Alla har vi varit små

Vaknade av klockan halv sex, alldeles tyst i lägenheten i övrigt. Steg upp, gick tyst runt för att se var nytrollen kunde tänkas sova nånstans. Det tog nog nästan två minuter innan de dök upp, och jag tror att de kom från under min säng. Sträckte lite på sig, och sen full fart igen.

Börjar undra om det inte var apor vi fick hem igår. De klättrar och klänger lite överallt och jag måste tänka i förhand på eventuella faror då de tycks helt orädda för var de tar vägen. Sötnosar.

Börjar minnas att mina stortanter också varit såhär små och nyfikna en gång i tiden. Speciellt Smilla, som bodde ensam med mig som kattunge det första året nästan. Hon var ju också överallt, skulle hänga med på allt, sitta på min axel om jag så diskade, satt vid datorn eller vad som. Hon var så nyfiken att hon trillade ut från fönstret på fjärde våningen en gång när nån annan var hemma med henne. Hon landade i en buske, fick en millimeterstor reva på ena trampdynan men var i övrigt bara lite skrämd. Ett dygn senare var det bortglömt och nyfikenheten tillbaka igen. Sedermera lärde hon sig dessutom att öppna fönster...

"Nog är det bättre men inte är det bra"

Som jag skrev förra veckan så tog det drygt 1,5 år att komma över musikalavsnittet i Grey's Anatomy. Jag kom dock över det och har sedan förra veckan sett 16 avsnitt (hur är det möjligt?). Tur det är en serie jag kan göra annat till samtidigt. För superduperbra är den faktiskt inte, jag blir lätt less på de stundtals gnälliga karaktärerna och på det faktum att allt ska vara så väldigt dramatiskt hela tiden. Är det nån av de där läkarna som själv inte varit nära döden åtminstone en gång och som tvingats opereras på av sina kollegor?

Anyway, nu har jag just sett "What if"-avsnittet som var nästan lika störtlöjligt som musikalavsnittet. Som nån slags high school-variant av serien. Där duktiga tjejen har rosa ylletröjor. Huga. Vad ville de säga med det avsnittet? Nej, ska jag lyckas ta mig igenom resten av säsongen får jag glömma det där avsnittet och se svagt hoppfullt framåt.

Nya relationer

Det skramlar, rasar ner saker, tassar osynligt förbi och det pips ibland. Väldigt ovana ljud här i lägenheten. Men det är mysigt. Den äldre, som var mer tillbakadragen är plötsligt den som vill vara nära mig mest hela tiden, fast med viss reservation. Jag får inte riktigt hålla än och det kräver stor självdiciplin från min sida för att inte ta tag i kissen och burra ner ansiktet i pälsen mest hela tiden, så som jag gör med kattfamiljen på landet. De här är inte vana än, inte tillräckligt trygga i att vara hos ytterligare en ny personalstab och jag känner inte deras personligheter alls än. Men det ska bli spännande att få göra det.

Men jag tror att de är minst lika nyfikna som jag.

Familjen expanderar!

Inte i mänsklig form dock (om nån nu trodde det...). Efter mycket funderade och övervägande, samt besök hos jourhemskatter kom idag två nya familjemedlemmar som, åtminstone på prov, ska få bo hos Bea (och oss) framöver. Förhoppningsvis permanent och i många år framöver. Träffa Beth & Nova:

Beth 1,5 år

Nova 5 månader

Sicka finisar va? Beth kommer ursprungligen från Vilhelmina och trots att hon är tre gånger så gammal som Nova är hon mindre. En liten pyttekatt är vad hon är! Och lite rädd, än så länge. Men så har hon varit här i knappt en timme. Nova är också lite försiktig just när det gäller kontakt men rusar fram som ett jehu och undersöker lägenheten och hittar nya bus i varje hörn. Hon har fått sitt halsband, som tydligen ger upphov till en hel del kli. Men förhoppningsvis vänjer hon sig snart. Så snart Beth (vilket antagligen kommer bli Betty eller nåt annat rätt snart) känner sig lite mer bekväm vid mig kommer hon få sitt fina röda också.

Så ikväll är jag här och välkomnar de nya i familjen medan lil'sis jobbar. Sicken lyx!

Jag tror att jag har en fobi

Jag, M och lil'sis var på en djuraffär idag. När vi gått runt en stund sa M "Du ska nog inte titta där", samtidigt som han kom runt ett hörn mot mig. Min ormpanik gick från noll till hundra på inget alls och jag tror, av döma av hans ansiktsuttryck, att han genast insåg sitt misstag. Och trots att han upprepade "Men det var inget, det var inget" ett antal gånger så stod jag ändå plötsligt med tårarna rinnande som fastspikad i golvet samtidigt som jag ville, men inte kunde förmå mig att springa ut.

Först när jag på riktigt hörde honom säga att det bara var en plastorm* och trodde på att han inte dolde en riktig orm i nåt terrarium runt hörnet gick det upp för mig vad som hände. "F-n, jag måste nog göra nåt åt det här." M: "Mmm, jo, troligen."

Ett stolt ögonblick, att stå och böla i panik mitt på golvet i en affär liksom...

*Jag är inte förtjust i såna heller, men brukar oftast bara bli lite skrämd av dem, inte gå i full panik

Huvudvärk from hell

Jag fick nån form av panikmigränattack igår. Sådär märkligt aggressiv. Jag fick faktiskt lite småpanik där en stund men M lovade att jag inte skulle dö ("inte just nu iallafall") och höll mig i handen när jag låg i sängen och försökte hålla mig från att kräkas, tills det värsta hade gett med sig. Men en liten stund var jag faktiskt nästan övertygad om jag höll på att lämna in.

Idag har jag också haft lite huvudvärk, men inte alls i närheten av samma nivå. Jag kom just också på att jag missat att dricka te idag. Så det är nog mer sådan huvudvärk. I kombination med att jag har glasögon istället för linser och de är det lite sämre styrka i. Men jag fick äntligen fart igår och beställde nya linser som jag hoppas ska komma tidigt i veckan. Sen nån dag får jag väl vara duktig och gå och prova ut nya glasögon också. Det vore lite på tiden det också...

Kvällens tv-tips

Sent omsider kommer kvällens tv-tips; Gone Baby Gone (2007) som visas kl 21 på Kanal 5. Baseras på boken med samma namn av Dennis Lehane, som även skrivit böckerna bakom Mystic River (2003) och Shutter Island (2010).

Ben Affleck står för regin, Casey Affleck, Michelle Monaghan, Morgan Freeman och Ed Harris återfinns i rollistan. Riktigt bra! (Och läs gärna Lehanes böcker också!)

Film eller OS?

Ser att jag missade att tipsa om film på en av de bättre filmkvällarna på tv på länge. Men å andra sidan ser väl alla ändå på OS nu? Om inte så går det en bra film även imorgon kväll som jag kan tipsa om. Återkommer om det imorgon, nu ska jag tillbaka till den första världskriget-film som M valt åt oss ikväll.

Charmig i sin trumpighet, från OS-invigningen

Lördag

Vaknade tidigt som vanligt idag men sen blev det faktiskt ändå en lång sovmorgon. M som var bakis hävdade att han inte kunde fortsätta sova om jag inte låg kvar, så ja då var jag ju tvungen att ta lite sovmorgon... Stackars mig!

Rosa Luxemburg 'hjälper till'

Sen har jag städat bilen, min bil den här gången. Försökte få M att hjälpa till men han ville helst ligga i soffan idag (men han hävdar bestämt att han inte är bakis...) så jag fick en av de fyrfota till hjälp. Eller ja, hon sprang mest runt inne i bilen samt åt upp ett par döda insekter hon hittade, så hjälpen var väl lite sporadisk, kanske man kan säga. Men nu är jag klar, efter två timmar. Jag borde verkligen städa bilen oftare så att det går fortare. Men av någon anledning skjuter jag alltid på det. Funderade under tiden jag städade om jag inte ska skriva in en tid i kalendern för att på så vis inte lika lätt 'glömma bort' det.

Imorgon ska vi till stan för lite ärenden så då blir det bra att fara till biltvätten också och få den ren på utsidan också.

Helg!

Inte för att låta det här bli en tröttblogg igen, men satan i gatan vad trött jag varit idag efter jobbet. Men trots det har jag faktiskt inte sovit, fast det var planen. Nä jag skjutsade M och hans vänner till Nydalasjön där de hyrt en bastuflotte, for och handlade och begav mig ut till min fina kattfamilj som fick fisk i stora lass. Kanske inte behöver nämna att det varit tre jäsande pälsdjur omkring mig sedan dess? De har inte gjort många knop vill jag lova...

Inte jag heller, i och för sig. Jag fick som för mig att börja se Grey's Anatomy igen. Eller jag började egentligen redan igår. Det kanske är dags nu, tänkte jag, att komma över det där vedervärdiga musikalnumret de gjorde för gott och väl över ett år sedan (långsur, jag?). Så nu har jag sträcksett x antal avsnitt och är en bit in i senaste säsongen.

Och alldeles för en stund sen landade jag i soffan framför OS-invigningen som jag önskar att jag sett från början för den verkar då väldigt häftig. Har sett en halvtimme nu, bl.a när Drottningen (den sura damen som jag bara inte kan motstå att gilla av okänd anledning) och James Bond 'hoppade ner' från en helikopter över arenan. Och just nu är det en kavalkad av engelska hits. Cool show, som jag förstår att självaste Danny Boyle har regisserat.

Men nu ska jag lämna soffan och bege mig in till stan och hämta hem M som tydligen kände sig färdig med sin utekväll (efter bastuflotten) och ville komma hem.

SEN ska jag sova. I en evighet.

Torsdag

Trött idag med. Var på jobbet en timme före schemat så att kollegan fick sovmorgon och jag gick hem nästan en halvtimme senare än utsatt tid. Men det är mycket just nu och allt har inte hunnits göras under min semester så jag ligger lite efter. Men jag hoppas det ska lösa sig det med. Idag fick jag dessutom vara lite sträng och besvärlig, något som kommer med jobbet ibland när det krisar, men som inte känns så kul alltid. Jag har ju varit på andra sidan och vet hur det är. Klurade faktiskt länge efter att jag lämnat jobbet på om jag inte skulle kunna lösa det på nåt annat sätt ändå, men jag tror inte det dessvärre. Så är det ibland.

Ikväll blir det inget mer avancerat än några tv-serieavsnitt på datorn, tror jag. Även om det är fint väder så orkar jag bara inte ge mig ut och börja rensa land och rabatter. Det får bli till helgen.

Slö-Sara

Efter att ha somnat på soffan (dekadens!) kände jag att jag kanske skulle gjort något mer nyttigt idag än bara plockat jordgubbar, städat undan på gården och tömt/fyllt en diskmaskin. Så nu bakar jag nån form av fusksurdeg. Vi får väl se hur det blir. Inte för att jag egentligen gör så mycket nu heller, hushållsassistenten gör det mesta, får jag väl erkänna, men när bröden väl blir färdiga (och ev goda?) så kanske det känns som att jag gjort nåt gott iallafall...

Fest på the crazy people's vis!

Ja just det, jag har ju också hunnit vara på lite festligheter med mina gamla nattkollegor. Fem kollegor var vi, med några respektive och en mycket charmig nästan-3-åring. Och som ni ser på det här toppfotot hade vi väldigt roligt, även efter att barnet lagt sig:

På riktigt var det en lyckad kväll, även om den blev så sen att det blev lite extra gäspningar på jobbet dagen efter. Men det var det värt och jag hoppas att vi träffas för fler liknande kvällar snart!

Ledig dag ska vara ledig?

Jag hade ju faktiskt tänkt vara duktig och jobba ifatt lite vad gäller trädgårdsarbete idag när jag är ledig. Men så just som jag skulle gå ut började det dåna av regn på taket. Så jag tänkte att nja, kanske inte ändå. I ärlighetens namn så varade skuren knappt i två minuter men det har varit mulet, småkyligt och känts som att det ska börja igen när som helst så det har inte lockat att gå ut. Men jag borde väl kanske. Vi får se hur det artar sig senare. Annars finns det alltid städbehov inomhus, det är inte som att jag behöver gå sysslolös direkt.

Jag var förvisso ute och plockade jordgubbar i landet. Vi hade inte riktigt förväntat oss att det skulle bli några nu när vi grävde om det, men lite tycks det bli. Så jag passade på när jag ändå var ute för att få schysst täckning på telefonen medan jag pratade med lillebror (i nästan två timmar). Det får man nämligen utomhus här numera. Om man har tur, vill säga.

Och apropå jordgubbslandet. När vi grävde upp det dök det upp en och annan potatis eftersom den delen vi utökade landet med tidigare varit potatisland. Jag kastade bort de jag träffade på men M tyckte det var onödigt och lät de vara kvar 'och förmultna'. Behöver jag säga att vi nu och då fått gå ut och plocka bort potatisen som växer upp genom markväven intill jordgubbsplantorna?
*insert told-you-so-dans*

Nu ska jag bara försöka hålla mig från att äta upp alla jordgubbarna själv och vara rättvis och dela med mig när M kommer hem...

Tillbaka

Idag är jag ledig efter att ha mjukstartat med två arbetsdagar efter semestern. Det är märkligt hur jag varje år nästan glömmer att jag haft semester sekunderna efter att jag kommit in på arbetsplatsen. I och för sig känns det inte riktigt som på förra platsen; jag är inte lika säker på alla uppgifter än och är ganska  nervös stundvis över att jag är ensam ordinarie på serviceenheten ända till slutet av augusti. Den stora prövningen väntar antagligen nästa vecka då assistenttimmarna ska vara färdigräknade och klara för att rapporteras till försäkringskassan. Mycket papper blir det och mycket ska dubbelkollas och måste bli rätt och jag har bara hunnit göra det en enda gång tidigare. Men jag är ju inte ensam och har dessutom snälla och hjälpsamma enhetschefer på plats så det ska nog gå vägen det med.

Men det känns bra att vara tillbaka på jobbet. Det ska bli spännande att se vad som sker i höst. Jag hoppas få jobba ännu lite mer, helst heltid och det ser inte helt olovande ut.

En släkthelg

Puh! Så var helgen över! Ganska stressig sista helg på semestern, men det är väl bra att tempot kommit igång inför allvaret. Fast egentligen tycker jag ju att jag/vi har haft en ganska bra tempo hela "semestern". Men det är alltid lite extra mentalt dränerande med stora släktkalas, speciellt för mig som egentligen trivs bäst ensam i min trygga sfär med de absolut närmast sörjande, och som gillar egentid kanske lite mer än vad som är brukligt ibland.

Så i helgen drog vi till med två släktkalas på en enda gång. Först lunch hos mamma, sen tidig middag hos M:s föräldrar ca 7 mil bort, och efter några timmar där tillbaka igen till mamma en liten stund. Mycket farande blev det alltså.

Många jubilarer på släktkalaset hos M:s familj

Till mamma hade tre mostrar, en morbror med fru, en kusin med make samt min storebror med två av hans tre barn hade begett sig för att träffas och fira lite jämna födelsedagar. Det blev väldigt trevligt, det var roligare än jag väntat mig att träffa släkt jag inte sett sedan 90-talet (i de flesta fall). Liiite för många "Har du sett vad lik Lillan* hon är" och "Hon ser precis ut som Lillan gjorde, minns du?" på klingande skånska kunde jag höra bakom min rygg, men det var väl okej. Och det kändes faktiskt som att de flesta på riktigt tyckte att det var kul att träffas. Jag fick se kort på många av alla de mostrar, morbröder, kusiner, kusinbarn, kusinbarnbarn (?) osv som inte var där, samt lova nästan dyrt och heligt att jag skulle ta med min trevliga man (!**) och komma söderut på nästa års släktträff.

Äldst och yngst i syskonskaran; storebror Christer
och lillasyster Bea, 20 års åldersskillnad

Storebror och jag ses inte heller så ofta och nu var det säkert 4 år sedan sist, så det var hemskt roligt att kunna få tid att prata ikapp. Vi har av olika skäl inte varit så bra på att höras, men kanske blir vi bättre på det nu. Det var på riktigt jobbigt att säga hejdå. Jag vill bo nära alla mina fem syskon, det vore helt klart det ultimata. (Och det är ju inte mitt fel att fyra av dem inte valde att följa efter upp till ljuvliga norrland, inte sant?)

Sådan faster sådan brorson? På promenad i Ratan

Idag blev det lite extra släktkalas; kusinen, storebror och mamma kom förbi och plötsligt skulle vi i vårt lilla röriga hus husera 7 vuxna och 2 barn på fika. Inomhus dessutom eftersom det började regna just som vi skulle duka ute. Lite jobbigt var det med husesynen eftersom vi har det just ganska stökigt med allt ofärdigt (och just nu väldigt ostädat), men jag tror de hade överseende. Jag tror dock att både jag och M blev lite uppstressade av det. Men det blev många goda råd från min byggnadsarbetande bror, så det var lite win samtidigt.

Båda mina fina brorssöner; Simon och Anton

Kort (jodå) redogörelse av en del av en händelserik helg. Nu är det dags att sova och ladda för jobb imorgon. Hur det känns är en heeelt annan historia...

*Lillan är min mamma, yngst av 7 (egentligen  8) syskon

**Såklart han är!

Kattskaffartagen

Lil'sis har bestämt att det blir katt i ett antal år framöver för hennes del så idag var vi och tittade på två ställen tillsammans med en kvinna från djurskyddet. Det känns väldigt vettigt att köpa katt därifrån, de gör ett ordentligt bra jobb. I gengäld får man en frisk, veterinärvårdad, kastrerad och vaccinerad katt och räddar någon som annars skulle gått ett oklart öde till mötes. I det här fallet blir det två kattor.

Jag skulle vilja ta med alla hem, men efter ett besök i kvinnan från djurskyddets hem där det för närvarande huserade upp emot 20 katter i blandade åldrar (bl.a två kattungekullar) så känner jag att kanske inte alla ändå... Men jag skulle vilja rädda alla till bra hem. Samt blunda hårt med öronen för de sämre historierna om hur de kom till djurskyddet. Människor är känslokalla ibland verkligen. Speciellt när det kommer till katter, tydligen.

Vi får se vilka det blir som Bea/vi får äran att bli personal åt. Hon har inte riktigt bestämt sig än. Men det blir två i vart fall, något av de paren som följts åt sedan starten. Det vore synd att dela på dem. Och inga av de mindre kattungarna, de är det lättare att hitta hem till ändå. Visst är det mysigt med kattungar, men de växer ändå upp så snabbt.

Jag är glad att jag stödjer djurskyddet när jag ser vad de gör och för vilka (inte bara katter, förstås). Jag fortsätter hoppas att kattägare förstår vikten av att kastrera sina katter, oavsett kön. Katten mår bättre och vi slipper få oönskade kullar till världen som i bästa fall kan skänkas/säljas för ingenting till personer med blandade syften. Det finns alltid katter på djurskyddet att köpa, just nu behövs inga nya. Så ta hand om din katt!

Helgen är planerad

Ikväll laddar vi med hembakad pizza, lite godis och en film. Imorgon väntar inte mindre än två släktfester. Först en på min sida, sen en på M:s. Mamma fyllde 60 år tidigare i år och min tillresta storebror har fyllt 40 så det blir lite sommarfirande och ett tillfälle att träffa lite släkt. Förutom min bror och två av hans barn (varav inga jag träffat på nästan 4 år faktiskt, hemskt nog) kommer det visst ett par mostrar, nån morbror och ev nån kusin också. Personer jag inte träffat sen jag var tonåring, tror jag. Så det blir spännande. Jag hoppas att jag fortfarande minns lite skånska...

Efter lunch med min släkt far vi vidare hem till svärföräldrarna och firar deras 50-åriga bröllopsdag tillsammans med M:s systrar med familjer samt lite andra släktingar. 50-årig bröllopsdag är minsann lite imponerande! Klart jag hoppas att M och jag ska hänga ihop minst så länge också, men det är ju lite ovanligt nuförtiden. Vi får jobba på det och hoppas på det bästa.

Bäddat för en väldig massa trevligheter imorgon alltså. På söndag får vi väl vila upp oss med den sista målningen som vi släpat lite med nu. Sen är det tillbaka till jobbet igen som gäller på måndag morgon. Längtar lite efter det med faktiskt.

Ögonblick som förändrar livet

Och jo, apropå boken, Annika Östberg - "Ögonblick som förändrar livet"; jag är snart klar med den, eller jag har kanske en knapp fjärdedel kvar. Det har varit intressant läsning på flera sätt. Eftersom den sträcker sig över så lång tid blir det lite nutidshistoria i det hela, speciellt i utvecklingen av amerikansk rättspolitik, utvecklingen av fängelseregler osv. Jag hade nästan velat ha mer av just det. Jag vill lite ha mer av det mesta egentligen. Det blir väldigt kortfattat när man ska beskriva ett liv från tonåren på 60-talet till idag på drygt 250 sidor.

Jag är lite kluven till hela boken än så länge. Eller snarare innehållet. Det finns så mycket värderingar och politik i det hela. Och ibland kan jag som läsare ana att det kanske finns en annan version, eller snarare kanske en annan upplevelse av det som Annika berättar. Som i alla levnadshistorier, såklart.

Men det är en bra bok, intressant och ganska spännande. Jag har haft svårt att lägga den ifrån mig, vilket jag fått göra ganska ofta. Så jag kan definitivt rekommendera den. Lite jobbigt bara känslan av att vilja ha mer, veta mer, få mer uppföljning av tidiga händelser, svar på frågor som lämnats hängande osv. Det jag tänker på mest, och som nog ingen kan svara på egentligen, är vad som hade hänt om Annika släppts efter 12,5 år, vilket var det hon mer eller mindre lovades från början. Det som till sist blev 28 år (plus 2 år i Sverige). Och det hade varit intressant att höra hennes mammas perspektiv, från början till slut.

Men ja, jag kan absolut rekommendera den!

Sista semesterdagen

Idag har det varit strålande solsken och hällregn, samtidigt. Jag hade tänkt gå ut och måla tidigt imorse när jag steg upp, då det var molnigt och svalt, men ställde mig och bakade scones istället eftersom vi inte hade nåt frukostbröd. Och redan under frukost fastnade jag åter i min bok, Annika Östberg självbiografi "Ögonblick som förändrar livet". Jag la mig sen i soffan och läste tills dess att jag somnade, med en katt kurrande intill.

När jag vaknade ropade M att det var soligt ute och att vi kanske skulle ta tag i målandet ändå. Men när jag kom ner och klev ut på trappen ca 3 minuter senare var det hällregn. "Fast solen skiner fortfarande", sa M. Jo, det gjorde den...

Istället fick nedervåningen lite snabbstädning. Är det något som försummats i sommar när det gjorts så mycket utomhus så är det städningen inomhus. Men det lär komma regniga helger framöver som får bli städhelger. Jag skulle tro att dammråttorna och stöket stannar där de är tills dess.

Dansa regndans kanske?

Och just som jag publicerat solskrytinlägget öppnades himlen utanför fönstret. Men det är redan över så det verkar inte ha varit en repris på vad vi upplevde i stan tidigare idag. Frågan är om jag ändå behöver gå ut och vattna. Hoppas inte hoppas inte hoppas inte*.

*Inte för att det är så farligt jobbigt att vattna egentligen men eftersom det inte kommit så mycket regn i sommar är vattenståndet i brunnen för lågt för att det ska räcka att vattna med vilket betyder att jag/vi måste springa in och ut i huset och fylla på vattenkannan sisådär 12-16 omgångar beroende på torka ute. Inte jättekul.

Bortaregn och återfunnen fotolusta!

Udda väderdag idag. Vi hade strålande sol som stekte min stackars pigmentlösa hud under tiden jag målade brädorna till de nya fönster- och dörrkarmarna ett först varv. Då vi varit lite snåla med dagsutflykter diskuterade vi om vi kanske skulle ta oss iväg på något och fastnade för idén att göra lunch i stan och ta med till nån mysig plats längs med Umeälven. När vi väl lämnat vårt solparadis möttes vi halvvägs av ett ofantligt hällregn med åska. Just vår tur.

Perfekt picknick-väder

Så det blev istället lunch på Costas i stan i hopp om att regnet snart skulle ge sig. Men icke. Efter ett par butiksbesök i stan tog vi bilen till Västerbottensmuseet på Gammlia och besökte den väldigt intressanta utställningen i svartvitt dokumentärfoto från 70- och 80-talet som annars hör hemma på Moderna Museet (där jag också besökt det en gång tidigare). Väldigt intressant! Jag har en hel massa funderingar i huvudet efter det och hade nog ett nästan färdigformulerat funderar-blogg-inlägg i huvudet när jag gick ut därifrån. Vi får väl se om jag nånsin får ner det i skriven form.

Rekommenderad fotoutställning

Jag blev i vart fall väldigt taggad på att plocka fram min gamla analoga kamera och sätta i svartvit film och bara go nuts. Bortom alla digitala, (sönder)redigerade färgbilder med uppdragna färgskalor och ständigt perfekta motiv som jag är så oerhört spyless på och som helt dödat min inspiration där för ett par, tre år sedan. Vi får se vad som blir av det, men just nu älskar jag lusten som tändes. Bra fotoutställning, med andra ord!

Regnet gav dock aldrig med sig så vi for hem till landet igen och möttes av torra vägar ett par mil innan hemkomst. Väl hemma avslöjade de kvarglömda filtarna att det nog kommit en liten skur i vart fall, men de var inte genomblöta så det kan inte ha varit mycket. Vi kanske skulle stannat hemma och gjort picknicken vid havet istället...

Avoiding catfight

Vi upptäckte bråkkatten ute i trädgården ikväll när vi kom hem. Modig/dumdristig katt som kommer hit trots att alla våra tre var ute, tillsammans med grannkattkompisen och så vi två i personalen då. Vi lirkade in våra tre just som 'vaktkatten' Rosa insåg att det var något lurt på gång. Så nu sitter hon här inne med nosen tryckt mot den låsta kattluckan, uppenbart missnöjd över att någon annan tillåts vandra över hennes revir... Behöver jag säga att personalen inte direkt fått nöjda blickar ikväll?

Till vårt försvar så är det ju en ovanligt stridslysten katt och veterinärbesöket som följde förra (kända) fighten var varken roligt för kissen eller för ekonomin.

Det tar sig!

Jodå, jag lever och mår bara bra, även om det varit lite tyst här i ett drygt dygn. Andra saker har tagit tid bara. Som väntat vaknade jag upp med ett betydligt bättre humör igår så min lilla dipp i förrgår kanske vi inte ska låtsas om längre.

Kortsidan mot havet, halvvägs på första strykningen

Husmålning, har stått på schemat framför allt. Väggarna som vetter mot havet är, såklart, mer slitna än de andra så de har krävt två omgångar färg. Det är vi snart färdiga med. Bara ena kortsidan är kvar för en andra omgång nu. Sen ska de nytillsågade och målade knutarna upp, de nya fönsterbrädorna ska målas och sättas upp och sen är det faktiskt klart! Roligt har det varit, även om det faktiskt inte var lika kul att måla andra omgången på samma vägg som första.

Fikapaus igår på Tullgården här i byn

Vad har vi annars gjort? Tja, fin-fikat, umgåtts på ett icke-stressat sätt (semestern börjar ta sig nu mot slutet), sett ett par filmer om kvällarna, spelat Diablo 3, hjälpt lil'sis att plugga inför sina tester på nya jobbet så att hon verkligen blir certifierad och får vara kvar (imorgon är sista testen och det ser ut att gå vägen!), ätit middag hos svärföräldrarna i skärgården med mera. Idag fick vi dessutom rycka in och få tillbaka ett av lammen som bor i hagen tvärs över vägen. Det hade hittat en rymningsväg i gärdsgården men som tur var upptäckte ett par turister rymmaren innan det hände en olycka och kom och sa till när jag stod och målade.

Sötgrannarna, söker svalka i skuggan

Vi har också funderat vidare över husplanerna och det känns som att vi både kommer närmare varandra i idéväg och närmare nån sorts plan. Det känns verkligen bra. Huset har ju i ärlighetens namn inte alltid känts roligt, ett tag kändes det mest som ett stillastående renoveringsprojekt som inte riktigt hade något inspirerande mål alls. Men den här våren, och framför allt under den här semestern, har det kommit sig framåt på ett sätt som plötsligt känns så väldigt hoppfullt. Nu är huset åter lite den där möjliga guldglimrande saken som det var när vi först köpte det. Jag kan inte förklara hur bra det känns!

Smultronstället i Holmsjön

Vi skulle egentligen ha målat färdigt även sista väggen idag, men så tyckte M att vi skulle fara iväg och göra nån utflykt av nåt slag efter att den nästsista sidan var färdigmålad. En mycket bra idé. Så det blev ett besök på Smultronstället som är en kombinerad handelsträdgård och café en bit utanför Umeå. Definitivt värt ett besök, även om man inte vill köpa växter så är det mysigt att bara strosa runt och sen ta en fika.

Snart är semestern slut men det är en del saker kvar att hinna med innan dess. Jag tror att det kommer bli lite som semester att komma tillbaka på jobbet på måndag... Men jag klagar inte alls. Det ska bli väldigt kul att vara tillbaka igen och fortsätta lära mig en massa nya saker. Jag hoppas bara jag minns det jag redan lärt mig en gång...

Beware of the crazy lady

Jag har haft en riktigt dålig dag idag, måste jag säga. Lite oklart varför. Eller kanske inte. Snarare är det väl många saker som gemensamt gjort mig mer än lagligt knasig idag. Kanske jag helt enkelt skulle behöva börja jobba igen, komma tillbaka till rutinerna, som jag knappt hann skapa innan det var dags för semester. Semester från jobbet som jag knappt hann lära mig innan jag tog paus ifrån det.*

Ibland känner jag mig bara så satans tråkig att jag får spunk på mig själv. Så ansvarsfull, kontrollerad, planerad, 'klok' osv. Ständigt. Jag hör mig själv ge förnuftiga, tråkiga råd till vänner som frågar. Jag ser mig själv planera i förhand saker som inte bara jag är inblandad i. Jag hör mig själv ställa frågor som kanske inte bara jag borde lyfta egentligen. Och jag hör mig själv tjata om saker för att de ska bli gjorda och/eller för att jag sen ska slippa behöva ta hand om konsekvenserna för att saker inte blivit av. Och när det går över till att jag fastnar lite i en roll där jag nästan förväntas ta ansvar för gnällandet (som liksom tvångsuppstår som i en ond cirkel), då blir jag till slut så less på mig själv och min allt mer negativa ton att jag bara vill gömma mig.  "Sluta med det då", säger M. Som om det vore så enkelt. Hur skulle det bli då? (Bra säkert, alternativt mindre katastrof.) Men jag kanske måste sluta morsa min omgivning, om det nu är det jag gör. Jag vet inte säkert.

Får man lov som soon-to-be-34-åring* att stiga av den här märkligt snurrande karusellen som inte riktigt går i den takt eller enligt de förväntningar* som hon tänkt sig? Bara för en stund kanske?

Gissningsvis är hormonnivåerna* något lägre imorgon så att jag kan återgå till mitt lite mer lagoma knasbeteende och fortsätta ge mina tråkförnuftiga råd och uppmaningar utan att jag vill putta mig själv framför en bil (inte riktigt bokstavligt talat).

*Möjlig orsak till dagens mental meltdown

Svensk kvalitetsfilm

Ikväll tycks den enda filmen som erbjuds (åtminstone på 'mina' kanaler) vara en Wallanderfilm. Kan inte låta bli att undra om det verkligen finns nån som ser dem med någon positiv behållning? Vi försökte se en av dessa häromdagen då inget annat heller erbjöds men stängde av efter kanske tio minuter av så dåligt skriven och framförd dialog att det inte fanns en skämskudde i världen stor nog att fixa uppdraget.

Så nej, det får nog bli annan film alternativt tv-serie ikväll. Eller så fortsätter jag läsa i min bok.

Hur trollkarlen blev Trollkarlen

Sam Raimis kommande film Oz: The Great and Powerful (2013) har släppt sin första trailer. Ser intressant ut, eller hur? Jag trodde först att det var en remake på The Wizard of Oz (1939), men det tycks som att det här snarare är en form av prequel som berättar hur trollkarlen blev just Trollkarlen av Oz. Går det bra kanske vi kan vänta oss en remake på fortsättningen? Hur fin filmen från 1939 med Judy Garland än är så vore det inte fel att återuppväcka historien för nya generationer, tycker jag.

I rollistan återfinns namn som Mila Kunis, Michelle Williams, James Franco, Zach Braff och Rachel Weisz. Släpps i mars nästa år.

Girls

En släng av tristess fick mig att äntligen börja se den så väldigt omtalade HBO-serien Girls (2012). Eller börjat se; jag har bara tre avsnitt kvar. Det finns mycket skrivet om denna nya serie som sägs vara, åtminstone delvis, självbiografiskt skriven av huvudrollsinnehavaren själv, Lena Dunham. Som lyckades få självaste Judd Apatow till att producera. 

Som alltid, när det kommer till tv-serier om och med unga kvinnor med viss mån av realism-känsla ska det debatteras huruvida det är bra eller dåligt, troligt eller otroligt, för tråkigt eller för 'out there'. Så jag ska försöka låta bli, många andra har redan gjort det. Girls riktar sig eventuellt till en något yngre målgrupp än jag själv (men definitivt inte bara till tjejer), men jag fastnade i den ändå. Lite oklart varför, men klart är att det inte är en dålig serie. Klart är också att den inte är barnvänlig, det sexas ungefär hela tiden, vilket skulle kunna bli tröttande på sikt men än så länge funkar det (och tack och lov för avsaknaden av 'under-täcket-vänslande'!). 

Ska jag säga något som helst 'politiskt' i sammanhanget, vilket jag väl inte skulle, så är det nog att jag lite älskar (lite ibland) den för att alla känns så okända och så freaking vanliga. Castingen är inte gjord baserad på en catwalk. Och Hanna, huvudrollen, är dum i huvudet ibland, men har sidor som jag verkligen önskar att jag hade. Så.

Fler tv-serietips!

Jag kan ha tipsat om det förut, men lite upprepning skadar inte. Web-serier tycks ha kommit för att stanna, men de är inte alltid så enkla att upptäcka. Jag har själv bara sett de kanske mest kända, som underbara Dr Horrible's Sing-Along-Blog (2008) och The Guild (2007), som gått i hela fem säsonger nu. Men då jag hörde att Ken Marino regisserat en parodi-serie på Bachelor blev jag genast intresserad. Serien heter Burning Love (2012) och Marino spelar själv huvudrollen som brandmannen Mark som utifrån 16 kandidater ska hitta sin stora kärlek. Och kandidaterna spelas bland annat av Malin Åkerman,  Kristen Bell och Ken Jeong (!). Mycket roligt, ganska pinsamt och klart sevärt! 

Dessvärre har yahoo satt en regionspärr på hemsidan så att man måste befinna sig i USA för att se den där. Men det finns andra sätt att se den på (och jodå, även lagliga sådana). Här är i vart fall trailern:

Och gillar ni Ken Marino tycker jag för övrigt att ni ska se serien Party Down (2009) som las ner alldeles för tidigt efter bara två säsonger. Riktigt kul, med Lizzy Caplan, Adam Scott, Megan Mullally och Jane Lynch. 

Lördag!

Jag tog förvisso inte de nya träningsbyxorna men jag begav mig i vart fall ut på en snabb promenad nu på förmiddagen. Oerhört skönt att få röra på sig lite och bli trött och svettig. Perfekt väder var det också, solen sken bakom molnen, det blåste lite lagom svalkande och regnet höll sig borta, trots löfte (?) om regn idag.

Nu när lil'sis stigit upp är planen att ta sig an klädkammaren som för närvarande inte går att ta ett enda steg in i. Det blev lite så att allt som inte fick plats nån annanstans fick bo där 'så länge' när vi flyttade in. Jag tror att det mesta är lådor som ska ner till förrådet, men det är på tiden att vi går igenom det och strukturerar upp både klädkammare och förråd lite. Det låter väl som en bra lördagssysselsättning?

Ikväll ska lil'sis iväg på nåt spelgrejs och jag ska väl se om bästa hälften kanske börjat sakna mig något...

Fredagen (semesterdag no 14?)

En dag på stan med Anna, stod på schemat idag. Mycket trevligt. Även fast det regnade som tok. Kom inte hem med så mycket dock. Ett  hårspänne (works just fine, tack för tipset A!), ett väldigt grönt nagellack (!), senaste Empire Magazine och ett par träningsbyxor. Eller ja, ganska bra resultat kanske förresten.

Det sistnämnda ingår i 'den nya planen' där jag tänkt komma igång med lite motion igen, försiktigt utan att ryggen blir ledsen. Jag är faktiskt hemskt taggad på att träna igen. Dels för att jag vet att jag blir piggare och för att jag gillar den där känslan av att träna sig totalt slut, det stärker mig inifrån. Men dels också för att vågen och jag har en väldigt tårfylld relation just nu. Och det sänker mig lite mentalt, gör mig onöjd och lite extra sårbar. Så det ska jag försöka ändra på. Men försiktigt är nyckelordet. Bara allt målande har gjort att ryggen gnäller lite så jag känner av en del huvudvärk igen. Så det blir lite smygande start.

Men trevlig dag såhär långt. Nu väntar middag och film i soffan med världens bästa lil'sis som jag saknat en massa när jag varit på landet och semestrat mig medan hon jobbat på i stan.

Sneak peak på Dexter 7

För att på riktigt hålla spänningen uppe visades de två första minuterna (!) på den kommande säsongen av Dexter (2006) upp på Comic-Con igår. Handlingen tar vid alldeles där den förra säsongen slutade, så har du inte sett men har för avsikt att se säsong 6, ska du inte se det som bjuds nedan:

Comic-Con för övrigt; jag tänker fortsätta drömma om möjligheten att fara dit nåt år. Faktiskt det enda som på riktigt skulle få mig att vilja besöka USA. Tror jag.

Kvällens tv-tips!

Ikväll tycks vara komediernas kväll om man kikar i tv-tablån. Den av kandidaterna jag skulle vilja rekommendera är den som visas på TV11 kl 21 ikväll: Burn After Reading (2008). Bröderna Coen står för regin och även om det inte är deras bästa verk så är det enligt mig ändå hög klass. En riktigt kul film med idel bra skådespelare. Brad Pitt är förvånansvärt rolig som korkad gymtränare och vi hittar även Frances McDormand (alltid en favorit), George Clooney, John Malkovic, Tilda Swinton och Richard Jenkins i rollistan. 

Inte missa!

Att lämna siandet åt meteorologerna

Trött och stel i kroppen idag. Och vädret är grått och regnhotande. Har faktiskt ingen riktig lust att göra just något, samtidigt som rastlösheten fortfarande finns där och lurar i bakgrunden. Och dötid ger möjligheter till både dagdrömmeri och grubblande; två saker som jag är världsmästarinna i. På gott och ont. 

Men det stundar en höst (inte riktigt än kanske, men ändå) med en del hoppfulla semilöften på flera plan, det nya jobbet känns fortfarande väldigt nytt och nya rutiner ska hittas i vardagen. Kropp och tanke måste börja synka bättre och jag ska också snart bli ett år äldre och noja kring det. Det känns som att det kan komma att bli en årstid med allehanda beslut. Sånt som jag är så väldigt bra på. På jobbet -visst, men när det kommer till mig själv -not so much.

Men jag trivs med livet ganska bra just nu när jag känner efter och jag försöker hålla mig i det även om det känns svårt ibland. Inte hasta på, inte ta ut eventuella nederlag i förskott men inte heller hoppas för mycket på de där could-be-molnen som jag ser i fjärran. Här och nu. Så jäkla svårt.

Father Ted

När jag ändå spammar er om tv-serier; vi åt middag ikväll framför ett avsnitt av Father Ted (1995). En helt underbar liten tv-serie om tre präster (i lite olika skick) som delar hus, tillsammans med sin hushållerska Mrs Doyle (Pauline McLynn), på Craggy Island på Irland.  Jag vet inte hur många gånger jag sett den sedan jag först trillade på den för flera år sedan. Tyvärr gick den bara i tre säsonger då Dermot Morgan, som spelade Father Ted, fick en hjärtinfarkt dagen efter den sista inspelningsdagen och senare dog i sviterna av den, endast 45 år gammal. Oerhört tragiskt.

Men serien tål att ses om flera gånger. Simpel humor kanske, men oerhört roligt! Mitt favoritavsnitt är nog "Speed 3", då Father Dougal (Ardal O'Hanlon) fastnar i en bombförsedd mjölkbudsbil. Hysteriskt kul:

Och så förstås, alla de nyttiga lektionerna som Father Ted försöker ge sötaste Dougal:

En självklar måste-se-serie alltså! Serien är skapad av bl.a Graham Linehan som även står bakom serier som Black Books (2000) och The IT Crowd (2006).

Att klättra högre än man törs

Idag har vi haft lite tur med vädret. Solen har förvisso inte synts till och det har inte varit särskilt varmt, men å andra sidan visade det sig vara perfekt väder att måla i. Ingen sol som bländade, brände och gjorde att svetten rann i ansiktet. En långärmad tröja så gick det bara bra.

Det här med husrenoveringen har ju blivit ganska mycket M och hans pappas projekt. Jag är lite kluven inför det; å ena sidan är jag oändligt tacksam för min svärfars hjälp, hans gedigna kunnande är guld värt och jag tror att de båda gillar den där far-&-son-tiden de får, vilket jag unnar dem. Å andra sidan så vill jag också vara med lite. Jag ska ju bo här jag med. Jag otrivs med att plötsligt vara den som bara fixar lunch och städningen inne, något som vi annars delar ganska bra på. Jag kanske inte kan göra allt och många gånger blir det lite för många kockar kanske, men det jag kan göra vill jag göra. Så nu har målandet blivit min grej. Jag kan göra det själv, i egen takt och det passar mig bra. Så jag håller hårt i penslarna och färgburkarna just nu.

Idag har jag i vart fall hunnit med att måla vägg nummer två på lillstugan. Och jag kan nöjt säga att jag gjorde det helt och hållet själv. Okej, fläcken längst intill nocken på kanske 10x15 cm fick M lov att ta eftersom jag faktiskt inte nådde från stegen, men i övrigt gjorde jag allt själv. Trots att jag får lite hjärtrusning och småpanik av att ställa mig högt upp på stegar. Nu har jag ju envist tagit på mig målandet så då vill jag fixa det också utan att behöva fega ur halvvägs. Så jag klev bara upp på stegen, kom ihåg att andas och när jag väl stod där och fokuserade på att täcka bra med färgen så tänkte jag inte ens på hur högt jag var. Tror att jag kanske var en halv decimeter längre när jag väl klev ner sen, skitstolt över att ha utmanat rädslan!

M förevigade mitt mod idag
(men jag stod faktiskt tom två pinnar högre ibland)

Fånigt va? Men jag ser det som en bra sak iallafall. Och väggen blev snygg den också! Två sidor kvar nu. Men nu är färgen slut så det blir först till helgen, skulle jag tro. Men jag hade lite flyt, jag tror inte ens det gått en timme efter att jag dragit sista penseldraget förrän regnet började falla. Nånstans 5-6 timmar tog det att få färdigt den här kortsidan utan fönster. Och jag tycker att det är så roligt att jag nästan skulle kunna börja om igen när allt är klart. Fast bara nästan...

Kvällens tv-tips!

Skralt med bra tv-filmer i veckorna men ikväll visas det faktiskt en klart sevärd film som jag kan tipsa om! Kl 21 på TV6 kan man nämligen se Hot Fuzz (2007), en actionsatir, kanske man kan kalla det. Jag såg den själv alldeles nyligen för första gången och gillade den mycket. Edgar Wright, som regisserade Shaun of the Dead (2004) (som parodierade zombiefilmer på ett väldigt bra och kul sätt) är även regissör här. Vi ser dessutom samma huvudrollsinnehavare, nämligen Simon Pegg (även manusförfattare) och Nick Frost. Trion lär hålla på med en ny, liknande film som ska ha premiär om nåt år eller två.

Så, Hot Fuzz ikväll kl 21 på TV6 är ett solklart tips! Jag tror inte ni blir besvikna. Och gillar ni den borde ni även se till att se Shaun of the Dead när ni ändå är igång...

(En i vanlig ordning lite för avslöjande trailer hittar ni här. Se den första minuten bara, det räcker gott.)

Sherlock, ge mig mera Sherlock!

Äntligen äntligen såg vi igår färdigt säsong två av den underbart bra serien Sherlock (2010). Vi hade de sista två långfilmslånga avsnitten kvar och de såg vi på rad igår kväll. Sista avsnittet var makalöst bra, otroligt spännande avslutning på säsongen. Nu lär det dröja innan vi återser paret igen, jag läste att säsong 3 ska spelas in med start i januari 2013 som först. De har ju båda, Benedict Cumberbatch och Martin Freeman väldigt aktiva karriärer i filmvärlden också, så jag gissar att det är svårt att få till det.

Jag hade svårt att sova efter avslutningen igår så jag fastnade lite på blandade forum där teorier kring slutet och inför framtiden diskuterats vilt. Många tankar kändes självklara, men det finns en del saker där åsikterna går isär. Jag kan rekommendera den här sammanfattningen för den som är nyfiken (men läs inte om du inte sett klart serien!).

Har du inte sett Sherlock än så har du många timmar av en smart, rolig och väldigt snygg brittisk deckarserie när den är som allra bäst att se! Av de sex avsnitt som gått har jag gett hälften 5/5 och hälften 4/5 i betyg. Så i mitt tycke är det väldigt hög klass. Allra bäst är dynamiken och samspelet mellan Cumberbatch och Freeman, castingen är ordentligt lyckad.

Semesterdag 11

Vi trodde att regnet skulle komma sisådär ett par minuter efter att vi lagt ner målandet igår kväll. Men det gjorde inte det. Idag, däremot, regnar det. Just nu är det dock uppehåll men det ser inte ut att vara så värst länge. Och det blåser och ser allmänt trist ut ute.

Och jag är just nu i nån blandad form av rastlöshet, slöhet, hunger allmän lojhet. Hungern ska vi dock mota i grind alldeles snart i form av sen lunch. Sen vet jag inte riktigt vad som får sitt. Kanske jag fastnar i soffan framför nåt halvspännande. Ev far jag in till stan och hänger lite med min hard-working lil'sis ikväll. Det var ett tag sen, känns det som. Jag har också ett lite lockande bokpaket att hämta ut på posten i stan. Kunde ju vara passande nu när det ska regna ett par dagar.

Men det kanske ska vara åtminstone några oplanerade, nästan tråkiga dagar på semestern också, tänker jag?

Rec: The Amazing Spider-Man (2012)

Till en början ställde jag mig väldigt tveksam inför en reboot av Spider-Man-historien som Sam Raimi filmatiserade med start för tio år sedan. Liksom när det kommer till musikcovers anser jag att man enbart ska göra det om man tror, helst vet, att man kan tillföra något särskilt och till och med göra det bättre än originalet. Och trailern till den här rebooten kändes väldigt mycket som Raimis första. Ryktet sa dock att jag borde gå och se Marc Webbs The Amazing Spider-Man (2012). Var det värt det? Absolut!

Jag kan villigt erkänna att jag knappt läst Spider-Man i serieform särskilt mycket så jag har inte så bra koll på grundstoryn. Men så mycket har jag läst mig till att jag nog vågar säga att Webb är den ungefär lika (o)trogen som Raimi var. De har bara plockat lite olika russin ur kakan.

I The Amazing Spider-Man får vi se hur Peter Parker (Andrew Garfield) först hamnar hos sin faster och farbror (spelade av Sally Field och Martin Sheen). Både hans eget och hans pappas intresse för vetenskap tar en större del av storyn och är också det som leder honom till incidenten som gör honom till Spidey. Kärleksintresset är den här gången inte Mary Jane utan Gwen Stacy (Emma Stone). Hon är dotter till polismästaren i New York (Denis Leary); en välbärgad, stabil och självsäker tonårstjej som pluggar tillsammans med Peter. Hon har även praktikplats på det laboratorie dit Peter beger sig för att lära känna sin fars fd arbetskamrat, Dr Connors (Rhys Ifans) och det är där Peter blir biten av spindeln som ger honom superkrafterna. Samtidigt som Peter Parker upptäcker och lär sig använda sina nya krafter går ett experiment väldigt fel och stadens säkerhet hotas snart av ett enormt ödlemonster som visar sig ha en koppling till Peter.

Marc Webb har verkligen lyckats bra med dramadelen i Spider-Man. Det känns inte glättigt, inte så barnsligt och jag tycker att han har fångat tonåringarnas kärlekshistoria på ett väldigt bra och trovärdigt sätt. Även Peter Parker har fått en mörkare framtoning, utan att hans snälla och välvilliga sidor fått stryka på foten. Det är inte lika svartvitt som tidigare och framför allt känns svärtan mer trovärdig. Samtidigt har Webb skapat en humoristisk Spider-Man och humorn känns smart och charmig. När actionscenerna drar igång blir de inte överdådiga men är fortfarande väldigt snygga och jag tilltalas framför allt av Spideys rörelsemönster. Användandet av spindeltrådarna (den här gången skapade som i originalstoryn, inte något som kommer per automatik) är också riktigt snyggt och blir mycket mer än bara ett färdmedel.

Filmen är genomgående välspelad, inte minst av Garfield och Stone. Jag gillar att Gwen Stacy får lov att vara den självständiga tonårstjejen hon introduceras som. Hon behöver inte räddas av Spider-Man och hon får lov att vara både smart, rolig och snygg. Emma Stone är perfekt castad för den rollen, skulle jag vilja säga. Och Garfield är charmig, rolig och har förmågan att vara sådär mörk utan att det blir tramsigt. 

Vi såg den i 3D men det var egentligen inte förrän den sista halvtimmen som effekterna började användas på riktigt. Och då gjordes det väldigt bra.

På minussidan då? Ja, filmen är något lång även om ingen del egentligen känns överflödig. Jag hade också förväntat mig ett något vassare skådespel av Rhys Ifans. Men det enda riktiga problemet är nog The Lizard, som både hamnar lite i periferin och samtidigt aldrig riktigt känns som en spännande motståndare till Spider-Man. Men om jag tolkar epilogen rätt (sitt kvar under eftertexterna!) så finns det stora möjligheter att en uppföljare både kommer vara mer actionbetonad och ge oss mer av Spideys moståndare.

Kort sagt är det här en bättre story, den är snyggare, roligare och på nästan alla sätt och vis bättre än sin föregångare (och då avser jag den första filmen, de övriga två, speciellt den tredje, var inte särskilt bra alls). En riktigt lyckad reboot, bland de bättre superhjältefilmer jag sett och jag ser definitivt fram emot en uppföljning! Betyget blir en solklar 4/5.

PS. Håll koll på bibliotekarien som glimmar förbi i en scen. Ett bekant ansikte?

Recensioner: DN (2/5), SvD (2/6), AB (3/5), Exp (4/5) Ony (4,5/5)

Finbesök!

Lite vila blev det dock idag ändå. Vi fick finbesök av Anna och hennes söner. Väldigt trevligt! Vi brukar ju vara lite snåla med att ta emot besök egentligen eftersom så mycket är ofärdigt och då det därmed också är ganska stökigt lite här och var. (Ibland har jag rent av känslan av att vi bor i nästan samma stök som de där sjukliga samlarna de brukar visar dokumentärer om på tv...) Men idag var det fint väder så vi kunde vara ute och det kändes faktiskt riktigt kul att få hem gäster. Vi gillar ju vårt ställe och vill dela det med våra vänner.

Så tack för besöket! Jag hoppas det blir fler gånger i sommar!

Vem sa att man ska vila på semestern?

Har precis ätit väldigt sen middag och insåg ungefär samtidigt hur fullkomligt slut jag är. Ryggen känns helt färdig och jag skulle nog helst av allt bara sätta mig och stirra rakt fram en stund. M sa ungefär likadant alldeles nyss "Jag är helt slut, har vi verkligen gjort så mycket idag?". Men det har vi. 

Lillstugan som ska bli som ny igen

Han och svärfar har sågat till nya knutbrädor samt tagit ner de gamla från lillstugan. Jag har borstat bort den gamla slamfärgen på hela det huset med piasavakvasten (sjukt bra jobb för en taskig rygg ;). Och nu ikväll har jag målat ena långsidan med ny färg samtidigt som M gav sig på att måla de delar av nya bron på stora huset som skulle bli rött. Det låter kanske inte mycket men det har tagit sin tid. Och kraft, tydligen.

Men bra blir det, tror jag. Det är roligt att se det bli bättre och finare för varje grej man gör.

Semesterdag 10 (?)

Två veckors semester är avklarade, två återstår. Jag tror det i vart fall, jag börjar så smått känna mig lite dagavill. Hittills är jag fullt nöjd med min semester även om vi inte direkt farit iväg och hittat på några större saker. Men vi har fått en del gjort på huset/tomten på landet och det känns då bra. Jag hoppas dock att vi ska få möjlighet att fara på några små utflykter när vädret tillåter det.

Och apropå väder så skulle det ju regna hela veckan med start idag, om jag förstod prognosen rätt. Men ute skiner solen på klarblå himmel så jag vet inte jag... Återstår att se, med andra ord.

Se Spidey!

Jag var för övrigt väldigt nöjd med eftermiddagens biosittning. I salongen trängdes, förutom vårt fempersonersgäng, fyra andra personer, så det var ganska optimalt.

Och filmen i sig var väldigt bra. Över förväntan! Inte helt enligt originalstoryn kanske (men det är inte den förra triologin heller, kanske man ska påpeka), men bättre! Spännande, snyggt, välspelad och betydligt vuxnare, smartare humor, vilket jag gillade mycket. 3D-effekterna fick väl egentligen mening först den sista halvtimmen, men då var de riktigt snygga också.

Jag ska försöka hinna skriva ihop nåt mer fullständigt snart. Men jag kan så länge absolut rekommendera er att gå och se The Amazing Spider-Man (2012) på bio!

Kvällens tv-tips

Kvällen erbjuder ett par sevärda filmer i tv-tablån. Först ut Gone in Sixty Seconds (2000) som är en alldeles lagomt glättig och spännande action som passar riktigt bra en söndagskväll. Med Giovanni Ribisi, Nicolas Cage och Angelina Jolie. Kanal 5 visar den kl 21.

Lite senare, just efter att den nyss nämnda har slutat, kl 23.35, visar TV3 Reign Over Me (2007), eller 'Vänner för livet' på svenska. Det är en lite annorlunda film, en av få som utspelas i skuggan av 9/11 som jag faktiskt gillat. Dessutom gör Adam Sandler en av sina ovanliga, men alltid hyfsat imponerande, seriösa roller (även om han allt får utrymme att vara 'Adam Sandler' också). Han och Don Cheadle gör sig bra, om än lite udda, som de två huvudrollerna. Liv Tyler och Jada Pinkett Smith finns också med i rollistan.

Spidey

Vi har i vart fall småpysslat lite ute idag i ganska lugn mak. Vi planterade det vi handlade på Plantagen igår i krukor och har nu snart fyllt bron med växtlighet. Mysigt! Tänk vad fint det kommer bli när bron är färdigsnickrad och målad!

Men istället för att vänta in ett ev regn så har vi bokat pensionärsbio med goda vänner i eftermiddag. Det är definitivt pensionärsvarning att se bio kl 15 en söndag, men det var dels då alla kunde och dels så är det antagligen större chans till en ostökig visning. Vi ska se The Amazing Spider-Man (2012), i 3D dessutom. Jag brukar vara skeptisk mot 3D men den här gången känns det som att det skulle kunna vara motiverat. Återstår att se!

Även om recensionerna verkar överens om att nya Spidey är en bra film har jag hört dåliga omdömen om den, så mina förväntningar är nog alldeles lagomt högt ställda. I'll let you know later...

Regn eller inte regn

M gjorde antagligen en korrekt bedömning av vädret idag: "Det är en sån där dag då det känns som att regnet hänger i luften, men då det aldrig blir nåt av det." Det är svalt, himlen är kallt gråblå och det känns på nåt vis tyst ute idag. Inte oangenämnt alls, men lite svårt att veta vad man kan dra igång med. Vi hade som sagt planerat att börja måla lillstugan i helgen, men det känns dumt att starta ifall det nu ändå blir regn. Dessvärre säger väderappen att det ska bli regn hela veckan from imorgon.

Kunde det inte ha räckt med bara en dag av regn kanske?

Mer brittisk humor åt folket!

Btw, när vi ändå är inne på den mysroliga talkshowen med Jonathan Ross; här är ett väldigt kul klipp från när Simon Cowell och David Walliams (ni vet, från Little Britain) besökte programmet. Very funny!

John Bishop

Läggdags snart. Det blev ett långt soffhäng. Först film och sen en stand-up-show; John Bishop: Elvis Has Left the Building Tour (2010). Riktigt kul faktiskt. Såg honom som gäst hos Jonathan Ross nån kväll och tyckte han var kul och charmig. Han ser lite ut som en ödmjuk Hugh Grant, på nåt vis. Kul och charmig var han även som stå-up-artist. Kan absolut rekommendera att se showen. Inte så udda och unikt kanske, men absolut rolig, brittisk komik.

Här är klippet från Jonathan Ross Show:

Edit: Såg nu att klippet är avkapat på slutet. Ni hittar hela här.

Lördagen som försvann i ett nafs

Den här dagen blev ju inte riktigt som planerat. Men hey, det är ju semester? I vart fall är det så jag försöker tänka. Planen var att börja måla lillstugan men istället blev det en något längre tur till stan där det gjordes både Jula- och Plantagen-shopping samt hanns med en promenad med en god vän.

Och ikväll, när planen var att grilla lite och dricka varsin mojito, så tog myggen och trötthet överhanden. Så M (han som steg upp före sju en lördag på semestern...) slocknade i soffan och jag slogs med myggen på trappen tills jag gav upp och trängde mig ner i soffan och såg på ett par gamla IT Crowd-avsnitt i brist på annat.

Det ÄR ovanligt mycket mygg i år, vill jag hävda. Vi brukar inte störas så mycket av dem här vid havet eftersom havsbrisen brukar hålla dem borta. Men i år räds dom inte det alls utan är envisa som aldrig förr. Urtrist. Jag har inget tålamod alls med dem.

Nu blir det i vart fall lite soffhäng igen. Med te. Och ett par-tre gosiga kattor. Och nån film eventuellt. Hoppas ni har det trevligt. Och myggfritt!

Kvällens tv-tips!

Den som inte ännu sett Inglourious Basterds (2009) kan skatta sig lycklig då den ikväll visas helt utan reklamavbrott! SVT1 kl 21.05 är det som gäller om man vill se Quentin Tarantinos grymma men roliga och framför allt väldigt välspelade film med Brad Pitt, Mélanie Laurent, Michael Fassbender och inte minst Christoph Waltz (som gör en enastående prestation som den skräckinjagande Landa).

Inte missa!

Varmt!

När andra semesterveckan närmar sig sitt slut verkar det som att högsommarvärmen äntligen kommit till våra trakter! Nästan sådär att jag snart börjar klaga, men försöker att inte göra det... För mycket värme är dock inte alls min grej. Det hindrar ändå inte rastlösheten att gro; igår storstädade jag halva huset och idag var det M:s bil som fick sig en omgång. Invändigt iaf, resten får biltvätten ta.

Nu ska vi snart till stan och hämta upp lite olika försändelser. Dels färgen som lillstugan ska målas med och dels ett klädpaket till mig. Jag har för första gången, efter en del åskådande, hakat på den växande trenden (?) att handla kläder på nätet. När jag inte hittade byxor jag ville ha på stan började jag kika runt lite och hittade ev några bra. Återstår att se hur de passar på också. Har dubbelkollat returreglerna och måste säga att de förenklats en väldig massa sedan jag sist var med och handlade kläder på nätet (när jag fortfarande bodde hemma, tror jag). Så passar det inte verkar det smidigt att byta/lämna igen. Men håll en tumme för att det passar!

Rec: Take This Waltz (20011)

Betyg: 2/5

Margot (Michelle Williams) lever till synes lyckligt och gulligt med sin man Lou (Seth Rogen) tills dagen då Daniel (Luke Kirby) flyttar in ett av husen på andra sidan gatan. Margot börjar känna att det gulliga i äktenskapet blivit inövat och vardag och har svårt att inte känna dragningskraft till Daniel. Hon slits tystlåtet mellan lojaliteten, tillgivenheten till sin älskade man och lusten, begäret efter den spännande konstnärsgrannen, som inte egentligen gör något för att locka Margot, vilket gör att hon bara dras till honom ännu mer.

Sarah Silverman ses i en av birollerna

Take This Waltz (2011) är en indiefilm skriven och regisserad av Sarah Polley. Den är å ena sidan avskalad, osminkad (även skådespelarna, känns det som) och okonstlad samtidigt som den är otroligt konstnärlig och bär nån slags längtan att vilja vara svår, å andra sidan. Dessvärre tar det sistnämnda överhanden de första 90 minuterna och jag blir rent av uttråkad. Dialogen är ibland så knepig och orealistisk att det känns som att jag ser ett svenskt drama. Bristen på det klassiskt Hollywooddramatiska är absolut en fördel ofta, men det dras så långt att det blir lite som att släpa sig genom sirap till slut.

Skådespelarna, främst Williams och Rogen, gör bra insatser, det är absolut inte det som är felet. Det största felet är att det blir intressant först den sista halvtimmen. Innan dess känns det mer som att Polley vill göra en snygg film med bildgåtor, vilket inte alls fungerar särskilt bra. 

Hon borde tagit rådet (sitt eget) från den äldre kvinnan i simhallen (i filmen); "New gets old", för det blir verkligen gammalt ganska fort. Betyget på första delen av filmen kändes mestadels som en etta, men slutet är en trea så sammanfattningsvis når den precis upp till godkänt: 2/5.