner osv. Avundsjukan blir ett faktum och historien är igång. Lite småkul ibland men även här håller inte storyn uppe mitt intresse filmen igenom. Det blir lite långdraget, lite för mycket av det mesta även om slutet inte är alldeles givet kanske. 4/10

Och så idag har vi sett två filmer. Först ut blev Wall-E, den söta robotfilmen jag velat se länge. Och den var verkligen inte vad jag hade väntat mig. Inte alls som andra disneyfilmer jag sett. Ingen söt, lite för tillrättalagd historia med gulligt språk. Istället en film som till största delen inte innehåller något tal alls faktiskt, men i stort sett hela tiden en massa oerhört vackra, ej överanimerade bilder.
Filmen utspelar sig på 2800-talet, 700 år efter att jordens befolkning fått lov att utrymma planeten pga all nedskräpning. Kvar lämnades ett antal Wall-E-robotar med uppgift att paketera ihop allt skräp till små kuber. Men till synes finns alltså bara en kvar, 700 år efteråt. En smart liten sak som samlat på sig reservdelar till sig själv, plockar på sig fina saker och sparar i sin välorganiserade container som han bor i till skydd från de kraftiga oväder som drabbar jorden då och då. Hans enda sällskap är en videofilm han hittat så när den moderna roboten EVE kommer till jorden med uppgift att söka efter organiskt liv, blir det början på Wall-E:s kanske första relation, något han inte släpper i första taget. Det blir en rymdfärd, en kamp för jordens framtid och lite robotkärlek. Och jag smälte faktiskt också. Lite "otäck" var den ibland, men kanske inte så att barn uppfattar det så. Spännande var det i vart fall och som sagt bitvis väldigt vackert. 8/10

Sist ut blir en koreansk skräckfilm; A Tale of Two Sisters. Den handlar som titeln ger om två systrar som är i det närmaste oskiljaktliga och lever i en märklig symbios med varandra. De kommer hem till sin far och dennes fru (mamman är avliden) efter vad som verkar vara en lång bortavaro. Märkliga saker händer och samtliga familjemedlemmar verkar besitta konstiga sidor.
Den är väldigt koreansk i den bemärkelsen att man inte greppar allt, inte ens när filmen är slut faller allt på plats. Det är inte heller ovanligt med konstiga familjerelationer och denna är verkligen outtalad. Sen följer den bildmässigt det vi tidigare sett i både japanska och koreanska skräckisar vad gäller unga flickor med svart långt hängade hår (gärna lång lugg), hackiga bildsekvenser för att skapa onaturliga rörelsemönster hos karaktärerna, det obligatoriska "myrornas krig" på en tv, krälande kvinnor med böjda fingrar osv. Och det är bitvis lite småläskigt och bitvis lite roande. Som många andra liknande är fotot stundtals väldigt målande och ganska vackert, och konversationerna känns precis så konstlade som de ska.
Sen tycker jag att historien var lite för invecklad. Men precis när jag kände att det aldrig skulle bli klart började historien få lite förklaring iaf. Fortfarande förstår jag inte betydelsen av "morbroderns" besök, men det kanske kommer. Inte jätteläskigt, inte jättenytt men helt ok. 6/10

Sådär, lite tips och lite varningar. Jag har en massa filmer som bara väntar på att få bli sedda så det lär nog komma fler inlägg av det här slaget. Inte minst Barnhemmet som alla tipsar om, ska jag försöka få sedd snarast möjligt.