Jag funderar och funderar. Och jag köper helt klart en hög med argument som att en reklamkampanj med samma mediala uppmärksamhet som resultat skulle ha kostat långt mer än 100'. Att det inte är så stor skillnad på att de facto bränna pengar som att "bränna pengar" på något annat. Hur mycket pengar "bränns" egentligen upp i Almedalen varje år?
Men det finns en baksida också och det handlar framför allt om de som inte förstår eller håller med om ovanstående argument samt de som tycker att Fi skulle lagt pengarna på något annat.
Men pengarna var, om jag förstår det rätt, öronmärkta för en pr-kampanj (skänkta i just det syftet) och bättre pr än såhär (även om det kommer bli många negativa uttalanden om det också stämmer fortfarande uttrycket "all reklam är bra reklam") kunde man knappast fått för en i sammahanget så pass liten summa pengar.
Och som nån skrev på twitter; argumentet att det kunde gått till välgörenhet ÄR faktiskt ganska lamt. Alla pengar kan i praktiken gå till välgörenhet. Pengarna vi lägger på godis (1,2 kg/familj och vecka enligt SCB på radion imorse) eller fikabröd (samma mängd enligt samma källa) kan gå till välgörenhet. Eller pengarna du la på det senaste rea-fyndet som sen hamnade i garderoben och aldrig användes. Osv.
Så även om jag fortfarande funderar lite så är jag betydligt mer på nu än tidigare. Och jag applåderar Gudrun och co som vet hur man skapar rubriker när ingen annan ger en utrymme. I den bästa av världar ger också aktionen lite ljus på den inte oviktiga fråga att pr och annonsutrymme idag faktiskt kostar ohemult mycket pengar. För 100' kronor hade Fi inte ens fått en halvsida i Expressen enligt uppgift.
Länkar: Expressen, Aftonbladet, SvD, DN.
Men det finns en baksida också och det handlar framför allt om de som inte förstår eller håller med om ovanstående argument samt de som tycker att Fi skulle lagt pengarna på något annat.
Men pengarna var, om jag förstår det rätt, öronmärkta för en pr-kampanj (skänkta i just det syftet) och bättre pr än såhär (även om det kommer bli många negativa uttalanden om det också stämmer fortfarande uttrycket "all reklam är bra reklam") kunde man knappast fått för en i sammahanget så pass liten summa pengar.
Och som nån skrev på twitter; argumentet att det kunde gått till välgörenhet ÄR faktiskt ganska lamt. Alla pengar kan i praktiken gå till välgörenhet. Pengarna vi lägger på godis (1,2 kg/familj och vecka enligt SCB på radion imorse) eller fikabröd (samma mängd enligt samma källa) kan gå till välgörenhet. Eller pengarna du la på det senaste rea-fyndet som sen hamnade i garderoben och aldrig användes. Osv.
Så även om jag fortfarande funderar lite så är jag betydligt mer på nu än tidigare. Och jag applåderar Gudrun och co som vet hur man skapar rubriker när ingen annan ger en utrymme. I den bästa av världar ger också aktionen lite ljus på den inte oviktiga fråga att pr och annonsutrymme idag faktiskt kostar ohemult mycket pengar. För 100' kronor hade Fi inte ens fått en halvsida i Expressen enligt uppgift.
Länkar: Expressen, Aftonbladet, SvD, DN.
5 kommentarer:
Hej Sara!
Tack och lov en tjej som har intelligens och tänker längre än näsan räcker och som vet vad 100 000 kr är i sammanhanget.
Jag lägger omedelbart en länk till din blogg från min.
Ninna
Hur tror du den ensamstående föräldern reagerar (som inte får pengarna att räcka till i slutet på månaden)? Detta är ett direkt hån mot de som ingenting har. Det visar istället på den verkliga klyftan i samhället, dvs den mellan politiker (makthavare) och den vanliga människan.
Jag förstår att du reagerar så och min första reaktion var lite den samma. Men man måste se till vad det här är; en reklamkampanj (faktiskt). Om man resonerar sådär måste man också ifrågasätta de stora partiernas reklambudgetar som uppgår till ca 50-60 miljoner kronor.
100.000 kronor är mycket för en ensamstående, det är oerhört mycket för mig också vill jag lova. Men i reklamsammanhang räcker det inte till något alls. Knappt en halvsida i expressen en dag vid ett tillfälle. På så vis fick man mer uppmärksamhet för mindre pengar genom detta.
Om man inte bränt pengarna (vilket var som jag förstår det, en idé från de som skänkte pengarna) hade de lagts på reklam, inte som donation till någon ensamstående. Så det är inte som att man tagit pengarna från någon. Två män i reklambranschen ville skänka varsin månadslön för att påvisa hur orättvist det faktiskt är att de har en så stor månadslön.
Och det tycks ha funkat på något sätt iaf, inte sant?
Jag oroar mig mer för vad denna PR-konsultifiering av politiken (där Almedalen, med dess samling av PR-konsulter, lobbyister och makthavare, framstår som FI:s viktigaste arena?) innebär både för FI och för feminismen i stort. Självklart; mest och störst utrymme i medierna för mest spektakulära och högljudda utspel vinner. Men vad är det egentligen FI vinner?
Ninna: Tack!
Fredrik: Almedalen har väl länge i politiska sammanhang lyfts fram som en viktig arena, samtidigt som "vanliga människor" (som det numera bollas så mkt med) snarare känner att det är ett jippo som tar politiken längre ifrån verkligheten. Att Fi verkar där är inte konstigare än att de andra partierna gör det.
Men jag delar din åsikt i att det är en oroande utveckling där pr-konsulter håller på att bli de riktiga makthavarna och där aktioner och tokiga utspel blir det som får plats i rubrikerna, inte sakpolitiken.
Skicka en kommentar