Fredag kväll. Jag sitter och halvtittar på Ocean's twelve, dricker välkylt mousserande vin och försöker bota mitt dåliga humör som jag haft idag. Eller dåligt humör...jag har varit lite hängig kanske. Lite lättstött och trött. Har inte sovit så mycket idag kanske. Låg i sängen och kände mig eländig, tittade ut över lägenheten och fick ett ryck som hette duga och stortstädade hela stället så att svetten rann. Okej, lite kvar av disken i köket, men för övrigt är till och med papper sorterade och lådor utburna till förrådet. Och oj vad tomt det blev. Jag har verkligen inte mycket grejer här egentligen. Eller ja, småprylar kryllar det ju av, men liksom tavlor, prydnadssaker, växter i fönstren, lampor, gardiner till viss del..sånt saknas. Så det ser lite knarkarkvart ut fortfarande. Fast en ren sådan nu då.
fredag, maj 30, 2008
torsdag, maj 29, 2008
Den perversa gränsen är nådd
Vaknade tidigt idag och kunde inte somna om. Såg att huvudrubriken på expressen var att Condoleezza Rice gäspat. Spännande.
Idag ska huvuduppgiften bli att äta. Faktiskt. När jag kom till jobbet igår kväll insåg jag att jag glömt just det; att äta. Jag åt två mackor på förmiddagen och sen försvann liksom det i en massa annat, antar jag. Så jag var lite snurrig en stund. Tur det fanns personalmackor att snika ifrån. Ingen bra mat kanske, men något i magen. Det och läkerol som jag tror att jag blivit beroende av, om man nu kan det.
En natt till sen helgledigt. Ser fram emot det. Känner mig så trött, trött på ett annorlunda sätt. Men jag vill ändå göra något skojigt i helgen, vi får se. Kanske inviga balkongen om det nu blir klart. Och så borde jag se till att klippa mig. Såhär kan jag ju inte gå på nån fest nästa helg. Det är risigt och slitet som aldrig förr. Och långt. Nästan perverst långt nu. Jag insåg det när jag trots att jag hade det uppsatt ändå fick ner det i handfatet och lyckades spotta på den när jag borstade tänderna häromkvällen. Då är det nog perverst långt. Jag kanske borde klippa av det och köra superkort som jag hade i slutet av gymnasiet och ett tag framåt? Fast då kostar det att underhålla. Men det kanske vore skönt... Ja, vi får se. Klippas måste det i vilket fall.
Idag ska huvuduppgiften bli att äta. Faktiskt. När jag kom till jobbet igår kväll insåg jag att jag glömt just det; att äta. Jag åt två mackor på förmiddagen och sen försvann liksom det i en massa annat, antar jag. Så jag var lite snurrig en stund. Tur det fanns personalmackor att snika ifrån. Ingen bra mat kanske, men något i magen. Det och läkerol som jag tror att jag blivit beroende av, om man nu kan det.
En natt till sen helgledigt. Ser fram emot det. Känner mig så trött, trött på ett annorlunda sätt. Men jag vill ändå göra något skojigt i helgen, vi får se. Kanske inviga balkongen om det nu blir klart. Och så borde jag se till att klippa mig. Såhär kan jag ju inte gå på nån fest nästa helg. Det är risigt och slitet som aldrig förr. Och långt. Nästan perverst långt nu. Jag insåg det när jag trots att jag hade det uppsatt ändå fick ner det i handfatet och lyckades spotta på den när jag borstade tänderna häromkvällen. Då är det nog perverst långt. Jag kanske borde klippa av det och köra superkort som jag hade i slutet av gymnasiet och ett tag framåt? Fast då kostar det att underhålla. Men det kanske vore skönt... Ja, vi får se. Klippas måste det i vilket fall.
onsdag, maj 28, 2008
Inför en ledig helg
Jag tog en långpromenad igår och glömde nästan bort mig. Det var så himla skönt att bara vandra på med lite fart och lite pumpande musik i öronen. Till slut visade stegräknaren på över 8 km och jag var nog lite småmör efteråt. Men det var bra, huvudet rensades en del. Idag har jag dock lite känningar i benen, men kommer nog ändå ge mig ut en sväng igen. Vädret är ju otroligt så det känns ganska lockande. Sen kanske jag kan sova en stund inför jobbet inatt. Om jag hinner. Jag ska också tvätta, diska färdigt, dammsuga och ev fara till Beijers och handla nät och störar av nåt slag till balkongen. Så tiden är väl lite knapp egentligen. Men vi får se.
Egentligen har jag styrelsemöte i Stockholm i helgen, men jag har bestämt mig för att inte åka. Det har varit lite för mycket den sista tiden. Men det känns inte helt okej att inte åka, och lite jobbigt att inte ha full koll på vad som händer i styrelsearbetet just nu. Men jag kommer snart igen. Så istället ska jag försöka se fram emot en (förhoppningsvis) ledig, lugn helg då jag kanske kanske kan göra något lite småtrevligt om det vill sig väl.
Lite sugen är jag på att gå och se Iron Man på bio. Vi får se, kanske blir det så.
Egentligen har jag styrelsemöte i Stockholm i helgen, men jag har bestämt mig för att inte åka. Det har varit lite för mycket den sista tiden. Men det känns inte helt okej att inte åka, och lite jobbigt att inte ha full koll på vad som händer i styrelsearbetet just nu. Men jag kommer snart igen. Så istället ska jag försöka se fram emot en (förhoppningsvis) ledig, lugn helg då jag kanske kanske kan göra något lite småtrevligt om det vill sig väl.
Lite sugen är jag på att gå och se Iron Man på bio. Vi får se, kanske blir det så.
Bättre start
Lite bättre start på dagen idag, även om också den innehöll telefonkontakt med en läkare. Det nya sjukhuset hade fått rapport om "en arg dotter som skällt ut läkaren" så de var väl lite frågande. Men nu verkar vi vara i samförstånd och jag har fått tala med en rättfram och ärlig läkare som inte lovat mer än han förhoppningsvis kan hålla. Det är bra, även om verkligheten är hård och orättvis just nu så vill jag veta.
Jag har verkligen, genom att vara på "den andra sidan" än vad jag är van vid i patientsituationer, fått ännu större förståelse för hur otroligt viktig kommunikationen med anhöriga i en svår situation är. Många har varit väldigt fina, förstående och lyssnande hittills, men vi har också mötts av kalla besked och en del förutfattade meningar och värderingar. Det är tungt. Och den stora mängden människor vi fått prata med är också besvärande. Att fortfarande efter fyra veckors vårdande på samma avdelning få tala med sjuksköterskor som visserligen är ansvariga för hans vård, men som inte träffat honom tidigare, förefaller märkligt för mig. Omsättningen av sköterskor och annan personal har varit otrolig. Det försvårar självklart kommunikationen ytterligare.
Jag hoppas nu bara att den här den sista vårdtiden blir lugnare och tydligare. Och, faktiskt, att vi alla snart slipper plågan. Inte minst min fina fina pappa.
Jag har verkligen, genom att vara på "den andra sidan" än vad jag är van vid i patientsituationer, fått ännu större förståelse för hur otroligt viktig kommunikationen med anhöriga i en svår situation är. Många har varit väldigt fina, förstående och lyssnande hittills, men vi har också mötts av kalla besked och en del förutfattade meningar och värderingar. Det är tungt. Och den stora mängden människor vi fått prata med är också besvärande. Att fortfarande efter fyra veckors vårdande på samma avdelning få tala med sjuksköterskor som visserligen är ansvariga för hans vård, men som inte träffat honom tidigare, förefaller märkligt för mig. Omsättningen av sköterskor och annan personal har varit otrolig. Det försvårar självklart kommunikationen ytterligare.
Jag hoppas nu bara att den här den sista vårdtiden blir lugnare och tydligare. Och, faktiskt, att vi alla snart slipper plågan. Inte minst min fina fina pappa.
tisdag, maj 27, 2008
And the svensktoppstitel goes to...
För att berätta något betydligt mer lättsamt kan jag avslöja att jag i högen med post jag inte orkat gå igenom tidigare hittade ett brev som berättade att jag är uttagen som en i juryn för Svensktoppen. Det var ju lite humor. Den trogna bloggläsaren minns kanske att jag satt med även sommaren för två år sen (var det väl?), så jag är ju van jurymedlem... Haha, humor. Jag vet inte ens vad som finns med på listan (eller vem som är programledare nowadays) så det får jag väl kolla upp.
För självklart måste jag vara med och ta mitt ansvar! "Plikten framför allt" är ju mitt och en död kungs (Gustav VI Adolf?) ledord så jag är såklart lite förfärad över att jag faktiskt missat ett program som jag skulle röstat i för att jag inte sett brevet. Så nu får jag väl försöka råda bot på det och vara en så exemplarisk jurymedlem jag kan de följande tre veckorna.
För självklart måste jag vara med och ta mitt ansvar! "Plikten framför allt" är ju mitt och en död kungs (Gustav VI Adolf?) ledord så jag är såklart lite förfärad över att jag faktiskt missat ett program som jag skulle röstat i för att jag inte sett brevet. Så nu får jag väl försöka råda bot på det och vara en så exemplarisk jurymedlem jag kan de följande tre veckorna.
Dålig start på dagen
Tisdag, payday och cleaningday. Lite trist, men jag måste verkligen städa. Jag skulle kanske kunna skjuta på det tills imorgon, men längre än så går det nog inte att hålla hälsovårdsnämnden borta...
Min dag började lite halvdåligt med att jag skällde på en läkare på IVA. Nej, jag har inte gått och blivit en hysterisk anhörig som skäller på allt och alla i frustration. Jag tyckte bara att det inte var okej att de missat att involvera närmaste anhörig i det faktum att de byter sjukhus för pappas del. Det är liksom inte någon liten detalj sådär. Speciellt inte när jag så sent som i förra veckan fick ett löfte om att detta inte skulle kunna ske alls. Så jag hade nog skäl för mitt sura uppträdande. Förvisso hjälpte det inte, beslutet var redan taget och han var redan på väg, men jag hade ingen lust att medverka utan protester. Det är inte första gången beslut tas som man "missar" att involvera oss i. Det är ett frustrerande läge som det är utan att kommunikationen dessutom ska fallera hela tiden.
Jaja, vi får hoppas att dagen fortsätter lite bättre. Det är så mycket just nu, så mycket i huvudet och jag känner mig helt färdig. Om någon skulle få för sig att skänka mig en semesterresa nästan vart som helst när det värsta är över skulle jag inte ens försöka protestera...
Min dag började lite halvdåligt med att jag skällde på en läkare på IVA. Nej, jag har inte gått och blivit en hysterisk anhörig som skäller på allt och alla i frustration. Jag tyckte bara att det inte var okej att de missat att involvera närmaste anhörig i det faktum att de byter sjukhus för pappas del. Det är liksom inte någon liten detalj sådär. Speciellt inte när jag så sent som i förra veckan fick ett löfte om att detta inte skulle kunna ske alls. Så jag hade nog skäl för mitt sura uppträdande. Förvisso hjälpte det inte, beslutet var redan taget och han var redan på väg, men jag hade ingen lust att medverka utan protester. Det är inte första gången beslut tas som man "missar" att involvera oss i. Det är ett frustrerande läge som det är utan att kommunikationen dessutom ska fallera hela tiden.
Jaja, vi får hoppas att dagen fortsätter lite bättre. Det är så mycket just nu, så mycket i huvudet och jag känner mig helt färdig. Om någon skulle få för sig att skänka mig en semesterresa nästan vart som helst när det värsta är över skulle jag inte ens försöka protestera...
måndag, maj 26, 2008
Litet bo jag sätta vill...tror jag
Jaha, en jobbhelg är till ända och jag får erkänna att det känns bra att det är måndag nu. Lite halvstökigt på jobbet nattetid nu, precis lagom tills dess att det börjar bli semesterperioder och vikarierna kommer. Jag hoppas att det blir en lugnare sommar på avdelningen än vad jag gissar att det blir. Men vi får se. Själv har jag ju en bit kvar till semestern. Jag går den 17 juli, tror jag. Det känns okej, jag har inte hunnit tänka å mycket på semester än faktiskt. Och förra året kändes det lite trist att ha första perioden när man sen kom tillbaka och andra halvan på jobbet gick på sin. Känslan av att ha haft semester försvann så fort.
Vi har möte med våra nya chefer på jobbet ikväll så riktigt ledig är jag dock inte än. Ska bli kul att se vilka de är och vilka idéer de kan tänkas ha. Personligen hoppas jag att nattskiftet blir en egen arbetsgrupp med egna temadagar etc, det vore en bra utveckling. Men vi får väl se vad de nya säger.
Annars är väl läget stabilt. Ingen nytt händer. Lite frustrerande samtidigt. Min ekonomi är i stort sett obefintlig efter två akuta resor söderut och nu är det mindre än två veckor kvar till den stora festen i södra Sverige som jag ju så gärna vill gå på. Vi får se hur det blir och hur allt annat artar sig först.
Ledig dag imorgon. Jag borde försöka ta tag i en storstädning av lägenheten. Jag borde också försöka bo in mig mer i den, se till att det kommer upp grejer på väggarna, få upp gardiner och, ja helt enkelt bo in mig lite. För jag lär väl stanna här ett tag till. Men jag har ingen riktig inspiration, måste jag säga. Men kanske det kommer om jag bara börjar. Vi får se. Jag måste ta tag i balkongprojektet också, vi får se vad ekonomin säger efter räkningarna imorgon on payday.
Vi har möte med våra nya chefer på jobbet ikväll så riktigt ledig är jag dock inte än. Ska bli kul att se vilka de är och vilka idéer de kan tänkas ha. Personligen hoppas jag att nattskiftet blir en egen arbetsgrupp med egna temadagar etc, det vore en bra utveckling. Men vi får väl se vad de nya säger.
Annars är väl läget stabilt. Ingen nytt händer. Lite frustrerande samtidigt. Min ekonomi är i stort sett obefintlig efter två akuta resor söderut och nu är det mindre än två veckor kvar till den stora festen i södra Sverige som jag ju så gärna vill gå på. Vi får se hur det blir och hur allt annat artar sig först.
Ledig dag imorgon. Jag borde försöka ta tag i en storstädning av lägenheten. Jag borde också försöka bo in mig mer i den, se till att det kommer upp grejer på väggarna, få upp gardiner och, ja helt enkelt bo in mig lite. För jag lär väl stanna här ett tag till. Men jag har ingen riktig inspiration, måste jag säga. Men kanske det kommer om jag bara börjar. Vi får se. Jag måste ta tag i balkongprojektet också, vi får se vad ekonomin säger efter räkningarna imorgon on payday.
torsdag, maj 22, 2008
Makaber journalistisk
Läser VK på nätet och slås av alla dessa dödsolyckor de senaste dagarna. Verkligen märkligt och tragiskt att så många tycks ha förolyckats på kort tid. Och så blir jag såklart sur och irriterad över att man publicerar läsarbilden på den tågdödade björnen. Ska det vara nödvändigt? Varför finns det ett värde i att visa något sådant? Snart visar vi väl bilder på de förolyckade människorna också... Nej, när jag såg den bilden så insåg jag att det var ett korrekt beslut att säga upp prenumerationen. Jag vill verkligen inte stödja sådan makaber journalistik där "troféer" på skjutna djur och blodiga bilder på förolyckade djur stolt visas upp. Att premiera och uppmuntra människor som tar dåliga mobilbilder på döda djur är för mig helt oförståeligt som journalistik. Usch.
Back to life
Hemma igen. Det känns både skönt och lite jobbigt. Men kanske mest skönt just nu, måste jag erkänna. Jag fick en positiv stund med pappa precis innan vi for, det hjälpte en del. Vi körde vid åttatiden igår kväll från Linköping och kom fram vid fem imorse. Ganska trötta. Vi hade lite flyt på resan; Essingeleden skulle stängas av för trafik kl 22 och jag gasade mig igenom den vid 21.50. Jag vet inte om jag hittat genom Sthlm annars. Sen lyckades vi komma fram till Max i Sundsvall fem i två, och hann precis beställa mat innan de stängde köket. Så lite flyt har vi haft. Och ganska bra väder med undantag för en hel del dimma då Mattias körde mellan Gävle och Sundsvall.
Hemma möttes vi av tre katter som nog trodde vi övergivit dem. De (Smilla) hade varit snälla och tagit hand om posten; det vill säga kissat på den. Men det kanske jag får ha, jag glömde ju faktiskt se till att de hade sällskap, eller snarare att sällskapet tog sig in, när vi var borta (även om vaktmästaren sett till dem). Annars tycks de ha klarat sig bra. På morgonen har de varit lite gosiga så jag har i sängen haft en kisse vid/på armen, en uppepå mig och en vid fötterna. Trapped, helt enkelt. Mys.
102 mejl mötte mig när jag öppnade mejlprogrammet nu så jag får väl ta tag i de som jag inte svarat på via webmejlen redan. Skönt att ha lite att göra faktiskt. Sen ska jag packa upp och ta det lite lugnt resten av dagen. Kanske ta en promenad eller nåt.
Hemma möttes vi av tre katter som nog trodde vi övergivit dem. De (Smilla) hade varit snälla och tagit hand om posten; det vill säga kissat på den. Men det kanske jag får ha, jag glömde ju faktiskt se till att de hade sällskap, eller snarare att sällskapet tog sig in, när vi var borta (även om vaktmästaren sett till dem). Annars tycks de ha klarat sig bra. På morgonen har de varit lite gosiga så jag har i sängen haft en kisse vid/på armen, en uppepå mig och en vid fötterna. Trapped, helt enkelt. Mys.
102 mejl mötte mig när jag öppnade mejlprogrammet nu så jag får väl ta tag i de som jag inte svarat på via webmejlen redan. Skönt att ha lite att göra faktiskt. Sen ska jag packa upp och ta det lite lugnt resten av dagen. Kanske ta en promenad eller nåt.
onsdag, maj 21, 2008
Ljusglimtarna
Tiden här har gått fort och det har varit tungt. Men lite solglimtar finns i vart fall. Det är, trots den jobbiga anledningen, hemskt skönt att vara nära mina syskon och veta att vi har ett så stort stöd mellan oss när det gäller. Jag vet inte vad mina föräldrar har gjort, men just den biten har de faktiskt lyckats bra med. Vi bor den här gången ganska långt från sjukhuset, hos lillebror Tobias istället för hos Mattias syster i Linköping. Och det har varit trevligt. Vi har försökt att koppla av och göra lite annat emellan. Igår var vi på sightseeing här i Ljungby tex. Det tog kanske sju minuter...men det var trevligt! Sen gick vi och fikade och lyssnade på smålänningar.
Igår kväll var vi också hemma hos lillebror den äldre och hälsade på. De ska ju snart, i början av juni, bli fyra istället för tre så det är ganska spännande. Det var väldigt kul att träffa deras dotter Lea som nu är två och ett halvt och världens lilla yrväder. Vi har inte setts på ett år så hon var lite blyg till en början men efter lite lek med duplo så var vi bästa vänner, tror jag. Hon är bara så bedårande, jag måste lägga upp bilder sen. Hon visade mig nya vagnen som är "till bebis som sover i mammas mage". Jag tror inte hon förstår riktigt vad som är på gång, men det blir nog bara bra.
Så det är inte bara ledsamheter, som tur är. Det är tungt som det är ändå. Jag vet inte än, men det lutar åt att vi far hem till Umeå idag. Om jag fixar att ta det beslutet. Borde hem till katterna och till jobbet i helgen. Vi glömde ju lämna nyckel till kattvakten så de har bara fått korta tillsyner av en alldeles underbart snäll vaktmästare som vi lyckades få tag på per telefon. Mat hade de försett sig själva med, sa han. Och det är klart; Smilla katt är expert på att se om sitt hus. Hon öppnar förpackningar och öser ut till de andra. Duger inte den gamla sorten öppnar hon en ny. Det stora kruxet är vatten som de behöver mest av; hon kan inte öppna kranarna. Än.
Igår kväll var vi också hemma hos lillebror den äldre och hälsade på. De ska ju snart, i början av juni, bli fyra istället för tre så det är ganska spännande. Det var väldigt kul att träffa deras dotter Lea som nu är två och ett halvt och världens lilla yrväder. Vi har inte setts på ett år så hon var lite blyg till en början men efter lite lek med duplo så var vi bästa vänner, tror jag. Hon är bara så bedårande, jag måste lägga upp bilder sen. Hon visade mig nya vagnen som är "till bebis som sover i mammas mage". Jag tror inte hon förstår riktigt vad som är på gång, men det blir nog bara bra.
Så det är inte bara ledsamheter, som tur är. Det är tungt som det är ändå. Jag vet inte än, men det lutar åt att vi far hem till Umeå idag. Om jag fixar att ta det beslutet. Borde hem till katterna och till jobbet i helgen. Vi glömde ju lämna nyckel till kattvakten så de har bara fått korta tillsyner av en alldeles underbart snäll vaktmästare som vi lyckades få tag på per telefon. Mat hade de försett sig själva med, sa han. Och det är klart; Smilla katt är expert på att se om sitt hus. Hon öppnar förpackningar och öser ut till de andra. Duger inte den gamla sorten öppnar hon en ny. Det stora kruxet är vatten som de behöver mest av; hon kan inte öppna kranarna. Än.
måndag, maj 19, 2008
Update
Long time no see. Så är det. Lite upp och ner med mycket just nu. Har fått åka tillbaka ner till Linköpingstrakten igen. Det känns trots allt ganska bra att vara här, så frustrerande att ha all kontakt med tusen olika personer via telefon. Nu blir informationen mer tydlig och jag inser också att den en del har missats att förmedlas.
Det blir kort just nu, får berätta mera sen. Trots den tråkiga anledningen till resan så finns det en del roligare inslag och upplevelser såklart, men det kanske blir senare.
Det blir kort just nu, får berätta mera sen. Trots den tråkiga anledningen till resan så finns det en del roligare inslag och upplevelser såklart, men det kanske blir senare.
onsdag, maj 14, 2008
Snörvel snörvel
Jag håller nog på att bli sjuk. Är tung i huvudet och snörvlig. Det började inatt på jobbet, snörvlandet. Jag trodde att jag bara var trött men det hänger fortfarande i. Kanske beror det på att vädringsluckan på sovrumsfönstret stått öppen den sista tiden och att det ju faktiskt inte varit så somrigt varmt de sista dagarna. Knappt man kan tro det men det snöade faktiskt igår på förmiddagen, och senare haglade det en del. Så lite bakslag i shorts- och grillhysterin (som inte riktigt har drabbat mig än) har det varit.
Känns som en lugn skön kväll ikväll. Mattias är här, vi har ätit lite god mat och slappat vid tv:n. Som den WoW-oholic han är sitter han nu vid datorn och spelar så jag får väl joina honom en sväng. Kanske kan jag bjuda på mer djuplodade blogginlägg imorgon. =)
Känns som en lugn skön kväll ikväll. Mattias är här, vi har ätit lite god mat och slappat vid tv:n. Som den WoW-oholic han är sitter han nu vid datorn och spelar så jag får väl joina honom en sväng. Kanske kan jag bjuda på mer djuplodade blogginlägg imorgon. =)
tisdag, maj 13, 2008
Trött dag.
Ugh, idag har inte varit nån bra dag. Jobbade inatt och skulle egentligen ha sovit bort dagen, men vaknade lite småorolig redan tidigt på förmiddagen. Anledningen var väl att jag visste att pappa var på operation då. Har sedan försökt nå någon ansvarig att få besked av hela dagen men det kom inte förrän vid halv fem. Av kanske fel person. Inte alla som jobbar inom vården passar där varje dag. Kanske var jag lite känslig med men det blev nog lite konstigt. Det är jobbigt att det passerar så mycket olika personal där hela tiden. Jag har fått för mig att det gör det extra mycket nu i och med strejken (som jag såklart stöttar) för efter två veckor där får jag fortfarande prata med sköterskor som precis sett honom för första gången. Det känns märkligt och bidrar väl till de lite olika bud som kommer beroende på vem jag/vi får prata med. Jag har dock lärt mig att inte ta positiva besked för sant förrän de är bekräftade av åtminstone en till. Alltid något.
Känner mig trött och lite mör i huvudet, men det blir nog bra att fara på jobbet igen nu. Då får jag annat att tänka på och lite andra personer som håller mig sysselsatt med alla möjliga saker.
Känner mig trött och lite mör i huvudet, men det blir nog bra att fara på jobbet igen nu. Då får jag annat att tänka på och lite andra personer som håller mig sysselsatt med alla möjliga saker.
måndag, maj 12, 2008
It's all made of plastic!
Helgen är över och jag funderade idag över varför det alltid känns som att alla dagar är likadana. Kanske kommer det med jobbet, att jag jobbar så mycket helg och därmed är ledig i veckorna titt som tätt. Eller kanske att jag så sällan gör något särskilt då det väl kommer en ledig helg. Jag kan inte direkt beskyllas för att vara en "party-girl" och inte heller något socialt vilddjur som har fler vänner än hon hinner träffa. Jag är nöjd med det på ett sätt, men samtidigt vore det kul med lite brutna rutiner ibland. Just idag funderar jag över om jag befinner mig mitt emellan två sociala skeden i livet. Frågan är bara vad nästa sociala skede är?
Jaja, nog flummat. Idag är det dags att gå tillbaka till jobbet igen. Jag har sovit alldeles för länge på förmiddagen idag så det ska nog inte bli några problem. Resten av dagen har jag spenderat alldeles för stor del av med att titta igenom gamla Sex and the city-avsnitt (på tal om ett liv jag inte lever, utan att vara alltför ledsen för det) samt jagat hönsnät till balkongen i diverse butiker. Jag tänkte att jag i vart fall borde kolla vad priset skulle landa på och jag kanske ska kunna ro hem en liten friluftsplats till kissetjejerna den här månaden. Möblera balkongen får dock vänta.
Jag upptäckte idag att samma upplevelse som mötte mig i butikerna inför julen fanns att finna inför sommaren, tydligen. Plast, plast och åter plast! Du kan verkligen fylla din trädgård med plast om du så vill. Allt ska vara i plast. Imponerande, nästan. Och du behöver inte ens ha en trädgård. Jag skulle kunna göra mig en helt egen liten låtsasträdgård direkt på min balkong, om jag så önskade. Med plastgräst plastväxter, plastverktyg och plastlådor. Underbart. Kunde inte låta bli att sakna rabatterna, örtlandet och trädgårdslådorna i Ratan lite. Det finns knappt något mer brain-rensande än att ligga på knä vid rabatterna och lyssna på gamla radioprogram i ipoden.
Jaja, nog flummat. Idag är det dags att gå tillbaka till jobbet igen. Jag har sovit alldeles för länge på förmiddagen idag så det ska nog inte bli några problem. Resten av dagen har jag spenderat alldeles för stor del av med att titta igenom gamla Sex and the city-avsnitt (på tal om ett liv jag inte lever, utan att vara alltför ledsen för det) samt jagat hönsnät till balkongen i diverse butiker. Jag tänkte att jag i vart fall borde kolla vad priset skulle landa på och jag kanske ska kunna ro hem en liten friluftsplats till kissetjejerna den här månaden. Möblera balkongen får dock vänta.
Jag upptäckte idag att samma upplevelse som mötte mig i butikerna inför julen fanns att finna inför sommaren, tydligen. Plast, plast och åter plast! Du kan verkligen fylla din trädgård med plast om du så vill. Allt ska vara i plast. Imponerande, nästan. Och du behöver inte ens ha en trädgård. Jag skulle kunna göra mig en helt egen liten låtsasträdgård direkt på min balkong, om jag så önskade. Med plastgräst plastväxter, plastverktyg och plastlådor. Underbart. Kunde inte låta bli att sakna rabatterna, örtlandet och trädgårdslådorna i Ratan lite. Det finns knappt något mer brain-rensande än att ligga på knä vid rabatterna och lyssna på gamla radioprogram i ipoden.
söndag, maj 11, 2008
Plötsligt var de bara där...
Hm sitter i köket och dricker te. Tittar ut genom fönstret och ser plötsligt 15-20 barn i samma ålder på gräsmattan utanför. De var inte där när jag kom in från parkeringen för en kvart sen. Som en explosion. Jag antar att ett av följande alternativ är möjligt:
- Det har blivit vår/försommar och plötsligt släpps samtliga 7-8-åringar i området ut samtidigt. (Ungefär som kalvar på grönbete.)
- Någon i huset har äntligen lyckats med ett avancerat kloningsprojekt. (Sen har man klätt dem olika för att kunna veta vem som är vilken upplaga.)
- Nåt slags småfolkskonvent äger rum.
- Vår gård är den nya uppsamlingsplatsen för bortsprungna barn från ICA Maxi.
- Någon fyller år och har barnkalas.
Jag är inte säker på vilket som är det rätta än, men det lutar åt alternativ nr 3.
lördag, maj 10, 2008
Filmblogg igen
Lördag kväll och jag sitter fortfarande själv lite småsorglig i min varma lägenhet. Har varit ute på en promenad visserligen, men det kan man ju inte vara hela dagen. Lite halvtrist, får erkännas. Hade hoppats att någon velat besöka en uteservering en stund ikväll, men alla tycks upptagna. Det är jobb, konstutställningar, skytte (?) eller "jag drack igår" som gäller tydligen. Typiskt när jag väl är ledig en solig helg som denna. Jaja.
Såg att de visar en del bra film på tv ikväll. Bäst, och nästan måste-se-film är (speciellt om ni som jag har en förkärlek till Mini Coopers) The Italian job med bl.a Charlize Theron, Mark Wahlberg och alltid braige Edward Norton i rollerna. En snabb, snygg film i samma anda som Ocean's-filmerna där man håller på the bad guys. (Och en remake precis som Ocean's 12.) Gentlemannatjyvar med en kool kvinna i förarsätet. Me like! 8 eller 9/10. På tv4 vid halv tio ikväll. Inte missa.
My best friends wedding kan man missa om man inte är överförtjust i precis allt som Julia Roberts och Cameron Diaz gjort. Däremot är The talented Mr Ripley helt klart sevärd. Likaså Rock star som visas på 3:an ikväll. En av de filmer som Jennifer Aniston visar sin bästa sida i faktiskt. Får jag välja av kvällens tv-filmer blir det dock utan tvekan The Italian job (jag kan nog även tänka mig att se den så totaltsågade svenska Tre solar som 3:an visar inatt).
På tal om Jennifer Aniston så såg jag en ganska bra film med henne inatt när jag inte kunde sova. Rumor has it hette den och var nog inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Den bygger på intrigen i boken (och filmen) The Graduate (Mandomsprovet, på svenska) från "det ljuva 60-talet" och cirkulerar kring vad, eller snarare vilka, som egentligen var inspirationen till boken. Ganska kul faktiskt. Aniston gjorde inte någon superroll, den lysande stjärnan var helt klart Shirley MacLaine. Men 7/10 tror jag att den får. Ovanligt högt för en romkom kanske, men den stack ut lite.
Den här bloggen blir bara mer och mer blandad... Allt från privat elände till politik och filmrecensioner, vart ska det sluta? =)
Såg att de visar en del bra film på tv ikväll. Bäst, och nästan måste-se-film är (speciellt om ni som jag har en förkärlek till Mini Coopers) The Italian job med bl.a Charlize Theron, Mark Wahlberg och alltid braige Edward Norton i rollerna. En snabb, snygg film i samma anda som Ocean's-filmerna där man håller på the bad guys. (Och en remake precis som Ocean's 12.) Gentlemannatjyvar med en kool kvinna i förarsätet. Me like! 8 eller 9/10. På tv4 vid halv tio ikväll. Inte missa.
My best friends wedding kan man missa om man inte är överförtjust i precis allt som Julia Roberts och Cameron Diaz gjort. Däremot är The talented Mr Ripley helt klart sevärd. Likaså Rock star som visas på 3:an ikväll. En av de filmer som Jennifer Aniston visar sin bästa sida i faktiskt. Får jag välja av kvällens tv-filmer blir det dock utan tvekan The Italian job (jag kan nog även tänka mig att se den så totaltsågade svenska Tre solar som 3:an visar inatt).
På tal om Jennifer Aniston så såg jag en ganska bra film med henne inatt när jag inte kunde sova. Rumor has it hette den och var nog inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Den bygger på intrigen i boken (och filmen) The Graduate (Mandomsprovet, på svenska) från "det ljuva 60-talet" och cirkulerar kring vad, eller snarare vilka, som egentligen var inspirationen till boken. Ganska kul faktiskt. Aniston gjorde inte någon superroll, den lysande stjärnan var helt klart Shirley MacLaine. Men 7/10 tror jag att den får. Ovanligt högt för en romkom kanske, men den stack ut lite.
Den här bloggen blir bara mer och mer blandad... Allt från privat elände till politik och filmrecensioner, vart ska det sluta? =)
Hanteringen av odöda känns som en (o)lämplig rubrik just idag
Jag såg inte programmet, men har sett en del av inslagen på nätet. Jag talar om Uppdrag granskning och deras upptäckt att man vissa håll i landet knäcker till kistlocken vid jordbegravningar för att undvika sättingar i jorden. Jag har roat mig med att för en gång skull läsa majoriteten av de kommentarer som finns under artiklarna på VK och blir faktiskt lite förvånad över de åsikter som finns där och hur mycket detta faktiskt upprör människor. Kanske är jag morbid men jag upprörs faktiskt inte särskilt mycket, även om jag också kan tycka att det är lite bryskt tillvägagångssätt att tjoa runt med grävmaskinen på det viset.
Det som slår mig mest när jag läser kommentarerna är det faktum att så många inte tycks vara medvetna om vad som faktiskt händer med deras anhöriga i kistorna efter att jorden lagts på. Uttalanden som att "det vore kanske bäst att skaffa en kista i cement" är slående. Även om inte vaktmästarna skulle krossa kistlocken så verkar inte folk förstå att merparten av kistorna troligen ändå inte stannar intakta särskilt länge i jorden. Och är det ens meningen? Det är ju ingen konservering av människor i en av naturen opåverkbar kista. Åsikter som "varför skulle jag lägga så mycket pengar på en fin kista om ändå vaktmästarna tar sönder den?" blir målande för hur tankvurporna haglar.
En annan sak som slår mig är alla de som nu säger sig ska gå ur Svenska kyrkan. Good for you! När var du i kyrkan senast? Lite märkligt att dessa människor dock valde att stanna i Svenska kyrkan då det för ett antal år sedan uppdagades att man med bl.a intäkter från syjuntor, kollekt och annat (uppdrag granskning igen, vill jag minnas) spekulerade med dessa heliga pengar i bl.a vapenindustrin i syfte att göra den redan så stora förmögenheten ännu lite större. DET tycks vara ok. Att faktiskt indirekt bidra till att människor dör.
Men det är klart, vad kan vara värre än ett trasigt kistlock över en redan död släkting?
Ja, jag vet. Jag är kanske lite morbid och cynisk. Visst kan jag förstå att man i en redan jobbig situation kan förfäras av bryskheten i agerandet från kyrkans sida, och visst borde kyrkans förmögenhet kunna användas till bättre tillvägagångssätt för att skona människors känslor. Men fortfarande förvånas jag över vart vi lägger vårt krut, våra moraliska föreläsningar och över hur vi värderar människoliv.
Det som slår mig mest när jag läser kommentarerna är det faktum att så många inte tycks vara medvetna om vad som faktiskt händer med deras anhöriga i kistorna efter att jorden lagts på. Uttalanden som att "det vore kanske bäst att skaffa en kista i cement" är slående. Även om inte vaktmästarna skulle krossa kistlocken så verkar inte folk förstå att merparten av kistorna troligen ändå inte stannar intakta särskilt länge i jorden. Och är det ens meningen? Det är ju ingen konservering av människor i en av naturen opåverkbar kista. Åsikter som "varför skulle jag lägga så mycket pengar på en fin kista om ändå vaktmästarna tar sönder den?" blir målande för hur tankvurporna haglar.
En annan sak som slår mig är alla de som nu säger sig ska gå ur Svenska kyrkan. Good for you! När var du i kyrkan senast? Lite märkligt att dessa människor dock valde att stanna i Svenska kyrkan då det för ett antal år sedan uppdagades att man med bl.a intäkter från syjuntor, kollekt och annat (uppdrag granskning igen, vill jag minnas) spekulerade med dessa heliga pengar i bl.a vapenindustrin i syfte att göra den redan så stora förmögenheten ännu lite större. DET tycks vara ok. Att faktiskt indirekt bidra till att människor dör.
Men det är klart, vad kan vara värre än ett trasigt kistlock över en redan död släkting?
Ja, jag vet. Jag är kanske lite morbid och cynisk. Visst kan jag förstå att man i en redan jobbig situation kan förfäras av bryskheten i agerandet från kyrkans sida, och visst borde kyrkans förmögenhet kunna användas till bättre tillvägagångssätt för att skona människors känslor. Men fortfarande förvånas jag över vart vi lägger vårt krut, våra moraliska föreläsningar och över hur vi värderar människoliv.
fredag, maj 09, 2008
Film- och tidningstips
Jo, på tal om film så fick jag med mig den kanske bästa gratistidningen ever när jag var på Hemmakväll i förra veckan. En tjock tidning, full med goda tips och artiklar om nya och nygamla dvd-filmer och skådisar. Mycket bra, med enda nackdelen att jag nu har en nästan oändlig lista över filmer jag gärna vill se. Jag kan rekommendera er ett besök på Hemmakväll om så bara för att greppa ert eget exemplar. Sen att Hemmakväll är ett exempel på ett lyckat hyrfilmskoncept och en väldigt stor bank av gamla goda (och "ogoda" såklart) filmer är ju ingen nackdel.
När vi var där, det var Mattias, hans systerdotter Veronica och jag, så fick vi med oss två filmer hem. Den ena sas vara bra och den andra var riktigt kass. Den som sas vara bra var Number 23 med bl.a Jim Carrey. En thriller med psykologiska inslag, om jag förstod det rätt. Jag toksomnade dessvärre när vi såg den, eller ja, redan framför förtexterna faktiskt. Inte för att den var dålig utan för att jag var helt slut, kanske jag ska tillägga. De andra verkade tycka den var bra så jag får väl se den vid ett senare tillfälle. Trots 7 dagars hyra har jag inte haft tid att göra det än, busy week.
Den riktigt kassa var Captivity med Elisha Cutbert (från bla. 24). Och hon imponerar dessvärre inte. Filmen hade kunnat vara ett bra alternativ till Saw-serien men de lyckas verkligen inte. Alldeles för många logiska vurpor som blir så uppenbara och nästan pinsamma och så sterotypa personlighetsskildringar att det blir råtrist.
Om du skulle bli kidnappad och inlåst i ett rum av en okänd person som uppenbarligen filmar och övervakar rummet hela tiden, skulle du då verkligen, modell eller inte, ställa dig och klä av dig naken när ett nytt ombyte kläder erbjuds dig? Och när du sen upptäcker en manlig fånge i ett rum bredvid med samma övervakning, skulle du då skynda dig att ha svettigt sex med denne typ det första du gör när dörrarna mellan er öppnas? Nja, antagligen inte. Men sån var den här filmen. Kort sagt; se den inte. 3/10 i betyg av mig.
Jag har också sett Wedding crashers en sömnlös kväll/natt. Den var naturligtvis bättre än ovan nämnda film, men så hysteriskt rolig var den inte. Antagligen blev den sämre i mina ögon för att min anti-favorit Will Farrell hade en av sina vanliga (om än liten den här gången) snuskgubbe-roller i filmen. Annars var den ok, lite underhållande stundvis iaf. Vince Vaughn gjorde sin kanske bästa roll hittills och Owen Wilson var hyfsad iaf. Den får 5/10 av mig. Ett lite för pluttigt slut tar ner betyget ett snäpp.
När vi var där, det var Mattias, hans systerdotter Veronica och jag, så fick vi med oss två filmer hem. Den ena sas vara bra och den andra var riktigt kass. Den som sas vara bra var Number 23 med bl.a Jim Carrey. En thriller med psykologiska inslag, om jag förstod det rätt. Jag toksomnade dessvärre när vi såg den, eller ja, redan framför förtexterna faktiskt. Inte för att den var dålig utan för att jag var helt slut, kanske jag ska tillägga. De andra verkade tycka den var bra så jag får väl se den vid ett senare tillfälle. Trots 7 dagars hyra har jag inte haft tid att göra det än, busy week.
Den riktigt kassa var Captivity med Elisha Cutbert (från bla. 24). Och hon imponerar dessvärre inte. Filmen hade kunnat vara ett bra alternativ till Saw-serien men de lyckas verkligen inte. Alldeles för många logiska vurpor som blir så uppenbara och nästan pinsamma och så sterotypa personlighetsskildringar att det blir råtrist.
Om du skulle bli kidnappad och inlåst i ett rum av en okänd person som uppenbarligen filmar och övervakar rummet hela tiden, skulle du då verkligen, modell eller inte, ställa dig och klä av dig naken när ett nytt ombyte kläder erbjuds dig? Och när du sen upptäcker en manlig fånge i ett rum bredvid med samma övervakning, skulle du då skynda dig att ha svettigt sex med denne typ det första du gör när dörrarna mellan er öppnas? Nja, antagligen inte. Men sån var den här filmen. Kort sagt; se den inte. 3/10 i betyg av mig.
Jag har också sett Wedding crashers en sömnlös kväll/natt. Den var naturligtvis bättre än ovan nämnda film, men så hysteriskt rolig var den inte. Antagligen blev den sämre i mina ögon för att min anti-favorit Will Farrell hade en av sina vanliga (om än liten den här gången) snuskgubbe-roller i filmen. Annars var den ok, lite underhållande stundvis iaf. Vince Vaughn gjorde sin kanske bästa roll hittills och Owen Wilson var hyfsad iaf. Den får 5/10 av mig. Ett lite för pluttigt slut tar ner betyget ett snäpp.
En helt vanlig tråkig fredag
Jag har tråkigt. Fredag kväll och tråkigt, hur bra låter det? Ingen vill leka med mig idag så jag sitter här själv framför nåt talang-program på tv och funderar på vad jag ska göra. Har dessutom ganska ont i halsen, vet inte vart det kom ifrån, men jag hoppas att jag inte är på väg att bli sjuk nu. Men det känns lite svajigt. Fryser lite och känner mig lite eländig. Men det kan vara sömnbristen och det uttråkade läget som ökar på det.
Har pratat med sjukhuset idag, som varje dag den senaste tiden. Ett stående inslag jag inte blir van vid. Och nyheterna är svajjiga. Några lite försiktigt positiva, andra rent negativa. Det är väldigt tungt att det inte utvecklas åt nåt tydligt håll, att inte kunna ställa in sig på något. Men så är det väl. Någon dag vänder det och då hoppas jag att jag är beredd.
Nej, jag måste nog hitta på något i helgen så att jag inte bara blir sittande. Det verkar bli fint väder så kanske kan det bli nån skön promenad eller utefika på stan om nån har mer tid resten av helgen. Vi får se. Nu ska jag överväga om jag ska ta de sista xp-pointsen och bli 70 i WoW eller om jag ska slå igång nån lättsam film direkt efter Berg flyttar in. Hm...tough choice.
Har pratat med sjukhuset idag, som varje dag den senaste tiden. Ett stående inslag jag inte blir van vid. Och nyheterna är svajjiga. Några lite försiktigt positiva, andra rent negativa. Det är väldigt tungt att det inte utvecklas åt nåt tydligt håll, att inte kunna ställa in sig på något. Men så är det väl. Någon dag vänder det och då hoppas jag att jag är beredd.
Nej, jag måste nog hitta på något i helgen så att jag inte bara blir sittande. Det verkar bli fint väder så kanske kan det bli nån skön promenad eller utefika på stan om nån har mer tid resten av helgen. Vi får se. Nu ska jag överväga om jag ska ta de sista xp-pointsen och bli 70 i WoW eller om jag ska slå igång nån lättsam film direkt efter Berg flyttar in. Hm...tough choice.
Tv-tips
Jag kan visst inte sova längre så jag passar på att istället blogga om ett par intressanta tv-program jag fann i morgonens tidning.
Det första är en dokumentär om upphovsrätten som verkar intressant, Good copy bad copy. Den verkar ta avstamp i det så vanliga argumentet att copyright är grunden till allt skapande, typ. Via länken ovan kan ni också hitta till filmarnas egen sajt där dokumentären (såklart) ligger ute för beskådan sedan tidigare om ni inte vill/kan se den på svt ikväll. Annars bänka er framför 2:an kl 20 ikväll.
Det andra jag vill tipsa om är ett program som jag av en slump hamnade framför förra veckan; Berg flyttar in. Då var hon hos Arne Weise och det var stundvis grymt kul. Den här veckan flyttar hon in hos allas vår Gudrun Schyman och jag gissar att det är bäddat för en del skratt även denna veckan. De är båda väldigt underhållande kvinnor med självdistans, det kan väl knappast bli bättre. 21.30 på tv4.
Det första är en dokumentär om upphovsrätten som verkar intressant, Good copy bad copy. Den verkar ta avstamp i det så vanliga argumentet att copyright är grunden till allt skapande, typ. Via länken ovan kan ni också hitta till filmarnas egen sajt där dokumentären (såklart) ligger ute för beskådan sedan tidigare om ni inte vill/kan se den på svt ikväll. Annars bänka er framför 2:an kl 20 ikväll.
Det andra jag vill tipsa om är ett program som jag av en slump hamnade framför förra veckan; Berg flyttar in. Då var hon hos Arne Weise och det var stundvis grymt kul. Den här veckan flyttar hon in hos allas vår Gudrun Schyman och jag gissar att det är bäddat för en del skratt även denna veckan. De är båda väldigt underhållande kvinnor med självdistans, det kan väl knappast bli bättre. 21.30 på tv4.
torsdag, maj 08, 2008
Resdrömmar och jobb igen
Tillbaka till vardagen kanske. Var på jobbet inatt för första gången på över en vecka. Som alltid kände jag mig lite osäker innan, men bara man stigit in innanför dörren så känns det som att jag aldrig varit borta. Imorse när personalen kom sa de att de saknat mig i helgen när jag varit ledig, det kändes faktiskt väldigt trevligt att höra. Behöver kanske sånt just nu.
I eftermiddag har jag varit ute vid havet hos Mattias föräldrar och ätit dietist-middag igen (alltid god mat med utförlig innehålls- och nyttighetsbeskrivning av mamma pensionerad dietist). Det var första gången jag träffade dem sedan kort innan jag flyttade ut och det var trevligt. Sög åt mig av familjkänslan igen. De sitter just och slutplanerar sin stora drömresa som förverkligas i början av juni. De ska till Färöarna. Vad jag förstår har det talats om detta resmål sedan 70-talet så jag är väldigt glad att de passar på att fara iväg och jag hoppas att verkligheten överträffar drömmen om det är möjligt. Det lät iaf väldigt fantastiskt och jag skulle gärna vilja göra något liknande någon gång.
Nej, nu jobb igen. Snart helg va?
onsdag, maj 07, 2008
Skenbar säkerhet, den nya marknadsföringen?
En annan sak apropå bussarna. På dörren till bussen som gick mot Tomtebo stod att det sedan april är så att alla chaufförer måste blåsa i alkolåset vid förarbyte. Jag vet att jag läst om det i tidningen men visste inte att det trätt i kraft. Vid min busstur just då var det ett förarbyte, men vad jag kunde se var det ingen som blåste i vad jag identifierade som alkolåset.
Vad jag minns så protesterade chaufförerna (och facket) mot detta för att man menade att man hängdes ut eftersom detta moment skulle ske framför passagerarna. Och det kan jag verkligen förstå. Idag stod vi kanske ett 20-tal och väntade på att få gå på, precis utanför dörrarna när de höll på med förarbytet. Vem vill blåsa inför ett 20-tal kunder? Vilken annan yrkeskategori skulle tvingas till det? Jag tycker kravet på nykterhet är bra, men kan man inte organisera själva blåsandet på ett annat sätt? Som det är nu lurar man alltså passagerarna att tro att detta sker, att alla chaufförer med säkerhet är nyktra. Är det en väg mot samma skenbara säkerhet som den på flyget där vi ska tro att vi flyger säkrare om vi förvarar frisyrgelét i en burk om 100ml som i sin tur placeras i en förslutningsbar plastpåse i vårt handbagage?
Vad jag minns så protesterade chaufförerna (och facket) mot detta för att man menade att man hängdes ut eftersom detta moment skulle ske framför passagerarna. Och det kan jag verkligen förstå. Idag stod vi kanske ett 20-tal och väntade på att få gå på, precis utanför dörrarna när de höll på med förarbytet. Vem vill blåsa inför ett 20-tal kunder? Vilken annan yrkeskategori skulle tvingas till det? Jag tycker kravet på nykterhet är bra, men kan man inte organisera själva blåsandet på ett annat sätt? Som det är nu lurar man alltså passagerarna att tro att detta sker, att alla chaufförer med säkerhet är nyktra. Är det en väg mot samma skenbara säkerhet som den på flyget där vi ska tro att vi flyger säkrare om vi förvarar frisyrgelét i en burk om 100ml som i sin tur placeras i en förslutningsbar plastpåse i vårt handbagage?
Dagsutveckling och busskrångel
Måndag: hysteriskt jobbiga dagen då det kändes som att jag föll platt genom golv och tio meter ner i jorden, och dessutom lyckades kollidera lite olyckligt med en utarbetad vän på vägen.
Tisdag: istället väldigt trevlig dag då Fanny fyllde 30år (till synes helt utan ångest) och vi firade det samt att vi alla överlevt och genomfört kongressen på ett bra sätt med lite partaj i Annas kvarterslokal. Mycket trevligt. Vi grillade, åt pastasallad och pesto och firade med tårta och punch efteråt och pratade en massa skräp hela kvällen. Inte ett enda kort tog jag trots att kameran stod i hörnet, jag glömde helt enkelt bort det. Men det var en bra kväll, precis vad jag behövde.
Onsdag: idag har jag varit hos Anna igen. Primärt för att hämta igen bilen som jag lämnade igår, men även för att passa på att prata en massa, äta rester från igår och dricka te. Väldigt trevligt och minst lika behövligt som gårdagen. Jag har ett stort behov av att umgås just nu, komma på andra tankar och inte känna mig ensam och grubbla en massa. Känns som att det var länge sen jag var social på det viset, och det var bra att ta igen lite.
Jag har också surat lite över den lokala kollektivtrafiken idag. Jag åker väldigt sällan buss, oftast och hellre tar jag mig kortare sträckor genom att gå. Jag gillar det bättre. Men ut till Tomtebo är det väl en dryg mil gissningsvis så jag skulle ta bussen. Då måste man byta på Vasaplan i centrum och tydligen finns inget organiserat med bussturerna i den här stan som jag blev van vid i Örebro. Här inväntas det inte tills alla bussar kommit utan de bara kör. Så med kanske 7-8 sekunders marginal missade jag bussen mot Tomtebo. Och då ska man inte tro att nästa går om 5-10 minuter utan snarare om 25 minuter... Så allt som allt tog det mig en timme (58 minuter, för att vara exakt) att åka hemmifrån till Anna. Hade jag cyklat hade jag säkerligen klarat det på halva tiden och med bilen hem (trots mindre rusningstid) tog det knappt en kvart... Och var billigare än bussen dessutom. Så ska vi få bukt med miljöproblematiken så måste sånt där krångel bort, gissar jag. Tänk att det ska vara så trögt.
Tisdag: istället väldigt trevlig dag då Fanny fyllde 30år (till synes helt utan ångest) och vi firade det samt att vi alla överlevt och genomfört kongressen på ett bra sätt med lite partaj i Annas kvarterslokal. Mycket trevligt. Vi grillade, åt pastasallad och pesto och firade med tårta och punch efteråt och pratade en massa skräp hela kvällen. Inte ett enda kort tog jag trots att kameran stod i hörnet, jag glömde helt enkelt bort det. Men det var en bra kväll, precis vad jag behövde.
Onsdag: idag har jag varit hos Anna igen. Primärt för att hämta igen bilen som jag lämnade igår, men även för att passa på att prata en massa, äta rester från igår och dricka te. Väldigt trevligt och minst lika behövligt som gårdagen. Jag har ett stort behov av att umgås just nu, komma på andra tankar och inte känna mig ensam och grubbla en massa. Känns som att det var länge sen jag var social på det viset, och det var bra att ta igen lite.
Jag har också surat lite över den lokala kollektivtrafiken idag. Jag åker väldigt sällan buss, oftast och hellre tar jag mig kortare sträckor genom att gå. Jag gillar det bättre. Men ut till Tomtebo är det väl en dryg mil gissningsvis så jag skulle ta bussen. Då måste man byta på Vasaplan i centrum och tydligen finns inget organiserat med bussturerna i den här stan som jag blev van vid i Örebro. Här inväntas det inte tills alla bussar kommit utan de bara kör. Så med kanske 7-8 sekunders marginal missade jag bussen mot Tomtebo. Och då ska man inte tro att nästa går om 5-10 minuter utan snarare om 25 minuter... Så allt som allt tog det mig en timme (58 minuter, för att vara exakt) att åka hemmifrån till Anna. Hade jag cyklat hade jag säkerligen klarat det på halva tiden och med bilen hem (trots mindre rusningstid) tog det knappt en kvart... Och var billigare än bussen dessutom. Så ska vi få bukt med miljöproblematiken så måste sånt där krångel bort, gissar jag. Tänk att det ska vara så trögt.
måndag, maj 05, 2008
Efter kongress
Oj, trött är jag fortfarande, tydligen. Jag kunde inte sova nu på morgonen, låg och vred mig och funderade över ekonomin som är totalt fucked efter det lilla äventyret. Men det får lösa sig, det måste lösa sig. Det är väl bara att ta ut mer pengar på bankomaten?
Gjorde te för en timme sen men hittade det fortfarande stående på bänken alldeles nu. Mm gott. Lite disträ i huvudet.
Ja, idag ska jag försöka komma tillbaka till verkligheten. Måste räkna lite kongress-utgifter och se vad jag ev kan få tillbaka där. Måste väl försöka få till en slutlig budget som nu kommer att gå mer back än beräknat, men det visste vi kanske. Jag är ändå stolt över att vi lyckades få till en så bra och "rik" kongress på den extremt lilla kongressbudgeten vi hade. Det är häftigt. Och ändå fick alla med sig lite små presenter hem, det känns bra.
Jag börjar så smått bli nyfiken på vilka beslut som togs på kongressen och vad som hände runtomkring. Jag har eg bara hört det som stått i tidningarna, att vi ska ställa upp i val, i övrigt har inte mycket nått fram till mig. Jag var ju en av de som "inte var eniga" i styrelsen om att ställa upp i riksdagsvalet. Men jag får erkänna att jag trots 90 mil emellan kände av stämningen på kongressen och nästan svängde helt jag med inför beslutet. Så jag är inte direkt ledsen att det blev så, även om jag fortfarande inte förstår hur det är tänkt att gå till ekonomiskt och personellt och hur vi ska lyckas få fokus på oss i en valrörelse som antagligen kommer att handla om det blåa och röda laget igen. Men det blir spännande.
Jag måste också få till deklarationen idag. Inga större grejer som ska ändras, mest reseersättning till och från jobbet under den tid som jag fortfarande var skriven och bodde i Ratan. Mer än så är det inte, men det ger i vart fall lite pengar tillbaka.
Och så måste jag lämna igen heliumtuben som hyrts under helgen. Och nej, jag har hållt mig från att leka med den. Mer imponerande; så har också Mattias.
Gjorde te för en timme sen men hittade det fortfarande stående på bänken alldeles nu. Mm gott. Lite disträ i huvudet.
Ja, idag ska jag försöka komma tillbaka till verkligheten. Måste räkna lite kongress-utgifter och se vad jag ev kan få tillbaka där. Måste väl försöka få till en slutlig budget som nu kommer att gå mer back än beräknat, men det visste vi kanske. Jag är ändå stolt över att vi lyckades få till en så bra och "rik" kongress på den extremt lilla kongressbudgeten vi hade. Det är häftigt. Och ändå fick alla med sig lite små presenter hem, det känns bra.
Jag börjar så smått bli nyfiken på vilka beslut som togs på kongressen och vad som hände runtomkring. Jag har eg bara hört det som stått i tidningarna, att vi ska ställa upp i val, i övrigt har inte mycket nått fram till mig. Jag var ju en av de som "inte var eniga" i styrelsen om att ställa upp i riksdagsvalet. Men jag får erkänna att jag trots 90 mil emellan kände av stämningen på kongressen och nästan svängde helt jag med inför beslutet. Så jag är inte direkt ledsen att det blev så, även om jag fortfarande inte förstår hur det är tänkt att gå till ekonomiskt och personellt och hur vi ska lyckas få fokus på oss i en valrörelse som antagligen kommer att handla om det blåa och röda laget igen. Men det blir spännande.
Jag måste också få till deklarationen idag. Inga större grejer som ska ändras, mest reseersättning till och från jobbet under den tid som jag fortfarande var skriven och bodde i Ratan. Mer än så är det inte, men det ger i vart fall lite pengar tillbaka.
Och så måste jag lämna igen heliumtuben som hyrts under helgen. Och nej, jag har hållt mig från att leka med den. Mer imponerande; så har också Mattias.
Blandad rapport söndag
Suck, det känns verkligen jobbigt just nu. Riktigt jävla jobbigt, om jag ska vara ärlig. Jag är bra på att stänga av men mellan varven brister det. Allt är så snurrigt, jag önskar jag kunde reda ut begreppen.
Vi var mer eller mindre tvugna att komma hem idag söndag så då for vi helt enkelt hem redan under natten till söndagen. Jag kände att jag ville få chansen att åtminstone se kongressunderverket som det jobbats så mycket med. Jag ville, behövde, se att det faktiskt blev av. Som en psykologisk grej. Så inatt körde vi. Jag var på IVA hos pappa det sista jag gjorde innan vi for under kvällen, jättetungt att gå därifrån, men tacksam över att personalen var så stöttande. Sen körde vi de nästan 90 milen hem igen. Strax före fem imorse kom vi supertrötta och slitna hem till lägenheten och däckade i sängen. Steg upp några timmar senare och drog oss till kongressen.
Liv och rörelse var det, och allt, eller iaf det mesta verkade fungera väldigt bra. Jag fick mycket beröm av väldigt många personer, vilket kändes lite konstigt då jag faktiskt inte varit där. Men jag sög åt mig lite ändå, jag behövde det. Jag är så impad av framför allt Anna och sidekicken Ulrikas arbete, de har varit så koola och jobbat superhårt. Det verkar ha varit en tajt och slipad kongress, jag ser fram emot att ta del av besluten, så snart jag orkar.
Jag justerade in mig i röstlängden, inte för att jag var så delaktig eller ens orkade lyssna engagerat nån längre stund, utan för att jag ändå ville vara med på nåt sätt. Såg en stund på plenumförhandlingarna och förstod verkligen att alla varit så lyriska över presidiet. De var vassa och mycket proffsiga. Anna Sjödin och Sofia Karlsson var som jag gissat, ett riktigt bra radarpar tillsammans som ordföranden. Och sekreterarna verkade ha läget under kontroll. Bra, jag sträcker på mig lite och är lättad över att det fixade sig.
Ska försöka sova ordentligt nu inatt om det går och sen ta tag i deklarationen och prata med min chef imorgon. Och packa upp alla de lådor och kassar med blandade Fi-grejer som står i min hall nu efter kongressen.
Vi var mer eller mindre tvugna att komma hem idag söndag så då for vi helt enkelt hem redan under natten till söndagen. Jag kände att jag ville få chansen att åtminstone se kongressunderverket som det jobbats så mycket med. Jag ville, behövde, se att det faktiskt blev av. Som en psykologisk grej. Så inatt körde vi. Jag var på IVA hos pappa det sista jag gjorde innan vi for under kvällen, jättetungt att gå därifrån, men tacksam över att personalen var så stöttande. Sen körde vi de nästan 90 milen hem igen. Strax före fem imorse kom vi supertrötta och slitna hem till lägenheten och däckade i sängen. Steg upp några timmar senare och drog oss till kongressen.
Liv och rörelse var det, och allt, eller iaf det mesta verkade fungera väldigt bra. Jag fick mycket beröm av väldigt många personer, vilket kändes lite konstigt då jag faktiskt inte varit där. Men jag sög åt mig lite ändå, jag behövde det. Jag är så impad av framför allt Anna och sidekicken Ulrikas arbete, de har varit så koola och jobbat superhårt. Det verkar ha varit en tajt och slipad kongress, jag ser fram emot att ta del av besluten, så snart jag orkar.
Jag justerade in mig i röstlängden, inte för att jag var så delaktig eller ens orkade lyssna engagerat nån längre stund, utan för att jag ändå ville vara med på nåt sätt. Såg en stund på plenumförhandlingarna och förstod verkligen att alla varit så lyriska över presidiet. De var vassa och mycket proffsiga. Anna Sjödin och Sofia Karlsson var som jag gissat, ett riktigt bra radarpar tillsammans som ordföranden. Och sekreterarna verkade ha läget under kontroll. Bra, jag sträcker på mig lite och är lättad över att det fixade sig.
Ska försöka sova ordentligt nu inatt om det går och sen ta tag i deklarationen och prata med min chef imorgon. Och packa upp alla de lådor och kassar med blandade Fi-grejer som står i min hall nu efter kongressen.
fredag, maj 02, 2008
Känslor av dubbel natur
Liten lägesrapport från södern. Läget är, om möjligt, faktiskt till och med lite sämre. Mycket tårar, ångest och ömmande hjärtan har det varit det här senaste dygnet. Underbar personal på IVA i Linköping som tog emot mig (och Mattias) mitt inatten igår då vi anlände till stan. Mycket värme, medmänsklighet och förståelse. Och en omsorg om min pappa som nog varken han eller jag tidigare sett. Underbart med fördomsfri personal som ser människan och människorna bakom. Bara det har rört mig otroligt. Jag är otroligt tacksam.
Oklart ännu när vi lämnar allt detta och far tillbaka till vardagen. Hur nu det fungerar. Vi får se.
Naturligtvis smärtar det att inte kunna vara med på kongressen i Umeå. Vilket såklart ger lite dåligt samvete; jag borde inte ens tänka så. Men det gör jag, och det kanske ändå inte är så konstigt. Detta som jag jobbat så hårt för. Som jag sa igår; det känns som att planera årets fest och sen bli portad när den startar. Men så är det, ibland kommer det viktigare saker. Och jag är som en liten igel och ringer kanske nästan lite för ofta (tur de är många så jag kan sprida ut det över flera personer) för att kolla läget och om de verkligen inte behöver mig lite lite iaf. Och det gör de ibland. Eller om de låtsas, men det får de gärna och jag köper det. Rysligt stolt över dem är jag i vart fall och glad att det verkar fungera så bra. Vi får se om jag hinner hem för att få en liten blick av årets feministparty.
Nu ska jag dricka te med lillebror, Mattias och hans systers familj och andas lite.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)