Just hemkommen från en lång dag på jobbet. Eller i vart fall händelserik, det märks att det är sista veckan i andra semesterperioden nu, kan man säga. Ibland är det svårt att orka och motivera sig hela vägen, och även om jag har all respekt för det så blir det körigt i en annan ände då. Men allt löser sig, det känns som en inställning som funkar för det mesta. Jag tycker att jag håller lugnet ganska bra, men visst känns det när det varit lite mycket en dag. När jag stämplade ut, en timme efter utsatt tid, dunkade mitt huvud så jag trodde att ena ögat var på väg ut ur skallen nästan.
Har av ovan nämnda anledning ställt in en biodejt med en god vän ikväll. Kanske dumt, men det kändes inte riktigt som läge. Jag ville bara hem till landet, få sätta mig på bron, lyssna på havet och tystnaden och bara andas bort huvudvärken. För mig själv.
Jag tror/inbillar mig att jag kommer vara en piggare och mer engagerad vän igen när saker lugnar ner sig på lite blandade håll och kanter. Jag måste få vissa delar som splittrar mig att komma ihop sig lite, och komma tillbaka lite mer till "vad-vill-jag?"-läget och skippa det ständigt dåliga samvetet. Lätt sagt, svårt gjort.
Nu ska jag sätta mig på min älskade plats på trappen en stund. Återkommer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar