Eddie, Stieg och datorlängtan

Idag kom de två dvd:erna jag beställde igår (!) på Ginza. Det är två av Eddie Izzard shower, Sexie och Dressed to kill. Ska bli kul. Har ju sett det mesta på youtube, men det var en hel del extramaterial på dem som jag ser fram emot. Kul när saker kommer snabbt...önskar att jag kunde säga samma sak om min dator. Men nu när jag kollade var den i vart fall inte restnoterad längre, så kanske kanske är den på väg...

Har nu också, trots försök till motsatsen, totalt fastnat i del tre i Stieg Larssons Milenniumserie. Läste den nästan varje ledig stund idag. Försöker lägga den ifrån mig ibland för att dra ut på det, men det är inte enkelt... Ett stycke jag läste idag gav mig gåshud. Men det orkar jag inte skriva om nu, så det kanske får bli morgonsagens bloggämne.

Betalblogg?

Glömde lägga till att jag under min Dåliga dag även hann reta mig på en av mig läst bloggare som allvarligt funderade på att börja ta betalt av läsarna av bloggen. Jag tyckte nog det hela var ett ganska högfärdigt förslag men lyckades nog ändå skriva hyfsat sansat... Alltså, utan att starta nån slags debatt om det, jag kan förstå att man (kanske speciellt om man är journalist till yrket) vill ha betalt för sina alster på ett sett, men att betala för att följa någons blogg, där gick visst min gräns. Jag orkar inte dra mina argument emot detta, men kan i vart fall lova att mina tidvis skumma och halvt puckade tankar alltid kommer att delges er gratis. Blir det värre kanske jag får betala er för att läsa... =)

David Spade och Ellen stjäl av Madonna?

Hehe, jag skulle gärna gå på fest med de här två... Seems fun!

The real Ellen story

Har suttit och tittat på The Real Ellen Story från 1998 på Youtube. Den handlar om hur det gick till när Ellen DeGeneres beslutade sig för att "komma ut", både som privatperson och som karaktären Ellen i the sitcom med samma namn (1994-1998). Det är ganska skrämmande att se hur både produktionsbolag (Disney och ABC), allmänhet och den sk kristna högern motarbetade detta, hur Ellen och människor omkring henne blev hotade och utsatta för alla möjliga saker. Hur hon blev hånad när hon besökte en middag med presidenten med sin flickvän Anne Heche etc etc. Trots detta kämpade hon på. Väldigt starkt skulle jag vilja säga. Hon slår mig verkligen som en fighter. En stark kvinna som förtjänar respekt. En kvinna med stor humor och självdistans.

Jag undrar hur det skulle se ut idag? Jag har dålig koll på i vilken kontext detta skedde 1997-1998, hur det såg ut då och vad det innebar. Iaf, se den gärna. Ni hittar länken till del 1 av 5 ovan (första länken), sedan är det bara att fortsätta sig igenom alla fem delarna.

Miljöaktion i Umeå

I helgen har det visst varit en miljöaktion i Umeå, vilket jag var totalt ovetande om. Spännande! Det var väl på sätt och vis en bra aktion, å andra sidan kan man kritisera det genom att säga att det innebar en massa tomgångskörning. Men det är bra att det görs aktioner och att det uppmärksammas. Jag såg då inget i våra lokaltidningar om det igår.

Trädgårdsarbete och semesterdrömmar

Det är lite smågrått och halvkyligt ute idag också. Det är lite tråkigt. Sommaren var ju här i helgen. Men det kanske blir fint till helgen igen, när jag jobbar. Har trots det varit ute och planterat lite frön i trädgårdslådorna som vi spikade ihop förra året. Som en variant på trädgårdsland när man inte riktigt vet vart ett sådant skulle vara. Vi har ju en superful betonggrej i trädgården, de förra ägarna skulle bygga nåt förråd eller så tror jag så grunden finns där. Men vi har inte haft tid och pengar (samtidigt) att bila och få någon att forsla bort det än. Sen är det ett perfekt ställe att ha trädgårdsland på.

Snart snart är det semester. Den 13 juni går jg av sista passet på morgonen. Ska bli väldigt skönt. Tyvärr brukar fyra veckor gå ganska fort. Om jag får önska något mer än att åka på Trästocksfestivalen så skulle jag vilja besöka den nya Buddhisttemplet i Fredrika. Jag tror att det ska stå färdigt nu till sommaren. Det skulle vara spännande.

Snälla den som bestämmer över mig, låt mig få gå på Trästock!

Okej, lite glädje: Svenska akademien (!!!), Stefan Sundström och Marit Bergman (som jag aldrig sett live men som nog kan vara bra) mfl. kommer till den alldeles gratis Trästocksfestivalen i Skellefteå i juli. Om jag så ska åka själv ska jag dit. Jag lovar att samtliga dessa spelar första dagen då jag jobbar...

Men, om jag får lov att se åtminstone Svenska akademien live i sommar så kanske kanske jag kan komma över att älskade Manic Street Preachers kommer till Hultsfred nu när jag inte längre är en stamgäst där...

Dålig dag

Jag är inte på alldeles gott humör. Det började nog igår med eftermiddagens händelse och sen har det som hängt med. Det är trixigt på alla plan känns det som, privat, ideellt och jobbmässigt. Jag blir så less när saker inte fungerar som de ska, när jag måste lägga ner timmar på saker som borde ta under fem minuter i anspråk. Jag blir orolig och less på saker som händer som är utanför min kontroll, som jag inte kan påverka eller bestämma inte ska finnas/hända. Jag är less på all den brist på medmänsklighet som finns överallt just nu. Och att det känns som att människor bara väljer att inte se det. Jag är less på att bita ihop. Och jag är less på folk som gnäller =)

Det hela har idag mynnat ut i:

• ett krossat glas (som inte bara gick sönder utan i tre miljoner bitar)
  
• att inget har blivit gjort hemma vare sig ute eller inne eftersom jag i stort sett bott framför datorn (som funkar ibland iaf) och/eller med mobilen vid örat (yes, jag har handsfree)
  
• att jag önskade att en saknad vän som jag inte hört av på väldigt länge inte skulle ha ringt mig idag eftersom jag bara kunde ge misslyckade svar på alla "hur är det..?" och "hur går det med...?"-frågor
• att jag suckat och surat på minikissen för att hon valde att kräkas i vår säng och inte på golvet... jo, jag fick allt dåligt samvete och fick slita mig från datorn för lite uppmärksamhetsgos en stund
• att jag skällt på en annan god vän och kallat honom bortskämd, för att han mår dåligt (!)

Hm, ja det sista hade jag lite lite fog för iaf. Tycker jag än. Och ja, han gillar mig fortfarande. Vem skulle inte det? =)

Vad har hänt med medmänskligheten?

Aldrig bra att vara upprörd när man skriver, men nu är jag nog lite det. Ska försöka att inte göra det här inlägget alltför omständigt och långt.

Jag har varit på stan mest hela dagen idag, klippt mig och annat nyttigt. Hämtade Mattias tidigt från jobbet, vid halv fyra. Vi gjorde några gemensamma ärenden och bestämde sedan att vi skulle äta lite snabbt på Frasses på Ersboda (Frasses för icke norrlänningar; stor hamburgerkedja i den här delen av landet). Redan när vi kom in och jag gick mot beställningsdisken fick jag känslan av att något var fel. Stämningen var jättekonstig. Mattias avvek från min sida snabbt och tog ett bord medan jag beställde. Fyra tjejer jobbade som jag kunde se, de hade knappt koncentration att höra min beställning utan sneglade hela tiden mot en kille som satt i ett av hörnen i lokalen. Jag frågade vad det var frågan om och de berättade ivrigt att killen hade suttit ihopsjunken sådär i över en halvtimme utan att man hade fått kontakt med han. "Han ser konstig ut", sa de. Jag frågade om ambulans var på väg, men de hade tydligen inte ringt, utan frågade då som förvånat om de borde det. "Han har små pupiller, vet du kanske något om sånt?", frågade den ena halvt uppfodrande varpå jag svarade att det spelar väl ingen roll, bara ring för Guds skull. Istället för att ringa gick då den ena tjejen ut och satte sig på huk framför killen och frågade hur det var. Efter flera frågor fick hon ett ummande till svar. Hon sa då "Är du trött kan du inte sitta och sova här förstår du".

Jag gick fram när jag var klar med betalningen och såg då en kille i kanske 30-årsåldern, klädd i hantverkarkläder med måttstock och allt det där, och keps, såg ut som att han just kommit från arbetet. Framför låg en orörd hamburgare och två mobiler. Pommesen hade hamnat på golvet. Hela hans figur var ihopsjunken och han såg väldigt blek ut. Jag kollade att han andades och noterade att ögonen var nästan fullt öppna, stirrande. Då kom Mattias och jag sa åt honom att ringa. Han fattade läget på en sekund. Runt om oss var alla i restaurangen tysta och tittade och någon sa att det var ju bra att vi ringde kanske.

Vid det här laget var jag lite irriterad men jag gick och sa till personalen att nu har vi ringt efter ambulans, ni kan ju hålla koll iaf. Det tittade på mig som om jag vore dum. Efter ett par minuter kom en av tjejerna ut till oss och sa att nu hade de minsann också ringt. Jamen grattis!

Knappt tio minuter senare kom ambulans och kort därefter polisen. De försökte få kontakt med killen som verkade väldigt borta och svarade lulligt och svagt irriterat på frågorna. Därefter gick vi till bilen och körde hem så jag vet inte hur det gick. Det kändes hemskt med alla som bara glodde på honom.

Jag vet inte vad som hade hänt, eller om ens något hade hänt med säkerhet. Men det som gör mig förbannad är att man kan sitta på en restaurang i över en halvtimme, ihopsjunken och okontaktbar utan att någon ringer efter hjälp. Jag tror att tjejerna trodde han var påverkad av något, men oavsett vad orsaken var så ringer man väl på hjälp i ett sådant läge? Ingen, det var fler än 15 personer i lokalen, ringde. Hur kan det vara såhär? Jag blir illa berörd och förbannad rent ut sagt. Tänk om det hade varit någon av deras anhöriga? Spelar det någon roll om man tror att det är "självförvållat" genom droger eller varför var det så viktigt att fastställa orsaken för innan de ringde? Det är inte deras/vårt jobb. Vad kan hända om man ringer och det inte visar sig vara så allvarligt? Vari ligger faran? Gör man bort sig? Blandar man sig i för mycket? Vad?

Jag tvekar aldrig att ringa, inte ens då jag är osäker på om någon annan har ringt redan, vad spelar det för roll? Jag har ringt då jag misstänkt rattfyllon i bilar framför mig såväl som när människor (alkisar eller inte!) gjort illa sig. Vad är problemet? Är det en sådan här värld vi skapat oss nu? Ska människor kunna sitta och i stort sett dö framför våra ögon medans vi äter hamburgare? Det är inte första gången jag är med om eller hör om något sådant här, och det gör mig så förbannad!

Mors dag

Jag hade en i stort sett mobil- och datorfri dag igår, och det var inte så dumt. Det blev en ganska händelserik dag trots allt. Jag vaknade på något slags husligt humör (ganska sent, strax före 11 tror jag), åt frukost på bron, läste igen lite tidningar och lyssnade på den crazy hackspett vi har i trädgården. Sen börjde det husliga, eller vad det nu var. Jag tog äntligen itu med ett par av de rabatter som finns i trädgården som inte alls har fått någon vård what so ever i vår. För att inte bara göra en sak hade jag självklart podsändingarna från Lantz i P1 (som jag numera alltid tycks missa) i öronen. Det tog betydligt längre tid att rensa än vad jag önskat, men det var rätt skönt ändå att ha händerna i jorden och bara andas lite ett tag. Få fokusera på något annat.

När jag ledsnat på det efter ett par timmar, tog jag tag i bilen, eller ja, Mattias bil, min står fortfarande avställd i brist på tid att byta bromsar och besiktiga den. Vi har lärt oss ganska bra att klara oss på en, även om det blir klurigt ibland och vi får kompromissa en hel del. Jag fick oväntad hjälp av tre klängiga kissar som tyckte bilen var som ett enda stort nöjesfält uppenbarligen...

Tanken var att vi skulle åka in till stan och tvätta den utvändigt också, men istället blev det ett besök hos svärföräldrarna och en hel massa kaos som sedan fortsatte en lång stund in på kvällen... Familjer är lite roliga på så vis, man vet aldrig vad som händer.

Mors dag firade jag inte annars på något sätt. Jo, jag skickade "mamma" till 72 900 och skänkte därmed 50 spänn till Röda korsets Rädda mammorna-kampanj som pågår till förmån för kvinnor i krig etc. Rekommenderar er alla att göra samma sak. Kampanjen pågår maj ut.

Min nya dator..

..tycks aldrig vilja komma!!! Eller, den är ju nyss beställd och just den jag ville ha fanns inte i lager såklart, men beräknad leveransdag är den 1 juni, så snart snart... Materialisten i mig (yes, det finns en liten sådan dessvärre) ser fram emot det. Mycket. Frustrerande med en dator med ideliga kernel panics och annat som gör att man måste starta om hela tiden.

Säkert!

Veckans musiktips från Sara, musik med viktigt budskap på ett frigörande sätt. Kanske måste vara övertydlig och betona att texten reflekterar en känsla, inte ett tillvägagångssätt; jag är inte plötsligt för dödsstraff på något sätt. Men jag tror, anar, att det kan vara en ganska vanlig känsla hos de som lyckas vända rädslan till ilska istället.

Jag fick hela Säkert!:s skiva av Mattias (som råkade beställa två.. :) och gillar hela skivan. Det här är inte alls deras bästa låt, men den är väldigt bra. Så gillar ni sköna trummor och braiga syntljud, så lyssna mera. Den här blir jag glad av, och videon är skojig.

Nähä..

..då började det regna sekunden innan jag kom ut...och istället möttes jag av en (i dubbel bemärkelse) sur Smilla...

Sol, Stieg Larsson och svensexa

Vaknade tidigt imorse av att regnet öste ner. Tänkte för en sekund att det var synd på den svensexa som Mattias är med och arrangerar idag och som till stor del skulle äga rum ute. Men när det var dags att vakna så sken solen försiktigt och under dagen har det varit riktig sommarvärme. Ganska skönt. Nu bränner det lite om kinderna. Jag promenerade en timme mitt på eftermiddagen idag när jag skulle ta mig till E4:an och åka buss till stan.

Var inne och hämtade bilen. Ska hämta hem Mattias inatt från festligheterna och då kan det ju vara bra att ha bil... Passade på att kika lite på den alldeles för folktäta marknad som äger rum i Umeå just nu, men konstaterade snart att det mest var samma sak överallt, och väldigt lite av intresse. Gick till Åhléns istället och köpte bok tre av Stieg Larssons Milennium-serie. Spännande! Vill egentligen inte börja läsa för att jag inte vill att den ska ta slut. Det är ledsamt att läsa att Stieg Larsson hade planerat totalt tio böcker i serien och inte riktigt egentligen hann avsluta den tredje. Men det sägs iaf att det finns ett utkast till bok fyra och att sambon skulle kunna slutföra den om bara striden om rättigheterna upphör. Mycket ledsamt.

Har lite ont i huvudet. Borde kanske lägga mig en stund innan jag ska hämta hem mannen från stan. Imorgon är det flyer-utdelning på stan för Fi:s räkning och sen fikaträff. Ser mest fram emot det senare såklart... Är inget fan av flyerdelning alls.

Nä, tedrickning på altantrappen nu! Det är en väldigt skön kväll.

Return of the housewife!

Jo, måste säga att jag numera mot bättre vetande blir förvånad över att människor av det här slaget fortfarande finns...
Och svensk forskning och media (som gärna vinklar det mer än avhandlingen säkert tänkt) gör sitt för att bidra till mödrarnas ofta redan dåliga samvete. Man ska uppenbarligen utbilda sig väl och sedan bli hemmafru. Det tycks vara grejen. Måste nästan läsa avhandlingen själv.

Pirates, inte bara för 11-åringar

Vi såg ju sista (?)Pirates-filmen på bio igår. Väldigt trevligt. Jag gillar bio, även om jag tycker att 105 spänn är i mesta laget. Den var i vart fall bra, spännande och rolig. Även om Fredrik Strage tycker den passar bäst för 11-åringar. Det tycker inte jag. Bra rollprestationer, Depp är fortfarande klockren som Jack Sparrow, och 2 timmar och 48 minuter gick faktiskt undan. Visst, det är en del twistar som jag i vart fall inte till en början hängde med på, men det gör som ingenting, det reder ut sig. Gillade ni de tidigare två, så gå och se den här också. På bio, den gör sig nog bäst där.

Före filmen åt vi pizza i stan, fick lite tid över och gick och drack te på Schmäck innan vi gick till bion där vi köpte dricka och popcorn. Allt som allt kan jag säga att visst, jag var okej när filmen började, men max en halvtimme in i filmen var jag så kissnödig att det riskerade att rinna ut ur öronen. Och jag kunde inte förmå mig att få halva min rad att resa sig för min skull. Och det var liksom aldrig läge i filmen, den gick på i en sån fart och jag ville inte missa något. Så efter knappt tre timmar...ja vad ska man säga? Tur man inte är inkontinent... Så ska ni se Pirates, kissa först, det är dagens tips från Sara.

Nyheter?

Att man gör gammal information till nyheter (som med skalbaggarna i din mat) är väl en sak. Men när det blir en nyhet, och dessutom en av toppnyheterna, att Kicki Danielsson satt en köttbit i halsen på en finlandsfärja, ja då vill man mest gömma sig. Jag mäktar inte ens med att länka.

Arrh!

Nu ska jag strax iväg till stan och se Pirates of the caribbean - Vid världens ände. Som jag har längtat!!! Och snart kommer Ocean's thirteen också! Vem har en biroll i den...?

Kampen om uppmärksamhet

Det här börjar likna en djurrättsblogg. Och det gör ju ingenting. Men tydligt är att ämnet verkar vara alltmer förekommande i svenska media nu, vilket är väldigt bra.

Idag publicerar Dagens Nyheter en artikel om en ganska spektakulär manifestation som äger rum på Sergels torg i Stockholm. 17 döda valar ligger på is i protest mot regeringens svaga ställningstagande mot valfångst. Jag tycker såklart att det är bra att globala problem av det här slaget uppmärksammas, och som medlem i Greenpeace stöttar jag manifestationen till fullo.

Det som jag känner är anmärkningsvärt är att det idag känns som att det måste till manifestationer av det här mer spektakulära slaget för att människor ska reagera och för att media ska bevaka. Måste vi få saker skrivna på näsan för att vi ska förstå läget? Måste allt vara så övertydligt? Kan inte människor längre tänka själva? Har bruset blivit för öronbedövande?

SVT Fjollträsk vs SVT Myggträsk

Jag är ledsen om jag bloggar ihjäl er idag (jo, jag har bättre saker för mig, men får bara inte fart att göra allt jag borde), men ni måste bara läsa ett blogginlägg jag hittade på Ume-programmet arguments hemsida. Apropå att idiotförklara sig själv... Hur kul som helst, låter nästan inte sant.

Äntligen början på slutet för inkompetenta kvinnor i styrelserna!

Andelen kvinnor i börsbolagstyrelserna har sjunkit i år. Nyamko Sambunis egen analys är att den politik som hon och resterande alliansen har infört, där lagförslaget om könskvotering slopades i och med att de bildade regering i höstas, har bidragit till den utvecklingen. Trots den analysen är hennes lösning inte alls att återinföra lagförslaget, utan lösningen är...ja vad?

Vad sägs om en skalbagge till lunch?

Hehe, kul! Jag kommer inte ihåg vilken ume-Fia jag sa det till, men när jag berättade något om att det faktiskt är skalbaggar i vissa färgämnen fick jag typ till svar att jag hade gått på en skröna. Samma skröna som livsmedelsverket då kanske? Återigen vinner vegetarianerna/veganerna medvetenhetens pokal...

Le singe est sur la branche

Ja, jag fortsätter väl, nu när Anna är ombord också. Jag har länkat till den här förut, men lägger upp den nu...because he's f-ing brilliant!
Har läst på lite och förstår att han gärna ser sig som ambassadör för ett enat Europa, pro-EU alltså. Vilket är intressant. Intressant också att det tycks lättare att göra det med humor och stand-up än med politik. Hm...man skulle varit rolig alltså.

Lite ledsamt att höra att han numera fått tona ner sin transvestit-sida för att få filmroller. Säkert inte okomplicerat att göra det. Men så lyckades han ju skriva in en transvestit-roll i sin serie så kanske han ändå kan fortsätta sitt gränsöverskridande på så sätt.

Intressant. Och ja, jag fastnar gärna för saker/personer/händelser i nån slags obsessive kind of way, men det går över när jag finner något nytt... Så bara häng på =)

Helgens kongresser

Kom just på att jag inte hört så mycket om helgens kongresser. Visst har det varit ett helt gäng intressanta sådana? Läste att Djurens Rätt fått ny förbundsordförande; mycket duktiga Per-Anders Svärd har lämnat över till (säkert lika duktiga) Alexandra Leijonhufvud. SD:s kongress har jag kanske hört mest om, och varit minst intresserad av. Är ganska less på dem, jag börjar nästan vända i frågan om det är rätt att ge dem så mycket medialt utrymme. Av MP:s och ungdomspartiernas (visst har fler än SSU haft kongress?) har jag nästan inget alls hört.

Kanske läge att veva igång tv:n ikväll och se nyheterna...

Krasch

Lite småirriterad idag. På saker som borde ha löst sig men inte har det, på att livet inte bara flyter på och är trivsamt, men mest av allt på att min dator inte vill det jag vill att den ska. Fungera, tex. Den tappar nätet, den låser sig, tappar ikoner m.m. Jag blir så less. Och tyvärr är jag ganska beroende av den. Både för att jobba, att ha kontakt med människor, och av rena nöjesskäl. Och nu fungerar den inte riktigt. Den har varit okej ett par dagar, men så när jag fick lust på att spela musik idag och ladda upp ny musik på ipoden så blev den ledsen igen. Hårdvarukrångel, tydligen. Det inbyggda nätverkskortet gick ju sänder för ett par veckor sedan, nu är det något mer.

Så nu har jag fått beställa en ny helt enkelt. Jag kan ju inte ha det såhär, hur mycket det än kommer att svida i plånboken. Och den här gången är läget sådant att det kommer att svida lite varje månad i 36 månader... Inte ens troligt att datorn kommer att vara så länge. Jag tror och hoppas ändå att jag har köpt en som är mer hållbar, både hårdvarumässigt och i chassit.

Lite spännande ändå, min första alldeles superegna laptop! Tidigare har jag tagit över de som Mattias har ledsnat på (vilket han gör med max ett års intervall, mycket pga hans jobb såklart). Nu blir den min från början. Hm..jag låter som MUF:s gamla ramsa: "Jag älskar att äga". Illa.

"I'm a gran, I live forever"

Fun. Jag kan tydligen inte få nog... Kan det vara så att kvinnor lever längre för att vi hoppar twist och hopprep som små? Hihi..

När jag ändå...

...är inne på hundar och djurrätt, kanske jag ska passa på att hylla det nya förslaget som fokuserar på hundägaren och inte på hunden. Det är väldigt okunnigt att förespråka ett förbud på sk Kamphundar (vilka är det eg?), då man inte betänker att varje hundras i stort sett, i fel ägarhänder kan bli farliga för omgivningen.

Alla människor kan inte hantera hundar rätt, så är det bara. Det kan inte vara en mänsklig rättighet att ha hund om man inte klarar ut det? Obligatoriska kurser för nya hundägare, vore ännu ett bra steg på vägen.

Jag försöker hålla mig från att göra en frispråkig koppling till barn...

Det finns tillväxt av goda tänkare

Det är kul att ibland få läsa positiva artiklar, som ger hopp om en god tillväxt. Nu är inte jag en anhängare av att förbjuda saker till höger och vänster, det riskerar att urholka själva systemet, men jag tycker att den 10-åriga tjejen har rätt i sin analys. Hundar (och andra djur för den delen också) ska inte vara accessoarer. Det är viktigt att ge dem ett egenvärde för vilka de är, inte för vem som möjligen äger dem eller om det går att klä dem i Chaplin-kläder eller solglasögon.

Djurrättsblogg!

Djurens Rätt har förstått tjusningen med att blogga. Kolla in deras blogg här!

Smuts II

Märkligt nog så finns i dagens GT en artikel som är i stort sett identisk med de fall som figurerar i boken Smuts av Katarina Wennstam, som jag precis läst. Man kan verkligen ifrågasätta hur många av dessa sexköpare som åker fast och erkänner i hopp om att beviljas strafföreläggande istället för att dömas i rättegång och därmed riskera att deras namn kommer ut. Detta gäller såklart i synnerhet de män som har mest att förlora på ett offentliggörande, dvs kända män, stora företagare, politiker och andra. Och som det verkar så går rättsapparaten dem ofta till mötes. Enligt boken är det dessutom inte ovanligt att man hjälper sexköparen än mer genom att tex posta alla rättsliga papper till personens arbete eller till en anonym postbox, för att förhindra frågor på hemmaplan. Det är förvisso en roman, men med tanke på den journalistiska erfarenhet Wennstam har av sådana rättsfall (inte minst genom sina eminenta reportageböcker om våldtäkt och våldtäktsmän) så är jag beredd att gissa att verkligheten inte ligger långt därirån.

Så på något plan vet de alltså med sig att det är fel, eller är det så att de tänker att andra tycker att det är fel och därför inte vill skada sitt anseende, oavsett vad de själva anser om agerandet?

En skål för televisionen

"Transvestites are superheroes. The simularity is that we both have to change before we help people. Except that transvestites don't actually help people. But apart from that, fantastic simularity though!"

Måste spana in Eddie Izzards tv-serie the Riches. Han spelar fadern i en smått dysfunktionell familj, om jag förstått det hela rätt, och självklart har han en son som är transvestit. Minnie Driver, en annan favorit spelar ex-prisoner-hustrun. Det måste nästan vara bra.

Sveriges televison, som tillsammans med fyran är det enda vi kan se hemma, måste verkligen ha tappat stinget. Det är ju i stort sett aldrig något bra numera. Eller missar jag allt bra? Var är alla högkvalitativa serier? Var är alla braiga dokumentärer? Idag såg jag delar av nåt program som hette "Black and white", tror jag. Där svarta och vita bytte hudfärg (med hjälp av imponerande lager smink) och sedan fick leva i varandras verklighet för ett tag. Hela programmet kändes som uppbyggt av fördomar och stereotyper. Så ledsamt. Den vite mannen som blev svart såg inte problemet, trots att det var mitt framför ögonen på honom. Enligt honom så handlar det bara om att svarta människor väljer att älta ett gammalt förtryck. Man kan välja att bry sig om diskrimineringen eller inte. Yeah right. Good thinking.

Och fyran är såklart inte bättre. Om man någon gång tittar på något program så är det reklam, reklam, reklam, nyheter, reklam, väder, reklam, keno, reklam, fucking lottodragning, reklam etc etc. Man hinner åka och handla utan att missa något i själva programmet man tittade på!

"Chickens are the only dinosaurs that survived. Or something like that. Did they tell you that? Or it's not, I don't know, I pick up shit."

Ja, kanske blir det bättre när digital-TV invaderar Västerbottens kustland den 3 september. Om man skaffar tre tusen kanaler när man ändå är igång då så kanske man stöter på något intressant program ibland. Om man har tur.

Jo, jag är trött och bitter idag. Det går över. Imorgon är jag ledig. Då ska jag andas, Fi-jobba, städa (innan myndigheterna kommer och stänger huset pga sanitära oangelägenheter) och kanske gå en långpromenad om det slutar regna. Och sortera papper. Huset svämmar över i papper. Papper i en väldig oordning, blandat med olästa tidningar och tidskrifter (som jag ska läsa "sen, när jag får tid").

Okej, ett sista Izzard-citat sen ska jag ge mig för en stund.
"NRA says guns don't kill people, people do. Well, monkeys probobaly would too if they had guns."

Och jo, apropå den lite freakshow-betonade Schlagerfestivalen (som jag bara såg genomgången av eftersom jag hade fullt upp att jobba) så tror jag Jonas Gardell har skrivit de mest klarsynta inläggen här och här.

Godnatt.

Smuts

Jag har precis läst ut Katarina Wennstams romandebut Smuts. Fick låna den av Anna, (som tycks ha blivit min guru vad gäller böcker numera, vilket är trivsamt) och läste den i glappet mellan Stieg Larssons andra bok, och väntan på att nummer tre ska komma ut.

Smuts handlar om en välbeställd familj, familjen perfekt utåt, kanske inte så perfekt inåt. Den handlar framför allt om sexhandel, trafickingoffer, prostituerade och torskar. Pappa Perfekt är torsken torsk.

Jag vet inte vad jag ska säga om den. Jag vill älska den, men gör det inte. Den kommer som aldrig riktigt nära mig på något sätt. Jag förstår nog inte alla outtalade problem som tycks finnas i familjen, samtidigt som jag upplever att alltför mycket annat är för tydligt uttalat. Det politiska är väldigt synligt, i mångt och mycket känns boken som en debattartikel full med argument, som inte är särskilt okända för min del. Och kanske är det just det. Jag kanske inte är målgruppen. Boken ger mig inget nytt, förvånar inte, överraskar inte alls någon gång. Allt står klart från första kapitlet, sedan får man följa med på en resa som känns väldigt förutsägbar. Även slutet är väldigt förutsägbart, även om jag kanske gillar sista sidorna bäst av allt.

Miljöerna känns också lite för fiktiva (finns det ett stadshotell i Umeå?). Och jag har aldrig träffat en levande människa som faktiskt säger "-Nå?" på fullaste allvar. Men jag gillar blandadet av tillbakablickarna och nutidsperspektiv. Jag gillar frågorna hon lämnar öppna här och var, men de är inte nya för mig.

Nja, jag vet inte. Det är verkligen ingen dålig bok, vill jag ändå säga, den är läsvärd. En viktig bok, visst. Och säkert nyttig och väckande för många. Men för min del kändes den tyvärr mest som en transportsträcka...i väntan på Stieg Larsson nr3.

Osnäll recension, känner jag. Men ärlig. Önskar jag kunde säga annat om den. Kanske Anna, som jag tror gillade den betydligt mer, kan ge sin bild av boken? Hint, hint =)

Värdig vård?

Trött och seg, borde som vanligt sova istället för att sitta här. Men vaknade av Mattias telefon och kunde inte somna om. Har lite ont i kroppen efter helgens jobb-bravader. Det har inte varit en så bra helg tyvärr.

För att dra en lång historia kort; en patient låg inför döden och i dessa spartider finns tydligen inte pengar att sätta in extravak längre så att människor inte behöver ligga och dö ensamma på sina rum när inte anhöriga finns att tillgå. Trots att det finns med som löfte från kommunen i den lilla folder som de inflyttandes anhöriga får. Jag försökte pussla allt jag kunde, alternera mellan att sitta hos henne, hålla hennes hand samt försöka göra de "vanliga" sysslorna. Men jag är trots allt ensam på avdelningen om nätterna, med bara viss hjälp från personen på avdelningen bredvid, som i sin tur behöver min hjälp. Och när en annan patient går bärsäkragång i ett par timmar, kastar möbler och gör sitt bästa för att slå och sparka på oss, då kan man inte göra så mycket. Så medan jag var fullt upptagen med att parera slag och hålla tre andra, som naturligtvis vaknade av skrikandet, på sina rum, avled kvinnan alldeles ensam på sitt rum.

Och jag har nog aldrig känt mig så otillräcklig i hela mitt arbetsliv.

Ledsen och arg, med tårar i ögonen, lämnade jag jobbet lördag morgon. Natten som var nu var bättre, men långt ifrån lugn. Och jag vet allvarligt talat inte hur länge till jag fixar det här. Det känns inte värdigt längre.

Apropå flygresor...

(Hela showen finns från början på youtube och rekommenderas varmt! Även showen "Dressed to kill" är hilarious.)

Vegetarianism, barnuppfostran och val av livsstil

Det här, förresten, retar mig enormt. Det handlar inte på något sätt om veganism, det handlar om helt andra saker, men det förvånar mig inte att media omedelbart försöker omvandla något så hemskt till att vara en konsekvens av människors ställningstagande för veganism. Det är precis samma sak som att sätta rubriken "Köttätare stängde in och svalt sitt barn" på följande artikel.

Det hela har dessutom tydligen mynnat ut i någon slags diskussion om att veganer och vegetarianer som inte föder sina barn med kött har valt livsstil åt sina barn på ett så oerhört förbjudet, nästan barnmisshandlande sätt. Jag skulle i så fall vilja vända på det och säga att köttätare också i så fall väljer en livsstil åt sina barn. En livsstil som går ut på att döda andra varelser för sitt eget höga (mat-)nöjes skull (som dessutom kostar emormt mycket på miljön, som redan befinner sig i kris). Och föräldrar gör val åt sina barn, det ingår liksom i hela uppfostringsdelen av det ansvar som man har som förälder. Vissa gör mer lyckade val, andra kanske mindre lyckade. Men det hör till. Och en massa barn har vuxit upp på vegetarisk kost utan för den sakens skull dö av undernäring eller drabbas av skörbjugg (finns det ens längre?).

Men det är inte första gången som jag stöter på det här. Flera har faktiskt frågat om jag (underförstått: liksom mitt barn) kommer att börja äta kött igen när jag får barn. Självklart inte. Och självklart kommer jag inte ge mina barn kött heller. Det vore för mig lika dumt som att döpa mina barn i Svenska kyrkan (eller vilken annan kyrka som helst såklart, men SK är väl den som ligger närmast till). Eller att uppfostra dem till att bli fulländade moderater. Eller att lära dem att solidaritet med annat levande är blaha. Etc. Det är också val som de kan göra själva när de är mogna för det. Precis som att äta kött. Det får de välja när de blir äldre, och då kan jag inget säga. Men att jag skulle uppfostra mina barn i något som jag själv inte tror på, det om något vore väl idiotiskt?

Om sedan mina ev. barn som vuxna är köttätande troende kristdemokrater med stora bensinslukande stadsjeepar och aktieportfölj i vapenindustrin, ja då får jag väl ta det och inse att jag kanske inte lyckades så bra. Men då är det i vart fall deras eget val.

Jobbångest, igen

I onsdagens ena lokaltidning (jo, jag ligger nästan alltid lite efter) berättas det att statsvetenskapliga institiutionen på Umeå universitet ska kicka 7 av sina totalt 22 lärare. Sju lektorer får gå. En knapp tredjedel av staben, alltså. Jag börjar än mer tvivla på Högskoleverkets rapport om att det snart ljusnar för statsvetare på jobbfronten. Efter det att studenterna börjar svika brukar det ta ytterligare några år innan det syns på arbetsmarknaden i form av ökade jobbtillfällen.

Så, vad ska man läsa då? Vad ska jag utbilda mig till? Helst något som går fort och som jag kan göra bredvid mitt jobb och alla tusen uppdrag. Jag är så less på att känna mig så icke-framgångsrik, samtidigt som det känns som att alla andra människor runt omkring bara lyckas hela tiden (vilket såklart är sant...).

Höll på att dåna, by the way, när jag fick veta att ingångslönen (för vuxna) på McDonalds är högre än vad jag har i lön nu, efter flera års arbete. Känns ju bra.

Post-mötes-uppe-i-varv

Ganska precis hemma från ett strålande årsmöte med Fi Umeå. Verkligen en peppande, positiv känsla! Fler medlemmar som inte varit aktiva på väldigt länge var där, villiga att kliva in igen, vilket är väldigt kul. Bra stämning, bra diskussioner och väldigt bra formmässigt också. Mycket nöjd.
Dessutom hade lokal-TV hittat dit, trots att pressansvarige (aka Me) hade missat att skriva pressmeddelande. Bra med media som håller koll på hemsidan... =) Får erkänna att jag var lite ringrostig, har inte varit med i TV sedan valrörelsen i höstas. Stakade mig en del och snodde kanske runt på något, men vi får väl se. Tror resultatet kommer imorgon bitti.

Nu låter det som att vår TV gått igång på övervåningen. Måste vara första gången på flera veckor. Ska nog förflytta mig upp och vara lite social.

Åh! Det absolut bästa med att vara den som bakar tårtan är, förutom att man får den som man vill i fråga om ägg- och laktosfritt, att man får ta med resterna hem...

Att starta dagen med Eddie Izzard

I'm in love! Har spenderat alldeles för mycket tid framför Youtube idag. (Samtidigt som jag bakat tårta till årsmötet med Fi Umeå ikväll, of course.) Har tittat på en massa stand up- och intervjuklipp med Eddie Izzard. He's lovely. I would marry him in a second. Han verkar intelligent och klurig vilket jag gillar. Bygger delvis sin humor på verkliga förhållanden samtidigt som han blandar in påhittade historier som är så absurda att det faktiskt blir hysteriskt roligt. Och trots att han klär sig i "kvinnokläder" som bara blinda pensionärer skulle ta på sig så är han ofantligt attraktiv. Hur går det ihop? Hans charm är påfallande, helt enkelt.

Ja, precis vad jag behövde i vart fall. Har känt mig hängig, stressad och nojjig ett par dagar, så lite humor var inte fel. Rekommenderas varmt alltså. Ett speciellt roligt klipp rekommenderas till Ulrika samt andra som kan lite/har läst franska (och delar min humor, bör tilläggas).

Jag rekommenderar nog uteslutande roliga killar, jag är medveten om det. Men det finns tyvärr väldigt få riktigt roliga (kända) kvinnliga stand up-artister as I know of. Jo, Ellen DeGeneres är kul. Hon håller nog samma klass som Izzard, även om jag tycker att hon återanvänder för mycket av sitt material.

Syskonkärlek II

Jag blev lite bönhörd eller något igår förresten. Jag fick chansen att träffa min äldre lillebror en stund. Han ringde häromdagen och frågade om jag visste var Vindeln låg... Det visade sig att han fått ett uppdrag via banverket att tillsammans med en annan kille åka från Värnamo i Småland och upp genom landet till några knytpunkter och leverera några slags elskåp. Slutstation skulle vara just Vindeln, som ligger några mil inåt landet från Umeå sett.

Så igår mötte jag och Mattias upp honom och den där andra killen (en mycket trevlig kille vid namn Håkan), gick en sväng runt stan (och insåg att Umeå city faktiskt inte är så mycket att se egentligen kanske..), kvällsfikade och hamnade till slut på Bishop arms. Det var väldigt trevligt och oerhört kul att få träffa honom, om så bara för ca fyra timmar.

Vi lever ju ganska olika liv och är nog också i grunden ganska olika lillebror d.ä och jag. Och jag har verkligen svårt för att inte vara för mycket storasyster och säga till honom hur han borde leva... Jag vet, det är verkligen inte bra, men det är ibland hemskt svårt att stå bredvid och se på. Samtidigt ger han mig verkligen en chans att få se in i vardagen i liv där man väljer annorlunda eller inte ser samma på saker som jag gör. Det är frustrerande att han tycker det är okej att inte ta ut pappaledighet annat än till semester och jul, att han faktiskt inte vet vilken storlek i kläder hans dotter har etc. Det är inte det att han är trångsynt, jag vet inte hur jag ska förklara... Han har bara inte sett eller upptäckt det som jag tycker är fördelarna med ett jämställt samhälle kanske. Till viss del tycker jag ändå att jag når honom. Och att det går framåt. Men det är frustrerande. Han är kanske min allra största politiska utmaning någonsin egentligen.

Men, han är min lillebror och jag älskar honom för evigt oavsett vad han gör och vilka beslut han väljer att ta i sitt liv. Så är det. Det var skönt att få se honom, krama om honom och upptäcka att han faktiskt blivit alltmer vuxen sedan sist. Och vi hade väldigt roligt alla fyra.

By the way upptäckte jag via bartendern på Bishop att det fanns en helt alkoholfri öl som faktiskt smakar öl! Inte helt fel.

Min bloggläsartid fortsätter att föröka sig...

Tänk vad man missar ibland när man för enkelhetens skull väljer att läsa bloggar via en rss-grejs! Idag spanade jag in Helle Kleins blogg på sin ursprungssida och dök ner i hennes blogglänkar. Jag fann bloggande människor jag faktiskt en gång känt mer eller mindre personligen, och jag fann en rad olika intressanta bloggar som jag rullat runt i en stund.

En av de varmaste bloggarna jag fann var såklart Jonas Gardells dagbok. Jag läste en del av hans böcker och såg hans uppträdanden (på tv/dvd, det var alltid slutsålt i Örebro), men på något sätt försvann han i hela den här dödsångest-reboundperioden som var, eftersom jag helt enkelt inte klarade av hans klarsynthet och filosoferande. Iaf så skriver han dagbok på sin sida. Ömsom känslomässigt, ömsom vasst och politiskt. Bara måste citera ett inlägg från den 2 maj i år:

"Är det inte skönt nu efter så många år av socialdemokratiskt vanstyre att Fredrik och Filippa äntligen har tagit över.
Jag tycker Fredrik och Filippa redan på kort tid lyckats utföra en mängd viktiga saker.
De har tagit bort förmögenhetskatten, fastighetskatten och sänkt inkomstskatten, inte sant, och det vill jag bara tala om har sparat en massa pengar för min make och mig – som tråkiga, trista fattiga människor får betala, och det gör ju inte oss nånting, för vi känner ju inte dem."

Läs hela inlägget, det fortsätter att vara lika elakt, om inte mer...

Vuxentest

Här har man gått runt och haft 30-årsångest, helt i onödan visar det sig. I själva verket är jag ett helt decennium fel! Enligt ett vuxentest borde min ålder vara 39,2!!!!!

Mattias gjorde också testet och visade sig vara 32,9 år, vilket passade surt bra då han fyller 33 om en knapp månad... Och inte svarade vi särskilt olika på testet heller... Morr...
Tur att jag inte lägger så stor vikt vid ett fånigt nättest... =)

Definitionen av att vara man: gå runt med spräckt skalle

Man hoppas ju att det här är en av de överdrifter som kvällspressen brukar vara duktiga på. "Visa att du är man". My God.

Bilder från Dala-mötet

Jag tänkte att jag skulle passa på att lägga upp lite bilder från helgen direkt så att det blir gjort. Kongressbilderna har som bekant dröjt och känns nu inaktuella att publicera. Snabbt och oredigerat; min helg i bilder:

Här var vi då:

I det här huset hade vi möte, lagade mat, umgicks och vissa av oss, däribland jag, sov också här:

Andra sov i det här fina huset, bredvid bäcken/ån eller vad det var:

Här behövde dock ingen bo (men visst var det lite charm över det?):

Klassisk mötesbild:

Helena under kökstjänst:

Veronica, Lourdes och Aase under en paus på verandan:

Och så lite miljöbilder:

Känns Dalarna, inte sant?

En liten bit bort fanns ett Buddistiskt tempel. Själva templet var inte så bildskönt; ett vanligt tegelhus, men miljön runt omkring var vacker, och skylten sådär lite makabert ful:

Lite mer miljö. Kunde konstatera att våren kommit lite längre än vad den gjort här hemma:

Tja, det var väl det. Fint va? Tänk om man alltid kunde ha möten i sådana miljöer. Skulle tro att det har sin påverkan. Direkt jag klev ur bilen så kände jag på luften att det var ett rogivande ställe att mötas på. Inte så dumt. Nåväl.

Sköna maj...

Styrelsemöte i helgen som var alltså. I Dalarna. Mycket trevligt. Ska erkänna att jag var lite halvt sugen bara när jag for. Mest pga att jag inte kände mig förberedd eller hade hunnit göra allt jag hade tänkt mig, men det släppte efter ett tag. Det är ett väldigt trivsamt gäng; bra variation mellan allvar och lättsamhet.

Förutom att magen kajkade ihop totalt första dagen så förflöt allt som det skulle. Lite småstressigt på vissa punkter som vanligt, men vi kom igenom det vi skulle och lyckades nog lägga på samtliga lite extra arbete och ansvar =) Snart sommar och även om det inte är valrörelse som planeras så börjar arrangemangen som vi och andra vill att Fi ska delta i läggas på hög. Det ska bli kul och jag hoppas att jag kommer ha möjlighet att delta i en hel del. Samtidigt måste vi komma någonstans med husrenoveringen (hur länge kan man bo i ett byggprojekt utan att få krupp?) och så börjar arbetet med att gräva fiber till resten av byn i augusti. Så semester...nja, not so much.

Apropå magen så måste jag nog börja bli lite snäll med mig själv snart. Jag äter dåligt, stressar upp mig, fuskar med äggallergin och latosintoleransen (brukar inte ens säga att jag är det när jag är iväg, det blir så krångligt då..) och är allmänt osnäll mot magen. Inte undra på att den utlyser blockad med jämna mellanrum.

Här hemma har det varit begravning under helgen. Den lukt jag reagerat på vid mitt morgon-te-drickar-ställe på altantrappen visade sig komma ifrån en liten ihopkurad död rävunge. Den hade troligen gått under altanen och lagt sig där och frusit ihjäl eller något annat i vintras. Sorgligt. Mattias begravde den i en glänta en bit bort i skogen.

Annars är väl allt som vanligt. Smilla surar för att jag varit borta, världen fylls på av stränga högerpolitiker och det regnar och är småkyligt ute. Ja, ungefär som vanligt då.

Fly me to the moon?

Jag har flygit alldeles själv!! Och jag är barnsligt stolt över mig själv, måste jag säga. På något sätt lyckades jag låtsas att jag inte alls var nervös eller att jag ens skulle göra något särskilt så det gick vägen utan större problem. Anade oråd när jag kom till Arlanda mer än två timmar före avgång; ju mer tid jag har att oroa mig på, desto mer oroar jag mig. Men jag checkade in och tog mig genom säkerhetskontrollen (där en trött kille suckade högt när jag inte förstod att han ville att jag skulle ta av mig jackan exakt den millisekund som han sa det). Förvånades över det lilla miniatyr-city som fanns innanför (med både pub, kiosk och Pizza Hut), köpte ett par salta katten och satte mig vid gaten med min bok. Planet var sent på plats, vilket var bra eftersom vi då kunde starta i stort sett direkt då alla kommit på plats. Planet var alldeles fullt och bredvid mig satt en kille med rakad skalle och snällt leende. Inte kunde man flippa ur då? Okej, jag använde några knep, men de är så fåniga att jag inte ens kan skriva ned dem...de får bli min lilla hemlighet. Egentligen vet jag inte riktigt hur jag fixade det så bra. Kanske är jag tuffare ensam än jag tror.

Upp kom jag iaf, och ned på rätt ställe och bara lite skakigt däremellan. Och visst var jag inte totalt lugn. Hela jag skakade när Mattias mötte mig vid bagageutlämningen. Men jag gjorde det.

I bilen sa Mattias: "Jaha, nu har du gjort det med då. Vad ska du göra nu?"
Ja, vad ska jag göra nu?

Syskonkärlek

En av få styrkor i min skumma splittrade familj är den sammanhållning som vi syskon oftast har. Framför allt mellan oss fyra yngsta helsyskon som spenderat mest tid hemmaboende samtidigt. Jag blev påmind om detta igår när jag pratade med en av mina bröder, då jag blev så stolt att jag nästan blev rörd (tant).
Min yngsta bror, 23 år, har kört långtradare i flera år nu och verkar vara tryggheten själv. Min äldre lillebror, 26 år, har alldeles precis gjort som litenbror; tagit lastbilskort och fått jobb som chaufför. Inatt skulle han så göra sin första riktiga långkörning med lastbil med långsläp. Han ringde då sin yngre bror och berättade att han nog var lite nervös inför det. Då erbjöd sig direkt litenbror att följa med på körningen till Danmark som stöd och sällskap. Trots att han jobbat en massa själv och hade sett fram emot en ledig natt. Det är nog allt syskonkärlek det.

Saknar mina syskon en massa och hoppas att jag snart får träffa dem. Antagligen kommer minsta brodern hit på sin MC från Jönköping till midsommar. Och lillasyster ska ev komma förbi om ett par veckor. Någon gång ska jag försöka ordna så att vi alla sex träffas samtidigt med familjer och allt vad det är. Det skulle vara kul. Det har vi nog inte gjort sedan dopet av lillasyster och det är väl gott och väl 14 år sedan nu. Det är väl en av nackdelarna med att vara så många och inte ha en naturlig plats som ett barndomshem eller så att ses i.

Livet är livsfarligt, du kan dö

Det är mycket stora ord i pressen nuförtiden. Som att man försöker chocka sina läsare till att köpa lösnummer. Mina personliga favoriter är kanske de vanligaste; "nakenchock" och "sexterror". Mest gillar jag dem för att jag inte förstår vad de innebär.
Nu känns det dock lite som att de håller på att gå tillbaka till en tidigare retorik; ordet "livsfarlig" blir allt vanligare igen. Och allt är verkligen livsfarligt. Följande är ett axplock ur rubriker på expressen och aftonbladets nätupplagor:

Populära klätterklippor livsfarlig lekplats
Mobilladdaren visade sig vara livsfarlig
Livsfarlig kobra rymde
Dansk polis använde livsfarlig tårgas
Livsfarlig buss
Kylskåpsmagneten kan vara livsfarlig
Rikslarm efter livsfarlig medicin
Tillverkade livsfarlig potatiskanon
Parken som är livsfarlig
En Persson med livsfarlig kemi
Landningen är livsfarlig
Livsfarlig lek bak på bussen
Kunderna luras - får livsfarliga batterier
Sömnbristen kan vara livsfarlig
Värmen är livsfarlig
Korven är livsfarlig
Livsfarlig kyla i helgen
Livsfarlig invasion i Skåne
Livsfarligt kaos på Södra Torget
Atkinsmetod kan vara livsfarlig
Livsfarlig kopparstöld i Kristianstad
Maten har blivit livsfarlig
Livsfarlig drog inne bland unga
Livsfarlig vodka säljs i ryska affärer
En livsfarlig fjant
Sibas gratis- cykel är livsfarlig
Choklad kan vara livsfarlig
Barnvagnen är livsfarlig i trapphuset
Astmamedicin livsfarlig
Din hosta kan vara livsfarlig

Okej, vissa saker är ju verkligen livsfarliga, det skriver jag under på. Men varför är allt livsfarligt numera? Det är farligt att hosta, men också farligt att ta astmamedicin, att vodka eller droger är livsfarliga känns inte som en nyhet, inte att kobror är det heller. Roligast/dråpligast är kanske att Doggelitos "Cykel på köpet"-cykel tycks vara livsfarlig. Då blev det genast lite mer gansta' över honom igen kanske...

Jaha, det var iaf dagens spaning.