Undrar om jag inte är mer dagavill nu än när jag jobbade natt. Hela dagen har känts fredag för mig, och det trots att jag varit ledig två dagar på raken från jobbet.
På tal om ledighet har jag upptäckt en stor förändring hos mig själv sedan skiftbytet; att de lediga dagarna känns så långa även om de är så väldigt mycket färre. Nu blir jag mer åt det rastlösa hållet av att vara hemma en dag, när jag jobbade natt kunde jag gå runt i flera dygn och bara känna mig trött, sakna lust till det mesta och helst slippa så mycket sociala kontakter som möjligt. Tänkte faktiskt ett tag att det var ett personlighetsdrag, men tydligen inte. Jag kommer kanske aldrig bli världens mest sociala människa, men jag är definitivt mindre osocial nu än tidigare. Och mer rastlös.
Mest förvånande är det nog hur hårt det satt i kroppen allt som kom med nattarbetet. Det är först nu, eller för inte så länge sedan, som jag faktiskt ser de stora förändringarna sedan jobbytet. Kan ärligt säga att jag gillade och trivdes med att arbeta natt, men det här är bättre. Jag mår bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar