Historien fortsätter...

Ett tv-inslag och ett par korta artiklar i tidningen senare börjar jag så smått bli lite less på Holmlund och hans "roliga" historia. Han verkar ju inte förstå.

Argumenten som han hittills fört fram som försvar till sin "roliga" gubbhistoria är:

1. Historien är 20 år gammal
2. Han har skrivit det på "sin" blogg, han får skriva vad han vill
3. Han har hört värre historier
4. Fi Umeå har bara 2 medlemmar
5. Man måste få använda frasen "sätta på"

Fyra av de här argumenten är superenkla att avfärda.

1. Så allt som var ok för 20 år sedan måste vara ok idag?
2. "Hans" blogg råkar ligga på en s-portal, han skriver på den i egenskap av socialdemokrat, som offentlig person. Självklart råder yttrandefrihet, men som kommunalråd kanske man kan förväntas ha bättre omdöme?
3. Så det är ok att berätta en rasistisk historia så länge nån har hört en som är värre?
4. Fi Umeå har en styrelse om 5+2 ledamöter, och ett 60-tal medlemmar

Det enda som han har rätt i är den sista punkten (5). "Sätta på" är inte en sexistisk fras i sig. Det har aldrig handlat om den frasen. Men Holmlund tycks fortfarande inte förstå det sexistiska i historien. Att ha ihjäl vår statsminister och som belöning för detta få ha sex med en kvinna (frivilligt eller inte) är sexistiskt. Kvinnor är inte belöningar, men det tycks inte Lennart förstå.

Han gör det dock ganska enkelt för oss. Han gör bort sig själv precis som vanligt genom sin låga nivå och visar på sin inkompetens utan att vi behöver belysa det. Det samma gör de som hejar på honom på tex VK som istället för att argumentera för sin sak kallar det för fruntimmersgnäll och avfärdar det hela som ett klimakterieproblem. Man får de anhängare som man förtjänar kanske?

Nu ska jag ha lördag kväll.

Sexism i Umeås kommunledning...

Jag vet inte om jag egentligen blev så förvånad. Till frukost idag serverades jag via Nordebros ledare (som jag idag verkligen kunde skriva under på) informationen om att Umeås som vanligt så plumpe och osmidige kommunalråd Lennart Holmlund (s) skrivit ett blogginlägg på sin s-sida med ett tydligt sexistiskt skämt (som dessutom innehåller ett önskat mord på vår statsminister..).

Han har sedan både där och på sin vk-blogg försökt att urskuldra sig. Han menar tex att skämtet inte är sexistiskt, och tycks tro att andra tycker det enbart för att frasen "sätta på" finns med. Hm...läs på Holmlund! Kan ingen sätta kraken i en kurs i vad sexism är så att han slipper göra bort sig fler gånger?

Han skriver dessutom: "Är det verkligen i det fria ordets mening att jag inte får berätta en historia på min blogg här på s.info?" Eh, nej det är det inte. Du får självklart skriva vad du vill (inom lagens ramar) men hur passande är det för ett socialdemokratiskt kommunalråd att publicera just ett sexistiskt skämt på sin s-blogg och vad är det för sosse som inte ser det sexistiska i historien? Det är väl ändå det som människor reagerar över, inte huruvida du får det eller. S säger sig vara ett feministiskt parti, hur lämpligt är det då, Holmlund, med ditt agerande? Att det dessutom finns "värre historier" gör väl ändå inte saken bättre? Dåliga argument, som vanligt hur enkla som helst att såga av benen på. Inkompetens på hög nivå.

Jag undrar om det verkligen är förenligt med socialdemokratins påstådda etik och värderingar att publicera något sådant på en blogg på s-nätet?

Ledig kväll!

En ledig kväll! Helt otroligt. Mattias kom hem med mitt favvo bubbelvin (nr 7711, billigt men gott :) och jag har gjort fetaostsallad och ska värma bröd i ugnen. Mys. Verkligen vad jag behöver ikväll. Det och en feelgood-film. Ska nog se Little miss Sunshine om jag får bestämma. Ska väl vara en feelgood-film? Såg en annan feelgood häromkvällen när jag var ensam hemma; Friends with money. Den är superbra och blir nog bara bättre för varje gång jag ser den. Frances McDormand är helt magnifik som alltid även om hon är helt crazy i filmen. Hm...ja se den!

Imorgon är det planerat för en tripp till Sundsvall och IKEA tror jag. Om inget annat dyker upp ivägen. Som svårt att hitta dagar då det passar med att göra såna större grejer nu. Alltid är det något. Sen på kvällen är det Fi-möte. Fredag kommer det besök från Fi-styrelsen och stannar till lördag. Vi ska prata kongress bl.a. Och på lördag fyller Mattias mamma så det lär väl bli något av det också.

Surströmming och krossade TV-apparater

Åh, vilken sista natt det blev den här veckan. Huga. Började skönt med att hela avdelningen stank elände. Det hade varit surströmmingsfest under dagen och den lukten går bara inte att städa bort hur som helst, vill jag lova. Uhää!

Nästan direkt efter kvällsrapporten då personalen gått möter jag en dam i korridoren som lämnar stora blodiga fotspår efter sig. Jag får med henne in på sitt rum och upp i sängen för att kolla då jag upptäcker källan; hon har lyckats välta ner sin TV från bänken och den ligger med fronten nedåt och hela rummet är nästan täckt i små och stora glasbitar, som hon har vandrat runt i. Det ömmar under fötterna, tyckte hon och visade upp två fötter med glas på... Gott.
Men det gick bra, jag fick ringa dit jourhavande ssk som gick igenom fötterna mer noggrannt och inga större skärsår hittades. Det stora problemet var att ha kvar henne i sängen medan jag öste upp blod, glas och nåt konstigt askliknande damm från golvet. Helt otroligt hur mycket en TV kan generera. Tog mig nästan två timmar innan det kändes ok att lämna rummet. Lite fel tid att ha sånt här på bara, på kvällen är det en hel del oro och det är svårt att dela sig och vara överallt samtidigt.

Kanske nu är ett bra läge att igen ta upp idén om att alla TV-apparater bör sitta fast högt uppe på väggen i ett fäste och inte stå på tv-bänkar nära golvet. Jag tror att det är den fjärde eller femte TV:n som far i golvet sedan jag började för drygt 3 år sedan. Helt otroligt att de inte får dem på fötterna eller över sig på annat sätt. Det är ganska stora tunga saker, 28 tums apparater. I dagrummen har man provat med att bulta fast dem i väggen och i tv-bänken, men se det hjälper föga när en stor fd kroppsarbetande norrländsk man har bestämt sig för att den ska flyttas på. En sån har redan gått. Nej, upp på väggen där de inte får samma kraft att slita ner dem.

Ja, natten fortsatte med konstant oro. Tydligen var det liknande i nästan hela huset. Det brukar skrockas om fullmåne såna här nätter, men jag vet inte om det var det. Oroligt var det i vart fall. Jag hade knappt tid att fika under natten. Fördelen är att mina dryga tio timmar går fort då.

Att glömma igen

Jag skulle behöva en assistent. Det har ju nämnts flera gånger och jag tänkte på det så sent som i lördags. Ändå lyckades jag missa vännen Samuels 25-årsdag igår! Attans! Jag som faktiskt brukar vara den som påminner andra börjar tydligen tappa greppet.

Grattis vännen!!!

På sjunde dagen vilade han...efter kl 14 iallafall

Pratade nyss med en frustrerad lillebror som inte bara hade haft inbrott i sitt lägenhetsförråd igen för säkert tredje gången, men som inte heller har några rena kläder. Han jobbar ganska mycket, och är ofta borta större delen av veckorna. Problemet med att bo i Jönköping (antagligen bara där?) tycks vara att det inte är lov att använda tvättstugan på söndagarna efter kl 14. Är det nån slags sabbat då eller, frågade han... Hihi.

Verklighetsförankring

Apropå att inte ha råd; det här inlägget av "Syrran" fick mig att skratta gott en stund...

Fast forward; helg

Oj vad slutet av veckan rann iväg. Som alltid när jag är ledig. Fredagen tror jag att jag mest sov faktiskt, och träffade min mamma för första gången sedan hon flyttade iväg hastigt före jul. Väldigt kort och smått olustigt. Sen sov jag nog vidare mest...

Vaknade tidigt igår men låg kvar länge i sängen. Har ännu inte läst ut Annika Lantz bok (yes, jag är en slow reader, erkänner) så den låg jag och förkovrade mig i en stund. Sen var vi på kalas, vi tror att det var ett 30-årskalas, eller snarare en form av öppet hus var det. För Mattias vän Jon i hans och hans lilla familj (Emma och Silas) alldeles nybyggda fina lägenhet på Mariehem. Trivsamt.
På vägen hem åkte vi förbi Mattias föräldrar och snålåt lite så här i slutet av månaden. De verkade bli väldigt glada för lite sällskap där ute i bushen, och vi hade trevligt. De har ju båda gått i pension men Mattias mamma har blivit ombedd att göra små gästspel som gästföreläsare (hon är dietist) på kostvetenskap, de har visst haft svårt att fylla hennes plats. Hon verkade lite nervös för att delvis gå tillbaka ett steg, men samtidigt glad för att hon var behövd, tror jag.

Annars har jag mest försökt (utan resultat eg) hjälpa Mattias med hans inlämningsuppgifter i den kursen han går. Det är en del räkneuppgifter och det får jag säga att tio år (minst) var mer än nog för att jag skulle glömma allt vad logaritmer heter... Han har lite halvt desperat åkt hem till sina föräldrar ikväll för att se om pappa ingenjör hjälpa till. Lät dock inte så när han ringde hem nyss.

Lite städning har det blivit med, och matlagning och en del wow-spel (som det sammantaget blir alldeles för lite av numera!). Har ingen lust med att det är måndag imorgon och jag måste till jobbet. Jag har ända sedan i torsdags gått med ganska jobbig ryggvärk. På vänster sida, som gärna sprider sig uppåt mot nacken om som slutar i huvudvärk. Gott. Det går bra när jag inte sitter för länge, ligger i sängen eller vrider mig. Eller ja, egentligen har jag bara varit hyfsat värkfri när jag suttit i bilen av nån konstig anledning. Men, jag har inte råd att vara hemma från jobbet så det är väl bara att ignorera.

Deltidsarbete -något man väljer?

"Eller så är det så att även kvinnor och unga är tänkande varelser, som kommer dissa deltidsanställningarna om de inte klarar sig på dem, eller se till att jobba sig till restrerande deltid, i stället för att nöja sig med deltidstjänsten, eftersom det ändå löser sig när man kan stämpla." Från Frihet, fildelning och feminism

Hm..ja jag vet inte om det faktiskt är så att kvinnor, tänkande varelser till trots, alltid har det valet som Johanna (Fp) tycks tro. Jag kan bara gå till min egen arbetsplats där deltider är hysteriskt vanliga. Det är inte så att du kan säga nej tack till en sådan tjänst och tro att det finns en sjö av andra liknande (fast heltid) som du är komptent för. Dessa kvinnor har arbetat inom socialtjänsten hela sitt arbetsföra liv, har ofta inte någon utbildning att hurra för och helt enkelt inte riktigt den valmöjlighet som vissa människor tycks tro.

Tidigare fanns det i Umeå kommun en möjlighet att få fylla upp sin deltid till en heltid med arbete någon annanstans i organisationen om man sa sig inte vara nöjd med arbetstiden. Detta fungerade sådär. Att ha ett väldigt oregelbundet schema på ett boende som sedan ska pusslas ihop med annat arbete (och familj) är inte helt enkelt. Eller som jag fick veta när jag (jo, jag jobbar också deltid) skulle skriva kontrakt att antingen så var jag nöjd med min arbetstid (det var ett papper som skulle skrivas på) eller så var det svårt att erbjuda mig tjänsten eftersom den är svår att kombinera med annat arbete inom verksamheten. Typ.
Men i och med att pappret skrevs på så blev man inte berättigad att stämpla upp resten heller, så det var ju smart tänkt. Ungefär som det blir nu då.

Det där systemet är dock vad jag vet skrotat nu eftersom det blev för svårt i en organisation där deltider mer är norm än undantag. Det gick inte att få till helt enkelt.

Jag klarar mig, knappt, på min deltid. Men det är mycket pga att jag jobbar ständig natt och får ob-tillägg. Att jobba deltid dag är att inte få det att gå ihop utan en man (oftast) hemma som tjänar mer och som man tvingas bli ekonomiskt beroende av. Faktiskt så är det. Speciellt om man har barn att försörja. Att bli ensamstående och jobba deltid dag inom vården är att behöva hjälp från socialen, alternativt ta på sig en massa extraarbete kvällar och helger (då det finns möjlighet till ledsagningsarbete tex) och därmed automatiskt bli beroende av nära och kära som barnvakter på helgerna.

Oavsett så tror jag aldrig att någon av mina arbetskamrater tänkt att det "ändå löser sig när man kan stämpla" som en lösning på problemet. Jag har så svårt för bilden av den arbetande låglönemänniskan som i grunden lat som inte vill jobba utan helst av allt vill gå hemma och stämpla.

Kyla och ryggont

Åh, burr! När jag kom ut från jobbet 7.10 imorse var det ett lager frost/is på vindrutan och två minusgrader i luften. Det går verkligen fort nu. Fast väl här vid kusten var det betydligt varmare och nu är det ganska friskt och skönt ute med solen skinande på en nästan klarblå himmel. Jag hade exakt noll isskrapor i Mattias bil av nån anledning så det måste jag komma ihåg att ta med ikväll. Skrapa rutan med hjälp av en plasttratt (det enda jag hittade i den urstädade bilen!) var ingen hit.

Jag har fått tokont i ryggen. Inatt hade jag svårt att sitta utan besvär. Nu är i och för sig nattpersonalens fåtöljer från gamla umedalstiden, dvs mer än 10-15 år gamla och grymt nersuttna och ger ryggont även i normala fall hos många, men ändå. (Jag skulle inte tro att vi får nya ens om vi frågar, med tanke på ekonomiläget i socialtjänsten just nu...)
Nej, men så vaknade jag för nån timme sedan och hade fortfarande ont i ryggen. Går lite som en gammal tant just nu. Kanske inte var ett smart drag att ensam bära in alla de där säckarna med pellets i förrgår. Totalt ca 190 kilo fördelade på 16-kilossäckar. Jag är lite för otränad helt enkelt.

Kärnfamiljen, den heliga zonen

Men är det inte konstigt vilka rabalder det försvunna brittiska barnet i Portugal orsakar även i Sverige? Finns det inte nog med nyheter? Igen; självklart är det hemskt det som skett, men visst känns det som att man tappat perspektiven lite när detta återkommande är toppnyheten på kvällspressens websiter? Det känns lurt, helt enkelt.

Nej, man behöver inte läsa det och jag gör det inte heller för det mesta. Men idag tror jag det mest intressanta steget togs i debatten (?) i och med Marie Söderqvists krönika. Hon tar sig an själva skuldbilden av en förälder som uttrycker sig trött om sitt barn; att det tycks användas som bevisföring mot föräldrarna (mamman) att de tyckt det varit jobbigt till och från med barnen. Hallå, de har tre små barn, vem skulle inte vara trött?

Som jag kanske uttryckt tidigare här så hyser jag en väldig respekt för småbarnsföräldrar som tycks ha en outgrundlig ork och förmåga att inte behöva sova eller ha tid för sig själv. Men självklart finns det en gräns för alla.
Däremot tror jag nog inte, barnlös som jag dock är, att jag skulle ge mig på att lämna barnen ensamma sovande i en lägenhet på en turistort medan jag tog ett glas vin på en krog alldeles bredvid. Där går nog min gräns. Men det måste ju inte per definition betyda att man mördat sitt barn. Och varför, varför är det mamman som är den naturliga boven i dramat? Varför ifrågasätter ingen varför inte pappan var på hotellrummet?

Men igen, att inte få säga att det är jobbigt, tycka att ens barn är jobbiga tror jag skulle få förödande konsekvenser. Då skulle en massa småbarnsföräldrar troligen gå runt med skuldkänslor över att det faktiskt är så de känner, men inte få lov att uttrycka det eftersom allt ska vara så gulligt, njutbart och frid och fröjd så snart barn är inblandade. Vad händer när de känslorna blir för övermäktiga?

En liten koppling ser jag faktiskt till mitt jobb. Hur förlösande var det inte första gången jag vågade yppa något "olämpligt" om en boende som slagits och allmänt härjat runt hela nattpasset jag jobbat och till svar fick att "så känner vi nog alla då och då, även om vi är få som vågar säga det" av en kollega på morgonen? Att få veta att jag inte var ensam om att inte bara tycka att dessa människor har det jobbigt, att det är en tragisk sjukdom de lider av etc utan även faktiskt få tycka att de är en pain in the ass var väldigt befriande och gjorde nog att jag fick mer ork och kunde släppa den känslan för då.
Men även på jobbet finns det de som hävdar att det inte är lov att ens tänka så. Min chef hävdar att jag aldrig får tappa tålamodet, men jag tror att det är ganska mänskligt att göra det ibland, att få höja rösten och säga att nu är det nog. Och ibland funkar det faktiskt. Det betyder inte att man direkt går till överdrift, begår övergrepp eller på något sätt måste förnedra eller kränka någon. Lika lite som betyder att mamman har mördat sin dotter.

Ang härskartekniker igen

Veronica uppmärksammade mig på att jag/min blogg är kommenterad på ledarbloggen på VK i måndags. Det var lite oväntat. Jag håller fortfarande fast vid att jag anser att det var ett osynliggörande av Gudrun Schyman som politisk aktör som användes. Jag har skrivit en (lite lång) kommentar som ni senare kommer att hitta här när/om den blir publicerad.

Jag kanske skulle ta tag i min andra mer politiska blogg istället för att inte blanda ihop rollerna. Någon dag då jag orkar och känner mig driftig.

28 veckor senare

Jepp, det blev bio, och det blev zombiefilm. My choice, faktiskt. Jag gillade den förra och zombie-genren börjar kanske gro hos mig, vilket jag antar att Anna och Mattias bär lika delar skuld/heder för.

Och den här var också bra. Visst, en del logiska kullerbyttor och några saker som kändes lite för placerade för att gå hem, men över lag en bra film med intressant filmning och moraliska dilemman. Lite irriterad på ungen som aldrig kunde svara när han blev ropad på. Om du är jagad av zombies är det inte läge att leka tysta leken när de få överlevande söker efter dig...

Biotisdag

Hm, Mattias ringde och tyckte jag skulle komma in och se bio med honom. Wee, finally! Men så blev det svårt, vad ska vi se? "Jag ser vad som helst" är inte det svar jag vill ha men trots allt fick... Hur ska jag välja? Känner inte ens igen hälften av titlarna... Blir till att söka recensioner...

Men bio! Kul! Popcorn!

A million dollar idea?

Hm. Har senaste dagarna haft återkommande känslobortfall/domningar i mittenpartiet av ryggen. Helskumt. Undrar vad det beror på? Borde verkligen träna ryggen igen. Eller ja, hela mig kanske. Är som en lös degklump. Jag önskar verkligen att jag tyckte det var roligt att träna.

Kanske är det ett sånt ställe jag skulle öppna? En träningslokal för soffisar? Ett opretentiöst ställe där alla som jag är välkomna. Dit ingen vältränad får komma in... Vore något. Kanske måste ha taxiservice också så att de faktiskt tar sig dit. En taxi som står utanför huset och tutar en kvart innan träning så att de/vi inte kan smita. Miljötaxi förståss... Flintstone-variant kanske så är uppvärmningen klar innan man är framme. Idéer som kommer när huvudet är på sparlåga...

Måndag hela veckan?

Jag vet att det varit mycket "trött" i mina tags sista tiden, men så trött som jag var sista natten på jobbet har jag faktiskt aldrig varit. Jag hade stora bekymmer att hålla ögonen öppna. Gjorde allt möjligt konstigt för att försöka hålla igång.
När klockan äntligen blev 7.05 trodde jag att jag bara skulle behöva köra till universitetet, eftersom Mattias varit där och jobbat under natten och skulle hämtas. Jag tänkte nog att han skulle få köra hem. När jag väl köat mig igenom stan för att komma dit fick jag veta att han inte kunde åka med hem utan var tvungen att fortsätta jobba! Först blev jag grinig för att han inte ringt och sagt det tidigare så jag sluppit resan genom stan, men efter en stund rann det av och jag kände mig lite dum som surade på nån som ju var tvungen att jobba så mycket. Han fick dock lov att underhålla mig bitvis i telefonen så att jag skulle hålla fokus under vägen hem. Det hällregnade och var inte alls kul. Eftersom jag kom så sent ut på E4:an så hamnade jag såklart mitt i rusningen nummer två.

Sen hem och sov med tre lager kläder och duntäcke (det var iskallt i huset) i några timmar. Klev upp, fick ett efterlängtat samtal från lillebror på väg till Verona, gick ut och plockade av släpet från bilen och körde till stan. Hann till stället där vi handlar pellets typ 2 minuter innan de stängde och sen skynda till universitetet där vi hade Fi-möte. Lite seg, kan erkännas.

Tror att Mattias (som då hade jobbat i 24 timmar..., attans honom om han inte skriver övertid) och jag var hemma vid halv nio, låg i sängen med te och mackor kvart i nio och somnade före halv tio. Helt slut. Tror att fler än jag hade saknat hans närvaro hemma. Istället för att vilja gå ut, vilket brukar vara det vanliga vid niotiden på kvällarna, satt tre spinnande kissar vid hans sida sekunden efter att han lagt sig under täcket. Goskissar.

Want to buy: klappa-på-håret-maskin

Varför kan jag inte sova? Vad är det för fel? Jag har inte ens sovit fyra (4) timmar idag och vet att jag kommer att vara trött som en giraff före klockan tre inatt. Det är kallt i huset och jag har tagit på mig en massa kläder och försökt somna om under duntäcket, men fötterna är fortfarande kalla. Jag vill att Mattias ska lägga sig bredvid och klappa mig på håret tills jag somnar, men han är ute och drar fiber i byns bredbandsdragning och det vore väl lite konstigt om jag traskade ut med håret rakt upp och blekt ansikte och bad att han skulle komma hem för att jag ska kunna sova...

Jag har fastnat i Annika Lantz bok "9½ månad" som är väldigt kul och samtidigt lite för mycket och får mig att aldrig vilja föda eller ha spädbarn i min närhet. Kanske är det därför jag inte kan somna? I blame Annika Lantz. Samtidigt har jag lite dåligt samvete för att jag klagar. Jag är trött för att jag jobbat hela helgen och inte sovit så mycket. Jag har läst halva hennes bok (motsvarande kanske nästan 5 månader då?) och jag tror att hon sammanlagt har sovit 4 timmar...

Tappar upp ett varmt bad med en lätt överdosering av kokosdoftande badkulor och hallonskum (jag behöver inga barn, jag är ett själv) och hoppas att det ska få mig att somna lagom tills dess det är dags att bege sig till jobbet igen.

Jämställdhet i VK

I VK igår fanns en ledare av Ola Nordebo där nån slags analys av den sk "munhuggningen" som ska ha pågått i veckan mellan Gudrun Schyman och Jan Björklund presenterades. Jag tycker artikeln är lite konstig av flera skäl, dels för att det är lite svårt att se vad hans budskap är (mer än ett totalt avfärdande av Gudrun som galen socialisttant, typ) och dels för att han i sitt försök att verka kunnig i feminism själv använder sig av en klassisk härskarteknik; osynliggörande. Gudrun Schyman refereras uteslutande som "vänsterpartiets forne ledare" och ingenstans i artikeln nämns att hon är talesperson och företrädare för Feministiskt initiativ. Jag skulle vilja påstå att Nordebo själv i sin artikel sågar av benen på sig själv som jämställdhetsivrare.

Storasyster Sara

Ska strax fara till jobbet. Det är regn och rusk fortfarande ute. Måste få tag på lillebror innan det blir sent ikväll. Han gör sin debut som utomlands-förare ikväll, han har sin första långkörning till Italien och tillbaka och åker ut från landet imorgon bitti. Lämnar Jönköping ikväll. Lite nervöst känns det nog för oss alla syskon... Lillebror ensam i en stor lastbil med släp i Europa i en veckas tid. Men det kommer att gå bra. Han har min tillit. Fast det är svårt att inte vara storasyster ibland.

Om han blir kvar på det företaget får jag väl försöka få tid och möjlighet att följa med honom någon gång. Det vore fräckt att åka lastbil genom Europa. Företaget har dessutom fått en del körningar till Liverpool och hur koolt vore inte det? Jag som så gärna vill se England.

Men men, lite orolig kommer jag nog att vara den här veckan han är borta. Jag hoppas han har möjlighet att höra av sig en del. Blir dyrt om alla fem syskonen ska oroa sig lika mycket bara... =)

Debatten fortsätter

För de som ev hänger med i SIS-debatten som pågår och som avkristalliserats till en fråga om trovärdighet hos en ledamot i Umeå universitets styrelse kan följa den fortsatt på Fredrik Paulssons blogg där detta och detta inlägg kanske är de mest intressanta.
Lite synd att Paulsson m.fl inte väljer att fortsätta debatten i VK utan låter Kopelman får sista ordet där, med en artikel som inte svarar på några frågor alls utan som ger sig på helt andra saker och låtsas som att han inte förstår eller vet vad som hände på omröstningen. Att säga att man inte kan lita till andrahandsuppgifter komplicerar världen mycket, skulle jag vilja säga. Det borde innebära att Kopelman själv inte kan lita till något som han själv inte varit delaktig i? Låter jobbigt. Högen med artiklar och rapporter kring vad som hände inför och under mötet är så pass omfattande att det är svårt att bara avfärda det som "andrahandsuppgifter" utan att ge några som helst argument för motsatsen.

Visst, microsoft har fortfarande i det närmaste monopolställning på marknaden, men jag tycker mig se att de får det allt svårare och i dagsläget nog inte har det så lätt. Jag tror att vi just nu ser början till slutet på deras starka ställning. Ska bli intressant att följa utvecklingen.

Bilkunskap

Det blåser storm ute! Verkligen så att det känns lite läskigt att vara ute. Det brakar till då och då, och jag undrar om vi har någon antenn kvar alls på taket nu... Har varit ute och försökt plocka in saker som ev kan få för sig att blåsa iväg.

Vi upptäckte häromdagen när Mattias skulle ta hem sin bil från stan att han hade fått punktering på ena bakdäcket, så det har jag varit inne och fixat idag. Bytt till reservdäcket så att han ändå kan hämta hem släpet efter jobbet idag och lämnat in det på däckverkstan. Fick hjälp av en väldigt serviceinriktad kvinna där som tog hand om det och visade ev bekymmer. Vi har ev kört med däcket en bit utan att se att det var punktering. Men 40 minuter efter att jag lämnat det så kom ett sms om att det var klart så det gick bra trots allt. 95 spänn för att laga punktering, måste erkänna att jag trodde det var dyrare.

Jag har haft körkort i drygt två år men ändå hunnit vara med om och lära mig en del saker. Jag har blivit påkörd, hamnat i diket, fått punktering, bytt bromsar, fått is kastad på rutan så att torkarna flög iväg, tankat bensin i dieselbil... med mera. Börjar känna mig som en fullfjädrad bilägare. Om man bortser från miljöaspekten (hade gärna haft miljöbil, men det tycks vara förunnat människor med mycket pengar) så är det en ganska stor självständighetskänsla i att ha och klara av att ha bil själv. Visst, allt kan jag ju inte göra, men det grundläggande. Jag växer nog lite av det. Fånigt kanske.

Jag tycker fortfarande att man borde införa bilkunskap i skolan. Det tror jag är en viktig jämställdhetsgrej. Annars fortsätter traditionerna att sönerna lär sig av pappa osv. Jag tror att många tjejer/kvinnor tror att det är svårt, men det behöver det ju inte vara. Och bilskolorna lär ju inte ut så mycket. Nej, alla som vill borde få lära sig byta däck, byta olja, hur en (bil)motorfungerar etc. Varför inte? Egentligen även grundläggande hemmafixargrejer. Det är lika viktigt som hemkunskap, tycker jag.

En klassrumsstudie

Jag har som bekant börja plugga igen. Hur det kommer att gå är väl en sak, men det är hittills väldigt intressant av flera orsaker, och jag känner verkligen att jag vill hinna slutföra den här kursen.

Det var dock ett tag sedan jag befann mig i student-situationen och till en början kände jag mig lite som en alien. Mestadels är det programstudenter som läser den här kursen, sedan finns det några som går inom ramen för kompetenshöjning på sitt arbete, ett par arbetslösa intresserade och så jag. Det är väl fyra år sedan jag var student senast och det känns som att det är mycket som skiljer nu. Jag går in med ett helt nytt perspektiv; jag har reell arbetslivserfarenhet nu som ger mig ett väldigt stort tolkningsutrymme, och många möjligheter att dra paralleller med organisationer jag befunnit mig i. Jag har också tuffat på mig än mer i mina kunskaper kring feminism och tyckte mig nästan vara en observatör i praktisk feminism under föreläsningarna. Mycket intressant.

Vår föreläsare och kursansvariga lärare är kvinna, sociolog och har doktorerat i attityder till kvinnor som förvärvsarbetare. Vid ett flertal gånger då hon talade om ledarskap och organisationsutveckling nämnde hon exempel på hur olika förutsättningarna för kvinnor och män kan vara. Nästan varje gång var det någon som var tvungen att ställa en följdfråga. Det intressanta var att det alltid, verkligen alltid var en av killarna som gjorde det. Vid något tillfälle när hon nämnde ett annat exempel som inte var kopplat till kön kom kommentaren: "Men det hade väl inte med att göra att hon var kvinna?". "Eh, nej det sa jag inte." Som att kvinnliga ledare bara kan nämnas i de fall där man vill lyfta en skillnad mellan kvinnor och män. Hänger ni med?

Andra dagen kom också en desperat önskan i klassrummet fram: "Men finns det inte forskning som visar att kvinnor är sämre chefer än män!?". Om man bortser från det oförskämda i att häva ur sig en sådan sak inför en ledarskapskurs med drygt 20 kvinnor, så fann jag det intressant att uttalandet nästan lät som en önskan. För om det inte är så, att kvinnor är sämre chefer än män, då måste det ju innebära att världen är ganska orättvis? Det skulle innebära att en hel del män blivit chefer enbart för att de är män och inte för att de besitter en medfödd biologisk förmåga som de på pappret lika kompetenta kvinnorna som sökte samma tjänst inte föddes med. Huga så hemskt.

Jag gillade lärarens svar: "Nej, men det finns en rad olika studier som visar på att människor tror det."

Det är också intressant att se att det fortfarande är så att i en klass på kanske 30 studenter där 4-5 stycken är män, är det till 90 procent männen som som talar, ställer frågor och kommenterar. Det var också män som halvsprang fram till läraren och skulle hjälpa henne hitta en volymknapp på datorn (ingen lyckades..) men en gissning är att fler kvinnor i rummet än jag satt och tänkte "kolla i kontrollpanelen under ljud kanske?". Hihi. Ja, humor. Och nej, jag tog inte initiativet att hjälpa till jag heller. Det var långt mycket mer intressant att sitta längst bak till höger och observera allt som pågick i klassrummet.

Temadag och biobehov

Känns som att jag alltid skriver att jag är trött numera, men det är verkligen så. Undrar varför. Idag har jag lätt huvudvärk också, det känns som att det knäpper konstigt i nacken. Inte ovanligt det heller, men lite obehagligt och tröttande.

Idag låg jag i sängen länge. Vaknade ganska tidigt men tog laptopen till sängen och jobbade lite där. Och så fick jag äran att övertyga Joakim om att tacka ja till ett nytt jobb och att Stockholm nog inte alls är så läskigt som det kan verka. Grattis vännen! Nästa gång hoppas jag att det är jag som får välja mellan jobb och diskutera lönekrav med dig...

Apropå jobb så hade vi temadagen igår som bekant. Gick något bättre än väntat. Tror att chefen ändå kände av att det inte var riktigt läge att diskutera så konkret som det kanske var tänkt. Nu blev det mer som halvleksamma gruppövningar i kreativitet och lösa rebusar... Jag fick en del sagt, chefen tycktes ha vänt lite iaf i frågan om personalstyrkan nattetid och så var det ganska trevligt att träffa arbetskamraterna lite mer civilt. Jag ser dem annars bara i våra "fina" Berendsen-arbetskläder; rosa-vitt/vinrött alt ljusblått-vitt/mörkblått. Lite kul att få en annan bild av människor ibland. Lite mer personligheter, mindre av skock-får-känslan.

Det blev väl lite pengar över eftersom vi faktiskt inte gjorde något särskilt så det var utlottning av två blomstercheckar och två biobiljetter. Jag vann en biobiljett så nu har jag ännu mer anledning att kolla bioschemat. Frågan är bara när det finns tid. Idag skulle det gå, men jag vet inte hur Mattias har det. Sen jobbar jag hela helgen.

Borde spendera dagen med att städa lite.

Gröt i huvudet...

Två dagar nygammal student och helt färdig i huvudet. Finns tusen saker att blogga om, inte minst alla intressanta iakttagelser jag gjort i klassrummet, mestadels av feministisk karaktär vilket är väldigt sporrande. Men jag orkar inte. Jag är inte van att vara uppe vid 6 på morgonen, eller jo, men då brukar jag vara på min peak och veta att jag snart får sova. Gå upp klockan sex är tufft när man inte är van, så är det. Inte så dumt att sova efter jobbet istället för före ändå.

Det var länge sedan, men idag blev jag lite bebissjuk också. En tjej på kursen har haft med sig sin 5 veckors gamla minimänniska. Lite svårt att koncentrera sig på powerpoint (när ska detta ebba ut???) när den låg där alldeles framför mig hela eftermiddagen. Skumt. Inte jättelikt mig.

Nä, nu ska jag peta ut linserna, ta en kanna vatten och lägga mig i sängen framför en film och troligen somna inom en alldeles för kort stund. Imorgon måste jag vara på jobbet senast 8 för vår underbara temadag..

Diskussions- och funderardag

Trivsam givande dag idag. Bra möte ang kongressen med fiorna. Lite stökigt fik till en början men det gick bra. Även diskussionen som uppstod efter mötet var intressant och tål att tas upp igen längre fram. Feminismen är komplex och det är lite klurigt med de grupperingar som finns och vilka beröringspunkter (?) som man delar eller inte delar. Mm, intressant.
Körde hem Samuel också och en lite mer personlig diskussion uppstod. Lite läskigt, jag tycker det är lite svårt fortfarande när det närmar sig det självutlämnande. Är alltid rädd för att jag ska tolkas som lite martyr, eller som att jag sätter mig i offerställning, när det verkligen inte är så jag menar. Åter en diskussion som nog får fortsättas på mellan Samuel och mig längre fram. Mycket som hänger i luften nu. Men det är bra. Jag behöver komma igång igen.

Känner att jag börjar värka fram ett drastiskt beslut angående jobbet. Något jag inte riktigt tänkt på som en möjlighet förut. Jag måste fundera lite till och kolla upp lite vad som gäller, men något måste snart ske. Jag kan inte fortsätta känna mig så eländig i min yrkesroll som jag gör nu. Det är väldigt nedmonterande av allt vad självkänsla heter.

Studier imorgon. Känner mig lite nervös faktiskt. Lite okänt varför, men det känns som att jag börjar om med något som jag lämnat bakom mig. Det ska bli kul, tror och hoppas jag, men lite obekvämt känns det. Lite bävan för det arbete det innebär att läsa läroböcker och få saker att fastna. Det går inte alltid så enkelt som jag skulle önska. För att inte tala om att skriva salstentor...brrr. Men lite kul också om jag väljer att se det som ett steg framåt. Och det får jag väl göra.

Och så har facebook visat sig värdigt ikväll. En ny vännerförfrågan från en vän jag tappade bort för ett par år sedan men som sedan till och från har funnits i mina tankar. Så himla kul att hon hittade mig!

Nej, nu sova förhoppningsvis. Det är lite trångt i sängen just ikväll dock. Mattias och jag sitter med varsin laptop (hm..) och så ligger det tre utfläkta kisseflickor runt omkring oss så vi kan inte riktigt flytta på oss något särskilt. Lite mysigt med hela familjen samlad såhär, men crowded.. =)

"Stare into the barrel of a gun, pee into the wind!"

Trivsam kväll igår, just vad Sara behövde. Uppslutningen var väl inte gigantisk, men Anna, Mattias och jag häckade på Bishop Arms i några timmar igår kväll. Mycket trevligt. När vi skulle hem så hade nåt pucko böjt till ena backspegeln och kissat på bilen. Jag är bara glad att jag hann hejda mig från att ta på "regnet" på bilens ena sida innan jag insåg att det inte hade regnat någon annanstans i hela stan... Mattias och jag for till Max och åt och sen hem. Helt okej kväll.

Ont i huvudet idag. Nej, inte baksmälla, jag drack två öl på hela kvällen. Jag tror att min idiotiska sysselsättning att bita ihop käkarna när jag sover är tillbaka. Hade ju en skena ett tag och det gick över, men nu är det alltså tillbaka. Gott. Lite stress och oro i hjärnan har väl gjort det, antar jag.

Ska iväg till stan igen snart och ha kongressmöte med Fi Umeå. Ska bli väldigt kul att vara med och arrangera nästa nationella kongress i Umeå. Sånt skulle jag lätt kunna göra for living; arrangera och organisera saker. Det är skitkul och mitt kontrollbehov får leva ut nästan mycket om jag får vara med och dra tillräckligt. Vi får väl se hur det blir under detta projektet.

Svaret kanske är kameraövervakning på jobbet?

Det här är en kritik som jag tycker är lite intressant. Varför är det just Facebook som det är problem med? Eller är det bara ett lämpligt offer just nu när alla tidningar söker med ljus och lykta efter scoop kring Facebook som the new evil?
Jepp, jag erkänner; jag har suttit korta sysslolösa stunder framför datorn och Facebook. Jag har också sett att andra på jobbet varit där, via cookies. Men frågan som jag ställer mig igen är; är det värre än att sitta på expressen, aftonbladet, blocket, hotmail, platsbanken (!), blandade hundklädeswebbutiker, ellos, gothsidor, anime-sidor etc etc som jag vet att folk på mitt jobb gör när de behöver en paus och datorn råkar vara ledig? Grejen är, att om man börjar blockera sidor som Facebook, då borde man väl även blockera andra sidor för att vara konsekvent? Eller kanske gå från andra hållet; bara tillåta sidor som har direkt anknytning till jobbet.

Nu är det självklart inte så att jag tycker att det är direkt bra att folk sitter och "nöjessurfar" på jobbet. Men frågan är om det är så farligt heller. Jag tror knappast att det handlar om timmar. Och jag tror inte heller att det måste vara så att det tar tid från saker man skulle gjort annars som är mer jobbanknutna. Pauser i jobbet tar vi alla (och har rätt till), men vi gör olika saker med dem. Är det mer legitimt att röka? Eller läsa morgontidningen som nästan alla arbetsplatser har? Ska vi också sluta gå på toaletten, eller kanske sätta in en stämpelklocka där?

Det intressanta är också åter igen varför just Facebook är mer evil än annat? Jag skulle vilja säga att det kanske är typ same same...

För min del kan jag säga att jag inte har dåligt samvete alls. Jag jobbar 10 timmar och 13 minuter varje arbetspass och har inga raster alls eftersom det skulle innebära att avdelningen blir obemannad vilket är olagligt. Alltså är det i systemet att jag tar pauser, äter etc när det är möjligt, men alltid är i tjänst. Även om det inte var så hade jag nog inte haft mer dåligt samvete än om jag läst nyheter på DN, kollat mejl, stått på balkongen och fått luft eller läst en bok.

Är inte diskussionen lite löjlig ändå? Eller tänker jag fel?

Test: Robert-tekniken

Oj vad trött jag var imorse. Jag kom aldrig till ro igår eftermiddag, tankarna snurrade kring allt från fi-forum till jobb, disk som inte blivit diskad etc etc. Så när jag skulle fara hem imorse hade jag varit vaken ett dygn och var lite mör. Det var i och för sig en hyfsat lugn natt, med lite stök på morgonen, men man blir ändå trött.
I normala fall brukar jag tillbringa mina tre kvart i bilen med att sjunga högt till skvalmusiken på nån kommersiell kanal; det funkar för att hålla mig vaken. Det gick inte idag eftersom jag hade en sovande, onykter/bakis Mattias i bilen som jag fått hämta upp hos en kompis på Tomtebo i Umeå efter jobbet. Så ångorna låg täta i bilen på vägen hem.

Redan i Sävar kände jag hur jag blev allt tröttare och jag var precis på väg att stanna för lite luft då jag kom på Robert-tekniken. Joakims vän Robert hade ett tips för trötta bilförare när vi träffades för några veckor sedan som gick ut på att man skulle "mini-chocka" kroppen stegvis genom att först ta av sig ena skon när man körde. Detta tips kom till mig imorse som en liten uppenbarelse. Och jag tror att det fungerade. Ganska bra iaf. Åtminstone så hände det lite som gjorde att hjärnan fick arbeta lite. Och så kändes det ju rätt weirdo. Jag höll också på att sätta fast skon jag tagit av mig under bromspedalen, vilket kanske inte är så bra. Men det gick bra och hem kom vi, och jag behövde inte ta mig till steg två; ta av andra skon, eller steg tre; ta av en strumpa (hur gör man det när man kör?).

Mitt samvete kanske inte är helt rent alltid men det är inget mot mitt tangentbord...

3,145,800How Many Germs Live On Your Keyboard?

SIS-debatten till Umeå

Den här kritiken kom inte för tidigt. Lite konstigt kan jag tycka att hans plats i styrelsen inte ifrågasatts redan innan den omdebatterade och högst tvivelaktiga SIS-omröstningen ägde rum i veckan. Visst, rektor kan säga att styrelseledamöterna sitter som privatpersoner, men alla vet väl att det inte är helt sant. Man sitter på grund av sina meriter, för att man har en position på annat håll som anses vara viktig nog för att kvala in som representant i universitetsstyrelsen. Jag har själv suttit i en sådan styrelse ett år (som representant för studentkåren) och kan säga att det är en något märklig sak.

Redan när utnämningen av Kopelman blev känd tyckte jag det var märkligt att ingen sa något. Det finns åtskilliga avtal mellan Microsoft och universitetet som borde göra att relationen blir svår. Eller utgår man ifrån att Microsoft står i monopolläge på den marknaden?
Och det blir såklart svårt att bedriva "fristående" forskning på standardiseringsområdet då det i styrelsen sitter en person som är chef för ett företag som gör allt för att förstöra nämnda forskning.

Intressant också att rektor Sandberg tveklöst ger Kopelman sitt förtroende för att i nästa andetag medge att han inte har koll på omröstningen som är upphov till kritiken.

Temadag på jobbet coming up

Nästa vecka blir det alltså universitetet måndag och tisdag. På onsdag ska vi ha temadag på jobbet, vilket kan vara de mest meningslösa dagarna vi har på jobbet. Och än mer meningslösa blir de eftersom alla faktiskt känner att de är det, utom möjligen chefen. De infaller en gång per år och då ska man diskutera utveckling på ett visst tema på förmiddagen, äta lunch och sen umgås på ett eller annat sätt. Oftast brukar man fara iväg men eftersom ingen kunde enas i arbetsgruppen (nattpersonalen ej inkluderad, vi är som lite utöver..) så ska vi vara i en kvarterslokal bredvid jobbet(!). Hurra. Man kunde inte heller enas om vad man skulle göra av eftermiddagen så det står "promenad" på schemat. Eh..grejt.

Temat för i år är "Kreativitet och arbetsglädje" vilket känns som om det kommer sisådär 4 år för sent eller nåt. Jag tror att jag gör bäst i att vara så tyst som möjligt den där dagen. Jag antar att det är ett nytt försök att balansera upp de neddragningar som gjorts/görs på vår arbetsplats och försöka få oss att "se det positiva i det hela", som de brukar säga.

För att klaga vidare så har de dessutom bokat lunchen på en restaurang i området som heter Garaget, som serverar grillat kött. Enbart. Alla vet att jag är vegetarian men när jag påpekade att det inte finns en enda vegetarisk rätt på menyn så kom den klassiska repliken "det finns ju salladsbuffé". Okej. It's gonna be a great day.

Back to life

Okej, efter nio timmars sömn börjar världen te sig lite mer positiv igen. Gott. Samma sak gäller nog för Mattias som sov hemma inatt för första gången sedan i lördags kväll. Yes, han har nästan jobbat dygnet runt sedan dess, med undantag för att han var hemma och duschade igår morse och flyttstädade huset på gården i måndags. Nu återstår bara den lilla diskussionen om att få honom att faktiskt skriva övertid.

Idag är jag ledig, känns fantastiskt. Då kan jag läsa lite bloggar, svara på mer mejl, se till att få iväg saker på posten som skulle gått i förra veckan, tvätta kläder, sortera bland alla flyttsaker från förra hyresgästen som nu står i vårt kök och på altanen, skriva jobbansökningar och städa. Jepp, jag har saker att göra. Ska försöka komma ihåg att äta lite också.

Det har ordnat sig med studierna just nu iaf. Jag kunde byta bort min söndag natt så att jag kan gå på registrering och första föreläsningarna på måndag. Dessvärre fick jag istället ta fredag natt, vilket innebär att jag inte kan fara till Stockholm på möte på lördag som planerat. Eftersom det är jag får jag dåligt samvete för det, samtidigt som jag känner att jag hade behövt den boosten som styrelsemötena brukar innebära för min egen del. Brukar få lite fart under vingarna och känna mig peppad efteråt. Men jag vill ändå inte välja bort studierna till hösten pga ett möte. Det känns viktigt att ha något i livet som går framåt just nu, känns det som.

Sömnbrist

Oj vilken helg. Jag är helt slut. Jag gav upp i morse vid fyratiden och åkte hem. Sov några timmar, steg upp och började flyttstädningen strax före nio. Vid elva hämtade jag Mattias som alltså inte har sovit sedan igår natt. Sen har vi tokstädat hela dagen. Nya gästen sa att hon skulle komma vid 16-tiden, tio i fyra var vi klara. Men ännu nu vid halv åtta har hon inte dykt upp. Jag har försökt sova någon timme men det har gått sådär.

Så nu är det bara att klä sig igen och fara till jobbet. Lite sliten får erkännas. Huga.

Och vilket hus att städa. Verkligen ingrodd gammal smuts överallt. Och så alla konstigheter med själva huset som man hittar då. Som i vårt stora hus. Den senaste ägaren (som hade byggfirma) är expert på konstiga saker. Men det gäller att inte börja fråga sig saker som varför våttapeten i badrummet sitter fast med tejp i plastmattan, eller varför vissa delar av golvlisterna är av annan modell och inte sitter fast alls, eller varför det är ett mellanrum på en decimeter mellan diskbänken och ett av skåpen, varför det är lappat med masonit på skumma ställen...ja ungefär så. Likadant var det ju i stora huset visade det sig när vi köpt det. Betydligt mer än vad man kunde se trots besiktning. Men så är det kanske.

Nä, nu får jag fara. Känner verkligen att jag har dålig koll på läget just nu. Inte bra.

"Cake or death?"

Vi är fortfarande på universitetet. Idag har jag inte kunnat hjälpa så väldigt mycket, det har mest varit programhanteringsgrejs som Mattias jobbat med. Men jag har brännmärkt ett gäng nya platta skärmar, ordnat med nya tangentbord och möss, snyggat till kablar i lokalen vi gjorde färdigt sist, och lite annat. Ingenting får ju sitta löst så att det är lätt att plocka med. Annars försvinner lätt nätverkskablar, möss och annat. Tur att det finns buntband, det gör jobbet. Snart snart hoppas jag han fått in alla program så att vi kan gå ut med datorerna i den andra salen som måste vara klar imorgon bitti. Det lär bli några timmar till här ikväll.

Vi trodde dessutom att nya hyresgästen skulle flytta in på tisdag, det var vad hon sa, men nu kom ett sms under kvällen att hon kommer på kvällen imorgon. Hm...vi har inte ens börjat städa eller flytta ut några möbler. Stress. Men förhoppningsvis kan Mattias vara hemma imorgon om allt ordnar sig här ikväll, så får vi tokstäda under dagen. Kollade genom huset igår och det såg ganska ofräscht ut, får jag säga. Dessutom hade förra gästens goda vän som var här och hämtade honom till Tyskland rökt inne de dagarna hon var här. Så det stinker rök. Inte helt ok faktiskt. Mattias hade en idé om att citronsaft drar åt sig lukten så vi har ställt ut citron lite här och var i huset, så får vi hoppas på det bästa.

Projekt: student

Det visade sig vara bra att jag tackade ja till samtliga tre kurser jag kom in på, för det ser inte enkelt ut att få ihop det med någon egentligen. Den jag helst ville gå funkar väldigt dåligt med mitt arbetsschema och annat planerat i kalendern, så den får helt enkelt utgå, ev får jag försöka till våren igen. De andra två har schemalagda träffar (samtliga är på distans med obligatoriska träffar) i stort sett samtidigt så då är det bara att känna efter vad jag är mest sugen på just nu. Så som det ser ut så ska jag läsa Projektledning 15hp. Start 10 september. Exciting.

Jag hoppas bara att jag ska kunna byta bort mitt arbetspass på söndag, alt att jag kan skippa första förmiddagen av kursen. Lite klurigt, men det ska väl kunna ordna sig på något sätt? Jag behöver verkligen läsa det här så att jag kan få klart min examen och kanske kanske komma från mitt jobb. Ska det vara så svårt?

Sara -praktikanten

Hm..ledig helg. Eller inte. Sitter i handelshögskolans källare och praktiserar som computer manager. Vaknade i fredags (för) tidigt efter jobbet och hade som ingen lust att spendera hela dagen och kvällen ensam. Jag brukar uppskatta lite ensamma dagar då och då, men av någon anledning hade jag ingen lust alls. Så jag tänkte att kanske kunde jag hjälpa min hard working man som redan flaggat för att han mer eller mindre skulle bo på universitetet i helgen. En ny kurs ska börja till veckan och det fick han reda på för nån vecka sedan. Som vanligt tänker man inte på T/A-personalen utan bara förutsätter att allt ska fungera. Denna kurs kräver dock programvaror som inte de nyvarande datasalarnas utrustning klarar av så nya datorer behövdes köpas in. Så det är de, eller en del av dem iaf, som vi nu sitter och jobbar med. De kom först i fredags så det börjar bli lite bråttom. På måndag ska de användas i undervisning.
Så, igår var vi hemma vid halv två på natten, och det ser lite ut som om samma sak kommer att ske ikväll. Jag har kommit lite mer än halvvägs idag med att göra dos-partitioner som ska starta ghost, ett program som gör att han kan styra dem alla från en dator sen och installera program etc. Ja, inte hänger jag med på allt, men en del nytt lär jag mig och tycker faktiskt det är kul. Men såhär vid dator nr 32 börjar det kanske bli lite långtråkigt. Men men. Det går kanske lite fortare med min hjälp. Då kan han syssla med annat så länge.

Innan tisdag måste vi ha städat ut gårdshuset också och det har vi då inte hunnit börja med. Lite tidspressat blir det. Egentligen behövdes vi i bredbandsgrävandet också, men det får vara.

Kallt har det blivit sådär på en gång också. Känns verkligen som att hösten farit in. Igår natt när vi körde hem var det på vissa ställen två minusgrader. Minusgrader! I augusti... Lite konstigt. Men jaja. Jag tycker att det kan vara ganska skönt med höst. Jag trivs i varma kläder, med filtar och en massa te. Det är rätt mysigt.

Nä, back to work.