Väck mig när du kommer hem?

Också ikväll sitter jag och väntar in mannen som sa att han lovade försöka sluta jobbet senast klockan fem resten av veckan. Som att jag trodde på det (likväl väntar jag). Det är samma visa varje terminsstart. Många oplanerade saker och behov som plötsligt dyker upp och efterfrågas som resulterar i hela nätter på jobbet för M:s del. Så jag är inte förvånad. Och jag tror inte att tidsoptimisten M heller är det egentligen. Och inte är det hela världen.

Men lite ledsamt att inte hinna ses så mycket i vaket tillstånd. Och att vi båda är dundertrötta när vi väl ses. Nästa vecka blir det nog bättre. För oss båda. Jag har själv drygt 30 timmar nattarbete kvar den här veckan, plus ett kvällsmöte på jobbet imorgon. Oh the joy.


Edit: Kl 22.50: Yeay, han är hemma!