Betyg: 3/5
Mhm, så var Twilight-sagan all. Bella (Kristen Stewart) är 'nyfödd' som vampyr och måste tygla sina nya egenskaper och sinnen. Samtidigt har hon och Edward (Robert Pattinson) ett nytt orosmoln; dottern Renesmee (Mackenzie Foy), hälften vampyr, hälften mänsklig. Hon växer flera månader per dag och ingen vet vad hennes öde är. Hur länge lever hon med den utvecklingstakten?
När så en vampyr utanför Cullen-släkten får syn på barnet meddelar hon de styrande vampyrerna Volturi att familjen har bitit och förvandlat ett barn, vilket bryter mot reglerna. Volturi har nu en anledning att möta Cullens, försöka vinna över de vampyrer de behöver och döda resten.
 |
| One big happy family? |
Den sista filmen, Breaking Dawn Part 2 (2012) var inte den bästa, men den var inte heller dålig. Av någon anledning fick jag mer känsla av ungdomsfilm än tidigare. Sista boken är komplicerad (och bitvis mer än nådigt märklig) så på sätt och vis får jag väl säga att de lyckats bra att få den upp på bioduken, men trots att det blev två filmer så kändes det hastigt och bitvis lite platt i den här avslutande delen. Mycket beror på att spänningen mellan karaktärerna, det som på flera sätt höll uppe historierna i de fyra tidigare filmerna, nu nästan är helt borta.
Skådespeleriet är det inga större fel på. De återkommande rollerna är väl inövade vid det här laget och det känns hackigt bara bland ett par av birollerna. Den riktigt lysande stjärnan, trots all weirdness som omgärdar själva rollen, vill jag ändå utnämna Michael Sheen till. Hans prestation som Aro, Volturis ledare, är ganska häftig faktiskt. Och i övrigt tycker jag att Taylor Lautner som Jacob kanske växt mest och faktiskt överglänser vampyrparet just i skådespel i den här filmen.
Effektmässigt känns det som att regissören Bill Condon av någon anledning lagt i backen sedan den tidigare filmen. Det känns betydligt plastigare, mer tv-films-liknande ibland, även om det också finns scener som är snyggt gjorda. Däremot gillar jag lättsamheten som är genomgående, trots den annars ganska allvarliga handlingen. Det är lite underfyndig humor, lite driver filmen med sig självt, och det gillar jag.
 |
| The Volturi |
Bäst är nog ändå nästan slutet. Jag gillar vad de gjorde av det och jag förstår vad Stewart menade när hon i en intervju sa att de ändrat på det fast spunnit vidare på detaljer som finns i boken. Det var snyggt gjort och funkar berättar- och filmmässigt bättre.
Och så får jag kanske erkänna att jag allt fick lite gåshud när alla skådespelare som varit med genom filmerna (väldigt många av de tidigare återfanns inte i denna den avslutande delen) visades en och en före eftertexterna. Fem filmer blev det, som alla haft en imponerande hängiven skara fans som skapat egna världar från böckerna och filmerna ute på nätet. Det är ju ändå lite häftigt, om man nu kan tänkas höja tanken över att det "bara är en tjejbok/-film".
Betyg på avslutningen blir 3/5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar