Såhär i efterhand får jag väl säga att det var en ganska trist Golden Globe-gala jag höll mig vaken för inatt. Det var pladdriga, gärna överdrivet känslosamma tacktal och långa väntetider då det tycktes ta en evighet för samtliga vinnare att ta sig upp till scenen. Och galans värd, Ricky Gervais, höll som jag misstänkte en betydligt lägre och nästan tråkig profil. Jag fick känslan av att han hade roligast bakom scenen mellan sina halvhjärtade inhopp. Det var definitivt inget driv i hans roll i år, och det var trist. Klart att han var rolig ibland (klart roligast var när han introducerade Colin Firth som presentatör), men han körde alldeles för säkert.
De stora vinnarna kändes The Artist och The Descendants som, två filmer jag inte sett men väldigt gärna ser. Den första hade jag nog gissat som trolig vinnare men den sistnämnda var en liten överraskning för min del. Och många på twitter tycktes onöjda med den. Jag blev också lite överraskad att Meryl Streep knep priset för bästa kvinnliga huvudroll (drama) för sin roll som Thatcher i The Iron Lady. En film som inte heller hyllats till skyarna vad jag vet, men å andra sidan är Streep alltid Streep. Men Tilda Swinton eller Viola Davis hade också varit värdiga vinnare.
En av kvällens absolut roligaste vinster stod Octavia Spencer för. Jag gillar verkligen henne och hon gjorde en fin prestation i The Help. Kvällens proffsigaste skulle jag vilja utnämna George Clooney och Michelle Williams till. Båda vann varsin statyett för sina respektive huvudroller. Clooney höll det i särklass bästa tacktalet; lättsamt, kort och hjärtligt utan att bli pladdrigt. Penisskämt, sure, men det enda av dessa under kvällen som var lite roligt.
 |
| Också roligt... |
Tv-priserna, som i år kändes lite mer i skymundan än vad jag minns den som tidigare. Där var det inga större överraskningar heller. Homeland, Modern Family och Downton Abbey knep priser och Claire Danes fick en välförtjänt och väntad statyett för sin roll i Homeland. Allra gladast blev jag kanske för Jessica Lange som prisades för American Horror Story. Dessutom var det kul att den lilla men guldglimrande serien Episodes fick vara med på ett hörn. Även om Matt LeBlanc inte är den starkast lysande stjärnan i den serien (men bra) var det kul att den fick uppmärksamhet. Men klart märkligt att han aldrig vann för Friends men vinner med Episodes.
Kvällens frågetecken: varför fick jag känslan av att Madonna mottogs som en katt bland hermelinerna när hon tog emot och presenterade pris?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar