Kaxigt!

And I like it!

Jag har bara sett valda delar av Mitt Romney's tal igår men nog läst desto mer av det, tydligen, väldigt förvirrande tal som Clint Eastwood gjorde på republikanernas konvent igår. Jag ska nog kika efter det på youtube lite senare. Det känns oavsett som att det kan bli ett ganska intressant val i USA.

Fredag

Första dagen tillbaka på jobbet idag. Under förmiddagen kändes det fler än en gång som att det kanske var lite väl tidigt, men framåt eftermiddagen gick det bättre. Huvudet var inte riktigt med och jag hade inte samma fart som vanligt, men som tur var hade jag inte bordet fullt heller. Mina snälla kollegor hade delat upp lite jobb mellan sig de här dagarna som serviceenheten varit helstängt pga sjukdom.

Men det var skönt att få reka lite inför helgen. Jag har ju helgjouren och då känns det alltid bra att ha lite koll på vad som kan tänkas komma. Och som det ser ut nu, peppar peppar, kan det bli en lugn helg. Låt oss hoppas så.

På vägen hem var det hällregn, så pass att det knappt gick att se något av vägen. Lite sådär panikframkallande, men jag tog mig allt hem. Fascinerande att det tycks vara maxhastighet som gäller för väldigt många oavsett vilket väglag, sikt och väder som råder. Är det bara jag som fortfarande skräms av tanken på vattenplaning? Själv hade jag en ganska lätt fot på gaspedalen och var mer än lättad när jag svängde in på garageuppfarten. Hoppas det regnar av sig tills imorgon bitti.

Kvällens tv-tips

Det går flera intressanta filmer på tv ikväll, några som jag inte sett än, men jag vill ändå främst tipsa om en romantisk komedi. TV3 visar med start kl 20 ikväll Definitely, Maybe (2008), en väldigt charmig film med berättarteknik lite som i tv-serien How I Met Your Mother (2005). Ryan Reynolds spelar Will som, mitt under en pågående skilsmässa, berättar för sin lilla dotter (Abigail Breslin) om hur han träffade hennes mamma. Med Isla Fisher, Elizabeth Banks och Rachel Weisz.

Rolig söt och väldigt charmig (och Ryan Reynolds!!) alltså.

Men jag uppskattar sällskapet

Gruvar mig lite för att gå tillbaka till jobbet imorgon. Gissar att det efter två dagar av stängt kommer att vara en hel del att göra. Det kommer säkerligen gå fint, men det känns just nu som en lite fel uppgift att ha telefonjour när jag stundvis hostar upp lungorna. Så jag hoppas att det är ännu lite bättre imorgon. Jag över lag väldigt less på att vara sjuk, mest less på att inte kunna andas utan att det ska rassla och låta.

M är också hemma idag, med feber. Får se om han drabbas av samma influensa (eller vad jag nu har) eller om han bara har "sympatifeber". Oavsett vilket har jag idag haft konkurrens om fjärrkontrollen... Han är en "zappare" av sällan skådade mått, vilket fungerar än sämre när det bara finns 5 kanaler (varav två hade sändningsuppehåll fram till lunch). Istället för att, som i stan där vi har betydligt fler kanaler, bara hinna se kortkorta delar av program man antagligen ändå inte vill se, hinner man nu istället precis uppmana intresse av det som står på innan han ledsnar och zappar. För att sen återgå till samma program i kanske 6-7 omgångar om några minuter var. Man får t.ex en massa halvfärdig kunskap om en blandning av djur efter att ha zappat sig igenom ett naturprogram på en timme.

Så jag har sovit bort mesta delen av dagen idag. 

Status

Mår för övrigt lite bättre idag. Feberfri under dagen i vart fall, just nu är det kanske lite tveksamt om det fortfarande är så. Luftrören är annars det som varit allra mest besvärligt idag. Det raspar och lever om ganska långt ner och stundvis har jag den där känslan av att någon trycker ner bröstkorgen lite för hårt på mig. 

Jag fick veta att även min andra kollega på serviceenheten ligger hemma i feber och att vi därför haft "stängt pga sjukdom" idag. Det motiverade mig lite extra att tänka att jag ska åter till jobbet imorgon. Men efter några hostattacker med blodsmak, tårar och andnöd efter att M kommit hem, fick jag veta att jag inte alls ska det. Och jag vet att han har rätt, jag vill bara väldigt gärna tillbaka till jobbet. Så jag får halvsitta här i soffan som en hösäck med en varm katt på magen imorgon också. Buhu.

Brothers & Sisters

Idag har jag och mina väldigt raspiga luftvägar spenderat merparten av dagen halvsittande (för att få luft) i soffan framför lite för många avsnitt av Brothers & Sisters (2006). Har sett det då och då på tv och varje gång känt ett visst intresse. Och så råkade jag se ett par avsnitt i rad så nu började jag helt galet att se just efter dem, dvs i slutet av säsong 3. Ingen ordning på något!

Det är bra, det är det absolut. Det är förvisso inte i närheten av mitt favvo storfamiljdrama; Parenthood (2010) men det funkar bra som substitut nu i väntan på att det ska börja igen.

Handlingen cirkulerar kring en vuxen storfamilj varav den ena svärsonen är en republikansk senator. Kanske är jag lite fördomsfull, men med homoäktenskap, surrogatmödrar osv vet jag inte riktigt om det känns så representativt för just en sådan. Men jag kan ju ha fel. Det finns säkert stor spännvidd.

Iallafall är det ungefär vad jag har haft ork till idag. Det har absolut inte gått någon nöd på mig men jag hoppas ni haft det lite mer spännande. Och lite mer irl.

Alla i familjen är inte vegetarianer

Ända sen kattorna fick permanent boende här på landet för x antal år sedan hr vi småfnissat åt att de visserligen varit duktiga och fångat möss, men alltid bara lagt dem i köket för att sen gå till matskålarna. Våra stadskattor. Idag fick jag äta upp det där småfnissandet.

Äldsta katten kom upp till mig på övervåningen och satt och hulkade som om hon skulle kräkas. Förutseende gick jag ner för att hämta papper (som inte var mitt mjuka snytpapper). Där sitter minsta katten innanför kattluckan och tuggar på något som knastrar märkligt. Går dit, böjer mig ner och får se en halv liten muskropp hänga ut från hennes mun. Uäää! När hon var nöjd låg det kvar ett bakben och en svans på golvet. Trots att jag inte brukar ha svårt att bära ut de stackars dödade mössen annars fixade jag inte att samla ihop resterna av hennes bisarra måltid.

Så, tydligen börjar de nu sent omsider greppa det här med landet fullt ut? Den äldsta katten sågs oengagerat tugga lite på en mus för några veckor sen (men åt aldrig upp den, vi såg det som en demonstration mot vår matransonering som vi gjort under sommaren för att minska magomfånget på vår älskade kattfamilj) och nu detta. 

Jag vet inte om jag riktigt gillar utvecklingen...

I haz a bug

Brukar man inte säga att det är bra med sömn när man är sjuk? Jag tycks snarare bli sämre varje gång jag sovit (vilket jag spenderat majoriteten av dagen med att göra). När jag vaknat känns det som att nån dragit med sandpapper i halsen och hela kroppen ömmar. Just nu är det så. Jag som tyckte att jag mådde lite bättre i förmiddags. Nu; not so much. Och M är på nån avtackningsgrej på jobbet och kommer lite senare än vanligt, så det dröjer lite till innan jag kan räkna med att bli uppassad på igen och slippa de påfrestande besöken en trappa ner för att hämta vatten, te, juice och så vidare.

Buhu.

Stängt för sjukdom

Jag blev förkyld i söndags kväll. Eventuellt även lite febrig; låg under en filt i soffan och kände mig frusen och orkeslös. Och igår på jobbet följde inte riktigt huvudet med, jag hade tungt att andas, näsan rann, jag var varm och hjärtat slog ljudligt i stort sett hela dagen. När jag väl kom hem somnade jag och vaknade sedan upp på kvällen alldeles stekhet i feber. Och jag är inte så bra på feber, jag blir tvärmatt, yr och ängslig på en enda gång.

Mest jobbigt var det att inse att jag behövde höra av mig till kollegan så att hon tog den tidiga timmen på jobbet idag då jag fick lov att inse att det var dags att ta en karensdag. Som jag ogillar de där karensdagarna, speciellt nu när lönen är lite mindre än tidigare. Speciellt nu när en ikea-resa nästan är inbokad i och med nästa lön. Men efter lång övertalan från M (det kan även ha gjorts försök till mutor men det låtsas vi inte om nu) så blev det så.

Idag är jag möjligen snäppet bättre än igår kväll. Tänkte först att jag nog skulle ha fixat jobbet, men så snart jag ställde mig upp insåg jag att så inte var fallet. Skräpkropp! Har varken lust eller tid att vara sjuk nu. Tur jag har tre kattdamer som turas om att passa upp på mig. 

Kvällens tv-tips!

Ikväll visas en film jag kan rekommendera, men det är också en riktigt bra film. Kl 21 ikväll visas Kanal 5 Kick-Ass (2010). Med Nicholas Cage, Chloe Moretz, Christopher Mintz-Plasse mfl.

"Undrar om hon vet att hon är tjock?"

Den här krönikan har cirkulerat i veckan på allehanda sociala medier. Viktigt och bra, något jag skulle kunna skriva en hel bok om. När jag gick på gymnasiet vägde jag cirkus 45 kilo och mådde inget vidare av olika anledningar. Många anledningar var legitima men jag kan för mitt liv inte begripa att jag kände mig så ful och konstig när jag idag ser tillbaka på bilder. 

Idag har jag hamnat på andra sidan med alldeles för många kilo plus sedan gymnasiet. Jag mår väldigt bra på väldigt många sätt som jag inte gjorde då, men när det kommer till att tycka om det som syns i spegeln så funkar det bara inte. Tårar i provrum har blivit en sån vana att jag numera helst undviker det helt. Att råka få en glimt i en spegel gör att jag nästan vill börja klösa mig ibland. Och varje försök att vända det hela resulterar nästan alltid  i det motsatta. Samtidigt är jag rädd att föra över mina dåliga tankesätt till min lillasyster. Jag vill att hon ska tycka att hon är finast i världen (för det är hon).

Men det märkligaste är ändå rädslan för att andra ska tro att jag inte vet om det, att jag ser ut som jag gör. Att ibland äta superlite även om jag är hungrig för att ingen ska ha anledning att tänka att jag minsann äter för mycket och undra om jag vet om det. Som Maria skriver om.

En tidigare väldigt nära vän konstaterade ett par gånger att "det kan inte vara så lätt att leva med alla de där märkliga och cirkelresonerande reglerna du ställer upp för dig själv i huvudet". Jag har blivit bättre att sänka kraven, men hans påstående är fortfarande väldigt sant. 

Söndag

Idag är det städning och trädfällning som står på schemat. M och hans pappa fäller några träd en bit upp mot skogen och varje gång jag hör motorsågen tystna följt av det där knakande ljudet av ett träd som faller så väntar jag nästan på att nån ska vrålskrika strax efter. Men hittills har det inte skett, och jag tror inte det sker heller. De vet vad de gör, det vet jag egentligen om, men just trädfällning tycker jag faktiskt är lite småläskigt.

Annars sitter jag och funderar lite över hur jag ska göra med de där roliga kurserna jag kom in på. Jag sökte lite kurser på distans för skoj skull och kom in på mina två översta val. Jag lär inte hinna med båda, men en av dem borde jag hinna och egentligen skulle jag väl passa på nu medan jag fortfarande inte jobbar heltid (vilket jag hoppas på att få göra efter nyår). Men den där skräcken för att misslyckas sitter som en smäck i bakhuvudet och även om det i det här fallet faktiskt inte spelar så stor roll vilket så vet jag att det där spöket kan ställa till det. Det är det 'underbara' med självuppfyllande profetior och just såna tror jag att jag minst har en master i vid det här laget.

Men jag är onekligen väldigt lockad att försöka.

Korvgrillning och spelkväll

En blandning av olika soja- och köttkorvar grillades över eld

Igår återupprepade vi förra årets (?) lyckade korvgrillning på en av grillplatserna kring Nydalasjön. Vi hade ruskig tur med vädret måste jag säga! En av de finaste kvällarna i augusti nästan. Det var jag, M, Lil'sis och vännen Simon som for och mötte upp familjen Anna Eriksson (eller stora delar av den i vart fall) och grillade. Oerhört trevligt!

Väldigt vacker kväll vi hade på Kärleksudden vid Nydalasjön!

Jag tror att vi stannade i nästan 3 timmar innan vi vandrade tillbaka till Eriksson-hemmet på Tomtebo. Två av de 'yngre förmågorna' förlorade vi till andra festligheter som lockade mer, men istället anslöt Ulrika och Gunnar för spelkväll. 

När man är 8 personer tar en omgång Rappakalja hela kvällen.
Men kul var det!

En riktigt bra kväll, sådär som man önskar att det gick att få till nästan varje helg. Klockan hann bli ett på natten innan vi körde genom dimman (enda nackdelen med kvällen) hem. Tack för en supertrevlig kväll!

Bra saker att fylla huvudet med

M lär mig de knepigaste sakerna, and I love it! Dagens nya kunskap; en väldigt märklig kapning av amerikansk tv under ett avsnitt av Doctor Who 1987:

Fredag (på riktigt den här gången)

Lång men produktiv dag på jobbet*, shopping på stan med lil'sis, storhandlande på Ica Maxi med samma lil'sis och till sist thai-middag med lil'sis (igen) och M. Nu nyss hemkommen till kattfamiljen igen och här tänker jag somna på soffan framför Iron Man (2008)** tills M kommer och drar mig i säng när han spelat klart för ikväll.

Slut på meddelandet!

*Piece of cake när man har underbara, uppmuntrande kollegor som av någon anledning tycks gilla mig också. Trivs oförskämt bra på mitt jobb!
**Helt ok film, också det enda vettiga som visas på tv här på det begränsade landet-utbudet

Kvällens tv-tips

Och ikväll haglar det verkligen sevärd film i tv-tablån plötsligt! Har man inte sett den så är American History X (1998) fortfarande en både viktig som bra film. Såg om den för nåt år sen och vill minnas att den höll riktigt bra. Med bl.a Edward Norton och Edward Furlong i huvudrollerna. Sänds ikväll kl 21 på Kanal 9.

Sjuan visar annars en ordentligt bra snyftarfilm, P.S. I Love You (2007) med Hilary Swank, Jeffrey Dean Morgan, Lisa Kudrow m.fl i rollistan. En film som verkligen slog undan fötterna på mig när jag såg den, som jag minns det. Visas också kl 21.

Heath Ledger som Joker

Jag och M kommer dock att välja TV6 kl 21 då de visar Christopher Nolans andra Batmanfilm; The Dark Knight (2008) med Christian Bale, Heath Ledger och Maggie Gyllenhaal. Som jag minns det en av de bästa filmerna jag sett. Men jag har faktiskt inte kommit mig för att se om den en enda gång sedan jag såg den på bio. Och med tredje filmen i färskt minne blir det ju bra att göra en liten jämförelse; jag var ju inte fullt så nöjd med den sista som jag upplevde att jag var med just den här. 

Fredag hela veckan

Hela dagen idag har det känts som fredag. Jag tycker till och med att mina kollegor har betett sig som om det vore fredag. Kanske för att vi gofikat både på för- och eftermiddagen då vi tackat av inte mindre än tre kollegor samtidigt. Bland annat vikarien som gick för mig och nu senast för min assistentkollega på semestern. Jag har jobbat mer med henne än med hon som är ordinarie så det kommer kännas lite skumt på måndag, tror jag. Lite tomt, samtidigt som det blir skönt att få köra igång 'som det ska vara' också.

Imorgon är det dock fredag på riktigt. Och sen en ledig helg att se fram emot. Det känns helt okej det. Korvgrillning vid Nydalasjön står till exempel i kalendern och det ser jag fram emot. Och så ska jag försöka komma till skott med det där med att beställa klipptid. För ÄNTLIGEN kommer lönen! Är det bara jag som tycker den här månaden varit olidligt lång, ekonomiskt sett?

FFS just do it!, som Ulrika skulle sagt

Nu har jag velat och snålat och velat så länge att det som andra kallar för hår snarare liknar nån form av förväxt svintotrassel i mitt fall. Snålandet är väl en sak, men främst beror fördröjningen på att jag inte vet vad jag vill göra med håret (men att jag vill göra något lite nytt) samt att jag fortfarande efter 8-9 år inte funnit en frisör som jag känner mig helt hemma med. De få jag haft som varit lovande har antingen gått på föräldraledigt (för att aldrig mer dyka upp igen, alt om det var så att jag glömde bort namnet kanske...) eller så flyttar de långt söderut.

Helst ska jag inte se ut såhär efteråt

Jag behöver en frisör som pratar lagomt mycket (och som fattar att jag på intet sätt gått dit för att dra mitt livs hela historia), som lägger tid på att komma med bra förslag som passar både mitt utseende och min lite eljest hårkvalité. Nån som inte skickar ut mig med en flaska hårspray i håret eller med en frisyr jag inte kommer att kunna fixa i ordning igen dagen efter.

Ska det vara så svårt det!?!

Jag har fått ett namn via jobbet som jag funderar på att testa. Jag har också fått flera tips om ett och samma ställe*, dock inga namn. Oavsett måste det vara slut på velandet nu. Sådetså!

*Sist jag fick allmänt tips om ett 'bra ställe' hamnade jag i händerna på en knappt myndig person som malde på i evigheter om hur hemskt det var med alla som fick för sig att skaffa fler än två barn. Och som mellan andetagen försökte tjuvlyssna på sina kollegors samtal med sina kunder, vilka hon sedan kommenterade halvhögt till mig... The horror!

Uppåt, framåt

Jag hade trott och hoppats att jag skulle hålla i längre, men efter 25 minuter på konditionsmaskinen på gymmet hade ryggen sagt ifrån tillräckligt länge för att jag inte skulle våga fortsätta. Trött var jag också såklart, men jag hade nog kunnat pressa på en kvart till åtminstone. Men det är dumt att utmana ödet. Smart att börja långsamt. Hur frustrerande det än känns. 

Så jag försöker att inte se det som en dålig utan som en bra start (även om det låter som en dålig ursäkt nånstans, men låt oss ignorera det va). 

Två blir en?

Ledig dag idag, känns helt okej faktiskt. När M ringde från bilen och väckte mig strax efter sju var jag säker på att det var mitt i natten först. Så var det ju inte riktigt. Nu har jag hämtat honom på verkstan där vi åter fick lämna in hans bil eftersom de glömt att sätta dit en grej när den var inne förra veckan. Jag ber till alla bilgudar som ev finns att våra bilar kan få vara underhållsfria en liten stund nu kanske? 

Åtminstone tills jag lyckats övertyga M om att vi ska lämna in båda våra bilar och skaffa en enda men nyare istället. Kanske har jag iofs inte övertygat mig själv helt än. De få gånger vi faktiskt behöver två bilar är det ohemult bra med två bilar. men den stora anledningen är ju faktiskt borta; vi arbetar samma tider (-ish) nu och behöver inte två bilar så att vi kan vinka till varann på E4:an när vi möts. Så kanske.

Biokväll!

Det var ett tag sen jag hade tid att nappa, men ikväll var det dags att åter utnyttja fördelarna med guldkortet på SF. Två gratisbiljetter till förhandsvisningen av Hope Springs (2012) och kvällen till ära fick jag med mig lil'sis. Hon hade dock inte frågat vilken film vi skulle se, utan tyckte att 'gratis film är aldrig fel' (vilket är så rätt). När vi kommit in och satt oss tittade hon sig omkring och sa tveksamt; "Alltså medelåldern här inne, Sara, vad är det för film vi ska se egentligen?". Hihi, det var helt klart lite högre medelålder än vad det kanske brukar vara annars, men det var en ganska kul film. Även lil'sis verkade gilla den, även om hon också tyckte den var lite pinsam ibland. Ska försöka skriva mer om den senare.

Måndag

Jag såg gula löv på björkarna i stan igår. Det är definitivt höst på gång. Som sagt så är det helt okej för mig, jag har alltid varit ett hängivet fan av hösten. jag gillar eftertänksamheten som årstiden på flera representerar för min egen del. Jag gillar lugnet, den allt mer påtagliga svalkan (inte för att det direkt varit nån värmebölja i augusti) och färgerna. Funderarstämningen är jag redan på god väg in i. Jag känner att jag allt oftare kommer på mig själv med att vara långt borta i tankar. Många ser det som en dyster sak men det behöver det inte alls vara, även om det nog stämmer in lite ibland.

Tror att jag på riktigt ska göra slag i saken under hösten och ta rätt på en saknad jag haft länge; yoga och meditation. Är inte det passande så säg? Jag hoppas få in det i den planerade träningen (som det aldrig tycks bli tid för, vilket inte BARA beror på att jag segar, vill jag inflika).

För kvällen funderar jag på om jag ska plocka fram en av mina favoriter True Romance (1993) som en liten hyllning till regissören Tony Scott som dessvärre kom en bit för långt in i mörkret och valde att på egen hand lämna in i förtid inatt. Väldigt tragiskt. True Romance är en mörk och på många sätt grym film med starka scener och personligheter som aldrig går att glömma och genom den, och flera andra filmer, kommer Tony Scott att bli väl ihågkommen.

Rec: Bel Ami (2012)

Betyg: 2/5

Det är slutet på 1800-talet i Paris och Georges Duroy (Robert Pattinson) är nästan lika kåt på kvinnor som han är på pengar. En underklasspojke som just kommit hem från kriget i Algeriet som inget högre vill än slippa hårt arbete och fattigdom och som är beredd att offra nästan vad som helst i jakten på lyckan. Han träffar på en gammal armékompis, Charles Forestier (Philip Glenister), som numera är redaktör på en av Paris största tidningar och som bjuder in Georges i de fina salongerna. Han lär snart känna Forestiers fru Madeleine (Uma Thurman) och hennes väninnor Clotilde (Christina Ricci) och Virginie (Kristin Scott Thomas), som alla blir intresserade av denna lite exotiska unga man. Han lyckas få in en fot på tidningen men visar sig vara bättre på att spendera lönen än arbeta för den.

Bel Ami (2012) baseras på en klassisk roman skriven av Guy de Maupassant. Den utspelas som sagt i Paris men någon franska talas det inte i filmen, även om de amerikanska/brittiska skådespelarna väl försöker sig på det franska uttalet ibland. Det är det första man får komma över men tack och lov har man inte hittat på att de ska prata engelska med brytning.

Filmen kom ut direkt på dvd i Sverige och jag kan förstå varför. Den har inte direkt gjort något större väsen av sig, och efter att ha sett den kan jag väl inte tycka att den gjort sig förtjänt av några större superlativ heller. Manusmässigt är det en ganska seg historia och jag blir aldrig riktigt intresserad av det som händer runtomkring de infekterade kärlekshistorierna; all politik som egentligen är det som spelar roll för Georges framgångar. Och där har vi filmens största nackdel; det blir aldrig vare sig spännande, intressant eller särskilt hett egentligen.

Pattinson anses väl av många vara en av Hollywoods hetaste unga män, men någon genomgående, ovillkorlig sexighet besitter han inte riktigt. Inte om man jämför med Heath Ledger, Johnny Depp osv som gjort liknande roller och som inte verkade/verkar behöva anstränga sig på samma vis. Han har sin charm men den fungerar mest i positiva situationer. Och han hade nog behövt ånga lite mer om honom för att på riktigt övertyga. Nu blir det mer märkligt att de tre (eller åtminstone två av dem) kvinnorna faller så hejdlöst för honom. Därmed inte sagt att han spelar dåligt. Många gånger imponeras jag av hans skådespel, som fortsätter att utvecklas. Inte klockrent överallt, men han visar ett större register än vad han brukar få cred för.

Thurman, Ricci och Scott Thomas spelar oklanderligt (även om den sistnämnda tycks fungera bäst i fransktalande filmer) och begränsas väl endast av det tråkiga manuset. Colm Meaney är också bra som ägaren av tidningen. Tyvärr blir dock betyget sammantaget bara godkänt, dvs 2/5.

Söndag: jobb, matlagning och robotdrömmar

Så var helgen snart över. För första gången sen jag bytte jobb har det varit lite småsvettigt på helgpasset. Det blev lite klurigt igår, men allt löste sig till slut. Visserligen inte förrän halv åtta på kvällen, men ändå. Det löste sig! Idag flöt det dock på bara fint. Bara lite frågor och funderingar som kom in under telefontiden. 

Men seg har jag varit idag. Har inte riktigt orkat ta mig för så mycket. Städade av köket lite och slängde på måfå ihop en riktigt god spenat- och valnötspaj till lunch som jag bjöd de snickrande tu (M och hans pappa) på.

Vi har ju börjat införa städdagar för att få lite mer rutin nu när jag jobbar dag som alla andra och faktiskt kan ha rutiner. Och söndagar är städdag här på landet. Jag har lite på känn att min bästa hälft önskar att jag glömmer det just idag och jag har faktiskt god lust att göra det, men det vore samtidigt skönt att få det gjort. Jag vet hur trötta vi båda är på kvällarna i veckorna så det vore bra att bara få det gjort. Det tar ju ingen längre tid egentligen. Speciellt inte när vi är två.

Men när kommer städrobotarna egentligen?

Eller kat(t)astrof, om man vill vara tokrolig...

Kom hem till landet efter en hel dag borta nästan och möttes i vanlig ordning på uppfarten av katten Rosa*. Men den här gången var hon mjauigare (it's a word!) än vanligt och så snart jag öppnade förardörren hoppade hon in i bilen (som hon annars avskyr) och fortsatte låta högt. Riktigt förmanande. Tänkte för en stund att det var väldigt var jag var efterlängtad.

När jag kom in berättade dock den andra personalen att han tagit bort matskålarna för att köra dem i diskmaskinen (utan att ställa dit några andra). Därav upprördheten alltså, det var inte alls jag som hade fattats utan maten. I säkert ett par timmar. Katastrof, alltså.

*Det är hennes grej, hon kommer alltid ut, oavsett tid på dygnet och oavsett hur trött hon är eller hur dåligt vädret är, och möter oss när vi kommer hem.

Arla lördag

Idag var det upp med tuppen igen, tjugo över fem ringde klockan. Det är ganska tidigt det. Att kliva in på kontoret strax före halv sju en lördagsmorgon är lite av en märklig upplevelse. Hela stan är precis tyst och tom. Känns nästan som morgonen efter jordens undergång, eller nåt.

Racertroll 1 & 2, den ena lite mer gremlinlik än den andra

Helt tyst är det dock inte i lägenheten där de två småtrollen huserar. Nu har det kommit upp nät på balkongen så de kan få lite 'utevistelse' och det är visst väldigt spännande. Därmed inte sagt att racerloppen genom lägenheten med jämna mellanrum har upphört...

Huvudbry

Min lediga myskväll förbyttes i migränattack på vägen hem. Inte jättekul, men den gav med sig efter några timmar. Jag som firat att jag haft så lite huvudvärk på sistone. Vet inte vad som är tok riktigt, samma sak hände nämligen förra veckan. Men det är väl bara att det är mycket nu kanske.

Så jag sov bort min fredagskväll, hoppas ni hade det roligare.

Men OMG!

Bli 30 september nu tack!

When you're strange

Jo just det. När jag vaknade upp i soffan hade just en dokumentärfilm om The Doors och Jim Morrison börjat; When You're Strange (2009). Jag visste väl en del redan men en del hade fallit i glömska. Men det var en intressant och välgjord film, med Johnny Depp som berättarröst för övrigt. Finns att se på SvtPlay i fyra dagar till. Rekommenderas, även om man inte varit ett The Doors-fan. Gillar du bra dokumentärer om intressanta livsöden kommer du tycka om den.

Ledig fredag!

Min sovmorgon varade ända till klockan sju idag. Trots ledig dag behövde vi fara båda till stan eftersom vi skulle lämna M:s bil på verkstaden. Sen har jag faktiskt slappat loss i soffan i lägenheten och till och med sovit nån dryg timme. Märkligt vad trött jag blev när jag omfamnade min lediga dag.

Det är dock inte helt enkelt att vara slö i stan. Inte med de två trollkattorna som ivrigt pockar på uppmärksamhet. Speciellt den yngsta, Nova, har snudd på varit irriterad över mitt bristande engagemang. Men nu har vi lekt apport en bra stund och busat så pass att de båda trollungarna nu ligger i varsin fåtölj och tar igen sig. Äntligen! Nejdå, de är bedårande förstås. Jag är bara ovan vid farten.

Istället är det jag som är lite piggare och funderar på att fara till gymmet, trots allt. Jag vet att jag blir piggare av det, eller jag blev det när jag hade det som vana. Nu kanske jag skulle knäckas totalt. men jag är lite sugen. Å andra sidan känns kroppen ganska manglad och förkyld så jag vet inte om det är den bästa av idéer. Vi får väl se.

Introducing: Pandarian

Det är helt klart svårare att inte bli nyfiken och förväntansfull än vad jag trodde. I den här purfärska trailern för WoW-expansionen Mist of Pandaria är den initiala Disney/Kung Fu Panda-feelingen faktiskt nästan som bortblåst. Kanske skulle läsa in mig lite och återgå så smått till spelet inför det nya ändå. Känns perfekt på nåt vis, ganska höstlämpligt med en ny expansion.

Onsdag

Det blev då inget tränat idag, jag stannade kvar på jobbet istället. Jag ville inte lämna olösta grejer till imorgon så då blev det så. Jag har dock ambitionen både att gå hem tidigt och hinna förbi gymmet, om inte så bara för att fixa kortet, imorgon.

Bästa hälften M är hemma igen från sin tredagars kick-off i Piteå. Han har inte direkt haft så mycket gott att säga om den vegetariska maten på det stora, kända hotell de bodde på. Den var tydligen i stort sett obefintlig, trots att det var beställt i förhand. Vid frukosten serverades det dessutom tydligen konserverad frukt istället för färsk och apelsinjuicen var saft. Och det var inte bara maten som inte höll måttet tydligen; trasiga möbler på rummen, allmänt slitet och så vidare. Det förvånade mig lite, jag trodde faktiskt att det var ett tjusigt ställe. Men roligt att han hade lite hemlängtan förstås...

Och på tal om längtan så ser jag redan fram emot nästa lön faktiskt. Kan vi inte korta ner augusti när vi ändå är halvvägs inne på hösten?

Man behöver tydligen inte jobba natt för att bli dagavill. Hela dagen har jag tänkt att det varit måndag, av någon anledning. Kände mig som Bill Murray där ett tag i min återkommande förvirring. Men det börjar lugna ner sig lite igen på jobbet, vilket känns helt okej. Då blir det tid att göra de där sakerna som inte blir gjorda under tiden som eldarna släcks de mer bråda dagarna. Och så kan jag kanske lätta lite på flexen, eller åtminstone försöka gå hem när jag ska. 

Imorgon planerar jag dessutom att hämta mitt nybeställda träningskort och kanske även göra ett besök på gymmet. Jag är tillbaka där jag en gång var; på det lite sunkiga stället som jag trots allt kände mig ganska hemma på. Det blir bra det.

Annars har jag haft den äran att få laga middag åt lil'sis. Amerikanska pannkakor beställdes och gjordes. Blev helt okej. Och så var det trevligt att hinna ses på middag, det har blivit så väldigt mycket mer sällan nu sedan hon började jobba så mycket sena kvällar.  Och när hon inte jobbar är hon upptagen med en massa annat. Som det ska vara, gissar jag. Men jag saknar henne lite. Och det känns inte riktigt som att vi bor ihop på samma vis längre, nu när jag mest hänger i huset på landet. Vi får väl se hur det blir med det framöver. Det vore skönt att slippa den splittrade känslan, men jag tokgillar verkligen att bo med min fina syster också. Att hemma är där hjärtat är, är inte ett alldeles enkelt uttryck alltid.

Rec: Salmon Fishing in the Yemen

Betyg: 2/5

På pappret borde Salmon Fishing in the Yemen (2011) vara en ganska självklart hit. Lasse Hallström har, i mitt tycke, gjort ett flertal bra filmer. Ewan McGregor tillhör en av mina absoluta favoritskådespelare och Emily Blunt klättrar stadigt uppåt på samma lista. Och så Kristin Scott Thomas, som aldrig brukar göra något dåligt.

Inledningsvis känns det lovande, även om det är en ganska pratig film. Dialogen är ganska rapp, lite småcharmig och lovar gott. Dr Jones (McGregor) är en lite udda karaktär och både Harriets (Blunt) leende och musiken vittnar tidigt om att något mysigt kommer att ske.

Men snart saktar filmen in, humorn försvinner nästan helt, historien om laxtrappan som ska byggas i Jemen får inte alls den udd som den skulle behöva för att bidra vare sig med charm eller som en intressant faktor. Istället hamnar vi i två milsvida skilda men likvärdigt stereotypa relationskriser och de tidigare så intressanta karaktärena blir platta och nästan ointressanta. Politikersidan av filmen, med Scott Thomas som den nästan karikatyr-liknande pressekreteraren blir mer av ett störningsmoment än en rolig bihistoria.

McGregor och Blunt spelar sina roller väl, det får jag säga, men i övrigt känner jag ingen större behållning av den här filmen. Jag tycker inte Hallström lyckades vare sig med den politiska satiren eller med feelgood-historien. Det hade behövt fortsätta lika rappt som det började om det skulle blivit något. Nu faller det som ett korthus och kvar blir ett knappt godkänt betyg: 2/5.

Recensioner: DN (2/5), SvD (4/6), Exp (4/5), Onyanserat (3/5).

Nu blir det (gamla) nöjesnyheter!

Brad Pitt i all ära, men visst är väl Jennifer Anistons kommande make rätt charmig han också?

Och ni har väl inte missat trailern för den kommande säsongen av Ellen med just nämnda Aniston? Riktigt kul faktiskt:

Drömma kan man

Frågan är ju varför jag, som knappt sett något av OS alls, satt uppe under nästan hela avslutningsceremonin inatt? Sista halvtimmen gav jag upp, då hade det hela tappat ordentligt med fart för andra gången under kvällen. En del av musikkavalkaderna var väldigt bra men det var inte i närheten av så bra som invigningen, så lite tror jag faktiskt att jag ångrar mitt nattsudderi nu. Inte för att jag varit trött på jobbet idag, det händer det för mycket för, men nu väl hemma känner jag mig ganska mör.

Men iallafall har OS, och då alltså invigningen och avslutningen i första hand, både genererat nygamla listor i Spotify, men också än en gång fått mig att inse att jag längtar till ett land jag aldrig besökt. Jag inbillar mig att jag skulle tycka om det en väldig massa. Jag har nog en snudd på överromantiserad bild av den brittiska landsbygden och är lite rädd att det inte skulle kunna leva upp till förväntningarna.

För det är inte London som lockar allra mest. Nej helst skulle jag vilja hyra en bil och fara runt över hela ön  på egen hand. Besöka små som stora platser, åka över till "den gröna ön", besöka britpopens huvudstad Manchester, bo på B&B:s på landet och dricka öl på små inrökta pubar. Ja, ni hör ju... Fötterna på jorden.

Men när jag nämner för M att vi borde åka till Storbritannien på bröllopsresa (nej vi är inte ens förlovade) får jag som vanligt samma leende och svar som alltid; "Vad är det för fel på Botsmark nu då?".

Helgen

Hade ingen ork för pratig film, hur söt den än skulle kunna vara. Så det blev bara en knapp halvtimme av Salmon Fishing in the Yemen (2011) innan jag stängde av. Får bli en annan kväll. Känner mig lite märkligt trött plötsligt. Lika plötsligt kom ömheten i halsen. Jag hoppas att det bara är tillfälligheter. Har varken lust eller tid att vara sjuk nu.

Känns som att helgen varit alldeles lagom lång, trots att jag egentligen inte gjort så mycket. Myskväll med lil'sis i fredags, myskväll med M igår, städdag idag och en massa Downton hela helgen. Helt okej. Till veckan ska jag jobba på att vara en social vän också.

Nu blir det OS-avslutning tills ögonlocken far ihop. För visst får man lov att se avslutningen även om man bara sett kanske 13 minuter av OS-sport sammanlagt?

Laxarna kanske inte uppskattar den i och för sig

Ewan McGregor, Emily Blunt, Kristin Scott Thomas och Lasse Hallström; vad kan gå fel? Mycket, om ryktet stämmer. Men vi får väl se.

Downton Abbey

Jag har (äntligen) börjat se tv-serien Downton Abbey (2012), serien som så många följde på SVT förra året. Jag kan inte säga att jag var fast direkt från början, men efter några avsnitt hade jag svårt att stänga av. Jag gillar att den skiljer sig från klassiska kostymdramer där karaktärerna oftast antingen är genomgoda eller genomelaka. Bland de tre systrarna i familjen Crawley finns egentligen ingen som är 'den elaka' respektive 'den väna' som annars är så vanligt. Och inte ens den egensinniga farmodern (underbart bra spelad av Maggie Smith) är helt lätt att förutse. Och jag kan inte säga om det är mer spännande att följa familjen eller tjänstefolket.

Nu har jag just börjat se andra säsongen, som är mer dämpad och mörkare, tydligt präglad av att England just hamnat i krig med Tyskland. Tredje säsongen kommer i september.

Rosa & blått

Igår följde jag med en kompis till Barnens Hus utanför stan, i jakt på en namngivningspresent till en 3-månaders i bekantskapskretsen. Då vi hade lite kort om tid bad han en expedit om tips. Första frågan han fick var "Är det en pojke eller flicka?", varpå S svarade "Pojke, men det tror jag väl spelar mindre roll ändå?" till det fick han det märkliga svaret "Jo, de leker ju inte riktigt än i den åldern."

Men trots att köparen konstaterat att könet var oviktigt fortsatte kommentarerna att komma. Det plockades fram idel ljusblåa (och en och annan svartvit) presentförslag, alla med kommentaren att det skulle "passa bra till en pojke". Varje gång gång svarade S på samma vis; att det spelar ingen roll, och började själv plocka med tallrikar med nyckelpigemotiv osv. Själv kändes det som att jag skulle få hjärnblödning så jag lämnade dem och gick iväg. Hade det bara varit jag hade jag lämnat butiken, men nu hade S bråttom, så han tog den där tallriken med nyckelpigorna på och gick till kassan.

Jag önskar att jag blev förvånad över bemötandet men egentligen är det bara att gå till vilken klädkedja som helst och kolla in barnavdelningarna. Färgindelat, med mindre storlekar till flickor än till pojkar. Det är fortfarande hemskt viktigt för människor att särskilja och jag kan för mitt liv inte förstå vad det är man är så rädd för.

Systrarna trött

Ikväll är jag i stan och ska ägna hela kvällen åt lil'sis. Hon har jobbat en massa kvällar och jag jobbar tidiga dagar så vi har inte setts så mycket det senaste. Och jag saknar henne (fast det får man visst inte säga utan att hon himlar med ögonen...) samtidigt som det känns som att jag försummat henne lite.

Men ikväll tar vi igen det med lite godsaker, film och annat mys. Ska bli väldans trevligt. Och rätt spännande att se vem utav oss som somnar först framför tv:n...

Lite helg på det här...

Fredag och arbetsveckan är officiellt över. Även idag spenderade jag en hel del mer tid på jobbet än schemalagt, men så fick jag väldigt mycket gjort också. Känns som att jag får mer och mer koll på saker. Fortfarande har jag några luckor, men de är inte så många (eller stora) och det känns inte som att något är oövervinnerligt. Vissa saker kan man inte lära sig genom nötning heller, det kommer med erfarenhet.

Snart är samtliga på kontoret tillbaka efter semestern vilket också ska bli roligt. Hann inte riktigt lära känna alla på de få veckorna jag var där innan semestern. Och så ska två chefer sluta och ersättas med nya, så då blir jag inte längre färskast på kontoret...

Händelser vid Slussen -dokumentär

Just nu på SVT2: Händelser vid Slussen. En dokumentär om Slussen i Stockholm under tiden som en rivning och ombyggnation diskuteras. Det bjuds på kraftiga kontraster; Ranelid som hävdar att han har större rätt att uttala sig om Slussens framtid än "99,9999% av Stockholms befolkning" eftersom han skrivit böcker om Stockholm. Sen har vi arkitektkontoren med sina visioner. Och inte att förglömma; de hemlösa som bor och lever kring Slussen. Som matar sina vänner råttorna och dansar diskodans på kvällarna under betongbroarna. Och några andra.

Slussen är absolut en plats som väcker känslor i mig också, trots att jag aldrig bott i Stockholm. Dokumentären rekommenderas! Finns att se på SVTPlay här.

Kontraster

Just hemkommen från en lång dag på jobbet. Eller i vart fall händelserik, det märks att det är sista veckan i andra semesterperioden nu, kan man säga. Ibland är det svårt att orka och motivera sig hela vägen, och även om jag har all respekt för det så blir det körigt i en annan ände då. Men allt löser sig, det känns som en inställning som funkar för det mesta. Jag tycker att jag håller lugnet ganska bra, men visst känns det när det varit lite mycket en dag. När jag stämplade ut, en timme efter utsatt tid, dunkade mitt huvud så jag trodde att ena ögat var på väg ut ur skallen nästan. 

Har av ovan nämnda anledning ställt in en biodejt med en god vän ikväll. Kanske dumt, men det kändes inte riktigt som läge. Jag ville bara hem till landet, få sätta mig på bron, lyssna på havet och tystnaden och bara andas bort huvudvärken. För mig själv. 

Jag tror/inbillar mig att jag kommer vara en piggare och mer engagerad vän igen när saker lugnar ner sig på lite blandade håll och kanter. Jag måste få vissa delar som splittrar mig att komma ihop sig lite, och komma tillbaka lite mer till "vad-vill-jag?"-läget och skippa det ständigt dåliga samvetet. Lätt sagt, svårt gjort.

Nu ska jag sätta mig på min älskade plats på trappen en stund. Återkommer!

Ny årstid, tack!

Jag tror för övrigt att jag börjat ställa in mig på samt längta lite efter hösten nu. Känner mig färdig med utepysslandet och ser fram emot film under en filt med kopiösa mängder gott te. Och varma skumbad. Och tända ljus. Och tjocksockar. Jo, jag är allt redo, så bring it on!

Onsdag

Ledig dag idag. Och det regnar faktiskt inte. Halva dagen har spenderats i stan. Kunde konstatera att de två nytrollen har lyckats terrorisera lägenheten ganska bra. Blomjord på golvet, nedrivna saker lite överallt och så har man numera tydligen sällskap på badkarskanten när man duschar. En helt ny företeelse.

Nu är jag åter ute på landet igen. Har plockat undan lite, startat disk- och tvättmaskinen och väntar på orken som ska ta mig ut i trädgården och påbörja lite röjning. Framför allt är det den runda rabatten mitt på gräsmattan som behöver lite ansning. Det flyttades dit några blommor förra året som nu nästan helt tagit över. De fina liljorna som stod där sedan tidigare syns knappt längre och det ser mer åt det vildvuxna hållet än välskött ut. På sikt får vi väl flytta bort de 'nya' blommorna och sätta dit nåt annat. Jag tittade på många fina marktäckare i sommar, men det blev inget köp. Det får bli nästa sommar helt enkelt.

Och så är det äntligen torrt nog (läs: uppehåll länge nog) så att vi kan kapa bort djungeln som blivit (läs: klippa gräset som är näst längst i byn just nu*).

*Om man räknar med den halvt övergivna trädgården en bit bort

Weird dreams ep 2

Inatt drömde jag att jag var höggravid och de enda jag hade att umgås med var Zooey Dechanel och hennes syster (som i min dröm inte hette Emily som på riktigt, utan kallades "Doozey", helt off limit...). Problemet var att de antingen dansade galet i prockiga klänningar, vilket var kul i fem minuter, eller bråkade. Själv var jag enorm och helt klädd i svart.

My mind is weird.

Rec: The Dark Knight Rises (2012)

Jag hade nog förväntat mig att bli totalt manglad av upplevelsen att se The Dark Knight Rises (2012) på bio. Så nu sitter jag lite förstummad och undrar vad som hände. Missförstå mig rätt; Christopher Nolans avslutande film i Batman-triologin är absolut inte en dålig film, men sedan jag såg den har huvudet varit fullt av "å ena sidan, å andra sidan".

Ingen har sett till Batman i Gotham City på åtta år. Allt sedan han tog ansvaret för åklagaren Harvey Dents onda gärningar och död har stadens egentliga hjälte hållit sig ifrån offentliga sammanhang. Precis som Bruce Wayne (Christian Bale), som isolerat sig efter sin älskade Rachels död, ärrad och nergången, i tron att hans ärvda rikedomar fortsatt hålla de behövande i staden över ytan. Det visar sig inte längre stämma; Waynes förmögenhet sinar och vetskapen om det får Bruce Wayne att åter visa sig i offentlighetens ljus. I samma veva tas stadens hela befolkning som gisslan och en terrorist, Bane (Tom Hardy) hotar att spränga hela Gotham City med en atombomb som inte går att desarmera. Även om stadens befolkning tappat tron på sin forna hjälte, behövs han plötsligt mer än någonsin. Men återkomsten visar sig vara i tuffaste laget för Batman, som i den här filmen är svagare och mindre av superhjälte än tidigare skådat.

Några allierade kvarstår dock, även om han själv drivit bort sin allra närmaste vän, butlern Alfred (Michael Caine) och berövats av andra genom Banes inledande gärningar. En godhjärtad och hoppfull polis, den unge Blake (Joseph Gordon-Levitt) står envist på rättvisans sida när polismästaren Gordon (Gary Oldman) inte längre kan. Och fasadklättraren och mästertjuven Selina (Anne Hathaway), iklädd sin kattliknande gummidräkt (men som aldrig kallas för Catwoman i filmen, vilket känns som ett snyggt drag) ställer sig något motvilligt till förfogande för stadens bästa för en gång skull.

Den avslutande Batmanfilmen är precis som de två tidigare, en ordentligt snygg skapelse. Den är mörk, oerhört välcastad med bra musik som håller sig precis lagomt mycket i bakgrunden. Och historien är spännande; att Batman är en av de styrkemässigt svagaste karaktärerna i filmen passar både för Christian Bale såväl som för känslan av realism. Catwoman är ingen mjauande sexbomb som åmar sig igenom filmen och det är verkligen ett stort plus. Att Hathaway dessutom känns lika gjuten för rollen som dräkten är för henne gör att jag känner att hon får alldeles för lite plats i filmen.

Jag har sett att nästan samtliga recensenter hyllar filmen för dess antihjälte; Bane, som är mer av ett känslomässigt stört muskelpaket än de psykotiska fantasifigurerna vi tidigare sett utmana Batman och Gotham City. Personligen tycker nog jag att det stör mig lite. Jag ville hellre att Nolan skulle flirta mer med superhjältefasonerna än nästan helt överge dem. I en finkänslig balansgång för vad som blir för mycket/för lite serietidning och för mycket/för lite action tycker jag att han gick för långt åt det sistnämnda. Och Bane med sin Darth Vader/Hannibal Lector-mask känns inte riktigt fullt så otäck och oberäknelig som jag hoppats på. Den fysiskt försvagade Batman blir i Nolans strävan efter action och realism nästan lite löjeväckande i sin svarta öronförsedda mask och fladdrande cape. Och jag saknar de teknologiska överdrifterna (även om jag blir lite tillgodosedd av Catwoman på motorcykeln) som bytts ut mot mer handfast slagsmål. Men den åsikten tycks jag, av recensionerna att döma, alltså vara ganska ensam om att ha.

Och just som jag nästan började segla i andra tankar kom upploppet av filmen och drämde till precis sådär som jag önskat att den gjort från början. För slutet är underbart! Irriterande, då jag vet att det här var den sista Nolan/Bale-filmen, men ändå ett värdigt slut som dessutom uppfyller mina önskningar och åter tar oss in i en mer fantasifull värld. Det är sammantaget omöjligt att ge filmen lägre än 4/5 i betyg, även om den mer än en gång är nere på en ordentligt stabil 3:a och seglar.

Recensioner: DN (5/5), SvD (5/6), Exp (4/5), Onyanserat (4/5)

Blodigaste allvar

Enligt M drömde jag mardrömmar inatt. Han hade väckt mig och frågat vad jag drömt om, varpå jag svarade "Schema!". Själv har jag bara nåt vagt minne av nån obehaglig dröm, men det stämmer säkert.

Snacka om att ta sitt jobb på fullaste allvar...

Bästa medicinen!

När höstfeelingen gör sig allt mer påmind (i början av augusti...) har jag hittat ett nytt vapen. Jag vet inte vad det är, men det går bara inte att titta på den här bilden utan att skratta. Absolut omöjligt! Internet memes när de är som bäst!

"I'm Batman"

Och jo, det var ju alltså senaste Batmanfilmen vi såg på bio idag; The Dark Knight Rises (2012). Måste säga först och främst att jag gillar grejen med att gå på tidig bio, eller ja, eftermiddagsbio. Inte trångt, inte stökigt och dessutom är golven inte klistriga av utspilld läsk så att skorna fastnar.

Men filmen då? Ja, den var absolut bra, men jag vet inte riktigt hur bra. Jag blev inte swept off my feet direkt, det får jag nog säga. Jag tror att upplevelsen av den förra filmen var större och bättre (men det var ett tag sen så det är svårt att säga säkert) och jag tyckte nog att den balanserade på gränsen till långrandighet en liten stund. Men det var definitivt inte en dålig bioupplevelse. Och Catwoman (Anne Hathaway) var kool, men var kanske inte med så mycket som jag tycker att hon borde ha varit.

Men ja, jag återkommer!

För andning är ju bra att ha

Jag tror dock att jag igår under trivsamheterna upptäckte nån form av allergi jag inte visste att jag hade. När vi suttit och spelat ett tag kändes det som att jag plötsligt blev förkyld på ett udda sätt. Jag nös som en tok, och fick en konstig känsla i halsen. Först när jag suttit med hjärtklappning en stund över känslan av att halsen höll på att snöra igen och jag fått en något pipig och jobbigt ansträngd andning sa jag något högt. Väldigt obehagligt! Som jag dessutom aldrig känt förut. Jag fick en av M:s allergitabletter men det blev egentligen inte något bättre. Och vi försökte väl alla lite smått fundera ut vad jag reagerade på.

Till sist hade vi lyckats utesluta det mesta, utom de för kvällen nyinköpta doftljusen från Ica. Och så snart de släckts och ersatts med andra, vanliga, blev det bättre i halsen. Jag var dock fortfarande både snuvig och pipig i andningen när jag la mig nån timme senare, men idag har det känts bättre igen.

Googlade på det men det verkar inte vara nåt vanligt förekommande, såvida man inte redan varit känslig mot parfymer och dofter. Och visst kan jag känna mig besvärad av både överkonsumtion av parfym hos andra som av rökning, men jag har verkligen aldrig någonsin känt något i närheten av det där. Och nån innehållsförteckning fanns det inte på ljusen så jag vet fortfarande inte exakt vad det kan ha varit jag reagerade på. De luktade då inte starkare än andra ljus vi haft. Men jag lär vara varsammare framöver. Om det nu var ljusen...

34

Idag blev jag så ett år äldre. All eventuell ångest över det har varit som bortblåst de senaste dygnen. Och idag har jag haft en riktigt trevlig och 'lagom' födelsedag.

Mätta vid bordet på Tullgården

Igår hade vi besök av bästaste vännerna Anna och Ulrika med sina trevliga respektive. Vi åt väldigt god mat på Tullgården här i byn och efter det spenderade vi ett antal timmar här hemma åt att spela sällskapspel och äta (alldeles för mycket) snacks. Det var kul att äntligen ha lite gäster här hemma, det blir liksom ännu mer av ett hemtrevligt hem om man då och då kan umgås med sina vänner i det.

Idag började jag förvisso födelsedagen med att stiga upp alldeles för tidigt för att åka till jobbet. Klockan sex lämnade jag hemmet, men då M följde med in och dessutom höll mig sällskap på kontoret så flöt tiden på bra.  Senare blev det lunch på Bishop's uteservering med M och lil'sis, följt av mjukglass på torget, följt av bio, följt av iste på Waynes och sen hem för en stunds busande med de till synes outtröttliga nykattorna.

Så jag kan verkligen inte klaga. Till och med presenter har jag fått. En jättefin mugg med tillhörande te och servetter av Annas igår samt ett par presenter av M. Så nu har jag en ny skrivare och min nytvättade bil fick för en stund en lite udda stil:

Flirty!

Dessvärre visade det sig att den nerdiga utsmyckningen (that I loved!) skadade lacken på motorhuven när jag körde på motorvägen då bilens 'ögonfransar' fladdrade i vinden. Så jag har ledsamt nog fått ta bort dem. Kanske kan vi hitta några andra som är lite snällare, mjukare. Märkligt egentligen att sälja en produkt som, även om man använder dem enligt anvisningarna, skadar bilen. 

Kort sagt; jag har haft en väldigt trevlig dag. Jag är nöjd och känner mig uppskattad av de mina. Det är inte så lite det!

#whathappened

Nu blev det skojigt och kanske inte fullt så tänkvärt som det eventuellt (inte?) var meningen, men skojigt och smart är väl en bra kombination?

Det riktigt braiga filmåret bara fortsätter att se bra ut!

Jag har en outförd plan att gå och se Cockpit (2012) på bio med Anna och på söndag har jag önskat att få se The Dark Knight Rises (2012). Men det här filmåret tycks bara fortsätta vara intressant och nu har två nya filmer haft premiär som jag skulle kunna tänka mig att gå och se.

Först en romantisk dramakomedi, Your Sister's Sister (2011), som verkar ha fått skapligt bra kritik. I rollistan finns två mini-favoriter; Emily Blunt och Rosemarie DeWitt. Jag har medvetet inte läst så mycket, mest bara sett betygen och jag stängde av trailern halvvägs då det kändes som att den (i vanligt ordning numera) var på väg att avslöja hela filmen:

Den andra filmen är en fransk sådan. Jag har en viss förkärlek för franska komedier såväl som fransk socialrealism. Le Prénom (2012) eller Det är bara förnamnet, som den heter på svenska, faller under kategorin komedi och verkar vara precis en sån där film jag skulle kunna gilla. Frågan är vem som blir med mig till bion, det brukar vara svårflörtat när det kommer till fransk film. Any takers?

Vårt hus är som ett kinderägg (minus chokladen)

Vet ni jag kan nästan inte med ord beskriva vad jag känner inför vårt badrum i huset. Jag skulle nästan med glädje vara med i tv och bli utskälld av en arg snickare om samme snickare bara förbarmade sig över vårt eländiga badrum. 

Lutningen är åt fel håll på golvet, varför allt vatten far åt fel håll och skapar äckliga beläggningar överallt. Det flagnar från murstocken eftersom den är målad och inte putsad (!), det är hål i taket där alla ledningar går igenom vilket medför att det rasar sågspån ner så snart man rör sig i närheten. Det är litet och trångt, i onödan eftersom ena väggen är inflyttad (ett utrymme som sen inte användes av den som gjorde det utan spikades igen varpå det nu bara är en halvmeter hålutrymme som dessutom är delvis öppet inifrån badrummet = röra). Skåpet som handfatet är inbyggt i är gammalt, trasigt och vattenskadat och ser bara eländigt ut, samt tar upp en massa plats vi inte har.

Så, nu har jag gnällt färdigt. Vi har med badrumsrenovering i planeringen men då man inte kan göra allt själv så lär det innebära en rätt stor kostnad, varför vi skjutit på det. Men det går inte längre. Nästa år måste vi få renoveringen genomförd, annars löper jag risk för tokspel.

Anledningen till att aggron kommer just nu är att jag precis knätorkat sagda badrumsgolv i en hel evighet. Försökt få bort alla sågspån, kattsanden som kattorna så gärna sprider omkring sig (som bildar lera tillsammans med vattnet som rinner åt fel håll) och damm som kommer ut ur håligheterna i väggen. 

Jag älskar vårt hus på många sätt, men ibland känner jag faktiskt att jag skulle vilja rasera det och flytta dit ett nygammalt från en annan plats. Det vore så mycket enklare. Och är det något vi lärt oss av den här hushistorien så är det att om vi någonsin får för oss att köpa ett annat hus så ska vi lägga pengar på den dyraste och bästa besiktningsman vi kan hitta. Allt för att slippa överraskningar gång efter annan.

Prematur höst?

Så, nu kan jag lägga till "5 minuter badminton" också till listan över vad jag sett av OS i år. Det var perfekt som sömnmedel, dessvärre glömde jag ställa klockan och vaknade först två timmar senare, DET var ju inte planen direkt.

Och inte har jag tagit tag i städandet heller. Tydligen är jag i nån form av mood idag. Inte ledsen på nåt vis men ändå lite av dysterkvist-mood. Nästan höst-läge. Lyssnar på akustiska gitarrer och långa pianoklinklåtar på youtube och spotify. Helt fel musik om jag vill få fart att ta tag i städandet. 

Jag vet dock inte varför. Jag skyller på regnet, det brukar man väl göra med det mesta? Jo, vi säger att det är det gråa, regniga vädrets fel. Det drar mig in i höstens eftertänksamhet i förtid.

OS i ledighet

Hittills tror jag att jag får bakläxa på min lediga dag. Man ska inte stiga upp tio över sju när man är ledig, även om det är 1,5h sovmorgon. Så nu tänker jag ta min tekopp och krypa ner under en filt i soffan framför OS.

Igår var för övrigt då jag såg någon OS-sport på tv för det här OS. Gymnastik visades och det tycker jag faktiskt är rätt kul. Men efter en halvtimme röstades jag ner av övriga så det blev inte så mycket. Hoppas det är nåt intressant just nu bara. Helst nåt som ger mig kraft att orka städa huset under eftermiddagen för just nu känns det som att jag glömt superkrafterna nån annanstans.

Friday tidyday

Igår var jag däremot i stan och passade nykomlingarna i kattkollektivet eftersom lil'sis skulle iväg över natten. Det var full fart några timmar, vill jag lova. Tills de söta småtrollen däckade i varsin fåtölj. Det är lite som att de bara har två lägen; av eller på. Och jag är förvånansvärt ovan vid all fart. Men bedårande söta är de, och det var nästan lite svårt att lämna lägenheten imorse när fyra undrande ögon stirrade på mig just som jag skulle ge mig ut genom dörren.

Imorgon är jag ledig, vilket faktiskt ska bli riktigt skönt. Det har varit en ganska hektisk vecka. Eller egentligen har båda veckorna efter semestern varit smått hektiska. Mycket flextid har det blivit, idag var jag tidig på jobbet och gick hem nästan tre timmar efter att jag egentligen skulle ha slutat. Men jag ville få färdigt, just eftersom jag är ledig imorgon. Så jag kan släppa jobbet lite. Även om det är roligt på jobbet så behöver jag släppa det ibland.

Och så ska jag ju tillbaka redan på lördag. Det är min vecka att ha telefonjouren för sjukfrånvaro på helgförmiddagarna. Vi får hoppas att det blir lugnt eller åtminstone inte alltför kluriga pass att lösa.

Så vad ska jag göra på min lediga dag? Städa! Vi ska ju ha gäster här på landet på lördag kväll så det blir till att göra sitt bästa för att få huset att se någorlunda presentabelt ut. Hur nu det ska gå...

The Crazy 3

Tillbaka på landet hos gammkattorna. Möts av ett kök fullt av fjädrar med en död fågel på mattan. Går upp till sovrummet och hittar en död fågel i sängen. 

Känns snart som att vi inhyser en kattvariant av The Crazy 88*.

*Ni vet, från Kill Bill