söndag, november 18, 2012

Darkly dreaming Dexter

Idag har det varit Dexter (2006) hela eftermiddagen nästan. Vi hade bara sett första avsnittet av sjunde säsongen så vi låg lite efter. Nu har vi sett fem avsnitt till. Första började ju helt klart väldigt spännande, men jag är inte helt övertygad om att man lyckats bibehålla den höga nivån hela vägen. Det känns inte alltid logiskt *det som skett (i den mån det nu kan vara det i en sån serie). Som att saker sker mer isolerat än i ett större sammanhang. 


De första fyra säsongerna var serien rakt igenom bra. Fjärde, med Trinity-mördaren, var verkligen en riktig höjdare; en säsong som jag fortfarande håller som något av det bästa jag sett i någon tv-serie. Men sen har det varit lite segare, tycker jag. Jag var inte topp-förtjust i Lumen-historien i säsong fem och de religiösa spörsmålen i (framför allt början av) säsong sex fick mig nästan att himla med ögonen ibland. Gemensamt för båda säsongerna är dock att de tagit sig riktigt bra mot slutet. 

Det är inte som att jag är i närheten av att vilja sluta se; verkligen inte. Jag tror snarare att det är så att jag har fått lite högt ställda krav efter de riktiga toppsäsonger jag upplevde tidigare. För bra är det fortfarande. Och spännande. Men det känns som att det slarvas mer med handlingen. Å andra sidan gillar jag vändningen som tagits; att fortsätta på samma sätt som i de första sex säsongerna var kanske inte hållbart. Men frågan är om vändningen gjorts så bra som den kunde gjorts?

Men var så säker; jag kommer hänga med hela vägen till slutet. Som väl blir efter denna eller möjligen en åttonde säsong?

*(Som exempel: han flyttar ut från sin lägenhet och hem till sin syster men lämnar sitt barn och nannyn kvar i lägenheten utan att det ens lyfts på några ögonbryn?)

Inga kommentarer: