Storasyster Sara

Ska strax fara till jobbet. Det är regn och rusk fortfarande ute. Måste få tag på lillebror innan det blir sent ikväll. Han gör sin debut som utomlands-förare ikväll, han har sin första långkörning till Italien och tillbaka och åker ut från landet imorgon bitti. Lämnar Jönköping ikväll. Lite nervöst känns det nog för oss alla syskon... Lillebror ensam i en stor lastbil med släp i Europa i en veckas tid. Men det kommer att gå bra. Han har min tillit. Fast det är svårt att inte vara storasyster ibland.

Om han blir kvar på det företaget får jag väl försöka få tid och möjlighet att följa med honom någon gång. Det vore fräckt att åka lastbil genom Europa. Företaget har dessutom fått en del körningar till Liverpool och hur koolt vore inte det? Jag som så gärna vill se England.

Men men, lite orolig kommer jag nog att vara den här veckan han är borta. Jag hoppas han har möjlighet att höra av sig en del. Blir dyrt om alla fem syskonen ska oroa sig lika mycket bara... =)

Syskonkärlek

En av få styrkor i min skumma splittrade familj är den sammanhållning som vi syskon oftast har. Framför allt mellan oss fyra yngsta helsyskon som spenderat mest tid hemmaboende samtidigt. Jag blev påmind om detta igår när jag pratade med en av mina bröder, då jag blev så stolt att jag nästan blev rörd (tant).
Min yngsta bror, 23 år, har kört långtradare i flera år nu och verkar vara tryggheten själv. Min äldre lillebror, 26 år, har alldeles precis gjort som litenbror; tagit lastbilskort och fått jobb som chaufför. Inatt skulle han så göra sin första riktiga långkörning med lastbil med långsläp. Han ringde då sin yngre bror och berättade att han nog var lite nervös inför det. Då erbjöd sig direkt litenbror att följa med på körningen till Danmark som stöd och sällskap. Trots att han jobbat en massa själv och hade sett fram emot en ledig natt. Det är nog allt syskonkärlek det.

Saknar mina syskon en massa och hoppas att jag snart får träffa dem. Antagligen kommer minsta brodern hit på sin MC från Jönköping till midsommar. Och lillasyster ska ev komma förbi om ett par veckor. Någon gång ska jag försöka ordna så att vi alla sex träffas samtidigt med familjer och allt vad det är. Det skulle vara kul. Det har vi nog inte gjort sedan dopet av lillasyster och det är väl gott och väl 14 år sedan nu. Det är väl en av nackdelarna med att vara så många och inte ha en naturlig plats som ett barndomshem eller så att ses i.