Lil'sis och jag fastnade förresten framför Smokey and the Bandit II (1980) på tv nu på eftermiddagen. Hade nog glömt att det gjorts en uppföljare (två till och med) och jag är ganska osäker på om jag sett den förut. Den första filmen är som ett viktigt minnesmärke från barndomen så även om den antagligen inte är en film jag skulle tokgilla om den kom ut första gången idag så gillar jag den just för den där goda känslan av gamla, bra minnen som den ger. Bra pappa-minnen.
Min pappa såg i stort sett aldrig på tv, men det fanns några ytterst få undantag. Ett var då han kom hem med en hyrd VHS-kassett (och -spelare) med just Smokey and the Bandit (1977), eller "Nu blåser vi snuten", vilket hände några gånger under 80-talet. Den såg han flera gånger och tyckte, som jag minns det, att den var lika bra och rolig varje gång. Burt Reynolds var en av få idoler pappa hade. Jag minns att han också gillade Bud Spencer-filmerna om Trinity, men jag har inte lika tydligt minne av dem. Han hyrde alltid någon barnfilm också, Herbie (1968) och dess uppföljare minns jag tex. Så de såg vi först, men jag gillade att se det pappa såg, säkert just för att det var så ovanligt, så jag kunde se Smokey om och om igen.
Vi skrattade åt det där nån gång, M och jag, när vi "jämförde" våra barndomar. Han kommer från en familj där man inte fick lov att äta godis, jag kan citera repliker från The Best Little Whorehouse in Texas* (1982). Det ÄR ju faktiskt ganska roligt. Och kanske en ypperlig mix om vi nån gång lyckas yngla av oss...
I alla fall så kändes han lite levande igen idag när jag satt med syrran och såg Burt Reynolds och Sally Field lura den dumma sheriffen och hans son på en roadtrip genom USA med den ena osannolika biljakten efter den andra. En väldigt bra känsla.
*Som dessutom, utöver Reynolds, har Dolly Parton i huvudrollen, ytterligare en av få pappaidoler jag minns och som jag ärvt i nån bemärkelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar