Värdig vård?

Trött och seg, borde som vanligt sova istället för att sitta här. Men vaknade av Mattias telefon och kunde inte somna om. Har lite ont i kroppen efter helgens jobb-bravader. Det har inte varit en så bra helg tyvärr.

För att dra en lång historia kort; en patient låg inför döden och i dessa spartider finns tydligen inte pengar att sätta in extravak längre så att människor inte behöver ligga och dö ensamma på sina rum när inte anhöriga finns att tillgå. Trots att det finns med som löfte från kommunen i den lilla folder som de inflyttandes anhöriga får. Jag försökte pussla allt jag kunde, alternera mellan att sitta hos henne, hålla hennes hand samt försöka göra de "vanliga" sysslorna. Men jag är trots allt ensam på avdelningen om nätterna, med bara viss hjälp från personen på avdelningen bredvid, som i sin tur behöver min hjälp. Och när en annan patient går bärsäkragång i ett par timmar, kastar möbler och gör sitt bästa för att slå och sparka på oss, då kan man inte göra så mycket. Så medan jag var fullt upptagen med att parera slag och hålla tre andra, som naturligtvis vaknade av skrikandet, på sina rum, avled kvinnan alldeles ensam på sitt rum.

Och jag har nog aldrig känt mig så otillräcklig i hela mitt arbetsliv.

Ledsen och arg, med tårar i ögonen, lämnade jag jobbet lördag morgon. Natten som var nu var bättre, men långt ifrån lugn. Och jag vet allvarligt talat inte hur länge till jag fixar det här. Det känns inte värdigt längre.