Betyg: 2/5
Det är slutet på 1800-talet i Paris och Georges Duroy (Robert Pattinson) är nästan lika kåt på kvinnor som han är på pengar. En underklasspojke som just kommit hem från kriget i Algeriet som inget högre vill än slippa hårt arbete och fattigdom och som är beredd att offra nästan vad som helst i jakten på lyckan. Han träffar på en gammal armékompis, Charles Forestier (Philip Glenister), som numera är redaktör på en av Paris största tidningar och som bjuder in Georges i de fina salongerna. Han lär snart känna Forestiers fru Madeleine (Uma Thurman) och hennes väninnor Clotilde (Christina Ricci) och Virginie (Kristin Scott Thomas), som alla blir intresserade av denna lite exotiska unga man. Han lyckas få in en fot på tidningen men visar sig vara bättre på att spendera lönen än arbeta för den.
Bel Ami (2012) baseras på en klassisk roman skriven av Guy de Maupassant. Den utspelas som sagt i Paris men någon franska talas det inte i filmen, även om de amerikanska/brittiska skådespelarna väl försöker sig på det franska uttalet ibland. Det är det första man får komma över men tack och lov har man inte hittat på att de ska prata engelska med brytning.
Filmen kom ut direkt på dvd i Sverige och jag kan förstå varför. Den har inte direkt gjort något större väsen av sig, och efter att ha sett den kan jag väl inte tycka att den gjort sig förtjänt av några större superlativ heller. Manusmässigt är det en ganska seg historia och jag blir aldrig riktigt intresserad av det som händer runtomkring de infekterade kärlekshistorierna; all politik som egentligen är det som spelar roll för Georges framgångar. Och där har vi filmens största nackdel; det blir aldrig vare sig spännande, intressant eller särskilt hett egentligen.
Pattinson anses väl av många vara en av Hollywoods hetaste unga män, men någon genomgående, ovillkorlig sexighet besitter han inte riktigt. Inte om man jämför med Heath Ledger, Johnny Depp osv som gjort liknande roller och som inte verkade/verkar behöva anstränga sig på samma vis. Han har sin charm men den fungerar mest i positiva situationer. Och han hade nog behövt ånga lite mer om honom för att på riktigt övertyga. Nu blir det mer märkligt att de tre (eller åtminstone två av dem) kvinnorna faller så hejdlöst för honom. Därmed inte sagt att han spelar dåligt. Många gånger imponeras jag av hans skådespel, som fortsätter att utvecklas. Inte klockrent överallt, men han visar ett större register än vad han brukar få cred för.
Thurman, Ricci och Scott Thomas spelar oklanderligt (även om den sistnämnda tycks fungera bäst i fransktalande filmer) och begränsas väl endast av det tråkiga manuset. Colm Meaney är också bra som ägaren av tidningen. Tyvärr blir dock betyget sammantaget bara godkänt, dvs 2/5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar