Downside: nu är det en hel vecka kvar till nästa gång

Nästan ingen kväll är så bra som den då jag får tid att se ett alldeles färskt avsnitt av Sons of Anarchy. Ikväll var veckans kväll. Fler Jax-drömmar och förhoppningsvis färre skumma drömmar med osköna vadkramper önskas nu. Sov gott!

"I'm here tonight to explain cheese"

Mitten av veckan och det känns både som att det gått fort och som att det sniglat (hihi) sig fram. Efter lite ansträngning är jag på något bättre humör men sömnen är det fortfarande halvkasst med. I helgen får det bli sömnfest, som en kollega sa. Om det går.

Jag har ju varit i stan lite nu när Lil'sis är ute på äventyr så att hennes kattor inte blir så ensamma. därmed har jag även återupptagit mina arla promenader till jobbet. Riktigt skönt faktiskt. Jag uppskattar stunderna i bilen med M till och från jobbet mycket också, men nu när humöret inte varit på topp så har det varit rätt rensande att få gå ensam med hög musik i lurarna och andas djupa andetag av den kalla morgon- och kvällsluften.

Jag kanske skulle behöva dansa lite med Eddie Izzard...

Blås blås

Jag tror kanske att yr.no ljuger lite för mig, för vindstyrkorna de visar mäter inte några imponerande krafter direkt. Men jag har för säkerhets skull kollat in platserna där mina syskon befinner sig så att de inte är i någon uppenbar fara för livet. Skönt så, då kan jag nog sova lugnt. Om ett par dagar ska  Lil'sis ut på färja över till Estland, men tills dess ska det väl ha mojnat. Jag tror inte just de farvattnen är där som det gungar mest just nu ändå, jag skulle däremot inte vilja befinna mig i båt utanför Göteborg eller Malmö...

Här är det dock lugnt. Bara mörker och blöta. Kom just hem och tänker ganska snart ge vika för en stund i soffan innan jag kravlar mig därifrån i säng. Jag och M var på lite eftersläpp av födelsedagskalas efter jobbet så magen är full av smörgåstårta och kladdkaka. Måndagslyx, tror jag det kallas.

Nerdrage

Fick just rage för sjuttonde gången på windows 8 som min kära låtsasmake så snällt installerat på min speldator utan att fråga först. "Måste jag ha, måste du ha", var motiveringen. Inte mitt fel att han behöver testa och kunna det för jobbets skull. Ett eländigt operativsystem är det. Jag undrar verkligen var det var för team som arbetade fram det. De kan ju knappast ha umgåtts med människor bortanför tangentbordet på alldeles för länge. Att man ska behöva googla eller se en youtube-video för att ens veta hur man stänger av datorn är ett tydligt tecken på att allt inte är som det ska... Ja, det lär ryka i veckan, så snart jag får ork att installera om den.

Sen hade jag dessutom en mindre rage i spelet ikväll. Alla dessa WoW:are som bara skriker att alla är det ena eller andra istället för att sansat dra taktik för spelmomentet. Känner mig som en pensionerad fritidsledare varje gång jag tvingas gå in och be folk hålla tyst och berätta vad de ska göra. Min tanke ikväll:

Men när jag inte spelar med random folk utan med det egna guildet där de flesta typ är "too old for this shit", dvs har passerat 30 och inte sällan måste logga för att nåt barn vaknat, ja då känns det inte så. Då är det roligt som oftast. Som det ska vara, med andra ord.

Nu är det over and out för den här vuxna individen. Imorgon väntar förvärvsarbete inklusive samåkning och frysta matlådor. Jag får nog försöka hoppa i nån lövhög för att jämna ut det lite. Sov gott!

Söndag

Vi fick en extra timme att sova på inatt och den måste jag säga att jag tog vara på. Jag konstaterade att jag sovit i 9 timmar i sträck när jag vaknade. Först kände jag mig latare än latast men sen tänkte jag att jag nog behövde det. Att vakna utvilad var inte särskilt dumt alls.

Nu väntar de sista dagarna av oktober den här veckan. Helt otroligt vad fort det gått. Det är också sista veckan med mitt nuvarande schema, sen blir det lite annorlunda igen. Fler helger, längre dagar (alltid 7-17) men också lite fler lediga dagar. Jag får väl försöka ta vara på dem bäst jag kan.

Det blir ett senare bekymmer. Nu ska jag ha söndagskväll och så fort som min käre låtsasmake vaknar upp från sin gubblur tänker jag försöka propsa på ett litet Downton-maraton. Vi har ju inte sett ett enda avsnitt av den nya säsongen än!

Japanskt

Sitter hemma i soffan och ser slutet av Gone Baby Gone (2007) på tv. Ett hemskt slut, på ett bra sätt. Eller alltså, det är en bra film. Som jag sett några gånger nu men fortfarande har jag inte kommit mig för att läsa boken som står som förlaga.

Ute hällregnar det och är så mörkt det bara går. M körde just hem oss genom det från stan, inte världens roligaste men det gick bra. Vi var i stan för att äta ute med Simon och Ulrika. Vi hade bokat bord på Sagami, den japanska restaurangen. Det var nog nåt år sedan vi var där sist, men vi är minst lika nöjda den här gången som förra så jag hoppas att det inte dröjer lika länge till nästa gång. Ulrika och jag kunde inte riktigt bestämma oss så vi tog färdigkomponerade 4-rätters, med förrätt och både sushi och "vanlig" huvudrätt. Och efterrätt. Behöver kanske inte säga att jag är mättare än mättast. Nu var det inte så många bitar men ändå säkert den godaste sushi jag ätit.

Hursomhelst en väldigt trevlig kväll. Och en påminnelse om att jag träffar mina vänner för sällan, speciellt Simon. Jag måste måste ändra på det. Inte bara känna mig trött av allt jobbande utan hitta små stunder för fika eller allmänt umgänge också.

Men ikväll lägger jag mig nöjd! Och mätt...

Ledig fredag

Idag har jag spenderat större delen av dagen med världens bästa lillasyster. Det har varit väldigt mysigt. Även om vi ägnade, vad som kändes som, halva förmiddagen åt att hitta en parkeringsplats i stan. Löning och splitter ny galleria i stan var en kombo som var allt annat än rolig faktiskt. Vi besökte Utopia men gav upp väldigt snabbt. Det var varmt, trångt och kändes, surprise suprise, som en galleria. Och det var nästan inte möjligt att se om den var speciell på nåt vis, det var alldeles för besvärligt med allt folk.

Men jag fick i vart fall med mig tre oprovade tröjor hem. Bara baströjor så om de inte sitter perfekt spelar det inte så superstor roll. Men det var en behövlig påfyllning. Andelen urtvättade och/eller håliga (var kommer alla de där småhålen i mina tröjor ifrån egentligen?) baströjor var nästan samtliga före nyköpet. Jag fyllde även på strumpförrådet. Allt samman för mindre än 300:-. Sen handlade jag för det dubbla på djurmagazinet. Torrfoder och kattsand för en månad till de besvansade tre. Plus en ny kattmynta-leksak åt vinterdepp-Smilla. Vilken verkade gå hem, hon har lekt och busat med den här ikväll.

Imorgon ska jag försöka ta sovmorgon. Sen blir det lite pyssel under dagen som avslutas med middag ute med några av mina "long time no see"-vänner. Ser fram emot det!

Stämplat ut för helg

Äntligen lite ledig! Det känns lite som en klassisk fredagskväll när man slappnar av och kroppen blir nästintill oförmögen att röra sig upp från soffan. Jag somnade faktiskt till en stund efter middagen till och med. Men så kan vi ju inte ha det, tur att lillebror ringde och väckte mig.

Men det blir ingen sovmorgon imorgon. Jag har planerat in en dag med Lil'sis på stan under löningsfredagen. Vi kommer garanterat att vara ensamma. Speciellt då vi planerat in ett besök på nya gallerian i stan som öppnade idag. Det är säkert ingen annan som kommit på den idén...

Men det blir trevligt. Sen vinkar vi av henne på flyget senare på eftermiddagen då hon åker på höstlovsäventyr. En hel vecka! Hon kom förbi kontoret en sväng idag för att visa upp sin nya (skitsnygga) frisyr och redan då gnisslade hon om att jag kramade henne lite för hårt. Vi får väl se hur det utvecklas under morgondagen...

On the plus side...

Lite goda nyheter finns också. Idag fick jag ett foto på min kollegas oändligt efterlängtade lilla nyföding. Jag är väldigt glad att allt gick bra och det blev allt en liten tår i ögonvrån när jag fick se den lilla grimaserande sötpojken på bild. Lika häftigt varje gång det kommer en ny krabat till världen. Jag skulle vilja sno åt mig dem allihop.

Stjärna på återväxt

Mera positivt; vi är nu, både M och jag, nästan övertygade om att vår sjukkatt har lagt på sig lite hull igen. Inte mycket men lite. Det syns och känns en skillnad. Dessutom har pälsen börjat bli fin igen nu när alla tovor klippts bort och då rakade och andra kala fläckar börjar pälsa till sig. Och så känns hon inte lika hysteriskt hungrig hela tiden heller. Så väldigt lättande känsla. Även om jag inte tror att någon av oss kommer andas ut på riktigt förrän de där proverna är tagna och utredda i slutet av november så känns det som en liten liten ljusning i mörkret. 

Tröttheter

Trött trött trött. Hört det förut? Jag har hamnat i ett läge där jag inte riktigt sover som önskat. Jag har svårt att somna och vaknar med en känsla av att nästan inte ha sovit alls. Både förra och denna veckan har det varit så, inklusive helgen. Så lite sliten känner jag mig.

Tappade lite på den privata ridån idag. Ingen skön känsla. Gissar att sömnbristen hade lite med det att göra, men inte bara. Jag gillar min privata ridå så imorgon återkommer den igen. Sen är det bara att se lösningar framåt. Full speed ahead. Det blir säkert bra. Hade gärna lagt ut mer om det, men det funkar inte riktigt. Ventilen är inte oproblematisk. Jag får kanske ta till den manuella pennan igen. Ventiler är ju bra att ha.

Snart snart ska jag släpa min lekamen till sängen.

Vindspel

Ikväll viner vinden kring husknuten ganska ordentligt. Jag sitter inomhus i soffan under filten med två av tre kattor som värmedynor. Jag tror att det varit den första dagen med plusgrader på en vecka, och det ska visst bli än varmare nu i mitten av veckan. Så idag satte vi vinterskor på bilen, helt logiskt. Men det lär väl bli vinter på riktigt innan vi vet ordet av så det är nog bara bra.

Kallt är det ikväll iallafall. Huset är inte helt tätt, det skvallrar vinddraget om. Åtminstone är inte fönstren det. Jag skulle men har inte fått fart att tejpa kanterna på dem än, det brukar göra susen.

Livet i hus är spännande nästan jämt.

Skyndsam helg

Så är det måndag kväll igen och det känns verkligen som att helgen flög förbi. Det blir väl så när man har en välplanerad helg. Men bra dagar var det. Trots tidiga mornar pga jobb.

I lördags kväll var jag och M bjudna hem till en kollega och hennes sambo på middag. Och det var väldigt trevligt. God mat, gott sällskap och en hel del skratt blev det. Jag hoppas det inte var sista gången.

Och igår bytte vi flärden i stan mot fårvallning på landet. M:s syster behövde hjälp att få hem sina får från sommarbetet, vilket är en sträcka på nån kilometer bland annat via en trafikerad väg. Men det gick bra, de var väldigt ivriga att komma hem av nån anledning och sprang i stort sett hela sträckan. Så vallarna fick fullt sjå att hänga på, hastigheten på de små benen var överraskande hög. Jag hamnade dock sist en bit bak med fåret Saga som inte kände för att stressa. Men det var mysigt att promenera/halvspringa på tu man hand med ett charmigt får.

Alla hemma, stora som små

Nästa helg får vi väl se om det blir lika mycket inplanerat. Vi skulle behöva ta tag i lite byggande här hemma igen. Jag har ju ett mål att vi ska fått upp panelen, stängt igen fönstret i köket mot altanen och kanske kanske till och med påbörjat målandet av de uppsatta väggarna före jul. Men vi får väl se hur det blir med det. Vår hastighet är, till skillnad från de ullbeklädda, inte riktigt så imponerande för tillfället när det kommer till just det.

Omstyrt

Det har varit en jättefin lördag ute men jag har mestadels hållt mig inne. Jag var i sanning lite seg under de tidiga jobbtimmarna  men sen när alla andra i stugan stigit upp sådär strax före tolv så fick jag mer fart. Så nu är det ommöblerat i sovrummet äntligen. Och tokstädat då i samband med det. Och det tog sin lilla tid.

Tidigare stod sängen i hörnet vilket innebar att den som sov innerst alltid fick klättra för att ta sig ut. Och av någon anledning så vaknade jag alltid på den sidan, oavsett vilken sida jag somnade på... Så nu står sängen ut från väggen istället. Och då fick inte skrivbordet plats (vi pratar yttepytte-sovrum här) så det står nu i hallen/vardagsrummet. Inte på en perfekt plats men det står skapligt bra där tills dess att vi nästa år fått ordning på det extra rummet vi ska göra på nedervåningen.

Istället fick den fina byrån plats. Och det blev bra, både snyggt (imo) och bra eftersom våra garderobsutrymmen är minimala. Sen ska inte alla sakerna som står på den nu vara där sen. Jag ska sätta upp den lilla stringhyllan ovanför byrån tror jag, och då får bl.a robotarna ta plats där istället.

Vill inte

Veckan är förvisso inte över men jag har ändå gjort en pakt med mig själv att nästa ska bli bättre. Jag vet dock inte om det kommer hålla, jag är inte på min bästa sida för tillfället. Lite för mycket i huvudet, lite för många saker omkring mig som jag inte är enig med osv. Känner mig lite som ett trotsigt barn med den skillnaden att jag inte får lov att lägga mig på golvet på valfri matvarubutik, slå och fäkta med armarna och samtidigt ljudligt protestera mot världen. För det är ungefär så jag känner mig.

Bitvis motiverat, men inte hela vägen. Jag gillar läget, det går över.

Tydligen uppträder jag "övertrött" ikväll enligt sambon. Och till hans stora glädje, jag tycks ha roat honom ikväll genom att vara extremt lättroad. Så bra att vara till tjänst....

Jobbhelg väntar men det finns även annat i kalendern för helgen. Som middag borta och fårvallning. Bara en sån sak.

Snö

Det snöade förvisso i ett par minuter för ett par veckor sedan men idag kom det snö 'på riktigt'. Det började någon gång på förmiddagen med långsamt fallande flingor.

Utsikt från mitt soffläge på övervåningen

Sen fortsatte det så, med blandad snöstyrka, nästan hela dagen. Det var lite uppehåll en stund på eftermiddagen då jag och kattorna var ute och plockade in utemöblerna (på tiden kanske). Eller ja, jag gjorde kanske det mesta jobbet; Smilla satt på trappen och tittade på och Rosa gick mest efter och mjauade om att jag/vi borde gå in igen. Men det var skönt att vara ute så när jag monterat ihop bordet grejade jag en stund till i trädgården. Samlade in lite grejer som fortfarande var ute, hämtade in vinterjackorna från förrådet osv.

En timme senare än fotot ovan

Nu vet jag förvisso inte om snön kommer att bli kvar men vad jag har hört så ska det komma mer i helgen så helt omöjligt är det väl inte att det här är vintern nu. Och för mig är det lite dubbelt; jag tycker att det är oerhört fint med snö och välkomnar ljuset det skapar. samtidigt var hösten för kort, alla vackra löv hann ju inte ens trilla av ordentligt och jag har knappt hunnit sparka i några lövhögar alls. Men det är väl nackdelen såhär långt norr ut; vår och höst är väldigt korta årstider.

New Girl all over again

Tänkte tantlura lite mitt på lediga dagen och satte igång New Girl från början på Netflix (jag kan inte sova utan ljud, crazy fact). Istället fastnade jag i pilotavsnittet. Jag hade glömt vilket underbart slut det hade. Och avsnitt två; minst lika kul. Jag har skrattat högt för mig själv flera gånger. Nu har jag "the chicken dance" i slutet av avsnitt tre att se fram emot. Det lär inte bli nån tantlur här inte.

Jag tycker nog att serien fortfarande håller måttet, även om förra säsongen var lite på sparlåga. Men den nya säsongen har börjat starkt.

Men lite skumt att bara första säsongen finns på Netflix?

Höststämning

Igår var humöret verkligen under vattenytan. Lite oklart varför faktiskt, jag kände mig bara totalt tömd på energi och ork. Då var det tacksamt att komma hem till världens bästa syster som fixade middag och som var lättsamt sällskap under kvällen. Mer av den sortens påfyllning ska det förhoppningsvis bli till helgen.

Idag har det varit lite bättre, men jag har huvudet lite på annat håll. Det var tacksamt lugnt på jobbet idag vilket gjorde det lättare att begrava sig i jobb och bara köra på, trots att huvudet mest ville ut och lägga sig i de vackra lövhögarna och dagdrömma sig bort. 

Det hör till årstiden att jag blir lite såhär och på flera sätt är det en trygg och bekant känsla. Jag gillar att gömma mig i mig själv ibland, dessvärre (eller som tur är) är det inte alltid passande att göra det. Jag måste försöka hålla huvudet fokuserat, åtminstone när så krävs.

Imorgon är det ledig dag, då får jag ligga i soffan och titta i taket nästan så länge jag vill. Can't wait,

Stalker

Två dagar borta och nu har jag en gnällig stalker-katt efter mig vart jag än går. För stunden ligger hon på kanten (efter en försiktig manöver från min sida) av datorn och gör det svårt för mig att skriva. Men jag ser ju henne, det är huvudsaken. Min neuros-Mina.

Det är lite det bästa när humöret inte varit helt på topp; att få komma hem och mötas av tre välkomnande och finfina kattdamer i övre medelåldern.

Syrrornas kväll

Äntligen fick jag till en trevlig kväll på tu kvinns hand med Lil'sis. Det var som inte igår direkt. Jag har snarare känt att jag inte hunnit med henne som jag velat. Jag har ju faktiskt världens koolaste syster att hänga med.

Sista dagen att söka till universitetet är imorgon så vi tillbringade en del av kvällen med att kika på hennes alternativ. Dessvärre verkar hon inte kunna få sina betyg från komvux den här terminen i tid för sista kompletteringsdag i december, men söka kan man alltid och har hon tur finns det platser kvar på nåt spännande. Nackdelen var förstås att jag själv blev rätt sugen på ett par kurser. Men jag borde inte, jag har egentligen inte tid. Och att känna att jag misslyckas med något jag tar mig an är det inte perfekt läge för just nu kanske (någonsin?). Så vi får se.

Nu har jag spelat pekfingret av mig på lite bilspel på xbox (Sonic & Sega All-Star Racing, en gammal favorit) som för att fullända kvällen. Nu väntar sängen och sen tidig väckarklocka imorgon bitti. Blir ovanligt men skönt med en promenad till jobbet. Det var ett tag sen nu.

Sov gott!

Att trivas hemma

Sjukkissen verkar absolut nöjd och tacksam över att vara hemma. Vi har låtit henne gå ut igen och hennes första möte med friheten var fint. Lycklig katt, kan jag säga. Nu mjauar hon på oss med jämna mellanrum bara för att vi ska komma och kela lite. Och inte protesterade hon när vi klippte bort en del av de tovor hon fått i pälsen av att inte vara på topp. Hon ser lite...ruggig ut med tovor i pälsen, rakad tass för blodproven och rakad sida för ultraljudet på hjärtat. Men snart är hon säkert tillbaka till finpälsade Rosa igen.

Nästa bekymmer; vår vinterdystra Smilla-katt börjar åter visa sig med tydlighet. Måste fundera över det där, hur vi kommer till bukt med det. Vi ska försöka aktivera henne lite både ute och inne och se om det hjälper nu när hon inte tycks vilja vara så självgående längre.

So this happened today...

Vi valde till sist att skippa den färdiga ställningen för 3000:- man kunde beställa från butiken. M:s svåger erbjöd sig lika snällt som alltid att hjälpa till att göra en egen ställning av lite överblivet virke, några vinklar och lite skruv. Jag höll mig på marken och sågade till brädbitar efter beställning från M och O som stod uppe på båten. Och det blev ju riktigt bra, inte sant? Nu när presenningen är på och allt så är båten redo för den snö som komma skall. Förhoppningsvis så far den av som den ska nu.

Skönt, en sak att pricka av från snart-är-det-vinter-listan!

Dagens quest ger vad i reward?

Efter en vecka med...

1. dåligt samvete över att ha lämnat bort sin familjemedlem att missnöjt (antog jag, vilket visade sig vara rätt) få en spruta i halsen och bo i en bur under fyra dygn utan att förstå varför, och 
2. dåligt samvete över att jag pga 1) var tvungen att ta ledigt och dessutom ha tankarna någon annanstans under en av de veckor med absolut mest att göra och mest kaos i den egna funktionen, samt 
3. ständig känsla av att inte räcka till vare sig min syster, mitt jobb, mina kollegor eller andra runt omkring mig, inklusive mig själv

...sitter jag nu här i soffan en lördag och känner mig plötsligt uttråkad.

Jag har tusen saker att göra förstås. Vi har tex fortfarande två gigantiska segel på köksbordet som ska tas ut på gräsmattan och varsamt rullas ihop för vinterförvaring. Dessutom är huset i smått akut behov av städning, jag har inte kommit mig för att driva på och/eller genomföra ommöbleringen i sovrummet som känns så angelägen (åtminstone för mig), utemöblerna är fortfarande ute, inga vårlökar är planterade och ingen vinterförvaring av utekrukorna är fixad.

Eftersom bäckenet och jag inte befinner oss i samma vinkel (eller nåt, ont som f-n gör det i vart fall efter lite för många timmar i bil x2 samt oaktsamma rörelser på jobbet) så blir det lite svårt att fixa allt det där själv. Därav uttråkningen i soffan. Jag måste alltså jaga upp min trötta och minst lika veckostressade låtsasmake från källaren och WoW (I'm gonna be popular) och på något vis överföra min entusiasm att utföra det här på honom så att vi kan samarbeta med bibehållet glatt humör.

Det eller sitta kvar i soffan alltså.

Attityd!

I transportburen i baksätet,
attityden tränger genom bilden, inte sant?

Det här är en katt med attityd, det har universitetsdjursjukhuset rätt i, och jag tror det syns? Som M sa skrattande efter första timmen i bilen "Är det såhär hon låtit så förstår jag att de ville skriva ut henne snabbt." Hon protesterade ju på vägen ner också, men nu var det ett lite annat ljud. Hest, förstås, som tillfällig komplikation av behandlingen, men med en helt annan styrka och bestämdhet. Vi hörde henne redan när de kom med henne i buren i korridoren på vårdavdelningen. Hon verkade inte alls särskilt glad att se oss, snarare skitförbannad över att ingen hörsammat hennes krav, antagligen.

Efter knappt tre timmar i bilen tog till sist tröttheten över. Hon flämtade och skakade och la sig ner och tonade ner lätena lite. Hon lät oss veta att hon fortfarande var kvar med jämna mellanrum och så snart vi gasade, bromsade, svängde osv bara lite för mycket i hennes tycke så satte hon igång sådär kraftigt för några sekunder igen. Vår attitydkatt...

Väl hemma har vi kelat, det har brummat om kissen, kompisarna har verkat glada över att vara fulltaliga igen och efter att hon druckit kopiösa mängder vatten fick hon och polarna varsin skål med mycket efterlängtad kokt fisk. Så nu är det jäsning som gäller här i huset.

Så himla skönt att vara hemma fulltaliga igen!

Hemlängtan?

Och huvudanledningen till vår resa då? Jo, henne längtar vi smått ihjäl oss efter. Veterinären ringde M igår och berättade lite diplomatiskt att Rosa är less på dem nu, att hon verkar vilja hem. Eller verkar, enligt veterinären var hon väldigt bestämd. Vår lilla stjärna. Det låter som hon. Hade de sagt att hon låg tyst i ett hörn hade jag blivit orolig. Så jag gissar att hon berättar för dem vad hon tycker om att sitta instängd. Att hon faktiskt har uppgifter att sköta hemma.

De ville gärna att vi kom på första tiden för utskrivning idag, så kl 13 är vi där och förhoppningsvis är vi lite efterlängtade vi också. Av fler än den sönderjamade personalen alltså.

Minisemester mitt i allt

På plats i Uppsala sedan igår kväll. Vi har det väldigt bra, får jag väl säga. Som en liten minisemester i all katt- och jobbstress. Precis vad vi behöver. Vi har just mumsat i oss en väldigt bra hotellfrukost och sitter nu i sängen på rummet och kikar på ett tv-program om Comic Con (dit vill jag!!! btw). Igår kväll gick vi ut lite planlöst och hittade en irländsk pub med tillhörande (möjligen irländsk) trubadur och hade riktigt trevligt. Så det går då alls ingen nöd på oss. Vi funderar på att ta en sväng på Ikea innan vi har tid på djursjukhuset, vi får väl se.

Hotellgästen

De säger att det är tisdag idag men ändå har hela dagen känts som måndag. Höll på att missa ett möte just därför men blev påmind och hann förbereda mig. Men tisdag är bra, det innebär att vi antagligen åker söderut i övermorgon redan och får hämta hem vår svans dagen därpå.

Jag är antagligen helt fel (eller helt rätt, om man nu vill) person att leta hotell för oj vad noga jag spanar in alla alternativ. Och hittar små frågetecken med alla. Som vanligt när jag lägger en del pengar på mig själv (jag ser det som en treat att få bo på hotell, minns inte när jag gjorde det med låtsasmaken senast) blir jag väldigt kritisk och vill lägga dem på exakt rätt sak. Så även med hotell tydligen.

Inte för att jag har så stora krav, men frukost såklart, parkering som inte kostar 200 spänn, gärna möjlighet att ta ett glas vin på kvällen när kommer fram och så ett trevligt rum som inte ser ut som om det vore inrett 1995. Ja, och så vill jag gärna ha dubbelsäng, jag förstår inte varför så många ställen erbjuder två enkelsängar, inte sällan med typ en byrå emellan dem. Varför vill man ha det? Eller som ena stället "enkelsäng och bäddsoffa", yep that sounds cozy. Och då var det ändå inte ett tokbilligt ställe. Vi som normalt sett föredrar ett gemensamt täcke före varsitt kanske inte är primärkunderna på såna "dubbelrum".

Men ja, jag har ett par alternativ att dra med sambon så får vi se. Det blir säkert bra vilket som. Om vi nu inte snålar till ändå och far över dagen, men en liten semesterkväll vore faktiskt ganska skönt mitt i allt det här.

Glow in the dark cat?

Vi fick äntligen en första rapport om vår Rosa-katt vid lunchtid idag. Hon har fått sin spruta och det gick bra (om det innebar lugnande frågade inte M om, men jag kanske gissar det). Hon sas ha funnit sig till rätta, äter bra och är snäll och fin. Så mycket mer fick han inte veta (tur de inte ringde mig, jag hade kört 1000 frågor minst), mer än att det nu ska ta ett par veckor för sköldkörteln att komma ner på normal hormonnivå och att vi får åka till den lokala veterinären om 6-8 veckor för att ta kontrollprover. På torsdag får vi bestämma tid för att hämta hem henne och sen ska hon mest hållas ur vägen från barn och gravid i ett par veckor pga eventuell strålning.

Jag har lite en bild i huvudet av att vi får hem en självlysande grön katt, men jag tror inte att det stämmer... Cat night light hade ju annars varit lite udda...

Roadtrip att modifiera lite?

Det var kanske inte världens bästa idé ändå att köra både ner och upp under ett och samma dygn. Vi började vid halv ett natten som var*, kom fram en stund före åtta, blev inkallade halv nio, lämnade veterinären en timma senare och satte oss då direkt i bilen och körde hemåt. Vi var hemma igen kring 17-tiden. Det stora bekymret var väl egentligen att jag inte kan släppa kontrollen tillräckligt för att kunna sova medan M kör, så jag fick köra då jag kände mig som piggast. Då sov M och sen fick han dra det tyngsta lasset på hemvägen då jag efter att ha varit vaken nästan ett dygn inte var särskilt körbar. 140 mil på mindre än 18 timmar var kanske inte ultimat. Men det gick faktiskt bra och vi gjorde många korta stopp.

På fredag kan vi köra båda vändorna i dagsljus eftersom hon skrivs ut på eftermiddagen. Men jag funderar ändå på att försöka övertyga min trogna co-pilot om att åka ner redan på torsdagskvällen och unna oss en natt på hotell istället. Vi får väl se hur det blir.

Men trots orsaken till resan har vi haft trevligt, skrattat en hel del och hållit oss förvånansvärt icke-uttråkade, bortsett de sista 15 milen kanske. De är alltid jobbiga, oavsett hur man lägger upp en så pass lång resa.

*Vi passerade redan efter kanske 600 meter ut på E4:an en nyinträffad trafikolycka. Inte världens bästa roadtrip-start för neurotikern kanske, men desto mer glädjande att jag läste ikväll att ingen kommit till skada, mer än mitträcket.

På fredag vänder det!

Efter sju motvilliga timmar i baksätet på bilen (hon jamade i varierad upprördhet i ca 6 av dem, varav den sista lät som om vi hade en brunstig ko som passagerare...) tänkte jag kanske att hon skulle vara lite mör och lugna ner sig så fort vi kom ur bilen. Men nja. Det gick bra i väntrummet, då låg hon spänt och kikade på alla hundar som kom och gick. Men väl inne i undersökningsrummet ville hon inte medverka mer än de första minuterna. Veterinären Jenny fick klämma och känna. Den snälla sköterskan Peter fick lov att raka tassen men att ta ett blodprov i den sen gick inte alls, något som inte brukar möta några protester. Det blev till en tratt på argbiggan för att inte riskera att bli biten. Efter det la hon sig på golvet under ultraljudsvagnen. Bara en hårt viftande svans stack ut och lät oss veta att det inte var vitt flagg.

Att lämna henne sådär gjorde ont i våra personalhjärtan. Det sista vi såg var när hon stuvats ner (försiktigt förstås, alla var verkligen snälla och försiktiga med henne) i den lilla korgen och vi kunde höra hennes arga jamanden när hon bars iväg av Peter. Vi lämnade universitetsdjursjukhuset med en tom bur och mina tårar gav säkerligen fel bild av vad som skett där inne, men det kunde inte hjälpas.

Vi har inget hört idag och då skulle vi utgå från att dagen gått bra för henne. Sedan kommer de ringa och uppdatera oss en gång per dag. Längtar efter att få höra något om henne. Jag hoppas att hon inte är så arg längre, att hon inte behövde tvingas till så mycket och att hon inte ligger i sin inredda bur och känner sig alldeles övergiven.

Jag hoppas den här veckan går fort.

Roadtrip #4 2013

Så var det snart dags. Inatt far vi söderut med kissen i hopp om att få hem en, om något radioaktiv men frisk (-are) kattdam i slutet av veckan. Jag nojar lite över resan, men yr.no lovar plusgrader inatt, något jag inte riktigt tror på men i vart fall hoppas på. Det räcker gott att vi måste köra i beckmörker merparten av resan ner. Eftersom jag inte kan släppa kontroll nog för att sova i bilen så ska jag köra så mycket som möjligt ner så att M kan sova och vara den piggare föraren hem sen på dagen.

Vi har preppat kissen med zyclene i en knapp vecka och hoppas att det ska bidra till en lugnare resa för henne. Vi har även lånat en gigantisk transportbur i tyg av min alldeles för snälla kollega. På så vis kan få rum med en liten kattlåda såväl som lite mat och vatten. Om hon sen är intresserad av det är jag tveksam till men då finns det i vart fall. Framför allt slipper hon ligga trångt i en plastbur, det tror jag blir en vinst.

Och ja, jag försöker att inte tänka på att vi ska åka hem utan henne. Vi har knappt pratat om det ens. Det nämndes igår när vi även pratade om den lilla men ändå närvarande risken att hon underkänns för behandlingen efter ultraljudet på hjärtat som de ska göra först när vi kommer dit. Men vi hoppas på det bästa, det är enda vägen nu. M tycker att vi ska lämna en tröja eller något med "hemmalukt" med henne, men jag vet inte hur det fungerar med inläggningar, vad man får göra och inte. Det lär väl märkas imorgon. Så djurvänner, håll en liten tumme för oss inatt och imorgon!

Bättre

Ett tecken på att jag inte längre är alldeles illa däran måste väl vara att jag spenderar en del av min lördagskväll med att klura ut ett par schemaförslag åt mig och kollegan. Inte alldeles enkelt, visar det sig. Vi går från tre till två personer, från var tredje till varannan helg och det blir lite klurigt om man vill ha ett bra schema med regelrätt återhämtning samtidigt som kontoret ska vara bemannat alla dagar. Men vi kommer på nåt bra, det tror jag säkert. Bra sysselsättning för en rastlös halvsjukling i vart fall.

Jag är helt klart något piggare, känner mig feberfri sedan lunchtid idag men har istället fått ont i bröstkorgen. Sådär riktigt ordentligt ont stundtals, jag känner mig tungandad som om jag hade en lunga och inte två (svag överdrift såklart). Att gå ner eller uppför trappen är plötsligt jobbigt. 

Och jag som skulle vara frisk imorgon. Börjar nästan hålla med M om att jag inte borde vara med på arbetsdagen i byn imorgon. Om inte så för smittorisken.

Knas

Jag: Men? Har du köpt glass med hjärtan på åt mig?
M: Ja...jag köpte fel...

Klassisk M-humor. Det gör ont att skratta just nu men det är svårt att låta bli när man delar liv med en knaskomiker.

Nya serier

Tre nya tv-serier har jag kikat på den här veckan. Först ut The Michael J Fox Show (2013) där Fox spelar Mike Henry, en fd känd nyhetsuppläsare som slutade jobba då han drabbades av parkinson, men som med familj och vänners hjälp försöker ta sig tillbaka till yrkeslivet igen. Baserat på Fox eget liv, med andra ord. Det är roligt att återse honom, men bortsett öppenheten om sjukdomen så är det mesta ungefär detsamma som under hans Spin City-tid. Hela serien känns 90-tal och det hade säkert kunnat bli ett kärt återseende men istället känns det tråkigt och segt dessvärre. Efter tre avsnitt så tar jag bort den från min lista.

Sedan en serie jag fortfarande är lite kluven till, The Crazy Ones (2013) med bland andra Robin Williams, Sarah Michelle Gellar och Hamish Linklater (saknad från New Christine-serien) som medarbetare på en reklambyrå. Å ena sidan så hade jag faktiskt lite kul vid ett par tillfällen under de två första avsnitten, å andra sidan så känns även Williams hyperenergiska komik lite daterad. Och även den här serien blir lite av en repris av så många andra tidigare. Men jag ska ge den något avsnitt mer innan jag bestämmer mig.

Sist av dem tre Welcome to the Family (2013) med bland andra Ricardo Chavira (Carlos från Desperate Housewifes), Justina Machado och Mike O'Malley. Två ganska olika familjer tvingas ihop då deras tonåriga son respektive dotter visar sig vänta barn tillsammans. Jag har bara sett ett avsnitt och vet inte riktigt vartåt det bär men även om det inte kändes så dåligt så var det inte övertygande bra heller.

Mer nytt den här månaden är den tredje fristående säsongen av American Horror Story (2011), vars andra säsong jag faktiskt inte sett alls, samt de nya serierna Masters of Sex (2013) med Lizzie Caplan och Michael Sheen, samt Dracula (2013) med Jonathan Rhys Meyers. Har ni fler tips att kolla in?

Snörvel

Och sjuk blev jag den här gången. Det var stundvis en tuff dag på jobbet igår men det var först då jag for hem på kvällen och kunde slappna av lite där i passagerarsätet som jag kände febern välla över. Sen var jag mest en skållhet, blöt fläck i soffan resten av kvällen och natten blev en svettig sådan. Vaknade upp vid halv åtta imorse med värk i hela kroppen. Men efter en ipren och en tretimmarslur i soffan efter att M åkt till jobbet så kändes det faktiskt lite bättre. 

Men jag är fortfarande mör och lite småfebrig. Och bröstkorgen är öm som om jag hostat hårt i en vecka. Och så förstås den obligatoriska rödsnutna näsan, snygg som attan. Men imorgon blir det bättre, då tänkte jag bli frisk. Helt enligt planen...

Flumblogg

Just idag önskar jag att jag kunde släppa det där med att vilja göra allt så korrekt hela tiden. Vi har fått uppskov med månadens siffror på jobbet eftersom det dök upp en massa oväntat plötsligt, men ändå har jag kämpat på för att trots allt hinna klart i tid till lunch imorgon som var ordinarie deadline. Jobbat hemma ikväll t.ex. Snudd på korkat faktiskt. Jag kommer inte bli klar. Antagligen...

Och det handlar inte om att vara bättre än någon annan, inte alls, utan istället att jag får lite ångest, tror jag, av att inte nå upp till mina egna krav. Vem är jag då, liksom?

Flum, flum. Nu kastar jag in handduken för idag. Jag känner mig inte helt kurant faktiskt. Konstigt varm, snörvlig och så har den där onda halsen jag kände av imorse återkommit. Så ikväll blir det te och vitaminer. Både i brusform och i clementinform. Om jag håller mig frisk en dag till så kan jag eventuellt klämma in ett par sjukdagar fredag och lördag, för då är jag ledig. På söndag har vi höstarbetsdag i byn och sen åker vi söderut på natten. Men ja, helst förblir jag frisk förstås.

Det känns som att jag verkligen går från klarhet till klarhet ikväll...

Gråtscener ftw!

Anna Kendricks lilla gråtscen i Up in the Air är btw en av de bästa jag sett:

Vändpunkten coming up

Börjar så smått hjärnstressa upp mig inför den kommande resan söderut. Inte bara själva resan förstås, även om jag är nervös både för att köra långt i kanske-plötsligt-halt-land och för att vår lilla stjärna ska må dåligt hela resan. Men mest för att behöva lämna henne och åka hem igen. I fyra dagar. Utan att kunna berätta varför. Jag vet hur dumt det låter, men jag vill inte att hon ska få för sig att vi överger henne.

Men, jag försöker fokusera på efteråt. Att hon ska bli frisk igen. Att hon ska lägga på sig så att man inte kan räkna ryggkotorna på henne när man försöker kela. Att hennes päls ska bli sådär fin och otrasslig igen och inte släppa testar med päls när man borstar henne. Att hon ska må bra och få en chans till det där långa kattlivet jag önskar alla mina tre svansar.

M:s systers ena katt dog nyligen, 22 år gammal. Hemma i famnen på sin matte. Får Rosa, och de andra två förstås, tio bra år till har jag inget att klaga på.

Mörka kvällar kommer

Upptäckte just att Netflix, mitt gift, lagt till ett gäng nya titlar. Således halvsover jag just nu framför Up in the Air (2009), en riktig mysfilm som jag fick lust att se när jag såg att den visades i söndags på en kanal vi inte har i huset.

Jag är lite trött ikväll. Passade på att göra lite övertid på jobbet eftersom M varit hemma idag pga avloppssaker i byn (vår nya hobby, tydligen) och därmed inte behövde hämtas upp efter jobbet. Han tycker redan att jag gör hans dagar på jobbet lite långa (7-17 är en hyfsat vanlig arbetsdag för min del) och eftersom det var ett tag sedan jag stannade kvar i stan över natten så har det inte blivit så många sena kvällar i kontorsljuset. Och så väldigt sent blev det inte idag heller, jag blev trött och det mörknade ute så jag kastade in handduken redan strax efter sex. Imorgon blir det ett nytt försök, då ska jag ändå stanna i stan hos Lil'sis för första gången på evigheter. Ett par timmar extra vore bra för att minska den osynliga to-do-högen på mitt LEAN:ade skrivbord.