Biokväll!

Och äntligen (!) blev det biokväll! M, lil'sis och jag for och kollade på Looper (2012), filmen jag hade gratisbiljetter till i torsdags. Jag har inte riktigt klurat färdigt över vad jag tycker sådär exakt än, men den var absolut sevärd och bra. Välspelad och inte alldeles förutsägbar. Faktiskt smartare och med färre logiska vurpor än vad man annars kan vänta sig av en film som handlar om tidsresor (bl.a). Och inte överdrivet mycket effekter, utan lite old school sådär, så förväntar du dig en Inception-liknande film ska du se nåt annat. Men sevärd, bra film med ett ganska tydligt och vettigt budskap.

Jag hade dock lite svårt för Joseph Gordon-Levitts ansikte i den här filmen. För att få ihop storyn (jag ska inte avslöja för mycket) så fick de lov att skulptera om honom lite rent utseendemässigt. Och det var säkert logiskt på ett sätt, men kändes ibland lite störande då jag hakade upp mig på det snarare än storyn. Men ja, det var en detalj. Bruce Willis och Emily Blunt finns också i huvudrollerna.

Jobbhelgen avklarad

När jag vaknade av klockan halv sex i morse tokregnade det fortfarande sedan igår. Och det var becksvart och kallt ute. Så jag tog beslutet att stanna hemma och jobba istället. Jag hade med mig jobbmobilen och kunde koppla växeln till den och tänkte att skulle det bli nåt mer tricky som jag behövde vara på jobbet för så är jag ju faktiskt bara 20-25 minuter bort med bilen en söndagsmorgon. Men det blev inget tricky, det gick bara bra. 

Det har sagts redan från början att det är okej att göra sina helger hemma men jag har dels känt att jag vill försöka göra allt jobb, i möjligaste mån, på jobbet eftersom jag vet hur lätt jag har att göra saker "av bara farten" hemma annars. Och jag jobbar redan ganska mycket som det är.
Det har även varit ruggigt dålig täckning på mobilen här ute, så jag har varit lite orolig att missa samtal om jag kopplat dem hit. Så är det inte riktigt nu längre. Jag antar att det telia säger stämmer; att nätet blir så mycket mer belastat när även sommargäster och turister ska dela på samma. För nu är det faktiskt rätt okej täckning. I somras var det i det närmaste helt dött.

Sen tycker jag att det känns bättre att sitta på jobbet när jag jobbar, men det kan ju vara bra att veta att det funkar.

So proud...

Jag har förresten gjort en sån där riktigt lyckad grej. Jag är supernöjd med mig själv... Igår morse tog jag fram ett par nya månadslinser och satte i. På kvällen la jag så ur dem i linsetuiet. I morse när jag skulle sätta i linserna fick jag så upp två linser när jag skulle fiska upp den högra.

Jo, ibland fuskar jag och återanvänder samma linsvätska som föregående natt, det händer, jag erkänner. Men det är väl lite sådär extra superdumt att göra det när det redan ligger ett par linser i etuiet? Så nu har jag ingen aning om jag har nya eller gamla linser i, eller en blandning.

Hurra för mig!

En trött gammal dam, down with the kids

Men tröttheten den senaste veckan är ju kul. Eller inte så väldigt mycket faktiskt. Som tur är känner jag inte av det så väldigt mycket på jobbet, där är det oftast så mycket att göra att dagen bara tuffar på. Har slarvat lite med sömnen i veckan, men inte heller sovit särskilt bra. Vaknat före klockan även när den stått på 5.35 och det känns ju ganska knasigt. 

Ikväll har jag då unnat mig en tantlur och det var ofantligt skönt. När jag vaknade lärde M mig vad "Gangnam Style" faktiskt är (jo, jag är faktiskt så lost). Tur jag har honom som håller mig på banan....

(Och tack för ytterligare ett sätt att skämma ut min lil'sis på in public, moahahahaha)

Lördag

Morgonens jobbpass är avklarat. Bäst av allt; jag fick köra nybil dit alldeles själv! Sen låtsas vi inte om att det tog mig tio minuter att komma på hur man får i backen...

Idag väntar 71-årskalas samt ett besök hos M:s syster. Låter som en trevlig lördag och det hoppas jag att det blir. Det får dock gärna sluta regna med tanke på att det var precis på frysgränsen när jag for strax före klockan sex imorse och jag har ingen lust att känna halkoro imorgon bitti, tack. Hösten börjar bli vinter, redan.

Trevlig lördag!

Har ni hört det förut?

Nu var det ett tag sen (säkert flera dagar sedan) jag sist tjatade om det men åter igen; Parenthood (2010) kan vara den bästa tv-serien någonsin! Har just sett säsongens andra avsnitt och om premiären var lite sval (men ändå nära toppen, förstås...) så var det här precis så som det nästan alltid är. 

Sen att delar av handlingen just nu spelar lite på min egen hypokondriska sida är kanske inte världens bästa fördel, men det är sånt man får ta.

Seså, börja se!

Win

Undrar om jag inte är mer dagavill nu än när jag jobbade natt. Hela dagen har känts fredag för mig, och det trots att jag varit ledig två dagar på raken från jobbet. 

På tal om ledighet har jag upptäckt en stor förändring hos mig själv sedan skiftbytet; att de lediga dagarna känns så långa även om de är så väldigt mycket färre. Nu blir jag mer åt det rastlösa hållet av att vara hemma en dag, när jag jobbade natt kunde jag gå runt i flera dygn och bara känna mig trött, sakna lust till det mesta och helst slippa så mycket sociala kontakter som möjligt. Tänkte faktiskt ett tag att det var ett personlighetsdrag, men tydligen inte. Jag kommer kanske aldrig bli världens mest sociala människa, men jag är definitivt mindre osocial nu än tidigare. Och mer rastlös.

Mest förvånande är det nog hur hårt det satt i kroppen allt som kom med nattarbetet. Det är först nu, eller för inte så länge sedan, som jag faktiskt ser de stora förändringarna sedan jobbytet. Kan ärligt säga att jag gillade och trivdes med att arbeta natt, men det här är bättre. Jag mår bättre.

Ge mig ge mig!

Annars är det inte så mycket nytt under solen. Ringde verkstaden idag och kollade om jag har rätt i att det är läge att byta kamrem på min bil (så att den inte går samma öde till mötes som M:s gjorde), och det var det såklart. Dessutom måste tydligen vattenpumpen bytas samtidigt den här gången så notan skulle hamna på en bit över 7800:-. Det känns ju oerhört roligt just nu...

Kan ingen bara ge mig en ny bil? Inte det?

Onsdag

Huvudvärk känns ju onödigt att ha på sin lediga dag. Inte för att jag vill ha det på jobbet heller i och för sig, men just nu känns det bara onödigt. Antagligen beror det på att jag suttit lite för mycket vid datorn i min inte alldeles för bekväma kontorsstol för jag har lite ont i axlarna också.

Men men, det går väl över.

Annars tycker jag inte att jag har spelat sådär väldigt mycket egentligen. Jag är slagen med hästlängder av ett flertal i guildet, inte minst den oäkta mannen som ligger väldigt långt framme för tillfället. Fast jag har å andra sidan inte heller så bråttom. Visst, jag vill också haka på och komma med i ett raidinglag när det blir dags, men samtidigt känns det kul att verkligen uppleva levlandet. Det är fem nya levlar och vem vet när nästa expansion kommer? Det lär vara 1-2 år bort i vart fall. Då vill jag inte ha kastat mig igenom det på några dagar.

Och ja, snart ska jag sluta blogga om WoW igen och fortsätta som förut. Det är bara så just nu.

På gränsen till idioti

Sitter och köar som en tvättäkta nerd för att åter komma in på spelservern. Just nu känns det väl sådär skoj att vi i våras bytte från en "low pop"-server till en "high pop". Men den tidigare var i det närmaste en spökstad (-server) så det var inte så mycket att välja på. Men att nu sitta och köa i ca en timme för att alls kunna logga in, det känns väl lite trist.

Jag kom in inatt ganska fort däremot. Loggade in strax efter midnatt och hade en väntetid på kanske 5-10 minuter. Sen laggade det ju mer än lovligt, dvs jag var "ensam" i Orgrimmar i kanske en kvart innan jag kunde börja se NPC:s och andra spelare... Så efter att jag fått tag i första questen lämnade jag faktiskt in åt tröttheten.

I förmiddags gick det bättre. Ingen kö in och inte så väldigt mycket lagg. Det ändrades dock när nattsuddarna antagligen vaknade till där vid 10 igen, och då blev det en kamp att få tag i mobs. Plus att det var lite som en Guildkollega skrev på fb tidigare idag:

Ketchup till kinesiskt? Really?

Inte riktigt kanske, men inte så väldigt långt ifrån heller...

Men det ÄR ju roligt igen. Jag VILL spela! Gissar att tålamodet inte kommer att räcka just ikväll.  Jag gillar ju inte att köa ens afk så att säga. Men senare kanske det blir bättre igen. När kidsen och 'folk med jobb' har lagt sig...

Kan vi flytta Oscars till GMT+1?

Jag kom på den kanske första riktigt stora nackdelen med att ha bytt nattjobbet mot kontorstider; filmgalorna! De stora amerikanska film- och tv-galorna som alltid går av stapeln på söndagar, dvs väldigt sena söndagsnätter här i Sverige. Tidigare kunde jag med ganska stor sannolikhet lyckas få till så att jag var ledig just den natten (och pigg, för den delen). Nu; not so much.

Och inatt gick den första riktigt intressanta galan; Primetime Emmy Awards, dvs galan för de stora tv-serierna. Nu gråter jag inte floder för att jag missade den (jag ska se den i efterhand) men jag gruvar mig lite för hur det ska bli där i början av nästa år när Oscargalan t.ex inträffar. Bäst att lägga in om semester tidigt kanske... Oscargalan är ju ett måste, som ni vet!

Mists of Pandaria

Inatt är det alltså dags. Nästa expansion av World of Warcraft släpps vid midnatt. Åsikterna må vara många men i min bok är det imponerande att lyckas hålla intresset och entusiasmen uppe hos rekordmånga spelare år efter år. 

Jag var väldigt skeptisk när jag först läste om Pandaria. Det kändes väldigt mycket "Kung Fu Panda"-disney över det hela, och det är väl inte riktigt så jag sett WoW förut. Det var mycket som kändes förenklat, oinspirerande och lite tveksamt. Nästan lite barnsligt. Men i takt med att de förberedande patcherna släppts har jag faktiskt blivit allt mer positiv. Jag tycker inte alls att talentsystemet är för enkelt med för få alternativ längre, jag gillar tanken på fler nivåer och fler utmaningar i instanser och raider osv.

Nu har jag, vis av tidigare expansionsreleaser, inte så stora förhoppningar om att kunna logga på efter midnatt och se allt det nya, testa den nya Pandaria-rasen och levla min paladin-trotjänare de fem nya levlarna, men jag kommer sitta där för att testa (likt resten av de 13-14 miljonerna spelarna?).

Och så råkade det falla sig så lämpligt att jag blev ombedd att ta ut lite flexledigt den här veckan varpå jag alltså är ledig hela långa dagen imorgon, plus onsdag (ledig dag på schemat)... Så det kan bli.

Hösttider

Jag tror att hösten kom i helgen som gick. Plötsligt blev det sådär kyligt som känns både mysigt och obehagligt på en och samma gång. Friskt men kallt. Jag borde köpa en nya höst/vinterjacka med andra ord. Jag har dock ganska liten inspiration och ingen aning om vad jag vill ha. Vet bara att den gamla inte riktigt håller ihop längre och nog borde förflyttas från garderoben till soptunnan. Tråkigt nog.

Höst innebär också att jag borde göra nån form av läslista kanske, över böcker jag vill läsa den mörka perioden av året. Där är jag dock sugen på lite allt och inget. Några bra tips?

Helg och nybilskärlek

Det känns som att den här helgen gått ganska fort. Jag har i vart fall inte gjort så väldigt mycket. Sovit, i och för sig, har jag gjort, lite mer än vad jag brukar numera. Men det har varit lite halvskralt med nattsömnen det senaste så de där slummerstunderna i soffan dagtid har varit ganska välkomna ändå. 

Vi handtvättade dessutom nybilen igår, vilket var roligare än det lät. Sen lyckades jag slita M från sin nya kärlek och fick premiärköra den hem. Och oj vilken skillnad från alla bilar jag tidigare kört! Lite farligt också, det märks inte alls att hastighetsmätaren plötsligt sticker iväg lite. Jag hade lite klur med växlarna, dels är den 6-växlad och dessutom i nån sportmodell så växlarna låg så väldigt nära varann på nåt vis. Men det är en vanesak skulle jag tro. Men känslan över lag; smarta funktioner som i-stop (den stänger av motorn vid frikoppling vid exv rödljus och startar igen på 0,2 sek när man trycker nerkopplingen), bluetooth vilket gör brusiga fm-sändare onödiga, inbyggd handsfree till mobilen, riktigt bra högtalare för att vara original, lite billjud och så väldigt skön fartkänsla. Så ja, jag erkänner; jag är också lite kär i nybilen. Och superavis för att den inte är min.

Och ja, lite halvskrytigt inlägg kanske. Men efter allt strul med våra bilar så känns det lite välförtjänt faktiskt. Jag ska försöka tänka på det nu till veckan när jag ska boka tid på verkstan för att byta bromsar och kamrem på min...

Kvällens tv-tips!

Jag har säkerligen tipsat om den både två och tre gånger tidigare, men ikväll när TV11 visar Friends with Money (2006) kl 21 måste jag passa på att göra om det igen. En charmig, välspelad och väldigt söndagspassande film med idel bra skådespelare som Francis McDormand, Jennifer Aniston, Cathereine Keener, Simon McBurney, Joan Cusack m.fl.

Skavlan

Såg för övrigt de sista 20 minutrarna av Skavlan igår. Nu har inte jag sett så mycket av Skavlan tidigare heller, men visst var det en lite märklig intervju där på slutet? Det kändes som att det bara blev en berättelse, själva intervjun hanns som inte med. Som att avsluta när det just blev som mest intressant. Och så Lena Olins märkliga kommentar som i stort sett fick avsluta det hela.

Iallafall var det jag skulle komma till att Skavlan nämnde att självaste Eddie Izzard skulle vara med i nästa avsnitt då de tydligen sänder från London. Mycket intressant, då kanske jag skulle försöka se ett helt avsnitt. Och hoppas på en mindre avhuggen intervju.

Sleepy head

Jag somnade strax efter att Polly (Jennifer Aniston) hade gjort entré i Along Came Polly (2004) igår. Vaknade till Beatlesmusik från filmen Across the Universe (2007) (en film jag velat se länge men aldrig kommit till skott med), men då med en katt på min arm istället för M. Han satt och, som det lät, pvp:ade i WoW i sovrummet. Nästa gång jag vaknade låg han dock åter bredvid mig i soffan och såg nåt program om Hitler (tror jag, jag minns inte så noga, men svartvitt var det). Strax därefter gick vi och la oss.

Antagligen en dålig start på sömnen för sen har jag sovit lite oroligt inatt. Haft ångestdrömmar och vaknat en massa. Låg vaken vid 6 imorse och spelade wordfeud med Anna på mobilen men slumrade flera gånger därefter innan jag till sist steg upp halv tio (när hände det senast?).

Idag ska vi fara till stan och tvätta nybilen. Tydligen är den för fancy för att automattvättas så den ska handtvättas (och långsamt torkas av tio väna älvor, antar jag? :). Det blir säkert bra. 

Fredag!

Det är liksom inte riktigt fredag på riktigt om inte M har somnat i soffan efter middagen med orden "jag hör tv:n, jag ska bara vila lite...". Idag hann han dock hålla sig vaken tills dess att vi (äntligen) sett färdigt säsongspremiären av Downton Abbey.

Själv dricker jag en öl* som jag inte vet om jag tokgillar eller ganska mycket ogillar (lite udda smak på den), surfar on the internetz och funderar huruvida jag har mest lust att hänga i Azeroth ikväll eller krypa ner hos M i soffan och försöka hålla mig vaken tills dess av den i vart fall lite charmiga Along Came Polly (2004) börjar på Svt1 kl 22.

*Brew Dog Trashy Blonde -organic statuesque fruity ale (nr 11581)

Humor på morgonkvisten

Det här skrattade jag nästan för högt åt på bussen imorse:

Läses nerifrån och upp, ids inte greja

Veckan som försvann

Snart fredag och jag förstår inte riktigt vart veckan tog vägen. Har det inte gått ovanligt fort? Eller så är det bara jag som varit busy. Snart helg i vart fall och jag har väl inga riktiga planer direkt. Inte för att jag brukar ha det men nånting kan ju vara kul att ha planerat. Som en fika med mina tantvänner...

Inser att jag fortfarande är lite björnmamma till lil'sis när det hettar till och hon råkar illa ut. Så var det idag. Nånstans hoppas man ju att nästa generation ska kunna växa upp utan kränkningar, hot och knäppa medmänniskor. Men det fungerar inte riktigt så. Och idag var det femton snäpp värre än de tyvärr ganska vanliga "lilla gumman, låt mig direkt få prata med en kille så ska du se att mitt problem blir snabbt åtgärdat" (hon jobbar som teknisk support) som hon annars så ofta kommer hem och suckar över. Idag var det betydligt värre och jag blir arg för att jag inte kan skydda henne. Men så funkar väl livet. Är dock glad att hon har en bra arbetsgivare som agerar.

Men när vi satt i soffan och skrattade framför ett gammalt avsnitt av New Girl (de blir faktiskt tom än bättre efter nån omtitt) och åt salta pinnar så var det rätt bra igen.

Och imorgon är det fredag.

Bloggtips!

Vare sig du är vegetarian eller önskar utöka menyn med lite grönt ibland så kan jag rekommendera Det gröna skafferiet. Själv tänker jag testa att göra de vegetariska köttbullarna till helgen.

Nya serier

Lite lägeskoll på nya tv-serier?

Har nu sett tre avsnitt av Go On (2012) och visst är den hjärtlig och lite mysig, men hittills kan jag inte påstå att den lämnat ett särskilt stort avtryck. Lite samma sak med Moone Boy (2012), som har visats i två avsnitt. Den är också fin och faktiskt ganska skojig stundtals, men sådär klockren känns den faktiskt inte.
The New Normal (2012) har jag bara sett två avsnitt av än. Lite svårt att riktigt se vart den serien är på väg någonstans. Jag gillade humorn bitvis, men blev också ganska besviken över att det inte verkar vara en serie med smart humor utan snarare lite blasé amerikansk dito, baserad på de vanliga stereotyperna när det kommer till kvinnor, homosexuella osv. Men den har möjlighet att bli intressant på sikt.

Sen har jag sett de första avsnitten av Lilyhammer (2011), som finns att se gratis på SVTPlay en månad framöver. En riktigt kul norsk/amerikansk serie om en amerikansk fd maffiaboss som via FBI:s vittnesskydd placeras i Lillehammer i Norge. Huvudpersonen Frank Tagliano (Steve Van Zandt) har ett beteende som jag på nästan alla sätt egentligen skulle opponera mig emot, men i sammanhanget blir det ändå otroligt svårt att inte tycka om honom på nåt vis. Kan alltså varmt rekommendera den!

Tisdag

En trött Sara idag också. Mest för att lil'sis lilla katt började löpa häromdagen och då det eskalerade rätt kraftigt under kvällen igår. Det blev inte sådär väldigt mycket sömn med det ylandet, kan jag säga. Fast värst är det förstås för henne. Hon ser så oförstående och lidande ut och tittar på en som om hon vill att man ska hjälpa henne. Men förhoppningsvis blir det här första och sista gången då det är planerat att kastrera henne inom kort.

Så ikväll är jag åter på landet hos mina gammtanter till kattor. De har då hyfs att sova gott om nätterna. Sen kan de förstås också ha sina sidor, men de ylar inte som en skadad säl om nätterna.

Imorgon har jag ledig dag så då ska jag hänga här med ovan nämnda damer. Ska försöka ta tag i det där studieprojektet och se vad som ska göras och när. Just nu råder det lite förvirring hos mig om när kursen faktiskt drar igång. Klart är i vart fall att jag är registrerad och har den tänkta litteraturen klar. Fortfarande är jag dock inte helt hundra på att jag kommer ro i hamn projektet, men å andra sidan är det en kurs jag läser for funsies, för min egen vetgirighets skull. Då spelar inte avklarade poäng sådär väldigt mycket roll egentligen.

Att trivas

Lång men givande jobbdag är till ända. På schemat slutade jag tolv men klockan var nästan fem innan jag stängde av datorn och gick hem. Hade det inte varit för att flexbanken tickar på så väldigt så hade det inte gjort mig något, jag trivs så bra på jobbet.

Idag var första dagen då jag var med om, men även själv höll i, anställningsintervjuer. Väldigt intressant! Jag gjorde sånt när jag jobbade på studentkåren, men det var evigheter sedan. Det är spännande att sitta 'på andra sidan', att vara den som ställer frågorna och analyserar svaren. Det blir så väldigt tydligt vad man bör och kanske inte bör göra/säga som sökande. Men intervjuerna idag var alla bra.

Och imorgon ska jag försöka dra mig hem tidigt.

Bra avslut

Att äta tacos, dricka cola i fin-vinglas och se Ryan Reynolds byta karaktär med Jason Bateman på film* tillsammans med lil'sis fungerade ganska bra som motgift mot söndagsbluesen. Nu väntar sängen och snart en splitter ny arbetsvecka med lite nya spännande uppgifter.

Sov gott!

*The Change-Up (2011)

Downhill söndag

Idag tror jag att jag tappat allt vad fart och lust heter. Vill och/eller orkar ingenting! Det gick då bra att jobba, det var inga problem, men sen tog tröttheten totalt över. Känner dessutom ett uns av domedagsoro i bröstet, men det är väl i och för sig inget ovanligt. Drottningen av oro, that's me.

Jag har då följt min brors första flygfärd via sms och det sista jag hörde så hade han tagit sig till Madrid. Nu ska han väl sitta på ett inrikesflyg där, så allt verkar ju ha gått bra. Sen ska han testköra lastbilar där i nån vecka innan han sätter sig i en som han ska köra hela vägen upp genom Västeuropa och hem till Göteborg. Låter som en spännande tripp minst sagt!

Jag fortsätter med min slölunk och ska nog försöka att inte se så många nya tv-serier. Känns som att jag är på fel humör för att döma dem rätt idag. Men det har ju kommit ett par nya avsnitt av gamla kära serier. Ikväll börjar t.ex Downton Abbey (2010) igen (!!!).

Och så har jag förstått att jag måste börja se Sons of Anarchy (2008). Dess säsongspremiär som var i veckan måste vara det mest omtalade i sociala medier på länge.

Kvällens tv-tips!

Har så smått börjat spela WoW igen och det är kul att det åter känns lite nytt och småspännande. Snart kommer expansionen och då blir det ännu mer nytt.

Men nu har jag lämnat spelet och landat i soffan framför tv:n en stund innan det blir läggdags. Klockan ringer halv sex imorgon igen. Jag tänkte se lite av Enchanted (2007) innan det blir sängen. Minns den som ganska charmig faktiskt.

Mitt riktiga filmtips ikväll visas på SVT2 kl 22.40; Dr. Stranglelove or: How I Learned to Stop Worrying and Love the Bomb (1964). En underbar film i regi av Stanley Kubrick med bl.a Peter Sellers (i inte mindre än tre roller). Har ni inte sett den tycker jag definitivt att ni ska det.

Resedrömmar

Annars då? Lördag men med jobb. Fast inte så betungande, inte idag i vart fall. Jag steg upp tidigt (enklare än jag trott med tanke på att jag inte kunde somna igår kväll), for till stan och jobbade mina timmar, for hem och sov nån timme och följde sen med M in igen då han behövde jobba lite medan det är studentfritt i datorsalarna på universitetet.

Har också spenderat nån timme i telefon med en väldigt nervös lillebror som ska flyga för första gången imorgon och då ensam till Spanien med två byten. Jag tror att det kommer gå väldigt bra. Han är kontrollfreak precis som jag och har spanat in flygplatskartor osv, så jag har inga tvivel. Men jag förstår hans oro, jag skulle antagligen behöva en stor dos stesolid om jag skulle göra det samma...

Är för övrigt själv väldigt, väldigt sugen på att resa. Jag har förhoppningen om att kunna lägga undan lite pengar så snart jag får gå upp i heltid (halvt löfte om det till nyår). Önskemålet är Storbritannien eller kanske Barcelona. Med tanke på hur extremt oberest jag är hade vad som passat såklart (dock inte Botsmark, som M envist föreslår när resa kommer på tal), men just de där två ställena har jag lite extra förhoppning om. Nån gång ska jag!

Humor from the past

Läste att även Sarah Silverman och Jimmy Kimmel har lämnat in skilsmässoansökan (visst känns det som att det är mycket sånt nu i kändisvärlden?) och kom då att tänka på ett väldigt roligt klipp från 2001 eller liknande med just dessa tu, samt den kändis som kanske fått utstå mest retsamheter men som alltid svarar med att bjuda på sig själv; Matt Damon:

Go On (2012) och Matthew Perry

Jag vet inte jag, men att jag för det första glömde bort att jag redan sett pilotavsnittet av Go On (2012) för ett par veckor sedan och att jag för det andra somnade mitt i det andra avsnittet idag, kanske inte ger den splitter nya Matthew Perry-serien särskilt högt betyg? Av någon anledning vill jag dock väldigt gärna att det ska gå bra för honom, att han ska få en serie som stannar. Och det trots att jag själv är av uppfattningen att det mesta han gör (med undantag för ett par filmroller*) har lite för hög procent av Chandler i sig.

Jag gillade Studio 60 on the Sunset Strip (2006) allra bäst hittills och trodde faktiskt den skulle få vara kvar, men inte heller det projektet blev långvarigt. Frågan är om det här blir det. Trailern nedan är som att snabbspola hela första avsnittet (vilket dessutom gjorde det roligare) så vill ni se serien; se inte hela trailern.

*Kan rekommendera Birds of America (2008) och Numb (2007)

Ledig fredag!

Veckans enda lediga dag och det regnar och blåser storm ute. Väldigt skönt, måste jag säga. Jag har klätt mig i trasiga myskläder och hänger i soffan på landet medan kattorna sover vidare på behörigt avstånd. TV:n står på i bakgrunden som sällskap och jag undrar om jag kommer orka ta mig för att göra något vettigt alls idag.

Det har varit en stressig vecka på jobbet, med en stor skopa extra stress med den försvunna nyckeln och den havererade bilen. Som om det inte var nog mår inte alla i min närhet helt bra vilket skapar lite oro förstås.

Så en ledig dag med dåligt väder och brist på krav (nästan i vart fall) känns ganska behövligt. 

Det ska vara brittiskt i höst?

Senaste tillskottet på min tv-serielista inför hösten är Moone Boy (2012). Ytterligare en charmig brittisk sak som känns passande i höstmörkret. Med bl.a Chris O'Dowd (The IT Crowd, Bridesmaids etc)

Katastrofen avblåst!

Efter mycket bakåttänkande och bläddrande i kalendern medan jag funderade på vad jag gjort sedan jag sist hade bilen den 1 september kom jag plötsligt på den mest troliga teorin hittills. På plussidan stämde det jag sagt från början; att nyckeln låg i den svarta jackan, på minussidan tog det rätt många dagar, och uppochned-vändande av två bostäder innan jag kom på var den där jackan var.

Nästan två timmar efter att jag kommit hem från jobbet återvände jag dit i sällskap med M och ringde upp ett av de boenden vi har;

-Hej, jag undrar om det möjligen kan ha blivit kvar en svart jacka hos er efter apt:n förra tisdagen?

-Ja, det hänger faktiskt en jacka här som jag inte känner igen!

Tio minuter senare knackade jag på altandörren på nämnda boende och kastade mig bokstavligen över jackan och jackfickan vari nyckeln låg snällt och väntade. Härligt förvirrat intryck jag måste ha gjort... (Precis det intryck man önskar göra som personaladministratör ju)

Omvänd skärpa, men hey; jag har nyckeln!

Liten seger

Okej, en sökpatrull kan avblåsas. Jag hittade M:s nyckelknippa på golvet bredvid toalettstolen (av alla ställen) för en stund sedan. Så då var det bara de där bilnycklarna då...

Ingen idé att köpa triss

Lite halvless på det mesta just nu måste jag säga. Lyckas inte hitta min försvunna bilnyckel och reservnyckeln vill inte heller låta sig avslöjas. Den slutade fjärrfunktionen att fungera i för ett tag sedan och då la jag undan den. Oklart var just nu. Men den 'ordinarie' nyckeln hade jag hoppats hitta när jag kom ut på landet, men jag saknar fortfarande jackan som jag tror att den är i. Dessutom visade det sig att M i stressen efter haveridagen kom hem, la ifrån sig nyckelknippan (med nycklar till hus, lägenhet och jobb) utan att sen veta vart. 

Men den trasiga bilen har vi två nycklar till, ifall nån undrar.

Lånade efter lite tveksamheter (M hävdar att vi kan vara orutsförföljda vad gäller bilar för evigt nu) snälla Annas bil så vi kunde ta oss ut på landet på ett smidigt vis idag.´Nästan framme började den pipa och visa felmeddelande och då trodde jag på riktigt att jag skulle gå av. Men det visade sig vara ett känt strul som Anna glömde nämna...oops! Haha, jag skulle vilja se våra miner när det började pipa!

Bekymmer kommer sällan ensamt, det känns som det strular på alla håll just nu. Det är inte världens bästa vecka jag har, så kan jag väl säga.

Double trouble

Man kan väl säga att det också var rätt dåligt tajmat av undertecknad att slarva bort nyckeln till sin bil just under den gångna helgen. Disträ är bara förnamnet på den är damen ibland. Jag vet att jag bytte bil i stan i torsdags (fredags?) och lämnade min på parkeringen. Var jag sen gjorde av nyckeln efter det är lite av ett mysterium, men låst är den i vart fall (jag har tom dubbelkollat det ifall fröken disträ rent av glömt den i tändningen, vilket inte vore helt otroligt...).

En sån där nyckelring man kan vissla på känns kanske inte som en riktigt lika dum idé nu som när den föreslogs för mig (sisådär fem gånger det sista året).

Strulmåndag

Åh, trött som ett spån ikväll! Det har verkligen varit full fart på jobbet idag, telefonen gick i ett och det kändes en stund som att hela Umeå kommun var sjukskriven. En smärre överdrift förstås, men lite så kändes det. Imorgon blir det säkert lugnare.

Ett större bekymmer då att M:s bil rasade ihop på väg till jobbet imorse. Jag var ju i stan så jag fick ett sms att motorn farit och att det var skrotläge. Trodde först han överdrev men tydligen inte. Och plötsligt känns mitt "ska vi inte lämna in båda våra bilar till försäljning och köpa en nyare bil istället?" som en väldigt god idé såhär i efterhand. Fast jag vet ju att det inte riktigt var så här snart M hade i åtanke när han svarade att vi lika väl kunde köra slut på dem istället. Att kamremmen skulle fara lite i förtid var inte direkt enligt planerna.

Men jaja. Sånt är det. Inte mycket att göra åt det. En liten del av mig gläds faktiskt samtidigt åt att vi nu kanske ändå kan spana på en nyare bil. En nyare, tystlåten miljöbil med schysst stereoljud hade varit som en liten våt dröm. Men vi får väl se.

Bästa morgonhumöret

Så frustrerande att bli väckt av världens kattraid (det lät som om de bjudit in hela kvarterets kattgäng) klockan 5.15 när jag vet att klockan skulle ringa en kvart senare. Det finns nämligen få saker som får mig surare än att ligga och snooza på mornarna. Det där somna om/vakna/somna om gör mig bara tröttare och gnälligare så jag stiger alltid upp så snart signalen gått igång.

Idag lyckades jag somna om i fyra, fem minuter innan nästa raid gick igång. Så jag saknar mitt eget kattgäng lite extra idag. De har åtminstone vett att blänga surt när jag stiger upp såhär tidigt*. 

*Sen gäspa stort och på sin höjd släpa sig ner och lägga sig bredvid i kökssoffan en stund innan de möjligen orkar gå ut en kort sväng för att inspektera ägorna, för att se lägga sig igen så snart personalen härjat färdigt.

Söndag

En lugn och trevlig helg i stan med lil'sis är snart över. Saknar dock min varma man, speciellt när jag kryper ner ensam i sängen i det ganska kalla sovrummet här i stan, men imorgon ses vi igen.  Det blir bra det. Tredagarshelgen har känts oväntat lång, men det var säkert bra för nu väntar jobb sex av veckans sju dagar.

Mest nöjd är jag nog ändå över att jag lyckades få till en klippning av håret. Jag tror att det blev ganska bra, jag har inte riktigt känt efter än. Skönt att få bort det slitna eländet i vart fall och jag gillar 'halvluggen' hon klippte. Förut kändes det som att håret bara hängde, men nu känns det trivsamt igen. 

Så en bra helg alltså. Hoppas ni också haft det.

Rec: What to Expect When You're Expecting (2012)

Betyg: 1,5/5

Det var en stund fara för att den här recensionen inte skulle bli av. Jag höll nämligen på att stänga av filmen efter sisådär 20 minuter. Vid den tidpunkten hade nämligen allt bara varit en lidelse som nästan gjorde fysiskt ont. Jag brukar dock aldrig stänga av film så jag fortsatte se. Blev det bättre? Nah.

I What to Expect When You're Expecting (2012) får vi följa fem eller fler (vem höll räkningen?) par som på samtliga textboksätt blir gravida. Ni vet; av en slump, efter att ha slutat försöka i flera år, efter ett one night stand, via adoption etc etc. Alla varianter (nästan) finns med. I vart fall de heterosexuella.

Sen får vi lära oss en massa om kvinnligt respektive manligt föräldraskap. Kvinnor blir elaka bossar som styrs av hormoner och som måste få som de vill. Män å sin sida blir mähän som lär sig att säga vad de tror att kvinnorna vill höra, som inte längre 'får' ha sex med sina kvinnor (annat än vid utpressningssyfte) och vars enda andningshål är den pappagrupp de skapat (på kvinnornas initiativ förstås) där allt som sägs stannar i gruppen.

När jag kommit över den där första halvtimmen då samtliga par ska presenteras på ett 'skojfriskt' vis, blev filmen faktiskt lite lite bättre. Inte bra, men bättre. Faktum är att det finns stunder där filmen toklyfter, om så bara för någon halvminut, men av någon anledning är regissören Kirk Jones livrädd för det minsta allvar och måste pruttskoja till det så snart det händer.

Visst ÄR det kul ibland, men det håller inte i särskilt länge det heller. Bäst är historien kring Rosie (Anna Kendrick) och Marco (Chace Crawford), som av en händelse också är den enda som inte omgärdas av tokroligheter.

Jag läste att filmen bygger på en bok som tydligen utsetts till en av de 25 mest viktigaste de senaste 25 åren. Jag kan som inte riktigt få till i huvudet vad det är för en viktig bok som blivit den här filmen.

Slutet räddar upp filmen lite, Elizabeth Banks lyckas kanske bäst i att växla mellan komik och allvar och Chris Rock är...Chris Rock, vilket funkar bra ibland. Jennifer Lopez är däremot fortfarande ingen skådis värd namnet och Rebel Wilson repriserar åter sin stendumma, tjocka och lite gräsliga karaktär från Bridesmaids, ungefär som Thomas Lennon (vars mimik dock är rätt kul). Även Cameron Diaz, Ben Falcone, Matthew Morrison (Glee), Dennis Quaid och Joe Manganiello (True Blood) återfinns ibland de många huvudrollerna.

Kanske är jag orättvis, och kanske var jag på helt fel humör när jag såg den här filmen, men jag kan för tillfället inte ge ett högre betyg än 1,5/5. Kanske att den skulle kommit upp till godkänt en annan dag, men jag är tveksam.

Recensioner: DN (3/5), Exp (2/5), Onyanserat (0,5/5)

Rec: Hope Springs (2012)

Betyg: 3/5

Kay (Meryl Streep) och Arnold (Tommy Lee Jones) har varit gifta i lite över 30 år och lever ett tryggt om än väldigt rutinbetonat liv tillsammans i sitt hus. Kay arbetar deltid i sin väninnas klädbutik men finns alltid på plats hemma när det är dags att servera frukost eller middag till maken. Barnen är vuxna och utflugna och det äkta paret har inte delat sovrum på evigheter. Och just det där sistnämnda verkar vara det som får Kay att först inse att hon saknar saker i sitt äktenskap. Hon försöker få Arnold att se det men misslyckas totalt då han snarare verkar väldigt nöjd med sin tillvaro.

Så när Kay mer eller mindre ställer ett ultimatum som tvingar med Arnold på en vecka med parterapi i en annan stat, ställs saker på sin spets. Med det trygga äktenskapet som insats försöker Kay återuppliva kärleken med hjälp av terapeuten Dr Feld (Steve Carell). 

Även om jag nånstans hoppas att Hope Springs (2012) gestaltar en bild av ett amerikanskt, medelålders äktenskap som mest hör hemma på hemmafruarnas 50-tal måste jag säga att regissören David Frankel (The Devil Wears Prada) har lyckats väldigt bra med att leverera något som känns riktigt och äkta. Han har till och med lyckats lägga band på Steve Carell som jag tror inte gör en enda "rolig min" i hela filmen, något som förvånade mig så pass att jag för en stund fastnade i funderingar kring huruvida det var rätt att välja just honom till rollen. Men de tre huvudrollsinnehavarna samspelar på ett väldigt bra sätt filmen igenom. Meryl Streep gör sin roll med lätthet och det är roligt att se Tommy Lee Jones bjuda på sig själv som han stundvis gör i filmen.

 Det är en småputtrig film som kanske aldrig riktigt blir sådär värst spännande men som känns varm och vänlig, på ett behagligt sätt. Jag är inte säker på att jag är gammal nog för att egentligen höra till målgruppen, men jag trivdes bra i biostolen. Betyget blir en stark 3/5.

Recensioner: Exp (3/5), Onyanserat (3/5), SvD (4/6)

Kvällens tv-tips

Kvällens tv-tips är kanske mer av eftermiddagens tv-tips. Redan kl 17.45 visar Kanal 5 Remember Me (2010), som jag varmt kan rekommendera. Inte en felfri film, men en förvånansvärt bra film med ett slut som ligger på topplistan över de mest oväntade.

Och ja, jag inser att det varit märkligt mycket Robert Pattinson på bloggen det sistone, men det här är nog filmen som han, i mitt tycke, gjort sin bästa prestation i. Emilie De Ravin ("Lost"), Pierce Brosnan (Mr Bond...), Lena Olin och Chris Cooper återfinns också i rollistan.

(Min gamla recension av filmen finns här.)

The storyteller...

Försökte just få lil'sis att vilja följa med och se Cosmopolis med mig till veckan. Det gick väl sådär.

Bea: Vad handlar den om?
Jag: Svårt att förklara. I grunden är det en ung miljardär som är på väg i sin limousin för att klippa sig.
B: Ja, det låter ju skitspännande. Pass.

Så jag antar att jag inte fick med henne på tåget nej...

Lördag

Halva ledigheten har nästan gått och jag måste säga att jag hunnit med fler saker på to-do-listan än vad jag trodde jag skulle få gjort på hela helgen. Jag lyckades få ett löfte om att jag har en plats på kursen vars registrering strulade, jag band inte bara om utan bytte elbolag i 6 månader framåt, jag har hunnit tvätta lite, lagt om talents enligt nya systemet i WoW och dessutom, som bonus, haft en hemmakväll med lil'sis. Jag bakade pizza tills hon kom hem från jobbet vid 20-tiden, vi åt och sen somnade undertecknad framför Wolverine på tv, like a tant.

Men nästan bäst av allt; jag har en inbokad klipptid i eftermiddag! Det kan bli hur som helst. Jag bokade förvisso på ett ställe jag fått tips om, men iddes inte be om just den frisören det tipsades om. När jag nästan inte kunde borsta ut håret efter duschen idag så fick jag spel och bestämde mig för att snabbast möjligt blir bäst. Så vi får väl se. Det är ju inte som att jag ska ha en kort frisyr, långt hår kan väl de flesta klippa (hoppas jag...). Får se om jag känner för att be om nåt nytt eller om jag bara klipper det för att få det lite snyggt och välvårdat igen.

Så vad ska jag nu göra resten av helgen då? Måla naglarna?

Men kursboken är beställd

Jag brukar väl inte tro på "tecken" men just nu undrar jag om någon vill säga mig något. Har sedan igår kväll försökt registrera mig på den där distanskursen jag ville gå men för att kunna göra det behöver jag ett studentkonto på det aktuella universitetet. För att skapa studentkonto används inloggning till antagning.se, en sida som ligger nere för underhåll den här veckan. Sista registreringsdag på kursen är på söndag...

Jag har mejlat så får vi se om jag kan lösa det, annars får jag väl sälla mig till gruppen människor som använder frasen "det var nog inte tänkt". Om än något motvilligt.

Och snart...

Blir det här:

Det här:

(Klicka för större bilder.) Okej, nu följer jag inte precis alla slaviskt (inte tre av dem iaf), och några är splitter nya tryouts, men det lär bli en hel del ökad tid framför tv-serier inom kort helt klart. I can't wait!

Bilderna är för övrigt från MyEpisodes, en bra sida som håller koll på tv-tablåer, vilka serier man sett, hur mycket tid man spenderat (!) osv. Rekommenderas för alla tv-nerdar. Jag hade önskat en funktion så man kunde se vad ens vänner följer, men det kanske kommer.

Ledig fredag

Ännu en produktiv dag på jobbet är förbi och nu är jag ledig ända till måndag! Känns lite udda. Jag som trodde att jag skulle sakna det där att vara ledig 7 nätter i sträck från nattjobbet känner snarare att det kliar lite att vara ledig tre. Tokigt.

Men, jag skulle såklart varit lite förutseende och bokat klipptid nu under ledigheten. Men se det har jag inte hunnit med. Och jag vet inte om jag törs vara wild and crazy och leta drop-in-tid imorgon heller. Men det råder inte brist på andra saker att göra heller. Till exempel kanske jag skulle bestämma mig för om jag ska registrera mig på den där kursen jag kom in (den av dem som lockade mest) och kanske börja ta tag i det. Men fegar som attan, tydligen.

Och så skulle jag behöva sätta mig och läsa in mig på allt det nya i WoW som kommit. M tjatar lite att jag ska börja spela igen och jag vill verkligen, men har varit så trött när jag kommit hem från jobbet att jag inte orkat mer än soffhäng. Men det vore kul att börja så smått igen. Expansionen är ju snart här! Och den kanske jag skulle förhandsboka...

Och så måste jag binda om elavtalet på lägenheten, tvätta kläder, svara på lite mejl jag skjutit upp, ringa mina saknade syskon jag mobilförsummat lite för länge, köpa höstlökar och plantera dem... Inte lär jag ha tråkigt under ledigheten i vart fall.

Kvällens tv-tips

Peter Sarsgaard, Nathalie Portman & Zach Braff

Jag har med all säkerhet tipsat om den förut, men eftersom den visas på tv ikväll bara måste jag tipsa igen. Så; Garden State (2004), ikväll kl 21 på TV11. Inte missa!

Dude...you slapped a fish!

Imorse när jag morrade som mest över mina datorproblem fick jag den här videon länkad till mig på mobilen från M. Hysteriskt kul, och imponerande välgjort! Det gjorde min strulmorgon så mycket bättre.

Onsdag

Jag började min dag på jobbet med stor framgång. Hade knappt hunnit starta upp datorn förrän hela eländet bara blinkade av virusvarningar. Fick snällt sitta och vänta till kl 8 då IT började jobba och kunde komma förbi, bara för att sen inse att det inte skulle räcka att göra om min profil utan att hela datorn var tvungen att installeras om. Yeay.

Därmed var också alla inställningar borta sen så inget har riktigt fungerat som tidigare. Just idag som jag var ensam på serviceenheten och sjukanmälningarna från förkylda medarbetare fortsatte trilla in (vi har haft en väldig massa såna samtal senaste veckan). Men allt löste sig till sist som vanligt. Fick lov att hoppa över ett möte jag lovat titta förbi på bara.

Men det har över lag varit en bra dag. Hann hänga lite med S efter jobbet några timmar, vilket var ett stort plus. Han köpte en tassimo-maskin, och jag måste erkänna att jag med blev lite sugen efter att ha blivit bjuden på en god chai latte.

Nu halvligger jag hemma i soffan och konstaterar att det är riktigt mörkt ute om kvällarna nu. Och det kryper allt närmare, både på vägen till som hem från jobbet känns det som att det blir skillnad för varje dag. Mysigt! Om man bortser mörkerkörning då, för det är ingen riktig hit när det riktiga höstmörkret kommer och nästan äter upp allt ljus som bilen avger. Det är då det blir dags att längta efter den ljusa snön...

"Tjena alla monsterdiggare!"

Märkligt trött och seg ikväll, har fått kämpa för att inte somna i middagen kids-style, ungefär. Antagligen resultatet av en lång, produktiv dag på jobbet, klurigheter i huvudet och dumförkylning, skulle jag tro. Har därför inte ork att dela med mig så mycket mer än med dagens bästa internetfynd:

(Undrar f.ö hur många 70-talister som i likhet med mig och skaparen av ovanstående omedelbart tänkte "Hemliga Arne" när vi såg bilden i tidningen? Alla utom Prins Daniel?)

Rec: Friends With Kids (2011)

Betyg: 2/5

Julie (Jennifer Westfeldt) och Jason (Adam Scott), bästa vänner sedan barnsben, ser par efter par i bekantskapskretsen gå vidare i sina förhållanden och skaffa barn. Själva har de svårt att hitta sällskap som håller deras intresse uppe särskilt länge och blir samtidigt allt mer tveksamma till tanken med kärnfamiljen när de ser hur småbarnsåren tar all kraft och romantik ur deras bekantas respektive äktenskap.

De kommer på ett sätt att 'lura systemet'; de ska skaffa barn med varandra, dela på vårdnaden och på så vis kunna satsa allt på kärleken när de väl är redo, utan att riskera att gå under av alla konflikter som tycks uppstå i kärnfamiljen. De behöver inte blanda ihop föräldraskap med kärleksliv utan kan satsa på båda delar parallellt, är tanken.

Scott & Westfeldt

Jag gillar idén med att utmana traditionella roller, alltid. Frågan är om Friends With Kids (2011) verkligen lyckas göra det? Om något kan jag känna mig trött på bilden av att barnskaffande alltid tar död på romantiken i alla förhållanden. I gestaltandet av småbarnsföräldrar om något finns det många stereotyper och den här filmen visar upp alla dåliga exempel som finns. Trovärdigt? Till viss del säkert, men jag hade önskat att när hon ändå tog med en hög av de briljanta komikerna från Bridesmaids (2011) som Kristen Wiig, Chris O'Dowd och Maya Rudolph, kunde Westfeldt (som alltså även står för manus och regi) snott lite av humorn också. Svärtan från Bridesmaids finns, men humorn glömdes bort lite för många gånger.

Det största problemet med filmen är dock inte det. Filmen är absolut rolig ibland och idén är tillräckligt nyskapande för att hålla intresset uppe. Nej, problemet är den totala bristen på kemi mellan de två huvudrollsinnehavarna. Jag köper knappt att de två är bästa vänner och dialogen mellan dem hackar fler än en gång. Och ju längre filmen varar, desto mindre trovärdigt blir det, tyvärr.

O'Dowd, Wiig, Rudolph och Hamm

Behållningen kommer från kärnfamiljsvännerna, inte minst från Jon Hamm och Kristen Wiig, vars filmiska äktenskap långsamt kraschar i bakgrunden av denna komedi. Synd på en så lovande uppställning att det inte blir mer än godkänt; 2/5.

Recensioner: SvD (2/6), Exp (4/5), DN (2/5)

Go away!

Den dumma förkylningen blev plötsligt lite värre igen idag. Jag som trodde jag var på bättringsvägen i helgen. Det rosslar och raspar i luftrören fortfarande, näsan rinner och jag känner mig inte fullt med i matchen.

Behöver jag säga att jag är ganska less på att känna mig halvsjuk nu?

Plötslig snoozefest i B&S

På tal om Sally Field (som vi i mitt tycke borde få glädjen att se i fler film- och tv-produktioner), så har jag just börjat se den femte och avslutande säsongen av Brothers & Sisters (2006). Nu har jag dessutom fått med mig M på tåget, delvis iallafall.

Men till saken; jag förstår verkligen att det här blev sista säsongen för oj vad blaskigt det blev på en enda gång! Självklart påverkar det att två av huvudkaraktärerna (eller som i vart fall byggts upp och blivit det under tidens gång) försvunnit ur serien, men framför allt tycks det som att manusförfattarna hamnat i nån slags halvkoma. I de första två avsnitten har det varit snudd på pinsamt dåligt när det kommer till handlingen. Som att de inte ens försökte rädda upp det. Jättetrist, måste jag säga. Jag hoppas det blir bättre med tiden, men jag gissar att det kanske inte blir det...

Sen återstår frågan om det känns intressant att gå tillbaka och se de första 2,5 säsongerna som jag inte sett...?

Att växa upp med Burt Reynolds

Lil'sis och jag fastnade förresten framför Smokey and the Bandit II (1980) på tv nu på eftermiddagen. Hade nog glömt att det gjorts en uppföljare (två till och med) och jag är ganska osäker på om jag sett den förut. Den första filmen är som ett viktigt minnesmärke från barndomen så även om den antagligen inte är en film jag skulle tokgilla om den kom ut första gången idag så gillar jag den just för den där goda känslan av gamla, bra minnen som den ger. Bra pappa-minnen.

Min pappa såg i stort sett aldrig på tv, men det fanns några ytterst få undantag. Ett var då han kom hem med en hyrd VHS-kassett (och -spelare) med just Smokey and the Bandit (1977), eller "Nu blåser vi snuten", vilket hände några gånger under 80-talet. Den såg han flera gånger och tyckte, som jag minns det, att den var lika bra och rolig varje gång. Burt Reynolds var en av få idoler pappa hade. Jag minns att han också gillade Bud Spencer-filmerna om Trinity, men jag har inte lika tydligt minne av dem. Han hyrde alltid någon barnfilm också, Herbie (1968) och dess uppföljare minns jag tex. Så de såg vi först, men jag gillade att se det pappa såg, säkert just för att det var så ovanligt, så jag kunde se Smokey om och om igen.

Vi skrattade åt det där nån gång, M och jag, när vi "jämförde" våra barndomar. Han kommer från en familj där man inte fick lov att äta godis, jag kan citera repliker från The Best Little Whorehouse in Texas* (1982). Det ÄR ju faktiskt ganska roligt. Och kanske en ypperlig mix om vi nån gång lyckas yngla av oss...

I alla fall så kändes han lite levande igen idag när jag satt med syrran och såg Burt Reynolds och Sally Field lura den dumma sheriffen och hans son på en roadtrip genom USA med den ena osannolika biljakten efter den andra. En väldigt bra känsla.

*Som dessutom, utöver Reynolds, har Dolly Parton i huvudrollen, ytterligare en av få pappaidoler jag minns och som jag ärvt i nån bemärkelse.

Söndag

Så var jobbhelgen gjord. Väldigt smärtfritt, lyckades till och med jobba ikapp en del från min sjukvecka. Idag var tanken att jag skulle umgås med lil'sis efter jobbet så jag köpte med brunch på vägen dit. Men när hon väl behagade stiga upp som först strax efter kl 13 hade jag hunnit både bruncha, fika och powernappa. Och leka slut (för stunden iaf) på terrorkattorna som tycks ha i det närmaste oändlig energi. 

Till veckan ska jag försöka stanna i stan några dagar. Det har blivit väldigt få nätter i stan den här sommaren. Splittringen över det delade boendet är total. Jag trivs så bra att vara på landet, men å andra sidan saknar jag att bo med världens bästa lil'sis också. Och jag tror mig ana att den känslan är ömsesidig. Så den här veckan när hon inte har så många kvällspass som annars ska jag passa på att snika åt mig ett par systerkvällar. Ser fram emot det.

I've got Mr Obama sitting here...

Veckans mest omskämtade* har väl varit Clint Eastwoods minst sagt udda tal på republikanernas konvent. Han var deras "mystery speaker" och nog var det mystiskt allt. Faktum är att jag tycker att det stundvis faktiskt var lite småroligt och jag försöker tänka att det som uppfattades som förvirrat och märkligt bara är ett uttryck för det så många av oss vet idag; Mr Eastwood ska inte stå framför kameran, han ska vara bakom den. Och jag hoppas innerligt att det blir mer av det så att det där talet inte blir det sista vi ser av den idag 82-åriga filmgiganten.

Även om man inte ska skratta åt människor på det viset har det varit lite svårt att inte dra på munnen åt alla de internet memes som dykt upp i kölvattnet. För att inte tala om den twittrade bilden som kom från Mr President himself som ett kaxigt men också väldigt roligt svar på talet.

Låt oss hoppas att Eastwood nu återgår till regissörstolen (hihi) och inte blir en ny Charlton Heston som snarare riskerar att bli ihågkommen för sina galna åsikter än för sina filmprestationer.

*Heter det så? Alldeles för trött och snuvig i huvudet för att komma på vad det heter annars...

Cosmopolis

Nästa helg har Cosmopolis (2012) i regi av David Cronenberg Sverigepremiär. Jag är faktiskt lite sugen på att se den på bio. Det känns som en typisk sån där film som man antingen älskar eller hatar (eller åtminstone tycker är hemskt tråkig). När jag kollat lite betyg bland recensenter verkar det som att jag har rätt. Jag har dock ingen aning om vad jag skulle tycka, men det är kul med film som utmanar lite. Frågan är väl mest vem som skulle vilja se den med mig.

I huvudrollen ses som bekant Robert Pattinson, som kanske gör sin mest dominerande roll någonsin. Frågan är om det är för tidigt eller inte. I vart fall blev jag positivt överraskad när jag hittade den här DN-intervjun med honom, som faktiskt uteslutande handlar om han som skådespelare utan att vara full med kommentarer om hans privat- och/eller kärleksliv. Även tidningen Empire har gjort en sevärd intervju (även om reportern verkar ganska så nervös).