Ljus & mörker

En medarbetare på jobbet nämnde att det bara varit 1,7 soltimmar i Umeå förra veckan. Jag tänkte att det lät väl lite men mycket riktigt visade det sig stämma. Det HAR varit extremt mörkt den senaste tiden med andra ord, det har inte varit inbillning. Och jag tror faktiskt, mörker- och vinterälskare till trots, att det börjat påverka mig. Den här veckan har känts lite motig faktiskt. Jag har sovit sämre, det har varit segt på mornarna, och jag har känt att humöret och orken inte alltid varit på toppnivåer på jobbet. Tur att jag är på en arbetsplats där det skrattas hemskt mycket!

Tur också att jag bor i Umeå, där jag kan få ljusterapi i väntan på morgonbussen (jag utnyttjade det faktiskt imorse).

Ledig dag

Min lediga dag har annars spenderats en hel del just i bil faktiskt. In till stan tur och retur samt detsamma till Vännäs, fast två omgångar till och med. Nu är katten steriliserad, öronmärkt och vaccinerad. Och ganska groggy var hon när jag lämnade lägenheten och Lil'sis. Hon hade dessutom en tratt på vilket inte gjorde tillvaron särskilt mycket roligare. Och dessutom var den andra katten inte så välkomnande utan fräste och morrade mest hela tiden. Stackars lill-Nova. Jag hoppas att tillvaron ter sig snällare och mindre tumult imorgon.

TrattKatt

Fick ett ryck och besökte en gammal vän idag också. En fd kollega som gick i pension för ett antal år sen men som före dess arbetade som nattsjuksköterska på boendet jag jobbade på. Vi kom som varann nära och har fortsatt hålla kontakten allt sedan dess. Och M har blivit deras datorsupport så han har nog tom varit där fler gånger än jag. Men nu var det länge sedan så vi passade på att titta förbi när vi ändå åkte åt det hållet och skulle hämta katten från veterinären. Och det var väldigt trevligt, oerhört kul att se henne och hennes man igen. De är som världens mysmänniskor! Man blir gödd och omkramad och innan vi gick drog hon på mig ett par hemmastickade handledsvärmare... Nästa gång ska vi inte vänta så länge med att fara dit (fast så säger man ju tycärr lite för ofta, inte sant?).

Så det har varit en bra ledig dag! Imorgon är det åter till jobbet igen. Tre dagar till före ledig helg (!). 

Snö!

Så kom då äntligen snön! Det har som varit i luften hela dagen. Imorse när vi for från huset dalade några få snöflingor ner, men så snart vi kommit bort från havet blev det åter blött. Men nu ikväll när vi for hem var det minsann vitt på marken. Inte min favoritsysselsättning att köra bil i snöfall, men det var inte så farligt. Än. Återstår att se hur det ser ut imorgon bitti. Jag kommer ställa klockan lite tidigare än vanligt ifall vi behöver mer restid imorgon.

Alltid redo, sa kontrollfreaket...

Framtidsutsikt; krokig crazy cat lady

I övrigt vet jag inte vad det blir imorgon på min lediga dag. Jag är lite sugen på att fara till gymmet faktiskt. Lite osäker på exakt vad jag ska kunna göra nu med mitt sneda bäcken och onda rygg, men motionscykel borde väl kunna funka? Crosstrainer, som är lite av min favorit, lär väl inte göra det. Jag har ett återbesök inbokat hos sjukgymnasten på torsdag, men som det verkade sist lär han inte göra några försök att få den här färdig-för-nödslakt-tjejen rak igen. Har fått tips om osteopater och naprapater och allt möjligt. Jag får väl försöka mig på nåt sånt. Men med tanke på att samtliga tycks ta ca 600 spänn per besök så hoppas jag ju i så fall att det blir bra ganska på en gång.

Men vi får väl se. Nu tänker jag i vart fall lägga upp benen en stund, omgärda mig med myskattorna i soffan och belöna mig själv med en Zeunerts julmust!

reactionsimages.tumblr.com

Inställd sovmorgon

Efter åtta arbetsdagar på raken var min flexlediga dag imorgon tänkt att innehålla en sovmorgon, men tji fick jag! Lil'sis lilla katt ska steriliseras och, surprise!, hon jobbar så hon kan inte fara själv. Så det är bara att stiga upp, med andra ord. En halvtimmes sovmorgon blir det på sin höjd.

Men ja, jag klagar inte egentligen. Det är okej, jag tar gärna hand om lillkissen. Även om jag hade sett fram emot den här sovmorgonen. 

Att leva med en tidsoptimist

Klockan är mellan 12 och 13. Jag säger till min käre låtsasmake: Vi ska åka klockan 14, så du vet.
M: Ok, ska bara göra färdigt här så är jag klar.
J: Ok, klockan 14 alltså.

Messar kompis vi ska träffa: "Vi åker kvart över två"

Klockan 14.02:
Jag tittar på min barfotaman i mysbyxor och t-shirt: Jag är klar, är du...?
M: Ja jo, jag ska bara....

M reser sig och går upp i sovrummet. Kommer ner 14.07 med en hög kläder i famnen:
M: Ska bara snabbduscha så är jag klar.
J: Mmmm. (Tänk Marge Simpson-ljud)

Klockan 14.17:
M: Ok, nu är jag klar, är du..? (tittar på mig som står redo i ytterkläderna)

Om nu nån undrar varför vi ofta blir sena.

Men ingen snö i sikte

Helg minsann. Eller ja, sort of. Det blir inte riktigt riktigt helg när jag har arbetstid. Men det har varit en extremt lugn sådan så jag klagar inte alls egentligen.

Idag blir det en tur in till stan för lunchdejt med Simon. Vi bestämde att vi skulle ses på stan för senlunch/tidig middag men jag har inte berättat för vare sig honom eller M att det 'råkar' vara julskyltning idag också. Jag tror båda hade backat då. Men förhoppningsvis har det lagt sig lite med trängseln när vi ska ses vid tretiden. 

Annars har det hittills varit ett par sköna dagar här på landet med både låtsasmakegos och kattgos i fulla mängder. Precis som det ska vara, med andra ord. 

Kvällens tv-tips!

Det är en ganska bra filmkväll på tv ikväll. En av mina absoluta favoriter visas t.ex. helt utan reklamavbrott på SVT2 kl 22.20; Eternal Sunshine of the Spotless Mind (2004). En kanske märklig men otroligt bra film med Kate Winslet och Jim Carrey i huvudrollerna. Och jag lovar att det inte är en 'vanlig Carrey-film', inte alls. Bara se den om du inte redan gjort det!

På TV4 kl 21.35 visas thrillern Shutter Island (2010), som också är en helt klart sevärd film, med Leonardo DiCaprio, Mark Ruffalo, Max Von Sydow, Michelle Williams, Ben Kingsley etc. Även om man 'listar ut grejen' snart så fortsätter den att vara bra. Så är det spänning du vill ha är den mitt tips.

Och så ett osett tips, en film som alla andra brukar tipsa om som jag faktiskt inte kommit mig för att se än (av lite olika anledningar); Walk the Line (2005) som Sjuan visar nu kl 20 med Joaquin Phoenix och Reese Witherspoon i huvudrollerna. Johnny Cash är helt enkelt för mycket pappa-minnen för min del så jag har hållt mig borta. Men frågan är om det inte är dags att se den ikväll?

Vill du hellre se nåt lättsam, roligt och lite småcharmigt är det nog Dinner for Schmucks (2010) du ska välja. Steve Carell, Paul Rudd och Zach Galifianakis har alla gjort bättre och roligare filmer än så, men är det lättsamt du vill ha så blir du inte besviken.

Att ta det dåliga med det goda...

God nyhet; Downton Abbey har förnyats för en fjärde säsong och börjar spela in igen i februari.

Dålig nyhet; Pressmeddelandet säger ingenting om vilka roller som kommer tillbaka och vilka skådespelare som kastat in handduken.

Dålig nyhet 2; inspelningar med start i februari innebär säsongsstart först nästa höst. Det är för länge tills dess!!

Mer Argo

På tal om filmen Argo (2012) så kan jag rekommendera läsning som denna, men läs gärna först efter att du sett filmen. Om du nu tänkt se den. Som sagt tror jag att den, som så många andra, gör sig bäst utan allt för mycket förkunskap om den.

Rec: Argo (2012)

Betyg: Svag 4/5

Det är slutet av 1979 och Teheran kokar. USA har just gett en fristad åt den nu svårt cancersjuka Shahen som avsatts under den iranska revolutionen. Shahen som USA och Storbritannien tidigare hjälpt till makten genom att utföra en statskupp som störtade den demokratiskt valda premiärministern. Nyheten om Shahens amerikanska uppehållstillstånd skapade stora protester utanför den amerikanska ambassaden i Teheran och snart hade mobben lyckats ta sig in och ta personalen, drygt 50 personer, som gisslan. Just innan anade sex ur staben vad som var på väg att hända och hann precis ta till flykten innan ambassaden invaderades. Med fara för sina liv lyckades de få husrum i största hemlighet hemma hos den kanadensiske ambassadören Ken Taylor.

Argo (2012) är baserad på denna händelse (och verkar inte göra särskilt många eller stora avstick från den riktiga historien) och visar hur CIA genom agenten Tony Mendez (spelad av Ben Affleck) försökte sig på ett räddningsuppdrag av de sex. Mendez far till Iran för att iscensätta en täckmantel så att gruppen ska kunna ta sig förbi den mycket hårt kontrollerade flygplatsen och ta sig ut ur landet. Med sig har han en plan som går ut på att låtsas att de är ett kanadensiskt filmteam på plats i Iran för att söka efter inspelningsplatser till den kommande sci-fi-filmen Argo. 

Den känsliga delen i en sån här film, att hålla balansen mellan den amerikanska hjältekänslan och att faktiskt redovisa USA:s egen roll i händelserna som ledde upp till hela historien, tacklar Affleck riktigt bra. Han hymlar inte med USA:s inblandning utan inleder filmen med att redovisa den. Sen blir det kanske lite mer polariserat ju längre filmen går. Iranierna målas upp som obarmhärtiga, skrikande arga kvinnor och män beväpnade med k-pistar, och då kan jag tänka mig att många redan glömt vad som föregick just det beteendet. Men på det stora hela tycker jag att det är en ärlig film.

Att bygga upp en sån här historia utan att det blir för pratigt och tråkigt är inte helt enkelt. Men jag måste säga att Ben Affleck, som även står för regin, har lyckats riktigt bra. Precis som mitt intresse börjar svalna börjar den riktigt spännande handlingen ta vid och efter det får han min fulla uppmärksamhet hela vägen in till mål. Och det blir faktiskt riktigt riktigt spännande. Inte minst för att jag faktiskt inte hade koll på den verkliga händelsen och därmed ingen aning om hur det slutade.

Utöver det är den ganska snygg, väldigt tidsenlig (lite övertydlig på den punkten ibland, kan jag tycka) och över lag välspelad (även Bryan Cranston, Victor Garber, Clea DuVall, Scoot McNairy m.fl. återfinns i rollistan). Jag gillar framför allt Afflecks drag att parallellt med Iran-historien göra en lite tokrolig sidohistoria utspelad hemma i Hollywood där en åldrad producent (Alan Arkin) och film-maskör (John Goodman) får uppgiften att upprätthålla Argo-historien som täckmantel. Det lättar upp och varierar filmen på ett bra sätt, utan att det blir alltför lättsamt eller fånigt. Jag tycker kanske inte att det här är Oscar-bra, vilket det surras en hel del om ute på nätet, men det är helt klart bra och mer än sevärt. Betyget var inte solklart, men det blir 4/5.

Recensioner: SvD (4/6), Onyans (4,5/5), MZ (4/5), Exp (4/5)

Att sova gott på bio

Bion igår, Argo (2012), var för övrigt helt okej. Lite småseg i början, men det är ju i ärlighetens namn svårt att bygga upp bakgrund och personligheter till just en sådan verklighetsbaserad, politisk film utan att det blir lite småtrist en stund. Min stolsgranne tyckte dock att den var mer än lite tråkig. Efter att ha prasslat i sig jordens största chokladkaka tvärsomnade hon ljudligt med öppen mun. Hon verkade just vara på väg att rent av snarka när det hela räddades av någon blev skjuten på duken...

Det är annars kul att gå sådär nästan helt oförberedd på bio. Utan att riktigt veta vad man får. Oftast är det vinstlotter, åtminstone i mellanmjölksnivå. Recension av denna kommer!

Jag har varit lite mindre på bio annars den sista tiden. Såg att jag måste se en film till innan månaden är slut om jag ska behålla mitt guldkort ett år till. Och det vill jag ju. Får se om jag lyckas få med mig låtsasmaken eller nån vän på film i helgen eller till veckan.

Trötthetssyndrom

Fredagar tycks ha blivit ny tröttdag. Lite som att luften går ur mig när jag väl kommer hem och kopplar ner. På jobbet var jag inte särskilt trött, trots att det var evigt segt att ta sig upp i ottan imorse. Och efter jobbet träffade jag Simon och for till maxi och handlade, utan större trötthet. Men så väl hemma, ombytt till myskläder och efter lite mat; TRÖTT!

Jag överdriver inte när jag säger att jag ansträngt mig i en timma för att inte bara gå och lägga mig och sova.

Snart blir det dock det ändå, imorgon är det jobb på schemat igen, 6.30 sharp.

Mer bio åt folket!

Bio igår och bio idag. Idag är det förhandsvisning av Ben Afflecks kommande film Argo (2012) som står på schemat. Handlingen kretsar kring en verklig händelse på 80-talet då några amerikaner skulle fritas från en ambassad. Ärligt talat har jag lite dålig koll och det låter väl inte tokspännande. Affleck både regisserar och skådespelar och då brukar det ju ändå kunna bli rätt bra, så förväntningarna är på en lagom nivå, tror jag. 

Han är helt klart en bättre regissör än skådis, den gode Affleck, även om jag tycker att han tagit igen lite vad gäller det sista den senaste tiden.

Så gratis bio med Anna ikväll, det låter väl som en riktigt bra idé?

Rec: Breaking Dawn Part 2

Betyg: 3/5

Mhm, så var Twilight-sagan all. Bella (Kristen Stewart) är 'nyfödd' som vampyr och måste tygla sina nya egenskaper och sinnen. Samtidigt har hon och Edward (Robert Pattinson) ett nytt orosmoln; dottern Renesmee (Mackenzie Foy), hälften vampyr, hälften mänsklig. Hon växer flera månader per dag och ingen vet vad hennes öde är. Hur länge lever hon med den utvecklingstakten?

När så en vampyr utanför Cullen-släkten får syn på barnet meddelar hon de styrande vampyrerna Volturi att familjen har bitit och förvandlat ett barn, vilket bryter mot reglerna. Volturi har nu en anledning att möta Cullens, försöka vinna över de vampyrer de behöver och döda resten.

One big happy family?

Den sista filmen, Breaking Dawn Part 2 (2012) var inte den bästa, men den var inte heller dålig. Av någon anledning fick jag mer känsla av ungdomsfilm än tidigare. Sista boken är komplicerad (och bitvis mer än nådigt märklig) så på sätt och vis får jag väl säga att de lyckats bra att få den upp på bioduken, men trots att det blev två filmer så kändes det hastigt och bitvis lite platt i den här avslutande delen. Mycket beror på att spänningen mellan karaktärerna, det som på flera sätt höll uppe historierna i de fyra tidigare filmerna, nu nästan är helt borta.

Skådespeleriet är det inga större fel på. De återkommande rollerna är väl inövade vid det här laget och det känns hackigt bara bland ett par av birollerna. Den riktigt lysande stjärnan, trots all weirdness som omgärdar själva rollen, vill jag ändå utnämna Michael Sheen till. Hans prestation som Aro, Volturis ledare, är ganska häftig faktiskt. Och i övrigt tycker jag att Taylor Lautner som Jacob kanske växt mest och faktiskt överglänser vampyrparet just i skådespel i den här filmen.

Effektmässigt känns det som att regissören Bill Condon av någon anledning lagt i backen sedan den tidigare filmen. Det känns betydligt plastigare, mer tv-films-liknande ibland, även om det också finns scener som är snyggt gjorda. Däremot gillar jag lättsamheten som är genomgående, trots den annars ganska allvarliga handlingen. Det är lite underfyndig humor, lite driver filmen med sig självt, och det gillar jag. 

The Volturi

Bäst är nog ändå nästan slutet. Jag gillar vad de gjorde av det och jag förstår vad Stewart menade när hon i en intervju sa att de ändrat på det fast spunnit vidare på detaljer som finns i boken. Det var snyggt gjort och funkar berättar- och filmmässigt bättre. 

Och så får jag kanske erkänna att jag allt fick lite gåshud när alla skådespelare som varit med genom filmerna (väldigt många av de tidigare återfanns inte i denna den avslutande delen) visades en och en före eftertexterna. Fem filmer blev det, som alla haft en imponerande hängiven skara fans som skapat egna världar från böckerna och filmerna ute på nätet. Det är ju ändå lite häftigt, om man nu kan tänkas höja tanken över att det "bara är en tjejbok/-film".

Betyg på avslutningen blir 3/5.

Recensioner: SvD (3/6), MZ (3/5), Exp (2/5), AB /3/5)

The end of an era...

Och nejdå, jag ska egentligen inte alls gnälla. Strax ska Lil'sis och jag iväg på bio, det ska faktiskt bli jättekul. Är ganska nyfiken på det där 'förändrade slutet' i sista Twilight-filmen. Undrar om jag riktigt minns slutet i boken, det var ju rätt länge sedan jag läste den. Jag väntar mig ingen höjdarfilm, men hoppas på ett bra avslut i en ändå ganska medelbra filmserie (jodå man får tycka det!). Första är kanske ingen höjdarfilm när det kommer till vare sig skådespel, regi eller foto, men de övriga är helt okej. Såg om den förra ganska nyligen och tycker fortfarande att de lyckades ganska bra rent effektmässigt i den. Sen får man ta storyn för vad den är, som så ofta annars.

Men bio-night; yeay!

Happy day

Har en skräpdag idag. Fast inte bara, men just nu, när jag sitter med öm rygg och tom mage känns det lite så. Egentligen går det väl inte någon större nöd på mig.

Enligt planen var det här min lediga dag men nån behövde vara på jobbet och nån behövde skola in den nya vikarien så jag var där ändå. Och det gjorde mig inget alls egentligen. Som sagt; jag gillar mitt jobb. Men jag lyckades inte riktigt lösa allt jag ville på ett tillfredsställande sätt och det gör mig självkritisk och allmänt onöjd. Dessutom ringde det även idag ganska mycket på telefonen så det blev lite svårt att hinna svara på alla frågor och introducera jobbet för vikarien samtidigt. Men jag tror/hoppas att hon gick hem ganska nöjd vid lunch. Själv satt jag kvar så länge jag kunde innan jag var tvungen att gå för att hinna med utlovad lunchdejt på stan med M innan min tid hos sjukgymnasten. 

Naivt nog hade jag hoppats gå ifrån sjukgymnasten förhållandevis smärtfri men riktigt så enkelt är det visst inte. Jag är ordentligt sned och det är väl frågan hur/om vi kommer till bukt med det. Ett par låsningar i bröstryggen fick han bort i vart fall (painful!) och värme- och TENS-behandlingen i svanken var lika delar urskön som obehaglig. 

Jobbigast är ändå det där att vara under lupp på det där viset, jag gillar det inte alls. Och det är väl därför jag dragit ut på det så pass. Att sitta halvnaken medan någon beskådar och trycker på min oformliga kropp gör att jag önskar att jag hade ett mentalt 'happy place' att sväva bort i. Men det gick ändå bra.

Pricken över i:et var när jag på torget blev tillfrågad om jag hade lite heroin att sälja. Inte för att vara fördomsfull, men ser jag ut som en heroinist verkligen?

I need a vacation far far away...

Djur på film

Läste imorse att 27 djur dött till följd av skapandet av den kommande Hobbit-filmen. Det känns ju trist på många vis. Regissören Peter Jackson själv slår sig fri och menar att inga djur dog under själva inspelningen, och det är ju bra, men en så enormt stor produktion med så mycket pengar i potten borde faktiskt sett till att djuren var väl omhändertagna även mellan tagningarna. Det var nämligen då de dog, till följd av trasiga stängsel, hål och andra farligheter där djuren levde under tiden. Oerhört onödigt.

En positiv sak med rapporteringen kring det här tragiska är att, enligt ett uttalande från Jackson och producenterna: "Over 55 percent of all shots using animals in The Hobbit are in fact computer generated [...]", vilket känns som ett bra steg för framtiden. I scener som innebär stressade lägen, typ krigsscener osv, där djur förekommer brukar jag ha lite svårt att inte tänka på hur de faktiskt upplevt inspelningen. Senast var det War Horse (2011) som kändes som en enda lång häststressarfilm. Att kunna skapa såna scener i en dator vore väldigt bra och jag tror absolut att man kan få till det snyggt.

Sitt eget bästa sällskap

Idag och imorgon hålls det i medarbetardagar för assistenterna i våra verksamheter så alla utom undertecknad är borta från kontoret. Till en början tänkte jag att det kunde vara lite skönt som omväxling men ganska snart blev det ganska urtrist faktiskt. Vet inte vad som blivit av mig, jag som en gång valde nattarbetet delvis för att det var mycket ensamarbete. Största vinsten var nog att jag kunde sjunga högt till radion mellan telefonsamtalen...

Men jag fick mycket gjort och stämplade tom ut en stund tidigt. Jag menar, det blir inte så mycket till fikapauser när man är ensam faktiskt. Hade det inte varit så mycket sjukanmälningar hade jag fått ännu mer av to-do-listan avprickat men det är ju också en del av mitt jobb. Oväntade saker händer hela tiden. 

Imorgon kommer jag dock inte vara ensam, då ska jag skola in en ny tjej som ska avlasta mig lite så att jag kan vara lite ledig ibland. Då kommer jag alltså att ha lite fikasällskap, yeay för det!

Seg-Sara

Härlig start på veckan; dundertrött eftersom jag inte kunde somna i tid igår i kombination med en väldig massa klurigt att lösa på jobbet. Plötsligt slutade inte telefonen ringa och jag som annars har svårt att bli stressad började faktiskt känna av pressen där precis före lunch. Som vanligt löste sig allt även om det blev en lång och sen dag. 

Planen var att möte upp Lil'sis efter jobbet, äta middag och sen se Breaking Dawn Part 2 på bio. Men jag var helt enkelt så mör i huvudet när klockan passerat fyra att jag sköt upp det till onsdag. Men då blir det av, vi har köpt biljetter och allt. Ser fram emot det!

Nu blir det ett försök till tidig kväll, godnatt!

Snart back to business!

Vår sköna, slöa helg har alltså fortsatt. Bara en sån sak att vi ätit samma middag tre dagar i rad säger ju en del... Idag när jag kommenterade att det kanske var tråkigt tyckte M snarare att det var ett smart drag. Och jag är nog beredd att hålla med. Egentligen. Fast lite tråkigt också.

Idag har det som sagt mest blivit Dexter i soffan. Men vi har faktiskt varit duktiga och städat också. Men det blev lite: "Bara ett avsnitt till, sen städar vi" och efter det avsnittet: "Men om vi äter framför ett avsnitt till, så städar vi sen?". Efter fem avsnitt städade vi. Det finns antagligen en gräns för hur länge två till synes vuxna människor kan förhandla med sig själva...

Imorgon är det jobb igen och batterierna är helt klart laddade. Ser fram emot en ny jobbvecka precis som alltid. Planen är att försöka klämma in ett biobesök med lil'sis i veckan också. Sista Twilight-filmen är i fokus och hon är ju tydligen åter beredd att "offra sig" (precis som vid de fyra andra filmerna...). Jag tror till och med att hon erbjöd sig redan innan premiären gått av stapeln. Väldigt motvilligt alltså...hrm.

Darkly dreaming Dexter

Idag har det varit Dexter (2006) hela eftermiddagen nästan. Vi hade bara sett första avsnittet av sjunde säsongen så vi låg lite efter. Nu har vi sett fem avsnitt till. Första började ju helt klart väldigt spännande, men jag är inte helt övertygad om att man lyckats bibehålla den höga nivån hela vägen. Det känns inte alltid logiskt *det som skett (i den mån det nu kan vara det i en sån serie). Som att saker sker mer isolerat än i ett större sammanhang. 

De första fyra säsongerna var serien rakt igenom bra. Fjärde, med Trinity-mördaren, var verkligen en riktig höjdare; en säsong som jag fortfarande håller som något av det bästa jag sett i någon tv-serie. Men sen har det varit lite segare, tycker jag. Jag var inte topp-förtjust i Lumen-historien i säsong fem och de religiösa spörsmålen i (framför allt början av) säsong sex fick mig nästan att himla med ögonen ibland. Gemensamt för båda säsongerna är dock att de tagit sig riktigt bra mot slutet. 

Det är inte som att jag är i närheten av att vilja sluta se; verkligen inte. Jag tror snarare att det är så att jag har fått lite högt ställda krav efter de riktiga toppsäsonger jag upplevde tidigare. För bra är det fortfarande. Och spännande. Men det känns som att det slarvas mer med handlingen. Å andra sidan gillar jag vändningen som tagits; att fortsätta på samma sätt som i de första sex säsongerna var kanske inte hållbart. Men frågan är om vändningen gjorts så bra som den kunde gjorts?

Men var så säker; jag kommer hänga med hela vägen till slutet. Som väl blir efter denna eller möjligen en åttonde säsong?

*(Som exempel: han flyttar ut från sin lägenhet och hem till sin syster men lämnar sitt barn och nannyn kvar i lägenheten utan att det ens lyfts på några ögonbryn?)

Bazinga!

TBBT flashmobbar (jorå) studiopubliken och jag blir åter sjukt sugen på att dra till USA för att bli en i studiopubliken (där och på säkert 10 andra program också). Jag som annars faktiskt inte hyser nån särskild längtan efter att resa till det stora landet i väst. Utom när det kommer till att besöka inspelningplatser, studios osv alltså. Då är jag helt på.

Det här var skojigt. Man ska ha kul på jobbet ju!

Slö - because I'm worth it!

Annars då? Jo, här har sovits. Jag hämtade ett halv glas rödvin och skulle sätta mig vid tv:n med låtsasmaken igår kväll. Efter en halv mun vin somnade jag i soffan klockan 21 tillsammans med M och sov sen tills han (som vaknade ganska snart igen och steg upp) kom och väckte mig kring midnatt. Jag satt uppe kanske en kvart och tänkte att jag nog inte skulle kunna somna igen men det gjorde jag. Och sov ända till halv åtta imorse!

Och efter det har det inte blivit många knop. M, som väl är lite mör efter magsjuka, och jag har mest befolkat soffan i horisontellt läge. Vi har sett dokumentär efter dokumentär, vetenskapsprogram och annat "vuxet" på den statliga televisionens kanaler. Vi har, tack och lov, ibland brutit av med lite humorserier; New Girl, som var riktigt roligt den här veckan, Modern Family och TBBT.

#caturday

Så ja, slöisar kan man säga. Och nu hojtas det från soffan att jag ska komma tillbaka, så det är väl bäst jag gör det. Imorgon blir det städning för hela slanten.

Hoppas ni har en mysig helg ni med!

Censur av konstverk

Det är väl inte många i Umeå-området som missat den, faktiskt, bisarra nyhet som publicerades på lokaltidningens hemsida igår kväll. Jag läste det själv just innan jag la mig men orkade inte kommentera den då. 

Idag bör det dock sägas; finns det något rätt med den här historien?

Kommunen beställer ett konstverk som man, enligt artikeln, har full insyn i under tiden för förberedelserna. Sen när den väl är installerad och ska invigas kommer politikern Hans Lindberg (s) på att ett av citaten som förekommer i konstverket "Skriv något på väggen så att andra får veta hur du har det" (Sara Lidman) kanske skulle innebära att någon så att säga tar dem på orden. I nån slags märkligt desperat handling får man då för sig att citatet ska täckas med tejp med motiveringen (från Lindberg) att personer med begåvningshandikapp skulle kunna tänkas börja skriva på väggen om det fick stå kvar.

Jag vet inte ens vart jag ska börja. Synen på personer med begåvninghandikapp kanske? Eller en ev (men antagligen inte verklig) bild av att alla "klottrare" har begåvningshandikapp (i den bemärkelsen som man enligt första påståendet tror att begåvningshandikapp ter sig)? Eller det idiotiska i att inte kunna stå för det man beställt; att tänka efter före, så att säga?

Idag är det förstås många som reagerar, och det med rätta. Med minnet av Lennart Holmlunds (s) syn på missbrukare (i och med Whitney Houstons frånfälle) börjar jag så smått undra om det där med skev människosyn är något som smittar...

Edit: Det tycks som att man i samråd med konstnären kom överens om att ta bort tejpen inför själva invigningen. Men diskussion pågår tydligen kring vad man ska göra med nämnda citat.

Morgontrött

Att börja jobbet klockan sju varje dag (förutom på helgen då det är halv sju) börjar faktiskt kännas lite segt i den här kroppen. Det är mest mitt eget fel; jag har lite svårt att dra mig i säng i tid. Men jag kan som inte lägga mig och somna vid 22-tiden, vilket jag borde. Som tidigast kommer jag i säng en timme senare än så men ofta somnar jag oavsett läggtid inte förrän efter midnatt. När klockan så ringer före sex så blir det inte så mycket sömn. Och det för en person som helst vill ha 8-9 timmar sömn i vanliga fall.

Nästa vecka kommer det in en vikarie för min sjukskrivna kollega som i vart fall kommer kunna göra ett par dagar i veckan. Jag ska försöka få ihop ett schema idag och då ska jag se till att lägga in nån sovmorgon för undertecknad ibland. Och så tror jag faktiskt att det kommer bli lättare att dra sig upp bara snön kommer så det blir lite ljusare.

Kvällens tv-tips!

Jag måste också tipsa om en riktigt bra film som visas ikväll på Tv11 kl 21.50; Sunshine Cleaning (2008). En riktigt söt och charmig film som jag gillar skarpt. Amy Adams och Emily Blunt spelar systrar som startar en städfirma specialiserad på städa på uppdrag av polisen, dvs efter självmord, brottsplatser osv.

Helt klart värt att sitta uppe en stund extra för ikväll!

Whitney is back!

Till nåt skojigare; Whitney (2011) är tillbaka med nya avsnitt! Tv-serien som jag knappt trodde skulle få visa färdigt sin första säsong är äntligen åter! Inte för att det var en solklar favoritserie men av någon anledning har jag faktiskt saknat den ganska mycket. Den började lite svagt men växte rejält under sin första säsong. Kanske att det inte höll hela vägen till sista avsnittet, men det var definitivt sevärt. Så ikväll blir det ett kärt återseende (hoppas jag). 

Den spridda familjen

Har just pratat med en av mina småbröder i telefon. Precis som nästan alltid drabbas jag av akut saknad efter mina syskon och deras barn och familjer. Önskar verkligen att de fanns inom körhåll så att man kunde fara över dagen och säga hej och liksom finnas med i deras, framför allt barnens, liv. Speciellt det där mer vardagliga.

Det har faktiskt funnits med i diskussionen mer än en gång, då jag och M pratat om förändringar, att vi kanske skulle flytta söderut. Men samtidigt trivs vi så bra här, jag känner mig verkligen hemma i Västerbotten och Norrland och är nog inte alldeles redo att packa väskan.

Men jag önskar att vi hade möjlighet att fara ner oftare. Och att det inte alltid blev ett sånt bestyr när vi väl gör det, vilket det blir då de är så många och alla vill ha sin tid. Jag saknar att vara en aktiv och närvarande moster/faster i vart fall. Jag hade förstås kunnat vara bättre på att ringa och försöka hänga med på så vis, men det är inte alltid heller så enkelt.  Och det har ibland varit stunder av frustration och oro då de varit allvarligt sjuka och då distansen känts ännu större. Men så är det.

Just därför spelar jul och födelsedagar ganska stor roll, då är det som lite enklare att finnas till. Så jag får väl jobba på min inköpslista, hur materialistiskt och konsumtionshetsigt det än må låta. 

Klappjakten

Jag brukar faktiskt inte vara så optimistisk men i år hade jag på riktigt tänkt vara ute i god tid, fråga efter önskelistor till syskonbarn och vara klar med paketen som ska skickas över halva landet för att komma i tid till jul. Det var innan jag kom på att vi tydligen hoppade över oktober i år och plötsligt befann oss i mitten av november.

Ärligt talat, visst har det gått väldigt fort?

Jag lär ju trängas ihop med alla andra där i december, det är då ett som är säkert... Sara the Grinch i  stans butiker som alla spelar årets Peter Jöback-julskiva på repeat tills tvångströjan känns som en trygg filt.

Jag får fylla på skumtomte- och julmustförrådet innan dess bara så ska jag nog överleva det i år igen.

Lite av allt-dagen

Sicken rörig dag det känns som att det varit idag. Lite udda telefonsamtal på werk, intressanta konversationer med kollegorna (som nästan alltid iofs), postverk som hävdar att folk inte bor där de bor, försvunna kreditkort hos låtsasmaken, eventuellt magsjuk låtsasmake, plötsligt köp av ny vinterjacka (megayeay!) och slutligen en bil som var lite mer trasig än väntat (of course...).

Bilen är då lagad nu i vart fall. Det tråkiga i kråksången var när de ringde och ville ha lov att byta även bromsskivorna, då de också var slitna. Så det var bara att göra och acceptera en räkning på tre gånger så mycket som tänkt. Å andra sidan fixade de min bakdörr gratis (i morse ville den inte vara med på centrallåset längre, eller för den delen låsas alls) och bytte till vinterdäck också. Kanske börjar de tycka synd om tjejen med den franska misärbilen som numera är stamkund.

Nu är jag då hemma, har mullermage (ingen magsjuka, bara Sara-mullermage) och försöker känna mig nöjd med att ha blivit klar med alla löner inför första lönekörningen imorgon, trots att jag nu har dubbelt så många arbetsgrupper att ha koll på. Läget under kontroll alltså. Precis så som jag vill ha det.

Plus lite muller.

Fransyskan

Idag var dagen då jag kom på att jag betalar för p-plats med motorvärmare sedan den 1 november... Bra att jag är helt med i matchen! Men det var ju perfekt dag att komma på det så att jag kan få en varm bil att köra till verkstan imorgon. Inget allvarligt den här gången, nya bromsbelägg ska på fram och lite annat småpill. Fungerande bromsar kan ju vara bra att ha, speciellt såhär års...

Däremot bråkade bilen när jag skulle byta en av lamporna fram; jag bytte till ny lampa enligt instruktionerna men fick den ändå inte att lysa. Och innan jag ens hade fått dit den nya blev det många vackra ord då kåpor skulle krängas av och på och lampan skulle lirkas fram. Jag antar att de gör även såna där småsaker till ett elände att byta själv, med flit.

Bättre begagnad

Snabbt var den flexdagen nästan förbi. Och jag har mest latat mig faktiskt. Bestämde att det var okej. Eller ja, jag har förvisso tvättat och hängt tre maskiner tvätt men det är nästan det enda nyttiga som har gjorts idag. 

Låtsasmaken har kommit hem, vi har lagat och ätit middag och nu sitter jag här och knådar min nacke i hopp om att den kommande huvudvärken ska backa ut igen. Imorgon måste jag nog ringa sjukgymnasten ändå. Det smäller som i nacken då och då, jag är alldeles öm mellan skulderbladen och det känns som att bäckenet och ryggraden valt att avsluta sitt samarbete för gott. Igår när jag handlade på Maxi med Lil'sis knorrade jag för varje vara jag sträckte mig efter. Som om bäst före-datumet redan var förbi sedan länge sen. Och riktigt så illa ska det väl inte få vara.

Så imorgon tar jag tag i det där. Hoppas jag.

Blir det mer av Downton?

I helgen såg vi avsnitt 6-8 av Downton Abbey och mot slutet av avsnitt åtta blev vi plötsligt varse om hur det kändes som att det var slutet på hela serien som var på intågande! Bara sådär! En snabb koll visade att avsnitt åtta faktiskt, med undantag för The Christmas Special som kommer visas i UK på jul, var sista avsnittet av tredje säsongen. Jag undrar om det verkligen var planerat att sluta som det nu gjorde för upptakten innan sa något annat (och vi har varit ganska bra på att gissa utgången tidigare), på mer än ett håll dessutom. Och slutet kändes som lite hastigt ihopknutet. Det var inte dåligt men så väldigt bra var det kanske inte heller.

Underbara Maggie Smith!

Självklart började jag söka efter svar om en fjärde säsong men hittade en artikel som skulle kunna innebära att det vi såg faktiskt var som det kändes; dvs det sista sista avsnittet. Även den här artikeln visar att det inte är helt klart än med en fjärde säsong och här låter det som att det i så fall skulle kunna bli en fjärde säsong utan flera av de bästa karaktärerna. Vill vi ha det verkligen? Jag undrar om jag inte hellre hade sett ett slut än en fortsättning utan The Dowager Countess (Maggie Smith), Lady Mary (Michelle Dockery) och Matthew (Dan Stevens).

Godnatt!

Jag har tagit flexledigt imorgon så jag känner mig lite trotsig mot tröttman ikväll. Jag skulle egentligen kunna somna stående men just för att jag faktiskt inte måste gå och lägga mig så vill jag inte. Väldigt vuxet.

Min lediga dag är planerad i städningens tecken, om jag nu inte lackar ur helt på den idén imorgon. Vi får se. Sen har jag faktiskt sett lite för lite film också, det är väl något som bör åtgärdas. För att inte tala om filmtidningarna som jag senaste tiden bara köpt men inte läst. Två Empire Magazine och en Total Film ligger och väntar, kanske vore något? Det är dessutom en aktivitet som kan utföras liggande, så det kanske blir det före toaborsten...

Nu ska jag vara lite snäll och bjuda mannen på varm choklad och se om jag orkar hålla mig vaken genom det senaste avsnittet av Greys Anatomy. (Fast är det samma snoozefest som det föregående avsnittet så vete tusan...)

Fars dag

Fars dag idag. Och jag blir faktiskt inte ledsen av att läsa på FB osv om allt firande som vänner haft med sina fäder. Det är fint och inget kan ändra det faktum att min pappa inte längre finns. Och så vet jag att även om han gjorde det är chansen ganska liten att jag hade firat honom i den bemärkelsen, det fungerade ju inte riktigt så mellan oss längre. Ett sms kanske han hade fått, eller troligare ett vykort.

Men när vi var små firade vi pappa och han blev alltid lika glad och stolt oavsett vad vi kom hem med. Om det så var egenhändigt ritade teckningar, pärlplattor eller köpta slipsar (pappa bar slips kanske 3-4 gånger under sin livstid). Stolthet är nog det jag minns från pappas ögon vid de tillfällena. 

Nån skrev på twitter att man inte borde fira Fars dag eftersom det är en så självklar uppgift. Men jag vet inte om jag håller med. Är det så självklart verkligen? Det borde kanske vara det men det är ju inte det. Och är det därför vi firar? Att det är kommersiellt kan jag däremot hålla med om, men det kan man ju å andra sidan välja själv egentligen. Att uppmärksamma personer man tycker är bra är väl dock aldrig fel, oavsett hur självklara roller de har eller inte.

Men nog är vi många som saknar idag. 

Happy blog

Alltså vädret just nu... Det får ganska underkänt faktiskt. Visst är det perfekt hänga-i-soffan-väder, men när man inte ska hänga i soffan är det mest bara besvärligt. Vi kom just hem till landet från en tur in till stan och jag skulle dra ut soptunnan till vägen inför nattens sophämtning. Jag skojar inte när jag påstår att det regnade horisontellt. Som en kall piska i ansiktet.

På vägen hem for vi också förbi gårdagens olycksplats där en man i vår ålder dog efter att en lastbil kommit över på fel sida och frontat in i hans personbil. Det låg fortfarande bildelar i diket och de höll som bäst på att bärga lastbilen. Riktigt otäckt. M passerade själv platsen bara 1,5 timme efter själva olyckan när han for hem från jobbet igår och jag får kryp i hela kroppen när jag tänker på det. Tänk om han packat ihop och farit hemåt bara lite tidigare? Nä usch.

Jag tycker verkligen inte att min rädsla för trafik är så märklig egentligen. Självgående bilar och snabbtåg måste vara framtiden.

Kvällens tv-tips!

Inte så mycket nytt kanske och inte heller några direkta mästerverk, men kvällens tv-tablå innehåller faktiskt flera sevärda filmer:

TV3 21.30: Knocked Up (2007)

TV4 21.35: The Kids are All Right (2010)

TV6 21.30: The Wedding Singer (1998)

Sjuan 20.00: The Truman Show (1998)

TV11 21.00: Pulp Fiction (1994)

Lite blandad kompott men över lag ganska lättsamma filmer. The Truman Show såg jag faktiskt om för inte så länge sedan, och märkligt nog tycker jag att den håller riktigt bra. Kanske är budskapet ännu tydligare idag än på 90-talet. Knocked Up ('På smällen') och The Wedding Singer är förstås de fånigaste men den sistnämnda är faktiskt fortfarande en av mina favoriter. Adam Sandler är långt ifrån alltid kul, men tillsammans med Drew Barrymore är han faktiskt riktigt charmig.

Har ni inte sett Pulp Fiction är det förstås nästan ett måste men annars skulle jag rekommendera The Kids are All Right (som jag recenserade här). Fast på TV4 får du en massa nyheter, väder och säkert nån lottorad på köpet så har du möjlighet rekommenderar jag att streama den från någon av alla de tjänster som numera finns (Netflix, Voddler, FilmNet osv). Den lär finnas på någon av dem.

Helg

I övrigt verkar vi inte vara några bra helgfirare direkt, jag och låtsasmaken. Jag har jobbhelg men även om jag egentligen stämplade ut vid halv elva så la jag undan jobbtelefonen för kanske 20 minuter sen. Då som först hade jag lyckats lösa en oväntat klurig bemanningsfråga under helgen. Men attans vad bra det känns när det är löst och samtliga verkar ganska nöjda! Nu hoppas jag att söndagens telefontid inte kommer med fler liknande situationer. Jag hade ju beställt en lugn helg?

Å andra sidan är låtsasmaken på jobbet också, så det är lite kvitt samma. Han for före lunch och känner jag honom rätt kommer han inte komma hem till en tidig middag direkt. Men det är han som ska stå för middagshandlingen så alldeles toksen hoppas jag inte att han blir. 

Sen står det ett par avsnitt av Downton Abbey i soffan med nämnda sällskap på min önskelista. Vi får väl se hur det blir med det.

Hoppas ni har en mysig helg!

Regnig vinter, ska det va nåt det?

Regn och rusk och mörker. Igår såg det ut att börja bli vinter med lite vitt på marken men när jag steg upp i ottan imorse hade det regnat bort. Och det både regnade och stormade så pass mycket att till och med vår mest tåliga katt, Rosa Luxemburg, som annars är ute i de flesta väder backade tillbaka då jag öppnat dörren för henne. Väldigt mysigt.

Men igår hade vi en väldigt trevlig kväll i vart fall. Vi umgick med 'vanliga gänget', åt lite gott och spelade spel. "Popkult" och "Ryktet Går", en variant av den gamla viskleken som var riktigt kul, blev det. Och så fick vi se hur fint U & G har fått sin mysiga lilla lya.

Hot och politik

Linda Skugge ber om ursäkt för att hon tog avstånd från feminismen i en artikel jag inte riktigt får totalt grepp om och Pär Ström slutar debattera jämställdhet efter hot (fast han ska bara en gång till ställa upp i tv-debatt ikväll först...). Två antagligen goda nyheter på jämställdhetsfronten idag alltså.

Jag ska villigt erkänna att jag varken kommer sakna Ströms "bidrag" i genusdebatten eller att jag för den delen kommer att erbjuda honom en axel att gråta ut på, men jag tycker att det är tragiskt när det är pga hot som människor drar sig ur den politiska arenan/debatten. Många är de idag som menat att Ström får känna av det nästan varje offentlig feminist (mig inräknad) fått genomlida sedan alltid, men det gör ju i ärlighetens namn inte något mer rätt. 

(Och jag tror inte heller att han kommer att göra någon större vidsynt reflektion av den jämförelsen heller.)

Ge mig en vadderad sopsäck då!

Jag börjar så smått undra om jag kommer att hitta en vinterjacka innan snön börjar smälta bort. Det verkar vara nån form av mission impossible. Eller ja, det kanske är jag som är det. I vart fall börjar det kännas så. Tre har beställts på nätet, provats och skickats tillbaka. Två var übertråkiga och den som (som väntat) var skitsnygg var just för liten. Tillbaka på ruta ett alltså.

Lite win dock; en kollega tipsade om storrea på BikBok så på vägen hem gick jag in och hittade en väldigt skön (men ev med tveksam kvalité) kofta för en hundring. Kändes lite win faktiskt. Även om den inte var festfin. Men den här frusna kroppen behöver koftor att gömma sig i. Och jag var snäll storasyster och köpte en åt Lil'sis också, fast i en annan färg.  Jag har varit lite gnällig på henne (med viss rätt dock) så jag tänkte att jag skulle fjäska till mig lite bättre position igen. Sån är jag!

Valet i amerikatt

Jag tillhörde dock inte dem som satt uppe tidigt i morse för att följa utgången i det amerikanska presidentvalet. Nog för att jag är intresserad, men inte så intresserad. Jag var kanske inte helt säker på hur det skulle gå, men nog trodde jag allt på Obama som vinnare.

Nu tycks det följa diskussioner huruvida valet till att börja med var så spännande och för det andra om det verkligen hade blivit så stor skillnad om Romney tagit hem det istället. Visst är det väl så att skillnaderna är ganska små, åtminstone på sina håll. Men ibland gör även små åsiktsskillnader stora skillnader i praktiken för människor som ska leva efter dem. Framför allt är jag kanske glad för kvinnornas skull att inte Romney vann. Och för "Obamacare". Och för jämlikhetsrörelsen. Obama kanske inte direkt skulle tillhöra den svenska socialismen men han är åtminstone inte riktigt lika 'out there' i sina åsikter i just de där frågorna, som den galna högern i USA. Och för det anser jag att Obamas seger är en liten seger för det medmänskliga samhället.

"Four more years", var segeruttalandet i morse. Jag kanske går händelserna i förväg men jag är redan nyfiken på vad som händer sen.

Ledig onsdag

Ledig dag idag och precis som under min lediga helg har jag spenderat kanske lite för mycket tid till att sova. Försöker övertyga mig själv om att det är mörkret som gör mig tröttare men det är nog bara en del av sanningen. Jag sover helt enkelt lite för lite mellan arbetsdagarna. Jag har svårt att dra mig i säng när jag blir trött och eftersom jag nu måste vara på jobbet före sju varje dag så blir det sällan mer än 6 timmar sömn per natt. Och det har aldrig varit mycket nog för mig. Inte som vana i vart fall. Så jag måste väl ta och skärpa mig lite.

Annars har jag spenderat den lediga dagen tillsammans med några tv-serier samt med de goda vännerna dammsugaren och tvättmaskinen. Och kattorna förstås, men de har i ärlighetens namn mest sovit. Och surat över dammsugarens framfart.

Imorgon (och 9 dagar framåt) är det åter dags för jobb. Återstår att se om jag kommer i säng i tid ikväll. Lär bli en extra utmaning nu när jag både haft sovmorgon och tantlurat under dagen.

Uppkopplad, at last.

Vi har varit utan internetuppkoppling i stan sedan igår morse och oj vad jag inser att jag är beroende av det när det inte finns. Visst, jag har 3G på mobilen (tack och lov) men det räcker som inte så långt. Och det blir lite som när strömmen gått och man tänker att man kan se på tv medan man väntar; allt jag kommit på att jag skulle kunna göra under tiden har nästan haft uppkoppling som krav. Så olidligt korkad man känner sig varje gång jag kommer på mig själv, typ en halv sekund efter "snilleblixten".

Man kan ju inte vara på topp jämt....

Nu är jag i vart fall på landet med stabil lina. Yeay!

Söndag

Och när tröttheten tappade greppet om mig blev helgen riktigt bra. Visst, det blev lite vänt på dygnet men jag klagar inte. Att sitta uppe klockan två på natten, dricka varm choklad under täcket i soffan och ha Downton Abbey-maraton med mannen i mitt liv; det är inte särskilt dumt det.

Idag har det inte blivit så mycket städande som det var tänkt, men det är på gång i vart fall. Nu ska vi  iväg en sväng och hämta vedklyven vi ska låna av svärisarna. Och köpa kattsand åt de fd stadskattorna som (i vart fall 2/3) trots tillgång till den största utomhuslåda du kan tänka dig, aka landsbygden, ändå envisas med att bajsa inomhus. Och jo, vi provade att ta bort möjlligheten och det blev lite av en disaster, kan man säga.  Så kattsand står på inköpslistan.

Vad behöver vi för att minnas?

Så allhelgonahelgen. Har funderat lite över det där de senaste dagarna. Om man bortser från den religiösa biten till vilken jag inte erkänner mig ens lite så kan jag väl tycka att det är fint att ha en dag då vi tänker lite extra på dem som inte längre har lyckan att finnas bland oss.

Å andra sidan så vet jag inte om jag personligen riktigt är i behov av just en sån dag. De finns som med mig ändå. Jag kan höra min kloka mormors råd (eller i vart fall så som jag tror att de skulle låtit) ibland och jag påminns om min snälla farmor varje gång lil'sis (helt ovetande, hon var så liten när de gick bort) kommer hem med en påse bridgeblandning. Lukten av smedja eller någon som röker pipa ger bilder av min morfar och volvo-taxibilar är för evigt förknippat med min lite sträva men kära farfar. Jag minns också hur min långa pilot-farbror brukade lyfta upp mig högt över huvudet och leka flygplan (till min skräckblandade förtjusning). 

Jag kan fortfarande minnas lukten av J, spädbarnet jag var personlig assistent åt och många är de tanter och farbröder på hemmen där jag jobbat som av olika anledningar fastnat i mitt hjärta lite extra.

Främst kanske jag fortfarande bär med mig saknaden efter pappa. Inte varje dag längre, men nära på, finns han i mina tankar, ömsom i glada minnen, ömsom mer ledsamma. Jag försöker att inte alltid återgå till de sista veckorna på IVA då vi nästan desperat försökte lappa ihop det som varit så trasigt trots att det pga den medicinska utrustningen mest blev envägskommunikation, men samtidigt är det sista möten som jag är innerligt glad att jag fick. Att vi fick, alla syskonen och pappa. Jag saknade pappa redan innan han somnade in, men den här definitiva saknaden är i vissa avseenden svårare att bära. Det är dock lättare nu att minnas och tänka på pappa som han var bortom sin nästan livslånga sjukdom. Min snälla, snälla pappa.

Så jag vet inte. Kanske behövs den här dagen, kanske inte. Kanske finns det ändå så mycket minnen i oss själva, i lukter, saker, situationer och annat som gör att vi aldrig glömmer. Å andra sidan skriver jag det här just idag, så det kanske inte är så dumt ändå.

Tröttlördag indeed!

Vaknade klockan sju, steg upp, låste upp kattluckan och gick och la mig igen. Sen låg vi kvar i sängen till typ elva, såg konstiga saker på youtube och sov i omgångar däremellan. Steg upp, gjorde brunch som vi åt i soffan framför tv:n. La oss i soffan och somnade efter halva det senaste TBBT-avsnittet. Vaknade, satte igång senaste New Girl-avsnittet och somnade efter halva.

Sådär har det alltså varit hela dagen. Jag skulle ha kunnat sova stående nästan. Känner mig snudd på överkörd av en ångvält. Nu är mitt kära M ute och skruvar med nåt i carporten och jag försöker mitt bästa att vakna till liv. Jag menar, det är ju snart mörkt ute igen!

Har jag fått nån form av sömnsjuka? Lite frisk luft kanske gör susen. Over and out (pun intended)!

Ungefär såhär
(stolen from the internetz)

Godnatt!

Jamen se nu är det ju helg, kinda. Vi har ganska nyss kommit hem till huset, till bästa katt-trion. Även denna arbetsdagen blev lite längre än beräknat men jag kunde stöka undan en massa saker så att jag slipper komma in till en stressig måndag efter helgen. Det känns värt mycket. Och jag tokgillar ju att vara på mitt jobb, så det är inte alls som att jag klagar. Egentligen blir jag nog mest stressad av pressen att inte jobba så länge som jag känner att jag behöver för att få saker färdigt. Knasigt, jag vet.

Efter jobbet har jag hängt med Simon-vännen och med M. Vi for och handlade, åt middag på Thairestaurangen (den på rätt sida av älven förstås) och satt sen hemma och pratade, drack te och kaffe från Simons tjusiga kaffemaskin. Oerhört trevligt. 

Nu tänker jag sova tills jag vaknar av mig själv. Jag hoppas bara att den inre klockan också tar helg och inte studsar igång vid halv sex på morgonen som den gjort hela veckan hittills. Men det är väl bara att boota om i sleepläge igen om det händer.

Virrig jag

Läggdags så. Jag har ägnat en stund åt WoW; odlat lite käk (ny skojig företeelse), befriat pandor och slagits med elaka blommor och råttor (!). Så nu är jag redo för sängen. Lite senare än planerat. Igen.

Imorgon hoppas jag att jag inte fortsätter min bussförvirring (glömmer att gå av, hoppar på direktbussar som inte alls går dit jag ska osv, återkommande företeelse den här veckan) utan kommer mig till jobbet som tänkt. Inte för att jag har något emot promenader men det känns ju onödigt att ödsla busspengar på att åka till andra sidan av stan för att sen behöva gå tillbaka in till stan och jobbet... Kan man ju tycka.

Ibland lyckas jag roa mig själv på de mest oförutsedda vis.

Godnatt!

Snart helg!

Hemma efter en lång dag på jobbet. Har gått upp till heltid från och med idag tydligen och det firades med en 12-timmars arbetsdag. Men jag fick faktiskt mycket gjort fram mot kvällen och jag ville få undan en del idag så att jag lättare kan uppnå målet att gå hem tidigt imorgon. Helst redan vid halvdag, det skulle vara ganska skönt det. Och det är alltid lite svårare att få saker gjorda när telefontiden fortfarande är igång och då kontoret är fullt befolkat. Jag har en deadline på måndag lunch och jag är inte långt ifrån att vara färdig, vilket känns bra. Då kanske jag kan släppa jobbet i helgen och bara vara ledig.

Vad jag ska göra vet jag dock inte. Jag försöker mitt bästa att boka in låtsasmaken på en "trängas-i-soffan-framför-film"-kväll och det ser ut att gå vägen. Stora krav jag har, va?