Sanningen bakom

Såg just Göran Hägglund säga: "What the fuck is going on, dude?" på tv. Det var skojigt. Faktiskt.

Vad utvecklingen går framåt...

Bilden kommer från en ny bok, "You Mean A Woman Can Open It?: The Woman's Place In The Classic Age Of Advertising".
Intressant med reklamhistoria, det borde man gräva ner sig mer i. När jag läste öststatskunskap såg vi en del gammal sovjetisk reklam, och det är verkligen något med bildspråket och hur man förmedlar ett tufft budskap på ett subtilt sätt som är speciellt.

Syambitioner

Mitt nya "hem" börjar ta form. Får erkännas att jag inte slitit hårt för det riktigt. Lusten finns liksom inte. Jag ska aldrig mer bo med någon, det är så jäkla jobbigt när man måste flytta iväg. Så mitt råd till alla singlar; stay single!

Det som saknas allra mest just nu är gardiner. Jag äger typ inga gardiner... De jag hade var för korta, så det funkar inte. De som hänger i huset är speciellt utvalda för huset så de får hänga kvar, det skulle kännas konstigt annars. Jag har en oöppnad förpackning av köksgardinerna som jag tog med, men de måste sys upp like a lot, och sy är inte min starka sida. Sånt var Mattias mycket bättre på än jag. Min 4:a i syslöjd till trots. Jag kan sticka, tror man, men egentligen kan jag bara sticka räta och aviga maskor. Beskrivningar som går utöver det går bort.

Men, jag måste ta tag i gardinproblemet snart. Köket som vätter mot "gården" ser ut som ett skyltfönster. Inte bra. Speciellt inte med mina halvklädda vanor (som jag tycks dela med killen mittemot)... Kanske får besöka någon med symaskin typ Anna eller Angelica kanske... Jag har visserligen en antik sak som jag inte ens vet om den funkar, kanske får titta på det. Hm.

Nattarbete ger cancer?

Mer forskning om nattarbete har kommit fram. Ökad risk för bröstcancer säger WHO (artikeln finns på aftonbladet, orkar inte länka). Verkar som att det nästan alltid bara är elände. Risker vid graviditet, ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar etc. Mysigt. Och ändå får vi inte tillräcklig kompensation i lönen ens. Som jag tidigare skrivit så är det lika betalt på helgdagar som helgnätter, vilket rimmar illa på alla sätt.

Vad jag förstår av artikeln så är risken störst om man inte tar sig tid och ro att sova ordentligt på dagarna, och det kan jag verkligen förstå. Vi har haft flera gästspelare som trott att man kan jobba natt för att vara ledig på dagarna och därmed få mer gjort, och det straffar sig snart.

Men, det är inte alltid lätt att sova dagtid. Inte sällan möts jag av attityder som visar att folk inte tycks vara medvetna om att det finns de som arbetar natt. Sover man hela dagarna är man lat, punkt. Ungefär. Eller de som ringer vid 13-14-tiden och blir förvånade över att jag "fortfarande" sover. Hm...jag borde testa och ringa dem vid 3-tiden och fråga lite förvånat om de fortfarande sover... Jag är hemma vid halv åtta (närmare åtta när jag bodde på landet), i bästa fall äter jag något och försöker varva ner. Somnar gör jag sällan före 8.30. Så visst, knappt fem timmar senare borde jag ju vara pigg och utvilad. Nej, jag tar mig rätten att sova till 16 om jag kan. Och att stänga av telefonerna (eller ha mobilen på vibration in case of emergency, kontrollfreak Sara).

Plastjul, den nya familjehögtiden

Den riktigt dåliga smaken av plastjul tycks ha kommit till Sverige för att stanna. Har dagen till ära varit runt på stan, eller snarare på affärerna i utkanten av stan i jakt på lite saker som saknades i min nya lya. Och affärerna tycks vara totalt nerlusade med lysande plastrenar, plastsnögubbar i gigantisk badboll (?) med tillhörande plastsnö (som virvlade runt inne i badbollen med hjälp av vad som iaf lät som en dammsugare, rofylld jul, någon?), plastslangar med ljus i, plasttomtar osv osv. Allt i kombination av någon form av diodlyse. Och det ska på tal om ljus inte längre vara värmeljus utan elektriska värmeljus. My god...

Minns förra årets, vad jag tolkade som, inofficiella tävlan mellan hus i grannbyn om vem som kunde ha mest lampor (gärna i form av plastslang) lysande runt, på och i sitt hus. Not a pretty sight, om ni frågar mig. Ibland känns det som att jag somnade i ett hyfsat minimalistiskt julSverige i mitten av 90-talet och vaknade upp mitt i en nordisk variant av "Ett päron till farsa firar jul". Eller gick denna trend mig förbi som yngre?

Och nu ska det julpyntas och tändas adventsstjärnor gärna minst en vecka före första advent. What's up with that? Det enda lite småkuliga med pyntandet hittills var nog när jag blev instruerad på jobbet om vilken mossa som var "ätbar" (men då inte flammsäker) resp inte alls "ätbar".

Dreamhack

Jag har varit sugen tidigare år, men i år hade det verkligen varit kul att besöka Dreamhack i Jönköping. Blizzard kommer och det vet man ju var det brukar innebära...någon kool fördel får man alltid av att ha besökt deras konvent och liknande.

Min lillebror har besökt dreamhack tidigare år, men just i år så krockar det med hans flytt från Jönköping söderut. Jag försökte övertyga honom igår om att iaf besöka eventet en stund en dag, för att spana lite. Vi får väl se.

Nja, jag vet inte det jag...

How funny are you?

STAND UP: You are a natural stand-up comedian. You watch the news with people, and when you give your opinions, people start laughing. They are not laughing at you, they are laughing because what you say is so TRUE. The world is a very funny place, full of natural comedy. All you do is repeat various humorous things that you notice from everyday life. Your unique perspective on the world is what makes you so funny. Of all the various comedy types, you may be the funniest of them all!PREMIUM COMEDY OF YOUR TYPE IS WELCOMED AT:http://pub98.ezboard.com/bkickbanned Take this quiz! Quizilla | Join | Make A Quiz | More Quizzes | Grab Code

Nyvaken

Nu är det verkligen vinter på riktigt här. Det var 14 minusgrader ute i morse när jag for hem efter jobbet och under natten var det ännu lägre. Kallt och snöigt. Ganska mysigt, jag gillar vintern. Skönt att få sitta inomhus och dricka te, tända ljus och läsa, spela elelr vad som faller en in. Inte fel.

Men idag har jag tusen saker som måste göras. Har inte skrivit på protokollet från i helgen än. Har inte hunnit då jag jobbat. Men ska ta tag i det ikväll. Är ganska trött och flummig i huvudet dock. Men det löser sig kanske. Natten till igår var en hemsk jobbnatt. Alla var verkligen uppe, de larmade hela natten, det bråkades både mellan boenden och med mig, och jag fick en på golvet så ssk fick tillkallas. Rörigt och stressigt. Men inatt gick det bättre. Sådär lagom lugnt iaf.

Borde fara och handla lite. Borde lista ut lite äventyr till mina tre uttråkade kissetjejer. Borde kanske ordna med hönsnät så att de kan gå ut på balkongen iaf. Tror de skulle vara ganska nöjda med det, det är ju kallt och snöigt, det har aldrig passat dem väl. Får fundera över hur jag ska fixa det.

Boring bloggdag, my friends.

Home again

Oh my God, hur trött kan man bli? Känner mig lite manglad efter en ganska intensiv helg i Sthlm. Hemresan med flyget gjorde sitt till också, snöfall här i norrland som försenade starten från Arlanda en del och sen en lite hård landning som inte var helt kul. Men ner kommer man ju alltid, inte sant? Galet långa (och virriga) basketspelare på planet och cute rockbandssångare att småspana på i gaten.

Styrelsemöte i lördags och kongressgruppsmöte idag. Kort stund på manifestationen på Sergels torg och så en kort fönstershoppingrunda på stan innan Ulrika och jag alltså for hem med viss försening. Inte mycket till utekväll i lördags, men det var trevligt ändå. Även om allt promenerande i mina docs har gett mig totalt tre blåsor på fötterna.

Kul att träffa Joakim en sväng, att se hans lägenhet och att han överlevt flytten till storstan. Insåg igår att jag har styrelsemöte igen redan om 16 dagar så det blir ett närstående återseende, skulle jag gissa. Undrar om julhandeln kommer kännas mer hysterisk än den redan gjorde? Tror inte det kommit igång med samma fart här än, trots att vi faktiskt har snö, som brukligt om vintern. Å andra sidan har jag nog inte varit på stan här nåt särskilt det senaste när jag tänker efter...

Jaja, lite skönt att vara hemma. Har gett upp försöken att formulera protokoll, brev, rapport och annat som jag tagit på mig. Det får bli imorgon om det ska bli begripligt. Måste upp tidigt och fara till tandläkaren imorgon bitti, sen hem och försöka sova lite, göra lite fi-grejs och sen till jobbet imorgon kväll. Ingen rast i sikte före torsdag iaf. Känns som jag har varit i farten ett tag nu. I need vacation!

God natt!

Det finns inga pubar i Sthlm!!

Hur kan detta vara sant? Efter 1,5 timmes vandring, onda anklar och blåsor under fötterna gav vi upp och tog oss tillbaka till Fisksätra och försöker nu tömma Joakims dyra-vin-förråd. Är det Stockholm det?

Jag vill inte...

...flyga jag vill inte flyga jag vill inte flyga... Usch, varför gör jag såhär? Fast det finns tidsmässigt inget annat som går om jag ska vara med på båda mötena i Sthlm i helgen. Jag måste faktiskt.

Lite stökig natt på jobbet också, verkligen alla (utom en) var vaken och uppe någon gång under natten. Dessa eviga konstiga samtal man har om allt möjligt, lirkande och övertygande om att "jo, den där sängen är din, det går bra att sova där", eller "det är din fot som ligger i sängen, ingen annans", som jag hade inatt. Känns också som att hela jobbet lite spänt inväntar den beryktade vinterkräksjukan nu också. Vi har fått veta att den väntas ha sin kulmen veckan före jul, så det känns som att en repris på förra årets kräkkaos under julhelgen kan vara att vänta. Gott. I år ska jag banne mig inte bli sjuk! Jag har inte råd att betala sviterna för det, helt enkelt. Karensdag och sjuklön för att man torkat efter andra på arbetstid, det känns rättvist det.

Ja, jag borde fortfarande sova några timmar till, men det är lite att ordna innan resan så det hinns inte med helt enkelt. Nu har jag i vart fall återfått min mobil som jag varit utan sedan i måndags morse, så lite mindre handikappad känner jag mig.

Stockholm nästa.

Sämre "egna varor" forts

Ah, apropå gårdagens trendanalys så tycks jag idag åtminstone ha fått lite stöd för min teori om sämre "egna varor". Intressant...

Bloggfunderingar

Jag var inte riktigt medveten om att även aftonbladet numera listar bloggar som länkat till deras artiklar. Så lite förvånad blev jag när jag insåg att jag efter mina länkar häromdagen fått över 200 besökare på en dag. Det motsvarar nästan en normal veckas besöksantal. Jag kanske inte är någon ideal bloggare, för jag upplever det nog som lite spooky att så många jag inte känner läst det jag skrivit... Humor...på nåt vis. Nej, jag tror att jag gör mig bäst som bloggare om jag inte låtsas om besöksantalet alls. Det är väl en fråga om för vem man skriver kanske..

Dagens trendanalys: matbutiker

En farhåga som inte bara jag utan även min clever vän Ulrika hade redan tidigt förra året tycks ha besannats. Om du idag besöker valfri ICA-butik (och till allt större del även coop) hittar du i allt fler fall inget alternativ längre till "de egna varorna". Allt är banne mig märkt ICA. Utbudet har därmed minskat drastiskt, du har ingen valmöjlighet längre, och vet knappt vad du köper. Vilka gör dessa varor, var kommer de ifrån? När trenden med egna varor kom in på marknaden fanns de i hyllorna bredvid de gamla vanliga märkena. Alltid lite billigare, men inte nödvändigtvis särskilt mycket. Men idag har de andra märkena på något mystiskt sätt försvunnit.

På ICA maxi stod det bredvid osten "Vet du att ICAs ost görs av Norrmejerier?", som för att locka även oss som försöker handla lokalproducerat. Men varför gör de ICAs lite billigare ost? Och vem förlorar på det i längden? Antagligen vare sig ICA eller Norrmejerier, utan troligare är det bonden som förlorar på det.

Jag gissar att inom en ganska snar framtid kommer du när du går till ICA få handla deras egna varor, på Hemköp blir det Hemköps varor och på Coop blir det coop för hela slanten. Du kommer inte längre själv kunna välja mer än vilken kedja du vill sponsra. Lokalproducerat blir svårt att uttyda från förpackningarna, mindre producenter kommer antagligen att fasas ut osv osv. Kosumentmakt någon?

Moving on

För att undvika förvirring; ja jag har flyttat. Ja, Mattias och jag har separerat, eller vad det kan tänkas kallas. Framtiden existerar inte just nu, så vi får se vad som händer, mer än så kan jag inte säga. Till er som inte visste; sorry, men jag har inte velat/orkat (och vill/orkar ff inte) prata om det. Ingen visste förrän det var klart, i stort sett. Det var vårt sätt, och vi tyckte att det var bra. På så sätt fick vi det bra hela vägen, och fick göra som vi ville.

Det innebär också att jag är mer virrig i huvudet än vanligt, att jag har svårt att fokusera riktigt och är ännu sämre än vanligt på att höra av mig.

Kissarna genomsöker fortfarande alla de miljarder med garderober och skåp som finns i den lägenhet som jag numera delar med dem. Spännande, tydligen. Och trapphuset är fortfarande väldigt läskigt, speciellt när det går folk där. Vi får väl se hur länge det håller...

Idag...

...lyssnar jag f.ö på Josh Radin - Winter.

Veckans straff: gör en intervju för "aftonbladet kvinna"?

Jag vet inte varför, men av någon anledning så tilltalas jag av Malin Berghagen av någon anledning. Jag gillar henne, känns som en sund men inte ofelbar människa. Fast jag vet nog egentligen väldigt lite om henne. Förut tyckte jag nog hon kändes väldigt timid och lite trist, men jag tror den bilden har ändrats. Vet inte varför.
Iaf så finns idag i aftonbladet en intervju med henne, gjord av Ronnie Sandahl. Honom har jag nog alltid haft en lite ambivalent inställning till, ibland känns han nyskapande och vass, ibland bara risig och ofokuserad, men denna intervju fick mig att överväga att han kanske är ute och cyklar som journalist.
På ett sätt som jag nog sällan sett någon annanstans, försöker (och lyckas han delvis) få intervjun eller snarare kanske artikeln att fokusera på honom själv. Som nåt slags egodokument. Jag vet verkligen inte varför. Inte heller kan jag förstå varför just han intervjuar henne, när känslan man får genom hela artikeln är att han inte gillar henne nämnvärt, verkar knappt respektera henne. Möjligen är han lite skraj för henne. Han upplevs som naiv och ung, om något. Eller som en journalist som verkligen är less på sitt jobb...
Läs gärna artikeln, och se om ni får samma skumma känsla av "vad var det här egentligen?" när ni läst klart...

WoW-rapport från medierådet

Måste bara läsa hela rapporten om WoW-spelande som tydligen har gjorts av medierådet. Verkar lite intressant, även om perspektivet är unga spelare i första hand. Fast lika lite som föräldrar beskrivs kunna om WoW verkar aftonbladet (och medierådet?) veta om spelarna. Det är verkligen långt ifrån bara "unga killar" som spelar. Själv är jag väl ett levande exempel på att det inte är sant. Men jag spelar eller interagerar på nåt sätt nästan varje gång med nya människor från nya länder i Europa (även om svenskar är väldigt vanliga av ngn anledning) och det är idel unga tjejer, och inte särskilt få kvinnor och män som för länge sedan passerat både 30- och 40-strecket. Jag har hjälpt 12-åringar som knappt kan engelska, och jag har vaktat för motståndare medan en kvinna skulle kolla sitt sovande barn. Så bara unga killar, det är det faktiskt inte.
I grunden är det ett spännande, snyggt spel med häftiga historier och ett kul sätt att umgås socialt med människor man känner eller inte känner, utan att för den delen behöva avslöja särskilt mycket om sig själv. Man sitter tryggt i sin soffa/säng/skrivbordsstol men kan ändå känna sig social. Knäppt va?

Edit: ser nu att det inte är aftonbladet utan just medierådet som skrivit artikeln. Förvånande att de inte sett hela bilden av WoW-spelarna...

Shame on who?

Here we go again

Dålig idé: att se på "Day after tomorrow" med en ruskig flygresa nästan exakt en vecka innan jag ska fara med flyg ner till Stockholm för styrelsemöte...

Annat som oroar: isbildning, dis, dålig sikt, fastfrusna landningsställ, hala landningsbanor, fulla piloter, dashplan, halvdana reparationer...you name it.

Sexism åt alla håll

Satt och slötittade på "Kustbevakarna" nyligen. Och ja, det är faktiskt sexistiskt att låta ett gäng tjejer utan lanternor, utan flytvästar och med alkohol i kroppen köra vidare bara för att "de var så söta, de var som dockor". Speciellt när man senare suckar och skriker över några fulla killar i liknande situation och kommenterar "jag orkar inte ens se på dem". Hm...det omvända jämtemot det vanliga, men inte alls oviktigt.

Eller kommentaren på vk häromdagen ang våldtäktsförsöket att "om bara prostitution vore lagligt så skulle dessa killar få det de behövde". Hm... 1. våldtäkt handlar inte om sex. Alla borde verkligen veta det by now. 2. Vem är det egentligen som målar upp en väldigt nedvärderande och osann bild av det manliga släktet? Män kan inte behärska sig, män kan inte få sex utan tvång, män är djur? Ja, det är ju faktiskt det människor av det här slaget (likt de som hävdar att kvinnor få skylla sig själva om de klär sig i korta kjolar) hävdar. Begäret är så stort att intelligensen, empatin och det sunda förnuftet som vi tillskriver människor (i motsats till djur, vilket man såklart kan diskutera en annan gång) verkar försvinna? Jag tror verkligen inte det om män, och känner inte alls igen den bilden när jag tänker på de män och pojkar som jag omger mig av. Jag kan inte tro att världen ser annorlunda ut på den punkten någon annanstans.

Till sist kunde jag idag läsa att Nordebo också lagt märke till den skillnad som (s) och framför allt Holmlund uppvisar plötsligt vad gäller jämställdhet. Snabbkursen (?) kanske gav resultat?

Lika inför pressen?

Läste i dagens aftonblad på nätet att det ska göras en kalender med allehanda "stjärnor" till minne av mördade Ricardo i Stockholm tidigare i höstas. Jag tycker verkligen att dödsfallet är tragiskt, men nu kan jag snart inte hålla mig längre. Är det bara jag som klurar på om all denna uppmärksamhet, manifestationer, minnesfonder, kalendrar och kändisuttalanden hade ägt rum om det hade varit en Ricardo från Rinkeby, Rosengård eller Ersboda för den delen?

Nån ung politiker nånstans uttalade sig om det i mycket olämpliga ordalag som att han inte brydde sig om att en överklasskille mördats, men det är verkligen inte det som är min poäng. Jag tycker bara att vi borde kunna förvänta oss, kräva, samma nyhetsrapportering och engagemang egentligen oberoende på vem som är brottsoffer eller vilka vänner denne har.

Det finns en stark åtskillnad av människor som brottsoffer idag. Och det finns en stark åtskillnad i hur pressen väljer att skriva om det. Igår morse reagerade jag över en notis i VK som beskrev hur en narkotikapåverkad man som köpt öl på en mack strax utanför Umeå även hade stulit ett par tofflor eftersom han gick barfota. Han anmäldes och greps av polis senare, till vilka han uppgav att han skulle ha blivit av med sina skor på tåget. I tidningen står: "Mannen plockades in (...) och är nu misstänkt för ringa narkotikabrott och toffelsnatteri."

Jag tycker att det är ganska fult att försöka göra sig rolig över en annan människa på det viset, för det är så jag tolkar det. Vi har inga sådana brottsrubriceringar. Det är självklart snatteri det handlar om. Jag tror inte att vi hade sett samma formulering i ett annat läge, men nu handlar det troligen om en människa i samhällets utkant vars olycka det verkar vara ok att göra sig lustig över. Jag tycker att det är lite lågt.

Pressen har stor påverkan på hur vi människor tolkar saker och händelser, de kan mer eller mindre uppvigla oss till protester, de får oss engagerade eller arga. Ansvaret är därmed också ganska stort. Jag tycker att man i vart fall borde anstränga sig för att bemöta samtliga lika.

The success called Vista!

Ny attityd

Som bekant gillar jag Schyfferts blogg. Läste ikapp lite idag och hittade dels ett mycket roligt inlägg, samt en attityd som jag kommer att göra mitt bästa för att anamma till fullo:

"Jag håller inte på med det här för att tillfredsställa dig. Jag är ingen jävla nöjes jukebox. Ibland kommer jag på nått kul, ibland nått tråkigt. Jag skiter i vilket så länge JAG tycker det är intressant."
(Apropå att en läsare påstått att Schyffert drabbats av bloggtorka och blivit tråkig.)

Sen kanske inte jag heller tycker att jag är så jävla intressant alltid, men det får vara mitt problem... =)

Dagens tidning

En ovanligt intressant VK idag. Ganska mycket fokus på jämställdhet. Birgitta Ohlsson gästar tydligen Umeå idag för en föreläsning och en manifestation på torget. 118 ljus ska Folkpartiet tända på Rådhustorget, varje ljus representerar en anmäld våldtäkt i Västerbotten 2006. Fruktansvärd siffra, och inte blir det bättre när jag tänker på mörkertalet. I samband med detta publiceras en debattartikel i ämnet. Även en artikel kring ämnet behandling av våldsamma män, skriven av Kd:s Birgitta Nordvall publiceras på debattsidan.

Inne i tidningen berättas det att en man anmält att en för honom okänd kvinna blivit utsatt för ett våldtäktsförsök i centrala Umeå natten till i lördags. Han överraskade två män som till synes var i färd att våldta kvinnan, som skrek för sitt liv, som det verkar. När han satt henne i taxi hem försvann hon dock och polisen vet inte vem hon är. Fruktansvärt.
Jag hoppas att politikerna i Umeå inte försitter möjligheterna att visa att man vill skapa en trygg samhällsbyggnad i Umeå och bredvid arbetet mot våld och överfall kan börja inse vikten av att bygga så att kvinnor inte behöver känna sig onödigt otrygga på gatorna i stan. Jag tänker självklart på planerna att göra tunnel istället för övergång vid den kommande tågstationen vid sjukhuset. Jag hoppas också att människor nu inser att Haga-mannen inte var den enda våldtäktsmannen i Västerbotten, en åsikt som annars verkar vara vanlig av döma av kommentarer på artiklar med liknande innehåll som ovan nämnda.

VK berättar också att länets tre (vet inte om det finns fler?) kvinnojourer är överbelastade och att det nu snart inte finns fler skyddade boendemöjligheter för kvinnor som söker skydd hos dem. Det är ett akut problem som måste ordnas omgående, och jag tycker verkligen att det är kommunernas ansvar att se till att detta ordnas.

Slutligen finns ett uppslag som fokuserar på arbetsfördelningen i hemmen (ingen länk dock), och nya böcker i ämnet. Viktig fråga tycker jag. För visst är det skitsvårt att bryta gamla mönster, och kanske allra mest svårt är det hemma. Få goda förebilder finns och jag tror att här är vanans makt ofantlig. Jag tycker själv att det är svårt och är inte på något sätt immun mot snedfördelning hemma bara för att jag är aktiv feminist. Läste nån familjeantologi (Uppdrag Familj, tror jag) där någon berättade att de gjort upp schema en ganska lång period för att undvika att falla tillbaka i gamla mönster, speciellt efter det att familjen blivit med barn. Kanske är det den vägen man måste gå för att på riktigt få in nya vanor, jag vet faktiskt inte. Kommunikation är väl annars mitt svar, något som inte heller är det enklaste alla gånger.

Det verkar alltså vara nån slags jämställdhetsdag i VK idag. Jag vet inte om jag missat något, ett speciellt datum eller dag eller så, men jag välkomnar det verkligen. Mer sånt.

Pensionsdebatten

Det här förvånar inte mig alls. Det hade dock varit intressant att se hur svaren sprider sig över åldrarna. På mitt jobb har ganska många gått i pension de senaste åren. Det är en stor del av arbetskraften inom den kommunala omsorgen som ska bytas ut. Det som varit påtagligt har varit just det att, så vitt jag vet, har ingen arbetat ända till 65 års ålder. De flesta har gått vid 62-63 år.

Det har verkligen inte handlat om lathet, utan snarare om att man inte orkar, att kroppen är trött och slut, och inte sällan har det funnits en nedsättning i sysselsättningsgrad redan före pensioneringen av hälsoskäl. Och det förvånar inte. Det är slitigare än man kanske tänker sig att jobba inom omsorgen, kanske speciellt med de patienter vi möter, men generellt sett sliter det på kroppen med lyft, slitningar i armar, konstiga vridningar, stress osv osv oavsett hur mycket lyftteknik etc som lärs ut.

På mitt jobb har det snarare verkat som att det är ekonomin som styr när man faktiskt går i pension. Inte minst är det beroende av om man har någon respektive hemma och av vad denne make (oftast är det ju kvinnor det handlar om) har för inkomst. För sällan låter det som att kvinnorna räknar med att klara sig på sin egen pension. Detta trots att de kanske gett 40 år av sitt arbetsverksamma liv åt samma arbetstagare, men där deras slutlön bara är några få tusenlappar mer än de som börjar idag. Trots det väljer de att gå i pension om det är möjligt, för att som de själva säger, få möjlighet att ha ett kvalitativt liv ägnat åt dem själva i några år innan ålderskrämporna begränsar dem för mycket.

Det som har förvånat mig i den politiska debatten är att man hela tiden talat om att så många vill arbeta längre än till 65 års ålder och att vi måste göra det möjligt. Det har ibland låtit som att vi tvingar merparten av alla 65-åringar att sluta arbeta efter födelsedagen. Skulle man titta på könsfördelningen och fördelningen av arbetssektor bland de som vill fortsätta tror jag att vi skulle se en skillnad, men det är bara en gissning från min sida.

Som en numera pensionerad kollega sa om sin man som fått gå i pension då hans företag skulle dra ner antalet arbetstagare: "Klart att han vill och orkar fortsätta. Han har ju suttit på kontor i 40 år, har väldigt bra betalt, privat sjukförsäkring via jobbet och många reseförmåner." Riktigt så ser det ju inte ut för vårdpersonalen inom den offentliga sektorn...

Fotofunderingar

På tal om foto så kikade jag som sagt lite i Mattias pappas digitalkamera-tidningar. Själv läser jag vanliga tidningen Foto, som jag nog tycker håller lite högre klass, men han uppskattar alla test och de skivor med programvara som man får med varje nummer, och det kan jag förstå. För visst har de mycket intressanta saker.

Det jag funderade över var tävlingsinslaget. De visar upp de 10 bästa fotografierna varje gång, och det är väl ok. Men i stycket efteråt visar de upp några bilder under temat "bättre lycka nästa gång". En hel del av de bilderna tyckte jag var helt ok, men när jag läste kommentarerna under som "experterna" avgett så fick jag en ganska klar bild av vad de ansåg vara "foto" i det här fallet. Det handlar inte om att fånga situationer eller motiv på ett vackert sätt, utan på ett sätt som är...vad ska jag säga, lite konstlat kanske. Nästan samtliga förslag på förbättringar gick ut på att göra ändringar i bilden i datorn. "Lägg en mask där", "skapa stjärnmönster där", "gör en ljuseffekt där" eller "använd verktyg x och ta bort den störande delen i bilden". Vad hände med förslag som att använda längre slutartid, polariseringsfilter, vänta in ljuset, gå närmare objektet, höj exponeringen, byt iso-inställning? Idag skapas uppenbarligen bilden inte i fotoögonblicket utan i datorn efteråt. Du kan ta en bild med din kamera och sedan göra om den till något nästan helt annat efteråt. Jag tycker att det är lite svårt att ta in ibland. Kanske är jag passé och fast i det gamla som gammal analog "fotograf", men det känns lite som att känslan har försvunnit, eller i vart fall bytts ut mot något annat. Och jag tycker det är lite synd.

Samtidigt ser jag såklart fördelarna, enkelheten och bredden i det nyare sättet att se på fotografi. Och även jag utnyttjar det till viss del. Men det känns lite som att det andra blivit bortglömt. Ännu kan jag få det jag vill ha ur tidningen Foto, men det känns som att det är på väg bort.

Oavsett så måste jag ta tag i mitt eget fotograferande och komma igång igen. Jag vill verkligen gå nån kurs igen så att jag får lite press att göra saker, få utlopp för idéerna som finns i mitt huvud och få vägledning framåt. Det får bli när jag blir lite lite rikare, kanske till våren? Och någon gång kommer jag, åtminstone tillfälligt, att återgå till min gamla analoga systemkamera och låna tid i (eller allra helst själv ha) ett traditionellt fotolabb och se bilden skapas i plastbyttan med framkallningsvätska...

Fars dag

Fars dag blev svärfars dag. Eller nåt. Jag följde med Mattias hem till hans föräldrar på middag och fika, vilket blev väldigt trevligt. Mattias skulle även hjälpa sin mamma med lite datagrejer inför en gästföreläsning hon ska hålla sådär ett drygt år efter pensionering, så det upptog lite av deras uppmärksamhet. På så vis kunde pappa Roland och jag få lite tid själv, och det var väldigt länge sedan sist. Vi ägnade den åt vårt största gemensamma intresse, foto. Läste fototidningar, han visade test och dataprogram han fått med tidningen osv. Pratade egna idéprojekt och drömde lite om utrustning man skulle vilja ha. Inte alls dumt. Vi umgicks ganska mycket förut han och jag, men det har blivit allt mindre, speciellt efter att Elisabeth gick i pension också. Vi kommer väldigt bra överens när vi är själva och jag tror att vi båda uppskattar varandras sällskap.
Det blev i alla fall en väldigt trevlig fars dag.

Ledig ett tag

Ah, ledig! Skulle eg blivit ledig redan i onsdags morse, men så fick jag frågan om att hoppa in extra denna natten, vilket jag gjorde. Behöver pengarna, och så var det inte på min vanliga avdelning utan som resurs, dvs den som går utöver på samtliga avdelningar, och det är mycket trivsammare just nu. Jag är väldigt less på mitt jobb, och minsta omväxling är guld värt. Och det var en bra natt, lugn, men bra. Lagom rörelse, inga aggressionsutbrott, inget sånt. Skönt.

Visst är det helg nu? Känner mig lite dagavill. Oavsett är jag ledig och det känns bra. Jo, visst är det fars dag på söndag? Hm...fånig grej. Eller man kanske inte tycker det när man själv är förälder? Just nu tycker jag det iaf. Mest som en dålig påminnelse om relationer man inte har. Och så den stora kommersiella biten såklart, precis som med Halloween och jul. Det ska köpas saker.

Nej, jag ska vila mig en stund till och sen får jag återkomma.

Hur man gör en dålig idé till en ännu sämre idé...

Okej, en kort kommentar på eländet: Allvarligt, wet t-shirt tävling??? Är det -92 helt plötsligt? Det har väl i omgångar gått dåligt för Krogen Krogen i Umeå (kanske är det namnet...), och så vill man prova ett nytt grepp för att locka till sig folk. Och vad väljer man för "nytt" koncept? Wet t-shirt tävling. Vilka önskar man locka till sig av det? De som annars sitter hemma och dreglar framför datorn och skickar betal-sms till "snuska.nu" (eller var det var, såg reprisen av Insider förut..)?

Om det bästa man kan komma på är ett iq-befriat koncept från 90-talet, då kanske det är läge att betala någon annan för att komma med idéer på hur man lyfter en krog?

Rubriksättare sökes

Det är synd om män, paparazzis stryker av okänd anledning runt utanför krogarna där statstjänstemän dricker vin, Pakistan är i stor demokratisk kris, Holmlund gör en kovändning på VK:s debattsida (utan att erkänna det såklart), kvinnor som demonstrerar mot exploatering utanför en Ume-krog anklagas för att vara fula (!)...osv. Jag skummar mest just nu och ids inte debattera. Mattias är flitig på VK, jag orkar inte ens läsa alla kommentarer som skrivs, man blir ju bara trött.

Nej, istället har jag sett gorgeous Paul Bettany i rätt mysiga Wimbledon. Eller Arrested Developement på datorn. Så långt sträcker sig mitt engagemang just nu. Det har gått två avsnitt av Scrubs sista säsong som jag inte ännu sett...tänka sig.

Snön har kommit! Rätt mysigt faktiskt. Fast jag har inte satt på vinterdäcken än. Mattias pappa och jag gjorde det på Mattias bil idag så vi har ju den iaf. Måste ordna det före jobbet imorgon. Skulle gjort det i helgen, men trodde inte det skulle vara någon panik. Ute vid havet var det ingen snö, men annat var det när vi åkte hemmifrån en bit. Vi var ute hos Mattias föräldrar på lördagen på Halloween-fest. De har haft kort besök av Mattias äldre syster från Linköping samt hennes två barn på snart 5 och 7 år som hade beställt festligheterna. Gjorde "hänga gubbe" med Tove (den äldre av de två), vilket inte var helt enkelt. Dels var hon väldigt klurig, måste jag säga, och snabb på att genomskåda mina ord, men så var det inte helt enkelt att identifiera ord som "kamrafak" (=kamerafack) eller "spindällnät" så jag förlorade några gånger. Men det var trevligt och mysigt att umgås lite.