Hörde filmljud från övervåningen och tänkte hoppfullt att det kanske vankades filmkväll:
Jag: Vad ska du se på?
M: Nån dålig film.
J: Meh. Måste du alltid se dålig film? Kan vi inte se nåt bra?
M: Jamen om jag ser alla dåliga filmer så har jag ju bara de bra kvar sen.
Någon som förstår sig på logiken? För jag tror inte att jag gör det. Som att det skulle vara ändligt med dålig film. I vart fall ändligt i meningen "görs ingen ny" och "möjligt att se färdigt alla innan man dör". Och så är inte fallet tyvärr. Och "dålig film" i det här fallet är alltså inte b-film som man, om man har tur, kan hitta små guldkorn bland eller charm i, utan dålig film som man vill gömma sig bakom en kudde när man ser. Där mikrofonerna gärna hamnar i bild eller där skådisarna misslyckades att bli såpaskådisar. På den nivån. Igår satt jag t.ex. kvar genom de första eländiga minutrarna av The Room (2003):
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar