Kom hem till landet efter en hel dag borta nästan och möttes i vanlig ordning på uppfarten av katten Rosa*. Men den här gången var hon mjauigare (it's a word!) än vanligt och så snart jag öppnade förardörren hoppade hon in i bilen (som hon annars avskyr) och fortsatte låta högt. Riktigt förmanande. Tänkte för en stund att det var väldigt var jag var efterlängtad.
När jag kom in berättade dock den andra personalen att han tagit bort matskålarna för att köra dem i diskmaskinen (utan att ställa dit några andra). Därav upprördheten alltså, det var inte alls jag som hade fattats utan maten. I säkert ett par timmar. Katastrof, alltså.
*Det är hennes grej, hon kommer alltid ut, oavsett tid på dygnet och oavsett hur trött hon är eller hur dåligt vädret är, och möter oss när vi kommer hem.
1 kommentar:
Tokrolig är ju precis vad man alltid vill vara.
Skicka en kommentar