Snart helg!

En natt till sen ledig två. Ska bli skönt. Skönt med lite helg också. Det verkar kunna bli AW med Simon och M imorgon (nån mer som ska med?) när jag vaknat, vilket jag ser fram emot. Det var länge sedan. Lördag har jag lovat att hålla mig från lägenheten så då blir det slömys med M och kattdamerna på landet. Jag protesterar inte något alls. Ser fram emot en hemmakväll filmtittande. Det får tom gärna regna, det ökar bara mysfaktorn.

Och så kanske jag skulle röja upp i röran som uppstod när jag fick för mig att möblera om sovrummet här i stan också.... How fun for me.

Ha nen bra kväll hörrni! Nu går jag ut i mörkret och regnet och beger mig till jobbet. Snart helg!

If I could turn back time

Det är sällan jag önskar att jag gå tillbaka i tiden men när jag vaknar upp efter en dags sömn (god sådan) med krampande käkar och en rygg som inte vill medverka till uppstigning, ja då vill jag gå tillbaka till imorse och påminna mig själv om bettskenan. Inte för att allt försvinner, men det brukar i vart fall bli lite mindre stelt. Stupidhead.

Känner mig stel som en hundraåring (en stel sådan iaf) och det gör mig lite ledsen. Känner mig ovig, dålig och faktiskt lastgammal när jag är såhär orörlig. Börjar så smått undra om det inte är dags att gå tillbaka till en läkare och se om det finns något att göra. Eller är det sjukgymnast jag ska till? Eller naprapat? Har snart ingen koll. Det gör ont; who can fix me?

Pysslig dag med resultat

Imorse när jag kom till stan hade fins lillsyrran anammat mina "tänka högt"-tankar från i helgen om att jag önskade möblera om i sovrummet i lägenheten. Gullungen hade släpat runt min gigantsäng och ställt det som jag funderat över att ha det. Men det såg inte så bra ut som det gjort i mitt huvud så resten av förmiddagen snodde jag runt och ändrade utan att hinna bli riktigt nöjd innan ryggen ska stopp (och de redan lösa benen på sängen for av...). Så jag lockade hit M på lunch och fick lite lyft- och tipshjälp. 

Nu är det rätt okej, men det är saker överallt (en halv datorpark bl.a) och i stort sett allt som tidigare bodde på skrivbordet ("ska det här verkligen vara här", sa M och höll upp hudlotion/tomburk/ihopknölade lappar/garn/hårsnoddar/foton i hög/axelrem till väska/halsband osv osv) står nu på golvet i blandade högar i väntan på att sorteras/slängas/omplaceras. Att ha ett rent skrivbord är en egenskap som bara tillhör märkliga människor, har jag bestämt.

Men kanske kan det nu bli lite mer trivsamt. Och så kan jag få plats med yogamattan på golvet igen. Och slippa draget från fönstret (tantvarning). Jag har också lärt mig vad en KVM Switch är och slipper framöver krypa ner under skrivbordet (och riskera att bli avrättad av dammråttorna) när jag vill skifta mellan MacBook:en och speldatorn på storskärmen. Istället trycker jag på en knapp! Väl investerade pengar!

Mysdag med syster yster

Syrran och jag har haft en trevlig dag tillsammans idag. Egentligen är jag inte så nöjd med att det är så låga varv på hennes skola, men just idag kändes det trevligt och kul att hinna umgås och göra saker tillsammans.

Jag hjälpte henne hitta en jättesnygg vinterjacka som hon var superfin i och så valde hon själv ut en kofta som jag aldrig hade gissat att hon skulle vilja ha. Lite kanske för att jag själv tyckte att den var snygg... Själv hittade jag inte direkt några kläder, allt såg bara eländigt ut som vanligt i provhytten. Men en ny kudde och ett par tjocksockar blev det. Och massa schampo, balsam, värktabletter och annat sånt som det varit ont om ett tag nu. Trots att jag egentligen inte köpte så mycket så gick det åt en väldig massa pengar, kändes det som. Märkligt det där...

Men trevligt var det. Även om jag är stel som en pinne och kvider så snart jag rör mig. Har verkligen jätteont i ryggen igen, jag måste nog erkänna att det är så, trots att jag inte vill. Det började i lördags natt och det blir inte direkt bättre. M tycker jag ska överväga frånvaro från jobbet imorgon men jag vill inte. Jag ska försöka ändå. Måste det. Och fundera över om det är dags att gå till läkare/sjukgymnast/naprapat/lobotomerare vad det lider.

Ledig tisdag

Underbart att jag även idag vaknade med huvudvärk. Den har nu suttit i sedan igår, förvisso i något dämpad form men fortfarande ihållande. Sweet.

Lillsyrran har håltimme hela dagen idag (!) så jag har lovat att vi ska ta en tur på stan, kolla lite vinterjackor och i allmänhet umgås lite. Det ska bli trevligt. Bara hon vaknar nån gång... Men innan dess ska jag se till att betala lite räkningar, skriva lista på vad jag behöver ha med mig hem från stan och läsa ikapp lite bloggar (ligger efter en hel massa dagar nu). Sen blir det stan!

Vision

Efter många funderingar (och flera rekommendationer från kunnigt håll) gick jag med i facket ikväll. Känns riktigt bra faktiskt. Allra mest för att jag till sist hittade ett fack som ville ha mig som inte var Kommunal. Och som inte var tokdyrt. Som verkar satsa på mervärde i medlemskapet och som dessutom svarade tydligt och bra på en fråga via mail på mindre än en halvtimme efter kl 18 ikväll. Imponerad så långt.

Sen att de just bytt namn från SKTF till Vision var väl inte direkt med på plussidan i avvägningen. Vision låter lite som en kristen sekt i True Blood, om du frågar mig, men jag köper det om innehållet är bra. Och det verkar det som sagt vara. Att jag dessutom fick de 6 första månaderna gratis var som en helt okej bonus.

Ansvarsfullt och vuxet av mig. Nu ska jag dessutom knata i säng i vettig tid så att jag får en lång och produktiv tisdag. Hujedamig, vart ska det sluta?

The Girl with the Dragon Tattoo

Kompis J och jag diskuterade just trailern till The Girl with the Dragon Tattoo som har premiär till jul och funderade över varför de pratar så konstigt. Som brittisk engelska med hård, stakig hittepå-brytning? När Daniel Craig presenterar sig som "Miquel Blommkvist" skrattade jag lite faktiskt...

Men jag måste ge dem att de skapat en hårdare, otäckare Salander i den ögonbrynslösa (?) Rooney Mara.

Måndag

Så var jobbhelgen över. Borde ju vara ett läge att slappna av i men istället vaknade jag med krampande käkar och huvudvärk de luxe. Lysande. 

Jobbhelgen har annars varit bra. Vi var dubbelbokade på min avdelning igår natt så jag fick frågan om jag ville lära upp mig på en annan avdelning vilket jag gick med på. Fick då chansen att tillbringa en jobbnatt med en tjej jag jobbat med lite för flera år sedan och som jag verkligen gillar. En sån där klok tjej med kunskaper som borde tas tillvara någon annanstans. Iallafall så var det lite lyx att få hinna prata ikapp lite, se vad som hänt sen sist, diskutera framtidsdrömmar osv. Väldigt trevligt. Och jo, jag fick såklart även tid att lära mig hennes avdelning, i den mån man nu kan det när alla i stort sett sover hela natten (av någon anledning är det alltid, alltid, som lugnast på ens avdelning när man ska lära upp någon ny, som en regel utan undantag)...

More to come

Jag har nu sett alla veckans premiärer på tv-seriefronten och måste säga att jag är nöjd med samtliga. Jag gillar också att nästan samtliga haft dubbelavsnitt som start så att jag fått en rejäl dos av varje på en gång. Fast det är klart, hade de istället haft premiär en vecka tidigare hade ju inte det gjort något...

Den enda av veckans säsongspremiärer som jag inte sett är Grey's Anatomy. Men jag ledsnade så pass förra säsongen att jag aldrig såg färdigt den säsongen. Och jag vet i ärlighetens namn inte om jag har lust att göra det heller. 

Inte heller andra avsnittet av Up All Night var riktigt den höjdare som jag hoppats på efter förra veckans premiär. Men den är ny och har potential att bli riktigt bra. Jag hoppas på det. Den här veckans avsnitt var dock mer pinsamt än roligt. Slutscenen var dock riktigt kul.

Nästa vecka väntar ytterligare några premiärer. Min guilty pleasure-serie Desperate Housewives inleder sin absolut sista säsong, Terra Nova har urpremiär och Happy Endings kommer tillbaka för andra säsongen. Frågan är bara hur jag ska hinna jobba...

Google+ vs Facebook

Google+ öppnades upp för alla i veckan så nu behövs inte längre någon inbjudan för att få vara med och leka där. Samtidigt kom Facebook med en uppdatering som precis som de tidigare 10 (?) mötts med kritik, upprop, grupper och tidningsartiklar. Jag blir lite less. Skeptisk över vad förändringarna faktiskt innebär integritetsmässigt (just där litar jag inte på FB alls) i vanlig ordning men i övrigt mest less över att det tycks vara en never ending story det här med FB:s uppdateringar som aldrig tycks förankrade i användarna. I mångt och mycket kan jag tycka att de slog huvudet på spiken med den där skämtteckningen, samtidigt som det såklart är bad business att göra sig ovän med 'kunderna'. Fast när det kommer till FB tycks användarna stanna oavsett vad i vilket fall. Eller?

Min poäng skulle egentligen vara att användare, istället för att sucka för femtifjärde gången över FB, borde ge G+ en riktigt chans istället. Det är ju så mycket bättre på alla vis. Inte minst i att du bestämmer så mycket mer själv, och dessutom gör det på ett så enkelt sätt. Att FB nu försöker härmas hjälps inte riktigt.

Men dessvärre är jag själv inte den G+-användaren jag vill vara. Mycket för att så få av mina kontakter, de jag faktiskt känner, finns där och/eller är aktiva där. Men jag kanske borde föregå med gott exempel och existera mera på G+. Ska det bli nästa veckas goda gärning det?

Ok, see you on G+ då!

Post yoga

Jag är öm idag. Lite förvånad över detsamma också även om jag visst kände av rörelserna under yogan. Att magen och benen är träningsömma (och ganska lite ömma, trots allt) är okej, lite sämre känns det med axlarna eftersom det inte riktigt vara blir träningsvärk utan mer ont på riktigt. Men jag härdar ut, rör mig försiktigt och tänker att det kanske har med sig något gott på sikt? Kanske axlarna blir snällare om jag försiktigt plågar dem lite, och då på ett lugnt sätt.

Jag hade tänkt konditionsträna idag men väljer att ta det lite piano med armrörelser nu. Det får bli en lugnare promenad bara. Nästa yogapass är dock inbokat!

Yogapremiären

Yogan då. Ja, till min glädje var det Satyanandayoga som praktiserades, det som jag gick på tidigare. Och jag misstänker att ledaren nog gått där hon med. För många gånger var det som att hon återupprepade exakt samma meningar som den ledaren där gjorde. Ledaren på yogastället hade dock den ljuvaste stämman jag nånsin stött på och hela hon utstrålade nåt slags lugn och närvaro som jag nog aldrig mer stött på hos någon. Så med de måtten kunde inte riktigt den här ledaren leva upp till samma nivå, men hon gjorde ett bra jobb.

Yoga är nog grejen för mig. Jag gillar det långsamma tempot, den uteblivna hetsen och förvirringen, att inget ska göra ont utan att man är i nuet och i rörelsen med hela sin närvaro. Att visualisera sig själv på näthinnan och inte bry sig om någon annan. Det passar mig och mina onda kroppsdelar så himla bra. Jobbigt är det ändå, men utan att vara stressigt och svettigt. Ibland är det bäst (även om jag också gillar att tokträna mig dyblöt i svett). 

Lite synd att lokalen inte var bättre ljudisolerad utan vi var tvungna att försöka ignorera ljuden från de gymmande biffpojkarna som var i rummet intill. Och så hade jag i ärlighetens namn lite svårt för bakgrundsmusiken där det skrålades "Hare Krishna, Hare Hare Krishna" typ halva tiden. Why?, kan man undra. Bortsett från det, var det lyckat.

På väg ut såg jag hur man i ett annat rum tränade aerobox. Det såg lite småkul ut. Nu tror jag inte att det skulle vara så nyttigt för mina axlar, men jag kanske ändå skulle försöka lirka med U och testa? Mhm...

Hemma-dag blev borta-dag

M tog en jobba-hemma-dag idag med sovmorgon, vilket kändes väldigt bra med tanke på att jag jobbar hela helgen. Synd bara att han kom på att han ställt sin bil i stan på uni-parkeringen och att den behövde ny parkeringsavgift. Så hemmadagen fick avbrytas på eftermiddagen med en tur till stan. Det blev en tur till Mediamarkt (jag hittade äntligen en mobilhållare att ha på armen när jag tränar som passade) och sen passade jag på att prova ett yogapass på gymmet för första gången.

Nu är vi hemma på landet igen. Ikväll vankas det eventuellt raid i WoW. Could be fun.

New Girl

Mycket tv-serier på gång nu. Igår var det premiär för New Girl med Zooey Dechanel i huvudrollen. Jag såg premiären med M som, precis som väntat (jag hade kunnat sätta en liten förmögenhet på det), blev mycket förtjust i den knasiga Jess. Vi tyckte nog båda att det var en premiär som lovade ganska gott. Den påminner lite om Happy Endings (de delar dessutom en skådespelare, Damon Wayans Jr), en serie som hade premiär i våras och som växte och numera står stadigt i min kalender (I love Eliza Coupe btw).

Dödsstraff tillhör dåtiden

Skyldig eller inte skyldig. I det här fallet talar många om att det inte på långa vägar var ställt utan rimligt tvivel att det var Troy Davis som dödade polismannen 1989. Ändå avrättades han inatt. Men även om han var skyldig hör det inte till en demokrati att ha dödsstraff. Det är inget straff, det är ett brott mot mänskliga rättigheter. En stat borde inte ha rätt att döda sina invånare. Jag kan förstå känslan hos en anhörig till ett brottsoffer att man vill se den som gjorde det avrättad, men en stat, en demokrati kan aldrig gå på känslor när man dömer straff.

Och även om man skulle hävda att dödsstraffet är rätt i de mest vidriga fall så har USA:s historia visat mer än en gång att risken för att avrätta oskyldiga i allra högsta grad är en potentiell verklighet. Hur många har kunnat frias med bevis i efterhand? Att låsa in oskyldiga är illa nog, men att avrätta? Vansinne.

Dödsstraff tillhör en mindre utvecklad tid. Hur många fler ska avrättas innan USA:s samtliga stater inser det? Troy David blev den 35:e att avrättas bara i år. 

Drygt två män, varav en var Kutcher

Jag har hittills tillhört den lilla (?) skara som inte riktigt tokgillat Two and a Half Men. Dels för att skämten varit lite för låga ibland (för ofta) men också för att det känts nästan galet att skratta åt Charlie Sheen som i stort sett spelat sig själv. Men eftersom jag gillar Ashton Kutcher (trots att han som oftast inte är en brilljant skådis) och jag var nyfiken så fick jag ju lov att spana in första avsnittet på första säsongen utan Sheen som sändes natten till igår.

Lite krystad story, inte så jätterolig begravningsscen men annars var det helt okej. Till och med roligt ibland. Roligast var Kutcher och de cameos som var med. Det skulle kanske varit fler av just dem för att det skulle vara sådär riktigt riktigt roligt, men det var ändå ett lyckat grepp.

Säsongens trailer:

Blogger-app som spammar!

Jag har sedan en tid tillbaka börjat få konstig reklam i min android-mobil. Det dyker upp i form av ett grönt plustecken uppe i meddelanderaden (eller vad det kan heta, längst upp till vänster iaf). När jag kollar vad meddelandet säger är det reklam på svenska, tyska eller engelska, ofta till nån "crazy video" de vill att jag ska se. 

Efter lite detektivarbete hittade jag appen AirPush Detector som rekommenderades på flera forum. Jag installerade den och den säger nu att det är självaste blogger-appen som reklam-spammar mig! Nu undrar jag om någon av er som läser och som ev använder en blogger-app i telefonen har haft samma bekymmer? Eller vilken app använder ni? Som ivrig ad-blockare överallt annars är jag inte särskilt lycklig över reklamspammande i min mobil men vill ändå fortsätta blogga från mobilen. Så, några tips?


Edit: Jag har sett att google släppt en egen blogger-app men att döma av recensionerna av den så funkar den inte särskilt bra när det kommer till att blogga bilder, vilket väl är det man oftast gör via mobilen.

Up All Night

Första avsnittet av Up All Night, en av NBC:s nya tv-serier, hade premiär förra veckan. Jag har hoppats att både Will Arnett och Christina Applegate ska träffa rätt snart igen och kanske kanske är det så den här gången. Premiären var i vart fall helt okej, bitvis riktigt rolig och den gav viss mersmak. Så låt oss hoppas att det håller i sig och blir den hit som de båda (och även Maya Rudolph, som finns i en biroll) förtjänar. 

Det är inte bara ute saker ändrar karaktär om hösten...

Känner mig svårformulerad idag. Vet inte riktigt vad jag ska skriva eller kanske snarare vad jag ska dela med mig av. Som vanligt vid höstens intåg hamnar jag i en period där jag finns mycket i mitt egna huvud. Mycket funderingar, farhågor, önskningar osv som kommer upp till ytan. Jag vill sätta ord på det men samtidigt blir jag ibland begränsad i hur det kan komma att läsas, tolkas eller användas. Eller av vilka. Så jag funderar vidare och konstaterar som vanligt att det där med livscoach ofta vore väldigt bra. Eller den där riktigt nära bff:en som fanns för snart många år sen. Det kan jag faktiskt sakna ibland. Den där riktigt riktigt nära relationen utanför 'den andra relationen'. Är det någon relation jag skulle vårdat bättre så är det den. Men ibland blir det som det blir ändå.

Slutsnurrat, det här blir bara knepigt. Knep-Sara. Suck.

Storm!

Och varifrån kom stormen plötsligt? Det liksom sjunger och knakar i huset. M har lovat att det kommer att stå kvar även imorgon, men jag undrar nästan. Det är verkligen höst på riktigt nu iallafall. Minusgrader i helgen och storm inatt.

Jag behöver bättra på mitt te- och ljusförråd om jag ska ta mig an den här hösten, det är helt klart det. Och ta mig mer tid att läsa. Jag är fortfarande på bok tre i deckarserien jag håller på med. Den är ju bra men det är alltid så mycket annat som drar.

Som nån skrev på twitter häromdagen;

"är det någon som räknat ut samhällskostnaderna för wordfeud?"

Emmy-galan

Inatt svensk tid ägde Emmy-galan rum i det stora landet. Även om det är en relativt liten gala var det lite synd att ingen svensk kanal visade det, det ses trots allt en hel del på amerikanska tv-serier här. Jag hade kunnat anstränga mig med proxys och annat för att se över nätet, men jag iddes inte igår. Istället ska jag försöka se det idag. Om jag står ut med galans värd, Jane Lynch (can't stand that woman!) vill säga.

Inte så väldigt mycket att kommentera utfallet annars;  Modern Family (en av mina absoluta favoriter) tog hem de flesta priserna i komediserie-kategorierna. Speciellt kul att Ty Burell fick en för sin hysteriskt roliga Phil, tycker jag. Jim Parsons från TBBT tog dock hem priset för bästa huvudroll i samma genre medan Melissa McCarthy (Bridesmaids, Gilmore Girls bl.a) tog hem den kvinnliga motsvarigheten för sin roll i Mike & Molly, en serie jag inte sett än. Mad Mens storhetstid tycks dala om man ser till utfallet i dramagenren som istället delades av flera olika serier (roligare så förstås). Och så vann miniserien som Simon-vännen tjatat på mig att se i evigheter en massa pris också, Downton Abbey. Får väl se till att se den nu då.

Jag fastnade lite...

Idag har jag spenderat hela förmiddagen åt otäckheter. Jag vaknade när M och Bea skulle fara till stan och jobb resp skola och tog sen med min frukost upp i sängen för att läsa vidare det jag påbörjade inatt. Jag såg filmen Boy A igår och kom såklart att tänka på James Bulger-fallet som var stort och välomtalat på 90-talet. Filmen baseras på boken med samma namn som i sin tur är inspirerad av just det fallet, så att tanken vandrade dit var väl inte märkligt.

Iallafall så mindes jag en del uppdateringar i fallet som kom nyligen men inte exakt vad jag hade läst så jag började om från början. Läste på wikipedia samt gamla artiklar och kände precis som tidigare hur horribelt det är att döma 10-åringar som om de var vuxna och hur magiskt och otäckt mycket hat just det där fallet skapade i Storbritannien. Och tydligen är det så fortfarande, det finns till och med facebookgrupper som uppmanar till att avslöja pojkarnas (idag männens) identiteter. Nästan tjugo år senare vill människor fortfarande se dem offentligt avrättade, mer eller mindre. Nu sitter den ena förvisso inne igen men den andra killen hoppas jag verkligen har tagit sig framåt i livet.

Självklart var brottet horribelt och brutalt. Att åter läsa om skadorna på James är fasansfullt och att pojkarna som orsakade dem behövde avancerad hjälp säger jag inte emot en sekund, men diskussionen om "onda barn" och det faktiskt skrämmande hatet mot dessa onda barn minns jag att jag redan då, som 15-åring, ställde mig mycket starkt emot. Och det gör jag fortfarande. Jag tror inte på onda människor i allmänhet, jag tror att alla har olika mått av godhet i sig, även om det ibland är oändligt svårt att se. Människor förfasas ibland över att personer stannar kvar vid sin närståendes sida även efter att denne begått en hemsk handling. Jag förstår varför, man är inte bara sina handlingar. Och alla, jag tror faktiskt alla, förtjänar en andra chans. Och kanske till och med en tredje och fjärde ibland, beroende på omständigheterna förstås.

Nu har jag alltså läst om en massa saker igen. Jag blir sån, jag fastnar lätt och kan inte släppa det för en stund. Och såklart gick jag vidare på fallet Mary Bell, ett liknande fall där ett barn, en 11-årig flicka, dömdes för att ha dödat två små pojkar i slutet av 60-talet i England. Jag läste Gitta Serenys "Ohörda Rop" mer än en gång under 90-talet och höll den länge som det bästa jag läst. Hennes andra, "Fallet Mary Bell" var inte lika gripande men absolut läsvärd. Frågan är om den första boken håller fortfarande för en omläsning? Jag vet inte om jag vågar, jag vill inte sabba minnet av den. Någon som läst den nyligen?

Iallafall. Det var en intressant tillbakablick. Jag önskar dock att jag kunde säga att samma fall inte skulle få samma konsekvenser rent rättsligt och samhälleligt idag, men bortsett från ett par domar från Europadomstolen om att pojkarna inte fick rättvis rättegång så har inte mycket hänt, verkar det som.

Efter en djupdykning i det här ska jag nu istället söka efter nåt trevligare att spendera eftermiddagen med. Som att ta reda på när jag väntas på jobbet nästa gång kanske?


Fler länkar ifall någon vill läsa (från The Guardian mestadels, det finns en uppsjö till): 1, 2, 3, 4, 5.

God mat och syskonkärlek

Det blev mer övningskörning idag. Jag ville städa huset med övriga ville hellre fly huset istället. Hm. Men det var trevligt. M bjöd oss på den nya thairestaurangen i Umeå (på rätt sida älven!) och det var riktigt gott. Äntligen ett bra thaiställe! Som jag har saknat det. Fint, fräscht och med trevlig personal. Och med nästan lika många veg-rätter som annat. Nu vill jag också ha ett bra libanesiskt ställe så är jag nästan nöjd för stunden.

Det går för övrigt framåt för syrran med körningen. Fast idag blev det lite mycket med all stadskörning. Det är som det senaste nya hon fått börja med. Umeå är ju rondellernas och vägarbetenas stad så det är inte alldeles enkelt. Men hon gör det bra, trots misstag ibland. Främst är vi imponerade av att hon inte tappar humöret, släpper ratten eller ger upp vid motgångar. Hon är envis och fortsätter, det gillar vi. Jag menar tre motorstopp i rad vid trafikljuset med lång kö bakom; det hade tom fått mig att lacka. Speciellt med en storasyster i baksätet som tjöt av skratt samtidigt... (Jag menar vad gör man inte för att hjälpa till? Tur M är som en filbunke i alla lägen.)

Att planera hösten

Helgen är snart över men jag får fortsätta vara ledig några dygn till. Det klagar jag inte över, kan jag lova. Är fortfarande seg och har inte riktigt lyckats vända rätt dygnet den här gången. Men ledig är ändå ledig. Jag ska försöka ta reda på när jag faktiskt väntas tillbaka till jobbet igen, schemat jag fick av chefen och det som finns på vårt datasystem säger lite olika. Men oavsett får jag 'lata mig' ett tag till.

Men det börjar så smått bli dags att ta tag i alla måsten. Jag har skjutit på flera saker som jag ändå vill ha klart innan jobbperioden drar igång igen. Jag börjar också inse att jag har för många järn i elden för hösten. Jag måste nog ta bort någon av planerna, oklart vilken bara. Jag vill allt. Vill få färdigt allt, fixa allt och vara redo för att gå vidare i vår. Men jag vet inte om det riktigt är möjligt. Lite typiskt att möjligheter kommer fram just när man egentligen inte riktigt har tid för dem.

Kvällens tv-tips!

Som av en händelse börjar Svt1 visa serien som jag nyligen hyllade till skyarna; Friday Night Dinner. Kl 21.45 ikväll, inte missa!

Undanmanöver

Idag har syrran fått övningsköra. Då jag inte var på mitt bästa humör och jag dessutom var den som körde med henne igår fick M sitta fram och vara handledare dagen till ära. Tydligen tyckte de båda att det kommenterades mycket från baksätet. Jag förstår inte alls vad de menade...

Vi for bland annat in till stan och fikade på ett fik som har överflöd med tidningar av typ alla slag. Jag greppade ett brittiskt bröllopsmagasin 'for funsies'.

J: Ser du att jag läser en bröllopstidning?

M: Jo

En stund senare efter en konversation omöjlig att återge kring bröllopskläder där saker som "kalsongläge" och "toapappersklänningar" bl.a nämndes (...):

J: Titta vilket mysigt hotell i Birmingham. Dit skulle man kunna resa typ efter...

M: Mmm. Men vad är det egentligen för fel på Bullmark*?

J: Där finns väl inga hotell?

M: Nä, men pappa har ju den där jakthusvagnen, den får vi säkert låna. Det skulle bli grejer det.

J: Ok, jag byter tidning nu.

*By utanför Umeå

Ibland vill jag slå en sten i huvudet på mig själv

Jag har sovit nästan tio timmar inatt. Visserligen med två timmars avbrott tidigt imorse (mensvärk from hell*) men ändå tio timmar totalt. Kan jag då känna att det var bra, på tiden, nödvändigt och trivsamt? Nejdå, det första jag kände när jag vaknade och konstaterade att jag sovit så länge var stress och dåligt samvete. Och det trots att jag inte direkt har något viktigt inplanerat som jag måste göra. Knashjärna.


*Varsågod för info

Fredag!

Fredag kväll. Jag är ledig. M är ledig. Syrran är hemma. Till och med kattorna är nöjda. Och det trots att vi hade besök av en förrymd men väldigt kelig labrador tidigare ikväll. Då var de inte jättenöjda.

Så skönt med ledig helg. Och vi ska alla vara här ute på landet hela helgen, det känns som lyx. Vi har just ätit indiskt och nu landat framför varsin dator. Alla är lite sega ikväll. Imorgon kör vi socialt umgänge och filmkväll, men ikväll är det lov att avskärma sig lite. Och inte ett enda måste tänker jag ta tag i. Jag har tömt, fyllt och startat diskmaskinen och M jagade runt med dammsugaren, det får räcka för nu.

Trevlig fredag hörrni!

Den som söker finner?

Alltså arghn på mig själv! Jag har spenderat större delen av förmiddagen till att leta efter mina gymnasiebetyg som tycks ha försvunnit i tomma intet. Jag var helt säker på att jag visste var de fanns, jag minns t.om. hur kuvertet ser ut som jag förvarar dem i. Men fanns de där? Nej. Inte heller på alla de andra sjuttielva ställena jag letat på. Däremot har jag hittat en massa annat bra och intressant som jag inte visste var jag gjort av efter förra flytten. T.ex hittade jag det där pappret med Sara-lämpliga yoga-övningar jag fick av instruktören men som snabbt försvann och glömdes bort. Och en hel hög med söta teckningar som lillsyrran gjort när hon var min miniskräpsyster och typ en dryg meter hög. Och ett laminerat bokmärke hon gjort med mitt namn på som nu fick byta plats med det tidigare köpta bokmärket.

Samtidigt trillade jag på en massa annat jag helst sluppit just idag som all dokumentation och blandade myndighetspapper i och med och efter pappas död. Gamla antecknade historier, tankar och dagböcker jag skrivit. Information och papper från psykiatrin. Osv. Saker som jag vill spara men inte längre se.

Jag hittade såklart också tusen saker som jag borde och kan kasta sedan länge. Som tre miljarder orangea kuvert. Eller triljoners Fi Umeå-saker som tycks finnas i varje skåp. Kastade jag dem nu? Nej. Syftet var inte att städa utan att hitta betygen, intalade jag mig själv och sköt in skräpet i lådorna igen. Bra där. Vad hände med den überorganiserade Sara? Jag har iofs aldrig varit lika bra på det hemma som på jobb (och där är jag fröken noga) men förra flytten lämnade en del att önska. Som jag sen inte tagit tag i. Hmpf.

Jag kanske måste leta vidare i förrådet, helt enkelt. Jag har ju inte behövt betygen på evigheter eftersom de finns elektroniskt i LADOK numera. Men se det hjälper ju inte just nu. Arghn, helt enkelt.

Film 28/11: Friends With Benefits

Jamie (Mila Kunis) är headhuntern som lyckas få den unga och eftertraktade tidningsredaktören Dylan (Justin Timberlake) att flytta från LA till New York. Då Dylan inte känner någon och inte heller känner sig hemma Jamies stressiga hemstad blir de båda snart vänner. En diskussion senare är de dessutom fullt igång med att bevisa att det går att ha sex utan att bli kära. Känns historien igen? Jo, den har prövats ett stort antal gånger tidigare, senast i No Strings Attached (2011) (med Nathalie Portman och Ashton Kutcher), som inte var någon direkt höjdare.

Hur historien ska sluta känns ganska självklart redan innan jag går in i biosalongen, men det är vägen dit som är det viktiga i en film med så enkel plot som denna. De första 15-20 minuterna skruvar jag obekvämt på mig inför den hackiga och billiga dialog och humor som inleder filmen och jag är nästan säker på att det är en kalkonfilm jag ser. Men sen så tar det sig, historien blir faktiskt rolig, lite udda (inslagen med s.k Flash Mobs gillas t.ex) och när birollerna kommer in så lyfter även huvudrollerna och blir mer intressanta.

Bäst av birollerna är helt klart Woody Harrelsons Tommy, den homosexuella sportjournalisten, samt Patricia Clarkson i rollen som Jamies minst sagt udda mamma. När Dylans familj; hans pappa (Richard Jenkins) och syster (Jenna Elfman), kommer in i historien får filmen en liten annan riktning för att inte säga lite djup, även om det är snudd på glättigt ibland. Det känns stundvis som att filmen har fler intressanta och välspelade rollfigurer än vad storyn förtjänar. Regissören Will Gluck imponerade stort med Easy A (2010) men lyckas inte riktigt vara lika nyskapande här, även om jag gillar hans ovanligt starka kvinnokaraktärer för genren. Själva storyn förtjänar knappt godkänt, men karaktärerna och skådespeleriet lyfter filmen och jag känner mig faktiskt road efteråt. Betyget blir en svag, svag 3/5.

Friends With Benefits (2011) har biopremiär idag, den 16 september. Andra recensioner: DN, Exp.

Pigga imorgon?

Med tanke på att jag måste åka med M in till stan när han far till jobbet sisådär 7-8-ish imorgon bitti så kanske jag skulle sova nu och inte läsa ikapp bloggar jag inte hunnit läsa senaste veckan? Och med tanke på exakt samma sak kanske M skulle ha masat sig upp från speldatorn i källaren för ganska så länge sedan? Hm...

Biokväll

M och jag har varit på bio ikväll. Ytterligare en förhandsvisning. Den här gången en dramakomedi om den amerikanska södern på 60-talet. Bitvis väldigt välspelad och jag hann både skratta och pressa tillbaka tårar under en och samma visning, det brukar betyda bra. Ska fundera lite och skriva om den sen. The Help (Niceville på "svenska") heter filmen iaf och har premiär den 23 september. Med bl.a Viola Davis, Emma Stone, Bryce Dallas Howard och Octavia Spencer i ledande roller. Helt klart sevärd!

(Varning: se inte hela trailern, den ger i vanlig ordning bort alldeles för mycket av storyn)

Slopade vi inte statskyrkan?

Precis som efter förra årets "tumult" i Storkyrkan i samband med riksmötets öppnande ifrågasätter jag varför vår riksdag fortfarande låtsas som att vi har en statskyrka. I år är det protester från Åkesson mot traditionen att vartannat år ha en så kallad interreligiös gudstjänst, vilket äger rum i år (idag). Och ingen förvånas väl över det, Åkesson gör det han förväntas göra som ledare för ett sådant parti, skulle man kunna säga.

Om det nu tvunget måste vara en gudstjänst har jag då inga problem med en interreligiös sådan, men igen; Svenska staten skiljde sig från Svenska kyrkan år 2000, varför envisas man då fortfarande med att koppla ihop vår riksdag med kyrkan?

Mittinattenbabbel

Såhär mitt i nattens insomnia; Parenthood levererade och jag är nöjd. Och superglad över att höstens tv tycks räddad. Vad mer behöver jag liksom? Förutom lite Big Bang Theory, HIMYM, Happy Endings, Dexter, Walking Dead.... Okej det är en lång lista. Men Parenthood är typ stommen, eller nåt.

Nu ska jag sluta röra mig så mycket (katten Smilla på min vänstra sida ser onöjd ut vid varje knapptryckning och M vid min högra sida har gömt sig under en kudde) och försöka sova så jag orkar upp för att pricka in telefontider imorgon. Synd bara att jag är hyperpigg (med bomull i huvudet, men ändå). Dags att räkna får, helt enkelt. Sweet dreams!

Mat- och sov-klockan är ur funktion

Det är väl som lite typiskt att den dagen som jag egentligen skulle dra mig upp tidigt för att vända om dygnet så gick det bara inte att vakna och stiga upp. Jag har vaknat tidigt de tidigare dagarna när jag fick lov att sova men se idag ville det sig inte alls. Så nu har jag sovit lite väl länge. Får väl se hur det blir med sömnen ikväll.

Igår kom M förbi med vegetarisk sushi före jobbet. Det var inte tokigt alls, både han och sushin var väldigt välkomna. Vi har setts så lite att jag nästan inte kunde slita mig när det var dags att fara till jobbet. Det kändes liksom mer 'hemma' bara att han var i samma bostad. Som värsta tonåringen (eller kanske inte riktigt).

Nu är jag ledig till torsdag kväll nästa vecka. Ska bli ganska underbart faktiskt. Hej rutiner!

Dagens viktigaste lästips

Om ni ska läsa en seriös text idag så tycker jag ni ska läsa det här. Det handlar om en del av rasismen som sällan nämns, som nästan blivit (eller blivit?) rumsren. Svensson-rasism, om man så vill. Så läs!

Happy Parenthood Day!

Det kan finnas en risk för att jag har liiite för höga förväntningar på den säsongspremiär av Parenthood som ägde rum i USA inatt. Jag börjar så smått fasa för det. Men det är liksom svårt att låta bli när man längtat så länge.

Först blir det lite sömn och sen kanske jag kan varva ner förväntningarna tillräckligt för att våga se det.

Desperat?

Just det, jag blev raggad på när jag spelade Wordfeud på mobilen en lugn stund inatt. Det måste ju vara nån slags all time low. För någon. Min arbetskamrat skrattade gott åt det hela men jag sa att han nog bara var avundsjuk. Han ville säkert också få frågan "MILF?" eller "kåt?" av en, till synes, 10 år yngre förmåga över ett mobilspel...

Jeez.

Snart 'helg'!

Känner mig lite som en slagen hjälte. Eller ja, hjälte vet jag inte men sliten är jag. En natt kvar nu sen har jag gjort omkring 85 timmar natt på en dryg vecka. Det känns, vill jag lova. "Jag har väl blivit gammal", sa jag just till lillebror i telefonen apropå min trötthet. Men jag ska inte klaga, sen är jag ledig en vecka. Det ska bli ganska underbart. Även om listan med allt jag vill/borde/måste/ska göra är ganska lång. Normal dygnsrytm känns lite himmelriket just nu sett från den här dimman.

Olycka

Jag kom just hem från stan och passerade då en bilolycka på vägen upp hit. Det såg ut att vara just precis en sån olycka som jag befarar nästan varje gång jag åker på Bölevägen med bil. Tvärgatorna har, iaf somliga av dem, rätt dålig sikt och mer än en gång har jag fått tvärbromsa för en bil som kört rakt upp på vägen. Riktigt farligt. Jag ogillar dessutom folk som har så bråttom fram till korsningen och sen tokbromsar just där, det är som svårt att veta om de faktiskt ämnar stanna eller inte.

Jag hoppas iaf att ingen gjorde sig illa, det såg inte ut så. Men bilarna såg väl sådär körbara ut. Otäckt oavsett, jag minns fortfarande ljudet från plåten som buktades från när jag blev påkörd för några år sen. Huvva.

Umeå blev nog inte UFO-besökt imorse

Det var för övrigt en konstig natt vädermässigt för att vara i september. Väldigt varmt, alldeles kvalmigt och så tokregnade det mest hela tiden. Jag hade fönstret öppet i tvättstugan när jag var där och fick regn i ansiktet för att det regnade och blåste kraftigt samtidigt. Sen vid femtiden, just som jag skulle hämta upp tidningen till avdelningen blixtrade det till och sen smällde det långt, utdraget och så kraftigt att det nästan lät som att åskan slog ner i huset. 

Tydligen hördes samma åsksmäll (jag är då till 99% säker på att det var åska) över i stort sett hela Umeå. När morgonpersonalen kom hade samtliga vaknat av smällen. På twitter, facebook och andra ställen har det spekulerats (ibland vilt med spännande konspirationsteorier, mest på skoj gissar jag) just för att det bara var en enda smäll. Men det var som sagt märkligt väder, regnet ökade just efter smällen och molnen rörde sig väldigt fort. 

Jag som jobbade hela natten var en liten svettfläck när jag for hem imorse, kan jag lova. Det är nästan så att jag längtar efter de kalla vinternätterna på jobbet. Det är så mycket lättare att jobba i kyla än syrefattig värme.

Höst-måndag

Grönsakssoppa står på spisen. Känns lämpligt både med tanke på det überhöstliga vädret (regn, grått och ruggigt =mys!) och sjuklingen här hemma. Dessutom går det inte att komma ifrån att det känns lite miljövänligt också. Jag gillar att ICA i mitt område gärna tar in närproducerade grönsaker och säljer. Det känns liksom bara bra att handla sånt. Helst hade jag velat odla en massa själv i trädgården på landet, men det blev ganska lite av sånt i år. Nästa år kanske vi är duktigare.

Hade jag varit riktigt duktig idag hade jag bakat bröd också, men se riktigt så mycket orkar jag inte med. Det blir butiksbakat grovt bröd med russin, valnötter och honung istället. Dä dug dä mä.

Förkylt

Jag omger mig med sjuklingar för tillfället. Boende på jobbet blev sjuka före helgen, arbetskamrater har varit sjuka, både Simon och Ulrika-vännerna har varit sjuka och idag är syrran hemma med tjock hals. Själv började jag snörvla och nysa en del inatt men jag känner mig fortfarande inte direkt förkyld. Jag hoppas att det håller sig så. Och om jag måste bli sjuk så får jag väl bli det när jag är ledig, efter onsdag morgon. 

Men jag satsar på vitaminer, sömn (i den mån det funkar, idag har det varit sådär), mat och en positiv inställning (...) och hoppas på det bästa.

Okej jag har provat

Jag har just hängt framför nästan ett helt avsnitt av "The Real Housewives of New Jersey". Jag vet inte om det är just det Housewives-programmet som gäller (för visst finns det fler?) men ärligt och utan att på något vis dumförklara dess tittare* så förstår jag inte alls grejen. Nu var det förvisso nåt slags "prata-om-den-säsong-som-varit"-program (tror jag?) men maken till huvudvärkskapande tjatterprogram får man leta efter. Vad är grejen som jag inte fattar?

*Jag var absolut "skräp-tv-konsument" i varierande grad innan jag i stort gav upp traditionellt tv-tittande. Och ja, min tv fick ikväll en smärre chock över att jag äntligen ville använda dess vanliga tv-funktion och inte ha den som mediaspelare...

Massa bäst!

Bästa batteriladdningen måste vara att fika med bästaste tjejerna A & U! Jag röstar för att sätta det som ständig punkt på kalenderns alla söndagar. Precis som sist satt vi tills tiden inte längre fanns men fortsatte ändå diskutera tills punkten då vi liksom var tvungen att stänga bildörren (nästan iaf) kom. Det finns ju så mycket att prata om! De är så kloka, roliga och bara tokbra. När lönen kommer är det nog dessutom dags att ta en dejt på ett ställe med lite roligare glas.

Jobbsöndag

Sköna söndag, heter det ju. Känns dock inte sådär skön som man skulle önska när jag vet att jag ska ut och jobba ikväll. Det uppkommer en viss stress över saker jag vill ha färdigt efter helgen, personer jag vill hinna träffa och umgås med, saker jag vill hinna för min egen del osv. Men det funkar. Det brukar bli bra när jag väl landat på jobbet och kan fokusera på sysslorna där.

Snart börjar det mer intensiva schemat på jobbet och då blir det mindre ledig helg. Jag har gått med på att testa i sex veckor från och med den 19:e. Därefter är förhoppningen att vi fem som jobbar natt på de två avdelningarna som samarbetar om natten ska kunna samsas om ett önskeschema. Jag har redan gjort ett förslag för egen del, med den nya högre tjänstgöringen. Frågan är bara om det funkar med de andras sen. Vi får väl se. Mycket jobb lär det oavsett bli fram till nyår. Ekonomin hurrar (14% mer i lön varje månad är ju inte fy skam) medan ryggen framför allt står för den skeptiska delen. Men det ska gå bra.

Ni måste se!

Det här är serien som jag går sönder av just nu. Jag vet egentligen inte varför jag tycker den är så kul, men jag gillar det subtila, de skumma karaktärerna och de mycket märkliga situationerna. Kanske inte passar alla, men jag tycker den är obetalbar.

Friday Night Dinner (times two)

Vi hade som väntat en väldigt trevlig kväll igår, även om undertecknad var trött och bitvis lite svårdiskuterad (läs: smågnällig). Det bjöds på trerätters och allt var verkligen supergott. Mest imponerad var jag av efterrätten. Jag trodde vi blev serverade citronparfait i muffinsformar men det var formar handgjorda i choklad. "Det blev bra men jag gör aldrig, aldrig om det", sa värden Simon om sitt mästerverk.

Mätta blev vi verkligen. Så mätta att den planerade halvtimmespromenaden hem blev en taxiresa. Sen somnade M tokfort medan jag med mitt vända dygn låg vaken till fyra och försökte att inte kissa på mig medan jag skrattade åt mitt nya tv-seriefynd som var bland det roligaste jag sett på länge. Friday Night Dinner. Idag tänkte jag att det kanske var sådär urkul för att jag var übertrött inatt men nej då, jag vek mig av skratt åt ett avsnitt idag också.

Men längta!!!

Tröttmos

Jag är nog lite trött ändå. Skulle borsta tänderna och fann mig själv stående i badrummet med eltandborsten i ena handen och deon i den andra och bara "Hur gör man nu då?". Lite fail på den kanske... Hoppas jag kan föra mig ikväll bara.

Fredag

Äntligen fredag, kan man säga. Lite sliten nu men samtidigt känns det som att jag skulle kunna fortsätta och köra på lite till. Märkligt det där. Men ryggen är nog tacksam för två nätter av ledighet, sen är det ju dags igen så.

Ikväll är M och jag bortbjudna på middag hos Simon, det ska bli väldigt trevligt även om det kommer vara ett par lite sega gäster han har att se fram emot. Men det blir nog bra. Jag är egentligen alltid lite motståndare till socialt umgänge när jag jobbat såhär mycket (nattarbete skapar osociala människor, I promise), men jag ser ändå fram emot det. Det lär nog bli lugnt och trivsamt mest.

Imorgon är jag nog en mer engagerad bloggare igen.

Uppstyrt

Jag ställde in yogan, åt lite lätt lunch och lyckades sen sova ett par timmar till. Med mardrömmar förvisso, men ändå. Jag har haft en sån vecka nu med en del skumma och otäcka drömmar. Hjärnstress kanske? Hm..

När jag vaknade tog jag med middag och lillasyrran och for till M:s jobb. Tänkte dels att han inte brukar vara så bra att prioritera mat när han har mycket att göra (look who's talking) och dels att det vore trevligt att ses lite, om så bara för en stund. Det var en bra idé. Så nu känns det helt okej att fara till jobbet igen. Sista natten före helgen. Ser fram emot två lediga nätter sen.

Knashuvud jag!

Okej nånstans visste jag ju, vis av erfarenhet av hur min egen knashjärna fungerar, att det var en ganska dum idé att ha en (sen) tid att passa idag på eftermiddagen. Jag har vaknat minst en gång i timmen sen jag slog igen ögonen vid åtta imorse, i rädsla för att försova mig till eftermiddagens yogapass. Nu är jag hyfsat klarvaken med huvudvärk och spända käkar som ett idiotiskt resultat av det. Och jag funderar på att avboka yogatiden i hopp om att spänningarna släpper och jag kan sova lite till. Men jag vet inte? Yogan är kanske just precis det jag behöver? Men det känns just nu som en korkad idé att starta mittemellan två jobbnätter.

Hungrig är jag också. Jag gjorde nån slags tankevurpa igår och fick plötsligt för mig att jag skulle åka till jobbet halv sju, men väl i bilen den tiden kom jag på att jag skulle varit på jobbet halv sju. Smart Sara! Så då blev det plötsligt ingen tid att handla med middag på vägen (och lunchen hade redan varit en brunch) så man kan säga att födointaget igår inte var det bästa. Idag var planen att göra om göra bättre. Så jag kanske ska skippa yogan ändå (fast jag eg inte vill), se till att laga till ordentlig lunch och middag och ta det lugnt i övrigt istället?

Hälsningar, Rådvill (as usual)

Yoga

Imorgon blir det yoga. Jag är faktiskt hyfsat hoppfull inför det. Jag gick på yoga, satyanandayoga närmare bestämt, ett tag för ett antal år sen och det var något av det bästa jag gjort. Jag fick verktyg för att bemästra en massa inneboende monster, jag mådde i allmänhet mycket bättre och fick bättre hållning och kände mig starkare. Jag kunde dessvärre inte fortsätta eftersom det var ganska dyrt och jag fick lite ändrade förhållanden, men jag försökte fortsätta på egen hand hemma. Som så mycket ebbade det ut, men andningstekniken och meditationen har jag faktiskt fortfarande användning av.

Nu vet jag inte riktigt vad det är för yoga jag ska på. Sedan tidigare har det funnits sån där yoga som man blir svettig och trött av på mitt gym, men nu har de alltså just börjat med något som de kallar för 'klassisk yoga'. Jag hoppas att det ska vara åt det hållet som jag hoppas. Vi får väl se.

Film 27/11: Hall Pass

I bröderna Farrellys senaste komedi, Hall Pass, får kompisarna Rick (Owen Wilson) och Fred (Jason Sudeikis) en veckas frikort av sina respektive fruar (Christina Applegate & Jenna Fischer) som tröttnat på att se sina makar ständigt tråna efter yngre kvinnor. Tanken är att det inte kommer att gå så bra för dem och att de sedan ska uppskatta det de redan har. Och det går väl lite sådär, åtminstone inledningsvis för männen som plötsligt ska agera medelålders ungkarlar. Fruarna, som med barnen och farit från stan, inser dock snart att frikortet även borde gälla dem själva.

Storyn är förvisso ganska förutsebar men trots det så är det faktiskt en betydligt roligare film stundvis än vad jag hade förväntat mig. Det är bra insatser från alla fyra huvudskådisarna. Wilson spelar för en gång skull inte en pantad man utan självinsikt utan håller snarare upp nivån vad gäller karaktärer den här gången. Och han gör det riktigt bra som den tvekande, snälla och återhållsamma Rick. Sudeikis å sin sida är bra som ångvält och står nästan ensam för alla pinsamma stunder i filmen. Dessutom gör Richard Jenkins en rätt kul biroll en bit in i filmen.

Det som tar ner filmen är det till synes obligatoriska men tröttsamma förmedlandet att gifta kvinnor inte gillar sex (medan gifta män inte kan få nog) och där allehanda tips om hur man tar sig ur 'makens inviter' haglar en stund. Det blir mest träigt och inte särskilt kul. I övrigt håller filmen en godkänd nivå. En stark 2/5 i betyg blir det.

Oscarnyheter!

Så blev det klart, den här gången utan att särskilt mycket skvaller eller rykten läckte ut, tycker jag. Det blir Eddie Murphy som leder Oscargalan i början av nästa år. Och det blir säkert bra, tror jag. Han är kul och håller än och har säkerligen kapaciteten att leda hela rasket ensam.

Samtidigt står det också klart att det blir Svinalängorna som blir Sveriges bidrag till kategorin "Bästa utländska film" till samma gala. Nu har jag sett för lite svensk film för att helt säkert säga att det faktiskt var den bästa, men jag har sett den och gillade den mycket (även om boken i vanlig ordning var bättre). Men jag tänker att det dessutom kan vara ett smart drag då vare sig Pernilla August eller Noomi Rapace är okända på andra sidan stora vattnet. Dessutom brukar hårda dramafilmer vara nåt som går hem just i den kategorin. Vi får väl se om det nomineras av juryn eller inte i slutändan.

Sov-Sara

Hm, idag har jag legat i sängen till nästan klockan ett. Helt galet. Men M tog en välbehövd sovmorgon och så har jag haft skiftbyte av gosiga katter i sängen också (det regnar ute) så jag har som inte tagit mig upp utan farit in och ur sömn hela förmiddagen. Och det var väl lika bra det eftersom jag jobbar inatt.

En lång natt blir det dessutom. Vi har möte på jobbet före arbetspasset så jag kommer att ha 12,5 timmar på jobbet i ett sträck inatt. Sweet.

Filmkonstens bajsätare

Det pågår (ev har det redan tagit stopp) ett debattskifte mellan Nils Petter Sundgren och Emma Gray Munthe i tidningen Expressen just nu. Det handlar om filmsmak, vad som ska anses vara kultur av det bättre slaget, om feministiska kvinnor på film kontra sexism. Intressant även om det kanske egentligen mest skrapar lite på ytan. Sen blir det lite (oavsiktlig?) komik av det hela då NPS talar om "smaktyranni" och "filmkonstens bajsätare". 

Jag tycker att det är synd att en person som NPS som ändå varit aktiv och påläst i filmkritikernas värld så pass länge nu mest tycks ha grottat ner sig i sin 'detvarbättreförr'-ringhörna där han nog mer uppfattas som en surgubbe än som den kritikergigant han skulle kunnat ses som. Jag vet inte riktigt vad han hoppas att det ska resultera i.

Väck mig när du kommer hem?

Också ikväll sitter jag och väntar in mannen som sa att han lovade försöka sluta jobbet senast klockan fem resten av veckan. Som att jag trodde på det (likväl väntar jag). Det är samma visa varje terminsstart. Många oplanerade saker och behov som plötsligt dyker upp och efterfrågas som resulterar i hela nätter på jobbet för M:s del. Så jag är inte förvånad. Och jag tror inte att tidsoptimisten M heller är det egentligen. Och inte är det hela världen.

Men lite ledsamt att inte hinna ses så mycket i vaket tillstånd. Och att vi båda är dundertrötta när vi väl ses. Nästa vecka blir det nog bättre. För oss båda. Jag har själv drygt 30 timmar nattarbete kvar den här veckan, plus ett kvällsmöte på jobbet imorgon. Oh the joy.


Edit: Kl 22.50: Yeay, han är hemma!

Nytt på tv i höst del 2

Jag glömde ju ett par inte alldeles ointressanta serier som verkar värda att slänga ett extra öga på:

4. Up All Night Både Christina Appelgate och Will Arnett har lyckade tv-serier bakom sig men har inte riktigt lyckats med sina serie-satsningar de sista åren. Jag gillade Applegates Samantha Who? men Arnett har sedan Arrested Development inte övertygat. Kanske är det dags nu när de gemensamt, tillsammans med underbara Maya Rudolph (SNL, Bridesmaids) har en ny tv-komedi på gång? Premiär på NBC 14/9. Här en lite för lång trailer:

 

5. Terra Nova Steven Spielbergs nya producent-satsning är, som väntat, en Sci-Fi-serie som blandar 'efter katastrofen'-tema med tidsresande och dinosaurier (enl uppgift). Låter...intressant får jag väl säga. Premiär på FOX 26/9.

6. Grimm Och så ett mer osäkert kort. En Sci-Fi som skulle kunna passera omärkt och läggas ner ganska fort. Känns lite i Red Riding Hood- och Twilight-trakterna, men kanske? Premiär 21/10 på NBC.

Nytt på tv i höst

Snart (eller redan?) höst och därmed också nya tv-satsningar i det stora landet i väst. Jag har spanat in några trailers och det mellan det där som känns som något jag redan sett har det dykt upp en och annan intressant blänkare.

1. New Girl Alltså jag älskar Zooey Deschanel lika mycket som hon stör mig, men det är något under hennes ständiga hyperspralliga rollval som väger upp irritationen. Hon har huvudrollen i New Girl, en serie som kanske kan vara något (eller som faller platt, det känns lite 50/50-läge). På FOX 20/9.

2. American Horror Story Har det funnits någon riktigt bra skräckserie förut? Just nu kan jag i vart fall inte komma på någon. Iallafall så aspirerar American Horror Story på att vara just det i höst. Med bl.a Dylan McDermott (från bl.a. The Practice/Advokaterna), Connie Britton (Spin City), Denis O'Hare (True Blood) m.fl. På youtube finns en rad små blänkare som faktiskt är lite småruggiga i all sin enkelhet. Jag lägger in två av dem. Serien har premiär på FX den 5/10.

3. Once Upon a Time Det här tycks vara nån slags mystisk sagoliknande serie med lite skräckinslag. Dock kanske mer av familjekaraktär än serien ovan. Kan vara väldigt bra, kan också vara någon som tagit sig vatten över huvudet. Intressant rollbesättning dock; Jennifer Morrison (House, HIMYM), Ginnifer Goodwin (bl.a Big Love) och Robert Carlyle (presentation onödig?). Premiär på ABC den 23/10.

Kan bli en spännande tv-höst alltså!

Strömlöst, både i huset och i huvudet

Strömmen går här ute idag. Gånger flera. Antagligen är det kopplat till stormandet som också pågår utanför fönstret nu när regnet gett med sig lite.

Smarta Sara tänkte andra gången strömmen gett upp att "jag får väl ägna mig åt lite analoga saker istället då, som att dammsuga, se tablå-lagd tv och tvätta kläder". Mega-fail på den, kan jag säga. Det roliga/sorgliga/skrämmande är att jag gör samma tankevurpa varje gång det är strömlösa dagar. 

Gosa katt, läsa bok och allmänt lata sig kräver dock ingen ström, eller?

Regn hos mig

Idag öser regnet ner utanför fönstret och jag sitter nöjd. Nöjd för att det är ganska trivsamt väder men också nöjd för att jag därmed inte behöver bege mig ut på den planerade promenaden. Inte bara för att jag är lat (och har träningsvärk, I may add) utan även för att jag lätt blir nojig då jag promenerar på skogsvägar under älgjaktstid. M:s "Hur många tror du har dött av älgjägare då?" är solklart här, men det spelar ingen roll.

Mindre nöjda är de i kattkollektivet. Just nu sitter de två äldsta och trängs innanför kattluckan, spanandes ut i väntan på bättre tider. Och ja, antagligen är det personalens fel att det regnar.

(Hur många har Orup sjungande i huvudet nu, upp med en hand? Moahaha!)

Kind of hemma

Indisk hemlagad mat i magen, ett glas vitt (för en gång skull) i ena handen och en kissetass i andra. Behöver jag säga att livet är rätt hyfsat för tillfället? Och så kom saknade mannen just hit också. För första gången sen i torsdags är vi på samma ställe och jag är nära på fjortisglad över det. Han har tydligen jobbat hela förra natten med nåt projekt som behövde vara klart imorgon plötsligt och har därmed inte sovit på ett par dygn så oddsen att han är vaken så mycket länge till är väl inte direkt höga. Men han är här i vart fall.

Jag kanske rent av skulle kolla om han somnat i duschen? Hm...

Feber go away

Jobbhelgen är förbi och jag får nog säga att det varit den lugnaste helgen på riktigt länge. Kändes helt okej att inte bli helt utsugen på kraft. Inatt kände jag mig dock lite mör och jag börjar undra om det är nåt skumt på gång. Gick hem med en känsla av feber imorse och nu när jag varit uppe en stund är den fortfarande kvar. Känner mig varm och konstig i kroppen. Jag hoppas att det inte blir nåt av det. Jag är bara ledig två nätter och har varken lust eller tid att vara sjuk.

Jag saknar M och pälstanterna big time så just nu väntar jag på att han ska sluta jobba och komma och plocka med mig till landet. Tänkte hänga där imorgon och andas lantluft. Och förhoppningsvis få tillbaka krafterna.

Godmorgon...bah

Jodå jag borde sova nu. Men se dumkroppen vill inte. Vaknade nästan prick ett och har sen inte lyckats somna om. Är trött men tydligen inte tillräckligt. Aja.

Tänker att jag borde bege mig ut och ta en sån där jobbigt snabb promenad så att jag tröttar ut mig lite. Och får motion. Alt bege mig till gymmet för samma resultat. Men vet inte om jag ids trängas med lördagspiggt folk idag. Så promenad it is.

Måste skaffa mig en sån där ha-mobilen-i-på-armen-när-man-tränar-sak. Snodde M:s men kom sen på att han har ipod mini när han tränar och jag har mobil av hyfsat stort format. Silvertejp?


Edit: Söndagspiggt får det väl vara. Vet inte ens vilken dag det är. Är det jul snart?

Film 26/11: Source Code

Colter Stevens (Jake Gyllenhaal) vaknar upp på ett tåg och framför honom sitter en obekant kvinna (Michelle Monaghan) i samma ålder och pratar med honom som om hon kände honom. Han går på toaletten och ser en annan mans ansikte i spegeln. Efter en stund sprängs tåget han är på och han befinner sig istället i nån slags kapsel på en militär plats där en kvinna i uniform (Vera Farmiga) talar med honom via radio. Stevens får veta att han just spenderat 8 minuter i en nu död mans kropp på ett tåg i syfte att ta reda på vem som ligger bakom bomben och att han kommer få göra om det tills dess att han listat ut svaret, allt för att hinna förhindra liknande, väntade dåd i staden. Sen spelas första scenen upp igen, han är tillbaka på tåget mittemot kvinnan, nu medveten om sitt uppdrag.

Regissören Duncan Jones (f.ö son till David Bowie) debuterade med filmen Moon (2009) som precis som Source Code (2011) försökte sig på att vara lite filosofisk och klurig. Jag tycker personligen att han lyckades mycket bättre förra gången. Det är inget fel på skådespeleriet och actionscenerna är snygga och effektiva, men den engagerar mig inte särskilt mycket. Speciellt delen där Stevens förflutna och hans relation till sin pappa kommer in lämnar mig nästan gäspande, trots att det är just den som ska ge djup åt karaktären, gissar jag. En helt okej actionrulle, men inte så klurig och smart som det först lät. Betyget blir 3/5.

Recensioner: DN, Exp.

From hell

Det är ingen hit att vara på jobbet med tokhuvudvärk, vill jag lova. Tur för mig att mina änglar sov ovanligt gott inatt. Ja om man bortser från morgonsidan men då hade det gett med sig. Tror att det var min egenskapade värmeflaska (fyllde hett vatten i en kvarlämnad petflaska modell mindre och tryckte mot nacken) som till sist jagade bort huvudvärken omkring tretiden. Jag vill inte ha repris på den inatt, tack.

Men idag har jag istället sovit som en död. Och det trots att jag oroade mig lite för att syrran sov borta efter party inatt (hon sms:ade inatt så jag visste om det) och inte riktigt visste hur läget var. Men jag sov så hårt idag att jag inte ens vaknade när hon kom hem på förmiddagen. Nu känns kroppen som att den blivit överkörd av en omvält. Får se hur det blir med den planerade promenaden idag, vet inte om jag riktigt orkar, även om jag borde. Det har pratats om att äta pizza till middag här idag, av någon anledning känns det mer lockande...

Hemlängtan

Nästa helg fyller syrrans make 40 år och vi är bjudna dit. Nu tror jag att jag vänt på de flesta möjligheter men det ser tyvärr inte ut som att vi kan komma iväg. Inte bara den usla septemberekonomin stoppar utan dessutom en ganska hektisk arbetsvecka och inga semesterdagar. Det känns inte så kul att fara om vi i stort sett bara hinner ner och fira en kväll och sen måste åka upp igen. En hel helg hade varit så mycket bättre men jag jobbar på söndagen. Jag hoppas att vi kan göra det senare i höst, före vintern och det halkiga väglaget kommer.

Jag brukar inte längta 'hem', mycket för att 'hem' aldrig varit som en speciell plats. Vi flyttade runt mycket så det finns inget föräldrahem att tala om men det finns ändå en känsla, en miljö och vissa platser som känns som lite 'hemma'. Och jag har faktiskt saknat det lite den sista tiden. Saknar förstås allra mest syskonen och alla syskonbarnen som bara växer upp utan att jag hinner vara med och närvarande. Och så saknar jag den vackra Östgötaslätten lite. Jag älskar Norrland men som jag sagt förut; ibland känns det som olika länder så olikt det är. Inte så att jag kanske vill flytta ner men det hade varit trevligt att kunna fara ner och hälsa på lite oftare. Nu har jag inte varit nere sedan pappas urnsättning och det är tre år sen snart.

Och förstå att det nu är 15 år sen jag flyttade därifrån. Som ett halvt liv sedan.

Film 25/11: Hop

Haren E.B (röst av Russel Brand) står näst i tur att ta över som Påskharen efter sin far som önskar pensionera sig. Men E.B vill hellre satsa på en karriär som rocktrummis och bestämmer sig för att rymma från Påskön till Hollywood. Väl där träffar han på Fred O'Hare (James Marsden), en drygt 30-årig arbetsskygg slacker som just flyttat tillbaka hem till sina föräldrar. Samtidigt som Påskharen skickar en räddningspatrull (the Pink Berets) efter den förrymda sonen gör en mexikansk påskkyckling statskupp på Påskön och försöker ta över som Påskhare.

Hop (2011), 'Hopp' på svenska, är förvisso en barnfilm men jag tror att man underskattar barns intelligens om man tänker att de på riktigt skulle köpa den här historien fullt ut. För de allra minsta är det säkert en rolig film men jag kan tro att de lite äldre har en del frågor. Som varför man gjort en julfilm om kaniner. För egentligen är det en julfilm där alla tomtar bytts ut mot kaniner och kycklingar (t.ex delas påskgodiset ut av en kycklingförsedd släde...) i en något virrig variant där David 'the Hof' Hasselhoff b.l.a gör ett inhopp som sig själv. Snyggt animerat, visst, men det räcker inte riktigt längre. Manuset får bottenbetyg men totalen vägs upp av animationerna till 2/5.

Kom och lek på G+ istället?

Ibland, eller kanske ganska ofta, blir jag så himla less på facebook med alla tröttsamma applikationer som spammar, horoskop, lyckokakor och allt vad det är. Plus alla kedjebrev och upprop där man ska stötta nån sjukdom eller whatever och som är exakt till samma nytta som kedjebrev man fick på posten för tusen år sedan. Ibland är fb helt enkelt mer som en lekplats för vuxna än en mötesplats att dela saker på. Inget fel med det, om det nu är det man gillar och vill ha, men jag önskar att det vore lite enklare att själv välja vad man vill se och/eller dela. Att slippa allt 'hopp & lek' om det inte är det man vill ha, men ändå ha kvar det andra. Som på Google+. 

Eller egentligen önskar jag att mina essentiella kontakter på fb kunde flytta sitt pick och pack till G+ istället. Jo, det är nog det jag vill. Men det ser trögt ut.

PS. Hojta för invites till G+ btw.

Just när jag ska till att lägga mig ser jag att jag fått ett sms från en vän som berättar att hennes man sett Belinda Olsson på tv ikväll och tyckt att jag var lik henne. Det var tamigtusan den finaste komplimang jag fått på länge!! Även om det inte känns särskilt sant så suger jag åt mig och går och lägger mig med finkänsla ikväll.

Sara-dag ftw

Dagen innan jobbhelgen går igång har jag haft en riktig slödag. Jag har på flit inte gjort ett enda nyttigt handtag vad gäller hushållsarbete. Jag har däremot gosat katt, läst bok (bok nr 3 verkar vara lika spännande som de tidigare), ätit bra (!!), skrivit lite, spelat lite WoW, eftermiddagslurat, druckit te på trappen i varma solen (faktiskt) samt sms:at lite för mycket med en god vän (alltså chatt i smartphones ftw, kan man tvinga alla sina vänner dit?). Skön dag. Imorgon drar alltså hektiska 6-nättersveckan igång och det blir åter dags att gå in i dimman, så en skön Sara-dag kändes perfekt som uppladdning.

Can I

Förutom 2.57 in i videon; väldigt bra! Så enkelt men ändå så bra. Om jag gillar att Säkert! har översatts till engelska vet jag inte än, men det är såklart bra att fler kan ta del av det magiskt braiga musiken.