Halloween och annat skräp

Tiden går och bloggandet blir alltmer glest. Vet inte varför, men tiden och lusten finns inte riktigt för tillfället. Får återkomma om det senare.

Ska jobba ikväll igen, och imorgon. Ledig i helgen i vart fall, som det ser ut. Visst är det halloween då? Ytterligare en helg som hamnade på min lista över "helgdagar I can't stand" förra året. Och där blir den nog ett tag till.
Vandrade lite på stan häromdagen och insåg att julen (en annan icke-favorit) redan exploderat över nästan alla affärer. Ja, det kanske inte är så "redan" som förra året (visst?) fast det känns lite redan för min del. November snart? Jag tycker allt går så fort. I år ser det ut som att jag, för första gången ever tror jag, är ledig både jul- och nyårshelgerna, men jag har redan fått förfrågningar om att byta med de som jobbar då, och jag har inte sagt något till svar än. Jag vet inte, kanske lika gärna kan jobba i år, känns det som. Det ger ju lite extra pengar i vart fall. Jag ska fundera lite till.

Nej, lite hängig period just nu, kanske därför som bloggandet blir lidande. Lika bra det kanske. Men jag återkommer i full fart snart, förhoppningsvis!

Söndag natt kvar...

..och helst av allt vill jag bara ligga hemma i sängen och levla WoW.

Kalas, jobbhelg och den årliga klockeländesdragningen

Jobbhelg igen. Ute är det mycket mörk höst. Jag vet inte om jag längtar efter lite snö, men jag tror det. Samtidigt är det skönt att det inte är halt och att jag slipper oroa mig för det när jag far till jobbet. Termometern i bilen tycks ha fastnat på 6 grader, det verkar alltid vara det numera.

Hade en ganska hyfsad första natt igår natt. Kom hem och möttes av en sömndrucken Mattias. Han verkade tacksam över att jag bodde i duschen ett tag efter att jag hälsat honom med en trött suck och "Jag har kiss på fötterna och så dreglade en man mig i håret så det rann ner i pannan när jag tog på han skorna." Too much information, verkade det som. =)

Idag steg jag upp redan kl 12 efter knappt fyra timmars sömn. Hade egentligen inte tänkt följa med till kalaset i Sikeå för Mattias systerson, men det kändes som länge sedan jag träffade hans systers familj så när jag ändå vaknade av att han skulle göra sig i ordning så följde jag med. Trivsamt, jag gillar dem. De hade dessutom en ny liten familjemedlem, en Leo hund. Supersöt med tusen överskottsenergi. Han är fyra månader och verkade tro att alla kom för hans skull.

Och inatt blir det de luxe natt. Alltid lika roligt att jobba natten som är längre än alla andra. Eller inte. Drygt tio timmar känns ganska nog faktiskt. Men jag ska dra tillbaka klockan ganska direkt när jag börjat jobba, av erfarenhet så känns det inte riktigt lika tungt då som att låta klockan bli 2 igen när den precis slagit 3. Det är just då man vill att det ska gå fort framåt, inte bakåt. Känns som att jag ofta hamnar på de här helgerna, och det är faktiskt superkul. Jag förstår inte vad klockdragningen ska vara bra för? Spelar det någon roll? Känns mest som att det ställer till det för folk.

Tjocka föräldrar är dåliga föräldrar

För övrigt har jag hittills inte hört ett enda bra argument till varför överviktiga skulle vara sämre föräldrar varpå jag fortsätter att hävda att det är kvalificerat BS att lägga in BMI som en faktor vid adoption.

Tillåta kvinnor bära tårgas?

Kanske det kan tyckas konstigt, vad vet jag, men nej, jag tycker inte att kvinnor ska tillåtas bära tårgas som en skyddåtgärd mot överfall. Säkerligen är detta ett förslag med goda intensioner, men likväl tycker jag det känns lite ogenomtänkt.

För det första är det ett erkänt faktum att den som bär vapen riskerar att skadas av det själv vid ev bråk, det finns siffror på hur vanligt detta är, men det får jag kolla upp senare. Och det vore väl en mycket oönskvärd konsekvens, att kvinnan blir tårgasad och i än mindre utsträckning kan göra sig fri från överfallet?

För det andra tror jag att det enbart skulle ge en falsk trygghet, om någon trygghet alls. Personligen har jag också gått och hållt en nyckel hårt mellan fingrarna som "säkerhetsåtgärd" ifall att. Allt detta har lett till är att jag gått med än snabbare steg, med hjärtat bankande, ständigt tänkande på möjligheten att nästa kille jag möter är en möjlig förövare. Det är inte sunt. Det lugnar inte, det gör mig inte fri. Och, framför allt är det ingen lösning på problemet.

För det tredje tror jag inte alls på vare sig vapen i allmänhet eller på en "kapprustning" bland promenerande medborgare på stan. Jag tror att det skulle komma att missbrukas, jag tror att det kommer riskera att våldet måste öka från förövarens sida och jag tror att det kommer att ske misstag. Är den svenska polisen tryggare sedan den fick lov att använda ammunition som är förbjuden i krig (för visst är det fortfarande så med hålspetskulor?)? Jag tror inte det. Är medborgarna tryggare sedan dess? Jag tror att ett par ihjälskjutna skulle opponera sig.

Till sist "löser" detta bara en liten del av våldsproblematiken. Fortfarande äger de absolut flesta våldssamheterna mot kvinnor rum i deras eget hem. På vilket sätt skulle detta skydda kvinnor hemma?

Mera jobbgnäll..

För att fortsätta gnälla så kan jag ju nämna två saker till som det småpratas om på min arbetsplats om nätterna. Det första är det orättvisa i att ob-tillägget är samma för oss som jobbar natt på helgen som de som jobbar dag. Av någon anledning är det mer obekvämt att jobba nätter än dagar i veckorna, men inte på helgen. What's that all about?

Det andra är att vi mer eller mindre inväntar första utbrottet av vinterkräksjukan. En stilla förhoppning om att det inte ska ske dagarna före jul som förra året, vilket innebar att i stort sett hela min avdelnings anställda (och deras familjer) låg hemma och spydde hela julen. Jag jobbade helgen före, då det första sjukdomsfallet inträffade och "lyckades" därför bli sjuk redan på måndagen.
Samtidigt bävar vi alla såklart inför detta. Ingen extra personal sätts in (förrän det blir riktigt kris och personalen i det närmaste strejkar). Att ensam vara ansvarig för 12 (förra året var alla utom en sjuk på min avdelning) kräkande, diarréande, kraftigt förvirrade och i en del fall aggressiva pensionärer flera nätter i sträck är ingen picknick, tro mig. Och blir man då dessutom sjuk själv av detta får man betala med en karensdag och sjuklön som tack för hjälpen...

Samtidigt som vårdanställda diskuterar detta, berättas det i lokalmedia att kommunen väntas redovisa ett budgetöverskott, som moderaterna vill använda till att sänka skatten i kommunen. Eh..hallå? Kanske vi skulle lägga dessa pengar på de vårdanställda som fått ta den absolut största smällen av de besparingar som gjorts den senaste tiden i kommunen? Höj lönerna, ge oss riktig friskvård, ge oss lite uppskattning som känns riktig och gör att det känns meningsfullt att hela tiden ge så mycket av sig själv på jobbet igen.

Till sommaren väntas ett flertal pensionsavgångar hos oss. Jag har svårt att se att det kommer att bli rusning till de tjänsterna... Och så kommer det att fortsätta om inget görs för att höja statusen på yrket. Av de tre nattjänsterna som finns på min avdelning har jag varit där längst. Under mina dryga tre år har inte mindre än 7 personer funnits på de andra två platserna. Det talar sitt tydliga språk i hur det kommer att bli framöver, tycker jag.

Lönesnack

Uttråkad, är nog dagens tema. Känner mig lite uttråkad, och begränsad. Det är verkligen totalt tomt i kassan, vilket bidrar till begränsningen. Längtar efter lönen (som dock måste planeras till varje krona för att undgå liknande läge nästa månadsslut), som kommer på fredag om man är kommunanställd. Jag skulle gärna gå en liten runda på stan och kanske köpa något lite onödigt (alt byta ut något luggslitet plagg i garderoben, det börjar bli löjligt..), men se då jobbar jag såklart hela helgen.

Måste ta ett möte med min chef om lönen. Jag har väl ignorerat det länge nog nu. Jag tjänar 340:- mer i månaden före skatt än de som aldrig jobbat förut. Jag har, på allvar, bara 340 spänn mer än lägstalönen i kommunen. Det måste vara något fel. Jag har jobbat här i 3,5 år, plus att jag under hela studietiden jobbat i olika sysselsättningsgrader inom vården sedan -96. Dessutom hävdar jag att jag i praktiken fick en löneminskning förra lönehöjningen. Lägstalönen höjdes i samband med det i kommunen från 14 till 15 tusen. Före höjningen hade jag 350 över lägsta, efteråt bara 340 över lägsta. Visst måste det vara galet?

Ja, jag vet inte, men jag måste nog se till att skaffa ett extra arbete. Att ha drygt 70 procent av ovan nämnda lön är inte överlevnad. Inte mycket iaf. Och ändå jobbar jag alltså mer än vad som anses vara grundsysselsättning för nattarbetare (65,5%).

Men, jag tror inte att ett samtal kommer att ge något. Det är totalt sparläge i socialtjänsten. Fan, snart ska vi väl börja vända på blöjorna också... Och ja, jag vet att jag borde vara med i facket, men vem har råd med det? Då hade ju än mer pengar försvunnit varje månad ur den redan så skrala lönen.

Snö!

Idag kom första snön! När jag steg upp imorse och tittade ut genom fönstret så föll det sakta glesa flingor ner över gräsmattan. De stannade såklart inte på marken sen, men ändå! Me like snö.

Miljöbovar?

Tydligen har det begåtts civil olydnad, eller vad man vill kalla det, inatt på stadens SUV-bilar (stadsjeepar). Det intressanta är som vanligt att följa de inte alltid så brighta kommentarerna på Folkbladet men kanske framför allt på VK. Idag går de ut på att man inte får kritisera användandet av dessa bilar utifrån ett miljömässigt perspektiv eftersom de används av funktionshindrade.

Okej, självklart ska det finnas möjligheter för funktionshindrade att köra bil själva, att få plats med rullstol etc, som det argumenteras för på sidorna. Det handlar inte om det. Men allvarligt, hur många av dessa jeepar ägs av en funktionshindrad? Är det verkligen dess största köpgrupp? Jag tvivlar starkt, måste jag säga. Kanske är det så när argumenten tryter, att man tar till de sämsta möjliga.

studera.igen?

Sökte några oväntade kurser igår kväll förresten. Jag hade helt missat att sista dag för anmälan till högskolan var i måndags. Men så fick jag av en slump höra att det varit problem med anmälningssidan så datumet var förlängt till igår midnatt istället. So I went a bit crazy. Men vi får se. Det går ju inte lysande med studierna jag har just nu direkt... Men det kanske finns en anledning till det. Mycket i huvudet, mycket i livet just nu.

"I pray a little prayer for you"

Har en ensam kväll framför tv:n och en dålig film. Eller, ja den går att se, men allvarligt? Människor som brister ut i unison sång under middagen? Hm...jaja. Ser "My best friends wedding" med Julia Roberts m.fl. Är ganska trött och borde sova en stund egentligen, men ska vara uppe tills Mattias ska hämtas.

Fler komikerbloggar

En nyfödd bloggare får mig att dra på smilbanden just nu. Underbara stand upparen Tobias Persson har börjat blogga, och förgyller inte bara nätet med en underfundig och varm humor utan även med kluriga dikter. Gårdagens inlägg Skinnbanjo i d-moll var inget undantag. Humor.

23-åringen

Idag fyller lillebror år, grattis Tobias!! Jag tror att jag har en bra present på lut, men det får lov att vänta tills löningen kommer. På så vis får han lite längre tid på sig att fundera över vad det kan vara...

Att leda en skock bångstyriga får..

Umeås eminenta kommunalråd går nu ut och beklagar sig över att "hans" befolkning inte är lika bra som den i Övik. Smart. Han tycks inte gilla att folket inte tycker som han, att medborgare utnyttjar sin rätt att överklaga beslut etc. Konstigt.

Kanske det finns en del i att Övik inte först jobbade för att få ett naturområde klassat som Natura 2000 för att sedan bestämma att dra Botniabanan där igenom? Kanske... Kanske de inte heller skulle gå tvärs emot undersökningar och medborgares åsikter och på ett mycket bakåtsträvande sätt bygga gångtunnel till den nya järnvägsstationen istället för övergång när allt pekar på att människor (i synnerhet kvinnor) känner sig tryggare med övergångar?

Kanske det helt enkelt är så att Övik har en mer kompetent politikerledning? Kanske.

(Ola Nordebo skriver klarsynt om det i dagens VK.)

Frostbiten

Lugn natt på jobbet. Skönt, vi får hoppas på nåt liknande inatt då. Johan och jag såg Frostbiten, en svensk vampyrfilm. Visserligen så får man pausa ganska mycket när man ser på natten, men den var inte bra... Lite kul iofs, men bra..nja. Den utspelade sig i Norrbotten men jag tror att alla utom kanske en av ungdomarna talade Stockholmska... Det som var bäst var nog vissa av effekterna, när människor morfades till vampyrer. Det var lite koolt ibland. Men det kan ju inte ha varit meningen att den skulle vara läskig?

Man ska ju filma John Ajvide Lindqvists böcker nu, och den här filmen gör mig lite nervös över hur det kommer att bli. Kan det bli bra? Kan svenska filmare göra vampyrfilm? Eller zombiefilm för den delen? Hm...

Hjärnblödning vid 33?

Stackars Mattias läser en kurs i grundläggande datagrejs just nu och verkar ha en lärare som i varje andetag säger felaktiga saker. Han påstår tex att nackdelen med Linux är att det kostar mycket i utbildning (för windowskunskaper föds alla med?), att det saknar katalogtjänster (hello NIS, LDAP anyone!??, tjoade Mattias i telefon efteråt) och att det byts sorter hela tiden. "Nu är det nåt Ubuntu, snart är det nåt annat", eller vad han hade sagt. Hehe..humor. Kan riktigt se Mattias framför mig, med en farligt stor ven i pannan av frustration. Men det kanske är nyttigt. Förr eller senare så kommer han kanske börja protestera högt på lektionerna också? Vore ju inte så dumt.

Men jag får hålla med om att det verkar knepigt med så låg kompetens på en universitetsutbildning, oavsett om det är en grundkurs eller inte. Man kan ju inte börja med att lära ut fel, liksom. För det är inte bara Linux-grejer som han har fel om, väldigt mycket annat som enligt Mattias ska vara grundläggande uttalar han sig galet om. Undrar om man kan komma undan med det någon annanstans än inom dataområdet?

Tills vidare får jag väl köpa honom en boxboll att avreagera sig på efter lektionerna...

Post tandläkarbesök

Jo, det gick då bra. Både att lämna in bilen (som dock var smutsig, men jag rår inte över vädret..) och att besöka tandläkarhögskolan. Yes, jag vet, det är lite 6-årskontroll över att ha med pojkvännen, men alternativet innan har varit att inte gå till tandläkaren. Och det gav inte så bra resultat, kan jag berätta.
Det är mest grejen att jag känner mig så sårbar, att jag inte vet hur tandläkaren skulle vara etc, som gör att det inte funkar. Det gäller att det är någon som förstår och till fullo respekterar mina konstigheter, som att jag inte fixar för mycket saker samtidigt, eller att jag inte klarar av lägen då jag känner mig instängd. Att få panikångest i ett litet tandläkarbås i ett kontorslandskap med en massa likadana tandläkarbås, fullt med studenter, lärare och sköterskor, är inte ett idealt läge. Tro mig.
Men, Mattias kunde gå efter ett tag. Det var en väldigt förstående tjej som direkt fattade grejen. Hennes finskklingande röst gjorde mig dessutom ganska lugn och efter att en sköterska varit där och stoppat på mig glasögon, extra sugar och annat så fattade hon när jag sa att det inte gick, och rensade bort lite. Så det var ganska lugnt.

Sen måste jag säga att skulle man följa alla, jag menar alla råd/uppmaningar man får av tandläkare man träffar så skulle man tillbringa halva morgonen och kvällen i badrummet. OCH en stund på lunchen. Men jag tar åt mig det mesta och gör vad jag kan. Idag fick jag lära mig att hålla tandborsten i 45 graders vinkel. Hur ska jag kunna veta att jag gör det? Men, ja jag får försöka. Och så måste jag sluta pressa tänder så att de inte behöver gå sönder mer...

Lite återbesök väntar iaf. Ska bygga upp trasiga tanden och ett litet hål på min ena visdomstand. Jag har alltid varit glad över att ha alla fyra kvar intakta, men jag tvivlar lite då det ska grejas där bak och det känns som att ett gäng verktyg håller på att trilla ner i halsen...

Fördomar och åldrar

På tal om vikarier och åldrar förresten. Pratade länge om det igår med Mattias. Jag har ju haft min beskärda del av vikarier som arbetskamrater ett tag nu, av varierande åldrar. Och jag måste erkänna att jag verkligen fått stå tillbaka på min tidigare uppfattning att fördomar, ovilja till jämställdhet etc till viss (stor?) del är åldersbundet. Det är det inte kan jag säga. Usch, ibland vill man bara stänga öronen... Vissa nätter känns det verkligen oändligt att vara utelämnad till en enda person som sällskap och hjälp i tio timmar... Då är det skönt att man trots allt jobbar ensam på varsin avdelning och kan hålla sig mer på sin egen när det blir jobbigt.

Än mer mörkrädd blir man när personen bredvid en har barn hemma som man vet kommer att att ta åt sig av de fördomar som dess föräldrar står för. Det är läskigt. Får utveckla det här mer en annan gång kanske.

Måndag snart igen

Helgen snart till ända, vad fort det gick? Imorgon en späckad måndag. Ska först lämna in min bil på plåtverkstan halv åtta, för att äntligen ordna till krockskadan från rondellpåkörningen för ett par år sedan. Ska bli skönt att slippa se det där. Det sitter fortfarande lite kvar, är väldigt väldigt uppmärksam i rondeller och svagt nervös i vissa lägen eftersom att ingen tycks veta riktigt hur man ska köra.
Efter det ska jag till tandläkarhögskolan och ev få skäll för att jag gått med en halv tand sedan december förra året. Min förra studenttandläkare (som var världens bäst, jag gick tom dit ensam) hann bara lägga till det värsta och sa att jag skulle söka akut efter jul- och nyårshelgen. Och det blev ju av... Hon slutade då och jag hade ingen lust att ha någon ny, och så gick tiden.. För ett par veckor sedan ringde så en ny student och sa att det var dags för undersökning, sådär i allmänhet. Jag nämnde då mitt "lilla" bekymmer varpå hon blev lite tyst. Men vi får väl se. Hon lät snäll iaf, men för säkerhets skull tar jag med Mattias..

Sen måste jag se till att alla verkligen fått utskicket om kongressen. Det har studsat en del mejladresser från specifika domäner som tycks ha bekymmer. Ska försöka sända om dem ikväll. Annars får jag utöka min lilla back av brev som ska lämnas in på posten imorgon. Är väldigt tacksam att det löste sig med adresserna på breven, för det tog sin stund att nita ihop och frimärka nästan 250 brev.

Efter det måste jag gå ner i varv så att jag kan sova ett tag och sen fara till jobbet. Fullt upp, som vanligt. Ska jobba med en vikarie imorgon, samma som i somras, Johan. Det ska bli trevligt. Som sagt så gillar jag mina 60 plus-arbetskamrater också, men det är trevligt som avbrott ibland med någon som har lite mer liknande samtalsämnen och intressen. Och Johan (typ 25år, tror jag) och jag går bra ihop.

Lördag!

Lördag redan? Det gick fort. Skaplig vecka det här. Känner mig lite mör. Har jobbat två nätter på slutet också, och det var riktiga springnätter. I vart fall den sista.

Annars? Jo, det tycks ha blivit riktigt kall höst utan att jag märkt det. Såg plötsligt människor i täckjackor överallt, och själv har jag inte lagt undan min jeansjacka än. Kanske dags att gå igenom vinterförrådet snart. Det känns som att det gick ganska fort. Men ingen snö än, inte här. Söderut har det kommit snö, men inte här, och inte i fjällen heller vad jag vet. Lite konstigt.
Jag skulle ju ut och fotografera de vackra löven, men det är redan förbi. Insåg det nu i veckan när jag hade tid över, att så gott som alla löv har ju fallit till marken redan.

Har knappt varit hemma på hela veckan, så idag har jag tagit tag i disk från gud-vet-när, tvättat lite och försökt röja upp i det här röriga huset. Om vi knappt är hemma, hur kommer det sig ändå att det blir så rörigt? Hm... Mattias har nog sovit bort halva dagen, det var nog vad han behövde ta igen efter den här veckan. Ikväll hoppas jag på lite lugn och en god film.

Är det inte dags för lön snart?

Nytänkande inom skivindustrin

Mina gamla hjältar Radiohead... Det kallar jag produktutveckling i tiden. Det är just sådant tänkande som jag tror kan få musikindustrin på fötterna igen.
Även Nine Inch Nails har skrotat sitt skivbolagskontrakt och börjat tänka i nya banor. Yep, nu händer det!

Äktenskapet är till för barnen, right?

Dessa ständiga konstiga ursäkter om varför inte homosexuella skulle få gifta sig. Den ena är dummare än den andra. I dagens Folkblad finns en artikel/insändare (okänt vilket) i ämnet som smidigt försöker få in sin propaganda och dåliga argument genom att inleda det skämtsamt (?) med att vilja döpa om alla homosexuella till "prajds". Det är dumt så det förslår.

Argumentet den här gången är på intet sätt nytt. Det handlar om att eftersom homosexuella på naturlig väg inte kan få barn så finns det inget skäl för giftemål. Typ. Resonemanget är idiotiskt. Ska man vara konsekvent så kanske man istället för hindersprövning ska göra fertilitetstest av personer som önskar gifta sig så att det inte gifter sig folk i onödan? Och så kan vi börja stena folk och vänta på mannaregnet också när vi ändå är igång. Och lejongropen kanske kan bli framtidens underhållnings-Tv?

Dagen efter stressdagen

Vilken dag det var igår. Kände mig totalt uppstressad, med axlarna uppe vid öronen mest hela tiden. Men allt gick som det skulle. Nästan, jag hann inte till posten på Umestan för att kolla upp föreningsutskick. Men det får jag göra idag.

Vet inte hur jag ska få ihop dagen bra idag. Vaknade före sju och körde Mattias till bussen iaf. Vi kom fram till att jag antagligen måste ha bilen in till stan innan han hinner hem ikväll, och det känns onödigt att fara med två bilar. Denna ständiga logistik. Och ekonomiskt är det näst intill en katastrofal månad så det gäller att tänka till. Jag tror Mattias betalade bussen med våra sparade mynt i morse... Ja, det är pengar det också.

Styrelsemöte igår via telefon. Lite svårt tycker jag när man inte ser varann. Hade varit bra att ha webbkonferans eller så, men det kanske det kan bli i framtiden. Gick bra iaf, även om de flesta verkar lite slitna just nu. Det är väl så ibland. Gudrun verkade dock på gott humör och speciellt då hon talade om sitt tv-program. Som jag skamligt nog inte har tagit mig tid att se än.

Ja, men det var trevligt att höra alla igen. Och nu väntar efterarbetet i form av styrelserapport till medlemmarna. Jag måste också få ut inbjudan till kongressen idag, inklusive ett brevutskick på drygt 200 brev som måste adresseras för hand. Lite svårt att få ihop umefiorna idag tydligen, men det får gå ändå.

Ska unna mig en halvsoft morgon i sängen nu en stund, med en kopp te och en gosig katt.

Stressa stressa!

Åh, stress! Idag kommer inte bli en bra dag, jag känner det. Igår kväll satt jag och gick igenom en massa mejl som bara har fått vara i inboxen eftersom jag inte hunnit ta tag i allt. Och det är ju bara så mycket! Jag insåg att jag missat göra något jag lovat och det får mig att få ont i magen. Jag vill verkligen ha koll på läget, men ibland är det en omöjlighet att hinna med allt och att dessutom ha allt i huvudet. Jag glömmer saker jag inte antecknar och nu har jag börjat föra anteckningar på fler ställen vilket skapar kaos.

Jag hade förut to-do-lists i Kate (ett eminent txt-program), men jag blev så uppstressad av att det låg saker på den under "nu" som skulle varit gjorda men som jag inte hunnit med att jag fick sluta titta på den för att inte må så dåligt över att det inte fanns tid. Jag ska nu försöka igen med såna listor, jag ska lägga in to-do-grejer i Kontact (mitt överlevnadsprogram som har mina mejl och rss-feeds, mycket bra program när det inte strular med teckenuppsättningarna...) med tidsfrister och se om det går att börja om från början eller om jag kommer att få en stresskollaps.

Det är satan så svårt att få ihop nattarbete (och sömn och mat, vilket brukar få stå tillbaka), med Fi-arbete lokalt och nationellt, halvtidsstudier, privatliv (med relation, hus, storasysterskap och vänner) och ändå få in lite tid där jag kan göra saker för mig själv. Some me-time, you know. Det är mycket förträngning och lägga på framtiden just nu. Skit.

As we speak så hoppar jag föreläsningar och ett obligatoriskt seminarie eftersom jag inte hinner med det och inte har hunnit läsa tillräckligt. Jag går bara inte på saker oförberedd, jag klarar inte av sådant. Då tar jag hellre extrauppgifter efteråt. Det utökar naturligtvis min to-do-list...

Ikväll är det telefonmöte med nationella styrelsen och jag känner mig ganska oförberedd även där. Har en bunt utskrifter på handlingarna som jag ska hinna gå igenom under dagen så att det känns lite bättre. Kontrollfreak-Sara är dessutom nervös för att det just är ett telefonmöte eftersom det känns som att jag har dålig koll på det också. Har inte varit med på det tidigare, men det ska kanske gå bra. Bara jag hinner hem i tid...

Alla skulle vi väl behöva en stand-in ibland?

Det här måste vara dagens knepigaste val av politiker att göra. Vi varnar ungdomar att de inte ska lita för mycket på personer de chattar med, eftersom att den på andra sidan inte behöver vara den som den utger sig för att vara. Nu har Maud Olofsson på ett skickligt sett visat alla att så är fallet.

Hon påstods (och citeras dessutom fortfarande på Aftonbladet från chatten) chatta med aftonbladets läsare igår kl 13 om svenska hjältar. Samtidigt satt vår lokala tidning hemma hos henne (några kilometer från vårt hus..) och intervjuade henne på ett helt annat tema. Hur var detta möjligt? Jo, Maud Olofsson skickade helt enkelt sin pressekreterare att chatta i hennes namn. Smart. Eller oärligt. Välj själv.

Seriestarter

En av mina absoluta favoritserier, The Riches har haft Sverigepremiär. I fredags på Tv3 sändes det första avsnittet. Jag skulle tipsat om det om jag hunnit, men som vanligt kom tusen tankar emellan. Men missa inte nästa avsnitt, jag lovar att det är en superbra serie!

HIttade också info på tv.com att Scrubs har säsongspremiär i USA den 25 oktober. Sista, absolut sista säsongen startar då. Hur ska det gå utan nya scrubsavsnitt sen då? Hm..det får bli ett senare grubbel. Jag hoppas att det håller samma höga standard hela vägen ut.

Hetsjakten kan börja om igen

Är det inte märkligt att sådant här alltid bara händer personer som visats med vapen i skogen? Och så snart det händer så skriks det om hur farliga björnar (eller vargar med för den delen, som aldrig angriper människor) är och att de borde skjutas så snart de syns, mer eller mindre. Har inte björnar också en naturlig rätt att försvara sig?

Om björnar hade varit farliga på det sättet som vissa vill göra gällande, hade vi sett betydligt fler döda bär- och svampplockare i våra skogar. Men tydligen spelar det ingen roll. Jägare tycks vara helt fridlysta och ska kunna gå in och skjuta ihjäl djur efter djur utan någon som helst risk.

Jag är verkligen less på detta troféjagande som pågår i de svenska skogarna och som understöds av stora artiklar i tidningen där jägaren stolt står emd ena benet på den döda björnhonan, eller håller upp ett stort blodigt älghuvud. Det skjuts inte av någon viltvårdsönskan, då hade man inte valt att skjuta de allra ståtligaste älgarna, med störst krona etc. Från flera håll börjar man nu varna för att detta kommer att utarma vår fauna av vilda djur. I naturen dödas annars de exemplar som är skjukliga eller svaga, vilket gör att stammen av djurarter fortsätter i stark styrka. Att skjuta av de största och ståtligaste tenderar att förstöra hela den naturliga balansen.

Nej, ska det bedrivas viltvård anser jag att det ska göras av proffisionella "styrkor" som inte är ute och nöjesdödar eller jagar troféer, utan som ska göra det för att säkerställa en god balans i naturen. Punkt.

Spridda för vinden

Alla verkar vara runt och fara just nu. Joakim håller på och pendlar mellan sitt nya jobb i Sthlm och lägenheten i Oskarhamn, och ångesten över att flytta till en stad där det faktiskt finns mer än ett fik (elakt...) verkar vara stor. Men det ska nog lugna ner sig när det är klart.
Lillebror far as we speak till Italien för en vecka igen, med sin långtradare. Lite lugnare känns det nu eftersom han gjort det en gång. Jag vet att han fixar det mesta.
Samuel är i Nya Zeeland på praktik och hade inte hörts ifrån förrän jag lyckades greppa honom på gmail inatt när jag kollade mejlen. Så jag fick en chat med honom en kort stund. Han verkade mer intresserad av vad som händer här dock än att berätta om det där borta. Jag fick iaf veta att de han bor med ber till maten. Det känns ju tryggt...
Och Mia min Mia som ska till Bolivia och bli förälder. Hur häftigt är inte det?

Hm..tror mitt liv är lite tråkigt för tillfället?

Hösten

Jobbhelg. Trött är jag. Kunde aldrig komma ner i varv igår så jag sov inget före jobbet. Imorse var jag nästan död redan vid halv fem. Det var en väldigt lugn natt också, iaf efter kl två. Jag hoppas att det blir en lagomt lugn helg.

Det är en vacker årstid nu, färgerna är helt makalösa. Måste ut och ta bilder snart. Jag gillar hösten, att jag får lov att sitta inne och dricka te, mysa i soffan och läsa bok. Jag måste inte göra så väldigt mycket. Eller, ja, det är inte sant kanske, men utöver alla vanliga måsten så måste jag inte dessutom aktivera mig med annat. Om ni hänger med.
Fast egentligen borde jag inte gilla hösten. Insåg det igår när jag funderade över vad som varit de senaste 5-7 höstarna i mitt liv. Det har en förmåga att trassla till sig för mig om hösten. Vet inte varför. Förändringar kommer gärna om hösten. Varför är det så? Och sen kommer julen då som jag inte är så väldigt förtjust i heller.

På jobbet tycks friskvårdspengarna ha kommit tillbaka. Det var tal ett tag om att vi inte skulle få något alls, men igår fick jag veta att det nu fanns 5000 per avdelning att göra något för. Tydligen är det bestämt att det ska levereras fruktkorgar till avdelningen varje vecka fram till årsskiftet. Det var väl ok. Bra att vi får något i vart fall.

Fortsättning följer..

Jaha, nu har även jämställdhetsutskottet reagerat. Det var väl på tiden? Inte ofta man hör så mycket från dem, så det var välkommet, får jag säga. Jag undrar dock hur många människor som ska behöva förklara för Holmlund vad sexism är innan han förstår. Det verkar vara en lång startsträcka där... Kanske det bara vore bortkastade pengar att sätta honom på kurs? Han kanske inte kan förstå? För det kan väl inte vara så illa att han bara inte vill erkänna att han gjort något fel och uttalat sig opassande?

Radiohistoria

Jag gjorde en radiointervju igår. Väldigt kul. Det var med anledning av "historien" förståss. Det var en tjej från radioutbildningen på Strömbäcks folkhögskola som gjorde intervjun. Hon hade träffat Lennart Holmlund dagen innan och verkade lite... ja jag vet, men nånting efter det. Tydligen hade hon fått en stunds samtal med honom efteråt och det verkade tydligt att det stora i det här är att han faktiskt inte förstår sexism och fortfarande inte ser vari det sexistiska är i historien. Sedan att han väljer att slåss med näbbar och klor (och dåliga argument, påhopp på sandlådenivå etc) är ju lite märkligt. För att inte säga dumt. Men men. Det är inte min grav han gräver.

Kul också att det var tre insändare i VK igår som samtliga var negativa till hans "skämtlynne". Två män och en kvinna. Som Anna så smart sa igår så är det väldigt tydligt just nu att det bästa i en sådan här historia är när män och icke-fior uttalar sig mot Holmlund. För kvinnor är bara bittra fruntimmer med klimakterieproblem och Fior är sura feminister med dito. Typ. Det visar igen på vilka som har rätt att sätta dagordningen, vilkas ord som väger tyngst i samhället etc. Intressant så det förslår.

Men tillbaka till radio. Hur gärna skulle inte jag vilja jobba på radio? Det är också en liten dröm sedan länge som jag aldrig gjort något av. Jag hade en liten önskan om journalisthögskolan för länge sedan, men intaget var så högt. Varför kollade jag inte in Strömbäcks journalistutbildning? Too late now, men fy vad koolt. Det är aldrig försent tänker ni postiva människor, men jo det är nog så. Jag har inte råd att plugga mera nu. Inte fulltid iaf.

Att vara både intelligent och kul

En blogg som jag sedan en tid följer med stort intresse är Henrik Schyfferts. Den innehåller verkligen allt möjligt och man blir både road och fundersam. Kan rekommendera den varmt. De senaste dagarna har jämställdhet och humor varit på tapeten, med anledning av ett uttalande som Gudrun Schyman gjort. Redan från början tycker jag att man kan urskilja en stark ödmjukhet hos Schyffert i frågan även om jag tycker att han gör ett feltänk. Idag kom dock ett nytt inlägg som kändes som ett resultat av diskussioner och funderingar. Jag gillar verkligen människor som kan ändra sig när de möts av argument och som gör det med stil. Det gör Schyffert.

En fin avslutning på något föraktfullt

Jag brukar aldrig bry mig om Alex Schulman. För mig har han nog i det närmaste varit en icke-människa, någon som jag aldrig har förstått varifrån hans kändisskap har kommit. Men när Aftonbladet idag förmedlade att Schulman skrivit sitt allra sista blogginlägg var jag tvungen att gå dit och läsa.

Och jag slås verkligen av vilken insiktsfull människa han plötsligt blottar sig som. Nästan som att det inte skulle vara han som skrivit det. Imponerande, Alex Schulman, måste jag säga! Jag applåderar hans mod, som jag ändå gissar att det krävs för att ställa sig upp och erkänna att ens framgång/popularitet beror på det hatiska och föraktfulla sätt som han skrivit om andra människor på sin blogg. Även om man kan tolka någonstans att han anser sig blivit hetsad av läsarna att fortsätta i den stilen. Men trots det, tycker jag att han gör en bra sak idag.

I hans slutkläm skulle man också kunna tolka det som att en mammas kraft varit stor, vilket gör det hela lite fint, som en storslagen säsongsavslutning av en folkkär såpa. Som när elake Viggo i Rederiet fick göra en god gärning innan han dog ut ur serien (jo jag såg de första åren).