Åh, vilken sista natt det blev den här veckan. Huga. Började skönt med att hela avdelningen stank elände. Det hade varit surströmmingsfest under dagen och den lukten går bara inte att städa bort hur som helst, vill jag lova. Uhää!
Nästan direkt efter kvällsrapporten då personalen gått möter jag en dam i korridoren som lämnar stora blodiga fotspår efter sig. Jag får med henne in på sitt rum och upp i sängen för att kolla då jag upptäcker källan; hon har lyckats välta ner sin TV från bänken och den ligger med fronten nedåt och hela rummet är nästan täckt i små och stora glasbitar, som hon har vandrat runt i. Det ömmar under fötterna, tyckte hon och visade upp två fötter med glas på... Gott.
Men det gick bra, jag fick ringa dit jourhavande ssk som gick igenom fötterna mer noggrannt och inga större skärsår hittades. Det stora problemet var att ha kvar henne i sängen medan jag öste upp blod, glas och nåt konstigt askliknande damm från golvet. Helt otroligt hur mycket en TV kan generera. Tog mig nästan två timmar innan det kändes ok att lämna rummet. Lite fel tid att ha sånt här på bara, på kvällen är det en hel del oro och det är svårt att dela sig och vara överallt samtidigt.
Kanske nu är ett bra läge att igen ta upp idén om att alla TV-apparater bör sitta fast högt uppe på väggen i ett fäste och inte stå på tv-bänkar nära golvet. Jag tror att det är den fjärde eller femte TV:n som far i golvet sedan jag började för drygt 3 år sedan. Helt otroligt att de inte får dem på fötterna eller över sig på annat sätt. Det är ganska stora tunga saker, 28 tums apparater. I dagrummen har man provat med att bulta fast dem i väggen och i tv-bänken, men se det hjälper föga när en stor fd kroppsarbetande norrländsk man har bestämt sig för att den ska flyttas på. En sån har redan gått. Nej, upp på väggen där de inte får samma kraft att slita ner dem.
Ja, natten fortsatte med konstant oro. Tydligen var det liknande i nästan hela huset. Det brukar skrockas om fullmåne såna här nätter, men jag vet inte om det var det. Oroligt var det i vart fall. Jag hade knappt tid att fika under natten. Fördelen är att mina dryga tio timmar går fort då.
Nästan direkt efter kvällsrapporten då personalen gått möter jag en dam i korridoren som lämnar stora blodiga fotspår efter sig. Jag får med henne in på sitt rum och upp i sängen för att kolla då jag upptäcker källan; hon har lyckats välta ner sin TV från bänken och den ligger med fronten nedåt och hela rummet är nästan täckt i små och stora glasbitar, som hon har vandrat runt i. Det ömmar under fötterna, tyckte hon och visade upp två fötter med glas på... Gott.
Men det gick bra, jag fick ringa dit jourhavande ssk som gick igenom fötterna mer noggrannt och inga större skärsår hittades. Det stora problemet var att ha kvar henne i sängen medan jag öste upp blod, glas och nåt konstigt askliknande damm från golvet. Helt otroligt hur mycket en TV kan generera. Tog mig nästan två timmar innan det kändes ok att lämna rummet. Lite fel tid att ha sånt här på bara, på kvällen är det en hel del oro och det är svårt att dela sig och vara överallt samtidigt.
Kanske nu är ett bra läge att igen ta upp idén om att alla TV-apparater bör sitta fast högt uppe på väggen i ett fäste och inte stå på tv-bänkar nära golvet. Jag tror att det är den fjärde eller femte TV:n som far i golvet sedan jag började för drygt 3 år sedan. Helt otroligt att de inte får dem på fötterna eller över sig på annat sätt. Det är ganska stora tunga saker, 28 tums apparater. I dagrummen har man provat med att bulta fast dem i väggen och i tv-bänken, men se det hjälper föga när en stor fd kroppsarbetande norrländsk man har bestämt sig för att den ska flyttas på. En sån har redan gått. Nej, upp på väggen där de inte får samma kraft att slita ner dem.
Ja, natten fortsatte med konstant oro. Tydligen var det liknande i nästan hela huset. Det brukar skrockas om fullmåne såna här nätter, men jag vet inte om det var det. Oroligt var det i vart fall. Jag hade knappt tid att fika under natten. Fördelen är att mina dryga tio timmar går fort då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar