Nästa helg fyller syrrans make 40 år och vi är bjudna dit. Nu tror jag att jag vänt på de flesta möjligheter men det ser tyvärr inte ut som att vi kan komma iväg. Inte bara den usla septemberekonomin stoppar utan dessutom en ganska hektisk arbetsvecka och inga semesterdagar. Det känns inte så kul att fara om vi i stort sett bara hinner ner och fira en kväll och sen måste åka upp igen. En hel helg hade varit så mycket bättre men jag jobbar på söndagen. Jag hoppas att vi kan göra det senare i höst, före vintern och det halkiga väglaget kommer.
Jag brukar inte längta 'hem', mycket för att 'hem' aldrig varit som en speciell plats. Vi flyttade runt mycket så det finns inget föräldrahem att tala om men det finns ändå en känsla, en miljö och vissa platser som känns som lite 'hemma'. Och jag har faktiskt saknat det lite den sista tiden. Saknar förstås allra mest syskonen och alla syskonbarnen som bara växer upp utan att jag hinner vara med och närvarande. Och så saknar jag den vackra Östgötaslätten lite. Jag älskar Norrland men som jag sagt förut; ibland känns det som olika länder så olikt det är. Inte så att jag kanske vill flytta ner men det hade varit trevligt att kunna fara ner och hälsa på lite oftare. Nu har jag inte varit nere sedan pappas urnsättning och det är tre år sen snart.
Och förstå att det nu är 15 år sen jag flyttade därifrån. Som ett halvt liv sedan.
2 kommentarer:
Kan förstå din längtan tillbaka. Älskar Omberg och dess omgivningar. Nu bor jag ju kvar i Östergötland. Med Kolmårdsskogarna åt ena hållet och Kvillingeslätten åt andra hållet.
Btw så kanske jag kommer upp till Ume i slutet av januari. Beror på vad chefen säger om att åka så långt för fortbildning.
Ja det är nåt särskilt med Östergötland (säkert som med de flesta andra ställen) som jag inte hade vett att uppskatta när jag bodde där riktigt. Eller så har jag blivit sentimental :)
Ah, kommer du upp kanske vi hinner ses och säga hej? Vore ju väldigt kul!
Skicka en kommentar